månadsarkiv: juni 2012

Historien

Av utrymmesskäl har en del av frågorna och svaren klippts ut. Allt finns på riksdagens hemsida.

Fråga 2005/06:1857 av Allan Widman (fp) till försvarsminister Leni Björklund (s)
Visbyklassen

Vad ämnar försvarsministern vidta för åtgärder så att en korvett ur Visbyklassen snarast kan insättas i en multinationell sjöstridsstyrka och som del av en fredsstödjande operation?

Svar på fråga 2005/06:1857 om Visbyklassen
Försvarsminister Leni Björklund

Allan Widman har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta så att en korvett ur Visbyklassen snarast kan insättas i en multinationell sjöstridsstyrka och som del av en fredsstödjande operation.

Det första fartyget av Visbyklassens fem fartyg planeras bli operativt under 2008. Samtliga fem fartyg planeras vara operativa 2010.

Fråga
2008/09:398 Provskjutning med robotsystem 15 från Visbykorvett

av Allan Widman (fp) till försvarsminister Sten Tolgfors (m)


Svar på fråga 2008/09:398 Provskjutning med robotsystem 15 från Visbykorvett
Försvarsminister Sten Tolgfors

Provskjutning av robot 15 från en korvett av Visbyklassen ingår i slutförandepaketet och är en del av den validerings- och verifieringsprocessen av robotsysteminstallationen som Försvarets materielverk kommer att göra innan Försvarsmakten kan överta fartygen.

Fråga
2009/10:297 Provskott av robot 15 före leverans av Visbykorvett till Försvarsmakten

av Allan Widman (fp) till försvarsminister Sten Tolgfors (m)

Försvarsministern har den 18 december 2008 svarat mig:

Provskjutning av robot 15 från en korvett av Visbyklassen ingår i slutförandepaketet och är en del av den validerings- och verifieringsprocess av robotsysteminstallationen som Försvarets materielverk kommer att göra innan Försvarsmakten kan överta fartygen.

Vad avser försvarsministern att vidta för åtgärder så att ett provskott med robot 15 genomförs innan leverans sker av den första korvetten av Visbyklassen till Försvarsmakten?

Svar på fråga
2009/10:297 Provskott av robot 15 före leverans av Visbykorvett till Försvarsmakten

Försvarsminister Sten Tolgfors

Allan Widman har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder så att ett provskott med robot 15 genomförs innan leverans av den första korvetten av Visbyklassen sker till Försvarsmakten?

I mitten av december 2009 kommer de första två korvetterna av Visbyklass att tillföras insatsorganisationen och kommer att kunna användas i marinens insatsverksamhet. Förmågan till kvalificerad ytstrid, ubåtsjakt och minröjning kommer, i takt med att fler fartyg tillförs, att successivt öka. Provskjutning med robot 15 ingår som en del i den successiva förmågeökningen.

Fråga
2010/11:138 Visbykorvetterna
av Allan Widman (FP) till försvarsminister Sten Tolgfors (M)

Den svenska Försvarsmakten tog för snart ett år sedan leverans av de två första Visbykorvetterna utan att dessa först visats kunna avfyra sitt huvudvapen: robot 15.

Strax innan dess uttalade försvarsministern, i skriftligt svar på fråga från undertecknad, att ”provskjutning med robot 15 ingår som en del i den successiva förmågeökningen”.

Mot denna bakgrund vill jag nu fråga försvarsministern vilka åtgärder han är beredd att vidta för att besked ska kunna ges om vid vilken tidpunkt provskott genomförs.

Svar på fråga
2010/11:138 Visbykorvetterna
Försvarsminister Sten Tolgfors
Allan Widman har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att besked ska kunna ges om vid vilken tidpunkt provskott genomförs.
Jag har vid två tidigare tillfällen fått liknande frågor från Allan Widman (2008/09:398 och 2009/10:297) om robot 15 och korvetter typ Visby.
I mitten av december 2009 tillfördes de första två korvetterna av typ Visby Försvarsmaktens insatsorganisation. De har sedan dess använts av marinen och deltagit i flera internationella övningar. Förmågan till kvalificerad ytstrid, ubåtsjakt och minröjning kommer, i takt med att fler fartyg tillförs, successivt att öka. Provskjutning med robot 15 ingår som en del i den successiva förmågeökningen.

Skott kom!

Enligt flera oberoende källor uppges en Visbykorvett idag ha avlossat ett provskott med RBS 15. Några närmare detaljer är ännu inte kända, men det hela anges som "lyckat".

Nu väntar vi på BOA.

Allan Widman

En sorglig historia ur verkligheten angående rekrytering

Nedan följer en avanonymiserad, dock av individen godkänd för publicering, berättelse hur irrationellt och krångligt det fungerar inom FM för de unga människor som söker en tjänst. Godtycklighet och inkompetens är de uttryck som kommer närmast. Resan till stridspilotSommaren 2011 ansökte jag om att få gå GMU nr 1 2012 och skrev då i ansökan på internet att jag önskade gå med inriktning stridspilot. Jag kallades till antagningsprövning i Stockholm i mitten på november. Under testdag 1 fick jag följande resultat: Inskrivningsprov 9/9 Fysisk arbetsförmåga 8/9 (med tre sekunder ifrån 9) Syn 1,0 båda ögon Godkänd hörsel Muskelstyrka 6/9 (strax under 7) Psykisk funktionsförmåga 9/9 Befälslämplighet 8/9 Tjänstbarhet A Under dagen sökte vi även tjänst varpå jag valde stridspilot som förstaval och bad dem skriva in mig på en lämplig GMU i andra hand. Vid dagens slut informerades de som tagit sig vidare till dag nummer två, däribland jag. Morgonen därpå initierades med det militära högskoleprovet framför varsin datorskärm. Därefter utförde jag en rad tester på simultankapacitet, spatial förmåga koncentrationsförmåga och logiskt tänkande. Med en övergripande nia på det militära högskoleprovet, nior i alla spatiala delmoment, åttor i simultankapacitet och koncentrationsförmåga ansågs jag lämpad för även en tredje testdag och kallades åter under den kommande veckan. Min enda klara svaghet var den svenska ordförståelsen. Mitt andra besök på HR-center involverade huvudsakligen diskussioner med en psykolog och redan arbetande piloter. Efter en lång väntan kallades jag in till psykologen som berättade att jag ej blivit antagen för vidare tester. Som förklaring till detta fick jag den huvudsakliga anledningen att jag var för ung och oerfaren inom arbetslivet. Dem tyckte att jag borde gå GMU och därefter jobba eller resa utomlands en längre tid. Psykologen tillade även att jag kanske var lite för ödmjuk men att mina testresultat var ovanligt bra och att jag definitivt skulle söka igen vid ett senare tillfälle om intresset kvarstod. Halvt förkrossad efter beskedet frågade jag hur dem förväntade sig att tjugoåringar som precis slutat gymnasiet skulle ha år utav sådana erfarenheter(då utbildningen ej får påbörjas efter 23 års ålder) vilket jag aldrig fick något rakt svar på. Utav oss fem som deltog i testerna under den tredje dagen fick två andra individer liknande motiveringar. Psykologen försäkrade mig över att alla testresultat ifrån HR-center skulle bevaras och nästa gång jag sökte skulle dag nummer två ej behöva repeteras. Efter att ha kommit hem och släppt nederlaget bestämde jag mig för att snarare se detta som en chans att utvecklas och lade fokus på den kommande GMU:n. Den 30:onde januari 2012 påbörjade jag min GMU på Sjöstridsskolan i Karlskrona med inriktning hemvärnet. Då jag gillar att representera andra anmälde jag mig för att bli förtroendevald i min pluton, vilket jag sedan röstades fram till. Denna post innebar att mycket fritid lades på frågor vad gäller rekryternas trivsel och jag fungerade som en medlare mellan plutonen och dess befäl. Jag satt även med i kompaninämnden och förde vidare åsikter angående GMU i helhet till ett förbandsnämndmöte. Efter avslutad GMU blev jag tilldelad mitt vitsord, Väl lämplig för fortsatt engagemang inom försvarsmakten(vilket är det högsta som delas ut). Chefsbedömning Ansvar, omdöme och föredöme: VG Flexibilitet, initiativ och kreativitet: G Inspiration, motivation och ledarskap: G Samarbete, hänsyn och social kompetens: VG Uthållighet och självkontroll: G Under GMU utförde vi ett sk. multitest var jag presterade 468/500 poäng och sprang som bäst 12 på beep-test. Jag utförde även ett fälttest(2km i full stridsutrustning) på 10m och 18s. Halvägs in i utbildningen blev vi rådda att söka antingen vidare utbildning inom försvarsmakten eller in till hemvärnet. När jag då strävade efter den bästa vägen till stridspilots-utbildning blev jag rekommenderad utav utbildningsvägledare att avvakta och gå med i hemvärnet för att behålla en fot i verksamheten. Förmodligen skulle jag kunna söka till officer i december. Just detta gjorde jag och är nu inskriven i en insatspluton från Karlskrona och ska vecka 24 på introduktionskurs. Utan någon konkret vetskap om hur jag skall göra och när jag kan söka ringde jag upp HR-center som först också då sade att jag kunde söka i december, men efter en stund uppdagades det att KMU krävs för att en kunna söka sig till officershögskolan. Något som varken studievägledare på rekryteringsnämnden eller SSS ens yttrat något om. Dem berättade även att KMU ej kan sökas specifikt utan måste gås i samband med GMU vilket jag borde gjort nu om informationen funnits. Ändå har jag varit aktiv på försvarsmaktens hemsida och försökt läsa mig till den bästa vägen. Kvinnan i telefonen sa nu att jag i augusti skulle söka till GMU ännu en gång och då förhoppningsvis slippa göra om utbildningen och gå direkt till KMU. Det hela blir inte bättre då det går på nyheterna att utbildningsplatserna ej kunde fyllas ut och nu senast att flera intagna hoppat av mitt i utbildningen. En del i motivationen till att jag behövde vara äldre var för att inse huruvida jag var säker på min sak och planerar att fullfölja utbildningen. En fråga jag tveklöst kommer svara ja på då stridspilot är mitt mål!

FM dåliga rekryteringsstrategi…

I det nya försvaret utan värnpliktiga bygger hela konstruktionen på frivillighet. unga människor med rätt förutsättningar ska lockas till att tjänstgöra för Sverige runt om i världen. För att överhuvudtaget få någon intresserad behövs det en marknadsföring som inte bara är rätt utformad utan även finns tillgänglig för människor. Det vanligaste förekommande sättet att marknadsföra FM idag är via sociala media men även traditionella metoder såsom annonsering och finnas tillgänglig på utställningar, mässor etc används. Dock förefaller tyngdpunkten på rekryteringsarbetet ligga på storstadsregionerna. Helt naturligt då det är där en stor del av befolkningen finns. Förr då det fanns landskapsregementen och flygflottiljer i varje län sköttes en stor del av rekryteringsarbetet av dessa. Dessutom var rekryteringen inriktad på Armén, Marinen eller Flygvapnet, varje vapengren skötte sin del. Idag är det en allmän rekrytering med tonvikt på internationell tjänst. Dessutom finns det knappast någon fysisk rekrytering ute i landet. Det FM behöver är förmågan att profilera sig som just Armén, Marinen och Flygvapnet med inriktning på specifika yrken, inte flummiga generella visioner. Ansatsen till ett tvåbefälssystem är rätt väg att gå då många är intresserade av vissa specialiteter och inte vill lägga flera år på teoretiska ämnen vid officersskolorna. En gång i tiden kunde människor se militära flygplan dagligen, för en del irriterande men för många fascinerande. Här lades grunden till intresset för flyg hos många unga människor. Så är inte fallet idag vilket innebär att Flygvapnet inte längre är en naturlig del av landskapsbilden utan för de flesta endast arkivbilder på nyheterna då något inträffat. Undantaget är flygdagar och mässor. Årets stora flygdag i Linköping besöktes av 75000 personer under två dagar. Här fanns möjlighet att se vad svensk försvarsindustri har att erbjuda samt även goda möjligheter att få en inblick i de olika yrken FM har att erbjuda. En annan kommande flygdag arrangeras i Dala-Järna i augusti. Den kommer förmodligen att besökas av över 30000 åskådare. Åskådare som kommer från Värmland, Dalarna och andra landsbygdsområden där det inte finns naturliga militära inslag längre. Här finns det traditionellt goda rekryteringsgrunder. Det är då märkligt att FM inte är intresserad av att aktivt deltaga med rekryterare med mera i Dala-Järna. En ensam Grip på himlen måste följas upp med folk på marken. Det är dålig rekryteringsstrategi att inte finnas där människor samlas. För att citera förre flygvapenchefen Kent Harrskog; Gå ut och finn de rätta, de finns där!

Var är mitt traktamente och mitt dasspapper?

Det finns få påståenden som på kompani- och plutonsnivå riskerar färre mothugg än att ”Prio är djävulens påfund”. Den reservdelskollaps vi har utsatts för under våren har gjort mig böjd att hålla med, men debatten behöver nog nyanseras lite. Jag har under de senaste åren läst otroligt många bittra inlägg om Prio i bloggar och i tidningar. Svenska Dagbladet uppmanade den 13 juni (på ledarplats) läsaren att bidra med sin ”allra bästa historia om Prio”. Underförstått historier om utebliven lön och varor som inte levereras i tid.

Jag tar risken att beskyllas för att vara ”skrivbordsofficer” och inte förstå ”hur det är egentligen” och kommer med ett påstående – Prio var och är för oss enskilda anställda ett lyft. Vi redovisar vår arbetstid och våra lönetillägg, beställer resor, skriver reseräkningar, anmäler oss till kurser och beställer varor från civila företag i ETT system. Man gör det alldeles för enkelt för sig om man sammanfattar allt man inte tycker fungerar i Försvarsmakten med ”Prio”. Flera olika förändringar på kort tid har onekligen Prio som gemensam beröringspunkt, men det räcker inte som förklaring.  Jag ska försöka beskriva några exempel som jag menar gör problematiken betydligt mer komplex, även för den enskilde.

Ett: Det är faktiskt inte särskilt lätt att vara anställd i en myndighet som har en så komplex verksamhet (med tillhörande kollektivavtal) som Försvarsmaktens. Att lära sig vad som gäller för arbetstid, förmåner och olika ersättningar är svårt. För att kunna redovisa rätt och få rätt ersättning måste man kunna en mängd olika regler (eller lita på att någon annan, till exempel en plutonchef, talar om för en hur man ska göra). Vad gäller egentligen för endagsförrättningar, övningsdygn och extra arbetspass? Är det fri hemresa eller tjänsteresa? Fri mat, restidsersättning, logitillägg, tjänstgöringstillägg, jour 2? När redovisningen väl är gjord (puh…) så ska den kontrolleras och attesteras av en chef. Allt detta gäller dock oavsett vilket system som används – Prio, Palasso eller till och med de gamla fina beräkningsunderlagen… Även på den tiden blev man utan sina lönetillägg om inte chefen skrev under och skickade dem vidare i rätt tid.

Två: FMLOG har inte kvar några serviceförråd med förbrukningsvaror längre, utan allt ska köpas in efter hand från civila leverantörer. Detta kan man ha synpunkter på (jag har ganska många själv som skulle kunna fylla ett eget inlägg), men inte heller här är problemet Prio. När min kvartermästare beställer saker som finns i Prios katalog kan vi ha varorna i handen två dagar senare. I jämförelse med att gå till serviceförrådet tar det mycket längre tid, men jämförelsen borde göras med det gamla systemet (med inköpsanmodan på papper) och då går det avsevärt fortare nu. Prio har alltså förenklat processen med externa inköp, i synnerhet sen katalogen infördes i vintras.

Tre: Vi genomgår (genomlider?) det som i Försvarsmaktsretoriken kallas ”HR-transformation”. Det har gjort och gör kontinuerligt att ansvar och uppgifter förs över från förbandens personalavdelningar till chefer ute i organisationen. FM HR-centrum har uppstått som den personaladministrativa och rådgivande funktion som ska stödja oss chefer. Vi är många som upplevde den administrativa pålaga detta innebar som en veritabel käftsmäll. Jag hoppas och tror att vi ännu inte har hittat balansen mellan vilka uppgifter som vi chefer personligen måste utföra och vilka som kan delegeras. Här har faktiskt Prio en viss skuld genom sin hårda knytning mellan chefsroll (populärt benämnd hatt) och behörighet att vidta åtgärder i systemet.  När det gäller att ha koll på mina anställda rent administrativt (eftersom det är en av mina nya arbetsuppgifter) är dock Prio ett lyft. Det behöver inte längre vara oklart hur många semesterdagar Persson har kvar eller hur länge hon är på utlandstjänst.

Fyra: Vi har sedan länge avskaffat våra lokala resehandläggare som kunde ”fixa biljetter” med kort varsel när behovet dök upp. Det behovet finns emellanåt fortfarande (trots den vassa tonen i det regelverk som nyligen skickades ut till förbanden). Men inte heller detta har med Prio att göra. Där kan jag med några knapptryck tala om att jag vill ha biljetter och hotellrum genom att göra en reseansökan. Elektroniska biljetter skickas (om jag vill) ut till min civila mailadress och när jag kommer hem igen klickar jag fram en reseräkning baserad på min tidigare ansökan. Några dagar senare finns pengarna på mitt konto. Just när det gäller reseräkningar finns det faktiskt en del svårigheter i Prio (om jag till exempel haft övningsdygn under del av resan), men sammantaget – i jämförelse med resebeställning och reseräkning på papper – är Prio även här ett lyft.

Att omfördela tid från administration till utbildning och insatser måste bli högre prioriterat i Försvarsmakten. Det gäller i synnerhet för oss chefer för att vi ska kunna utvecklas tillsammans med våra soldater. Om man tror att ”skrota Prio” är lösningen på problemet gör man det dock för enkelt för sig, djävulens påfund eller ej.

Erik Magnét
Kompanichef på Ledningsregementet

Giv akt!

Hade idag följande krönika i Blekinge Läns Tidning, något som kanske inte alla läser, men som sammanfattar min syn på förra veckans nyheter:

Ännu när den stora förbandsslakten pågick under det sena 90-talet hände det att officerare efter nedläggning drog vidare till andra förband. Så är inte längre fallet. Man stannar på den ort där maka eller make har ett arbete och barnen går i skolan. Varje förbandsavveckling numera leder till svåra kompetensförluster för försvaret. Officerare, som i enskilda fall, utbildats och övats för tiotals miljoner kronor stiger helt sonika av.

Därtill ska läggas att Sverige tills vidare avsagt sig möjligheten att med plikt rekrytera soldater. Ska Försvarsmakten kunna locka dem till sig, oavsett om det tjänstgör på hel- eller deltid, är det nog en förutsättning att verksamheten bedrivs brett över landets yta. Koncentrerat till ett fåtal orter kommer försvaret inte att synas och därmed heller inte att engagera. Först slår detta mot rekryteringskraften, men senare också mot folkförankring och försvarsvilja.

Den PM från Finansdepartementet som antyder att förbandsnedläggningar kan bli nödvändiga för att finansiera beställningen av ett nytt stridsflygplan ska ses som en partsinlaga. Redan 2008 slog Alliansens partiledare, med statsminister Fredrik Reinfeldt i spetsen, fast att förbandsnedläggningar inte är nödvändiga. Tills partiledarkretsen kommer överens om något annat är detta alltjämt regeringens politik.

Överbefälhavarens tydliga krav på två ytterligare miljarder årligen kan inte uppfattas på annat sätt än att det är vad som krävs för att finansiera ett nytt JAS. För samtliga bedömare torde det vara uppenbart att om en sådan beställning aktualiseras redan nu sker det främst av hänsyn till industrin, och inte till svensk försvarsförmåga. I så fall måste regering och riksdag höja försvarsanslaget i motsvarande mån.

Vi befinner oss nu i ett omställningsskede. Under några år har det talats om en ökad osäkerhet till följd av rysk, militär upprustning och en alltmer auktoritär, politisk ledning. Efter generalstabschefen Makarovs uttalanden nyligen i Helsingfors råder det inget som helst tvivel om att Ryssland avser att slå mynt av sin – som man själv uppfattar det – stärkta position. Små, alliansfria länder har all anledning att ta sig i akt och värna om det nationella försvar som finns kvar.

Allan Widman

Replik: om boende

Livgardet har under det senaste året rekryterat många anställda soldater i Försvarsmakten. Livgardet är därtill ett mångsidigt och ett storstadsregemente med allting som därtill påverkar vår verksamhet. Inte minst utbildas alla soldater som skall ut i internationella insatser hos oss i Kungsängen. Det innebär att vi har att hantera många aspekter i den pågående förändringen som genomförs i Försvarsmakten, svarar chefen för Livgardet på major Peter Almströms inlägg.

Vid Livgardet är det jag som regementschef som är ansvarig för att lösa vår uppgift i att verka för ett nytt flexibelt insatsförsvar. Där Livgardets krigsförband redan löser insatsuppgifter, nationellt såväl som internationellt.

Förändringarna är stora från värnpliktstiden till det nya personalförsörjningssystemet. Värnpliktiga bodde på logement beroende på att de var inkallade av plikt och de gjorde det under en begränsad tid. Över hundra år av värnpliktssystem gav föreställningen att soldater bor och skall uppehålla sig på logement. Försvarsmakten erbjuder logementsboende under grundläggande utbildning och provanställning. Därefter i mån av plats. Detta görs för vi förstår att omställningen är stor och att hänsyn till detta i största möjliga mån behöver tas.

På Livgardet sover många, tidvis många hundra, på sängar i våra logement. Jag tror att många som genomför och genomfört insatsutbildningen kan vittna om att det finns maximalt med sängar på logementen. Vid våra stående förband pågår en vidare anpassning till boende, krav på gemensamhetslokaler, IT lokaler m.m. Det har ställföreträdande regementschef tidigare utvecklat i media. Vi arbetar dessutom aktivt för att med stöd av andra aktörer öka möjligheterna till boende i Stockholmsområdet.

I den stora omstruktureringen som vi nu genomför behövs diskussioner på alla nivåer inom regementet för att skapa så bra förutsättningar som möjligt är. En stor utmaning för Försvarsmakten är att förmå soldater att tjänstgöra en längre tid.

Den senaste tiden har jag följt ”bloggosfärens” diskussion och debatt utgående från skägg och sängar vid livgardet. Debatt är en naturlig del av vårt samhälle. Jag tror dock att en konstruktiv dialog snarare än en polariserande debatt är vad som bör prägla ett förband – i skarp insats från Afghanistan till Stockholms slott. Den dialogen måste föras vid alla Livgardets enheter.

Håkan Hedlund
Chef Livgardet

Svar i madrassfrågan önskas

Anledningen till att madrassdebatten bröt ut på Svd:s ledarblogg och inte avhandlades internt i Försvarsmakten är att ingen från Försvarsmakten på ett begripligt sätt motiverat varför soldaterna inte skall kunna nyttja övernattningsmöjligheten på logementet. Frågan dök upp första gången i augusti 2010 när vi anställde de första soldaterna på Livgardet. Beslutet har kritiserats av officerare och soldater sedan dess och efterhand skjutits upp tills nu.I min och andras uppfattning så har det här inget med boende att göra. Helt enkelt eftersom jag inte anser det vara ett boende att dela ett logement med upp till 11 andra soldater, utan möjlighet till privatliv eller ens möjlighet att bestämma om jag vill låta min säng vara obäddad eller inte. I mina ögon är det en arbetsplats med en övernattningsmöjlighet.

I debatten som rasat på SvD, bloggar mm har man anfört diverse förordningar och paragrafer, brist på logement med mera. Dessa orsaker upplevs som svepskäl eftersom de går att förändra. Om man vill. Jag tror att grunden till beslutet är en felaktig uppfattning hos några få om att risken är överhängande att det skulle kunna uppstå en osund subkultur bland soldaterna. Och jag tror att beslutet leder till att dugliga soldater som egentligen vill vara kvar slutar samt att vi ytterligare försvårar arbetssituationen för våra officerare på plutons/kompaninivå.

Jag var insatt som pansarskytteplutonchef i Bosnien 1995 när vi efter Dayton-avtalet hamnade under amerikanskt befäl. Den svenska bataljonen hyllades av chefen för Task Force Eagle på alla tänkbara sätt förutom i ett avseende ” Det enda jag inte gillar med svenskarna är att de tar en order för en start på en diskussion” hördes den amerikanske generalen Nash grymta.

Och det är ju just det som är svenska soldater och officerares styrka. Om tid finns så vill de höra varför de skall utföra en order. När svenska soldater och officerare förstår syftet med sin uppgift och tror på den så är min uppfattning att de är de bästa soldaterna och officerarna i världen.

Hittills har Försvarsmakten inte lyckats förklara den verkliga orsaken till beslutet att man inte vill att soldater vid behov skall kunna övernatta på logement samt hur man kommit fram till det. Lyda order kommer vi att göra, men om vi förstår varför så kommer vi att kunna göra det så mycket bättre.

Nu har Försvarsmakten möjlighet att slutligen förklara detta, och här gången skulle jag gärna vilja höra det från den som fattat beslutet.

Peter Almström
Major, Livgardet