månadsarkiv: november 2012

Recension: Operation Nordvind

Sent omsider kommer här en kortare recension av Kaj Karlssons actionroman Operation Nordvind (ISBN: 978-91-6337-321-3). Karlsson är reservofficer och kustjägare som utbildats vid Försvarsmaktens specialförband Särskilda Skyddsgruppen SSG.



Storyn handlar om en före detta elitsoldat som dras in i en statsunderstödd terrorismhärva och som tvingas att ta egna initiativ då samhället inte gör sitt jobb. Nätverk aktiveras och även ljusskygga delar av underrättelsetjänsten. Det går fort, händelserna kommer slag i slag och det är inte helt lätt att lägga ifrån sig boken och släcka läslampan.

Karlsson känns aningen skeptisk till det allmännas syn på praktisk våldsanvändning och attityden till soldater. Jag övertygad om att det är meningen att det ska uppfattas på det sättet. Berättelsen balanserar mellan moral och rätt, något som författaren själv säkerligen har brottats med som officer.

Språket är utmärkt modernt och detaljerna är nyanserade och delikat balanserade. Det blir inte för mycket målande utan det är rakt på sak utan att för den skull beröva läsaren på upplevelsen.

Något jag ser som brist är att vissa moment i storyn diskas av lite väl snabbt. Det rör sig om ett par strider som faktiskt förtjänar mer berättande. Möjligen var det sånt som redigerats bort för att inte det skulle bli för mycket våld? I så fall redigerades det lite väl hårt. Jag vill ha mer!


Operation Nordvind är en fräsch och modern actionhistoria som absolut ska läsas. Nu väntar jag på Kaj Karlssons nästa verk.

/C

Försvarsutskottet säger ja till regeringens förslag om uppgradering av stridsflygplanet JAS 39 Gripen

Från Försvarsutskottets sida.

Regeringens förslag om budgetanslag till försvaret och samhällets krisberedskap för 2013 ger bland annat regeringen rätt att under 2013 besluta om uppgradering av JAS 39 Gripen. För att skapa utrymme för uppgraderingen ökas anslaget med 300 miljoner kronor per år under 2013–2014 samt med 200 miljoner kronor för åren därefter. Regeringen får rätt att under 2013 besluta om beställning av försvarsmateriel och anläggningar för totalt 70 miljarder kronor för perioden 2014–2027, inklusive de beställningar som redan gjorts. Här ingår beställningarna för JAS 39 Gripen. Utvecklingen och ombyggnationen av nya JAS ska kunna avbeställas senast 2014 om inte Schweiz eller något annat land har fattat beslut om att beställa minst 20 nya JAS-plan.

Det är bra att man nu beslutat sig för att satsa vidare på denna utveckling som är helt nödvändig för att Sverige fortfarande ska kunna ha ett eget luftförsvar värt namnet. Förhoppningsvis kommer det också att leda till att fler länder ansluter sig och handlar JAS 39, I spåret ligger ju bland annat Brasilien, Kroatien, Malaysia med flera.

CJur om vådaskottsdomen

Stefan Ryding-Berg

Uppsala tingsrätt har dömt en officer för framkallande av fara för annan till villkorlig dom och dagsböter. Bakgrunden var ett vådaskott i en vapenvårdslokal där officeren innan blindavfyrningen laddade med ett magasin som innehöll skarp ammunition.
I lokalen fanns en soldat närvarande.

Det som brustit i detta ärende inom Försvarsmakten är att militärpolisen gjort anmälan direkt till polis/åklagare utan att gå via aktuell förbandschef. Det är förbandschefens uppgift att besluta om vilka händelser av disciplinär art som ska anmälas till Försvarsmaktens personalansvarsnämnd. Nämnden avgör därefter om man hanterar disciplinärendet själv eller gör en anmälan direkt till polisen.

Chefen för militärpolisen kommer att internt gå ut med styrning av innebörd att MP inte själv agerar utan stödjer förbandschef och håller chefsjuristen underrättad i dessa frågor.

Försvarsmakten har inte möjlighet att kommentera domen som sådan ytterligare.

Stefan Ryding-Berg
Chefsjurist

Sanningen om de svenska C-130H Hercules

Under den senaste tiden har det florerat många inlägg i diverse bloggar om de svenska C-130H Hercules eller TP84 som Försvarsmakten benämner dem. I dessa inlägg har det diskuterats högt och lågt om den status som de åtta flygplan som försvarsmakten förfogar över idag. De flesta av dessa inlägg har deklarerat att de är i ett uselt skick, på gränsen till icke luftvärdiga och att de mer eller mindre är skrot som det inte är någon ide att fortsätta att operera med. De är heller inget att modifiera då de är så gamla så att det är oekonomiskt att göra detta. De behöver ersättas av ett nytt, fräscht, hippt flygplan med en massa nya finesser och elektronisk utrustning som gör att flygplanet går längre, snabbare, kan lasta mer, har en MTBF (Mean time between failure) som är så hög som det bara går att få samt att de sällan behöver genomföra underhållsåtgärder men då det behövs till en minimal kostnad.

Sedan minst 2009 har Lockheed (Hercules tillverkare i USA) med FMV hjälp följt upp de åtta flygplanen ur ett antal parametrar under flygpass. Dessa parametrar har sedan legat till grund för en studie vars syfte varit att se hur mycket uppskattad tid det finns kvar i de åtta flygplanen.
Detta resultat har under oktober månad delgivits till MSK Flyg och till FMV i samband med Herules operators meeting och även efterföljande möten. Resultatet av denna studie pekar entydigt på ett par saker:
1. Försvarsmakten har underhållt sina flygplan väl. 2. De har opererat sina flygplan med stor proffesionalism och hanterat flygplanen med varsamhet trots att de varit i fintliga miljöer och opererat. 
Dessa två huvudorsakerna ger i förlängningen av studien att i samtliga åtta flygplan, oberoende av årsmodell, så finns det cirka 45 till 55 procent livslängd kvar i dessa skrov. Bedömt så kommer de då att räcka till att operera i ytterligare 15 till 20 år. Det är svårt att sätta en klar bortre gräns beroende på hur de kommer att användas i framtiden. Denna fakta att det finns så mycket "liv" kvar i flygplanen får mej som skattebetalare att fundera vidare. Varför vill försvarsmakten ersätta dessa åtta flygplan med nya istället för att modifiera de nuvarande för en bråkdel av vad det skulle kosta att införskaffa nya flygplan som ersättare?
 Varför denna iver?

Jo, regeringen vill se ett utökat samarbete inom norden i taktiskt transportflyg och Norge och Danmark opererar redan idag den tilltänkta efterföljaren till C-130H, nämligen C-130J. Danmark har fyra stycken flygplan och Norge har för tillfället tre stycken flygplan men väntar på ytterligare ett flygplan som ersättning till det flygplan som så tragiskt försvann i våras. Sverige, Norge och Danmark har genomfört en studie i hur detta samarbete skulle gå till. NORTAT. Den visar några intressanta punkter. Bland annat:
  • Norge och Danmark är inte beredda att flytta från sina existerande baseringar för att samgruppera alla flygplanen. Sverige kan tänka sig att gruppera både i Norge och Danmark utan förbehåll.
  • De kostnader som idag Norge och Danmark har för sitt underhåll av sin flotta på fyra flygplan är 14 respektive 14,6 miljoner Euro ( Med en Euro kurs på 8,60 blir det 120,4 respektive 125,5 miljoner kronor. Sverige underhåller sina åtta flygplan till en kostnad mellan 80 och 115 miljoner kronor per år de senaste fem åren.
  • Norge och Danmark har en besättningsratio till antalet flygplan som är i princip dubbelt så hög som Sveriges.
  • Tillgängligheten på flygplan i Norge och Danmark är inte högre trots att de har nya flygplan.

Dessa punkter om ekonomi och tillgänglighet oroar mej som skattebetalare. Det verkar som om att Sverige trots allt har väldigt bra kostnadsläge på sina befintliga flygplan i jämförelse med Norge och Danmark.

Mer i NORTAT står det att man kan start ett samarbete på en operativ nivå. Dvs att man baserar som man gör idag och man opererar de flygplan som man gör idag men att man samordnar de behov som finns inom norden för att kunna flyga varandras laster eller samordna lasterna. Detta är ett riktigt bra alternativ då det torde medföra att Sverige kanske kan få tillgång till transportresurser från Norge och Danmark och viceversa. Dock finns det problematik inom dessa samarbeten och under fjolåret hade just försvarsmakten detta problem med transporter för att etablera och understödja den JAS insats som man gjorde över Libyen. Sverige är med i C-17 samarbete i Ungern men där fanns ej resurser att tillgå när Sverige som mest behövde dem.

Vad är då det mest kostnadseffektiva att göra för att kunna ha en taktisk flygtransportförmåga?

Jo, Modifiera de befintliga åtta flygplanen så att det uppfyller de tvingande krav som finns för att flyga i militärt luftrum. Modifiera de system (Ganska få system) som man ser har behov av detta så att flygplanen klarar dessa 15 till 20 år till. (Pengar finns avsatta för modifieringar i gällande materielplan.)  Se till vilka förmågor som flygplanen ska ha för att till exempel stödja SF-operationer. Med nya C-130 J kommer det att bli  problem att landa och starta på de platser som  de vill till och från.
Dessa modifieringar kommer inte ens att kosta 3/4 av vad EN ny C-130J kostar. Till detta kommer reservdelar, komponenter som behöver köpas in i en första omgång. Kanske kan man klara sig med en begränsad mängd med markutrustning som behövs för att underhålla flygplanen. Kanske får vi låna denna av Norge eller Danmark.


Kvarstår gör då den enskilt största frågan för oss: Hur ska Sverige bete sig när man placerar ett insatsförband på annan nations territorium? Blir det som motsvarande det NATO samarbete som Norge och Danmark har sedan länge och hur skall man dela upp resurserna om det behövs? Detta är en prekär fråga och den skulle säkerligen ha varit mycket enklare att besvara om det hade varit ett insatsförband med JAS 39 som stomme. Då hade nog politikerna inte varit lika positiva till att permanent gruppera utanför Sverige.

Så de stor hakarna i detta är att Sverige kommer inte att tjäna en enda skattekrona (min och din skatt) på att samgruppera och sälja ut de nuvarande åtta flygplanen samt hur ska detta med att permanent förlägga ett insatsförband utanför Sveriges gränser hanteras tillsamman med neutralitetsinriktningen?

Gästinlägg: Domen mot säkerheten

Vi har tidigare skrivit om ett vådaskott i Försvarsmakten som gått till åtal. Först skrev jag ett inlägg om anmälarkulturen och sedan skrev David Bergman ett gästinlägg om sin syn på saken. Nu har dom fallit och den anställde blev fälld för framkallande av fara för annan med påföljd villkorlig dom och 40 dagsböter. Det innebär att staten frångår gällande praxis och en ny standard satts vilket får konsekvenser. Det redogör skribenten Oldboy för i ett gästinlägg:

/C


DOMEN MOT SÄKERHETEN


Jag har idag tagit del av domen mot den Specialistofficer som skjutit ett vådaskott. Han döms till 40 dagsböter och villkorlig dom. Jag har tack vare vår svenska offentlighetsprincip tidigare läst arbetsmiljöundersökning såväl som åklagarens förundersökningsrapport, den senare grundar sig uteslutande på Miltärpolisens 52-sidiga rapport. Av dessa kan man utläsa att det finns flera bakomliggande orsaker till att skottet avlossas. Men Specialistofficeren får ensam bära hela skulden för det som skett.

Dessutom har jag läst FM Juridiska orientering från 2005 där Chefsjuristen förtydligar hur FPAN ser på vådaskott inomhus. Av den framgår att det medför löneavdrag, inte att det lämnas till åklagare! Jag har eftersökt FPAN:s årliga verksamhetsberättelse som är tänkt att utgöra en erfarenhetsbank på hur FPAN ser på olika förseelser. Den skickas endast i ett handfull ex till varje förband och skola. Söker man på Emil hittar man inget om FPAN. Jag skriver bara ordet, Öppenhet...

Jag har själv genomfört eller varit delaktig i verksamhet som medfört risk för allvarlig personskada. Där har chefer bedömt dessa som arbetsmiljöärenden och inget fall har hanterats av MP eller lämnats till FPAN eller åklagare. Bland dessa ärenden återfinns tillbud som har mycket stora likheter med det som hänt denna gång.

Den slutsats jag nu som anställd drar är att så länge jag har gjort min dokumenterade riskanalys inför övningen och tillbudet bedöms som ett arbetsmiljöärende kommer jag få stöd och känna trygghet i att jag öppet kan delge allt det som hände utan risk för repressalier. Inom ramen för arbetsmiljöundersökningen lyfter man fram alla de bakomliggande orsaker som orsakar tillbudet. Efter undersökningen kommer min chef fatta de nödvändiga besluten för att motverka att tillbudet sker igen. Jag känner mig rättvist behandlad och vet att min chef gör det för att ta ansvar och stötta mig. Jag upplever ett utvecklande ledarskap.

Om MP får kännedom om det som skett riskerar jag att ensam få ta det fulla personliga ansvar för det som skett, trots att andras beslut kan ligga bakom tillbudet, dom kommer aldrig ställas till ansvar. Jag är utkastad i det civila rättssystemets kyla. Min arbetsgivare ser på mig med det "onda ögat", jag får själv söka stöd bäst jag kan.  Jag vet inte om min arbetsgivare känner till alla de bakomliggande orsakerna till att det kunde ske och vad han tänker göra åt det. Allt jag känner är att husbondens piska viner över min rygg och att det gör ont, mycket ont. Jag upplever inget ledarskap, jag känner bara piskan, och vet att jag kommer göra allt för att undvika situationen igen.

Så bli inte förvånad om jag väljer att prata om vädret eller bilen den dagen en MP står i dörren eller kommer ut på skjutbanan för att "prata lite".

Kommer det innebära att det finns risk för att tillbudet återupprepas? Självklart! Men med det ledarskap jag upplever i FM är valet mycket lätt, mitt eget skinn!


Det är nu dags för Försvarsmakten att välja väg, skuldkulturens hårda och kalla rättvisa där individen personligen får bära hela ansvaret eller rättvissekulturens varma skyddsnät där vi öppet och tillsammans hjälps åt för att hitta alla bakomliggande orsaker och göra nåt åt dessa?

Låt mig vara tydlig Gen Sverker Göransson, den första kommer med säkerhet innebära att du kommer besöka skadade på sjukhus och ringa anhöriga när deras nära och kära omkommit i olyckor, den andra kan innebära skador och dödsolyckor. Den mycket stora skillnad i utgångspunkten för dessa samtal är att du i den senare kan känna dig trygg i att vi gjort allt för att motverka den!


/Oldboy

Uppdatering 2012-11-29 kl 21:15
Nu kommenterar Försvarsmaktens chefsjurist domen på Försvarsmakten kommenterar:


"Uppsala tingsrätt har dömt en officer för framkallande av fara för annan till villkorlig dom och dagsböter. Bakgrunden var ett vådaskott i en vapenvårdslokal där officeren innan blindavfyrningen laddade med ett magasin som innehöll skarp ammunition.
I lokalen fanns en soldat närvarande.
Det som brustit i detta ärende inom Försvarsmakten är att militärpolisen gjort anmälan direkt till polis/åklagare utan att gå via aktuell förbandschef. Det är förbandschefens uppgift att besluta om vilka händelser av disciplinär art som ska anmälas till Försvarsmaktens personalansvarsnämnd. Nämnden avgör därefter om man hanterar disciplinärendet själv eller gör en anmälan direkt till polisen.
Chefen för militärpolisen kommer att internt gå ut med styrning av innebörd att MP inte själv agerar utan stödjer förbandschef och håller chefsjuristen underrättad i dessa frågor.
Försvarsmakten har inte möjlighet att kommentera domen som sådan ytterligare.


Stefan Ryding-Berg
Chefsjurist"


Även Officersförbundet kommenterar domen:
"En specialistofficer på Ledningsregementet dömdes igår till 40 dagsböter i Uppsala tingsrätt efter ett vådaskott. Officersförbundet uppfattar att det är olyckligt att Försvarsmakten i detta fall valt att fokusera ensidigt på den enskilde vid händelsen utan att se helheten som föregick skottet."


Fas 3 infört i Syrien


Fas 3 har inletts i Syrien. Enligt Mao's teorier om gerillakrig och den militära kampen, så följs terrorism och gerillakriget av en konventionell krigföring. Den uppstår via plundring av motståndarens baser och/eller tillförsel utifrån.

De första indikationerna på detta har blivit synliga i veckan. Här är exempelvis den första dokumenterade nedskjutningen av helikopter med vad som förefaller vara en luftvärnsrobot. Den islamistiska grupperingen Al-Nusra Front har kommit över stridsfordon, vilket vi kan se i detta filmklipp från östra Syrien.


Det innebär att oppositionen nu kommer att försöka ta de viktigaste geografiska och politiska målen. De kokar ned till tre, Aleppo, Damaskus och Latakia som är basen för alawiterna. Mycket talar för att de går mot Aleppo först. Stora delar kring Aleppo behärskas redan, och staden är landets ekonomiska centrum.


För Assadregimen innebär detta att den har passerat sin kulminationspunkt, om inget mycket oväntat händer. Som jag ser det har regimen nu tre huvudalternativ.


Det första, desperata alternativet är ett anfall mot Israel för att samla Arabvärlden. På ytan kan man tro att uppståndelsen över Israels operation mot Gaza skulle finna en sådan resonansbotten. Alternativet är ett dåligt alternativ för Assad. Dels är hans styrkor klart underlägsna de israeliska förbanden, dels är stora delar av arabvärlden inte intresserade av att hjälpa Assad. Dessutom skulle regimen vara tvungen att släppa terräng i Syrien för att samla de egna styrkorna. Mycket låg sannolikhet alltså. Möjligen kan jag tänka mig att regimen gör en större beskjutning för att pröva reaktionerna externt. Möjligen kan regimen pröva liknande aktioner vid gränserna till Jordanien, Libanon och Turkiet också.


Nästa alternativ är att få till stånd en militär intervention utifrån. När det gäller Hizbollah så verkar rörelsen vara delad i sin uppfattning. Mindre enheter slåss i Syrien utanför Homs, medan linjen i stort tycks vara att konservera sina krafter i Libanon. Nästa möjlighet är Ryssland som ju har robotkryssaren Moskva och en jagare ur Svarta havsflottan i östra Medelhavet. Det finns en ganska stor befolkning ryssar i Syrien, varför en evakuering skulle kunna bli aktuell liksom en lokal landstigning vid den rysk-syriska flottbasen i Tartous för att säkra materiel och personal. I veckan blev det också känt att Ryssland flugit in 240 ton syrisk valuta sen i somras för att hjälpa regimen att betala för sig. Det ryska stödet kommer nog inte ta sig mer direkta ingripanden än så.

Därmed återstår Iran som ju har mest att förlora på Assads fall. Den islamiska republiken kan antas förstärka sina mindre kontigenter i Syrien för att försöka vinna tid. Möjligen kan detta adderas av miliser från Irak som vill skydda regimen. Stödet utifrån förefaller rimligt till en viss nivå.

Detta kan ändras av en faktor. Om rebellerna under sitt eventuella övertagande av Damaskus skulle förstöra shiitiska helgedomar som Sayyidah Zaynab-moskén, så skulle helvetet bryta lös. Moskén innehåller graven till profetens sondotter Zaynab. I Damaskus finns också Bab al-Saghir-begravningsplatsen, där en annan sondotter också ligger begravd liksom deltagare från slaget vid Karbala år 680. Just de stora attentaten invid helgedomar i Karbala 2003, 2004 och 2007 var starkt bidragande till en polarisering mellan shiiter och sunniter i Irak, och det krävdes en stor förstärkning av amerikansk trupp för att tillfälligt stabilisera läget.


Det tredje, och mest troliga alternativet för Assad att försöka sig på, är att regimen försöker spela ut olika grupper mot varandra. Så har exempelvis redan kurdiska miliser tillhörande PYD slagits med just Al-Nusrafronten kring Aleppo. I detta sammanhang är den kristna befolkningen nyckeln för en eventuell framgång att behålla viss makt för Assad. Eftersom en del rebellgrupper skanderar: "Alawiterna till graven, och de kristna till Libanon", så ökar det rädslan bland landets minoriteter för vad som ska hända efter regimens fall. Hittills har en del syrier försökt att hålla sig vid sidan av inbördeskriget, men i takt att kompromissutrymmet i princip försvunnit så blir det allt svårare att hålla sig utanför. 


Mycket talar för att vi ser början på slutet för regimen, men den kommer troligen försöka skapa en situation som påminner om inbördeskriget i Libanon som ju pågick mellan 1975-1991. Om rebellerna uppträder odisciplinerat och förstör shiitiska helgedomar ökar risken kapitalt att vi hamnar där, men med stort irakiskt och iranskt inslag.


(Uppdatering kl 11:10) Kusligt. När inlägget las ut, så sprängdes två bilbomber i den drusiska och kristna stadsdelen Jaramana i sydöstra Damaskus som krävde minst 29 människors liv. (Uppdatering slut)



Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook:Försvar och Säkerhet

Obemanning

Just nu ligger arbetet på Cynismer nere pga obemanning. Skribenterna är upptagna med annat eller sjuka och har därför inte möjlighet att producera inlägg. Läsarna hänvisas för stunden till de utmärkta bloggarna Wisemans Wisdoms, Skipper och Försvar & Säkerhet.

All likhet med Försvarsmakten och Riksrevisionsverkets rapport om läget i Flygvapnet och Marinen är helt och hållet avsiktlig.


/Cynisk

En riksrevisor det bor i staden…


Idag blev det ny fart i försvarsdebatten sedan Riksrevisionen släppte sin rapport om bemanningen av insatsförsvarets marin- och flygstridskrafter. Riksrevisionen pekar på att de stående förbanden saknar en tillräckligt robust bemanning, att regeringen i stort gett förutsättningar till detta och att Riksdagen inte fått en helt rättvisande återrapportering. De konkreta exempel som ges svider ordentligt. Riksrevisorerna bedömer att 20-30 % av den potentiella gångtiden till sjöss kan uppnås i dagsläget. Av rekommendationerna i rapporten står det klart att granskarna lägger huvuddelen av ansvaret på Försvarsmakten för att rätta till brister.

Resultatet av granskningen ligger ganska långt ifrån den bild som förre försvarsministern Sten Tolgfors gav på sin blogg i januari:

"Delar av insatsorganisationen (bl.a. ett antal fartyg och flygplan samt lednings- och underrättelseresurser samt logistiskt stöd) är idag omedelbart tillgänglig för insatser, incidentberedskap m.m.
Huvuddelen av fartygen, flygplanen, hemvärn med nationella skyddsstyrkor samt delar ur övriga markstridsförband är tillgängliga inom några dagar. Lednings- och underrättelseresurser samt logistik finns för att leda och stödja dessa."

Försvarsmaktens insatschef, generallöjtnant Anders Silwer, kommenterade senare under dagen kritiken:

"Trots det idoga arbetet med omställningen måste Försvarsmakten lösa uppgifter här och nu, varje dag. Och som chef Insats kan jag kvittera – vi löser ålagda uppgifter där territoriell övervakning är högst prioriterad. Däremot är uthålligheten vid långvariga påfrestningar begränsad vid staber och förband. Det finns ett behov av ökad robusthet, vilket påpekas i Riksrevisionens rapport. Och det är något vi har att arbeta med."


Han ger därmed Riksrevisionen rätt när det gäller uthålligheten i organisationen. Däremot är hans uppfattning att regering och riksdag är väl orienterade om hur omställningen fortskrider. Här kan framhållas att det inte är Försvarsmaktens uppgift att hålla riksdagen informerad. Naturligtvis ska myndigheten utan dröjsmål inställa sig hos ett utskott som begär det och då lämna korrekta och relevanta svar till de folkvalda. 
Däremot har Försvarsmakten ett stort ansvar för planeringsunderlagen till regeringen som i sin tur ska informera riksdagen. I Försvarsmaktens underlag till regeringens försvarspolitiska proposition 2009 skriver myndigheten (bilaga 1 sid 25.) 
"Under 2010 blir marin- och flygvapenförband stående."
Riksrevisionen har gjort en klok tillbakablick i sin rapport och går tillbaka till hur Försvarsmakten såg ut strax före det stora beslutet. Där framgår att de avgörande delarna av Flygvapnet och Marinen såg ungefär likadana ut och att omställningen därför borde vara lite enklare till det nya systemet. Regeringen pekade också i propositionen på att två av stridsflygdivisionerna hade en för låg tillgänglighet (sid 68). 

Riksrevisionens rapport blir ytterligare en faktor att förhålla sig till när det gäller att värdera vad som behöver göras med försvaret. Här är det viktigt att påminna om att det gäller en uppföljning av förra beslutet. Hur vi ska ställa oss till rysk upprustning, amerikansk omorientering och europeisk svaghet är en helt annan sak som eventuellt ska läggas ovanpå svårigheterna att uppnå de beslutade målen.
Riksrevisionen tar upp regeringens skrivningar om att utvecklingen av det nya insatsförsvaret bara kan ske i den takt som ekonomin medger. Får jag föreslå att nästa gång heter det att rationaliseringar bara kan ske i den takt som försvarsförmågan medger det?

Skipper
SvD
SvD 27/1

Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook:Försvar och Säkerhet

Riksrevisionen om ”blåa” stridskrafter

Anders SilwerDet är både bra och viktigt att Riksrevisionen granskar Försvarsmaktens förmågor. Rapporten ”Bemanning av marinens och flygvapnets stående insatsförband” som offentliggjordes på måndagen är en ögonblicksbild av inledningen i det stora förändringsarbete vi nu är inne i. (texten uppdaterad 27 nov kl 08:40).

ÖB, jag och en rad andra chefer i Försvarsmakten har gång efter annan betonat att det inte finns något facit för hur ett insatsberett försvar skapas. Vi har återkommande sagt att inget är hugget i sten, att vi måste pröva för att hitta rätt väg framåt och att det kan hända att vi måste söka nya vägar.

Men visionen är klar. 2019 ska vi ha ett försvar om cirka 50 000 soldater och sjömän, beredda att med kort förberedelse lösa uppgifter som riksdagen och regeringen ger oss. Dessa ska vara väl förtrogna med sina vapen, sin utrustning och välövade.

Det är dit vi strävar och det är också därför som svenskarna allt oftare ser och hör svenska förband öva – till sjöss, på land och i luften. Och det är något som kommer att bli än mer vanligt kommande år.

Trots det idoga arbetet med omställningen måste Försvarsmakten lösa uppgifter här och nu, varje dag. Och som chef Insats kan jag kvittera – vi löser ålagda uppgifter där territoriell övervakning är högst prioriterad.

Däremot är uthålligheten vid långvariga påfrestningar begränsad vid staber och förband. Det finns ett behov av ökad robusthet, vilket påpekas i Riksrevisionens rapport. Och det är något vi har att arbeta med.

Men åter igen. Rapporten bygger på fakta inhämtade i inledningen av omställningsarbetet. Även luft- och sjöstridskrafter har reducerats. Att utveckla kvalificerad kompetens tar tid även när personalförsörjning och bemanning har högsta prioritet. Våra prioriteringar har hittills varit till förmån för system med omedelbar operativ effekt. I den omstrukturering Försvarsmakten nyligen har genomfört har vissa bristkompetenser, t ex ubåtspersonal och tekniker inom flygvapenförbanden, kunnat flyttas till där de behövs.

Till det ska läggas nya system – Visbykorvetterna, HKP 16 och UAV som skapat ett ökat personalbehov och – icke att förglömma – tidskrävande systemutbildning. På sikt kan förmodligen Riksrevisionens rekommendation att pröva behovet av antalet besättningar till våra plattformar vara kloka. Men vi måste lära oss att gå innan vi kan springa.

Min uppfattning är att regering och riksdag är väl orienterade om hur omställningsarbetet bedrivs och hur det ser ut i bemanningsläget. Regeringen har succesivt ökat kraven på återrapportering både vad det gäller detaljering som periodicitet. Och det är krav vi försöker möta.

Ett sådant exempel med direkt bäring på de blå styrkorna – flyg- och sjöstridskrafter – är kränkningsrapporteringen. Så snart vi har konstaterat och bekräftat en kränkning av svenskt territorium får regeringen en redovisning. Dessa rapporter sammanställs sedan i en årlig hemlig redovisning.

Men, som Riksrevisionen konstaterar, det finns en hel del arbete kvar att göra. Rapporten är väl värd att tas på stort allvar och jag ser den som ett bra stöd för oss i Försvarsmakten i vårt fortsatta arbete med att skapa det insatsförsvar våra folkvalda beställt.

Anders Silwer
Insatschef

En bloggares drivkrafter


Vad är det egentligen som driver oss försvarsbloggare att spendera tid på våra bloggar - tid både att skriva inlägg och att sedan försöka belysa de kommentarer som brukar ramla in?

För min egen del började det mest som ett sätt att fylla ett behov att försöka förklara ”hur det skulle vara”. Jag är en ordningsam egyptier som råkade bli perifert inblandad i den reformerade personalförsörjningen i ett ganska tidigt skede. Ganska tidigt stod det klart att det krävdes krafttag för att få ordning på nomenklaturen - detta eftersom många medarbetare inom Försvarsmakten inte hade hela bilden klart för sig.

Ett exempel på en inbyggd felaktighet var att våra GSS från början delades in i ”anställda GSS” och ”kontrakterade GSS”. Akronymerna var AGSS och KGSS. Det är säkert någon av mina läsare som minns detta.

Sedan konstaterade någon att detta inte var speciellt väl valda begrepp eftersom även de så kallade ”kontrakterade GSS” skulle vara anställda. Det var nog i samband med detta som de nuvarande akronymerna GSS/K och GSS/T föddes.

Som sagt, min första drivkraft var att utifrån min egen rudimentära kunskap försöka förmedla hur saker och ting förväntades hänga ihop. Det var en utmaning!

Så småningom fick jag också via mail från läsare uppslag till nya inlägg. Många av de inlägg som handlat om Försvarsmaktens strukturer kommer från idéer som jag fått utifrån. Jag tackar och bockar!

I det stora hela betraktar jag mig som en mycket lätt kopia av Wiseman, som trots allt är oändligt mycket mera påläst än vad jag är - dessutom inom ett bredare område. Respekt, Wiseman.

Om jag efter några år ska bedöma vad som varit det viktigaste och bästa (och kanske roligaste) jag totat ihop så skulle jag nog vilja framhålla följande.

  • Allt som jag skrivit om GSS/T och reservofficerare. Jag kan tyvärr inte säga att jag är mer optimistisk rörande dessa kategorier idag än för två år sedan - men det rör sig i alla fall kraftfullt just nu för de tidvis tjänstgörande. 
  • Inlägget om namn på krigsförband i allmänhet och manöverbataljonerna i synnerhet. Behovet av att fatta beslut i frågan verkar för övrigt akut eftersom Livgardet söker personal till ”Livgardets 7. bataljon” medan kamraterna på K 3 kallar samma krigsförband för något helt annat (förhoppningsvis det korrekta namnet: 31:a luftburna bataljonen).
  • Båda inläggen om kvaliteten på myndighetens platsannonser. Bottenmärket är tyvärr ännu inte nått.
  • Inlägget om samordning inom garnisonerna och ett slutligt lämnande av Axel Oxenstiernas organisation av armén. Jag är säker på att utvecklingen kommer att visa att inläggets huvudidé är rätt. Det behövs inte fyra kommendörer och en överste i Blekinge. 
  • Hela diskussionen ”om galonering” - det blev en lång tråd med högt tonläge.

Men det viktigaste inlägget jag skrivit var nog det om återinrättande av försvarsgrenarna. Jag är helt övertygad om att en sådan åtgärd i sig skulle leda till en kraftfullt förbättrad enkelhet och tydlighet. Låt armén ta huvudansvaret för underrättelsearenan, flygvapnet för ledningsarenan och marinen för logistikarenan. Det kan inte bli tokigare och otydligare än vad det är nu.  

GMY

Sinuhe

Strategisk utveckling kring Skandinaviska halvön (del 6)


Som jag kommenterade häromdagen, så är tyska Patriotbatterier på väg till Turkiet för att ingå som en del i NATO:s luftförsvar. Detta sträcker sig från Turkiet ända till Island, vilket jag berörde för en tid sedan. Det tyska utrikesministeriet har instruerat sin ambassad i Turkiet att lämna ett positivt underhandsbesked angående Turkiets begäran. Nu återstår bara en behandling i Förbundsdagen, och sedan kan de bägge batterierna vara på plats om ett par veckor. Det finns nästan inget som talar för att det skulle bli stoppat. Handlingen förefaller vara väldigt genomtänkt av en mängd skäl:


För det första innebär det ett skydd för både Turkiets luftrum och också för den hårt plågad civilbefolkning i norra delen av Syrien. De tyska batterierna ger ett indirekt skydd 10-20 mil in i Syrien, beroende på var någonstans de placeras i Turkiet.

På samma sätt så innebär den tyska insatsen ett förstärkt skydd av turkiska baser mot iranska attacker, i synnerhet den flygbas i Kurecik som hyser den avancerade amerikanska X-bandsradarn. Det är inte förvånande att Tyskland som driver den hårdaste linjen visavi Iran är villigt inställd att genomföra denna typ av framgruppering för att motverka Iran och den lierade syriska regimen.

Tyskland och Turkiet har också ekonomiska relationer med varandra, inte minst genom den arbetskraftsinvandring som skett de senaste decennierna till Tyskland. Dessa relationer är viktiga att uppräthålla för bägge länderna. Uppdraget innebär också sannolikt att den tyska försvarsindustrin, som befinner sig under kraftig expansion, får en möjlighet att exponera sig mot Turkiet.

I den bortre änden ligger också en möjlighet för Tyskland att längre fram motta turkiskt stöd, om så skulle krävas vid en instabil situation i Östersjöområdet. Det tyska försvaret genomgår en tydlig omvandling mot ett expeditionärt koncept som lämnar territorialförsvaret bakom sig. Med en buffert till Ryssland i form av Polen blir en sådan metamorfos enklare än vad som annars hade varit fallet. Den turkiska krigsmakten är en av allra starkaste i NATO/världen, och skulle kunna ge ett viktig bidrag i händelse av oroligheter i närområdet. Nackdelen är förstås tidsaspekten. Militär nominell styrka är en sak. Att finnas på plats när det sker för att vara relevant är förstås en annan.


För svensk del kan vi ta några saker med oss. Det ena är betydelsen av långräckviddigt luftvärn för skydd av stora områden. Ett behov som kommer att öka i takt med den ryska upprustningen, och som inte funnits i våra planer tidigare. Det attraktiva med ett kvalificerat luftvärn är dess förmåga att skydda stora områden med uthållighet. I skydd av detta luftvärnsparaply kan våra stridskrafter röra sig på ett enklare och snabbare sätt.

Nästa område är den turkiska läxan om "zero-problem policy" mot grannländerna. En politik som enbart går ut på vackert väder blir problematisk när grannarna hamnar i kris. I vårt fall, så är det vad som händer med de baltiska staternas relationer med Ryssland i framtiden liksom den inrikespolitiska utvecklingen i Vitryssland som det mest gäller att ha en militär handlingsfrihet för.

Den tredje reflektionen handlar om den tyska omvandlingen till expeditionärt försvar. Det innebär att Östersjön får mindre uppmärksamhet i den tyska planeringen, vilket innebär att ett större ansvar kommer att falla på Sverige som traditionell Östersjömakt. Alternativet är att ett militärt vakuum tar form med origo kring Gotland. Det finns mycket för Försvarsberedningen att fundera på.


Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook:Försvar och Säkerhet



Ryktet om vår död är starkt överdrivet


Ryktet om min död är starkt överdrivet, skriver Wiseman i en kommentar till Johan Tunbergers inlägg Bagdad-Bobs i ankdammen. Johan Tunberger tar upp en observation om att bloggarna skriver mer sällan, och ofta om intressanta detaljfrågor istället för övergripande frågor.

På ett liknande sätt menade Allan Widman (Fp) i somras i ett gästinlägg hos Wiseman att bloggarnas betydelse synes vara i avtagande med mer interna diskussioner och färre kommentarer i kommentatorsfälten. Allan Widman noterade också att det riktas mer kritik mot enskilda partier på bloggarna än tidigare.


Att bloggarna skriver något färre inlägg är nog en korrekt observation. Jag vet inte hur det är för Wiseman, men själv upplever jag en tilltagande svårighet att skriva variationer  på samma tema när det gäller försvarspolitiken.

Ta exempelvis den underfinansiering av försvaret som flera av oss har varnat för under ett par års tid. I somras meddelade ÖB att pengar saknades efter 2015. Regeringen har meddelat i ett regeringsbeslut (RB 7) den 4. oktober att Försvarsmakten ska utreda möjligheterna att långsiktigt innehålla en balans mellan verksamhet och ekonomi (Se Skippers utmärkta bevakning av frågan). Det innebär att underfinansieringen är erkänd, och det finns inte så mycket mer att skriva om när det gäller den delen av inriktningsbeslutet 2009.


Det gäller istället att ta nya tag och debattera för att nästa beslut ska bli så bra som möjligt. Jag är övertygad om att bloggarna behövs för detta. Det hade dröjt länge innan Försvarsmakten berättade om incidentberedskapen, om inte Wiseman hade punktmarkerat i den frågan för att ta ett exempel. Detta skedde efter riksdagsledamot Widmans notering om avtagande betydelse.

För Krigsvetenskapsakademin, vars syfte är att främja vetenskapernas betydelse för försvaret, så kommer vi ingalunda dra oss tillbaka. Efter nyår väntar ny hemsida och andra nyheter för att leda en saklig debatt om viktiga frågor för vårt försvar och andras säkerhet. Om det innebär kritik mot makten, så får den helt enkelt ta det. Det är en fråga om proportionalitet - mycket makt innebär större ansvar, vilket leder till mer kritisk granskning.

Jag sällar mig till Wiseman och utropar: Ryktet om vår död är alltså starkt överdrivet!


Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook:Försvar och Säkerhet

Försvar och idealism

Hägringar uppstår främst som en följd av stora umbäranden och ett pressande klimat. Önskan efter räddning blir så intensiv att omdömet och sinnena fördunklas...

Ibland brukar man säga att politiken inte lyckats med att formulera de nationella intressen som bland annat Försvarsmakten enligt senaste inriktningsbeslutet har att understödja. Det må vara rätt, men samtidigt har knappast försvars- och säkerhetspolitiken lidit brist på särintressen.

Vid försvarsbeslutet 2004 lades en lång rad av utbildningsförband ned. Då pågick riksdagens försvarsdebatt under två hela dagar. Närmare var tredje riksdagsledamot äntrade talarstolen. 2009, när det principiella beslutet om frivillig personalförsörjning togs tillsammans med en ny insatsorganisation, var bara försvarsutskottets ledamöter i kammaren. Slutsatsen är att försvarspolitiken i huvudsak inte är ideellt driven på så sätt att förmåga - vare sig den är nationell eller internationell - står i centrum.   

Jag brukar inte alltid yvas över det egna lagets insatser. Men det får inte hindra mig från att, när skäl finns, betvivla den politiska oppositionens avsikter. Här och nu finns det många befintliga och hotande förmågeglapp respektive brister i svenskt försvar. Det som socialdemokraterna adresserar är emellertid något annat.

Därtill ska läggas de principiella skillnaderna mellan regeringsansvar och opposition. I det senare fallet är ju partier mer eller mindre förhindrade att genomföra sin politik. Erfarenheten talar dock för att när partier i oppositon inte övertrumfar regeringens anslag lär de heller inte göra det i majoritet.

En gång var svensk försvars- och säkerhetspolitik på djupaste allvar. Det operativa trycket utifrån tvingade fram snåla lösningar på verklig förmåga. När vår omvärld nu förändras till det sämre kommer det också till sist att förändra politiken. Ännu tycks dock tiden inte mogen.


Allan Widman

  

 



Allvarligt menat?


Peter Hultkvist (S) vill minska anslaget för internationella insatser med 300 Mkr per år till förmån för finansieringen av stridsflygsutvecklingen.

Enligt min mening är det en icke-fråga. Liksom Försvarsmakten har socialdemokraterna accepterat förmågelyftet på de villkor som presenterades redan i augusti. Och kanske var det då man skulle lyft finansieringen om den verkligen var viktig?

Därtill ska läggas att den största osäkerheten knappast gäller hur de sista procenten av denna satsning ska finansieras, utan snarare hållbarheten i den bedömda totalkostnaden om 90 miljarder. Och att Sverige med detta verkligen får en kvalificerad plattform i tillräckligt antal som vi också har råd att flyga, beväpna och stridsleda. Om specificeringen av grundflygplanet JAS 39 Gripen E vet vi, som bekant, ännu föga.

Peter Hultkvists förslag tyder dock på viss politisk fingertoppskänsla. Nu är det uppenbart konjunktur för att växla in solidaritet med de mindre lyckligt lottade mot ökat plåtbockande här hemma. Såväl IF Metall som försvarsindustrin måste vara belåtna.

Det finns i grunden ingen motsättning mellan skarpa insatser utanför rikets gränser och nationell försvarsförmåga. Vi åkte inte till Balkan och Afghanistan för att öva oss, men likväl hade tillståndet i Försvarsmakten varit långt sämre dessa insatser förutan.

Socialdemokraterna har sedan länge odlat föreställningen att vi måste välja; därute eller här hemma. Mot denna bakgrund var det nog minst lika viktigt att föreslå en besparing på internationella insatser som att stärka finansieringen av JAS 39 Gripen E.
 
 
Allan Widman

 

    

Party på Livgardet – men inte bara där

Den bedrövliga ordningen på Försvarsmaktens rekryteringssidor fortsätter. Jag hade faktiskt trott efter mitt senaste inlägg i frågan (”Party på Livgardet”) att någon skulle känna sitt ansvar och höja kvaliteten på en statlig myndighets hemsida till en acceptabel nivå. 

Så har det inte blivit.

Låt mig börja med att citera lite från det litterära mästerverk som på hemsidan benämns:

Vill du göra skillnad? 7. Bataljon rekryterar tidvis tjänstgörande gruppchefer och soldater
Försvarsmakten är en av Sveriges största myndigheter med mer än 50000 medarbetare och frivilliga. Försvarsmakten är ständigt beredd att hävda Sveriges territorium, genomföra internationella insatser, samt att stödja samhället vid större kriser. Försvarsmaktens unika förmåga är den väpnade striden och med den Sveriges yttersta säkerhetspolitiska instrument. Ytterst är Försvarsmaktens uppgift att värna demokrati och mänskliga rättigheter. Hos oss kan du göra skillnad. Försvarsmakten eftersträvar mångfald eftersom det berikar vår verksamhet. 

I Försvarsmakten finns en värdegrund där såväl professionell utveckling som personlig hälsa lyfts fram. Försvarsmakten erbjuder många interna karriärmöjligheter, friskvårdsmöjligheter och en rimlig balans mellan arbete, privat- och familjeliv.

Livgardet är ett av Sveriges största militära regementen med anor sedan 1521. Det är en växande och modern arbetsgivare med många spännande och utmanande yrken. Mest känt är regementet kanske för de blåklädda soldater som bevakar de kungliga slotten. Men Livgardet svarar även för utbildning och träning av militär och civil personal som åker på internationella uppdrag samt all militärpolisverksamhet. Utöver detta tränar och utbildar vi hemvärnssoldater, försvarsmusiker och tjänstehundar. 13. Säkerhetsbataljon arbetar nationellt och internationellt mot säkerhetshot och terrorism och 7. Manöverbataljon är inriktad på strid i bebyggelse och markstrid.

För det första finns det inget krigsförband som heter ”7. bataljon”. Försvarsmaktens krigsförband heter det som är beslutat i FM ArbO (FFS 2012:1). Senast jag kollade fanns det inget krigsförband som benämndes ”7. bataljon”, inte heller ”7. Manöverbataljon”. Det heter ”gruppbefäl” och inte ”gruppchefer”.

Mera kommer senare:

”7. Bataljon är ett av arméns insatsförband som arbetar nationellt och internationellt. Förbandet utbildas och övas i fredsbevarande och fredsframtvingande verksamhet och skall vara berett att lösa internationella uppdrag med en omfattning som beslutas av riksdag och regering. Förbandet är i dagsläget delat med K3 Livregementets husarer.”

Nja, det är ju nästan rätt, men det finns faktiskt inget som heter ”insatsförband”. Enligt mitt rättesnöre (FM ArbO) finns det krigsförband och hemvärnsförband. Men OK - detta var inte så allvarligt egentligen. Däremot borde 7. bataljonen omnämnas i bestämd form.

Nu bli det värre.

”7. Bataljon tar nu nästa steg i rekryteringen och söker därför fler tidvis tjänstgörande soldater till våra olika enheter.
Vi erbjuder inte en heltidsanställning utan en möjlighet att få tjänstgöra under perioder på förbandet. Under den perioden man tjänstgör så anställs man. Förbandet kommer tillsammans med den enskilde upprätta en tjänstgöringsplan som beskriver när det är tänkt att man tjänstgör.”

Nu blev det alldeles fel. Hela konstruktionen med GSS/T (för det är väl det som avses?) är just att man är anställd även när man inte tjänstgör. Senast jag kollade lagtexten så stod det i alla fall så.

Vill DU göra skillnad?
Vi söker soldater med erfarenhet från värnplikt och internationell tjänst inom alla tjänstegrenar, från skyttesoldat till gruppchef såväl på skyttekompani som i logistikfunktion. Tjänsten är tänkt att kombineras med civila studier eller arbete och man anställs bara under den tid man tjänstgör på förbandet eller i insats som avtalet ser ut idag.
Vi erbjuder ett arbete i mycket varierande miljöer. Eftersom enheten är under uppbyggnad så är arbetssituationen dynamisk och utmanande, möjlighet till inflytande finns.”

Nej, man anställs inte alls bara när man tjänstgör. Och vad är det för ”avtal” som Livgardet refererar till?

”Utbildning och kompetens
För att arbeta hos oss krävs att du har:
Genomförd svensk värnplikt med godkända betyg (eventuellt GMU)
God fysik (Vid de fysiska testerna krävs ett resultat på minst 9.11 på beeptestet vilket motsv 3 km löpning på 14 min samt ett godkänt multitest styrka upptill 175 poäng)
Simkunnig
Det är meriterande om du har genomfört militär internationell tjänstgöring samt om du har flera körkort än för personbil. Talar du flera språk, har mycket god fysik och/eller har genomfört din militära grundutbildning vid Livgardet gärna på en skyttegrupp med erfarenhet av strid i bebyggelse är det meriterande.”

Jag orkar inte ge mig in fullt ut angående språkbruket, men visst är det väl så att om man har behörighet att köra både personbil och lastbil så får man flera behörigheter i samma körkort och inte ”flera körkort än för personbil”? För övrigt fattas det lite skiljetecken här och där men jag orkar inte peka på alla.

”Vem är du?
Du är en lagspelare som gillar utmaningen att ständigt sträva efter att bli bättre på just ditt specifika område. Vidare gillar du även tanken att du verkar för att andra skall kunna lösa sina uppgifter. Du är flexibel och har lätt för att bemöta andra människor. Stresstålighet, envishet, "vinnarskalle" och lagspelare kännetecknar dig som person. ”

Nu hände det något - detta avsnitt gillar jag skarpt. Bra skrivet, Livgardet.

Tyvärr är inte Livgardet ensamma om att lägga ut platsannonser utan kvalitetskontroll. Här kommer lite liknande material från ett annat förband i Stockholmstrakten. 

Huvudsakliga arbetsuppgifter
Som kustjägare eller attackdykare utgör du en mycket viktig del i ett av Sveriges främsta elitförband. Vilken din roll kommer att bli i förbandet avgörs efter din provanställning. Det finns det flera olika typer av befattningar som kan bli din specialitet, exempelvissignalist, sjukvårdare, prickskytt, förhörsledare mm. Gemensamt för alla kustjägar och attackdykartjänster är en omfattande spanings och stridsutbildning där du bl.a. lär dig hantera kamerasystem, olika vapensystem, samt olika metoder för att lösa förbandets uppgifter. Arbetet på kustjägarkompaniet omfattar insatser både nationellt och internationellt och däremellan övning och träning för att förbandet ska kunna lösa tilldelade uppgifter.”

Hej och hå men visst fattas det lite luft ibland mellan orden? ”Exempelvissignalist”? Vad är det?

”Meriterande kvalifikationer:
Utlandstjänst med goda betyg
Militärakompetenser/utbildningar relevanta mot sökt befattning
Förarbevis fordon
Språkkompetenser
Genomförd gymnasieutbildning med godkända betyg
Körkort
Utbildad kustjägare”

Jag tycker inte att en statlig platsannons ska innehålla så dålig svenska som denna gör.

Jag vet att jag är en gammal sur egyptier som ofta skriver obegripligt tråkigt och gnälligt - men om en statlig myndighet ska vara professionell i sin rekrytering via platsannonser så vill det faktiskt till ett markant kvalitetslyft. Jag blir orolig när jag tänker på att antalet platsannonser i och med den nya principen för intern personalrörlighet kommer att mångdubblas. Det här duger inte, helt enkelt.

GMY

Sinuhe

”Massavhopp från försvaret” i TV4

Under tisdagen sände TV4 Nyheterna ett inslag som pekade på stora avgångar från det som kallas grundläggande militär utbildning (GMU). Alltså den rekrytutbildning som görs innan anställning eller avtalskrivning.TV4 Nyheterna hade besökt Skövde och utifrån avgångssiffrorna från en genomförd GMU konstaterat att det nu är massavhopp från försvaret. Som relief till detta visades actionfylld reklamfilm och några rekryter som berättade att det var mycket tuffare än de kunde väntat sig. Det senare stämmer, utbildningen är helt annorlunda och svårare än vad de flesta förväntar sig. Soldat är inget vanligt yrke och utbildningen ska motsvara de krav vi ställer på de tjejer och killar vi ska anställa eller placera i Hemvärnet.

Är det då massavhopp och är det högre eller samma nivå som under värnplikten?

Under värnpliktstiden slutade 15 procent i förtid. Orsakerna var många men ofta medicinska skäl, belastningsproblem etc. Under det första året som vi har samlad statistik från GMU (2011) slutade 16 procent i förtid. Orsakerna anges ofta vara detsamma som tidigare, dvs medicinska orsaker. Men det är också troligt att bakom dessa orsaker kan dölja sig annat t.ex. motivationsproblem liksom fallet varit tidigare år med värnplikt.

Vad döljer sig då bakom den specifika utbildningen i Skövde som TV Nyheterna redovisar som en generell bild av ”massavhopp”, att 62 av 256 slutat i förtid?

Efter kontakt med ansvarigt förband kan jag konstatera att utbildningen omfattade både rekryter uttagna för anställning som soldater och rekryter uttagna till Hemvärnet.

Det innebär att det är olika kategorier som påbörjar utbildningen med olika krav för ansökan men med samma utbildning i dagsläget. Då visar sig en något annan bild än den som TV4 presenterade.

Det är lägre avgångar för de soldater som ska anställas än för de som ska till Hemvärnet. 14 procent av de som skulle anställas vid Skaraborgs regemente P4 och 33 procent av de som skulle placeras i Hemvärnet slutade innan genomförd GMU.

Alltså något lägre avgångar för anställda soldater under grundläggande utbildning jämfört med värnpliktstiden på P4 och högre för hemvärnsoldater på denna enstaka utbildning. Till detta kommer att det ser olika ut för enskilda förband med olika avgångsfrekvens då förutsättningarna och kraven varierar.

Det går alltså inte att tala massavhopp i försvaret baserat på en enstaka utbildningsomgång och det är omöjligt att att dra några generella slutsatser av densamma. Däremot kan vi konstatera att just från denna utbildning så slutade t.ex. fler hemvärnssoldater än vad vi skulle velat. Orsakerna till detta är säkert flera, kan vara att de fysiska krav som gäller för en hemvärnsoldat är lägre än för andra kategorier och den gemensamma utbildningen därmed blir mer ansträngande för dessa. Detsamma gäller för några andra soldatkategorier. Av detta kommer vi självklart att dra slutsatser men inte de som TV4 dragit.

Alla avgångar ska hållas nere från GMU. För detta krävs troligtvis en kombination av flera saker, att rekryten ska förbereda sig innan utbildning, att krav och utbildning är realistiskt ställda i förhållande till tjänsten och att information innan utbildning svarar mot behovet varje enskild kan tänkas ha. Vi kommer att om en tid veta hur de första åren i reformen har gestaltat sig men det ska göras på helhet och inte lösryckta delar tagna ur sitt sammanhang. Det kommer också se olika ut för alla de kategorier, tjänster och orter vi erbjuder.

Allt detta sa jag i direktsändning i Tv4 News men återfanns inte med i kvällens nyhetsinslag. Jag tror inte heller att vare sig rekryteringen eller GMU kommer att vara det vi diskuterar mest i framtiden utan hur länge soldaten eller sjömannen väljer att tjänstgöra. Blir det upp till 6 år som vi önskar eller kortare tid? Däri kommer utmaningen att ligga framöver och kraftigt ökade kostnader om tjänstgöringstiden blir för kort.

Hur såg för resten hela reklamfilmen ut, den där TV4 visade den actionfyllda inledningen? Även detta var inte hela bilden, se själv:

Click here to view the embedded video.

Erik Lagersten
Informationsdirektör

Buklandad Gripen och buklandad utredning

I september 2009 buklandade en JAS 39 C på F17 i Ronneby. I dagarna, drygt tre år senare, är utredningen klar. Den kan läsas på SHK hemsida. Utredningen är grundlig och välgjord och dess slutsatser logiska med kloka rekommendationer....men. Ett haveri där man har tillgång till en fullt frisk pilot, ett ganska helt flygplan samt att dataparemtrar från flygplanet inklusive radioterminologi finn tillgängliga, lägg därtill ögonvittnen, ska det ta en sådan lång tid? Naturligtvis inte! Tre månader borde vara en ansats för att klara enklare utredningar. Större och svårare, typ den norska Hercules vilken havererade på Kebnekaise, tar naturligtvis mycket längre, här kan år accepteras, men inte en buklandning. Man kan också ställa sig frågan hur grundlig behöver en utredning vara. I buklandningsfallet var orsaken egentligen klarlagd på ett par dagar och lämpliga rekommendationer var i princip formulerade någon vecka senare, i stort vad som nu står i rapporten! Det kan inte vara kostnadseffektivt. SHK har ont om personal, rekryterar förtvivlat och sliter hårt. All respekt för det....men. En utredning av den här dimensionen får anses vara buklandad. Vore intressant att utreda den också!

Military Work

Det finns ett nytt företag som fokuserar på att hjälpa till att hantera de personalflöden in och ur Försvarsakten som kommer att uppstå i framtiden (och som även har funnits i flera hundra år för övrigt. Magnus Stenbock gick under det stora nordiska kriget över från att ha varit en uppskattad kårbefälhavare i Karl XII:s polska armé till att bli guvernör i Skåne).

Företaget heter Military Work i Sverige AB och har sin hemvist i Stockholm (www.militarywork.se).

Det har nog egentligen i flera år funnits ett behov av en mötesplats för all den personal som flödar in och ut ut Försvarsmakten. Men - nu är det så att ett flödesresonemang också måste bygga på en förståelse att det inte är onormalt att byta jobb. Hur många gånger har jag inte hört, när man frågat efter en gammal känd kollega, att ”hon har lääääämnat Försvarsmakten”. Vad ger ett sådant synsätt för signaler till en modern flexibel arbetsmarknad? Hon har inte alls ”lämnat Försvarsmakten” - hon har bytt jobb. De flesta svenskar byter jobb massor av gånger under sitt liv. Är det ett axiom att Försvarsmaktens arbetstagare skulle vara undantagna och hänvisade till en livslång karriär hos en enda arbetsgivare?

Jag vill inte på min blogg gärna reklam för ett företag som jag knappt känner till, men tycker ändå att det finns anledning att beröra några av de orsaker som kan finnas att inrätta en marknadsplats som denna.

Jag är faktiskt inte speciellt orolig att våra GSS/K inte ska kunna finna en vettig sysselsättning när deras längre tidsbegränsade anställningar löper ut. Vi måste ju på något sätt själva tro på att det är som vi säger: detta är ovanligt duktiga män och kvinnor som bör göra ett bra jobb hos vilken arbetsgivare som helst. De har god fysisk spänst. De är uttagna och testade på ett sätt som få andra svenska arbetstagare är.

Detsamma gäller yrkesofficerare. Av de officerskurser som startade sin utbildning till officer på 70-talet finns det oftast färre än hälften kvar nu när det lackar på pensionering. De som har bytt jobb är alltså en stor andel av varje kurs. Det finns kurser där ingen av de ursprungliga kadetterna återstår.

Men - trots allt tror jag att ett nischat företag av den typ som Military Work i Sverige AB står för kan göra en mycket god nytta på svensk arbetsmarknad - om inte annat för att vara ytterligare en kontaktpunkt mellan Försvarsmakten och alla civila arbetsgivare.

GMY

Sinuhe