månadsarkiv: juli 2013

Eliten i Rysslands pågående rekordövning

Rysk stats-TV:s senaste inslag om den nu pågående rekordövningen.

Igår kom nyheten om en enorm oaviserad beredskapsövning. Siffran 160,000 deltagande var dock högre än Sovjets rekordövning 1981. DN gjorde rätt i att gardera sig med att "det uppger ryska medier". Men Rysslands försvarsminister general Shoigu har sedan dess bekräftat siffran, som framgår av det nedre TV-inslaget.

Med modern teknik är det inte svårt att kontrollera antalet trupper, så man kan utgå från att siffran ligger någorlunda nära den faktiska. Vad gäller icke-ryska medier ser det ut som Kinas engelskspråkiga partitidning blivit först med att ta upp Shoigus uttalande. Att man i Kina har stort intresse för övningen är förståeligt inte minst med tanke på den uppgift en brigad ur de ryska luftlandsättningstrupperna (VDV) fick för några timmar sedan: att med hjälp av luftlandsatt artilleri försvara den tidigare till hälften japanska ön Sachalin.

Som Wiseman redan konstaterat kan man nu värdera den svenska försvarsberedningens ord från i våras: ”det är långt till den omfattning som övningsverksamheten hade i Sovjetunionen”. Naturligtvis kvarstår en rad problem för den ryska krigsmakten men att bortse från skalan av årets nu tredje oaviserade beredskapsövning, det kan knappast låta sig göras.

Hur länge till ska DN vara den enda svenska redaktion som rapporterat vad som hänt?

Förresten, hur långt bak i Sovjets historia måste man gå för att hitta en större övning än den nu pågående? Enligt vad jag känner till råder det koncensus om att övningen "Zapad-81" (Väst-81), som hölls 1981, omfattade omkring 100,000 man och att ingen övning därefter varit större. Men vilken sovjetisk övning före "Zapad-81" var större? Är det verkligen trettiotalet man måste gå tillbaka till?

General Shoigu bekräftar de ryska mediauppgifterna om övningens historiskt stora omfattning.

Rysk beredskapskontroll höjer den låga nivån

IF

Urlastning av 12,2cm haubits D-30 på flygplatsen i Vladivostok tidigare under söndagen den 14 juli. Foto via avanturist.org

Rubriken till dagens inlägg får ses som något ironisk, i den meningen att låg nivå har för länge sedan passerats. Som de flesta läsare av bloggen förstått genomförs nu, under fredsförhållanden, den största militära manövern sedan andra världskriget i ryska fjärran östern.

I fredags beordrade den ryska federationens president, Vladimir Putin att en beredskapskontroll av det Östra militärdistriktet skall omedelbart genomföras. Utan att ha belägg för det kan övningen ha förberetts under längre tid då förbanden som genomför övningen skall vara tillgängliga, särskilt kritiska resurser som logistikförband, både flygtransportförband samt järnvägstransportförband.

Varför man just nu genomför en beredskapskontroll kan man bara spekulera. Att den skulle ske i öster var väntat, då de tidigare beredskapskontrollerna under året har varit i Västra respektive Södra Militärdistriktena. Det som överraskar är omfattningen av övningen, dels personellt (160 000 man) samt att den omfattar två militärdistrikt, Öst respektive Centrala. Inledningsvis omfattade övningen modesta(?) 80 000 under fredagen men växlades upp under lördagen till 160 000 man. I väntan på att få dessa siffror verifierade skall de tas med en nypa salt, men övningens omfattning skall ändå ses som mycket stor. Under söndagen kom nya uppgifter att det strategiska bombflyget deltar i övningen och att TU-95MS BEAR-H sätts i beredskap för insats. Även marinförband deltar och i media förekommer även uppgifter om att dessa sprider ut sig över närliggande Ochkotska Havet. Hitintills omfattar övningen dessutom 1000 stridsfordon, ca 130 stridsflygplan och ett 70-tal örlogsfartyg. de senare ur den ryska Stilla havsflottan.

I pressflödet, från bland annat Ria Novosti, kan man se att mycket av övningen än så länge har handlat om att få manöverförband på plats. Med detta avses mekaniserade och motoriserade skytteförband. För detta har förutom utmarscherat från garnisonsorterna även fått tilltransporterat via transportflyget samt järnvägstrupperna. Bland enheterna syns stridsvagnsförband med T-80 mekaniserade skytteförband BMP-2 och MT-LB, motoriserade skytteförband med BTR-80, raketartilleriförband med 12,2cm salvpjäs BM-21 GRAD och 22cm salvpjäs BM-22 URAGAN. Även pansarvärnsrobotbandvagn 9P149 Shturm-S syns i bildflödet.

Det som är av intresse att studera övningen är i vilka områden man kraftsamlar sina förband och vilket krigsfall man spelar ut i larmövningen. Förbanden kan ha ett flertal förberedda stridsuppgifter men verkar i detta fall uppmarschera mot övningsområden och skjutfält. Detta tyder på att man i orderverket har ett ”övningskupplarm” och att förbanden går mot predestinerade övningsplatser.

I och med att det startegiska bombflyget deltar i övningen kommer verksamheten att svälla ut över Rysslands gränser, något som det ryska försvarsdepartementet bekräftar. Man kommer dock som det så fint heter att respektera andra länders gränser och öva över internationellt vatten.

Övningen kommer att avslutas den 20 juli.

Att detta händer nu i semestertider gör att man inte har den högsta bloggberedskapen. Detta underlättas av den rendundans som försvarsbloggeriet innebär. Med fördel kan man läsa (som alltid) Wiseman, Gyllenhaal, Skipper, Jägarchefen och Breznjev.

forts följer


Består de låga nivåerna? (uppdaterat 16/7 13.45)

På samma sätt som veckan efter Almedalen anno 2012 var mycket säkerhetspolitiskt intressant i närområdet så har även så varit fallet i år.


Militärreform hellre än vård, skola, omsorg

Under Almedalsveckan publicerade den ryska statliga nyhetsbyrån Interfax ett pressmeddelande att president Putin beordrat en översyn av den nu pågående försvarsmaktsreform 2020 i vilken de ryska väpnade styrkorna ska genomgå en mycket kraftig modernisering till år 2020. Det framgick inte då åt vilket håll översynen skulle ta. Tidiga rapporter talade om att Putin manade att försvarsreformen inte fick innebära för stora konsekvenser för det vi i Sverige refererar till som "vård, skola, omsorg". Ur global synvinkel, såväl som rysk, vore detta högst önskvärt. Om det är något Ryssland behöver så är det just ökade hälsotal och en samhällsutveckling där ekonomin differentieras från kolväten och krigsmaterielproduktion.

Oscar Jonsson publicerade i veckan ett mycket intressant blogginlägg på sin blogg Säkerhetspolitiska Reflektioner. Jonsson tar avstamp i det inlägg jag skrev för jämnt ett år sedan om att den ryska regeringen väljer att prioritera de väpnade styrkor före just vård, skola och omsorg. Jonsson har dock hittat data att ytterligare klä på dessa ambitioner, något som även Dagens Nyheter lyfte under gårdagen. De ryska militära utgifterna stiger nu från 15,7 % av de statliga utgifterna till 22 % år 2016. Som Jonsson redovisar handlar det om en BNP-ökning från 3,2 % till 3,8 %. Dock inkluderar detta inte områden som i andra länder skulle falla under den militära domänen, t ex inrikestrupperna, FSB med dess paramilitära delar och så vidare. Tas dessa med stiger utgifterna med ytterligare 1,5 %. (Som jämförelse kan nämnas att den svenska försvarsbudgeten år 2012 var 1,17 % av BNP)

Jonsson för sedan ett intressant resonemang kring försvarsreformen och anledningen till att den förre försvarsministern Serdyukov tvingades bort. Men vad är det som driver försvarsreformen? Varför denna enorma stegringstakt?


"Viktigt att se till övningarna som genomförs"

Stegringstakten är nämligen enorm. Inte bara i försvarsutgifter, utan även i återtagande av tidigare förmågor och omfattande övningar. Som flera säkert redan noterat initierade president Putin i fredags en beredskapsövning för de väpnade styrkorna. Från början omfattades ca 80 000 man i landets östra delar. På lördagen hade övningen svällt och hade 160 000 man insatta tillsammans med 1000 stridsvagnar och 130 flygplan. Förband i västra militärområdet omgrupperades snabbt österut, vilket fick påverkningar för den civila flygtrafiken i bl a Kaliningrad.

Den logistiska operation det innebär att ställa 160 000 man på krigsfötter och därtill flytta stora delar från en världsdel till en annan, kan inte nog betonas. Ej heller det faktum att detta är den största militärövning som genomförts i världen sedan Sovjetunionens kollaps för 20 år sedan. Frågan är även om man under Sovjetunionens sista årtionden var uppe på dessa nivåer. Det som räknats som världens största militära övning i ”modern” tid, övningen Zapad 1981, innefattade endast ca 100 000 man. För att sätta det i ett sammanhang så är den nu aktuella övningen mer omfattande personellt än de amerikanska styrkorna under Irakinvasionen. Man bör också komma ihåg att kan man mycket snabbt flytta avsevärda styrkor från väster till öster, gäller det också det motsatta.


Under årets Almedalsvecka höll Swedbank ett seminarium om den säkerhetspolitiska utvecklingen i Östersjöregionen. Från Försvarsmakten deltog generalmajor Dennis Gyllensporre. De kraftigt ökade ryska försvarsanslagen har gång efter annan betonats i den svenska försvars- och säkerhetspolitiska debatten, vilket från regeringshåll bemötts med att man måste sätta det i ett sammanhang. Sammanhanget är då att den ryska upprustningen är ”från en mycket låg nivå”. Detta påstående har gång efter annan skjutits i sank, då den låga nivån sedan många år lämnats.

Gyllensporre uttryckte under Swedbankseminariet klokt att det viktiga är inte Rysslands försvarsbudget utan övningarna de genomför. Jag håller helt och hållet med i det påståendet. Jämför man rysk och amerikansk försvarsbudget ser man att den amerikanska är flera gånger större. Jämför man dock vad man får för samma summa pengar i de bägge länderna blir resultatet annat. Ser man till de övningar som Ryssland genomfört under senare år, speciellt det senaste, är det ingalunda någon låg nivå som framträder utan ett mycket målmedvetet och hittills framgångsrikt arbete att modernisera och förstärka de väpnade styrkorna. Frågan är om man i USA har möjligheten att lika snabbt dra igång en så omfattande övning som den som nu genomförs i Ryssland.

Ser vi alltså till de övningar Ryssland nu och nyligen genomfört blir bilden mycket bekymrande. Applicerar vi samma modell på Sverige blir bilden än mer oroande. Senaste gången Försvarsmakten på allvar övades sammansatt var 1993, även om en försvarsmaktsgemensam beredskapsövning genomfördes hösten 2009. Denna var dock i sammanhanget mycket liten såväl personellt som till omfång.

Den nu pågående beredskapsövningen är utan tvivel av en sådan storlek att den måste föranmälas enligt Wiendokumentet. Huruvida så har skett har jag ej funnit i rapporteringen. Om så har skett eller ej borde kunna meddelas av det svenska Försvarsdepartementet. Frågan torde ligga högt på den svenska agendan med tanke på att försvarsminister Karin Enström så sent som förra veckan var i Moskva för att just tala om vikten av att Ryssland är öppen med sin information om kommande övningar. Utan tvekan en följd av våren och försommarens aktiviteter i Östersjön. Det ryska försvarsdepartementet har utlovat information till utländska attachéer under måndagen. Ett nog så intressant val att dra igång en massiv övning på en fredag, därefter ”ta helgledigt” och tillhandahålla informationen efter helgen. Som jämförelse kan nämnas att enligt uppgifter till Försvar och Säkerhet var senaste gången Sverige behövde anmäla en övning enligt Wiendokumentet just 1993.


Indikatorer vs halmstrån

När man diskuterar rysk militär förmåga hänvisar ofta de som vill tona ned denna till att korruptionen gör att Ryssland inte kommer att nå målen, försvarsindustrin har inte förmågan, befolkningsutvecklingen ser negativ ut och att den ryska ekonomin inte kommer att klara försvarsutgifter av detta slag och så vidare. Tyvärr måste man konstatera att den ryska försvarsreformen trots detta hittills till största del har löpt enligt plan. Det enda smolket i bägaren än så länge rör personalsituationen där man likt i Sverige har svårt med det nya personalförsörjningssystemet.

Vad avser statsekonomin har åsikten många gånger framförts att denna inte klarar den nedgång i oljepriset som kommer de närmaste åren. Huruvida nedgången kommer eller inte i och med USA:s ökade möjligheter till självförsörjning balanserad mot en globalt ökad konsumtion av olja fortsätter att vara omtvistat. Den nuvarande ryska statsbudgeten för 2013 är beräknad på ett oljepris på 97 dollar per fat. Som jämförelse kan nämnas att oljepriset i år som högst stått i 118 dollar per fat och som lägst 99 dollar per fat. Sommarens oroligheter i Egypten har dock kommit som på beställning för den ryska regeringen med stigande priser och oljepriset nådde i fredags 109 dollar per fat.


Vad som framförallt bekymrar är de förhållanden som under slutet av 90-talet och 00-talet användes för att motivera den svenska ”strategiska time-outen” och vars förändring tillika skulle utgöra anledning till ett svenskt militärt återtagande, samtliga sedan år är uppfyllda. Inte minst frånträdandet av internationella avtal för nedrustning och kontroll, såsom CFE-avtalet oroar. Likt den dåliga investeraren finner man dock i Sverige ständigt nya halmstrån att försöka hålla sig fast vid för att slippa vidta några åtgärder, även om rodret nu sakta verkar ha börjat läggas om.

Vår försvarsberednings omvärldsrapport från i våras verkar föråldras snabbt. Denna talar till exempel om övningar i storleken 25 000 man och att ”det är långt till den omfattning övningsverksamheten hade i Sovjetunionen”. Vi får se vad man lyckas fånga upp till nästa rapport som kommer under våren.

Läget kring den pågående beredskapsövningen torde klarna något på måndag när attachéerna informerats. Möjligheten finns att de siffror som presenterats är uppblåsta. Dock är detta idag betydligt enklare att syna än för några decennier sedan tack vare utvecklingen inom rymdbaserade sensorer. Nyss rapporterades att det ryska strategiska bombflyget försatts i högsta beredskap. Sist detta skedde var i påskas. Vad som då hände vet förmodligen varenda svensk vid det här laget.


10 000-kronorsfrågan återstår dock att besvara. Vad syftar denna massiva ryska upprustning till och varför är det så oerhört bråttom? Otvivelaktigt är detta den viktigaste frågan att besvara. Svarar man dock fel, kan det få ödesdigra konsekvenser.


Bloggar: Jägarchefen, Cornucopia, Skipper, Försvar & Säkerhet (synnerligen läsvärt), Johan Westerholm, Brezjnev

Uppdatering 16/7 13.45: TT har felaktigt kablat ut att även Kina deltar i den stora ryska övningen. En uppgift man som är ensam nyhetsbyrå om i världen. Tyvärr har även SR/Ekot huggit på detta. Gissningsvis har någon sommarvikarie rört ihop det med den rysk-kinesiska flottövningen som genomfördes förra veckan, men som nu är avslutad. I övriga världen talas dock om övningen som en markering mot just Kina, men även Japan.

Media i Sverige har så smått börjat vakna och berätta om övningen. Hallandsposten hade en bra ledare i morse (tyvärr bakom betalvägg) och så även Norrköpings Tidningar. I Norrbottens-Kuriren blev det en notis på ledarsidan med en rejäl känga till försvarsministern. Även TT-artiklarna riktar viss kritik mot Försvarsberedningen enligt vad som även nämnts ovan i inlägget.

Andra TT-artiklar: DN, SvD,


Lägg ned IO 14 – Pröva svensk beredskap

I veckan kom så Regeringens anvisningar till Försvarsberedningen. De viktigaste beskeden i dessa var att inriktningen från 2009 skall fullföljas. Meningen;

”Det inkluderar bland annat en insatsorganisation med omedelbart gripbara förband, tillgängliga utan föregående återtagning, utformade, resurssatta och övade för sina uppgifter.”;

är upphov till en hel del av gnisslet i debatten. Vi som vet vad ett omedelbart gripbart förband är, kan inte förstå hur dessa ska skapas med de beslutade resurserna i form av personal och materiel. En konkretisering av denna förmåga skulle underlätta förståelsen och möjligheterna att mäta måluppfyllnad.

Passagen om att överväga justeringar i personalförsörjningen öppnar för att förändra viktningen mellan tidvis tjänstgörande och kontraktsanställda. Här finns onekligen en del problem att ta tag i. Officersrekryteringen är allvarligast på lång sikt, rekryteringen av de tidvis tjänstgörande har startat på två cylindrar.

När de gäller de kontraktsanställda har ansvariga hela tiden påpekat de fantastiska ansökningssiffrorna och försäkrat att de tidigare avgångssiffrorna kommer rättas till. Det varade till häromdagen, då Ekot berättade att dessa nu var 35 % vid GMU och att denna ska förlängas en vecka för att få ned dessa siffror.

Beredningen ska redovisa bedömda kostnader för sina förslag och föreslå effektiviseringar för att möta de eventuellt ökade kostnader beredningens förslag kan innebära. Detta tillsammans med slutrapporteringstiden 31/3 2014 indikerar att det inte kommer att bli tal om några återställare inom försvarspolitiken, den gamla försvarspolitiken vill säga. Datumet och formuleringarna om kostnader talar för att de största partierna är överens om att politikområdet inte ska störa valrörelsen och ta utrymme för andra reformer.

…………

Under tiden….på en annan plats och i en annan tidzon sätter Ryssland igång den största övningen på flera decennier. Siffror upp till 160 000 deltagande soldater mobiliserade på ett drygt dygn har försvarsminister Shoigu rapporterat. Det kan finnas inslag av viss uppblåshet i dessa tal, men även om vi konservativt nöjer oss med 100 000 + , så är det en övning i samma skala som under Sovjettiden. En nivå som Försvarsberedningen så sent som för sex veckor sedan hävdade att det är långt kvar till.

Övningen var givetvis hellar inte föranmäld enligt Wiendokumentet som är en förtroendeskapande åtgärd. Där passerar anmälningsplikten vid övningar över 9000 soldater och den ska göras 42 dagar i förväg. [Edit:Enl artikel 41.1 i WD 2011 behöver ingen förvarning ges om inte trupperna känner till övningen. Anmälan ska då göras när övningen börjar. Så formalistiskt är det inte fel, om anmälan gjordes vid denna tidpunkt. Det är emellertid inte särskilt förtroendeskapande att dra igång en övning av denna omfattning utan förvarning.]

Om det kan vara till någon vägledning, så kunde inte UD eller FM först svara när jag frågade när den senaste (sista) gången var som Sverige gjorde en anmälan enligt reglerna. Efter resonerande med Rustningskontrollavdelningen kom vi fram till att det sannolikt var Orkan 1993, då 30 observatörer bjöds in från 16 olika länder för att observera våra styrkor.

Dessutom har det ryska finansdepartementet lagt sitt budgetförslag för tiden till 2016, vilket innebär att mer än var femte skattekrona kommer att gå till de väpande styrkorna. Dessa kommer att användas till att rätta till de brister som beredskapsövningarna påvisar och för att fullfölja planen om en modern, välövad krigmakt med högt teknikinnehåll kring 2020.

Det innebär att vi nu har sett fem indikatorer i negativ riktning när det Rysslands militärstartegiska utveckling:

1. Lösa konflikter med väpnad makt i Georgien 2008 (Politisk indikator – avsikt)
2. Våldsam satsning på upprustning. De inflationsrensade siffrorna för 2015 motsvarar 0,41 Sovjet. (Politisk indikator – avsikt)
3. Kontinuerliga beredskapsövningar som inte anmäls enligt WD (Politisk/militär indikator – avsikt/förmåga)
4. Inget informationsutbyte enligt CFE-avtalet, som ju är ett juridiskt bindande dokument (Politisk/militär indikator – avsikt)
5. Förmåga att inom loppet av 24 h mobilisera och förflytta över 100 000 soldater (Militär indikator – förmåga)

…………

De (bort)förklaringar av det förändrade ryska beteendet som förekommer från våra ansvariga övertygar inte längre.
Det finns också mycket allvarliga signaler om bristande måluppfyllnad när det gäller vår egen förmåga som också behöver åtgärdas.

För att komma ur detta bör vi i samband med den nya analysen från Försvarsberedningen lägga ned Insatsorganisation 14 och skapa något nytt. Den är framtagen mot en annan insatsprofil, den är underfinansierad och den är inte dimensionerad för stabilitet i närområdet med ett Ryssland som skaffat sig betydligt högre militär förmåga om några år.

För att ge underlag till Försvarsberedningen skulle jag också vilja se Sveriges Riksdag tidigt under 2014 pröva den svenska beredskapen i en övning. Riksdagen skulle kunna besluta om en anslagspost på låt oss säga 50 miljoner för att mobilisera och förflytta 8 000 soldater i en alarmövning. Riksrevisionen med stöd av pensionerade officerare skulle kunna kontrollera genomförandet, framförallt när det gäller logistikkedjan och vår förmåga att förflytta förband till del av ett operationsområde.

……..

Se även: OA Jonsson, Skipper, Wiseman och Jägarchefen

Dagens Nyheter

Ryssland genomför största övningen sedan kalla kriget och media sover?

Man kanske skulle kunna tro att den största ryska övningen någonsin sedan kalla kriget möjligen skulle rendera i ett nyhetsinslag hos SVT eller TV4 och kanske en artikel hos de större svenska mediahusen? Men så är inte fallet. Inte ens en mindre blänkare från TT går att finna. Än så länge verkar det enbart vara rysk media som rapporterar om den oerhört omfattande övningen.  

Det var presedent Vladimir Putin själv som i fredags (enligt RIA Novosti) beordrade en omedelbar beredskapsövning i det östra militärdistriktet. En motsvarande beredskapsövning genomfördes tidigare i år inom det västra militärdistriktet där den numera ökända påskflyningen "ryska påsken" utgjorde en del av övningen.

Under den pågående övningen har man inom de ryska styrkorna i det östra militärdistriktet redan i dag lördag på mindre än 24 timmar skrapat ihop:
  • 80.000 man
  • 1.000 bepansrade fordon
  • 130 flygplan
  • 70 örlogsfartyg
Huvudsyftet med övningen är att kontrollera beredskapen hos förbanden och dess möjlighet att lösa sina stridsuppgifter. Övningen kommer enligt uppgifter i media att pågå till den 20 juli.

President Putin har enligt uppgift också gett försvarsminister Sergei Shoigu (som f.ö. alldeles nyligen träffade Karin Enström och där hon uppmanat Ryssland att utbyta information om höstens övningar i Östrsjön för att undvika missförstånd) i uppdrag att informera granländerna i de östra delarna om att man nu genomför denna beredskapsövning. En övning man nu genomför för tredje gången under innevarande år fördelat på de olika militärdistrikten.

Redan senare under innevarande dag informerade Sergei Shoigu media om att man nu dessutom utökat övningen till att omfatta 160.000 man. En siffra som är näst intill obegriplig att man lyckas uppbringa under en helg vid en oförberedd(?) beredskapsövning.

Alldeles innan denna beredskapsövning drog i gång (5 juli) så hade ryska stilla havsflottan genomfört den största marinövningen någonsin tillsammans med den kinesiska flottan i japanska sjön under tiden 5-12 juli. En utveckling som är minst sagt oroväckande och som man från USA lär följa med stort intresse. Men man kan alltså notera att Putin drog igång den pågående enorma beredskapsövningen när delar av flottan fortfarande var till sjöss och precis hade avslutat en större övning.

Bloggrannen Jagarchefen gör en klarsynt notering att militära övningar som överstigande 9000 man enligt Wiendokumentet från 1999 ska föranmälas. Att detta inte har gjorts är nog alltför uppenbart. Bloggrannen Cornucopia gör en annan reflektion, nämligen att Irakkriget 2003 omfattade 112 000 amerikanska soldater och uppbyggnaden och aktiveringen tog månader. Ryssland har bara i det östra militärområdet på mindre än ett dygn skrapat i hop 160.000 man....

I sammanhanget kan man inte låta bli att citera en moderat riksdagledamot
"Ryssland genomför en modernisering från en mycket låg nivå" 

Bloggar: Jagarchefen, Conucopia
Media: BBC, PressTV, RIA 1, RIA 2


Uppdaterat: Nu på kvällen vaknade DN till liv och publicerade en kortare artikel i ämnet.

Högtryck i Öst

Analys

Under fredagskvällen 130712 beordrade President Vladimir Putin ytterligare en beredskapskontroll för de väpnade styrkorna i Ryssland. Denna gång är det Östra militärdistriktet (MD Ö) som prövas gentemot ställda krav. Att det är just MD Ö faller sig naturligt iom att MD V, C och S redan har prövats under första och andra kvartalet, utöver det så har det precis avslutas en stor flottövning med Ryssland och Kina i just MD Ö. Beredskapskontrollen kommer fortgå intill den 130720.

I skrivande stund omfattar just nu beredskapsövningen 160 000 soldater, nästan 1 000 stridsvagnar, pansarskyttefordon o dyl, 130 långräckviddiga flygplan, jakt-, attack-, transportflyg och helikoptrar i okänd omfattning i dagsläget samt upp till 70 fartyg från Flottan.

Det övergripande syftet med denna beredskapskontroll är enligt tidigare, pröva utbildningsståndpunkten gentemot ställda uppgifter och kontrollera stabers förmåga samt kontrollera stridsvärdet på förbandens utrustning. Den Ryska Presidenten har även uttryckt vilja att det skall övas ubåtsräddningsförfaranden.

Presidenten hade även gett dekret om att Försvarsministern Sergei Shoigu skulle informera om den påbörjade övningen om, detta skett i förväg eller om det skede i samband med påbörjandet av övningen har jag inte lyckats utläsa. Men det intressanta är att de med råge har nu överstigit vad som krävs föranmälan för enligt Wiendokumentet på 9 000 man, så att man skall kunna skicka observatörer till övningen.

Dock har man valt att kalla till sig ett antal Försvarsattachéer för att under måndag (130715) informera om den pågående beredskapskontrollen. Det rör sig om attachéer som har deras gräns mot Ryssland samt ett antal andra ur OSSE.

En annan mycket intressant aspekt rörande övningen är att när de första rapporterna började komma ut kring under natten så rörde det sig om ca 80 000 soldater som skulle deltaga. Under loppet av mellan 12-16 timmar ökade det antalet med 100% upptill 160 000 soldater. Det är en kraftig och tydlig styrketillväxt som man definitivt inte kan bortse ifrån.

En annan tydlig och intressant aspekt är att man är helt öppen med att denna beredskapskontroll som nu genomförs i MD Ö är den mest ambitiösa och största som genomförs sedan Sovjetunionens kollaps. Man jämför således sin operativa effekt gentemot den tidigare under Sovjeteran. Det är även något som @oplatsen gjorde en notering om på Twitter idag.

En annan intressant aspekt som måste påtalas är ju att nu skall man inte tro att de har mer förband i MD Ö kontra MD V. Styrkekorrelationen är till fördel för MD V. Däremot så måste ledningen i Ryssland avsiktligt dragit ned på mängden trupp som utnyttjas i larmövningarna i MD V mht risken för de politiska reaktioner som kan uppstå.

Likväl är lösandet av striden i MD Ö av en helt annan karaktär än den i MD V. FOI beskriver i sin rapport rörande Rysk Operativ-/Strategisk övningsverksamhet under 2009-10, att utnyttjande av kärnvapen har övats för att hejda ett anfall inom MD Ö från en presumtiv angripare.

Likväl är utnyttjandet av Ubåtar i beredskapskontrollerna något som inte genomförts vad jag har funnit genom öppna källor vid de tidigare under 2013. Detta visar även på en ambitionshöjning, likväl att vi kan förutsätta att ubåtsvapnet kommer utnyttjas på något sätt under denna beredskapskontroll.

Utöver detta har man tydligt gjord en prioritering under veckan som visar vad Ryssland fokuserar på under de närmsta året. Vård, Skola och Omsorg får ta ett stort steg tillbaka till förmån för upprustningen av de Väpnade styrkorna. Något som ej än uppmärksammats i semestertiderna här hemma.

Sammanfattning

Med denna beredskapsövning visar man tydligt att Ryssland vill vara den Supermakt det en gång tidigare var. Om uppgifterna som statlig rysk media visar upp stämmer, är det här helt klart den störstamilitära övningen likväl operation som genomförts sedan kalla krigets avslut. Det innebär även att saker och ting hamnar i en hel annan dagar rörande vårt grannlands förmåga att snabbt uppnå operativ effekt.

Kombinationen med ett tydligt upprustande där den sociala välfärden får ta ett tydligt steg tillbaka med en klar ovilja att låta utländska organisationer och nationer blanda sig i dess inrikes angelägenheter är klart oroväckande. Det i kombination med ovanstående resonemang med operativa effekt gör den senaste tidens utveckling i Ryssland mycket oroväckande.

Jag kommer återkomma till den här beredskapsövningen efter 130720 när den är genomförd, för jag tror att man kommer kunna utläsa mycket intressant information rörande statusen på de Väpnande Styrkorna iom antalet deltagare. Men framför allt tror jag återigen att Zapad'13 kommer kunna bjuda på mycket intressant.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

RIA Novosoti 1, 2, 3, 4, 5, 6 (Ryska)
BNE 1
FOI 1
Finnish National Defence Uni. 1

Gästinlägg: Mikael Oscarsson – tack till Wiseman och andra

Det är kul att se att försvarsdebatten lever vidare efter Almedalen och trots semestern. Kristdemokraternas försvarspolitiske talesperson Mikael Oscarsson kommenterar här i ett gästinlägg den debatt som partiets försvarspolitiska rapport rönt.

Wiseman
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Mikael Oscarsson – tack till Wiseman och andra


Jag vill tacka alla bloggare för era bidrag till den försvars- och säkerhetspolitiska debatten – de behövs. Diskussionerna i bloggosfären är ett för mig viktigt forum för att hämta idéer om hur förfina eller modifiera förslag, utforma helt nya förslag eller ställa rätt frågor. Det utgör ett viktigt komplement till den bild jag får från förbandsbesök, föredragningar och myndighetsdokument.

Till min stora glädje har KD försvarspolitiska rapport fått stor uppmärksamhet och kommenterats av bland andra Wiseman, Skipper och min riksdagskollega Staffan Danielsson. Det har fått mig att fundera på hur jag skall förtydliga delar av rapportens innehåll i samband med försvarsberedningens fortsatta arbete, men även i andra sammanhang. Jag skulle därför vilja kommentera några av de frågeställningar som kommit upp i debatten på bloggarna, direkt och indirekt (t ex Jägarchefen avseende logistik) och i olika kommentarer till inläggen.

Avseende IO 14. Även om det är så att IO 14 inte uppfyller alla de krav som kan och bör ställas på en framtida svensk försvarsmakt anser vi att reformen bör fullföljas innan organisationen utökas. Dock ser vi det som viktigt att det även inom ramen för införandet av IO 14 (IO 23?) genomförs vissa förändringar. De viktigaste är:


 
  - Rekryterings- och bemanningsproblemen måste lösas. En väg kan vara att införa substantiella premier för genomförd GMU med åtföljande krav på obligatorisk krigsplacering och tjänstgöringsskyldighet för övningar.
 - Kvalificerad övningsverksamhet måste kunna genomföras. Kräver det att antalet heltidstjänstgörande soldater utökas?
  - Logistiksystemet bör ges en tydligare inriktning mot att stödja nationella försvarsoperationer, ta emot utländskt stöd och så att den på ett bättre sätt kan understödja utbildning och övningar. Den pågående omorganisationen av försvarsmaktens logistik bör därför utvärderas med dessa grundläggande krav för ögonen, och mindre mot vad som framstår optimalt på ett excelark.
  - Officersutbildningen, på alla nivåer, bör till delar förändras i en riktning där det läggs en ökad tonvikt på praktisk förbandsanknuten tjänst/utbildning och krigsstabstjänst.
  - Lokala chefer bör ges ett större ansvar för rekrytering och utveckling av sin personal, det gäller såväl soldater som officerare.
  - Även inom ramen för IO 14 måste åtgärder vidtas för att återskapa en permanent, kvalificerad, militär närvaro på Gotland.


Framtida utveckling. Här finns det mycket som bör göras för att skapa en rimlig nationell försvars förmåga:
  - Generellt sett är organisationen för liten. Att skapa en tillräckligt stor organisation inom ramen för nuvarande modell där alla förband ska vara gripbara i fredstid är mycket svårt. Vårt förslag är att ”IO 14” kompletteras med en kaderorganisation där huvuddelen av personalen kan mobiliseras i ett skärpt säkerhetspolitiskt läge. Den kan skapas genom att avkastningen från ”IO 14” krigsplaceras. Det ger en potential att, åtminstone personellt, fördubbla antalet förband (det skulle också göra det möjligt att krigsplacera huvuddelen av officerskåren – det är väl därför den finns).
  - IO 14 saknar ett antal väsentliga komponenter som: kvalificerat långräckviddigt luftvärn, utbyggt krigsbassystem för marin- och flygstridskrafterna, logistik på ”brigadnivå” och kvalificerat luftvärn till flottans stridsfartyg. Det finns även andra brister, i vissa fall avgörande för att någon funktion skall fungera, men här hänvisar jag av utrymmesskäl till rapporten.



Den fråga som debatterats mest, som det framgår av länkarna i början, är ekonomin. Att redan genomförandet av IO 14 kommer att kräva högre försvarsanslag än dagens är klart. En uppskattning är att det successivt krävs en anslagshöjning på i storleksordningen 10%. Exakta summor måste försvarsmakten själv räkna fram.

Den föreslagna utvecklingen på längre sikt kommer att kräva ytterligare medel. Hur mycket exakt är omöjligt att ange, det beror på ett stort antal förutsättningar som dessutom kan kombineras på olika sätt. Bara för att nämna ett exempel. Prisskillnaden mellan det kvalificerade europeiska luftvärnssystemet ASTER och det amerikanska Patriot lär vara betydande, exakt hur mycket vet man först efter genomförda förhandlingar (dessutom, kan det ryska S-400 var ett alternativ? - vi provade ryska stridsvagnar innan vi bestämde oss för Leopard).


Likaså har olika personalförsörjningsmodeller ett stort inflytande på kostnaderna. Den av oss föreslagna modellen att utnyttja personalavkastningen från ”grundplattan IO14” är billig. Här är problemet materielen till de kaderorganiserade förbanden. På armésidan är det till stor del en fråga om att underhålla och livstidsförlänga befintlig materiel. Det gäller främst de mekaniserade förbanden, stridsfordonen finns. Nyanskaffningsbehovet finns i första hand vid de olika stödfunktionerna. Samma gäller för marinens och flygstridskrafternas basorganisationer, personalbehovet kan tillgodoses genom avkastningen från” IO 14”, materiel måste anskaffas. Vill man vara riktigt ”gammalmodig” och ekonomisk kan man åter börja fundera på att krigsplacera civila entreprenadmaskiner vid ingenjörsförbanden och vid flygets banreparationsenheter. Civila tankbilar kan nog också ha en roll att spela vid olika underhållsförband etc.

De största kostnaderna är sannolikt förknippade med om vi gör enligt vårt förslag i rapporten, nämligen anskaffar ytterligare några stridsfartyg och bibehåller 100 stridsflygplan, samt att driva dessa system. Även här finns det flera alternativ. Fler Visbykorvetter, införa en ny typ av fartyg (flottiljledare?), ha en blandad organisation av Gripen C/D och E eller att inrikta sig mot bara E på sikt. Kostnaderna kommer att variera beroende på alternativ.


En bedömning är att det på lång sikt krävs ett försvarsanslag på ungefär samma nivå som våra nordiska grannar, ca 1,5 % av BNP, för att ge möjligheter att skapa en rimligt balanserad organisation för såväl rent nationella försvarsbehov som för att ge oss handlingsfrihet att hantera en svårförutsebar framtid. Den kommer inte att vara perfekt, det kommer alltid att finnas brister. Men den kommer inte att riskera kollaps om den skulle behöva användas på allvar. Dessutom skulle den antagligen utveckla dubbelt så stor operativ effekt jämfört med IO 14. Vi anser inte att en sådan inriktning är populism som Staffan Danielssons antyder, snarare är det en bedömning av vad som är möjligt och vad som krävs för att vi skall kunna bidra till fred, säkerhet och stabilitet i vårt närområde.

Som jag inledde. Alla förslag kan göras bättre, ibland behöver de också modifieras. Alla typer av synpunkter på och analyser av KD säkerhetspolitiska rapport mottas därför med tacksamhet. Helst i form av mail direkt till mig: mikael.oscarssson@kristdemokraterna.se , eller på olika bloggar. I det senare fallet finns dock risken att jag kan missa något då jag inte kan garantera att jag ser alla inlägg.

KD:s säkerhetspolitiska rapport, som ger en mer heltäckande bild av våra förslag, finns att läsa på http://www.kristdemokraterna.se/Global/Rapporter_Och_Dokument/F%c3%b6rsvars-%20och%20sakerhetspolitk%20ett%20allmanintresse.pdf


Mikael Oscarsson
Riksdagsman (KD)
Ledamot av Försvarsutskottet och Försvarsberedningen

Stökigt i Bosnien – Insats

Här kommer del 3 i min serie Utdrag ur missionslivet. Den här delen handlar om oroligheter i vårt område. Det är ganska få som känner till omfattningen på stridigheterna som den nordiska bataljonen var med om.


STÖK - Bosnien 1995


Det var stökigt i området. Den 25:e maj firades ungdomens dag i Tuzla. Då landade en granat på torget i staden och dödade 70 personer och skadade 200, de flesta ungdomar och barn. För oss var en bottennotering när OP:t Y16 fick en direktträff av en granat och radioutrusningen pulvriserades. Det var ren och skär tur att personalen på OP:t höll på att pyssla med utrustning och var i anslutning till vagnen. Signalisten fick iväg vagnen (och taggtråden och tvätt) och de undkom beskjutningen. Ett annat bottennapp var när OP:t R16 måste dras ur pga beskjutning.

I minnesboken finns allt dokumenterat men jag har faktiskt inte brytt mig i att ta reda på hur mycket det sköts*. Man räknade bara detonationer, dvs granatexplosioner och sånt. Small arms (finkalibrig eld) renderade knappt i en notis.


Sjunde kompaniet (YL) hade särskilt besvärligt en period när det pågick stridigheter i Ozren-fickan. Under flera dagar hamnade OP:na under eldgivning från granatkastare. Ledningen fattade då beslutet att en QRF skulle framgrupperas och att inga andra transporter fick gå till det aktuella området. Personalen på OP:t fick således leva på rations och fick ingen post eller tidningar. Det var inte uppskattat och det beslutet fick följder. Med det i minnet började skyttet ”bättra på” sina shoot rep:s. Så länge som det inte blev några materiella skador inrapporterades granatnedslag som bortom 100 meter. På så sätt blev det klassat som shoot rep istället för det allvarligare Firing close som renderade inskränkningar i underhållet. Det är flera skyttesoldater som beskrivit för mig hur de rapporterat in avstånd 110 meter när granaten i själva verket slagit ner 60-70 meter ifrån deras position. Statistiken går således inte att lita på.


För oss på Camp Oden var det bättre. Vi blev i stort sett dagligen påskjutna men det var bara med 7,62 så det var inte så farligt även om man ledsnade på det till slut. Vid ett tillfälle fick en soldat nog. Han satt på mässen och hade nog tagit sig ett par öl när en BiH-lastbil passerade och truppen på flaket tömde ett par magasin över vår camp. Soldaten brände alla säkringar, gick och hämtade sin automatkarbin och besatte sin eldställning ut mot vägen för att knäppa nästa person som skulle passera. Det gick åt fem man för att brotta ner och avväpna honom. Han hade fått nog helt enkelt.

Från området strax sydväst om vår camp kom det rapporter om att parterna använde gasstridsmedel. Vi fick anledning att kontrollera våra skyddsmasker och det kändes inte alls roligt. I efterhand har det kommit fram att det endast var funktionsnedsättande gas som användes. Inte lika farligt som senapsgas och dylika medel men läskigt ändå.

Från andra håll rapporterades det om gisslantagningar av FN-personal och om hur parterna tvingat FN-personal gå före stridvagnar för att visa vem som bestämde. Redan under stoppet i Zagreb träffade jag en svensk officer som nyss blivit frisläppt efter en gisslansituation. Total förnedring. Och ständigt hot mot säkerheten.


Det som jag tyckte var värst var AKAN-skjutningarna som skedde i närheten. Det var en BiH-enhet som hade kanon och de sköt ofta och man visste aldrig vad det var de sköt på. Vissa nätter låg jag i sängen och bara väntade på att det skulle smälla i baracken. Min granne i baracken bredvid kom in en dag och hittade en 7,62:a i sin säng och tillhörande hål i väggen. Vattenfall körde sin reklam ”Två hål i väggen”. Den betyder något annat för mig än för gemene man tror jag. Det var ingen bra miljö, kan man lugnt säga.

Våra fordon hade ofta hål och märken efter beskjutning. Lastbilsförarna hade det värst där de åkte i sina tröga, fullastade fordon. En libanon-kamrat till mig uppvisade flera gånger grym kyla när han bak i kön på konvojer lugnt gick ut på radion: ”Kan ni skynda på lite där framme? Det skjuts så mycket här bak.”
Även våra Sjukvårdsvagnar blev beskjutna titt som tätt, fastän de var uppmärkta med stora röda kors. Det verkade som att man siktade på korsen.


Vi klarade oss från dödsfall och allvarligare olyckor men fick en del skadade. Det var oftast mer tur än skicklighet, bedömer jag så här i efterhand. Men det kostade och det var folk som började att ta stryk mentalt. Man talade i termer av ”slutkörd” och ”sliten” och det behövdes vissa omflyttningar i organisationen för att få jobbet att fungera. Några har inte hämtat sig helt och fullt än.


/C

*Tillägg: Vid 98 tillfällen utsattes bataljonen för Firing Close, dvs nära beskjutning. De flesta (>80%) med granatkastare men även med Artilleri. Vid ett av tillfällena beskjöts observationsposten med 28 granater inom en 9-timmarsperiod. Jag har statistiskt hanterat det som en (1) Firing Close.

Relaterat:
Inte sedan Kongo?


Under ytan – Del XX – Uppdrag Granskning och Hårsfjärden



Skriver i dag ett nytt kortare inlägg i serien "under ytan" med anledning av gårdagens Uppdrag Granskning i SVT där Lars Borgnäs återkommer till Hårsfjärden och det krig som Marinen under ett antal veckor hösten 1982 där utkämpade mot främmande ubåtar. Serien av inlägg har hittills avhandlats i kronologisk ordning och kommer så även att göras i fortsättningen. Detta blir ett undantag med anledning av att ämnet helt plötsligt blivit aktuellt igen.

Merparten av avsnittet sändes redan 2008 så det är inga nyheter som Borgnäs kommer med. Det är snarare ett försök att väcka liv i en tyvärr avsomnad fråga. Borgnäs konstaterar i slutet av programmet att det skulle krävas en politiskt vilja och ett stort engagemang från många aktörer om man ska kunna ta frågan längre än vad man efter tre olika utredningar hittills har gjort.

Det allra mest intressanta i detta program är det föremål man med stor sannolikhet klassificerat som en transponder. En transponder sänder ut en signal som kan användas som positionsreferens under vattnet vilket i praktiken innebär att en ubåt kan ta emot signalen och använda den för navigationsändamål, eller rättare sagt att kunna leda två eller flera ubåtar till en bestämd mötesplats.

Föremålet hade detekterats och lokaliserats genom att den sände ut en signal med 24kHz. Signalen ledde således Marinen till platsen och vid dykningar på platsen så hittades ett 30-40cm långt föremål som satt fast på en betongplatta. Uppdraget beordrades av dåvarande marinchefen Per Rudberg och bedömdes vara så intressant att resultatet på beslut av ÖB skulle föredras för statsminister Olof Palme.

Men vad visade då analysen av denna transponder? Det är här det blir intressant, för nu visar det sig att det aldrig blev någon föredragning för statsministern. Dessutom försvann all dokumentation runt fyndet, och helt plötsligt minns ingen någonting, inte ens marinchefen Per Rudberg som själv hade beordrat dykningarna och gjort bedömningen att detta är ett högintressant fynd som skulle kunna ge ett svar i nationalitetsfrågan.

I stället säger man i efterhand att det var granater man hittade på botten.... Som satt fast på en betongplatta och som dessutom sände en signal på 24kHz som gjorde att man kunde lokalisera den med stor noggrannhet? Granater?

Det finns all anledning att se på hela Hårsfjärdenincidenten under hösten 1982 med öppna ögon och utan förutfattade meningar om nationalitetsfrågan. I stort sett samtliga bevis, ljudinspelningar, foton, vattenprover, krigsdagböcker, vittnesbeskrivningar som faktiskt i olika grad skulle kunna fastställa nationaliteten ..... försvunnit! Att tro att detta är en slump vore mycket naivt! Då måste man alltså ställa sig frågan om varför så många avgörande bevis inte går att återfinna, och varför de i så fall försvann?

Tyvärr har vi i den pågående debatten, en debatt som är högst aktiv men som inte förekommer i riksmedia, drabbats av att det blivit två läger där pajkastningen är värre än någonsin. I ena ringhörnan står Ola Tunander, Lars Borgnäs, Mattias Mossberg och Anders Jallai. I den andra står Bengt Gustafsson, Emil Svensson tillsammans med ytterligare ett antal äldre officerare.

Dessa är fast övertygade om att de egna teorierna är de korrekta och att den andra sidan har (som Sten Tolgfors brukade säga) ...helt fel.

Det finns ett fåtal individer från den ena sidan som inte utesluter att det förekommit ubåtar från båda sidorna (Väst och Öst) som kränkte svenska vatten medan den andra sidan är så övertygade om att det enbart var Sovjet som kränkte oss så att de näst intill verkar se rött om något annat en yppas i debatten.

Att ubåtsfrågan rimligtvis borde väckas till liv igen har sin grund i att många saker inte är utredda fullt ut, dessutom har nya fakta kommit fram efter den sista utredningen ledd av Ekeus 2001. Det har dessutom förlöpt en så pass lång tid nu (30 år) så att det är nu eller aldrig man bör gå till botten med vad som egentligen hände. Frågan som i detta sammanhang också måste ställas är om det finns ett arkiv inom Försvarsmakten som är (var) så hemligt att det i teorin inte ens existerar? Det skulle nog krävas att ett sådant arkiv "återfanns" för att frågan skulle kunna utredas fullt ut.

Runt Hårsfjärdenincidenten och mycket annat kommer vi att återkomma till längre fram i serien "under ytan" där omständigheterna runt just Hårsfjärden kommer att avhandlas i ett större antal inlägg p.g.a dess komplexitet och omfattning.

Se hela det senaste avsnittet på SVT Play



Tidigare blogginlägg i serien:
Under ytan - Prolog
Under ytan - Del 1 - Världskrig och tidiga kränkningar
Under ytan - Del 2 - Kränkningen i Fårösund 1955
Under ytan - Del 3 - Ubåtsjakt vid Fårö 1962
Under ytan - Del 4 - Helikopteranskaffning till Marinflyget


Ungdomar på SVK Lungö

20130711-080505.jpg

Ledarkursen berättar för grundkursen om livet på andra skolor.

Under sommaren när många andra aktiviteter går ned på sparlåga finns det ett område som går för högtryck, frivilligverksamheten. Över hela landet ordnas det vuxen- och ungdomsutbildningar med en oanad bredd. Försvarsmaktens chefer försöker besöka så många platser som möjligt, både för att bilda sig en uppfattning om läget men också för att visa uppskattning för det engagerade arbete som utförs. Själv hade jag igår möjligheten att besöka Sjövärnskårens läger på Lungö. Senare i sommar väntar för min del också Försvarsutbildarnas “Military Weekend” i Stockholm och ett “GU-F” i Falun, grundutbildning för frivilliga.

20130711-080816.jpg

Delar av båtparken som nu avrustats vid skolslut.

Lungö samlade knappt 100 elever och ett 20-tal instruktörer. Jag hade lite förutfattade meningar om Lungö men ska ärligt säga att de kom helt på skam. Bra befäl, systematiskt arbete med förberedelser och genomförande samt otroligt positiva elever från grundkurs (år 1) till ledarkurs (år 4). Det var mycket tillfredsställande att se och höra eleverna berätta om sina upplevelser, sina intryck och vad de bär med sig från utbildningen. Kursplanen följer helt nyframtagna utbildningsbestämmelser för Sjövärnskårens ungdomsverksamhet. Denna är också kvalitetssäkrad av Sjöstridsskolan och innebär att utbildningen kan bedrivas likformigt på alla fyra skolorna (Lungö, Märsgarn, Känsö och Kungsholmen).

Fyrtio procent av eleverna var tjejer. Här har moderskeppet Försvarsmakten något att lära – vilka drivkrafter och vilken utformning av utbildningen som fungerar för att locka och behålla båda könen.

20130711-080902.jpg

Strax fys.

En annan sak som stack ut var befäl och sjömän från bland annat 4.Sjöstridsflottiljen och 1.Ubåtsflottiljen, som en del av sina semestrar och ledighetsuttag, tog sig tid och engagemang att vara 19 sommardagar på ön. Här inte minst förbandschefernas intresse avgörande för att få stamanställt befäl att engagera sig i frivilligverksamheten. Inspirerande både för elever och instruktörer.

Även om inte alla elever går vidare i framtiden med militära yrkesval så är ungdomsutbildningen en investering från samhället och Försvarsmakten som formar unga människors kunskap, uppskattning och förståelse för försvaret. En insats som inte kan mätas i pengar. Tack Lungö, skolchef, personal och elever för ett mycket bra besök!

20130711-080952.jpg

Kort genomgång efter genomfört besök.

Erik Lagersten
Informationsdirektör

Dagens goda nyhet!

Foto: Försvarsmakten

En lättnadens suck kan nu dras för Försvarsmaktens sjöoperativa räkning. FMV levererade i dag en god nyhet i samband med att man nu lagt en beställning till Kockums som omfattar ombyggnad av den femte och sista Visbykorvetten till version 5 standard. 

Det har möjligen inte varit allmänt känt att det inte sedan tidigare fanns en beställning för att färdigställa samtliga fem korvetter av Visbyklass till samma status som de två levererade korvetterna Visby och Nyköping. Uppgifter sedan tidigare gör gällande att det inte har varit helt klart avseende finansiering av att färdigställa det sista skrovet, men nu är det alltså klart. FMV har lagt en beställning till Kockums som omfattar uppgradering av den femte korvetten HMS Härnösand.

I pressmeddelandet framgår det att FMV har beställt "vapen och sensorinstallationer" till en kostnad av 180 miljoner kronor.

Vän av ordning (med risk för att hamna i facket "svartmålare") bör ställa sig frågan om det inom ramen för denna order även ingår att göra HMS Härnösand till "flygplats" för att kunna landa helikopter? Sommaren 2011 informerade MI marinens personal om att enbart två av Visbykorvetterna kommer att utrustas för att kunna landa Hkp 15. Senare uppgifter har gjort gällande att numerären har utökats till att omfatta tre? Av den anledningen bör man därför fråga sig om denna order innefattar integrering av helikopterfunktion även på detta fartyg, och att således alla fem korvetterna i serien kommer att få samma helikopterkapacitet?

När vi ändå är inne på att beskriva saker för vad de är så har det förekommit uppgifter i den annars goda debatten runt detta ämne om att helikopterhangaren på Visbykorvetterna är för liten för att hangarera Hkp 15.  Detta är fel. Saken är den att Visbykorvetten helt saknar helikopterhangar. Inte heller Visbykorvettens däck lär vara dimensionerat för att kunna landa den tunga sjöoperativa helikoptern Hkp 14F som kommer att levereras i endast fem exemplar och som bedömt blir operativ runt 2020?

Det viktigaste med dagens besked är trots allt att HMS Härnösand får RBS-15 integrerat. Åt detta ska vi glädjas i dag.

Media: AB, SvD, GP, BLT,

Framtidens #svfm – när inget parti vill betala för anbefalld förmåga


Ett tankeexperiment.


Om följande antaganden vore korrekta:


1. Försvarsmakten har ett underskott på materiel-sidan om runt 40 miljarder på en tio-årsperiod.
2. Rysslandrustar medan Sverige i vart fall inte upprustar.
3. Sverige och framför allt Gotland är strategiskt intressant i tänkbara framtida konflikter.
4. Inget parti med kraft att driva ett regeringssamarbete är intresserat av att öka anslagen betydelsefullt eller ansöka om Nato-medlemskap.
5. Nato artikel 5 är enbart förbehållet Nato-medlemmar. Partnerskapsländer åtnjuter inget skydd, endast övningsmöjligheter.

Då skulle man kunna hävda att försvar mot väpnat angrepp är en uppgift som svenska försvarsmakten inte är dimensionerad för att lösa, givet styrkeförhållandena gentemot Ryssland och förutsättningarna för att snabbt kunna motta militärt understöd från vänligt sinnade organisationer eller nationer.

Vilken försvarsmakt får man då?


Man skulle kunna tänka sig en expeditionär styrka för att i operationer ledda av FN eller Nato lösa militära uppgifter utom rikets gränser. Det vore i princip en prolongering av de senaste nio årens (sedan försvarsbeslut 2004) inriktning för Försvarsmakten. Frågan är om folket vill finansiera detta koncept med svårförklarade nytto-effekter för riket. Denna organisation skulle troligen inom en tio-årsperiod förlora kapaciteten att försvara någon del av riket och sannolikt få svårigheter att upprätthålla effektiv territoriell integritet (TI).

Man skulle också kunna tänka sig en militär organisation ägnad enbart åt uppgiften territoriell integritet, vilket ligger i linje med "alliansfrihet syftande till neutralitet i krig". Tanken är intressant som ett alternativ till detsom många menar att insatsförsvaret blivit, en expeditionär styrka med ringa invasionsförsvarsförmåga. Kanske vore det mer realistiskt att ominrikta organisationen till att skapa robust territoriell integritet? Med detta menar jag hög sannolikhet för att upptäcka och ingripa effektivt mot kränkningar i fred och neutralitet. Många länder har just en sådan nivå på sin försvarsmakt, dock ofta kompletterade med medlemskap i en stark allians. Nato-landet Tjeckien har exempelvis 14 hyrda Gripen-plan

Hur skulle en sådan organisation kunna vara uppbyggd och vad skulle den kosta?

Varför territoriell integritet?


Territoriell integritet måste upprätthållas i luftrummet, på sjöhavet och på markterritoriet. Ifrågasätts den blir det stökigt (googla förslagsvis på Altmark, ubåtskränkningar eller division Engelbrekt). Visar den sig helt innehållslös blir det ett maktvakuum som andra nationer kommer känna sig tvingade att fylla alternativt se som en möjlighet att fylla.

Luftterritoriell integritet


I luften bör ett relativt litet flygvapen kunna hävda territoriet intill dess stridshandlingar inleds, förutsatt att det har tillräckligt vass spets. Det kan röra sig om kanske 40 stridsflygplan, ett antal baser spridda över riket (Såtenäs, Ronneby, Uppsala, Luleå, Visby) samt luftburna och fasta sensorer för förvarning och övervakning. Med rätt baseringsmöjligheter borde Gripen C/D vara relevant i ett tiotal år från nu. Allt bygger dock på att flygplanet har en tillräckligt kvalitativ jaktrobot som kan medföras på och klarar incidentuppdrag. Det senare kan innebära att ett mer långräckviddigt flygplan (Gripen E/F) skulle vara mer effektivt då vapenlast och räckvidd är gränssättande även vid incidentuppdrag. Incidentberedskapen skulle då den görs till huvuduppgift lämpligen upprätthållas H24året om.

För att kunna stödja flottans uppgift sjöfartsskydd behöver sjömålsbekämpningskapacitet vidmakthållas.
Luftvärnet skulle behöva inriktas mot att försvara flygbaserna mot kryssningsrobotar samt ett fåtal samhällsviktiga anläggningar som kärnkraftverk och försvarsinstallationer. Detta skulle i sig kräva investeringar.

Helikopterverksamheten inriktas mot huvuduppgifter på sjöterritoriet. Transportkapacitet för att transportera trupp vidmakthålls då den stödjer markterritoriell integritet.

Kostnaden för dessa luftoperativa system bör ligga i nivå med dagens anslag, med tanke på anskaffningsbehovet på luftvärnssidan kontra minskningen av antalet stridsflygplan.

Markterritoriell integritet


På markarenan skulle en armé med endast TI-uppgift påminna mycket om hemvärnet. Vissa uppgifter skulle kräva mycket hög kvalitet (stöd till polisen m.a.p. terrorist-bekämpning, CIED, spaningsförband) medan andra skulle kunna medge relativt låga kostnader per enhet och därmed finnas gripbar över ytan. Förmåga till mekaniserad strid skulle sannolikt avvecklas. Vad gäller markterritoriell integritet på Gotland kan en hårdare kapacitet vara nödvändig för att erhålla nödvändig tröskeleffekt, även innan strider inleds.

Det säger sig självt att en armé utan kapacitet till mekaniserad strid skulle kosta avsevärt mycket mindre än armén i IO14.

Sjöterritoriell integritet


Till sjöss skulle TI-uppgiften kunna lösas med en kombination av dagens sju korvetter, fem ubåtar, sju minröjningsfartyg och ett antal tillförda patrullfartyg och minröjningsfartyg. Ubåtarna löser samma uppgifter som i dagens organisation. Amfibiekåren skulle i likhet med armén reduceras men delar av den skulle fortsatt behöva stödja flottan (undervattensstridssystem och bevakningsbåtskompaniet). Vid krigsutbrott i närområdet kompletteras uppgiften för flottan med sjöfartsskydd, en mycket resurskrävande uppgift som i sig motiverar sjömålsbekämpande system och luftvärnsrobot på fartyg. Sjöfartsskydd förutsätter som tidigare nämnts också att flygvapnet förmår skydda sjövägarna.

Ytövervakningen hanteras med fasta sensorer och rörliga enheter som kan ingripa vid incidenter. De rörliga enheterna bör alltid ha enheter till sjöss, förslagsvis en på västkusten och en på syd och ostkusten. Två vedettbåt typ Kalmar tillförs genom modifiering av befintlig materiel.

Den stora utmaningen ligger under vattnet. För att effektivt kunna hävda integriteten under vattnet behöver inomskärs ubåtsjaktförmåga återtas genom att vapensystem för undervattensmål på inre vatten tillförs. Ett antal patrullfartyg för uppgiften behövs, gärna en modern variant av patrullbåt typ Kaparen, men utan ytattack- eller luftförsvarsförmåga. Bedömt skulle en division av åtta sådana fartyg kunna utgöra en tillräcklig bas för att kunna övervaka över tid och ingripa kraftsamlat vid behov. Dessa skulle behöva skrovfast och sänkbar sonar (VDS), passiva sonarbojar, framåtskjutande vapensystem (ELMA ny?) och eventuellt torped. Besättningarna borde kunna hållas runt 25 personer i likhet med Kaparen-klassen, då de endast behöver leva upp till sjösäkerhetskrav och undervattensuppgifter. Sammanfattningsvis skulle de bli kostnadseffektiva enheter med hög tröskeleffekt för en motståndare under vattnet.

Vidare behöver utomskärs ubåtsjaktförmåga vidmakthållas och utvecklas genom tillförsel av ny torped. Alla sju korvetter och båda vedettbåtarna behöver därför VDS och torped.

Självklart måste flygvapnets tunga helikoptrar kunna användas för ubåtsjakt både inom- och utomskärs. Även radarspaning blir en prioriterad uppgift.

Ett antal fasta installationer kan utgöra uthålliga och kostnadseffektiva sensorer inom ubåtsskydd.
Antalet minröjningsfartyg ökas till runt 14. Syftet är att skapa kontroll över undervattensdimensionen genom kartering och minsökning, därigenom kunna upptäcka och röja mineringar och hålla de viktigaste sjövägarna öppna.

För att effektivt stödja sjöoperativ verksamhet behövs marina installationer (baser) på väst-, syd- och ostkusten. En mindre kapacitet är önskvärd även på Norrlandskusten.

Sammanfattning


Sammanfattningsvis skulle en organisation helt inriktad på TI se radikalt annorlunda ut än dagens IO14. Huruvida IO14 klarar de uppgifter som ålagts försvarsmakten kan andra bedöma bättre än denna skribent. Dock bedömer jag att trovärdig territoriell integritet kan upprätthållas på detta sätt utan en anslagsökning från nuvarande nivå, vilket är intressant ur flera aspekter.

Det skulle hantera det stora gap som av många initierade upplevs finnas mellan uppgifter och resurser. Här är länkar egentligen överflödiga. Läs inlägg under våren 2013 på valfri försvarsblogg, eller varför inte någon av generalerna Neretniekseller Gustafsson.

Exemplet understryker behovet av att söka en lösning på den underfinansiering av försvarsmakten som många menar är rådande. Om TI vore dimensionerande uppgift skulle sannolikt nuvarande anslagsnivå vara helt på sin plats. Med avsevärt större uppgifter än så stärks argumenten för ett Nato-medlemskap till att vara det enda rimliga för att klara försvarsmaktens uppgifter.

Det stora skiftet i resursfördelning som jag menar skulle behöva ske mellan främst armén och flottan är inte ägnat att antyda att armén inte är relevant i IO14, (tvärtom vill jag se en återuppbyggd stark markstridsförmåga) utan skall ses som ett utryck för sjöstridskrafternas omfattande och komplexa uppgifter inom TI och markförbandens relativt mindre omfattande uppgifter.

En så stor omställning av försvaret skulle förstås skapa en mängd nya problem. Kan man rekrytera till sådan verksamhet? Vad är värdet av TI om man inte kan följa upp den med strid i högnivåkonflikt? Hur mycket kostar själva omställningen?

Vad gör man då med sin TI-försvarsmakt om (mot all förmodan) kriget kommer? Ja, då får man väl samordna sina kvarvarande stridskrafter bäst möjligt med den styrka som eventuellt beslutar sig för att gå i strid med motståndaren. Ungefär som vi får lov att göra med nuvarande organisation, inte sant?

Gratis är gott

Jag har under mina år som Bloggist ofta länkat till artiklar i SvD. Anledningen är att jag tycker att de ofta har artiklar som stämmer med mina egna åsikter. I säkerhetspolitiska sammanhang tycker jag också att artiklarna har tillhört de mest intressanta.

Länkandet fyller flera funktioner. De som läser mina inlägg kan fördjupa sig i ämnet och det ger även en viss spårbarhet i var jag hämtar mina uppgifter ifrån (utan att säga att allt som publiceras på Internet är att beakta som sanningar). Dessutom kan de som läser artiklarna i tidningarna se att jag har ett inlägg i samma fråga och då hoppa till min blogg. Ett vinn-vinn scenario med andra ord.

Men tyvärr så har det mesta försämrats på senare tid. Redaktörernas kontrollbehov och ägarnas vilja att tjäna mer pengar stoppar dessa möjligheter.

Det började att man liksom så många andra tidningar tog bort kommentarsmöjligheterna på allt utom de mest ointressanta artiklarna. Tyvärr så är det nog en del s.k. "Troll" och rasistiska påhopp som var en del av orsaken till detta. Men debatten är bland det bästa med Internet. En artikel eller ett blogginlägg är en envägskommunikation utan kommentarer. Ofta är det också kommentarerna som ger upphov till nya tankekedjor och nästa blogginlägg. Tidningarna vågar dock inte sats på dessa möjligheter. Man är helt enkelt en smula rädd för vart debatten tar vägen och många har ingen förmåga att styra debatten åt önskvärt håll. Kanske är man också rädd för att avslöja för mycket om sig själv? Eller är det bara förändringsobenägenhet? Jag har i ett flertal tillfällen efter en bra debatt insett att jag haft fel i ursprungsfrågan och ändrat uppfattning.

Nu har dessutom SvD infört betaltjänst på sina artiklar. Läser man fler än x artiklar per månad så visas ett fönster där det står att man nått sin maxgräns och nu är det stopp för gratistittandet. Tyvärr så dödar det helt länkningsmöjligheterna. För även om jag betalar en prenumerationstjänst så är det långtifrån säker att mina läsare gör det. Och till vilket syfte fyller en s.k. "död länk" som ingen annan kan läsa?

DN har skött detta betydligt bättre. I stället för att införa någon slags månadstak på fria artiklar så inför man en PLUS-tjänst liknande den på Aftonbladets hemsida. De vanliga nyhetsartiklarna är fria att läsa, men vill man läsa de mer djupa artiklarna så krävs det en prenumeration.

Jag säger inte att tidningarna ska få ta betalt. Självklart så är det så. Men frågan är bara hur och för vad? Utbudet på Internet är stort och det går snabbt att förlora läsare om man tar till en felaktig lösning. Jag ser själv hur antalet läsare av min blogg minskat rejält när det har varit långt mellan nya artiklar.

Det intressanta är att även tidningsartiklar länkar till andra tidningar och nyhetstjänster. Kommer de att betala varandra för länkarna framöver eller blir det stopp även för detta? Jag tycker att det brukar vara djupt intressant att vid t.ex. en händelse i USA kunna titta in på den lokala dagstidningen för att se lite mer fakta i målet. Är det stopp för detta framöver?

Själv så tror jag att principen för artiklar och tidningar på Internet måste vara något så här:

- Ett gratis grundutbud som lockar läsare och som gör dem nyfikna att pröva det som finns på betalsidorna. Se det som ett skyltfönster, en möjlighet att visa läsarna vad man har för utbud och kvalitet på sina journalister och artiklar. Vilka butiker skulle kunna ta bort sina skyltfönster?

- Ständig förnyelse. Att stagnera innebär att dö. Det är heller inte en långsam plågsam död, utan mer som att bli överkörd av ett tåg. Ena sekunden var man på topp, andra sekunden bortglömd. Se bara Altavista. En gång i tiden den största sökmotorn. Nu bortglömd och nedlagd.

- Principen för att tjäna pengar är att "tjäna lite på mycket". Läs boken "The Long Tail" och kopiera tankarna bakom den. En läsare ska inte behöva bry sig vad en sak kostar. Det ska vara som ett SMS. Så lite att han inte tänker på vad var och en kostar, men mängden av SMS kan bli en rejäl förtjänst för den som säljer dem.

Egentligen är Internet en möjlighet för de som vill producera tjänster. Användaren betalar ju för Infrastrukturen! Tidningsproducenten behöver inte ha återförsäljare i varje stad. Han behöver inte bygga upp en transportorganisation. Han behöver inte en massa lagringsutrymmen. Han behöver heller inte råmaterial för att trycka tidningar. Det som behövs (förutom en redaktion och reportrar) är datorkapacitet för en nyhetsserver samt lagringsutrymme. Och lagringsutrymme i den digitala åldern är gratis!

Tyvärr så tänker de ekonomer som är utbildade i dagens kvartalsrapportsekonomi helt fel. De tänker att "Nu har vi en miljon läsare. Om vi kan tjäna en krona extra per dag och läsare så är det en miljon kronor extra per dag". Men resultatet kan mycket väl bli att man minskar till 100.000 läsare, vilket kommer att resultera i lägre annonsintäkter och den lilla vinsten är uppäten. Till slut kanske man sitter med samma vinst som tidigare, men med en tiondel av antalet läsare. Eller ännu värre med lägre total vinst.

Trenden finns även utomlands. "The Sun" tänker införa betalningstjänst för sina artiklar. (Hur man nu kan betala för "The Sun"?) "Daily Telegraph" har redan gjort så. Vi får se hur det går.

Tyvärr så innebär SvD:s nya princip att det är slutlänkat i varje fall från mig till deras artiklar. Nu kommer jag i stället att nyttja DN som startsida i min läsare. Där har jag i varje fall koll på vilka artiklar mina läsare kan se eller inte.

Sverige och Försvarsmakten in i NRF?


Under Almedalenveckan var en av de försvars- och säkerhetspolitiska nyheterna att Socialdemokraterna nu säger JA till Svenskt deltagande i NATO Response Force (NRF). Det sista steget man som icke medlem kan ta mot NATO är således nu på väg att tas. Nästa naturliga steg vore att bli fullvärdig medlem, men dit är vägen lång och krokig i landet mellanmjölk där vi som vanligt har oerhört svårt att se verkligheten som den är utan har fastnat i föråldrade ideal.


Min bedömning är att frågan om svenskt deltagande på riktigt återuppväckets under årets upplaga av Folk & Försvars rikskonferens i Sälen. Där bjöd NATO-chefen Anders Fogh Rasmussen muntligen in Sverige att deltaga i NRF något som försvarsminister Karin Enström svarade så här på.
–I ljuset av att de stora freds- insatserna tar slut kommer det bli viktigare att delta. Det här är intressant och absolut värt att överväga, säger försvarsminister Karin Enström (M).
Redan för ett antal år sedan ville regeringen gå med i NRF, men då sade Socialdemokraterna nej. Värt att notera är att Finland gick med i NRF redan i mars 2008. Men nu har även socialdemokraterna svängt i ärendet och redan i vintras sa socialdemokraternas försvarspolitiska talesman Peter Hultqvist så här till SvD.
–Vi avvisar inte detta utan väntar på en skarp förfrågan från regeringen. Jag noterar att Finland är med i NRF. Vi anser det och principiellt viktigt att Sverige och Finland samordnar sina ställningstagande.
Efter Sälenkonferensen i januari flögs NATO-chefen till Stockholm där han innan återresan till Bryssel åt en middag med statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt. Jag håller det inte för osannolikt att det var där riktlinjerna drogs upp för det vi nu ser. D.v.s. att Sverige nu är på väg att ta steget mot att ansluta sig till NRF.

En annan bidragande orsak till detta kan möjligen vara att NATO strax efter Sälenkonferensen höll ett möte (21 feb) med alla sina försvarsministrar där man diskuterade NRF och beslutade att man skulle sätta upp en omfattande övningsserie med start 2015 där ett av målen utöver att öva mer kvalitativt och kvantitativt även är att göra dessa övningar till en "skola för NATO-samarbete". Detta är en direkt åtgärd då man minskar sitt engagemang inom ramen för ISAF i Afghanistan.
“This will make the NATO Response Force a cooperation school, as well as a quick-reaction tool. An immediate resource, but also an investment in the future,” he (Fogh Rasmussen) said.

Vad är NRF?
NRF är NATO:s snabbinsatsstyrka som mest uppgår till 25.000 man vid markförband, flyg och marinförband och som ska kunna sättas in med kort varsel över hela världen som en fristående styrka. Man ska även kunna agera som en "initial entry force" som ska kunna sättas in före huvudstyrkan kan vara på plats i ett operationsområde. För delar av styrkan är beredskapstiden 5 dagar medan den för övriga delar är 30 dagar. 

De uppdragstyper som NRF ska kunna lösa ut är följande:
  • Non-Combatant Evacuation Operations
  • Counter Terrorism Operations
  • Embargo Operations
  • Quick Response Operations to support diplomacy

Vad innebär NRF för Sverige?
Uppgifterna vad detta kommer att innebära för Sverige och Försvarsmakten har divergerat allt i från att bara öva till att deltaga i NRF fullt ut. Men det mest sannolika är att vi likt Finland anmäler oss till NRF:s reservförband (Svensk lagomlösning) och därmed får möjligheter att deltaga i NRF:s övningar.

Enligt uppgifter i media så kan Sverige inledningsvis komma att anmäla minröjningsförband och luftövervakningssystem. Det skulle inte vara alltför orimligt att de förbandsenheter (minröjning) som varit i Afghanistan under en längre tid samt UndE 23 från luftvärnsregementet skulle vara det man avser att anmäla till NRF. Försvarsmakten ska inom kort lämna ett förslag till regeringen vad man föreslår ska utgöra det initiala bidraget.  På längre sikt kan det enligt uppgifter i media även bli aktuellt med fartyg, helikoptrar och stridsflygplan. Arméförband kan enligt samma källa tidigast anmälas 2017. Varför det är så vore givetvis intressant att få höra...

Rimligt är att Sverige som ett partnerland om riksdagen så beslutar då kan bidra även i den skarpa verksamheten. Men att Sverige ändå behåller rätten att själv bestämma om deltagande i insats trots att man har anmält förband till NRF. Det skulle av partier som Socialdemokraterna och Centern, som inte vill gå med i NATO fullt ut, säkerligen ses som att både ha kvar och samtidigt äta kakan. Men man ska givetsvis inte låta sig luras av detta då Sverige trots ett sådant engagemang ändå aldrig kommer att omfattas av artikel 5 (kollektivt självförsvar). Det skulle i praktiken innebära en än mer ensidig solidaritetsförklaring. Vi kommer genom NRF att bidra till skyddet av NATO-länder, men vi kommer inte att erhålla något skydd den dag vi själva verkligen behöver det. Hur dumt kan det bli innan Socialdemokrater och Centerpartister drar upp huvudet ur sanden och inser möjligheter i stället för att se svårigheter baserat på föråldrade ideal?


Framtida svenska marina bidrag till NRF?
Inom ramen för NRF finns fyra olika marina snabbinsatsstyrkor. SNMG 1 och 2 (Standing NATO Maritime Group) som består av större ytstridsfartyg (fregatter och jagare) samt SNMCMG 1 och 2 (sjöminröjningsgrupper). Det primära operationsområdet för respektive grupp 1 är östra delen av Atlanten och för de båda grupp två - Medelhavet.

För Marinens del är ett deltagande i SNMG1 i mina ögon helt uteslutet. Vi har varken fartyg av tillräcklig storlek eller är rätt bestyckade för att vara lämpade för den typen av uppdrag. Vi kan möjligen samöva med styrkan, men i en eventuellt skarp operation skulle våra fartyg vara mer av en belastning för en sjöstyrkechef än en tillgång. Detta grundar sig främst på brister som rör luftförsvarsförmåga där vi inte kan skydda andra enheter än det egna fartyget då våra fartyg saknar lv-robot efter att Anders Borgs genomförandegrupp strök dessa 2008. Huruvida fartygen kan skydda sig själva mot ett kvalificerat lufthot lämnar vi därhän då det dels inte tål att granskas öppet, dels har det tidigare varit föremål för diskussioner på otal andra platser och i media under flera års tid.  

Vad Marinen däremot skulle kunna deltaga med, och där man dessutom skulle kunna utgöra spjutspetsar inom NRF och SNMCMG1 är sjöminröjning. 

Marinens minröjningsfartyg av såväl Kosterklass som Spåröklass har under flera år visat sig vara i absolut toppklass när det kommer till minröjning i svåra vattenförhållanden likt de som råder i Östersjön. Efter moderniseringen av Kosterklassen har man dessutom fått ett egenskydd (arvegods från patrullbåtarna) som få andra minröjningsfartyg i dag har, vilket innebär att man kan uppträda i områden med begränsat (okvalificerat) lufthot utan att binda upp andra resurser i form av "babysitters".

Det är min fulla övertygelse att våra två minröjningsdivisioner utan problem skulle kunna gå rätt in i SNMCMG1 utan att behöva lägga en enda timme på att förbereda sig i annat än runt allmänt logistiska spörsmål.


Sammanfattning

Vad beskedet om NRF i praktiken kommer att innebära för Försvarsmakten återstår att se. Det lär inte vara osannolikt om det är enheter ur Ing2 i Eksjö och Lv6 i Halmstad som kommer att bli de första svenska bidragen som noteras på NRF listan. Vad som kommer därefter återstår att se.

Men man kan inte annat än reflektera över den nationella dumhet som råder runt detta. Nu tar vi ytterligare ett steg mot att enbart ge, samtidigt som vi inte kan kräva något tillbaka. NRF kommer inte att leda till att mantrat "Sverige ska försvaras tillsammans med andra" blir verklighet. Trots NRF kommer vi stå ensamma när det blir skarpt läge.

Visst är det säkert bra att delar av Försvarsmaktens förband får öva med NATO och NRF, men vore det ändå inte av högre prioritet att återuppta försvaret av Sverige och nationella större övningar i första hand? Vore det inte på tiden att åtminstone börja prata i termer av att återuppta Försvarsmaktsövningar (FMÖ) där hela Försvarsmakten får öva tillsammans. Senast en sådan övning genomfördes var 1993 under övningen ORKAN.

Men det är klart, från Arméns sida kan vi i dag läsa på Armébloggen att man nu är glada att efter lång väntan kunnat genomföra övningar och stridsveckor på plutonsnivå och man förhoppningsvis ska kunna få öva på kompaninivå senare under hösten. Är det den organisationsnivån (pluton och kompani) man övar på inom hela Armén(?) så har vi sannolikt en lång väg att vandra mot en ny FMÖ? Av den anledningen vore det ytterst angeläget att prioritera de nationella övningarna före ett deltagande i NRF, åtminstone för större delar av Försvarsmakten. Det man i sammanhanget slås av är från vilket land det av en viss politiker myntade begreppet "från en mycket låg nivå" härstammar från?

Om Marinen på sikt ska bidra till NRF så vore det mest lämpliga enligt min åsikt att anmäla våra minröjningsfartyg till SNMCMG1. Där hade vi levererat från första stund.


Bloggar: Sjätte mannen
Media: SvDSvD, DN, HD

In från sidan

Skipper har under Almedalsveckan kommenterat försvarspolitiken hos ett stort antal av våra riksdagspartier utifrån deras partiprogram och deras framträdanden på Försvarspolitisk Arena. Det enda partiet som har bemödat sig att i sin tur kommentera Skippers kommentarer är Centerpartiet vilket är lovvärt. Jag kommer således in något från sidan i denna diskussion, men det finns anledning till det.

I sin replik till Skippers inlägg tar Staffan Danielsson upp Kristdemokraternas försvarspolitiska rapport som populistisk och exemplifierar det med mitt inlägg där jag uppskattade kostnaden för Kristdemokraternas förslag till ca 20 mdr kr årligen i ökad försvarsbudget.

Det är en siffra jag står för – som det överslag det är. Kd-rapporten talar om att först förverkliga insatsorganisation 2014 och därefter gå mot en ny utöka organisation där nivån Armén och Marinen i princip fördubblas och Flygvapnet bibehåller 100 JAS 39. Som alla säkert är medvetna om så saknas det enligt Försvarsmaktens beräkningar från förra året mellan en och två miljarder kr årligen för att verksamhetsmässigt (det vill säga övningar, löner med mera) inta insatsorganisation 2014 till år 2019. Sedan det offentliggörandet har tillkommit uppgifterna om att svårigheter inom personalförsörjningen sannolikt fördröjer med ytterligare fyra år till år 2023, innan den insatsorganisation kan intas som år 2009 av Riksdagen beslutades skulle vara införd till 2014. Utöver underskottet i verksamhetsbudgeten råder ett underskott på uppåt 75 mdr kr avseende materielen för IO 2014. Underskott som tidigare regeringar skjutit framför sig och som den nuvarande i än högre grad bidragit till att skjuta på framtiden. Alla torde vara medvetna om att bara underskottet för den i sammanhanget blygsamma anskaffningen av JAS 39E saknar 5 miljarder kr under perioden, vilket föranlett en massiv omplanering av andra materielprojekt som man också är i skriande behov av.

Ja, jag håller fast vid att Kristdemokraternas förslag kommer att kräva tillskott på uppåt 20 mdr kr årligen om det ska finnas några realistiska planer på att någonsin inta insatsorganisation 2014 och med relevant materiel såsom planerades 2009.

Vad jag beklagar är att inte fler partier sällat sig Folkpartiets och Kristdemokraternas linje (i viss mån även Sverigedemokraternas) att verkligen införa insatsorganisation 2014 och ge finanserna för det. Är det verkligen att beteckna som populistiskt? Om nu Centerpartiet inte längre tror på insatsorganisation 2014, anser jag att man borde tala klarspråk om att vi nu får sikta på en lägre ambition i en ny insatsorganisation. Detta är inte något som kräver en rapport från Försvarsberedningen.

Att det kommer att bli mer pengar till försvaret i höstbudgeten tar jag som givet utifrån tonen i vårens försvarspolitiska debatter. Jag har dock svårt att se att det kommer att vara någonstans i närheten av vad som krävs för att införa insatsorganisation 2014, även om man nöjer sig med en lägre ambition avseende materielen. Jag gjorde tidigare i våras en utfästelse om att återuppta mitt medlemskap i Moderaterna om det skulle bli en budgethöjning över 10 %, vilket jag ser som något av en skamgräns för insatsorganisation 2014 till år 2019. Jag bedömer dock sannolikheten att så blir fallet som så liten att jag nog kan avvakta ett tag till med att leta reda på ansökningshandlingarna.

Häng den skyldige!

Återigen har ett trafikflygplan havererat. Det händer trots allt inte så ofta, men som vanligt i dessa sammanhang så får det stora rubriker.

Det som är lite anmärkningsvärt är att man är mycket snabb på att hänga ut piloten som skyldig. Helt klart har han kommit in för lågt och med för låg fart. När han så beslutat att dra på så var det för sent och stjärtpartiet slog i med katastrofalt resultat. Men risken är att bolaget inte vill få passagerare oroliga för att åka med bolaget i fråga eller med flygplanstypen i fråga. Då är det lättare att lägga skulden på piloten. Dessutom bidrar det klassiska journalistdrevet att en skyldig måste pekas ut och hängas i närmaste träd. Alla likheter med en amerikansk "posse" är inte bara en slump. Skillnaden är att den amerikanska "possen" som hängde den skyldige i närmaste träd faktiskt ofta hade lagen på sin sida.

Men, även om den direkta orsaken är pilotfel så bör man fråga sig vad som var orsaken till orsaken. Lite fakta i målet.

- Piloten i fråga hade endast 53 timmar på typen, Boeing 777. Det kanske duger som styrman med en erfaren kapten vid sin sida, men att sitta som kapten med så lite tid är en smula i underkant.

- Det var första gången han landade på San Franciscos flygplats i den aktuella flygplanstypen. Senast han landade över huvud taget i San Francisco var 2004.

Detta pekar på att han som kapten var en smula otränad för den aktuella rollen. Men detta är dock inget ovanligt i flygsammanhang. Flygbolagen ska kunna hantera detta genom att inte sätta två orutinerade piloter i samma kabin. Om kaptenen i detta fall var ny ska styrmannen kunna stötta.

Mer alarmerande är den stress bolagen utsätter sina besättningar för. Att hålla koncentrationen uppe vid en landning efter ett 10 timmars arbetspass är psykiskt påfrestande. Här är nog den allmänna insnålningen på antalet besättningsmedlemmar samt det faktum att flygbolagen numera tar ut betydligt mer arbetstid per vecka och anställd en stor bidragande orsak till olyckan. En stunds okoncentration kan lätt leda till för låg fart.

I detta fall kan även en annan faktor vara bidragande. I många österländska kulturer är det mycket oartigt att ifrågasätta andra. I fallet med ens chef är det inte bara oartigt utan mer eller mindre förbjudet. Det kan få honom att tappa ansiktet, något som sällan kan förlåtas och som kan få konsekvenser för ens fortsatta karriär.

En marinkollega till mig var med och utbildade singaporianska u-båtsbesättningar i  Karlskrona. Vid ett tillfälle skulle en singaporiansk kapten leda båten ur hamnen. han hade gjort det ett antal gånger tidigare. Men utav någon anledning kommenderade han högersväng i stället för den normala vänstersvängen vid utloppet från hamnen. Den singaporianske styrmannen sa bara "Aj, aj Kapten" och började svänga. De svenska officerarna fick snabbt ingripa för att förhindra en grundstötning a la U-137. När man frågade styrmannen om han inte insåg att ordern var fel så svarade han att så var fallet, men en order från ens kapten skulle inte ifrågasättas.

Liknande problem har det svenska arméflyget haft med sina helikoptrar. Som pilot ombord så framför du bara ett fordon som vilken bil eller stridsvagn som helst. Befälhavaren är spanaren. I vissa fall kan det vara en överste med skrivbordstjänst i normalfallet. När han begär att helikoptern ska landa på en olämplig landningsplats så kan det sluta illa. Vid ett antal tillfällen har det i varje fall resulterat i skador på helikoptrar.

Linjeflyg hade för en massa år sedan en incident på Ronneby flygplats där en ärrad kapten försökte landa på den korta gräsbanan tvärs den normala landningsriktningen. Den kvinnliga styrmannen försökte påtala det för sin kapten, men han ignorerade hennes påpekanden. Detta blev senare en av anledningarna till att SAS införde CRM - Crew Resource Management som ett obligatoriskt moment på sina besättningsutbildningar.

Vi får se vad utredningen leder fram till. Att någon gjort fel verkar rätt så klart redan nu. Frågan är bara vem? I mina ögon är piloten inte automatiskt den skyldige bara för att han begår det synliga misstaget. I förlängningen av mitt resonemang att hitta orsaken till orsaken så är det nog slutligen vi passagerare som är skyldiga. Om vi konsekvent satsar på lågprisbolag och inte betalar för säkerhet så får vi nog acceptera att då och då betala det ultimata priset för vår snålhet.





DN

7 nyanser av vitt eller är glaset halvfullt?

ÖB på Visby flygplats

ÖB på Visby flygplats efter ankomsten.

Några dagar in på semestern finns det anledning att reflektera över årets Almedalsvecka som är till ända, även om den för Försvarsmaktens del avvecklades förra torsdagen då HMS Belos lämnade Visby.

Händelserna och de olika aktiviteterna har flitigt kommenterats på nätet. Mest aktiva, med regelbunden rapportering, har varit bloggskribenterna på Hallandsposten, Skipper och Wiseman’s Wisdoms. Som komplement till deras sammanställningar så redovisar jag sist i detta inlägg ett urval av de pressröster informationsstabens medieanalytiker funnit under förra veckan.

ÖB anlände till Gotland i ett av våra egna transportflygplan TP84 Hercules. Ankomsten direktsändes av Sveriges Television vilket var spektakulärt men också en aning surrealistiskt då vi som satt i planet kunde följa landningen via våra mobiltelefoner.

Försvarsmaktens pressekreterare Philip Simon tittar på direktsändningen på SVT.

Försvarsmaktens pressekreterare Philip Simon tittar på direktsändningen på SVT.

Vårt huvudtema i år har innehållit ett fokus på ”här och nu” vad gäller militär förmåga samt vad våra soldater och sjömän kan ge samhället i stort under och efter tjänstgöring. ÖB har upprepat förra årets budskap och kompletterat detta med en nulägesbeskrivning samt betonat nordiska förband som en framtida förutsättning för försvarsrefomen.

HMS Belos utgjorde förläggnings- och mottagningsfartyg för Försvarsmaktens ledning. Allmänhetens visning ombord räknade under tre eftermiddagar in 1 000 besökare, till detta skall läggas ÖB:s mottagning som hade 300 gäster.

Veckan har därutöver innehållit ett 30-tal seminarier och möten som vi antingen arrangerat själva eller deltagit i. Med teman som krigsavhållande, frivillighet och cyberhot. Främst kan nämnas Säkerhetspolitiskt sommartorg (som vi är delarrangörer för tillsammans med bland annat MSB och Svenska Freds) och Försvarspolitisk arena. Jag vill framföra ett särskilt tack till Folk och Försvar som i år ansvarat för projektledningen av Säkerhetspolitiskt sommartorg. Samtalet med ÖB på Försvarspolitisk arena lockade rekordpublik på plats och har nu mer 4 200 tittare på webben vilket är märkvärdigt många för en sådan publicering i sommartid. Alla seminarier kan ses i efterhand via respektive arrangörs hemsida.

almedalen13 093

ÖB Sverker Göranson intervjuad av Annika Nordgren-Christensen.

Vi har dessutom deltagit som panelister i seminarium arrangerade av andra organisationer som till exempel Ledarna. Detta är utmärkt för att synliggöra Försvarsmakten för andra aktörer än de som normalt kommer i kontakt med oss. Detta är enligt min mening också det mest värdefulla med Almedalen och något som vi ska utveckla än mer kommande år.

Varför Almedalen?

Som vanligt förekom det i media en svepande kritik mot myndigheternas deltagande i Almedalsveckan. Jag kan inte svara för skälen för andra myndigheters närvaro och skäl men konstaterar att Almedalen, som manifestation, mer än väl svarar mot de krav regeringen ställer på Försvarsmakten. Regeringen beskriver i sina skäl för bedömning i propositionen ”Modern personalförsörjning för ett användbart försvar” 2009/10:160:

”För att möta dessa krav på information och kommunikation är enligt regeringen flera olika typer av insatser nödvändiga. För det första ställs krav på den renodlade informationsverksamheten, som till största delen bedrivs av Försvarsmakten, men även av andra myndigheter i samverkan med Försvarsmakten, såsom MSB när det gäller försvarsinformation i ett bredare perspektiv. (…) Informationsarbetet inom Försvarsmakten bör ta sig uttryck i såväl centrala som lokala insatser. (…) För det andra kräver ett framgångsrikt informationsarbete att Försvarsmakten är synlig i samhället, genom till exempel övningsverksamhet, rekrytering eller informationsinsatser.”

Regeringen skriver också:

”Enligt regeringens mening finns mot denna bakgrund anledning att förbättra informationen om försvarsfrågor i ett bredare perspektiv.(…) Det är angeläget att det finns en bred kunskap om den fredsfrämjande verksamheten i samhället. Kunskapen på området bör öka bl.a. på den politiska nivån. (…) Genom en vidgad kunskap på statsmaktsnivån och en stor öppenhet om den fredsfrämjande verksamheten från både statsmakternas och Försvarsmaktens sida läggs grunden för en bred folkförankring av denna verksamhet. (…) När den fredsfrämjande verksamheten är förankrad hos befolkningen blir den en angelägenhet som på ett positivt sätt engagerar och berör.”

Säkerhetspolitiskt sommartorg där bland annat Mali diskuterades. I uniform syns överstelöjtnant Daniel Ottosson.

Säkerhetspolitiskt sommartorg där bland annat Mali diskuterades. I uniform syns överstelöjtnant Daniel Ottosson.

Att låta Försvarsmakten ta plats med berättelser om den egna verksamhet, att visa det vi gör och kan, samt möta många andra organisationer, myndigheter och enskilda är nödvändigt för att etablera myndigheten som en relevant aktör i den pågående samhällsreformen. Almedalen är en yta som är träffsäker och svår att hitta någon annanstans. Jag brukar jämföra med Rikskonferensen i Sälen som också är unik men som huvudsakligen berör de redan berörda. Almedalen blir då ett nödvändigt komplement för oss att bredda samtalet om försvarsfrågor.

Det bredare samtalet om försvarsfrågor står i kontrast till den återkommande medierapporteringen om Almedalen som något slags mingelparadis. Jag blir för egen del rätt trött på den vinkeln. Fokus för de allra flesta myndigheter och organisationer ligger på samtalet och dialogen. Detta är dock inte lika roligt att säga i anti-Almedalsdebatten vilken för övrigt hade varit mer trovärdig om kritiken inte hade uttalats från just Almedalen.

Försvarsdebatten

Det finns också anledning att från Försvarsmaktens sida kommentera den aktuella försvarsdebatten vilken under en lång tid har varit antingen eller, svart eller vit.

De som förespråkar förra försvarsbeslutet, som någon form av alla förvarsbesluts moder, tenderar att måla verkligheten i ett mycket ljust skimmer. I andra ringhörnan står de som överhuvudtaget inte ser några ljuspunkter i Försvarsmakten; vare sig idag eller i framtiden.

Försvarsmakten som myndighet bidrar till diskussionen utifrån regeringens proposition ”Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillväxt” 2009/10:175 där det framgår att det är ”viktigt att myndigheten i den allmänna debatten kan bidra med saklig information som kan förbättra underlaget för politiska ställningstaganden.” Detta utöver de uppgifter myndigheten har enligt avsnittet ovan ”Varför Almedalen?”, om att förbättra allmänhetens och beslutsfattares kunskap om försvaret och insatsverksamheten.

Det innebär att beskrivningen, när Försvarsmakten är avsändare, kommer att innehålla nyanser och en bredare sammansatt beskrivning än vad enskilda debattörer önskar eller själva väljer att bidra med.

I samma intervju kan därför ÖB säga han står fast vid förra årets utsaga om långsiktig ekonomi och att vi har en tillräcklig militär förmåga idag. Uttrycket tillräcklig kan också det tillåtas formuleras i flera olika nyanser. Flera samtidiga nyanser som vållar besvikelse bland de som vill beskriva försvaret som antingen eller, svart eller vitt.

Vår utgångspunkt är att ta oss ifrån där vi är nu och framåt. Ständiga resonemang om gårdagen är sällan vare sig konstruktivt eller leder till nödvändiga förändringar eller förbättringar. Vår utgångspunkt innebär i sig ingen negativ värdering av det som varit eller, som det uttryckts, någon slags härskarteknik; den är helt enkelt krasst pragmatisk.

Jag menar att försvarsdebatten mår bra av en bredare beskrivning och att såväl stolthet som skämskuddar kan bäras sida vid sida. Försvarsmakten måste dock bestämma sig för att aktivt också lyfta stoltheten. Om detta inte görs i den allmänna debatten, som en lika naturlig del som våra tillkortakommanden, kommer vi helt enkelt att gå sotdöden till mötes. Detta kan vi konstatera genom våra förtroendemätningar och den starka koppling dessa visar mellan förtroende för myndigheten och vår förmåga till rekrytering. Är glaset halvfullt eller halvtomt? Hur vi uttrycker oss avgör till del vår framtid.

HMS Belos i Visby hamn för Almedalsveckan.

HMS Belos i Visby hamn för Almedalsveckan.

Förra årets diskussion i Almedalen har förändrat förutsättningarna för försvarsdebatten i en positiv riktning. Det är symptomatiskt att ledande partier i år valde att ta upp försvarsdiskussionen i särskilda programpunkter. Något som tidigare var mycket ovanligt om det överhuvudtaget var aktuellt. Vår förhoppning är att diskussionen kan fortgå på motsvarande nyansrika sätt framöver.

En glad sommar tillönskar jag eder

Erik Lagersten
Informationsdirektör

Foto: Lena Parkvall Försvarsmakten.

Sammanfattning med länkar – avseende pressrapporteringen Almedalen och de försvars- och säkerhetspolitiska frågorna.

Söndag 30 augusti

Veckans inleds med att SVT webbexklusivt filmar ÖB och delar av försvarsmaktsledningens landning med Herculesplan och sedan intervjuar ÖB live direkt när han kliver av planet. Sändningen var 27 minuter lång och låg kvar under söndagskvällen så att man kunde se landningen och intervjun i efterhand. Ett kortare klipp (ca 10 minuter) med endast ÖB-intervjun finns kvar på svt.se där de även hade ett längre referat av intervjun. Inslaget/texten toppade svt webb under eftermiddagen/kvällen.

SVT.se hade två nyhetstexter under eftermiddagen, en som fokuserade på bakgrund och att SVT skulle intervjua ÖB och den andra som publicerades efter intervjun med fokus på ökat nordiskt samarbete. Uppsättande av nordiska förband med mera. Även finska YLE refererar till SVT om ökat samarbete.

http://www.svt.se/nyheter/sverige/svt-traffar-ob-pa-gotland

http://www.svt.se/nyheter/sverige/ob-utoka-det-nordiska-samarbetet

I nyhetsinslaget i Rapport valdes vinkeln ”Pengarna räcker inte” och att ÖB står fast vid förra årets uttalanden. ”ÖB upprepar kravet om mer pengar annars blir det neddragningar i försvaret”. Både incidentberedskapen som tankade på Visby och Herculesplanet fick uppmärksamhet i inslaget.

http://www.svtplay.se/video/1284619/30-6-19-30 (ca 8.20 in i sändningen)

ÖB frågades även ut direkt i TV4 News senare under söndagen. Han fick i stor sett liknande frågor men fick även åter tillfälle att lyfta fram Här och nu-perspektivet och förklara skillnaden gentemot långsiktiga ekonomin. Även den ökade aktiviteten i närområdet diskuterades.

http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/sverker-g%C3%B6ransson-om-f%C3%B6rsvarsdebatten-2388791

Sammanfattningsvis kan sägas att här och nu-perspektivet, stolthet i det vi gör och utökat nordiskt samarbete är några av de frågor som fick genomslag i SVT och TV4, även om den långsiktiga ekonomin också fanns på agendan.

I Expressens Almedalstidning var ÖB en av 115 ansikten att ha koll på i Almedalen.

”ÖB Sverker Göranson är som vanligt värd för ett av veckans hetaste mingel – I år hålls det på HMS Belos som jagat pirater i Adenviken (sic!)”.

Under kvällen talade sedan KD:s partiledare i Almedalen. I talet öppnade han upp för mer pengar till försvaret. I SVT:s analys efter talet så kommer man bl a fram till att försvarsfrågan rycker fram i politiken. Från att ha varit en icke-fråga diskuteras den nu av flera partier och många pratar om höjda försvarsanslag.

Måndag 1 juli

Morgonen inleds med SvD-nyheten om den brittska forskaren som uttalar sig om att Sverige utgör ett underskott i säkerheten i Nordeuropa. Rubriken sattes till: ”Brittisk oro för svenska försvaret” och fokus i artikeln låg på kritik mot den politiska nivån. Sveriges säkerhetspolitik är inte trovärdig och försvaret riskerar att skära ihop totalt konstateras det bl a. Detta gav framförallt bränsle till försvarsbloggarna som kommenterade artikeln.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/brittisk-oro-over-svenskt-forsvar_8307016.svd

Under eftermiddagen deltog ÖB i en längre utfrågning av SVT:s Kerstin Holm (20 minuter).

Det avhandlades bl a frågor kring försvarsberedningens rapport, svenskt framtida eventuella deltagande i Natos snabbinsatsstyrkors övningar, personalförsörjning och veteranfrågor.

ÖB deltog i en utfrågning på Försvarspolitisk arena och därefter var ÖB tillgänglig för intervjuer. TT och YLE (Finland) samt ledarskribenterna från Norrköpings Tidningar och Nya Wermlandstidningen intervjuade ÖB.

TT:s nyhet från pressträffen handlade om att svensk artillerister är utan artilleri.

” Sverige för närvarande står utan artilleripjäser påverkar moralen på artilleriregementet i Boden, enligt överbefälhavaren Sverker Göranson. – Om du saknar den vitala prylen kring vilken du ska utbildas så är det klart att det påverkar moralen i förband och hos människor, säger han under Almedalsveckan i Visby. – Det är nästan som att spela fotboll utan boll, fortsätter han.”

Nyheten fick stor spridning (i telegramform) både på webben och i papper.

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.1796227-svenska-artillerister-utan-artilleri

Måndagen var Sverigedemokraternas dag i Almedalen och ledamoten i försvarsutskottet Mikael Jansson frågades ut av Expressen bl a om försvarsfrågor

http://www.expressen.se/nyheter/almedalen/mikael-jansson-sd-utfragad-om-avpixlat/

I sitt tal senare under dagen pläderade även partiledare Jimmy Åkesson om satsningar på försvaret.

Svenska Dagbladet publicerade under måndagen även TNS Sifos myndigheternas anseendemätning. I den har FM fallit i förtroende och ligger långt ner på listan.

Två övriga försvarsnyheter som fick spridning under måndagen:

FN TAR ÖVER I MALI – Daniel Ottosson från FM deltog i tisdags i SR Studio Ett 2/7.

SVERIGE I BEREDSKAP I BRITTISK STRIDSGRUPP – även egen text som TT citerade.

En egen webbtext publicerades även om nytt avtal med Arbetsförmedlingen att stödja i rekryteringen av GSS T.

Tisdag 2 juli

På DN-debatt gick Mike Winnerstig från Krigsvetenskapsakademien ut och pläderade för ett svenskt Natomedlemskap och Expressen ledare var nöjda med att KD-ledaren vågade prata Nato.

Själva Natofrågan fanns med under hela vecka i debatter och diskussioner och diskuterades även på flera ledarsidor.

Finsk media rapporerade flitigt om ökat nordiskt samarbete.

http://svenska.yle.fi/artikel/2013/07/02/nordisk-forsvarspolitik-pa-almedalsveckan

I Expressens Almedalstidning fanns ÖB på plats 1 i listan på makthavare

“När ÖB i början av året slog fast att Sverige inte kan försvaras mer än en vecka på egen hand togs försvarspolitikerna på sängen. Sedan dess har parti efter parti börjat prata för högre anslag till försvaret. Tillbaka från sjukskrivningen fortsätter han att vara en blåslampa på regeringen. Försvarsminister Karin Enström är måttligt road.”

I Resumés Almedalstidning kunde man läsa om Almedalens dyraste event och Saabs lobbyarmé. I artikeln kopplas incidentberedskapen och Saabs exportsatsning på JAS Gripen ihop. Saab och Försvarsmakten lobbar ihop påstås det bl a i artikeln som dock endast uppmärksammas i ett kortare ledarstick i Expressen.

“Gripenuppvisningen är möjligen Almedalens dyraste event. Den är ett led i en massiv lobbysatsning från Saab och Försvarsmakten som fått mycket spö efter ÖB:s utspel om ”enveckasförsvar” och ”fisken” som firade påsk.”

TT citerar Karl Engelbrektsson från ett seminarium om EU som en försvarspolitisk jätte.

“Ytterst få EU-länder har intresse att skapa en försvarspolitisk jätte enligt Karl Engelbrektsson, svensk militär representant i EU.”

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/eu-langt-fran-forsvarspolitisk-jatte_8314730.svd

Onsdag 3 juli

Både SVT och DN toppar med försvarsnyheter inför moderaternas dag i Almedalen och den mest intensiva dagen för försvars- och säkerhetspolitiska seminarier och utspel.

SVT toppar med att S svänger om svenskt deltagande i NRF och DN väljer att vinkla på intern strid om försvaret inom M samt försvaret av Gotland. Båda nyheterna får sedan stor spridning i andra medier och tas även upp som diskussion under dagens seminarier.

http://www.svt.se/nyheter/sverige/sverige-3

Sverige deltar i Natos specialförband

http://www.dn.se/nyheter/almedalen/forsvaret-ar-nu-en-intern-strid-inom-m/

http://www.dn.se/nyheter/almedalen/gotlands-beredskap-sa-god-som-hemvarnet-krattat-for/

Under dagen var fokus på försvars- och säkerhetspolitiska frågor och då på den politiska nivån. Onsdagen var troligen den dag då flest försvarspolitiker fanns på plats.

Expressen TV ordnade en debatt mellan Hultqvist (S) och Enström (M) och Moderaterna ordnade själva ett välbesökt seminarium med Widegren, Enström och Bildt. Under seminariet passade Ofog på att göra en aktion där de la sig ner i tältet och protesterade mot drönarattacker, något som flera medier uppmärksammade. Statsminister Fredrik Reinfeldt nämnde dock inte försvars- och säkerhetspolitiken i sitt tal i Almedalen.

http://makthavare.se/2013/07/03/ofog-skapade-tumult-pa-moderaternas-forsvarsseminarium/

http://makthavare.se/2013/07/04/miljopartiet-socialdemokraterna-och-moderaterna-om-sakerhetspolitiken/

http://www.svt.se/nyheter/sverige/bildt-vi-forsoker-att-bygga-sakerhet-genom-samverkanspolitik

http://www.abounderrattelser.fi/news/2013/07/svt-sveriges-socialdemokrater-sager-ja-till-natostyrka.html

SVT och TT fortsatte att vinkla kring Nato och NRF. Bildt var positiv till att S ändra åsikt medan V och MP hävdade att detta var ett fortsatt steg mot smyginträde i Nato.

SvD (och även Gotlandsmedia) fokuserade istället på försvaret av Gotland och kunde konstatera att en majoritet av riksdagspartierna vill se förstärkningar av försvaret på Gotland. Moderaternas (Enströms) linje är dock att fokusera på försvaret av hela landet och där Gotland är en del. Hon pratar bl a om att det genomförs övningar på land, till sjöss och i luften över Gotland.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/enstrom-pressas-om-gotlands-forsvar_8317460.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/forsvarsminister-karin-enstrom-m-jag-tanker-inte-sarskilja-gotland_8318258.svd

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=94&artikel=5582622

Gotlands försvarsförmåga ska bli bättre

http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=8662554#.UdWXSdBDiTE.twitter

Så blir Gotlands framtida försvar

Under eftermiddagen deltog även Informationsdirektör Erik Lagersten i en diskussion i SR Studio Ett med rubriken ”Vad kostar Almedalen skattebetalarna?”

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5581893

Torsdag 4 juli

SR International rapporterar om att Sverige är berett att delta i en eventuell Syrien-insats. Det framkom under ett seminarium under Almedalsveckan.

“Försvarets internationella insatser håller på att byta skepnad. När den svenska Isaf-styrkan nästa år lämnar Afghanistan möjliggör det nya uppdrag. Nyligen beslutade riksdagen om ett svenskt bidrag till FN-insatsen i Mali. Och på ett seminarium under Almedalsveckan öppnade försvarsministern för ett svenskt deltagande i en framtida Syrien-insats.”

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=5582849

Expressens Almedalstidning fokuserar på att Sverige kan skicka specialförband till Mali och att Försvarsminstern avslöjar att FN-insatsen kan utvidgas. I artikeln framkommer även att svenska specialförband verkat i Afghanistan under en längre tid. Försvarsministern kommenterar inte närmare specialförbanden. Artikeln verkar endast vara införd i Almedalstidningen.

Aftonbladet fokuserar på ett seminarium med FRA, MUST och SÄPO och konstaterar att 15 länder spionerar mot Sverige.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/almedalen/article17071455.ab

I Hufudstadsbladet i Finland är fokus på Nordiskt samarbete och framförallt samarbete mellan Finland och Sverige avseende deltagandet i NRF.

“Sverige går med i Natos snabbinsatsstyrka NRF. Det kan öppna för att Nylands brigad får ett svenskt inslag när brigaden 2015 står i tur att ställa upp med Finlands trupp i NRF. /—/ Enligt källor som Hbl talat med finns det möjligheter att Sverige ska hinna bidra med ett förband redan till 2015 och att det förbandet skulle vara svenska Amfibieregementet Amf 1. I så fall kunde de finska och svenska enheterna verka tillsammans i NRF. – Det är bara att tuta och köra. Det mesta finns klart, säger en källa till Hbl.”

http://hbl.fi/nyheter/2013-07-03/469741/svenskt-intresse-nrf-samarbete-med-dragsvik

Flera ledarskribenter har under veckan kommentera de försvars- och säkerhetspolitiska frågorna i Almedalen.

Nya Wermlandstidningen 4/7 med rubriken ”Brist på försvar – en politisk stridsfråga” inleder med ”Gotlands försvarsförmåga har stärkts eftersom det imponerande ubåtsräddningsfartyget Belos är på besök”

“Överbefälhavaren Sverker Göranson är förstås också här. Den normalt frispråkige generalen uttrycker sig ändå diplomatiskt när det gäller försvaret av Gotland, och säger i samband med en utfrågning att ett begränsat insatsförsvar som vårt har en beredskap för Gotland likaväl som för någon annan del av Sverige.”

http://nwt.se/asikter/signerat/article1335940.ece

Hallandspostens ledare 4/7 har rubriken ”ÖB:s taktiska tystnad” recenserar ÖB:s framträdanden under årets Almedalsvecka.

“Det har nu gått ett år sedan ÖB blev Almedalens oförnekbart mest framgångsrika lobbyist. Med en enda målstyrd retorisk jaktrobot lyckades han sätta Moderaternas försvarspolitik i brand. Då sade ÖB att om försvaret inte kunde få mer pengar efter 2015 så skulle man behöva fimpa en av de tre vapengrenarna. /—/ Debatten för nu sitt eget liv och elden behöver inte mer drivmedel på brasan. ÖB har utfört sitt uppdrag med kommunikativ bravur.

http://hallandsposten.se/asikter/ledare/1.2232452-overbefalhavarens-taktiska-tystnad

http://blogg.hallandsposten.se/hpialmedalen/2013/07/04/hp-och-ob/

Exempel på lokal vinkel:

http://www.lidkopingsnytt.nu/2013/07/04/f7-skyddar-almedalsveckan/

Och som avslutning konstaterar Claes Arvidsson att ÖB gått på teflonkurs.

“Förväntningarna inför ÖB:s medverkan i årets Almedalsvecka kom dock rejält på skam. I stället för att medieträna framför spegeln (vad kan jag säga och fortfarande se mig själv i ansiktet) hade ÖB uppenbarligen gått på kurs i teflon med Karin Enström som magister.”

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/ob-pa-teflonkurs-infor-almedalen_8327428.svd

Replik på Staffan Danielssons inlägg om Centerns försvarspolitik


Häromdagen gjorde jag en ansats att kortfattat försöka beskriva Centerns försvarspolitik vilket omfatade en historisk tillbakablick och därefter vad som i dag framgår i partiets försvarspolitiska program publicerat på dess hemsida. I går skrev partiets försvarspolitiska talesperson Staffan Danielsson en replik på mitt inlägg vilket är mycket glädjande. All heder åt Staffan som tar debatten med försvarsbloggarna, något som få andra gör, undantaget Allan Widman (fp). Jag respekterar givetvis Staffan Danielsson och hans partis ståndpunkt och åsikter fullt ut även om jag inte håller med i flera sakfrågor. Runt detta avser jag här återkomma till i en replik.

Jag avser att i denna replik fokusera på två huvudsakliga, och för en trovärdig försvarspolitik helt avgörande frågor, nämligen nationell försvarsförmåga och NATO. Till att börja med avser jag att diskutera synen vår nationella försvarsförmåga och Cenetrpartiets i mina ögon märkliga förhållningssätt till frågan.

Nationell försvarsförmågaI frågan om nationell försvarsförmåga skriver Staffan följande
"Centerpartiet vill ha ett tillräckligt starkt försvar som kan försvara hela vårt land, givetvis."
Detta korta citat från Staffan Danielsson blir ytterst motsägelsefullt om man inte samtidigt verkar för en försvarsbudget som speglar denna oerhört höga ambitionsnivå! Min och många andras bedömning är dessutom att vi aldrig någonsin kommer att kunna uppbringa så stora ekonomiska medel till Försvarsmakten, inte ens om alla partier är överens i frågan, för att vi själva ska kunna försvara hela vårt land. Den tiden är förbi. Man bör i detta sammanhang alltid ha "nyårslöftet" från ÖB med sig i bakhuvudet.
Vi kan försvara Sverige på en plats under högst en vecka. Detta tidigast 2019 under förutsättningar att de ekonomiska medel som krävs tillförs.
Om Staffan och hans parti på allvar menar att man vill ha ett så pass starkt försvar som kan försvara hela landet krävs aktiva åtgärder om inte trovärdigheten i ett sådant påstående ska urholkas fullständigt. Det kommer både att krävas omfattande ekonomiska tillskott, och vi måste utöver detta även skapa försvarsförmåga tillsammans med andra. Eftersom det trots allt bara finns en aktör som kan skapa försvarsförmåga på ett strukturerat sätt, där man tillsammans upprättar försvarsplaner är det givetvis dit vi måste vända oss. Denna aktör är NATO varför vi osökt kommer in på den frågan.



NATO
Man kan initialt göra en reflektion över hur de fyra Allianspartierna ser på frågan om ett NATO-medlemskap. Folkpartiet är som alla känner till för och nu har även Kristdemokraterna anslutit sig till den linjen. Moderaterna är för, men kommer inte att driva frågan aktivt så länge inte man får stöd från Socialdemokraterna i detta som i sin tur är kraftfullt mot. Centerpartiet har officiellt den mest märkliga inställningen. Man vill utreda frågan, men är samtidigt absolut motståndare till ett eventuellt NATO-medlemskap(!) Så ser det ut inom Alliansen där man tyvärr inte är eniga i frågan på grund av Centerns dubbla budskap och Moderaternas oförmåga. Går man utanför Alliansen och ser på vad övriga politiska partier anser i frågan, så möts man av ett massivt motstånd till NATO. 

Staffan tycker att Centerpartiets ståndpunkt där man verkar för att även i fortsättningen ska vara Alliansfria samtidigt som man förespråkar en utredning av vad ett NATO-medlemskap skulle innebära - är helt logisk. Jag håller fortfarande inte med.

Det är skulle i ett exempel kunna likställas med att ta följande ståndpunkt redan i förväg..
"Vi förespråkar en försvarsberedning som ska analysera framtidens behov av försvar, men vi tänker inte öka försvarsanslaget oavsett vad utredningen kommer fram till"
eller ännu mer jordnära..
"I kväll ska vi i hela familjen sätta oss ner tillsammans och diskutera var vi ska resa på vår semester, fast bara så alla vet redan från början, vi ska inte genomföra någon resa"
Staffan du får ursäkta, men jag tycker fortfarande inte ert resonemang är logiskt. Anders Fogh Rasmussen uttryckte som bekant vid årets Folk&Försvar i Sälen att Sverige inte kan räkna med stöd från NATO i händelse av kris eller krig. Medlemsländerna hjälper varandra inom ram för den kraftfulla artikel 5. Då hjälper det inte att man är världens bästa partnerland, inte ens genom att ta det sista möjliga steget vi nu gör, d.v.s. att genomföra övningar med NRF. Det går liksom inte att komma NATO närmare än vad vi redan är utan att bli medlemmar. Detta behöver inte utredas, det är fakta.

Staffan hänvisar till att han vill se en förutsättningslös analys av vad ett NATO-medlemskap skulle kunna innebära likt vad Finland gjort, en så kallad "vitbok". Detta är sunt och helt i linje med vad undertecknad tillsammans med många andra förespråkar. Men frågan är om Finland redan innan man gjorde sin analys bestämt sig för att ett NATO-medlemskap aldrig kommer att vara aktuellt? Min bedömning är att våra finska vänner är klokare än så även om de efter analysen inte valt att gå vidare. Beslutet om att gå vidare eller inte, tar man efter en analys - inte innan analysen ens påbörjats. 

I sammanhanget är det dock mycket glädjande att Staffan själv skriver följande rader på sin blogg. 
Centerpartiets ingång är att en omvärldsanalys värd namnet, som t ex försvarsberedningen just har presenterat, ska beskriva verkligheten som den är, förutsättningslöst. Gör man inte det begränsas värdet mycket kraftigt. 
Den analys av Sveriges militära samarbeten, inklusive det med Nato, som Centerpartiet vill se, utgår naturligtvis från gällande verklighet, Sverige är militärt alliansfritt. Sedan bör Sveriges olika militära samarbeten, som betyder så oerhört mycket för vår säkerhet, noga gås igenom. Hur har de utvecklats, hur fungerar de idag och i vilken riktning bör de utvecklas framöver. Har t ex samarbetet med Nato blivit för närgånget och bör minska, eller är vi redan så nära Nato att ett medlemskap bör övervägas. 
När analysen gjorts har vi förhoppningsvis ett gediget underlag i denna fråga som då kan föras ut till en bred folklig debatt. Jag vet naturligtvis inte heller var denna debatt kommer att landa, men jag tycker det är mycket viktigt att den förs, och att den kan föras utifrån en gedigen verklighetsanalys! 
Idag tar Sverige ständigt allt närmare steg i ökat samarbete med Nato, utan någon större debatt. Både de som förespråkar fortsatt ständig alliansfrihet, eller de som vill se ett svenskt Natomedlemskap, borde bejaka att det verkligen är dags att Sveriges militära samarbeten analyseras.


Det är nu vi kommer till kärnan i ämnet. Centerpartiets syn och Staffans syn skiljer sig helt uppenbart åt. Staffan är till synes öppen för en seriös analys av frågan, och kan tänka sig att överväga ett NATO-melemskap om resultatet av analysen pekar åt det hållet.

Centerpartiets officiella linje är enligt webbsidan att ett medlemskap inte är aktuellt och att Sverige även i fortsättningen ska vara alliansfria. Detta har Centerpartiet på åtskilliga platser cementerat kraftfullt. Trovärdigheten runt frågan skulle däremot öka markant om Staffan tog med sig frågan hem till det egna partiet, kommer fram till vad är det man egentligen vill och därefter reviderar ståndpunkterna på sin webbsida så att de stämmer överens med de åsikter som partiets talesperson i försvarsfrågor uttrycker. I dag finns det en diskrepans däremellan som underminerar trovärdigheten.


Sammanfattning
Centerpartiet lägger fortfarande mer kraft på att förespråka internationella insatser än nationell försvarsförmåga vilket inte rimmar med utvecklingen i vårt närområde. Centern säger att vi ska ha ett starkt försvar samtidigt som man utan att opponera sig helt och fullt står bakom nuvarande alliansbudget som inte på något sätt medger det förstnämnda. Man vill utreda ett medelmskap i NATO samtidigt som partiets officiella linje är att vi ska fortsätta vara alliansfria.

Centerpartiet som parti levererar många oklara budskap utan egentligt innehåll i försvarsfrågan. Men trots detta så är det ändå glädjande att Staffan konstaterar att vi hamnat på efterkälken när det kommer till försvarsanslag och att det måste åtgärdas. Ett lite steg på vägen i rätt riktning. Men Staffan, det krävs mer än så och jag är helt övertygad om att du innerst inne egentligen håller med.

I frågan om de övriga partiernas utspel om ev utökad försvarsbudget inför nästa försvarsbeslut och vad som skulle krävas för att skapa en försvarsförmåga värd namnet i likhet med vad Fp och Kd önskar överlåter jag till kollegan Wiseman att diskutera senare under dagen.

Men oavsett innehåll, all heder till Staffan som tar debatten!

"En kaotisk situation där försvarets trovärdighet ifrågasätts"

"Jägarchefen"bloggen med samma namn publicerade igår ytterligare ett mycket läsvärt inlägg. Denna gång om hur vi hittills lyckats med att inta insatsorganisation 2014 med anledning av personalförsörjningsbekymren och problemen med att organisationen aldrig övas. Det är något som även berörts på denna blogg, då de delar av organisationen som inte besatts med anställd personal fortsatt kommer att utgöras av värnpliktig personal grundutbildad innan 2010. Denna värnpliktiga personal kommer aldrig att repetitionsutbildas, vilket gör att Försvarsmaktens förmåga "här och nu" fortsatt är ihålig. Obegripligt, men så är det.

Det tidigare talet från regeringshåll om att ledorden "här och nu" skulle gälla eftersom "ett krig kunde vara över på vecka (Sten Tolgfors), har alltmer förbytts i samma retorik som gällde för den socialdemokratiska regeringen inför och efter försvarsbeslutet 2004, att tiden finns för återtagning. Det är nu inte längre lika viktigt med uppfyllnad av förband och förmågor. Det "här och nu" som skulle låta som mobilisering på några dagar och som i själva verket varit något helt annat, framstår alltmer som det mer eventuella 360 dagar eller 3 år som nyttjades hårt i FB 04. Det är svårt att tolka den officiella retoriken och finansieringsplanerna på annat sätt. Ett intryck som ytterligare förstärkts under Almedalsveckan.

Jägarchefen beskriver väl de logistiska "utmaningarna" att överhuvudtaget samla de geografiskt vitt spridda och singulära förbanden i Sverige till en fungerande sammansättning den dag de skulle behöva användas. Något som såväl försvarsminister och överbefälhavare duckat för i Almedalen. Vidare ges en bra exemplifiering av hur det nuvarande personalförsörjningssystemet kan fungera när förare Andersson bestämmer sig för att jobberbjudandet på Ikea trots allt lockade mer, samt svårigheterna med att någonsin öva med ett riktigt förband större än ett kompani.


Till finska YLE sade Finlands försvarsminister Carl Haglund nyss så här:

"Finlands väg är inte den svenska. Utan en värnpliktsarmé skulle vi också i Finland vara i en kaotisk situation, där försvarets trovärdighet ifrågasätts, enligt försvarsminister Haglund."


Haglund besökte förra veckan Almedalen och mötte bland andra utrikesminister Carl Bildt då försvarsminister Karin Enström var på besök i Moskva. Man kan så här i efterhand fundera över vad som dryftades i Almedalen och hur Haglund egentligen uppfattade sitt besök där.

Återigen kan konstateras att valet att rakt av avskaffa värnplikten (för att citera Försvarsdepartementet) var det absolut sämsta som kunde göras. Återigen sågade man av den gren man satt på när det försvarsträdet skulle beskäras. En gradvis övergång till yrkesförsvar hade varit en klokare modell, men den klokaste hade varit att satsa på en blandmodell. Ett beprövat koncept från andra länder.

Viktigast av allt. Båda dessa varianter hade också i mycket högre grad hjälpt till att behålla försvarets folkförankring. Det är inte något man behöver fundera så mycket på i vare sig Danmark, Norge eller Finland.


Senare idag ett inlägg i debatten mellan Skipper och Staffan Danielsson.