månadsarkiv: juli 2015

Östtysklands tyngsta förband återupplivas


De nya T-14 Armata och Kurganets-25 kommer först att tillföras de nya större pansarförbanden.

I Östtyskland (DDR) hade Sovjetunionen tre större förband med tonvikt på stridsvagnar. De benämndes stridsvagnsarméer. Nu har ryska statsmedier offentliggjort att man före den 1 december detta år skall ha återupplivat Första gardesstridsvagnsarmén, som skapades på Stalingradfronten i juli 1942 och slutade sina sovjetiska dagar i östtyska Dresden, där Vladimir Putin tjänstgjorde 1985-1990.

Det har inte funnits någon formation benämnd stridsvagnsarmé sedan 1998. Men vad är en stridsvagnsarmé? Det beror på vilken period man talar om men pudelns kärna är att det är ett ovanligt stridsvagnstätt förband - dess chef förfogar över flera pansardivisioner med sammanlagt flera hundra stridsvagnar. Kungörelsen från TASS om att Första gardesstridsvagnsarmén (som invaderade Tjeckoslovakien 1968, vilket inte nämns av TASS) skall återuppstå före den 1 december i år kommer samtidigt med upplysningen om att förbandet blir det första att från och med nästa år erhålla den nya stridsvagnen T-14 och det nya men mindre uppmärksammade pansarskyttefordonet Kurganets-25.

Att det våras för stridsvagnen verkar man ha anat på två svenska tidningsredaktioner. Senaste numret (nr 4) av Soldat & Teknik har på omslaget en stridsvagn i fokus, en strv m/39 tillverkad av Landsverk i Landskrona - och just Landsverks ytterst märkliga kopplingar till både Tysklands och Sovjetunionens pansarutveckling är föremål för en synnerligen läsvärd artikel, "Pansarpionjärer i Skåne", av teknikhistorikern Roine Viklund i senaste numret av Militär Historia (nr 8). Undertecknad har skrivit en bok, Tyskar och allierade i Sverige, som nämner Landsverkvagnen som slutade sina dagar i Sovjet. Men jag fann dock många för mig nya uppgifter om Landsverk i Roine Viklunds artikel.

Hur en Landsverkvagn presterade i terrängen i jämförelse med en Panther respektive allierade stridsvagnar handlar följande filmklipp om.


I detta prov testas Landsverks m/42 mot tyska och allierade stridsvagnar.

Apropå Panther råkar jag nu som semesterbok läsa Antony Beevors Ardennerna 1944. Hög tid att återge till semestern...

Ubåtens öde och Rysslands försvarsminister

Dagens Nyheters rubrik den 25 maj 1916.

Det finns flera missförstånd och oklarheter kring den ryska ubåten Som (på svenska Malen). En del förklaringar följer här nedanför. Rysslands försvarsminister har nu också själv signalerat intresse för ubåten.

Idag (29/7) publicerade DN en artikel av Mikael Holmström som på flera sätt placerar ubåten i ett historiskt sammanhang. Holmström skriver exempelvis att ”Både ryska och brittiska ubåtar opererade nämligen 1915 från Åland mot tysk järnmalmtrafik på svenskt territorium (längs Sveriges syd- och västkust opererade tyska ubåtar).” samt att: ”Den nu återfunna ubåten patrullerade in på svenskt vatten och skulle kanske också försöka sänka malmfartyg på väg till Tyskland.”

Men Mikael Holmström har, liksom jag själv helt nyligen, angett fel datum för ubåtens sista livstecken, alltså kollisionen med Ångermanland (i flera ryska källor felaktigt kallad Ingermanland, ett historiskt landskap söder om Finska viken). Detta med datumet spelar stor roll för att finna mer information. Det var inte den 16 maj krocken skedde, men däremot är den 10 maj delvis sant. Vid denna tid följde Ryssland ännu den gamla julianska kalendern och enligt den var det den 10 maj. Men i Sverige var det samtidigt den 23 maj...

Hur upplevdes krocken egentligen 1916, vad hette den svenske fartygschefen och vilken last hade hans fartyg - tysk last eller? Dessa frågor fann jag idag delvis svar på i det digitala DN-arkiv som man kan få tillgång till som prenumerant. Men söker man där på dagarna just efter den 10 maj finner man inget – man måste känna till det svenska datumet, alltså den 23 maj. I nästa dags DN (24/5) kan man läsa den första nyheten under rubriken ”Ubåtskatastrof i Ålands hav?”:

En egendomlig kollision, om vars utgång för den ena parten man ingenting har sig bekant, inträffade natten till tisdagen i Ålands hav. Sveabolagets ångare Ångermanland råkade nämligen kollidera med en U-båt, som helt plötsligt skar dess kurs. Ångermanland erhöll inga skador. Däremot svävar man i ovisshet om U-båtens öde.

Dagens Nyheter har haft ett samtal med Ångermanlands befälhavare, kapten Abrahamsén, vilken själv befann sig på kommandobryggan då olyckan inträffade. Ångermanland kom från Mäntyluoto, medförande bl.a. 28,665 kolli kärleksgåvor till Tyskland.


Här måste förklaras vad som menas med ”kärleksgåvor till Tyskland”. Av samtida artiklar är det tydligt, nämligen paket till ryska krigsfångar i Tyskland. Bara ett exempel på en annan artikel som förklarar detta tydligare, ur DN den 27 maj 1916: "Stor last av kärleksgåvor från Ryssland […] Sveabolagets ångare Hudiksvall, som hitkom på fredagen från Raumo, medförde 23,000 postpaket, utgörande kärleksgåvor till ryska krigsfångar i Tyskland och Österrike."

Men låt oss nu återvända till den första artikeln om kollisionen:

Man hade passerat genom Öregrunds skärgård och kom vid 4-tiden på tisdagsmorgonen ut i Ålands hav vid Svartklubben. Färden fortsattes söderut inom territorialgränsen. Kort efter det ångaren passerat Svartklubben fick rorsmannen syn på ett periskop från en undervattensbåt som uppehöll sig på svenskt område. Undervattensbåten som alltså var i sänkt läge, rörde sig – att döma av periskopet – i ångarens riktning. Plötsligt ändrade den kurs och gick till havs, varvid den kom att skära Ångermanlands kurs. Ombord på ångaren slogs genast back, men det var för sent. Man märkte en svag stöt och ett krasande ljud hördes då kollisionen inträffade. Periskopet försvann, och ehuru fartyget låg kvar en halvtimme på platsen för att bringa hjälp, om så skulle vara behövligt, märkte man intet av U-båten. På vattenytan syntes icke heller något som kunde antyda att båten var läck och höll på att förolyckas.

Kaptenen höll för troligt att U-båten fått en mycket svag törn, som endast skadat periskopet, men icke båten i övrigt. Ångermanland hade icke fått den minsta läcka.

Enär U-båten kom i riktning från land, synes det icke uteslutet att det kan ha varit ett svenskt fartyg. I marinstaben och på sjöfartsdepartementets kommandoexpedition meddelas det att rapport icke ingått om någon olycka. Man trodde icke heller att någon svensk U-båt uppehållit sig på den angivna platsen då kollisionen skulle ha inträffat.


Följande dag, den 25 maj, kunde DN berätta mer under rubrikerna ”Sveaångarens äventyr med ubåten” och ”Ubåten torde själv bära skuld till kollisionen”:

Den uppseendeväckande händelsen i Ålands hav, då Sveabolagets ångare Ångermanland enligt uppgift skulle ha kolliderat med en U-båt, har givetvis föranlett undersökning från de svenska marinmyndigheternas sida.

På förfrågan av Dagens Nyheter meddelar också sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition att det är uteslutet att någon svensk undervattensbåt skulle ha blivit påseglad av Ångermanland på dess senaste resa till Stockholm.

Kapten Abrahamsén på Ångermanland har i anledning av meddelandena i pressen velat fästa uppmärksamhet på att ångaren icke ens ofrivilligt medverkat till någon kollision med U-båten. Då man fick syn på periskopet lät kaptenen i enlighet med rederiets order stoppa fartyget, och detta låg stilla, då U-båten ändrade kurs och styrde rakt mot Ångermanland. För att hindra kollision slog kaptenen back och denna rörelse hade just börjat då U-båten, vilken uppenbarligen sökte gå under ångaren, gick till havs. Om någon skada skett, måste alltså U-båtens chef bära ansvaret härför. Då båten gick fram för att skära Ångermanlands kurs, såg man från ångaren hur periskopet gradvis sänktes. Vid kollisionen låg det endast ett par decimeter över vattenytan mot först omkring 1 meter.


För den som vill veta mer om ubåten Soms sista befälhavare, löjtnant Chrisanf (inte Chrisan) Bugurajev född 1891 i Donkosackernas land i nuvarande staden Belaja Kalitva, så kommer här hela hans namn på ryska: Хрисанф Константинович Бугураев. Det finns mycket mer att berätta om honom och flera (arkiv)uppgifter finns om honom på ryska sidor, även utlagda för flera år sedan.

Vad gäller nutida reaktioner har det under dagen blivit känt genom ryska statsmedier, även på engelska, att Rysslands försvarsminister Sergej Shoigu uttalat sig för en ”gemensam expedition”, alltså med svenskar, till ubåten. Vilket är en rätt stor omsvängning jämfört med det förlöjligande av Sverige som ryska statsmedier först kom med.

För övrigt kan man studera vad som skedde i Östersjön sommaren före Soms kollision med Ångermanland, alltså sommaren 1915. En benämning är slaget vid Gotland.

Gästinlägg: Det är rent ut sagt förjävligt!

Foto: David Bergman




I kölvattnet av gårdagens omfattande mediadrev, baserat på att de aktuella dykarna undanhöll delar av sanningen och i stället spekulerade hej vilt i Expressen, så kommer i dag ett nytt inlägg här på bloggen. Den här gången är det David Bergman som skriver om en annan miniubåt, vår egen HMS Spiggen. Jag har själv avhandlat ämnet här på bloggen flera gånger tidigare, och för en tid sedan i en kolumn i SvD som man kan läsa om man vill ha bakgrunden till varför det blev som det blev. Men ämnet är ständigt aktuellt och jag kan inte nog instämma i det som David Bergman skriver här nedan, och jag hoppas innerligt att Försvarsmakten inom kort kommer att försöka återställa ordningen!


/ Skipper

-----------------------------------

Det är rent ut sagt förjävligt!

De orden använde ÖB för att beskriva en konstaterad ubåtskränkning av svenska vatten i höstas. Idag tänkte jag samma sak då jag såg flottans f.d. miniubåt HMS Spiggen stå upplagd och övergiven på ett av kommunens garageområden i Kalix.

Att skänka bort överflödig försvarsmateriel är varken ovanligt eller konstigt, tvärtom. Dock var HMS Spiggen när hon skänktes bort under föregående år varken antik eller överflödig utan togs i bruk så sent som 1990 och var flottans enda miniubåt. Att skänka bort fullt fungerande försvarsmateriel är tyvärr inte heller ovanligt och ofta ett resultat av extremt kortsiktigt tänkande.

Att påstå att Kalix kommun hade någon färdig plan för fartyget skulle vara att fara med osanning. Det var vid mottagandet oklart vart den skulle placeras men under våren föll valet på Siknäsfortets ägare som ville placera den vid Töre hamn med hänsyn till platsens betydelse för ubåtsjakterna på 80-talet. Där finns dock idag ingen färdig lösning eller lämpligt museum och mer än ett år efter att hon anlänt till kommunens upplag står fartyget fortfarande kvar utomhus bland snöplogar och rostiga rullstolsramper.

Men det slutar inte här. Inför en utplacering som besöksobjekt har frågan om sanering av olja och drivmedel enligt uppgift blivit aktuell mellan kommunen och de kommande ägarna. Vem som skall göra detta och vad kommunens budgetchef säger om utgiften vet jag inte men en gissning är att både kommunen och eldsjälarna i Föreningen Siknäsfortet tagit på sig mer än de kanske först anade.

Jag har under det senaste året besökt HMS Spiggen vid två tillfällen. Det sägs att ubåtsjakt är en konst som kräver mycket övning men att däremot hitta en miniubåt upplagd på en kommunal parkering var ingen större utmaning, även för en arméofficer. Förvånansvärt nog ligger hon helt öppen och olåst, på ett område där vem som helst kan köra in och ingen har vid något besök ifrågasatt min närvaro. Att ubåten ligger så öppet och oskyddat är olyckligt av flera olika anledningar, men signalerar tyvärr framförallt att kommunen saknar kompetens att ta hand om fartyget på ett bra sätt.

Jag vet inte vilka bevekelsegrunder den ansvarige beslutsfattaren hade när HMS Spiggen skänktes bort till Kalix Kommun. Men när jag ser den stå och förfalla bland skrotet på en parkering samtidigt som svenska flottan behöver en miniubåt för att öva ubåtsjakt med, kanske mer nu än någonsin tidigare, ligger vår överbefälhavares ord närmast till hands: Det är rent ut sagt förjävligt!

/David Bergman


Foto: David Bergman

Att offra det heligaste

Försvarsmaktens minnesceremoni 2013 vid förlisningsplatsen  för HMS Ulven. Foto: Johan Lundal/Combat Camera

Från Försvarsmaktens minnesceremoni 2013 vid förlisningsplatsen för HMS Ulven. Foto: Johan Lundal/Combat Camera

Den 16 april 1943 försvann den svenska ubåten Ulven. Först i början av maj, efter en av de största sökoperationerna i svensk historia, kunde hon med hjälp av fiskebåten Normy återfinnas på 52 meters djup. Hon hade minsprängts av en tysk mina och samtliga 33 ombord hade förlorat sina liv. Liknande fasor har varje ubåtsnation egna minnen av, där krig men även fred har skördat enorma offer under havsytan. Det gäller Tyskland, Storbritannien, USA, Ryssland/Sovjetunionen, Japan och några till.

Jag hade dock svårt att föreställa mig att något av dessa länder cyniskt skulle utnyttja en egen sådan förlust för att vinna kortsiktiga och magra propagandapoäng. Sedan en tid är vissa ryska media, statskontrollerade eller ej, angelägna att påstå att den främmande undervattensverksamhet som förekommit i Östersjön inte är rysk. Trots att ingen nation, ej heller Sverige, vare sig genom regering eller försvarsmakt antytt något sådant.

Under den rapportering som följde på fyndet av den ryska ubåten Som tvekade inte rysk media att hämningslöst bortse från, en inte osannolik möjlighet, att det var en äldre rysk ubåt. En möjlighet som rysk media själva kunnat komma fram till då Ryssland enligt egna uppgifter haft kunskap om förmodat förlisningsområde och som enligt uppgifter också figurerat i dykarkretsar – eller som Sputnik själv skriver: Det är sedan länge känt var ubåten förliste. I stället var fokus på något helt annat:

Sputnik

Sputnik

Förlöjligandet är alltså till och med mer centralt än den kanske viktigaste omständigheten, att en möjlig rysk krigskyrkogård i form av en förlist ubåt har återfunnits. Det är särskilt förvånande och beklämmande när man vet med vilken stor vikt ryssar lägger på hågkomst och minnen av sina döda och sina krig. I den moderna propagandaapparaten är ingenting heligt, även sådant som tidigare var omöjligt kan nu offras. Det är oroväckande. Eventuella döda ryska sjömän väger lätt inför möjligheten att få sprida desinformation. Utrikesdepartementet har nu kontaktat Ryssland och vi får avvakta kommande reaktion. Jag hoppas att de sjömän som eventuellt vilar ombord i vraket på Som får den värdiga frid de förtjänar trots ett annat inledande ryskt fokus.

Desinformation, det är det inte själva publiceringen som är det avgörande utan vilken sekundärspridning och trovärdighet det får. Det krävs också en målgrupp som är mottaglig för ett visst specifikt budskap, i Sverige är allt om ubåtar en sådan lämplig jordmån. Genom dagens snabba informationsöverföring plockas det blixtsnabbt upp och de facto kvalitetssäkras under välrenommerade tidningsnamn under förevändningen att det kan ha visst nyhetsvärde. Det kan det säkert ha om det kompletteras med en rejäl journalistiskt granskning till stöd för läsaren. När aktörer som Sputnik ger sig in på den svenska marknaden kommer det att krävas mycket av beslutsfattare, media och myndigheter mfl att värdera och förstå vad som är fakta och vad som är lögn. Om detta har Jack Werner skrivit en bra analys.

Påhittat eller pålitligt?

Påhittat eller pålitligt?

Undervattensverksamhet är i propagandasammanhang tacksamt då det är något som inte röjer eller förklarar sig så lätt. Det tog 1 500 man tre veckor att finna Ulven och medias spekulationer var friska och omfattande trots mer än 70 år sedan. Medierapporteringen har tekniskt utvecklats, så även tonaliteten, men svårigheterna finns kvar. Därför har Försvarsmakten en beslutad process för publicering av egna fakta. Jag har ingen aning om hur pressofficerarna 1943 kunde hantera anstormningen. Jag vet bara hur Försvarsmakten ska göra idag. Med fasthet, tydlighet och fakta stå emot ryktesspridning, spekulationer och direkt vilseledning som skadar riket och dess försvar.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Uppdaterad: En ubåt på botten utanför Stockholms skärgård?

Expressen slog på stort idag när man trummade ut nyheten om att en rysk ubåt har hittats på botten mycket nära svensk kust. Spekulationerna i media om vad det kunde vara slog nog tyvärr nya rekord under kvällen, och det var mest spekulationer utan några större inslag av fakta.


Jag tror personligen inte att det är någon ny rysk ubåt som ligger där på botten, jag tror att det här är något gammalt, vilket jag ska försöka härleda med så mycket fakta det går just nu, men utan att försöka fastställa något...


Den 23 juli 2014, d.v.s. förra året frågar en viss Peter Lindberg på ett dykforum på webben om någon har information om den ryska ubåten med namnet "Som". Den ska enligt Lindberg ha kolliderat med ett fartyg och sjunkit under första världskriget.

Av en händelse så har en av personerna bakom företaget Ocean X Team samma namn som personen på dykforumet. Nämligen Peter Lindberg. Är det en slump, någon helt annan? Ja kanske, eller kanske inte?

Tittar man på Wikipedia så ska den första ubåten i "Som-klassen" mycket riktigt ha kolliderat och sjunkit i Östersjön 1916. Längden på ubåten är 20 meter och den är ca 3 meter bred, vilket stämmer dessutom exakt med de uppgifter som kommer från dykarna. Den teorin bekräftades senare även av Per Andersson till Expressen.

Tittar man därefter på bilder från filmen på Expressens webbsida och jämför med bilder från nätet, och i synnerhet namnskyltens placering högt upp på förskeppet och nära den stolpe som sitter på däck ovanför namnskylten så ser det onekligen likadant ut.



Tittar man på ytterligare en bild, en riktig närbild och då jämför en gammal bild på ubåtens namnskylt från den tid då den var operativ, med en bild från dykarnas färska bild som är publicerad hos Expressen så blir saken än mer klar (bilder länk i nedanstående tweet från Christopher Ekström).


Jag tror, jag säger tror, eftersom vi fortfarande inte vet, att det är den ryska ubåten med namnet Som, som sjönk 1916 och som man nu kanske har funnit, och slagit upp stort i media? Jag har  kommenterat det hela till SvD då jag anser att man dragit på alldeles för stora växlar med innebörden att det skulle vara en färsk händelse. Bilderna talar nämligen ett annat språk, detaljerna ser enligt min bedömning gamla ut.
– Just nu måste Försvarsmakten få göra sitt jobb och min reaktion är att det dragits på för stora växlar kring att det är vore en rysk ubåt från färskt datum. Det gynnar inte situationen att dra på så här stora växlar i ett tidigt skede, säger Niklas Wiklund.

Om det nu stämmer att det är den ryska ubåt Som man har hittat så var sannolikt Ocean X mycket medvetna om vad man hade hittat när man idag intervjuades i Expressen. Om så är fallet så har man med mycket stor sannolikhet farit med osanning i media. Kanske i syfte att skapa rubriker och PR för det egna företaget? Trots att det dykarna förmodligen kände till vad det var man hittat så säger man att den "ser modern ut" i intervjun med Expressen. Man säger också att "den kan vara från 80-talet". Se intervjun här nedan...


Ännu mer intressant är att titta på kontaktuppgifterna på företagets webbsida, där man har uppgett "russian contacts". Det är också intressant vad som framkommer hos GP, dvs att man fått uppgifterna om ubåtens exakta position från företaget iexplore på Island. Även i Expressens intervju med de båda så framgår att det att de hade fått ett tips från ett isländskt företag om att en ubåt skulle ha förlist och ligga på havets botten – bara 1,5 sjömil, 2 750 meter, från den svenska ostkusten. En väldigt exakt siffra på avståndet från land, och således också en väldigt exakt position.
Vi kan inte släppa några uppgifter om hur det här företaget fick uppgifterna. Men vi kan säga att man hade uppgifter om att en ubåt förlist på den här platsen, säger Dennis Åsberg. Efter bara ett par timmars letande med en undervattensrobot hittade gruppen vad de sökt efter.

Tittar man närmare på det isländska företaget så drivs företaget av en ryss vid namn Alexey Mikhaylov som enligt vissa uppgifter också är chef för ett ryskt ubåtsmuseum.....


Nu återstår att se vad Försvarsmakten kommer fram till så vi förhoppningsvis kan lägga locket även på den här händelsen. Tyvärr fick media igång den ryska propagandakanalen Sputnik innan Försvarsmakten hann gå ut med sin syn på sakernas tillstånd.


Uppdatering 23:30: Ryska Wikipedia  har uppdaterat sin artikel om "Som"

Uppdatering 02:00: Ägaren till företaget Iexplore, Alexey "Max" Mikhaylov som enligt uppgift har tillhandahållit informationen till det svenska företaget, är enligt en artikel (sidan 33) tidigare dykare i ryska norra flottan, och hans far var officer i ryska flottan. Max har tidigare varit i Sverige och dykt på ubåten S-8 utanför Öland tillsammans med andra svenska dykare.

We returned on August
18th to dive the wreck of the sub again. This time, we had enlisted the help of a Russian dive buddy, Max Mikhaylov, to come with us to Öland. Normally, he is an IANTD instructor and, at the time, ran a dive center in the Maldives. But he just happened to be visiting us when we planned to dive the mys- tery submarine again.

For him, the coming dive would be a deeply personal quest. He served as a diver
in the Soviet Red Banner Northern Fleet in the Kola Peninsula and his father was an officer in the Navy.
He naturally felt connected to the crew of the sub and was com- mitted to helping us identify her.

En ubåt på botten utanför Stockholms skärgård?

Expressen slog på stort idag när man trummade ut nyheten om att en rysk ubåt har hittats på botten mycket nära svensk kust. Spekulationerna i media om vad det kunde vara slog nog tyvärr nya rekord under kvällen, och det var mest spekulationer utan några större inslag av fakta.


Jag tror personligen inte att det är någon ny rysk ubåt som ligger där på botten, jag tror att det här är något gammalt, vilket jag ska försöka härleda med så mycket fakta det går just nu, men utan att försöka fastställa något...


Den 23 juli 2014, d.v.s. förra året frågar en viss Peter Lindberg på ett dykforum på webben om någon har information om den ryska ubåten med namnet "Som". Den ska enligt Lindberg ha kolliderat med ett fartyg och sjunkit under första världskriget.

Av en händelse så har en av personerna bakom företaget Ocean X Team samma namn som personen på dykforumet. Nämligen Peter Lindberg. Är det en slump, någon helt annan? Ja kanske, eller kanske inte?

Tittar man på Wikipedia så ska den första ubåten i "Som-klassen" mycket riktigt ha kolliderat och sjunkit i Östersjön 1916. Längden på ubåten är 20 meter och det stämmer dessutom exakt med de uppgifter som kommer från dykarna.

Tittar man därefter på bilder från filmen på Expressens webbsida och jämför med bilder från nätet, och i synnerhet namnskyltens placering högt upp på förskeppet och nära den stolpe som sitter på däck ovanför namnskylten så ser det onekligen likadant ut.



Tittar man på ytterligare en bild, en riktig närbild och då jämför en gammal bild på ubåtens namnskylt från den tid då den var operativ, med en bild från dykarnas färska bild som är publicerad hos Expressen så blir saken än mer klar (bilder länk i nedanstående tweet från Christopher Ekström).


Jag tror, jag säger tror, eftersom vi fortfarande inte vet, att det är den ryska ubåten med namnet Som, som sjönk 1916 och som man nu kanske har funnit, och slagit upp stort i media? Jag har  kommenterat det hela till SvD då jag anser att man dragit på alldeles för stora växlar med innebörden att det skulle vara en färsk händelse. Bilderna talar nämligen ett annat språk, detaljerna ser enligt min bedömning gamla ut.
– Just nu måste Försvarsmakten få göra sitt jobb och min reaktion är att det dragits på för stora växlar kring att det är vore en rysk ubåt från färskt datum. Det gynnar inte situationen att dra på så här stora växlar i ett tidigt skede, säger Niklas Wiklund.

Om det nu stämmer att det är den ryska ubåt Som man har hittat så var sannolikt Ocean X mycket medvetna om vad man hade hittat när man idag intervjuades i Expressen. Om så är fallet så har man med mycket stor sannolikhet farit med osanning i media. Kanske i syfte att skapa rubriker och PR för det egna företaget? Trots att det dykarna förmodligen kände till vad det var man hittat så säger man att den "ser modern ut" i intervjun med Expressen. Man säger också att "den kan vara från 80-talet". 

Ännu mer intressant är att titta på kontaktuppgifterna på företagets webbsida, där man har uppgett "russian contacts". Det är också intressant vad som framkommer hos GP, dvs att man fått uppgifterna om ubåtens exakta position från företaget iexplore på Island. Tittar man närmare på just det företaget så drivs företaget av en ryss vid namn Alexey Mikhaylov...

Nu återstår att se vad Försvarsmakten kommer fram till så vi förhoppningsvis kan lägga locket även på den här händelsen. Tyvärr fick media igång den ryska propagandakanalen Sputnik innan Försvarsmakten hann gå ut med sin syn på sakernas tillstånd.

Kinas expansiva ambitioner kräver en gemensam strategi av både Sverige och EU

av Ingolf Kiesow

Ett ”kyligt krig” pågår redan mellan Kina och USA. Det är ännu inte jämförbart med det kalla kriget, men termen har börjat synas och är befogad. Den är dessutom användbar också på förhållandet mellan USA och Ryssland. Både Kina och Ryssland har ambitioner att ta över områden från andra länder. Båda är på väg att förändra sina samhällen tillbaka i riktning mot mera auktoritära system. De två samarbetar för att leda BRICS  (En ännu så länge lös sammanslutning av Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika ) och the Shanghai Cooperation Organisation (Kina, Ryssland och de centralasiatiska länderna) för att uppnå ett större gemensamt inflytande i världspolitiken och minskat inflytande för västländerna. Båda utövar ett växande militärt tryck på sin omgivning och såväl Kina som Ryssland ser USA som en potentiell motståndare i en avskräckningsbalans med kärnvapen. Både i kinesiska och ryska media propageras för att ekonomiskt, kulturellt och politiskt samarbete skall intensifieras och hjälpa Ryssland att stå emot effekten av sanktionerna för dess agerande i Ukraina.

I Rysslands fall innebär de flesta EU-ländernas medlemskap i NATO att även Europa är en potentiell militär motståndare och en potentiell kärnvapenmotståndare. Även Sverige deltar i sanktioner mot Ryssland för dess agerande i Ukraina, vilket i Ryssland ses som ekonomisk krigföring med kännbara skadeverkningar. I gengäld utsätts vi för ryska kränkningar av vårt territorium under vattnet och i luften. Vi driver på egen hand en solidaritetspolitik med de baltiska länderna, vars självständighet hotas av högljudda krav i den ryska Duman på inflytande för de rysktalande minoriteterna. Den anses berättiga inblandning i de baltiska ländernas inre förhållanden. Sverige och EU har å andra sidan en i många avseenden gemensam strategi gentemot Ryssland, till exempel i det så kallade Östersjösamarbetet.

Kina har däremot inte några territoriella krav, som berör Europa, och bedriver tvärtom för närvarande en politik av närmande till Europa i ekonomiska sammanhang. Den beskrivs i kinesiska media som ett försök att skapa en gemensam eurasisk välfärdssfär. Den skall minska Kinas beroende av det ekonomiska utbytet med USA. Det så kallade ”One Belt, One Road”- projektet är en kinesisk politik för att återupprätta den antika sidenvägen genom Centralasien till Europa.

De europeiska länderna står visserligen inte genom medlemskapet i NATO i något omedelbart kärnvapenförhållande eller något annat militärt förhållande till Kina. I praktiken skulle å andra sidan den så kallade transatlantiska länken kunna medföra att Europa skulle bli indraget i händelse av en militär konfrontation mellan USA och Kina. Risken för en konflikt är inte obetydlig i det Sydostasiatiska havet, och den tilltar för närvarande. De europeiska länderna, inklusive Sverige, deltar i ett gemensamt embargo för vapenexport till Kina. Vårt land berörs direkt av det förhållandet. Kina har visat intresse för svenskt vapentekniskt kunnande, inte minst ifråga om ubåtsbekämpning. Det svenska stridsflygplanet Gripen är aktuellt för export till Indien och Vietnam, där det i båda fallen skulle fungera som en förstärkning av luftförsvaret mot Kina (och Pakistan i Indiens fall). Kina skulle på grund av embargot å andra sidan inte kunna få köpa Gripen.

Volvo personvagnar ägs å andra sidan av kineser, vilket skapar gemensamma handelspolitiska intressen mellan Kina och Sverige. Sveriges förhållanden till Kina är komplicerade och motsägelsefulla.

Detta gäller i ännu högre grad för USA. Kinas ekonomiska liberalisering symboliserat av medlemskapet i världshandelsorganisationen WTO år 2000, har skapet ett välstånd och snabba ekonomiska framsteg i Kina till den grad att det upplevs som ett hot i USA. Att dessa framsteg upplevs som ett hot förklaras av att de åtföljs av en ännu snabbare ökning av Kinas militära styrka. Denna styrka har tydliga inslag av offensiv förmåga riktad mot USA:s militära närvaro i västra Stilla havet och Indiska Oceanen samt USA:s militära dominans i rymden, både vad gäller vapen och potential för cyberkrigföring.

Kinesisk retorik i media får också en alltmera aggressivt anti-västlig karaktär. Ett urgammalt kinesiskt koncept kallat ”hundra-årstävlingen” citeras och omnämns som ett föredöme för kinesisk strategi. Det beskrivs av en känd Kina-specialist och tillika amerikansk underrättelseofficer (Michael Pillsbury) på ungefär följande sätt i en väldokumenterad bok:

Kina uppfattar världen som en spelplan för ett antal stora, medelstora och små länder, som alla strävar efter att vinna hegemoni över de övriga. Spelplanen är begränsad, precis som Kinas centrala delar var under de tre kungadömenas krig på 200-talet före Kristus. De större spelarna försöker skaffa sig övertag över de andra genom allianser med de medelstora och små spelarna. Det rör sig om ett slags nollsummespel, där bara en kan vinna, och kampen gäller vem som först kan försvaga sina motspelare genom att omringa, ingå allianser med mindre stater, spela ut övriga större konkurrenter mot varandra och till sist betvinga och vinna kontroll över alla övriga spelare. Det kan bara finnas en kejsare/hegemon, och det skall vara Kina i dagens värld. Spelet tros kunna ta hundra år och började med att Mao Tsetung kom till makten 1949. År 2049 är alltså slutåret. USA måste lära sig spelets förutsättningar och spela det på samma sätt – men samtidigt behålla rollen som världens enda supermakt, säger Pillsbury. Mycket av USA:s agerande kan för övrigt ses som att redan ha spelat den rollen långt innan Pillsbury skrev sin bok, exempelvis när Filippinerna, Vietnam och Indonesien ges ett växande politiskt och militärt stöd för att kunna värja sig mot Kinas försök till territoriell expansion i Sydkinesiska havet. Att USA har tagit initiativet till att skapa ett frihandelsområde kring hela Stilla havet (Trans Pacific Partnership eller TPP), som skall omfatta 40 % av jordens befolkning, men inte Kina, kan också ses i det ljuset.

Detta och liknande sätt att tolka Kinas agerande med hjälp av den kinesiska media-retoriken på senare år har, särskilt under den nuvarande ledaren Xi Jin-ping, lett till krav på en hårdare attityd mot Kina till den grad att det har föranlett en gemensam varning från en del amerikanska statsmän och diplomater (bl a Henry Kissinger, Robert Blackwell och Ashley J.Tellis.) Den varningen har inte fått avsedd verkan inför den stundande presidentvalskampanjen. På republikanskt håll talar kandidaterna för en hårdare politik mot Kina. Också Hillary Clinton överraskade i sitt första större utrikespolitiska tal inför nomineringskampanjen med att tala om sin avsikt att inta en mindre förlåtande inställning till vad hon uppfattar som hoten från Kina.

Sådana stämningar är främmande för européerna vad gäller Kina. Endast EU-kommissionen har försökt lansera tanken på en gemensam europeisk Kina-strategi. Den har mötts med både ointresse och skepticism. Med tanke på de motsägelsefulla intressen som finns i de europeiska ländernas förhållande till Kina, det växande kinesiska intresset för Europa och USA:s hårdnande förhållande till Kina framstår det som oklokt att inte ta motsägelserna i relationerna med Kina på allvar. De kinesiska försöken att återuppliva den gamla Sidenvägen till Europa och samtidiga växande strategiska samarbetet mellan Kina och Ryssland är en bra symbol för att det finns både bra och dåliga element i våra relationer med Kina och att unionen inte lägre har råd att rikta hela sin fokusering på inre problem. Olikheter i medlemsländernas förhållanden till Kina och frågor som berör USA:s förhållande till Kina riskerar att medföra problem för de övriga medlemmarna av unionen. Sverige borde inse att det redan är högaktuellt att tänka över situationen och uttala sig för tanken på en gemensam Kina-strategi. Kommissionens förslag måste tas på allvar och inte avfärdas med att andra problem är viktigare.

 
Författaren är ambassadör och ledamot av KKrVA

Europeiska förskjutningar

Av Niklas Granholm

Flera storskaliga förändringar i internationella relationer kommer nu allt mer frekvent. Det är allt tydligare tecken på att en annorlunda fördelning av makt och inflytande i det internationella systemet är på väg. De allt fler och samtidigt rörliga delarna gör det svårare att förutse utvecklingar som påverkar oss alla på olika sätt. Hur ser växelverkan mellan dessa förändringar ut? På vilka sätt kan de förstärka varandra och på vilka sätt kan de ta ut varandra? Hur påverkas aktörer som Sverige?

Två av de utvecklingar som hittills inte sammanhängande uppmärksammats rör förskjutningar av europeiska förhållanden. I växelspelet mellan in- och utrikespolitiska sammanhang förskjuts och förändras de roller som viktiga aktörer spelar och förmår spela. Storbritannien och Tyskland, två av de centrala Europeiska aktörerna, står i fokus för detta inlägg.

För Storbritannien har de senaste åren inneburit att flera långsiktiga utvecklingar ungefär samtidigt nått en fas där vägval inte längre kan skjutas upp. Relationen till Europa har alltid varit omstridd och oppositionen mot det europeiska samarbetet har på senare år åter tagit sig sådana former att ett brittiskt EU-utträde, ”Brexit”, framstår som en realistisk möjlighet. Den inrikes scenen har tvingat fram en folkomröstning under 2017 eller tidigare av ett omförhandlat EU-avtal för Storbritannien. Ett nej till ett omförhandlat avtal ska innebära utträde ur Unionen. Entusiasmen för detta bland de flesta EU-medlemsstater för detta brittiska á la carte-förfarande är minst sagt begränsad. Samtidigt har den komplicerade relationen mellan centralmakten i Whitehall och det sedan slutet av 1990-talet delvis självstyrande Skottland accentuerats. Även om förra årets folkomröstning om ett självständigt Skottland besvarades med nej, har processen fortsatt med ökade krav på decentralisering av makt och inflytande. Om Skottland har självstyre, varför kan inte Wales, Nordirland och England också få mer av det? Framgångarna för de skotska nationalistpartier, SNP i vårens allmänna val, innebär att de argumenten kommer att höras tydligt. Skulle Storbritannien rösta för EU-utträde, kommer kraven på en förnyad folkomröstning för skotsk självständighet att förnyas.

Dessa inrikespolitiska förändringar tar upp mycket av den politiska energin, och vissa utrikespolitiska frågor har sådana laddningar och inrikes kopplingar att de ibland blockerar ett effektivt utrikes agerande. I Ukrainakriget var man länge närmast frånvarande och inte heller har man spelat någon framträdande roll i EU:s olika processer. Det oväntade utfallet av de allmänna valen i maj gav en solid majoritet för de konservativa, motsatt i stort sett alla prognoser som pekade på koalitionsregering i en eller annan konstellation. Premiärminister Camerons nya regering har därmed en något mindre komplicerad situation, men kommer inte undan den starka oppositionsfraktionen inom sitt eget parti rörande Europafrågorna. Ekonomin har börjat återhämta sig och i den nyligen framlagda budgeten finns bl.a. uttalade löften om att leva upp till NATO:s mål på 2 % av BNP till försvarsutgifter. Storbritannien har hittills varit ett av de få NATO-länder som levt upp till det kravet. Bekymrade uttalanden från insatta försvarsanalytiker pekar på att detta kommer att bli mycket svårt: förnyelsen av den ubåtsbaserade kärnvapenavskräckningen som nu ska passas in i försvarsbudgeten, de två nya hangarfartygen och tillhörande, allt dyrare, flygsystem samt andra brister som följt på det senaste årtiondets fokus på insatsen i Afghanistan, pekar på att detta kommer att kräva en budgetprocess i den högre skolan för detta ska gå ihop med någon trovärdighet. Indikationer på utfallet kan väntas i slutet av 2015 i Strategic Defense and Security Review, SDSR, liknande den svenska försvarsberedningen.

Tysklands roll är också under förändring. Landet fick en mer aktiva roll efter det kalla krigets slut där integreringen av Östeuropa och försöken att ge Ryssland en ny roll låg i fokus. 1990-talets balkankrig spelade också in. En ytterligare förnyelse påbörjades också i den tyska debatt som följde av det rysk-georgiska kriget 2008. Hur skulle Tyskland kunna spela en mer aktiv roll utan att samtidigt uppfattas som Europas ”school bully”? De historiska erfarenheterna är viktiga, och kom till uttryck inför beslutet att inte rösta för eller delta i den av FN:s säkerhetsråd sanktionerade insatsen i Libyen 2011, tillsammans med Ryssland, Kina, Indien och Brasilien. Den fortsatta utvecklingen, där inte minst Förbundskansler Merkel spelar en ledande roll, visar att Tyskland idag spelar en tyngre roll än man tidigare önskat och haft möjlighet till.

Tyskland har visserligen inte sökt denna roll, men accepterar att ta på sig ett större ansvar när det gäller de centrala frågorna för europeisk säkerhet. Ukrainakriget och nu senast den grekiska Eurokrisen är tydliga exempel. Agerandet i Eurokrisen pekar också på att Tyskland önskar kanalisera sitt agerande genom de centrala multilaterala organisationerna – i detta fall EU. I Mellanöstern har man stött motståndet mot ISIS militärt, personellt och materiellt genom stöd till den kurdiska sidan – tyskt stöd till en icke-statlig aktör i Mellanöstern, alltså. Den långsiktiga satsning som genom utbyte, handel, investeringar m.m. byggde på föreställningen att detta på sikt skulle demokratisera Ryssland.  En stark grupp av äldre statsmän och delar av det tyska näringslivet ingick i den grupp av Ruslandversteher som drev på denna linje. Här finns vissa likheter med den Ostpolitik som Västtyskland bedrev gentemot dåvarande Östtyskland. Det står dock klart att Rysslands förändrade agerande gjort att denna inkluderande linje i tysk rysslandspolitik nu kommit till vägs ände. Tyska företrädare påpekar att om Ryssland skulle ändra sitt uppträdande är Tyskland öppet för dialog, men man understryker samtidigt att inget tyder på att så skulle vara fallet. Tysklands omorientering är på inget vis avslutad, och är med stor sannolikhet inte reversibel – man har en annorlunda omvärld att förhålla sig till. Förutom en förändrad diplomati, innebär det också en förnyad satsning på det militära försvaret. Något ökade försvarsutgifter, vissa nya system för luftförsvar, nya fartyg och återtagning av skrotning av stridsvagnar har redan beslutats. Personalramen ligger dock fast och värnplikten som avskaffats verkar inte vara på väg tillbaka. Eventuella större strukturförändringar av Bundeswehr kan väntas i den vitbok om Tysklands försvarssatsningar som kommer under 2016. NATO:s roll är fortsatt central för tysk försvarsförmåga och man önskar fortsatt en ledande roll i EU. Hur Tyskland under kommande ordförandeperiod i Organisationen för samarbete och säkerhet, OSSE, kommer att agera är en annan indikator att följa.

Denna skissartade bild av brittiska och tyska försvars- och säkerhetspolitiska dilemman pekar på att viktiga förskjutningar med implikationer för europeiska och transatlantiska säkerhets­förhållanden. Ett Storbritannien som under överskådlig framtid blir alltmer upptaget av inre förhållanden och med en ökande tveksamhet inför sitt EU-medlemskap kan enligt flera bedömare leda till en nedväxling av landets internationella roll. Förslag om att istället utveckla brittiska samväldet som fokus för en ny brittisk politik stupar sannolikt på att samväldesländerna inte önskar det. Det special relationship  med USA som sedan andra världskriget utgjort en hörnsten i utrikes- och säkerhetspolitiken påverkas också. Tidigare brittiska regeringar har åtminstone delvis byggt relationen på att man kunnat ”leverera Europa” via EU-medlemskapet genom att förklara europeisk komplexitet för USA.  En stark försvarsmakt, medlemskapet i NATO, samt en god beredskap och förmåga att bidra till expeditionära operationer var andra delar. Även här har en försvagning av brittiska förmågor på flera områden sedan ett knappt årtionde spelat in. Innebär det att Little Britain är på väg eller är det en tillfällig nedväxling av brittisk vilja och förmåga till utrikes- och säkerhetspolitiskt agerande? Är i så fall ett USA som traditionellt förlitat sig på Storbritannien för europeiska säkerhetsfrågor fortsatt intresserat om en sådan utveckling skulle bli bestående? Ytterst handlar det om förtroendet hos allmänheten för det utrikespolitiska agerandet. Här har något förändrats. Motiven för insatsen i Irak 2003 ifrågasätts och är föremål för utredning i en statlig kommission samt att det med tiden blev allt svårare att förklara värdet av insatsen i Afghanistan relativt mänskliga och ekonomiska kostnader. En brittisk regering kan som följd av detta inte längre ensamt fatta beslut om att gå i krig utan parlamentsbeslut. Läggs till detta de inrikes frågorna, har en brittisk regering fler begränsningar för sitt handlingsutrymme än tidigare samt måste ägna mer politisk energi åt inrikesfrågorna. Det är troligt att denna situation varar länge, även om det också finns indikationer på att det förändrade ryska agerandet kan leda till en omprövning. Här finns en öppning för att Storbritannien som en av de ledande demokratierna blir en del av en förnyad europeisk solidaritet.

Tyskland söker en ny roll i Europa. Utvecklingen i den riktningen gick länge sakta och hade bakslag, men de senaste årens händelser pekar på att man nu är på väg mot en mer aktiv och direkt roll. Av särskilt intresse är att Tyskland som del av denna utveckling också ser över sitt agerande gentemot Nordeuropa. Frågan som ställs i Berlin går ofta ut på vad de nordiska länderna förväntar sig av Tyskland. Frågan kan tolkas som en önskan om utbyte och dialog. Tonen är mycket annorlunda jämfört med när Nordstream, gasledningen från Ryssland till Tyskland, skulle byggas – då var det inte tal om konsultationer i förväg.

Förskjutningarna påverkar också de transatlantiska relationerna, av central betydelse även för Sverige. USA som nu åter ökar sitt intresse för Europa kan välja att i högre grad samarbeta med Tyskland än Storbritannien. Ett pragmatiskt Washington som ringer Berlin oftare än London, påverkar hur politiken utvecklas. Här ligger kärnan för Sverige – ett Tyskland med ökande tyngd i agerandet och ett Storbritannien som för överskådlig tid kan vara på väg att checka ut från högsta divisionen i europeisk säkerhetspolitik borde påverka vårt eget utrikes- och säkerhetspolitiska agerande.

 
Författaren är forskningsledare vid FOI och ledamot av KKrVA.

Frankrike, aktör i grekiskt drama

av Gunilla Herolf

Sommarens grekiska kris har i mångas – och speciellt grekiska – ögon varit en kamp mellan Grekland och Tyskland. Här finns emellertid andra aktörer som också spelat viktiga roller. En i Sverige uppmärksammad grupp utgörs av några länder i den norra och östra delen av eurozonen vilka själva har stora ekonomiska problem. Dessa länder har inte sett några skäl att hjälpa ett land som i flera fall är rikare än de själva.

En annan grupp, som framför allt företrätts av Frankrike och Italien, har haft en betydligt mjukare linje. Matteo Renzi, den italienske premiärministern, argumenterade ett flertal gånger för solidaritet gentemot Grekland och att det nu fick räcka med tyska krav.

Den viktigaste rollen som medlare och förespråkare av en mjukare linje spelades emellertid av Frankrike. Frankrikes president François Hollande ingick tillsammans med Tysklands förbundskansler Angela Merkel samt företrädare för IMF (Christine Lagarde), EU (Donald Tusk), och eurogruppen (Jeroen Dijsselbloem) i den inre kärnan i den långa förhandlingsprocess som utmynnade i överenskommelsen den 13 juli. Att det fanns en stor skillnad i åsikterna mellan Tyskland och Frankrike framgick i uttalanden i samband med de möten som avhölls. Frankrikes initiativ att hjälpa Grekland med att formulera ett nytt reformpaket genom att skicka experter till Aten visade på en stark vilja att förhindra ett grekiskt utträde ur euron, en s k grexit. Hollandes ofta upprepade åsikt var att man måste finna en lösning som skulle möjliggöra för Grekland att bli kvar i eurogruppen och han hade också stöd i president Obama, som påminde européerna om den skada som ett utträde skulle medföra.

Uppenbart under dessa dagar var också den irritation som fanns mellan Frankrike och Tyskland. Den märktes framför allt i den franska reaktionen till det förslag som den tyske finansministern, Wolfgang Schäuble, framförde om en temporär grexit. Hollande framhöll att Grekland inte skulle ha en chans att återinträda i eurosamarbetet efter ett sådant utträde. En temporär grexit var detsamma som en definitiv.

Att den franska sympatin för Grekland är stor var uppenbart. Man kan utgå från att den franska ledningen känner en speciell solidaritet med tanke på att både Grekland och Frankrike har socialistiska regeringar. Men också befolkningen i Frankrike har i stort varit mer positiv än den tyska för en lösning utan hårda villkor och demonstrationer för Grekland har ägt rum i Frankrike.

För Frankrike är emellertid handlandet i hög grad också relaterat till den fransk-tyska relationen. Den grekiska krisen har också visat på en kris i samarbetet mellan dessa två länder. Att EU:s medlemmar har olika åsikter är snarare regel än undantag, men det speciella med denna situation var att just Frankrike och Tyskland i en kris som hotade EU:s framtid intog olika positioner. Dessa två länder beskrivs ofta som tandemparet och motorn för EU. Det täta samarbetet och de många gemensamma initiativen har givit en bild av att Tyskland och Frankrike är i harmoni med varandra. De två har i verkligheten ofta haft olika synsätt, men den normala processen har varit att de tillsammans hamrat fram en kompromiss som därefter presenterats för andra inom ramen för EU.

De senaste åren har emellertid präglats av en åternationalisering av samarbetet, där EU spelat en allt mindre roll och de olika medlemsländernas vikt därmed blivit uppenbar. I och med detta har Tyskland allt starkare framstått som Europas ledare och landets ekonomiska styrka har kommit att stå i stark kontrast till det ekonomiskt problemfyllda Frankrike. Under den kris som uppstod hösten 2014 relaterad till det franska budgetunderskottet utväxlades mycket hårda ord mellan de två. För fransmännen framstod finansminister Schäuble, liksom i den grekiska krisen, som omedgörlig och ute efter att förnedra Frankrike när han krävde begränsningar i budgetunderskottet.  De franska argumenten var att den tyska ekonomiska återhållsamheten, som också påtvingades Frankrike, var en fara för ett Europa som behövde expandera sig ur krisen. De åsikter som framförts av Tyskland och Frankrike beträffande Grekland är med andra ord relevanta också i ett större sammanhang och inte minst för fransmännen själva.

Med den tyska dominansen existerar inte längre den prestigemässiga jämvikt som sedan krigsslutet funnits mellan å ena sidan Frankrike, segrarmakt i kriget, politiskt och militärt starkt, och å den andra ett ekonomiskt starkt Tyskland. Dessutom har den franska förhoppningen grusats om att en gemensam valuta skulle kunna vara en hämsko på Tysklands makt. Fortfarande ses det fransk-tyska tandemparet, dels i de s k Normandie-förhandlingarna med Ukraina och Ryssland, och som synes också i Greklandskrisen. Att Frankrike inte är nöjd med sin roll är dock uppenbart. Det franska agerandet i Greklandskrisen visar, förutom en vilja att hjälpa Grekland, också på en önskan om att spela en egen roll i krisen, oberoende av Tyskland.

Den fransk-tyska irritationen finns emellertid inte enbart hos ledarna. Franska tidningar har använt en mycket hård ton mot Tyskland. Man anklagar tyskarna för att kräva betydligt mer av Grekland än vad man kräver av sig själva beträffande pensionsålder, söndagsöppet etc.

Frågan om agerandet i Greklandskrisen och gentemot Tyskland har också en intern fransk dimension. Inom Frankrike finns grupper som ifrågasätter regeringens agerande i EU-frågor och speciellt Front National, som haft stora framgångar på sista tiden, är allmänt euroskeptiskt. För alla dessa måste presidenten visa att den inslagna vägen är den rätta för Frankrikes ekonomi och för Frankrikes ställning i världen. Med den situation som råder nu är det ingen liten bedrift om han når detta mål.

 
Författaren är Fil dr och ledamot av KKrVA.

Skillnaden mellan internationella insatser och nationellt försvar

Fokus för Försvarsmakten har under stor del av 2000-talet varit internationella insatser. Allt nationellt skulle bort, oavsett hur effektivt det var, och ersättas med system som kunde användas långtbortistan. Genomförandegruppen var kanske kulmen på detta kortsiktiga önsketänkande. Sedan några år tillbaka gäller dock en ökad fokus på nationellt försvar, även om det inte nått fullt ut i alla processer än. Vad är då skillnaden, det är väl krig som krig, eller hur?

En skillnad är att i internationella insatser så får vi välja motståndare. Är det av någon anledning en uppgift som inte passar den svenska materielen, kompetensen eller politiska viljan så kan vi bara låta bli. I försvar av Sverige så väljer motståndaren oss. Man måste kunna möta de fiender som är troliga, inte de man önskar möta. Vi kan inte välja att spela i division 2 när fienden är i elitserien, speciellt eftersom krig är en materielsport. Geografin är som den är och ligger man dåligt till så … otur.

En annan skillnad är att man i typiska internationella insatser har initiativet. Man väljer vad man vill göra, när man vill göra det och hur. Inom flygdomänen betyder det välja tid, mål, anflygningsvägar, höjder, vapen, väder och taktik som passar den egna flygplansflottan bättre än fiendens. I nationellt försvar så kommer motståndaren att välja de omständigheter där han har störst chans att vinna. Att vi är världsbäst på en sak betyder bara att fienden definitivt inte kommer att låta oss få använda den. Är vi dålig på något, t.ex. att vi inte kan försvara oss mot ballistiska robotar, jag då kommer fienden med all sannolikhet välja den vinkeln för att tidigt slå ut våra flygbaser.

En ytterligare skillnad är säkerhetsfokusen. I internationella insatser så planerar man (i alla fall Sverige) med 0.0 döda vid varje uppdrag. Risker är knappt acceptabla eller ska i varje fall minimeras, annars ställer man. Överlevnad är allt eftersom det handlar om politik, mediabilden och … politik igen. När man försvarar landet så måste man ha en helt annan fokus mellan risk och effekt. Då handlar det om att maximera operativ effekt. Det kan vara att offra 10 egna för att bekämpa 100 fiender, något som aldrig fungerar i insatser.

Till sist så har fienden vid ett eventuellt anfall mot Sverige möjlighet att vara på plats långt innan och förbereda sig. Detta är kanske den mest problematiska delen med dagens svenska försvar. Vi har ett öppet samhälle samtidigt som vi har få nyckelplattformar, och därtill nyckelpersonal. Sverige har fem Visbykorvetter och två-tre skarpa flygflottiljer. De är så få att det är möjligt för en fiende att göra punktinsatser mot dessa innan anfall. Att inte göra det vore snarast tjänstefel.

En annan taktik som fungerar mot få men avancerade plattformar är ”lura iväg”-taktiken som innebär att fienden gör ett skenanfall för att binda våra få plattformar på fel ställe för att sedan göra jobbet där det inte längre finns något försvar. Att kvantitet är en kvalitet i sig är inte bara tomma ord.

I stort betyder allt detta att för internationella insatser så räcker det med att vara vass på ett par saker för att kunna bidra. I nationellt försvar så måste man vara tillräckligt bra på allt för att inte ge fienden möjlighet att välja en opportun vektor med låg tröskeleffekt. Där handlar det om att vara flexibel eftersom det är fienden som har initiativet, väljer tidpunkt och som kommer att sparka oss i skrevet på det mest effektiva sätt han kan komma på.

Vänligen,
Mikael Grev


Krigsavhållande tröskelförmågan och operativa analyser

av Helge Löfstedt

Den operativa nivån har beskurits kraftigt funktionellt i de ekonomiska nedskärningar som Försvarsmakten utsatts för.  Det leder till att värderingsuttalanden för försvarets system och förband numera många gånger domineras av duellresonemang som för mig framstår som överförenklade. Detta eftersom de bortser från de realiteter en liten stat bör förhålla sig till i en militär kraftmätning med en stormakt.  Strider av karaktären vinna eller försvinna är rimligen något en styrkemässigt underlägsen part bör undvika. Detta till förmån för strider syftande till att bestrida motståndarens operativa handlingsfrihet dvs med karaktären fördröja, skydda, försvåra osv. Samtidigt skall strider av sådan karaktär bidra till att skapa och utnyttja situationer där operativa styrkeför­hållanden medger aktivt uppträdande och detta även när motståndaren i några avseenden har tillgång till system med överlägsna prestanda.

Den operativa analysnivån är i dag svagare i det svenska försvaret än under kalla kriget. Dess­utom har man där i väsentligt mindre omfattning arbetat med problem relaterade till nationellt försvar. Man har visserligen inom försvarsmakten sedan viss tid påbörjat åter­tagande av ope­ra­tiv kompetens för det nationella försvarets behov. Men man bör vara medveten om att många värderingsuttalanden som förs fram i den allmänna debatten härrör från systemvist tänkande som övervintrat i betydligt större utsträckning än det samlade operativa perspektivet.

Den nu ofta förekommande benämningen ”en veckas-försvaret” har den fördelen att den väcker en insikt om svagheterna i den svenska försvarsmakten. Det behövs dock en beskrivning med något större upplösning för att kunna ge en realistisk förståelse för vad som kan åstadkommas och därmed för möjligheterna att genom förändring skapa en högre av­hållande tröskelförmåga. Detta för att tydligare visa på samband mellan prestanda för och egenskaper hos vapensystem och väsentliga delar av den operativa förmågan.

För Sveriges militära försvar är den nuvarande militärpolitiska situationen i närområdet av­gör­ande. Den kan karakteriseras som be­grän­sat stabil eller labil. Detta beroende på att Natos försvar i de baltiska länderna är så svagt att de måste förstärkas om mera tydliga hot skulle uppkomma. Styrkeförhållandena är också sådana att Ryssland knappast skulle kunna föra ett ens medelstort krig i Europa mot Nato med hopp om framgång. Om Ryssland skulle vilja förändra situationen med militära medel i något eller flera av de baltiska länderna är det därför nödvändigt att snabbt försätta Nato i en sådan situa­tion att alliansen inte klarar av att försvara någon av de baltiska staterna utan att därmed starta ett storkrig i Europa. Något man säkerligen tvekar inför.  En möjlighet för Ryssland är då en fait accompli-operation dvs att på delar av svenskt territorium gruppera vapensystem som allvarligt försvårar eller rent av förhindrar Natos styrke­till­försel.  Dvs långräck­vid­diga vapen, främst luftvärnssystem men även sjömålsrobotar.

Man måste då vara medveten om att ett sådant agerande måste anses som riskabelt för Ryssland. Tidpunkten måste väljas med hänsyn till förväntade trögheter i den militärpolitiska beslutsprocessen inom Nato. Sådana kan uppkomma mer eller mindre slumpvis under den allmänna världsutvecklingen, men också alstras eller förstärkas genom avsiktligt agerande från Ryssland – ensamt eller i samverkan med andra. I Amerikansk strategisk litteratur förekommer uttrycket ”Window of opportunity”. Jag känner inte något sven­skt uttryck som lika tydligt  återger företeelsen. Väljer därför att återge det amerikanska ut­trycket för att illustrera att en militär operation i ett sådant fall måste göras under stark tids­press. Väsentligt för försvaret är då att denna tidspress också skapar möjligheter att genom olika åtgärder störa och fördröja angriparens agerande – och detta även utan att alla gånger vinna i de dueller av olika slag som kan uppstå.  Tvärtom torde det förhärskande bli strider syftande till att bestrida angriparens operativa handlingsfrihet att snabbt nå sitt mål.

Ovanstående skrivningar har inspirerats av Karlis Neretnieks blogginlägg ”Behövs armén” infört den 25 juni i år samt min egen FOI-rapport ”Krisdynamik och handlingsutrymme för militärt våld” från 2004. Fortsättningen av resonemanget har också inspirerats av Krister Andréns FOI-rapport ”Krigsavhållande tröskelförmåga” från feb 2014.

Mot situationer med högre grad av militärt våld behövs ett svenskt försvar med operativ förmåga en­ligt följande tre översiktliga specifikationer.

En första grundläggande inriktning är ett trovärdigt och robust skydd mot rysk be­kämpning och som inriktas på överlevnad för operativt kvalificerade delar av det svenska försvaret. Till detta robusta skydd vill jag hänföra aktiva och passiva försvarsmedel av olika slag inklusive luftvärnsrobotsystem.

En andra grundläggande inriktning är en trovärdig förmåga att snabbt och effektivt ta emot militärt stöd från omvärlden.

En tredje grundläggande inriktning är en trovärdig förmåga att snabbt och effektivt bekämpa, anfalla och återta delar av den eller de ”enklaver” som Ryssland skulle vilja besätta på svenskt territorium.  Denna förmåga skapas till del av långräckviddiga precisionsvapen med förmåga att bekämpa transporter till det eller de utsatta områdena. Jag vill här också påtala det som Karlis Neretnieks framför, nämligen det angelägna i att det även ingår enheter med förmåga att ta eller återta och hålla avgörande områden.

Verksamheten präglas på båda sidor av tidspress. Den ryska stormakten strävar efter att stadigvarande nå avgörande resultat innan Nato resurser kommit till verkan. De ryska en­he­terna agerar därför snabbt och våldsamt. De svenska enheter som skall motverka det ryska agerande måste då rimligen agera i minst lika högt tempo. Bl a måste man komma till verkan med delar av befintlig organisation. Stridsindelningen måste tidigt vara lämplig utan att behöva invänta kom­pletteringar och understöd från av­lägsna geografiska delar av landet.

En randanmärkning får bli att utsatta områden i ovanstående resonemang inte bara är hela eller delar av Gotland. Även sådana delar av det svenska fastlandet ingår som skulle kunna utgöra lämplig terräng som grupperingsområde för långräckviddiga vapen.

Som avslutning vill jag också påminna om att den svenska nationella tröskelförmågan ska kunna hantera incidenter och begränsade kriser på egen hand. Försvaret skall kunna bidra i hela konfliktskalan från incidenter via kriser av olika slag och nivåer upp till nivåer med krigsoperationer tillsammans med allierade.

 
Författaren är överingenjör, pensionerad från FOI och medlem i KKrVA

Skall staten ta hand om allt eller skall medborgarna själva ta ansvar?

av Magnus Sjöland

Jag är rädd att den politik som förts de senaste decennierna inom försvarsområdet har fokuserat så hårt på nedskärningar att centrala aspekter har förbisetts. Det för mig allra viktigaste kriteriet har helt kommit utanför fokus, demokratikriteriet. Ju mer staten tar över ansvar från medborgarna, desto mindre behöver medborgarna bry sig och detta innebär att de bryr sig ännu mindre, och i slutändan inte tar något ansvar alls.

Vi måste ha en politik som redogör för det offentliga ansvaret och passar in detta i en vidare moralteori som ger utrymme och mening åt våra privata och moraliska förpliktelser. Politiken får inte tränga ut vår känsla av personligt ansvar för att ställa upp om det krävs, hålla löften och fullfölja åtaganden. De senaste åren har gränsen flyttats mellan offentligt och privat ansvar, staten har tagit på sig en större roll och kräver allt mindre av den enskilde medborgaren. Folkförankringen och känslan av att vi tillsammans skall försvara Sverige håller på att gå förlorad. Staten med sina myndigheter, experter och anställda soldater skall ta hand om försvaret och den enskilde medborgaren behöver inte engagera sig. De politiska principerna har väldigt låg relevans för reglerna för personligt handlande och tränger bort vår känsla av personligt ansvar.

Det är inte enbart inom försvarsområdet detta gäller, utan företeelsen är påtaglig inom alla områden i samhället. Ju mer staten tar på sig att ”ta hand om oss”, ju mindre känsla av eget ansvar får den enskilde medborgaren. Detta är på lång sikt ett mycket stort problem då det på sikt hotar de mycket stora värden som vi har i vårt demokratiska system: demokrati, frihet, rättvisa, jämlikhet och tolerans.

 
Författaren är VD och ledamot av KKrVA

Två dygn i Juli

Sammanfattning

Under 36-48 timmar löste delar ur 106. luftlandsättningsdivisionen, i Pskov Oblast, med ett förstärkt luftlandsättningsregemente en komplex stridsuppgift mot en svag motståndare. Stridsuppgiften förefaller varit att dels ta en infallsport samt försvara denna och fördröja en framryckande motståndare i syfte att möjliggöra egen styrketillförsel. Dels nedkämpa för motståndare kritisk infrastruktur i det aktuella området.

Analys

Mellan den 14-17JUL2015 genomförde de ryska luftlandsättningstrupperna (VDV) samt det ryska strategiska transportflyget en större luftlandsättningsövning i Pskov Oblast, västra militärdistriktet (MD V).1 Övningsområdet förefaller varit i dels Pskov Oblast dels Ryazan Oblast,2 varav tyngdpunktsområdet för övningen har varit i Pskov Oblast. Den aktiva fasen av övningen förefaller varit mellan den 16-17JUL2015.3

Ur luftlandsättningstrupperna var det förband ur 106. Luftlandsättningsdivisionen i Tula som deltog i övningen.4Bedömt rör det sig om delar ur 51. och 137. Luftlandsättningsregementet som utgjort stommen i övningen, samt delar ur 731. Ledningsbataljonen, samtliga tre (3) förband ingår i 106. Luftlandsättningsdivisionen.5

   Bild 1. Moment för transportflyg.
Totalt deltog över 20 besättningar ur transportflygregementena vid Taganrog, Tver och Pskov.6 I praktiken innebär det att över 20 IL-76 transportflygplan koncentrerades till luftlandsättningen för de över 2,000 luftlandsättningssoldaterna som deltog i övningen.7Genomförandet av luftlandsättningen förefaller följt klassiskt maner. Formationsflygning har genomförts, med förskjutning i djup och tid, i täten för formationen har man haft väderspaningsflygplan, för att ta in aktuella värden över luftlandsättningsområdet, för att därmed möjliggöra luftlandsättningen.8

Övningsscenariot för transportflyget förefaller varit, inledningsvis koncentrera delar ur tre (3) transportflygregementen till TULA. Därefter har ilastning samt förberedelser för luftlandsättning genomförts. Slutligen har start, formering samt anflygning genomförts mot luftlandsättningsområdet och luftlandsättning genomförts.

Bedömt under 16JUL2015, har över 2,000 luftlandsättningssoldater luftlandsatts med fallskärm i Kislova, Pskov Oblast, luftlandsättningen av hela styrkan, genomfördes under 30 minuter.9 Utöver soldaterna luftlandsattes, även, över 30 tyngre materielslag bl.a. terränghjulingar, och pansarskyttefordon samt olika former av understödsfordon.10

   Bild 2. Övningsområde för luftlandsättningsförbanden.
Efter återsamling av förbandet, genomfördes vattenövergång, bedömt av floden Velikaja, därefter tog luftlandsättningsstyrkorna en flygplats samt en fientlig gruppering nedkämpades, därefter förflyttade sig, bedömt del av förbandet, cirka 100 km i nordlig riktning till övningsfältet Strugi Krasnyye, där rörligt försvar övades. I det övade scenariot, genomfördes detta på djupet av en motståndares territorium där understöd av attackhelikoptrar ej kunde påräknas.11

Vad som även bör noteras är att under samma period, genomförde 1. Flyg- och luftförsvarskommandot (1. FLFK) inom MD V, en större luftstridsövning involverande jakt-, attack- och som tidigare nämnts transportflyg, transport- och attackhelikoptrar ingick även i övningen. Totalt skall man planerat för över 100 flyguppdrag varav 70 skall varit med flygplan och resterande med helikoptrar.12

Under den aktuella övningen förefaller inget markunderstöd av attackflygförband skett till luftlandsättningstrupperna, dock kan sådan rapportering uteblivit, men det övergripande scenariot förefaller trots allt varit att öva utan tillgång till markunderstöd. Varpå 1. FLFK övning, troligtvis har varit inriktad på i huvudsak egna momentövningar, dock kan man övat skydd av transportflyget under anflygningen till luftlandsättningsområdet, vilket bör gå i linje med den övriga graden av relativt hög tillämpning vid luftlandsättningen.

Nedan följer en bedömning av dels hur övningen har genomförts dels vad övningen syftat till. Under den 14JUL2015 har lufttransportkapacitet ombaserats till Tula ur tre (3) transportflygregementen, parallellt med ombaseringen har luftlandsättningstrupperna påbörjat förberedelser för luftlandsättning. Under den 15JUL2015 har fortsatta förberedelser genomförts för luftlandsättning genomförts samt ilastning av materiel, vid Tula.

   Bild 3. Åskådliggörande av övningsmoment.
Under den 16JUL2015, påbörjas anflygning från Tula mot luftlandsättningsområdet, Kislova, i Pskov Oblast. Luftlandsättningen förefaller genomförts fullt tillämpat utan någon form av förhandsomgång, jmf. med engelskans pathfinder, i området bortsett från ordinarie fredsmässiga säkerhetsåtgärder. Över 2,000 man luftlandsätts med fallskärm samt tyngre utrustning inom 30 minuter i området. Därefter genomförs återsamling av förbandet (mom. 1). Bedömt genomförs därefter vattenövergång, av floden Velikaja (mom. 2).

Efter genomförd vattenövergång har förbandet bedömt delats i tre (3) delar/styrkor. En styrka tar och håller en flygplats (mom. 4), bedömt som infallsport för efterkommande förband. En styrka nedkämpar en fientlig gruppering, bedömt ledningsplats motsv. (mom. 5). En större styrka förflyttar sig norrut (mom. 6), i verkligheten till övningsområdet vid Strugi Krasnyye, i syfte att fördröja en framryckande motståndare som har uppgiften att återta den nyss tagna flygplatsen.

Dessa övningsmoment förefaller man genomfört under 36-48 timmar, då förbanden skall varit åter till sina ordinarie grupperingsområden under fredagskvällen, den 17JUL2015. Enbart att lyckas återsamla 2,000 man och därefter påbörja förflyttning av förbandet i ordnade former samt genomföra en vattenövergång, efter genomförd luftlandsättning visar på att luftlandsättningsförbanden, har börjat uppnå en mycket hög förmåga till att lösa uppgifter, dock under låg hotbild förefaller man övat.

Huruvida har man övat en operativ eller strategisk luftlandsättning är svårt att avgöra. Vad som talar för en operativ luftlandsättning är dels hur lång övningen var varade dels utifrån att man var framför helikopterunderstöd. Vad som talar för att man övat en strategisk luftlandsättning är att man tagit en infallsport, flygplatsen, i inledningsskedet av en konflikt, då den förefaller varit oförsvarad eller svagt försvarad. Likväl den bedömda fördröjningsstriden som genomförts norr om den tagna infallsporten, tyder på att man övat på att hålla tagit anfallsmål i syfte att möjliggöra, intransport via luftvägen, av ytterligare förband.

Ser man till operativa luftlandsättningar så förutsätter man att luftlandsättningsförbanden och andra förband sammanstrålar inom 3-6 dygn, det genomförs på ett djup av 150-300 km framför egna förband, för att understödja de egna förbanden i dess anfall, dock är cirka 200 km framför egna förband en mer trolig siffra. Ser man till effektiv stridsradie för ryska attackhelikoptrar så är den cirka 200 km.

Strategisk luftlandsättning genomförs oftast i inledningsskedet av en konflikt, man öppnar en front s.a.s., luftlandsättningsförbandet har en självständig uppgift och man räknar med att egna förband tidigast inom 5-7 dygn eller längre sammanstrålar. Oftast genomförs luftlandsättning med ett regemente och resterande del flygs in.

En avgörande faktor kan vara tagandet av flygplatsen, då flygplatser oftast av en försvarare bedöms som en infallsport och därmed viktig att försvara, så indikerar övningen i sig att man övat på att ta en flygplats där inga försvarsförberedelser är genomförda d.v.s. innan en konflikt utbrutit. Den efterföljande fördröjningsstriden tyder även på att spelet i övningen varit i inledningsskedet av en konflikt, då den spelade motståndaren befinner sig i en efterhandssituation och påbörjar framryckning mot flygplatsen, dock förefaller det vara en svag motståndare, inga eller få pansarskyttefordon och stridsvagnar, utifrån den begränsade mängd pansarskyttefordon som luftlandsattes.

En annan intressant faktor att notera är att luftlandsättningsförbanden, under de senaste 12 månaderna, ofta övat på att just ta infallsportar i form av flygplatser o.dyl. samt nedkämpa högvärdiga mål. Således ligger man helt i linje med hur luftlandsättningsförbanden var tänkt att agera under Sovjetunionens tid.

Slutsatser

Tre generella slutsatser av den genomförda övningen:
  1. Bedömt var det en strategisk luftlandsättning som övades dels utifrån avstånd ej möjlighet till helikopterunderstöd dels utifrån tagandet av en infallsport som syftar till att möjliggöra ytterligare intransport av egna förband, samt fördröjningsstriden mot en framryckande motståndare, bedömt mot flygplatsen.
  2. Luftlandsättningsförbanden förefaller uppnått en hög till mycket hög förmåga till lösande av komplexa uppgifter, dock förefaller det i dagsläget vara mot en svag motståndare d.v.s. en motståndare som ej genomfört försvarsförberedelser och ej har tillgång till tyngre utrustning, större enheter av pansarskyttefordon och/eller stridsvagnar, i stridsförloppen. I sig är detta i linje med utnyttjande av lätta förband, de skall ej stöta på tyngre mekaniserade förband, då de löser sina uppgifter.
  3. Luftlandsättningsförbanden förefaller ha en tydligt profilerad uppgift att ta infallsportar utifrån den stora mängd övningar de senaste 12 månaderna, där just denna typ av strid har övats, både under barmarks- och vinterförhållanden.
Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

RIA Novosti 1(Ryska)
Ryska Försvarsministeriumet 1, 2, 3. 4
Sputnik 1(Engelska)
Teleradiokompaniya Zvezda 1, 2(Ryska)
Warfare.be 1(Engelska)

Slutnoter

1Sputnik. Thousands of Paratroopers, ATVs Land During Airborne Drills in West Russia. 2015. http://sputniknews.com/military/20150718/1024776279.htmlHämtad 2015-07-20
2RIA Novosti. Boleye 2 tysyach desantnikov provedut ucheniya v tsentre Rossii. 2015. http://ria.ru/defense_safety/20150716/1132110870.htmlHämtad 2015-07-20
3Ibid.
4Minoborony Rossii. V khode ucheniya s Tul'skim soyedineniyem VDV budet desantirovano boleye 2000 voyennosluzhashchikh. 2015. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12045470@egNewsHämtad 2015-07-20
5Warfare.be. Airborne Troops (VDV). 2015. http://warfare.be/db/catid/239/linkid/2241/Hämtad 2015-07-20
6Minoborony Rossii. Boleye 20 ekipazhey VTA zadeystvovany v masshtabnykh ucheniyakh VDV. 2015. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12045476@egNewsHämtad 2015-07-20
7Minoborony Rossii. V khode ucheniya s soyedineniyem VDV vpervyye byli desantirovany kvadrotsikly. 2015. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12045558@egNewsHämtad 2015-07-20
8Minoborony Rossii. Boleye 20 ekipazhey VTA zadeystvovany v masshtabnykh ucheniyakh VDV. 2015. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12045476@egNewsHämtad 2015-07-20
9Teleradiokompaniya Zvezda. Tul'skiye voyennyye vpervyye desantirovali kvadrotsikly. 2015. http://tvzvezda.ru/news/forces/content/201507180453-a6fz.htmHämtad 2015-07-20
10Ibid.
Teleradiokompaniya Zvezda. Manevrennuyu oboronu otrabatyvayut desantniki pod Pskovom. 2015. http://tvzvezda.ru/news/forces/content/201507161219-ty2o.htmHämtad 2015-07-20
11Minoborony Rossii. V khode ucheniya s soyedineniyem VDV vpervyye byli desantirovany kvadrotsikly. 2015. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12045558@egNewsHämtad 2015-07-20

12Minoborony Rossii. V aviachastyakh Zapadnogo voyennogo okruga nachalis' komandirskiye polety. 2015. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12045324@egNewsHämtad 2015-07-20

Levande försvarshistoria

Tidigare robotbåten HMS Ystad, numera M/S Ystad, veteranfartyg i Visby Hamn sommaren 2015.

Tidigare robotbåten HMS Ystad, numera M/S Ystad, veteranfartyg i Visby Hamn sommaren 2015.

Försvarsmakten blir en bättre organisation genom alla frivilliga. Med detta menas ofta alla medlemmar i våra frivilliga försvarsorganisationer. Men det är mer än så. Utan att vara formellt knutna till Försvarsmakten finns det ett stort antal frivilliga som i olika föreningar vårdar minnet av vår gemensamma försvarshistoria.

Tidigare robotbåten HMS Ystad, numera M/S Ystad, veteranfartyg.

Tidigare robotbåten HMS Ystad, numera M/S Ystad.

Tidigare robotbåten HMS Ystad, numera M/S Ystad, veteranfartyg.

Tidigare robotbåten HMS Ystad, numera M/S Ystad.

Det kan vara museer med materiel, fordon, flygplan eller fartyg som inte längre nyttjas men som var och ett utgjort en del av rikets försvar. För var och en som möter en sådan samling är det en hågkomst av tjänstgöring eller en gestaltning av personliga erfarenheter, i allt från glädje till sorg. Ofta drivs denna verksamhet med små medel men med stora personliga engagemang. Idag fick jag en livfull presentation i Visby hamn av tidigare HMS Ystad, numera M/S Ystad som ägs av Statens Maritima Museer men som körs och vårdas av medlemmar av Föreningen Svenska Robotbåtar och Veteranflottiljen. För att hålla henne i körbart skick krävs tusentals årsarbetstimmar av alltifrån befarna sjömän till entusiastiska landkrabbor. Härligt att höra och fantastiskt att se.

Några av föreningens medlemmar..

Några av föreningens medlemmar.

Har du möjlighet i sommar, besök något eller några av alla de militärhistoriska minnen som finns runt om i landet. Förutom att det ger en inblick i landets försvar, förr och kanske nu, så är det också ett stöd till mångas idoga frivilliga arbete, en i sanning kulturhistorisk gärning.

Inga-Britt Ahlenius kan också spekulera

av Bengt Gustafsson

Såg Sveriges ”superrevisor” Ahlenius Min sanning i TV för några kvällar sedan, en person med stor integritet. På initiativ av intervjuaren tog hon än en gång upp misstanken att den svenska grenen av Stay behind kunde ligga bakom Palmemordet. (Misstanken framfördes tidigare i en DN-artikel i januari 2013.) Det är rätt många i Sverige som har svårt att acceptera att det fick vara så enkelt att det var en kriminell och sjuk Christer Pettersson som var ansvarig för mordet, något som tingsrätten hade konstaterat. Det uppkom lika många konspirationsteorier om detta som vad gäller 1980-talets ubåtskränkningar. Bland annat har inte Svea hovrätt och Leif G W Persson kunnat acceptera Lisbet Palmes vittnesmål. Låt mig något beröra ett par av de frågor Ahlenius svar som intervjuaren ställer.

Själv har jag aldrig haft svårt att acceptera att det var Christer Pettersson som var ansvarig för mordet. Att någon som en gång tittat in i hans ansikte och stickande blick skulle kunna ta miste på personen i fråga ser jag som svårt. En bok som jag senare läst har givit mig vatten på min kvarn: Offret & Gärningsmannen av Hans Hederberg. Av denna framgår att Pettersson hade ett mycket personligt skäl för att hysa agg till Palme: han hade blivit vräkt från fritidshuset där han bodde, trots överklaganden och protester, trots att ärendet, enligt en kamrat, gått ”ända upp till regeringen”, alltså med Olof Palme som ytterst ansvarig.

Vidare att Lisbet Palme slapp bandspelaren vid polisförhören. (Heter det inte: Vi är alla lika inför lagen.) Den bortgångna hovrättspresidenten Birgitta Blom, som jag har den största aktning för då hon friat mig för anklagelsen om grovt förtal, tillsammans med övriga i hovrätten tycks därför ha fäst mindre vikt vid Lisbets vittnesmål. Den bristfälliga dokumentationen vid polisförhören gjorde det svårt för rättens ledamöter att jämföra hennes olika utsagor och se om de förändrats över tiden. Lisbet Palme, som ju är skolad psykolog, har påpekat att polisförhören underlät att ta med en karaktäristik av mördaren som hon tidigt förde fram och innan hon ännu visste något om Christer Pettersson: mördaren gjorde intryck av att vara en ”borderline-personlighet”.

Så något om begreppet ”Stay behind”. Det är namnet på de förberedda motståndsrörelserna inom Natoländerna. Innebär Ahlenius användning av detta begrepp ett erkännande av att också den svenska motsvarigheten – skapad av Thage G. Peterson hos Erlander i början på 1950-talet – tillhörde Nato? I varje fall tillsatte regeringen Göran Persson 1999 en Säkerhets­tjänst­kommission under Gunnar Brodins ledning som just hade att undersöka om de olika säkerhets­organisa­tionerna hade gjort några avsteg från sina uppgifter. (SOU 2002:87 med åtta delbetänkande.)

Om vi tar den officiella svenska motståndsrörelsen så hade den förvisso en hemlig budget, som dock hämtades från försvarsbudgeten, stod under en av försvarsministern utnämnd revisors övervakning och vars revision föredrogs för ministern för godkännande varje år innan handlingen förstördes. Dessutom stod det kansli som rekryterade och utbildade i organisationen ingående personal under en ledningsgrupps övervakning, som till sin sammansättning starkt påminde om styrelsen i Folk och försvar, det vill säga med representanter för facket (i regel LO:s ordförande), LRF och SAF. Ordföranden var vald av försvarsministern; statsministern säkert informerad. Man kan väl inte tala om parlamentarisk kontroll, men så nära man i ”föreningssverige” kan komma det i en hemlig organisation.

Det fanns emellertid en underlighet med anknytning till denna organisation som framkom i kommissionens arbete och om vilken man kan läsa i Lars Olof Lampers delbetänkande: Det grå brödraskapet (SOU 2002:92). Det visade sig nämligen att IB-mannen Birger Elmér efter samråd med LO-ordföranden Arne Geijer i slutet av 1960-talet organiserat en parallell helt socialdemokratisk motståndsrörelse, känd av ÖB Stig Synnergren, som skulle tillse att man inte började rekrytera samma person till de båda konkurrerande organisationerna. (Hur hade han tänkt göra vid krigsutbrott?) Det hade en fördel för partiet. Man kunde nämligen till denna organisation ta ut och krigsplacera de partikamrater som var av betydelse för valårens kampanjer, som chefredaktörer för de socialdemokratiska tidningarna och fackföreningschefer. De riskerade därmed inte att bli inkallade till den höstens repetitionsövningar i det öppna militära försvaret.

När den hemliga – även för de andra i Militärledningen – organisationen skulle öva bestämde den ju själv. Det var en sådan övning Sten Andersson besökte i Göteborg när han upptäcktes av massmedia i mitten av 1970-talet och hade svårt att förklara vad han gjorde där. En av deltagarna i övningen var för övrigt den senare Göteborgs ”starke man” Göran Johansson. Så Inga-Britt, jag tror inte Du längre behöver söka efter någon mördare över huvud taget, i varje fall inte i det granskade Stay behind.

 
Författaren är general, tidigare överbefälhavare och ledamot av KKrVA.

Motstånd på ockuperat område

Reflektion

Allmänt.I det århundrade vi i dag lever i, har under dess första decennium visat exempel på olika former av motstånd som kan påminnaom motståndsrörelser. Dess verksamhet kontra dåtidens visar på två (2) historiska faktum. Alla former av ockupation av en stats territorium kommer mötas med någon form av motstånd, väpnateller ickeväpnat, och den ockuperande staten kommer bekämpa detta motstånd.

Den rörelse som motsätter sig ockupationen, väpnat eller ickeväpnat, är vad som benämns motståndsrörelse, denna kan uppstå spontant eller redan i fred vara organiseradför att påbörja sin verksamhet då en ockupation sker.1Nu skall man ej förledas att tro att en motståndsrörelse, går att likna med en folkrörelse, som varje vecka vid samma klockslag genomför demonstrationer för en sak. En ockupationsmakt kommer på alla sätt och viss försöka bekämpa alla former av motstånd mot dess ockupation.

För att en motståndsrörelse skall kunna verka effektivt, så krävs dels en legitimitet för den dels en centraliseradledning. Vad avser legitimitet så skall den vara underordnad den regering som styrde landet innan ockupationen skede, detta innebär då i förlängningen att de är den ursprungligt styrande maktens "verktyg" inom det ockuperade området.2Det innebär även att alla former av aktioner har en legitim förankring och ej är verk av enskilda intressen. En nationell centraliserad ledning, krävs för att kunna samordna resurserna3 i en vald riktning, för att därmed, mest effektivt, kunna påverka en ockupationsmakt. Sprida aktioner i olika riktningar, ger ytterst lite effekt och kan i slutändan vara destruktiva både för motståndsviljan men även motståndsrörelsen.

Det säger sig själv, att en motståndsrörelse som förbereds innan en konflikt, fungerar bättre, än en som måste påbörja sitt arbeta och organisera sig under de förhållanden som råder vid en ockupation. Detta var en av de slutsatser som drogs efter andra världskrigets, VK II, slut. Likväl varför de flesta västliga länder redan efter krigsslutet, påbörjade en organisering av motståndsrörelser.4 En organiserad motståndsrörelse går igenom tre (3) faser, förberedelser ifred, genomförandevid ockupationoch demobilisering vidbefrielse.

   Bild 1. Bärande pelare för en motståndsrörelse.
Som tidigare nämnts, så är det ett historiskt faktum att motstånd kommer uppstå av en befolkning mot en ockupationsmakt. I alla former av samhällen finns det vapen, varpå en väpnad kampmot en ockupationsmakt, kan förutsättas ske, likaväl som en ickeväpnad kamp kan förutsättas ske, av de som ej har tillgång till vapen. Detta förefaller man tagit fasta på i den, nedlagda organiserade motståndsrörelsen. Den var organiserad utifrån tre (3) områden, väpnat motstånd, underrättelseinhämtning och flykthjälp samt ickeväpnatmotstånd – psykologisk krigföring.5 Fördelarna med denna form av organisationsstruktur, är att samtliga områden täcks in för en kamp mot en ockupationsmakt, likväl finns en möjlighet att genom en centraliserad ledning, kunna fokusera de olika metoderna i rätt riktning, för att därmed uppnå största möjliga effekt, mot ockupationsmakten.

Förberedelser.För att en motståndsrörelse skall vara effektiv krävs förberedelser i fred, detta var den största lärdomen efter VK II, då oerhört mycket tid var tvungen att avsättas till uppbyggnad av grupper, sambandsvägar osv. för verksamheten, något man i en modern konflikt ej har tid till uppbyggnad för. Således sambandsvägar, ledningsförhållande o.dyl. måste redan i fred förberedas, för att effektivt möjliggöra en motståndsrörelse.

Den tidigare organiserade motståndsrörelsen i Sverige, som lades ned i mitten av 2000-talet6, förefaller varit organiserad utifrån ett underordnande till NATO centrala ledning av motståndsrörelser, dock med nationella förbehåll och ledning av verksamheten.7 Längst upp i organisationsträdet hade man SHAPE, Supreme Headquarters Allied PowersEurope, därunder ACC, Allied CoordinationCommittee, därunder nationell ledning, därefter regional ledning och avslutningsvis motståndsgrupperna.8 Det är således ett väldigt kort organisationsträd, med de fördelar och nackdelar detta medför.

Bild 2. Exempel på organisationsstruktur i Sverige enl, Reinhold Gejer. 
Organisationen i Sverige förefaller varit organiserad med en nationell ledning, dels en på plats i Sverige dels en i utlandet beredd att överta ledningen,9 därefter under denna ledning fanns ett flertal regionala ledare, under de regionala ledarna fanns därefter motståndsgrupper. Denna organisationsstruktur efterliknar i mångt den struktur som den organiserade brittiska motståndsrörelsen, "Auxiliary Units", var uppbyggd efter.10Fördelarna med denna form av organisationsstruktur är givetvis sekretessen man kan uppnå med den, så länge inte den nationella ledningen antingen blir infiltrerad eller dess uppgifter faller i ockupationsmaktens ägo.

Rekryteringen av medlemmar till organisationen förefaller genomförts i tre (3) stadier. Inledningsvis så har celledaren eller den regionala ledaren fattat intresse för en lämplig individ, diskreta förfrågningar om individen genomfördes även i detta stadiet. Passerade individen den inledande kontrollen så genomförde däreftersäkerhetspolisen en kontroll av individen. Passerade individen även denna kontroll så närmade sig slutligen celledaren eller den regionala ledaren individen för rekrytering.11Hur stora motståndscellerna, i Sverige, skulle vara framgår inte i någon dokumentation, men en rimlig förutsättning är att man även här, tittat på den brittiska uppbyggnaden, som bestod av sexmanna celler.12

Ser man till den tidigare svenska organisationsmodellen, så var cellerna kaderorganiserade, d.v.s. ledningen för den fanns men inte motståndsmännen, dessa förutsatte man skulle kunna värvas i händelse av en ockupation, troligtvis en helt korrekt analys.13Fördelarna med denna fredsmässiga uppbyggnad av motståndsrörelsen, är tydlig. En ledning finns, för att kunna ta vid i händelse av ockupation, organisationen är inte stor i fred, vilket minskar riskerna för röjande av hemliga uppgifter m.m. Grunden var oftast att en ledare fanns samt en signalist eller signalister, då dessa var de som tog tid att utbilda.14

Förberedelser i fred innebär även rekognosering för uppgifter man kan tänkas lösas i händelse av ockupation. Förberedelser innebär även t.ex. att lokalisera platser som motståndscellen kan utnyttja för återhämtning, mottagande av materiel, döljande av materiel m.m. faktorerna är är många, men måste tas hänsyn till och förberedas för.15 Har man förberett dessa faktorer i fred, kommer verksamheten i händelse av ockupation underlättas oerhört, likväl minskas risktagningar för de som ingår i motståndsrörelsen.

En viktig del i förberedelser kommer även vara, hur man på ett säkert sätt skall kunna förmedla meddelanden inom ockuperat område, s.k. kurirverksamhet, då dels olika former av sambandsmedel mest troligt avlyssnas dels mycket väl kan vara utslagna p.g.a. kriget. Meddelanden måste komma fram till celledare, som kan vidarebefordra information med hjälp av signalisten. All denna information sammanställs sedan till planer, på lokal, regional och nationell nivå.16

Genomförande.Inledningsvis så bör det belysas att alla former av motståndsarbete, väpnat eller ickeväpnat, är förenat med livsfara för de som deltar i kampen mot en ockupationsmakt. Trots att embryot till en motståndsrörelse skulle organiseras redan i fredstid, kommer den till huvudsak ej kunna skrida till verket omedelbart efter en ockupation, en folklig vilja till motstånd samt acceptans till motståndet måste först finnas. Denna vilja och acceptans kommer troligtvis ej infinna sig omedelbart efter en ockupation, då befolkningen troligtvis befinner sig i ett trauma fortfarande.17

Den del av motståndsrörelsen som däremot omedelbart kan och måste träda i verket, så fort en ockupation skett, är motståndsrörelsens underrättelsebetonade gren.18 Detta är av vikt, om det enbart rör sig om en begränsad del av landet som blivit ockuperad eller stora delar, att man omedelbart och kontinuerligt får information rörande förhållandena inom det ockuperade området. Detta omfattar dels rena militära förhållanden såsom vilken typ av förband, hur mycket förband som motståndaren har inom området m.m. Dels de civila förhållandena inom det ockuperade området, hur behandlas de, vilka restriktioner har införts m.m. Inom ramen för denna verksamhet ryms även s.k. flykthjälp. Detta innebär att man förflyttar individer som av olika skäl och anledningar ej kan finnas kvar inom det ockuperade området m.h.t. deras egen säkerhet.19

Det ickeväpnade motståndet, är troligtvis det första motståndet som kommer påbörjas efter traumat av en ockupation lagt sig. Spektret som ickeväpnat motstånd rör sig mellan, är stort, det kan vara strejker, arbetsmaskning, illegal press, olika former av demonstrationer o.dyl.20 Troligtvis det första som kommer påbörjas vid ickeväpnat motstånd, är olika former av illegal press, då en motståndare kommer censurera och begränsa en befolknings förmåga att få ta del av oberoende nyheter, så kommer behovet vara stort kring just illegal press. Dock visar historien att de som är involverad i just denna form av verksamhet var de som fick högst förluster och flest gripna. Dock är den illegala pressen oerhört viktig, främst för att förmedla oberoende nyheter, höja moralen hos den egna befolkningen och förbereda den för fortsatt motstånd.21 Arbetsmaskning är en annan form som är mycket svår att bevisa även för en motståndare, det kan vara att man gör allt efter ett regelverk, eller reparation av utrustning tar längre tid än nödvändigt osv.

Det väpnade motståndet, bygger främst på två (2) grundprinciper, alla aktioner måste stödja den totala ansträngningen22samt motståndscellen på plats avgör om aktionen är möjlig att genomföra eller ej m.h.t. de faktiska förhållandenasom råder.23 Vad avser den totalaansträngningen, så måste man ofta se det långsiktigt, t.ex. vad händer om man förstör en bro, kortsiktigt så hindras motståndarens verksamhet. Men långsiktigt kan man kanske själv behöva använda den vid en motoffensiv, likväl vad händer om man förstör en fabrik som motståndaren utnyttjar, som kanske behövs den dag landet ej längre är ockuperat. Likväl vilka repressalier mot civilbefolkningen kan man påräkna för aktionen, är de värt det eller ej, dessa frågor och flera måste man alltid ta i beaktande. Vad avser faktiska förhållanden, så kan inte en ledning, i värsta fall flera hundra mil ifrån, motståndscellen, diktera vad som kan göras eller ej, uppdragstaktik måste råda.

Alla former av motstånd, kommer kräva stöd, oaktat hur mycket förberedelser man genomfört i fredstid, så kommer alltid någon form av extern part vara tvungen att stödja motståndet. Det kan bl.a. vara finansiellt, materiellt, personellt stöd men även andra former av stöd som krävs och kommer krävas för att hålla motståndsrörelsen aktiv. Ser man till det ickeväpnade motståndet som t.ex. skedde i de forna Sovjetiska satellitstaterna, så var de avhängt illegalt västligt stöd i olika former. En modern motståndsrörelse kommer även kräva stöd av en extern eller externa parter i händelse av en ockupation.

Demobilisering.En särskild faktor som måste beaktas, är demobilisering av motståndsrörelsen, då ockupationen väl är över. I praktiken innebär detta att samtliga utrustning tas in av den styrande makten i nationen. Likväl kommer det krävas en väl fungerande organisation, som tar vid och upprätthåller lag och ordning, så fort det ockuperade området har blivit befriat, likt de norska polistrupperna vid Norges befrielse.

Framtid.Ovanstående text beskriver mycket kring hur planeringen troligtvis var upplagd under det kalla kriget, i några tidigare inlägg på denna blogg, har motståndskamp beskrivits, finns det då fortfarande ett behov, då man trots allt under inledningen av 2000-talet valde att avveckla den organiserade motståndsrörelsen?

Självklart finns ett behov av en organiserad motståndsrörelse, ser vi till Sveriges geografiska storlek, kontra mängden militära förband, så kommer ett behov finnas. Om ett väpnat angrepp mot Sverige skulle inträffa med en efterföljande ockupation av delar av vårt territorium, så kommer med hög sannolikhet delar av befolkningen inom det ockuperade området efter ett tag, påbörja en kamp mot ockupationsmakten.

För att detta dels skall vara meningsfyllt dels vara framgångsrikt krävs det en organisation som kan utgöra ledningen för denna motståndskamp. Motståndskampen kommer vara tvungen att vara väpnad och ickeväpnad, för att effektivt kunna påverka en ockupationsmakt, sett till den totala krigsansträngningen. Men hur och var skall en sådan ny motståndsrörelse börja?

Ser man till organisation, så är den gamla organisationsstrukturen i mångt mycket duglig, dock krävs troligtvis en något större organisation m.h.t. dagens snabba krigsförlopp. Vad man bör fundera på är även, huruvida organisationen skall ha tillgång till vapen och sprängmedel över tiden. Den gamla organisationen, skall enligt de i texten utnyttjade källorna, ej haft tillgång till vapen utan dessa skulle tillföras i ett skede då en konflikt var trolig, sprängmedel fanns däremot att tillgå över tiden. Ser man till dagens konfliktförlopp, med den snabbhet dessa har, så bör vapen förhandslagras i ett mycket tidigt skede hos organisationerna. Detta utifrån det faktum att åtminstone militära vapen kommer vara svåra att få tag i m.t.p. den förbandsavveckling som skett sedan det kalla kriget.

Bild 3. Tre militärstrategiskt viktiga områden.
Rent geografiskt vart bör man börja? Ser man till vårt territorium så finns det tre (3) militärgeografiska/-strategiska områden där en motståndsrörelse bör organiseras, då dessa områden är intressanta för båda parter i vårt närområde. Detta är Gotland, Östersjöutloppet samt Nordkalotten. Dessa tre områden bör inledningsvis prioriteras, därefter kommer storstadsregionerna, Stockholm, Malmö och Göteborg.

Ser man då till uppgifter, bör en renodlad fokusering på inhämtning ske inledningsvis, för att kunna förmedla information rörande militära och civila förhållanden, inom de geografiska områdena. Därefter, då ett sådant system är uppbyggt, kan utbildning påbörjas i väpnat och ickeväpnat motstånd. Ett särskilt fokusområde bör vara till- och utförsel av dels materiel dels personal vad avser Gotland. Slutligen tas ett helhetsgrepp kring den totala verksamheten.

Organisatoriskt bör en ny motståndsrörelse sortera under Försvarsmakten och mer precist underrättelsetjänsten, då den i hög grad troligtvis kommer ha en hög grad av betoning på underrättelseverksamhet en stor del av tiden. Likväl finns det stora vinster med det tidigare arrangemanget med en form av civil kommitté som styr verksamheten, för att dels förankra den rent folkligt dels rent demokratiskt förankra den i samhället.

Tre generella slutsatser avseende ovanstående resonemang:

  1. Ur svenska förhållanden kan en motståndsrörelse som bedriver dels väpnat motstånd dels ickeväpnat motstånd, i händelse av en ockupation, vara ett mycket effektivt medel, för att dels fortsätta kampen dels fortfarande hävda svenskt territorium. Vår geografiska utformning lämpar sig mycket väl för olika former av motstånd mot en ockupationsmakt.
  2. En modern motståndsrörelse bör i en högre utsträckning vara mer förberedd på att påbörja sin verksamhet än den tidigare var, då dagens moderna krigsförlopp är markant snabbare än dåtidens. Vilket troligtvis kommer ställa högre krav på en mer utbyggd organisation dels personellt dels materiellt. Förberedelser bör även vara genomförda mot troliga allierade i händelse av en krigssituation.
  3. En ny organiserad motståndsrörelse måste ha en god folklig och demokratisk förankring, då den i praktiken likt tidigare, kommer vara en dold organisation, med begränsad insyn, där både kunskap och praktisk förmåga kommer finnas till dold kamp. Härvid krävs ett noggrant urval av personer.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

DN 1(Svenska)
Nationalencyklopedin 1(Svenska)
Sunday Express 1(Engelska)

Frånstedt, Olof. Spionjägaren SÄPO, IB och Palme. Falun: ICA Bokförlag, 2014.
Ganser, Daniel. NATO's Secret Armies. Ebok. New York: Frank Cass, 2005.
Holmström, Mikael. Den dolda alliansen. Stockholm: Atlantis, 2011.
Palm, Thede. Motstånd och motståndsrörelser. Stockholm: Militärhistoriska Förlaget, 1988.
Warwicker, John. Churchill's Underground Army. Ebok. Yorkshire: Frotline Books, 2008.

Slutnoter

1Nationalencyklopedin. Motståndsrörelse. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/motståndsrörelseHämtad 2015-07-11
2Palm, Thede. Motstånd och motståndsrörelser. Stockholm: Militärhistoriska Förlaget, 1988, 11, 13.
3Ibid.
Holmström, Mikael. Den dolda alliansen. Stockholm: Atlantis, 2011, 391.
4Ganser, Daniel. NATO's Secret Armies. Ebok. New York: Frank Cass, 2005, xi.
5Dagens Nyheter. Kanger, Thomas. Hedin, Oscar. Erlanders hemliga gerilla. I ett ockuperat Sverige skulle det nationella motståndet ledas från Äppelbo skola i Dalarna. 1998. http://www.dn.se/arkiv/lordag-sondag/erlanders-hemliga-gerilla-i-ett-ockuperat-sverige-skulle-det-nationellaHämtad 2015-07-11
6Holmström, Mikael. Den dolda alliansen. Stockholm: Atlantis, 2011, 418.
7Ibid, 394,401.
8Dagens Nyheter. Kanger, Thomas. Hedin, Oscar. Erlanders hemliga gerilla. I ett ockuperat Sverige skulle det nationella motståndet ledas från Äppelbo skola i Dalarna. 1998. http://www.dn.se/arkiv/lordag-sondag/erlanders-hemliga-gerilla-i-ett-ockuperat-sverige-skulle-det-nationellaHämtad 2015-07-11
Holmström, Mikael. Den dolda alliansen. Stockholm: Atlantis, 2011, 394, 401, 411.
Ganser, Daniel. NATO's Secret Armies. Ebok. New York: Frank Cass, 2005, 1.
9Holmström, Mikael. Den dolda alliansen. Stockholm: Atlantis, 2011, 397, 413.
10Warwicker, John. Churchill's Underground Army. Ebok. Yorkshire: Frotline Books, 2008, Pos 670 (Kindle).
11Dagens Nyheter. Kanger, Thomas. Hedin, Oscar. Erlanders hemliga gerilla. I ett ockuperat Sverige skulle det nationella motståndet ledas från Äppelbo skola i Dalarna. 1998. http://www.dn.se/arkiv/lordag-sondag/erlanders-hemliga-gerilla-i-ett-ockuperat-sverige-skulle-det-nationellaHämtad 2015-07-11
Frånstedt, Olof. Spionjägaren SÄPO, IB och Palme Del 2. Falun: ICA Bokförlag, 2014, 265.
12Sunday Express. Lee, Adrian. Winston Churchill's specially trained resistance fighters were prepared for Nazi invasion. 2013. http://www.express.co.uk/news/uk/437795/Winston-Churchill-s-specially-trained-resistance-fighters-were-prepared-for-Nazi-invasionHämtad 2015-07-12
13Holmström, Mikael. Den dolda alliansen. Stockholm: Atlantis, 2011, 415.
14Ibid, 411.
15Dagens Nyheter. Kanger, Thomas. Hedin, Oscar. Erlanders hemliga gerilla. I ett ockuperat Sverige skulle det nationella motståndet ledas från Äppelbo skola i Dalarna. 1998. http://www.dn.se/arkiv/lordag-sondag/erlanders-hemliga-gerilla-i-ett-ockuperat-sverige-skulle-det-nationellaHämtad 2015-07-11
16Palm, Thede. Motstånd och motståndsrörelser. Stockholm: Militärhistoriska Förlaget, 1988, 19,21.
17Ibid, 88-89.
18Ibid, 28, 33.
19Ibid, 48.
20Ibid, 106.
21Ibid, 89,92.
22Ibid, 62, 72.

23Ibid, 95.

Kriget mot tilliten – eller för den

av Lars Holmqvist

För cirka tio år sedan arbetade jag på bank. Vid några tillfällen fick jag då uppgiften att ta emot besökande ekonomistuderande från Sankt Petersburg för att under några timmar berätta om svenskt bankväsende i allmänhet och vår egen verksamhet i synnerhet, något som skedde inom ramen för ett projekt knutet till Stockholms Universitet.

Som en del av min presentation gick jag igenom hur en enkel kreditbedömning kan se ut i en svensk bank. När en kreditsökande uppger sitt personnummer och t ex ett bilregistreringsnummer så kan banken digitalt och omedelbart kontrollera inkomst, betalningshistorik i banken, skulder och eventuella betalningsanmärkningar hos andra, civilstånd och dessutom grovt värdera bilen.  Samtidigt kan banken genom postnumret få statistiskt underlag gällande betalningsvilja eller -förmåga i området där kunden bor. Svaret, avslag eller beviljande av kredit, kommer genast.

De ryska studenterna var förvånade och inte enbart positiva. Vid ett tillfälle fick jag den direkta frågan om det inte var väldigt naivt att samla så mycket källor till information på ett enda ställe. En bra fråga som ledde till en intressant diskussion där vi snabbt kom fram till att den svenska och den ryska historiska erfarenheten skiljer sig åt. Mycket.

Det svenska samhället är i många avseenden synnerligen effektivt. Orsakerna till detta är flera, det kan inte enbart kopplas till att vi är ett litet och centraliserat land, utbildningsnivån eller att den tekniska mognaden under lång tid har varit hög.

Mer än vi tror handlar det om den starka tillit som kännetecknar det svenska samhället, ett drag vi delar med andra länder och folk i norra och nordvästra Europa.

Fler än en betraktare har uppmärksammat tillitens stora betydelse för ett väl fungerande samhälle, och de svårigheter som omvänt drabbar samhällen där tilliten är lägre. Ett exempel på det senare som vi för närvarande kan läsa om dagligen, är den situation som det grekiska folket står inför.

Det ryska folkets historia har varit en helt annan än vår egen. Från landets senare historia kan nämnas livegenskapen som upphävdes först 1861, överdådet hos Tsarrysslands elit som stod i stark kontrast till den övriga befolkningens djupa fattigdom och den omfattande förstörelsen av samhällskontraktet som kom med kommunismen.

”De låtsas som om de betalar oss och vi låtsas som om vi arbetar” som det sovjetiska skämtet lyder.

Under åren runt 1990 var det nog många ryssar som med optimism i sinnet såg möjligheten för sitt land att snabbt utvecklas till en demokratisk rättsstat efter västeuropeisk modell. Tyvärr blev det inte så och redan under Jeltsins tid syntes tecknen på en utveckling i motsatt riktning.

Korruptionens grepp om ekonomin hårdnade, rättslösheten bredde ut sig och klyftorna i samhället steg till oerhörda nivåer. Trots en kraftig tillväxt i ekonomin till följd av goda oljepriser fortsatte förfallet av infrastrukturen och inga verksamma åtgärder vidtogs för att bredda den ekonomiska basen och därmed minska landets ensidiga beroende av energisektorn. ”Det blev som vanligt” som en desillusionerad ryss uttryckte saken.

Därefter blev den utrikespolitiska kantringen i Kreml sent omsider uppenbar även för det politiska skiktet i Väst.

Kriget mot tilliten…

Under de senaste månadernas hastiga försämring av relationerna mellan Ryssland och Väst har mycket skrivits om ryska psykologiska operationer (PsyOps), operationer syftande till att påverka vårt sätt att tänka och inte minst påverka våra beslut i en för de ryska ledarna fördelaktig riktning.

Mest synliga är nog de ryska mediaföretagen RT och Sputnik, men vi har även kunna lägga märke till en del uttalanden från olika experter, politiker och diplomater vilka skulle kunna beskrivas som del av informationskampanjer. Vad vill man?

Den ryskfödde brittiske journalisten Peter Pomerantsev beskrev nyligen den ryska ambitionen så här:

”Men de försöker inte ens bevisa att… är sant, de fabricerar bara den ena konspirationsteorin efter den andra, och målet verkar helt enkelt vara att försvaga och förvirra informationsflödet för att få all information att framstå som omöjlig. Det handlar mindre om övertalning, det kan handla mycket mer om att förstöra andras självbild, fördunkla, göra varje försök till debatt omöjligt.” (Ur Axess Magasin, maj 2015)

Ett talande exempel på detta är de många olika ”sanningar” som presenterats av ryska medier angående det malaysiska plan som sköts ner 17 juli förra året.

Det är lätt att se att ett samhälle som det svenska, präglat av en stark tillit mellan medborgarna, kan skadas allvarligt om det utsätts för påverkan av en aktör som medvetet och uthålligt investerar tid och pengar för att nöta ner den enskildes tilltro till samhället, dess institutioner och andra medborgare.

Den ryska media- och informationsoffensiv som vi idag ser kan beskrivas som en del av hybridkriget, ett exempel på icke kinetisk krigföring från rysk sida. Ett av målen för insatserna, kanske det viktigaste, är kriget mot tilliten. Ett krig som kan medföra betydande skada och som innebär att vårt samhälle på en rad olika nivåer borde mobilisera ett fungerande försvar. Saken brådskar.

…eller kriget för den

Kriget är per definition en ömsesidig verksamhet. Om bara en part strider så är det inte krig utan någonting annat. Hur kan Väst – och Sverige – mer offensivt möta de ryska försöken att skada vår tillit?

Låt oss se på några Ryska karakteristika:

  • Det ryska samhället är av hävd långt mindre präglat av tillit än vårt eget. Historien har lärt ryssarna att betrakta sina ledare med viss skepsis. Vi hade nog lärt samma läxa om vi till exempel hade styrts av Stalin. Den enskilde kanske applåderar paraden, men entusiasmen för landets ledare är inte alltid så stark som den ger intryck av att vara.
  • Kremls starka reaktion på Maidanrörelsen och händelserna under hösten 2013 – vintern 2014 hänger samman med rädslan för att en demokrati- och antikorruptionsrörelse i det kulturellt mycket närliggande Ukraina lätt skulle kunna spilla över till Ryssland vilket skulle vara ytterst farligt för Kreml.
  • Även om Vladimir Putin och hans regering är populär i Ryssland och även om den ryska patriotiska vågen för närvarande är stark, så är hans maktbas inte given. Bara några år tillbaka syntes tydliga missnöjesyttringar, inte minst i de största städerna.
  • De lägre oljepriserna, kostnaderna för militär upprustning, kriget i Ukraina och Västs sanktioner gör det allt svårare att hålla folket på gott humör. Trenden idag är dessutom en sjunkande levnadsstandard.

Men om lågintensiva krig kan föras med ickemilitära medel istället för de mer traditionella så borde det ge Väst möjligheter i lika hög grad som det medför risker. Ponera att Väst på allvar gav sig in i kampen om tilliten. Att vi gick mer offensivt tillväga.  Väst skulle kunna hålla upp en spegel för att visa det ryska folket på de omfattande bristerna i dagens Ryssland, med det uttalade syftet att visa att folket behöver en bättre regering.

Några teman för denna ”spegel” skulle kunna vara:

  • Synliggöra den svåra korruptionens kostnader för nationalekonomin och i vardagen.
  • Hur infrastrukturen ser ut i andra länder där man faktiskt investerar för allmänhetens bästa.
  • Trafikdödens utveckling i Ryssland och i länderna ”västerut”.
  • En öppen jämförelse mellan den ekonomiska utvecklingen i Polen eller i de råvarufattiga baltiska länderna å den ena sidan med oljeboomens Ryssland å den andra.
  • Varför länder som kännetecknas av rättslöshet aldrig kan komma ifatt de länder som är rättssäkra.
  • Samhällsnyttan med nyktra läkare.

För att ta några exempel.

Min tanke är att:

  1. Kremls nuvarande ledning inte kan överleva ett ryskt folk som är väl informerat.
  2. Idag är det omöjligt att hejda spridningen av information på det sätt som var möjligt före 1989.
  3. Västs moraliska övertag är inte bara stort utan massivt.

Detta ger möjligheter.

Även om Väst bara skulle göra mindre informationsinsatser mot det ryska folket men tydligt koppla dessa insatser till den ryska informationskrigföringen så skulle budskapet till de ryska ledarna komma fram tydligt. Mer omfattande satsningar kan dock vara oklokt, strävan bör inte vara att skapa oroligheter i det ryska samhället.

Vi i Väst bör inte nöja oss med att defensivt försöka skydda tilliten i våra samhällen från ryska attacker utan istället visa Kreml att tilliten är värd att försvara, att vi avser att försvara den och att informationsinsatser kan vara ömsesidiga. Att föra en aktiv och offensiv kamp för tilliten.

Vad skulle Kreml tycka om en sådan sak? Som det ryska ordspråket säger: ”Skyll inte på spegeln om trynet är snett.”

 
Författaren är egen företagare och reservofficer

Står SSRS bakom sin VD´s uttalanden?

Det här är enl SSRS VD något som hör hemma i tredje världen och inte i ett modernt samhälle.


Frågan om sjöräddning har varit uppe till debatt ett antal gånger den senaste tiden. Frågan är viktig så därför blir man väldigt förvånad när över vissa individers syn på Försvarsmakten som en aktör inom området.

I praktiken så har inget förändrats. Försvarsmakten är med alla sina fartyg en aktör som alla andra, varken mer eller mindre jämfört med hur det alltid har sett ut. Vad avser helikoptrar så är både kapacitet och förmåga kraftigt reducerad jämfört med tidigare.

I min senaste SvD kolumn tog jag upp ämnet, och reaktionerna har inte låtit vänta på sig.

Bakgrunden till min text är att två huvudrollsinnehavare inom den frivilliga sjöräddningsorganisationen SSRS har gjort ytterst märkliga uttalanden. Den ena, Anders Jönsson från Sölvesborg, var tidigare operativ chef inom SSRS men är nu pensionär. Den andra, Rolf Westerström, är i allra högsta grad aktiv och sitter både som verkställande direktör och som styrelseledamot i SSRS.

Anders Jönsson blev häromdagen intervjuad i BLT om sjöräddningshelikoptrarnas placering på F 17 i Ronneby. Anders Jönsson har tidigare gjort sig känd för att inte vill se Försvarsmakten som en aktör inom sjöräddningsområdet. Bland annat ska han ha uttryckt att icke svenskfödda som hamnade i sjönöd inte ska räddas av militära helikoptrar då de skulle kunna få traumatiska upplevelser kopplat till vad de utsatts för i sina tidigare hemländer. Nu har han hittat på nya argument, nämligen att placeringen av Sjöfartsverkets helikopter inne på F 17 område skulle strida mot Genévekonventionen... Detta ytterst märkliga och uppdiktade påstående fick jag möjlighet att bemöta dagen efter i samma tidning.

Men det finns värre saker som kommer från SSRS innersta kärna, nämligen från tidigare nämnda Rolf Westerström som alltså är både VD och styrelseledamot. Söker man på Internet går det att finna en rad negativa uttalanden från Westerströms sida riktad mot Försvarsmakten som aktör inom sjöräddning. Rolf Westerström uttrycker klart och tydligt vid fler tillfällen att Försvarsmakten inte ska syssla med detta.

Det mest anmärkningsvärda uttalanden har han gjort i en intervju med P4. Jag rekommenderar att lyssna exakt till vad Westerström faktiskt säger i intervjun eftersom artikeltexten inte återger allt.


Med anledning av min kolumn i SvD så aktiverades presstjänsten hos SSRS och i ett mail skriver man följande till mig (ett utdrag, min fetstil).

Vi på Sjöräddningssällskapet framhåller alltid den svenska modellen för sjöräddningsorganisation, där alla hjälps åt och samarbetar. Det är just det som gör svensk sjöräddning så stark. Samarbetet mellan Sjöfartsverket (ursprungligen Lotsverket) har pågått i snart 110 år och det är vi stolta över. Vi har tillsammans byggt en modell för sjöräddning med tydlig rollfördelning. Sjöräddningssällskapet har genom avtal ställt våra sjöräddningsenheter till Sjöfartsverkets förfogande för sjöräddningsuppdrag inom svenskt ansvarsområde alla dagar, året runt. Våra frivilliga sjöräddare medverkar i 70 procent av alla sjöräddningsuppdrag, i gott samarbete med Sjöfartsverket, Räddningstjänsten, handelsflottan, Kustbevakningen, Polisen och Försvarsmakten. Ett prestigelöst samarbete är en av de viktigaste grundbultarna inom svensk sjöräddning.

SSRS presstjänst beskriver det faktiska läget helt korrekt. Min uppfattning och erfarenhet är att samarbetet mellan olika aktörer inom svensk sjöräddning fungerar mycket bra.

Men det anmärkningsvärda i sammanhanget är att den tidigare operativa chefen och i synnerhet den nuvarande VD´n som uttalar sig för SSRS räkning uttrycker något helt annat än vad presstjänsten beskriver. Rolf Westerström har en helt annan syn på Försvarsmakten och anser att "civil räddningstjänst inte alls hör ihop med det militära" och att "Att en helikopter med camouflage och militärer ska rädda en båt hör hemma i tredje världen och inte i ett modernt samhälle". 


Jag vill i sammanhanget vara tydlig med en sak. Jag högaktar SSRS alla frivilliga sjöräddare och den insats som alla dessa gör på ideell basis. Men jag hoppas verkligen inte att alla dessa sjöräddare ute i landet inte är av samma uppfattning som sin VD.

Jag undrar också om Sjöfartsverket, i egenskap av huvudman för sjöräddningen i Sverige tycker det är lämpligt att SSRS VD har en sådan syn på en av aktörerna inom svensk sjöräddning?

Jag tror inte en person i sjönöd över huvudtaget bryr sig om besättningen som kommer till undsättning, från ett fartyg eller i en helikopter, är en uniformerade militärer eller civila. Det viktiga torde vara att faktiskt bli räddad. Försvarsmakten är och kommer alltid att vara en viktig nyckelspelare inom svensk sjöräddning oavsett vad Anders Jönsson och Rolf Westerström tycker. Men det är trots allt mycket anmärkningsvärt att en person på en sådan hög post inom SSRS uttrycker sådana åsikter. Det vore intressant att veta om SSRS styrelse står bakom sin VD i detta och delar hans uppfattning om Försvarsmakten?


Uppdatering 01:00: SSRS söker ny VD sedan en tid tillbaka. Låt oss hoppas att den nya har en annan syn på Försvarsmakten.

Srebrenica – 20 år har gått


Idag är det årsdagen av folkmordet i Srebrenica där Bosnienserbiska armén slaktade tusentals män och pojkar och fördrev kvinnor, för att de var muslimer. Jag väljer att skriva folkmord för det var precis vad det var, även om Ryssland och Serbien motsätter sig den definitionen. Politik.

Politik var också det som gjorde att folkmordet tilläts ske. Västvärlden och FN hade tillräckligt med underlag och tillräckligt med kraft för att kunna ha förhindrat det men valde att inte göra det. Srebrenica offrades.

Sverige hade ca 1000 man på plats i området i den svensk-danska pansarskyttebataljonen BA04. Trots den kapacitet som bataljonen hade var det aldrig aktuellt att understödja de hopplöst utsatta holländarna i Srebrenica. Inte ens en beredduppgift gavs bataljonen. Slakten blev ett faktum, liksom flyktingströmmen från enklaven.
BA04 fick i stället ta emot flyktingarna i ett tillfälligt flyktingläger på Tuzla Airbase, något som jag tidigare skrivit om.

Mottagande av Srebrenica-flyktingar på Tuzla Airbase juli 1995. Foto: J Bohman, Stab/Ingkomp BA04.

Det har gått 20 år och i samhället tycks det på många sätt vara glömt. I historieläromedel omnämns det knappt alls. Politiker verkar bortse från det faktum att FN var och är helt handikappat på grund av dess politiska ledning och de vurmar för ytterligare insatser under FN-flagg. De tycks ha glömt att Nato fick ingripa för att rädda upp situationen.
I Bosnien är det inte glömt. Där hittas fortfarande gravar och lik efter massakern. Några andra som inte heller har glömt är vi FN-soldater som var med.

Dåvarande kompanichefen Mj Sigeback berättar för tidningen Norra Skåne om sina minnen:
"Personligen mår jag bra även om det dyker upp mörka tankar ibland. Man bearbetar ju hela tiden en slags sorg. i somras var vi nästan 500 gamla soldater som hade en återträff i Revinge och jag tror att de flesta av oss känner att vi gjorde en fin insats i Bosnien, trots tidvis svåra motgångar."
Han avslutar intervjun med:
"Familjen är det viktigaste i en människas liv och jag är tacksam över att få ha min välbehållen.
Offren från Srebrenicamassakern har det inte."

För mig personligen blev jobbet med flyktingarna något av en räddning för min mentala hälsa. Frustrationen som byggts upp under insatsen fick utlopp. Jag fick äntligen göra något som betydde något.
Tack vare bataljonchefens anteckningar från missionen känns det nu som att jag kan knyta ihop säcken och lägga händelserna 1995 bakom mig. Men glömmer, det gör jag aldrig.

Prolog till "Unionsskölden-2015"

Sammanfattning

Den troligtvis viktigaste övningen under 2015, inom det västra militärdistriktet, MD V, samt den s.k. "baltiska operationsriktningen" kommer vara övningen "Unionsskölden-2015". Övningen kommer omfatta Mark-, Luft- och Sjöstridsförband. Bedömt kommer kombinerade operationer att genomföras under övningen, likväl kommer övningen vara inriktad på högintensiv strid mot en högteknologisk motståndare. Övningen kommer i huvudsak genomföras i västra Ryssland samt i södra Östersjön.

Analys

Årets stora, samt viktigaste, övning för det västra militärdistriktet (MD V)1 och de vitryska väpnade styrkorna2, kommer vara övningen "Unionsskölden-2015". Övningen kommer genomförs mellan den 10-16SEP2015.3 Övade förband förefaller dels vara förband ur MD V dels vara Vitryska förband ur den gemensamma Rysk-Vitryska stridsgruppen, som finns inom ramen för unionsavtalet mellan de två staterna.

Övningen i sig kommer genomföras på Ryskt territorium enligt nu delgivna uppgifter, övningsledare kommer dels vara chefen för MD V dels den Vitryska Generalstabschefen, Oleg Belokonev.4Planeringen inför övningen förefaller genomförts en längre tid, en stabstjänstövning med dels stabspersonal ur MD V dels från Vitryssland, genomfördes under mars månad 2015, inför övningen.5

Övningsscenariot för markstridskrafterna förefaller vara manöverkrigföringmed stor operativ bredd och djup. Därtill skall man även öka förmågan i interoperabilitet på stabsnivå i olika förbandsnivåer samt öka förmåga i utnyttjande av avancerade ledningsstödsystem. Enligt de delgivna uppgifterna skall övningen vara av defensiv karaktär.6 Övningen skall även vara uppdelad i två (2) skeden under den givna tidsperioden.7Den nämnda skedes indelningen faller inom ramen för de tidigare större övningarna, där de inledande 3-4 dagarna normalt utnyttjats till momentövningar och de avslutande dagarna, är en tillämpad del, där övningsmomenten vävs samman till ett operativt genomförande.

Vad man bör notera är att man kommer genomföra en övning i manöverkrigföring, detta i sig indikerar att den spelade motståndaren är en reguljär motståndare och enstat ellersammanslutning av stater. Huruvida övningen är av offensiv eller defensiv karaktär, blir svårt att utröna, då själva essensen i manöverkrigföring bygger på rörlighet. Härvid bygger stridsteknik och taktik på eldoch rörelse både i försvar och anfall.

Under KV I 2015, har Vitryska stabsofficerare utbildats i St Petersburg, MD V, i bl.a. ledningsmetodik samt ledningssystem.8 Vitryska generalstabsofficerare deltog även vid den stora beredskapskontrollen den 16-21MAR2015.9 Varpå en tydlig utbildningsplan måste ha tagits fram, där man troligtvis under "Unionsskölden-2015" kommer validera de inhämtade kunskaperna.

Därför är det särskilt intressant att man dels förefaller ta interoperabiliteten längre dels nått längre hos markstridsförbanden, än vad man gjort hos luftstridskrafterna. För luftstridskrafterna finns ett formellt avtal mellan de två staterna att samordna luftförsvaret, dock förefaller man enligt öppna uppgifterna ej kommit så långt i det samarbetet.

Huruvida de vitryska förbanden de facto kommer klara av manöverkrigföring, kan diskuteras, då deras stridsvärde av bl.a. IISS och andra bedömare, bedömts till lågt, dels rent utbildningsmässigt dels materiellt.10 Dock förefaller Vitrysslands President, Aleksandr Lukasjenko, beordrat ett moderniseringsprogram av de vitryska stridskrafternas vapenarsenal under hösten 2014.11 Huruvida det även omfattar stridsvärdeshöjande åtgärder av de Vitryska förbanden är oklart.

        Bild 1. Vitrysslands försvarsbudget 100 miljoner USD (USD 2011 års värde).
Troligtvis kommer det vitryska deltagandet vara snarlikt det, deltagande, de hade i övning Zapad'2013. En kombination av de prioriterade mekaniserade förbanden samt deras specialförbandssystem. Specialförbandssystemet är en form av hybrid mellan de ryska luftlandsättningsförband samt dess specialförband.12Under Zapad'2013, deltog, 11. Mekaniserade brigaden, ur specialförbandssystemet deltog 103. Mobila brigaden, 38. Mobila brigaden samt 350. Mobila bataljonen.13 Dock är detta ett antagande utifrån att dessa förband borde bibehållit sin prioritering även efter övning Zapad'2013. Ser man till den Vitryska försvarsbudgeten sedan 2013, så har den liten minskning genomförts,14 så detta antagande torde vara korrekt.

En annan intressant faktor att ta med, är de Vitryska stridspiloter, med bedömt SU-25, tillsammans med Ryssland, som genomfört luftstridsövningar i Sibirien under Juni månad 2015.15Vilket troligtvis kommer innebära att vi kommer få se markunderstöd av Vitryssland under "Unionsskölden 2015". Detta utifrån den tydlig satsning genomförs med den genomförda utbildning i Sibirien, då de Vitryska piloterna i genomsnitt har femton (15) flygtimmar per år.16

En indikator, på möjliga övningsmoment, är att personal ur de vitryska specialförbandssystemet, erhållit utbildning i attackdykarverksamhet, uppträdande i kustnära områden m.m. vid de ryska luftlandsättningstruppernas (VDV) högre läroverk i Ryazan.17Under övning Zapad'2013, erhöll de vitryska specialförbandssystemet utbildning i landstigning från landstigningsfartyg, varpå de utnyttjades som marininfanteri.18 Således ligger det nära till hands att anta att förbandet denna gång kommer utnyttjas i övningen för enklare marina specialförbandsuppgifter.

Utbildning i attackdykverksamhet av det vitryska specialförbandssystemet, stärker det tidigare antagandet, att dessa förband har uppgifter inom ramen för MD V i Östersjöregionen. Då attackdykarverksamhet är en verksamhet som dels kräver mycket utbildningstid för att uppnå en hög nivå i dels kräver mycket tid för vidmakthållande av den uppnådda nivån. Måste det finnas faktiska uppgifter redan predestinerad för de Vitryska specialförbanden, i Östersjöregionen.

Intressant att notera är att även VDV, genomför utbildning i maritima specialförbandsoperationer. Detta kan tyda på att dels de marina spetsnazförbanden dels de ordinarie spetsnazförbanden ej har tillräcklig mankraft att klara av de operativa inriktningar som ställs mot dem inom ramen för den baltiska operationsriktningen. Likväl så blir den nu utannonserade satsningen på miniubåtssystem i Ryssland än tydligare.

Vad avser deltagande Ryska förband, så förefaller dels Östersjömarinen19 och dess Marinflyg20 delta i övningen dels förefaller Tamandivisionen under den senaste tiden övat klassisk manöverkrigföring.21 Utöver det så kan vi troligtvis förutsätta ett Ryskt deltagande med dess luftlandsättningsförband (VDV), då troligtvis det Vitryska specialförbandssystemet kommer delta. Därtill kan vi nog påräkna att markstridsförbanden inom Kaliningrad Oblast, inklusive, Marininfanteribrigaden kommer delta i övningen.

Återkopplar vi till Tamandivisionen, är det, det förband inom MD V, som hittills under denna sommarutbildningsperiod genomfört de mest intressanta övningarna. Dels förefaller man övat manöverkrigföring i större omfattning, med inslag av vattenövergångar, samt strid i bebyggelse som understöddes av attackflyg samt attackhelikoptrar. Dels förefaller man även övat lednings- och stabstjänst bilateralt inom ramen för den nämnda övningen, dock namnges ej, med vilken nation.22

Bild 2. Bedömt övningsområde.
Bedömt kommer huvuddelen av övningarna genomföras inom Pskov och Leningrad Oblast, i huvudsak den Ryska 6. Armékårens område, geografisk beskrivet blir således kraftsamlingsområdet från den Vitryska gränsen i söder till St Petersburg i Norr, längs de Baltiska staternas gräns. Därtill tillkommer övningsområde i Södra Östersjön för dels sjö- dels luftstridsövningar för Östersjömarinen. Likväl kommer övningsterrängen inom Kaliningrad Oblast att utnyttjas.


Vad jag vill understryka är dock att detta är ett antagande utifrån de nu rådande säkerhetspolitiska spänningarna, som råder mellan Ryssland å ena sidan och Väst och andra sidan, att övningsterrängen kommer vara inom 6. Armékårens område. Dock ett troligt antagande, då övningen BALTOPS, öppet sagts varit ett maktdemonstration mot Ryssland23, så är sannolikheten hög att en maktdemonstration, från Ryssland, kommer genomföras i samma område.

Bild 3. Större övningsverksamhet i Östersjöregionen Augusti-September 2015.
Vad avser risken för incidenter, så genomförs i dagsläget, vad som är känt inga större västliga (här avses NATO övningar eller övningar av Sverige eller Finland) övningar i Östersjöregionen, dock får risken fortfarande ses som hög för incidenter, då den Ryska övningsverksamheten borde generera spaningsinsatser, inom främst den södra delen av Östersjöregionen.

Slutsatser

Utifrån prologen till övningen kan tre tydliga slutsatser dras:

  1. ”Unionensskölden-2015” kommer troligtvis involvera de tre klassiska arenorna, mark, sjö och luft. Inom 6. Armékårens område kommer bedömt luftlandsättnings och mekaniserade operationer genomföras. Ett högt övningstempo kommer bedömt hållas för att simulera dels manöverkrigföring dels högintensiv strid mot en högteknologisk motståndare. Inom Östersjömarinens övningsområde kommer bedömt sjöstrids- samt landstigningsövningar genomföras, marina specialförbandsföretag kommer bedömt även genomföras.
  2. Det Vitryska specialförbandssystemet fokusering på maritima operationer vid de större samövningarna med Ryssland, indikerar att dessa förband har uppgifter inom Östersjöregionen. Utbildningen i attackdykverksamhet kan indikera på att förbandssystemet autonomt med tillförsel av landstigningsmateriel kommer kunna genomföra dels rekognosering för landstigningar dels landstigningar med större förband i framtiden. Vilket blir en faktor att ta hänsyn i vad avser styrkeförhållanden för marina landstigningsoperationer i Östersjöregionen.
  3. Integreringen och fokuseringen på att öka interoperabiliteten mellan de Rysk och Vitryska stridskrafterna, tyder på att MD V, har klara och tydliga uppgifter för de Vitryska stridskrafterna inom ramen för den s.k. Baltiska operationsriktningen. Vilket innebär att den s.k. "Vitryska flanken" som ofta försvinner i teoretiska diskussioner kring möjliga konfliktscenarion mellan Ryssland och de Baltiska staterna, måste tas i beaktande.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

BelTA 1, 2(Engelska)
Försvarsmakten 1, 2(Svenska)
International Business Times 1(Engelska)
OSW 1(Engelska)
RIA Novosti 1, 2(Ryska)
Rysslands Försvarsministerium 1, 2, 3, 4, 5(Ryska)
TASS 1(Engelska)
TvZvezda 1(Ryska)
Vitrysslands Försvarsministerium 1, 2 (Ryska)
Vitrysslands President 1, 2(Engelska)

Slutnoter

1Minoborony Rossii. Komanduyushchiy voyskami ZVO podvel itogi uchebno-boyevoy deyatel'nosti voysk okruga v zimnem periode obucheniya. 2015. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12037748@egNewsHämtad 2015-07-06
2Press Service of the President of the Republic of Belarus. Celebration of Day of Fatherland Defenders and Belarusian Armed Forces. 2015. http://president.gov.by/en/news_en/view/celebration-of-day-of-fatherland-defenders-and-belarusian-armed-forces-10895/Hämtad 2015-07-06
3RIA Novosti. Belorussiya i RF provedut ucheniya "Shchit Soyuza-2015" s 10 po 16 sentyabrya. 2015. http://ria.ru/defense_safety/20150616/1072121758.htmlHämtad 2015-07-06
4Ibid.
5Belarusian Telegraph Agency. Belarusian-Russian regional army group begins tabletop exercise. 2015. http://eng.belta.by/all_news/society/Belarusian-Russian-regional-army-group-begins-tabletop-exercise_i_80446.htmlHämtad 2015-07-06
6RIA Novosti. Belorussiya i RF provedut ucheniya "Shchit Soyuza-2015" s 10 po 16 sentyabrya. 2015. http://ria.ru/defense_safety/20150616/1072121758.htmlHämtad 2015-07-06
Ministerstvo oborony Respubliki Belarus. Podgotovka k belorussko-rossiyskomu sovmestnomu operativnomu ucheniyu "Shchit Soyuza-2015" vstupayet v aktivnuyu fazu. 2015. http://www.mil.by/ru/news/43836/Hämtad 2015-07-06
7Belarusian Telegraph Agency. Active preparations for Belarus-Russia army exercise Union Shield 2015. 2015. http://eng.belta.by/all_news/society/Active-preparations-for-Belarus-Russia-army-exercise-Union-Shield-2015_i_82545.htmlHämtad 2015-07-06
8Minoborony Rossii. V Sankt–Peterburge prokhodit sbor rukovodyashchego sostava ZVO. 2015. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12006034@egNewsHämtad 2015-07-06
Minoborony Rossii. Rukovodyashchiy sostav ZVO izuchayet osobennosti primeneniya v upravlenii voyskami sovremennykh informatsionnykh tekhnologiy. 2015. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12006080@egNewsHämtad 2015-07-06
9RIA Novosti. Belorussiya napravila voyennykh na komandno-shtabnuyu trenirovku v RF. 2015. http://ria.ru/defense_safety/20150317/1052920703.htmlHämtad 2015-07-06
10The International Institute For Strategic Studies. Military Balance 2014. 2014. E-bok. Sid 173
The Centre for Eastern Studies. Wilk, Andrzej. ‘West 2013’: the Belarusian and Russian armies’ anti-NATO integration exercises. 2013. http://www.osw.waw.pl/en/publikacje/analyses/2013-09-25/west-2013-belarusian-and-russian-armies-anti-nato-integrationHämtad 2015-07-06
11Press Service of the President of the Republic of Belarus. Session to discuss launch of advanced weaponry production. 2014. http://president.gov.by/en/news_en/view/session-to-discuss-launch-of-advanced-weaponry-production-9857/Hämtad 2015-07-06
12Ministerstvo oborony Respubliki Belarus. Sily spetsial'nykh operatsiy. http://www.mil.by/ru/forces/sso/Hämtad 2015-07-06
13The Centre for Eastern Studies. Wilk, Andrzej. ‘West 2013’: the Belarusian and Russian armies’ anti-NATO integration exercises. 2013. http://www.osw.waw.pl/en/publikacje/analyses/2013-09-25/west-2013-belarusian-and-russian-armies-anti-nato-integrationHämtad 2015-07-06
14Stockholm International Peace Research Institute.SIPRI Military Expenditure Database. 2015. http://www.sipri.org/research/armaments/milex/milex_database/milex-data-1988-2014Hämtad 2015-07-06
15TASS. Russia, Belarus to engage over 40 combat aircraft in East Siberia joint drills. 2015. http://tass.ru/en/russia/802954Hämtad 2015-07-07
The International Institute For Strategic Studies. Military Balance 2014. 2014. E-bok. Sid 174
16The International Institute For Strategic Studies. Military Balance 2014. 2014. E-bok. Sid 174
17Minoborony Rossii. Desantniki Rossii i Belorussii sovershenstvuyut navyki podvodnogo rukopashnogo boya. 2015. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12044246@egNewsHämtad 2015-07-07
TvZvezda. Boyevyye plovtsy VDV obezvrezhivayut "vraga" pod vodoy. 2015. http://tvzvezda.ru/news/forces/content/201507021011-5u77.htmHämtad 2015-07-07
18Minoborony Rossii. Na uchenii "Zapad-2013" belorusskiye voyennosluzhashchiye vysadyatsya s samogo bol'shogo v mire rossiyskogo desantnogo korablya na vozdushnoy podushke. 2013. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=11845747@egNewsHämtad 2015-07-07
19Minoborony Rossii. Intensivnost' vykhodov korabley Baltiyskogo flota v more v letnem periode obucheniya znachitel'no vozrastot. 2015. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12038111@egNewsHämtad 2015-07-08
20Minoborony Rossii. Letchiki morskoy aviatsii Baltiyskogo flota perevypolnili plan naleta na 25%. 2015. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12041061@egNewsHämtad 2015-07-08
21Minoborony Rossii. Ekipazhi boyevykh mashin ZVO otrabatyvayut vozhdeniye na plavu i pod vodoy. 2015. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12043807@egNewsHämtad 2015-07-08
Minoborony Rossii. Boleye 1500 voyennosluzhashchikh prinyali uchastiye v dvukhstoronnem komandno-shtabnom uchenii soyedineniy ZVO v Podmoskov'ye. 2015. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12044083@egNewsHämtad 2015-07-08
22Ibid.
23International Business Times. Harress, Christopher. Amid Russian Threats, Dutch Foreign Minister Says NATO BALTOPS 2015 Exercise Is A Warning To Russia. 2015. http://www.ibtimes.com/amid-russian-threats-dutch-foreign-minister-says-nato-baltops-2015-exercise-warning-1975399Hämtad 150709