månadsarkiv: januari 2019

Anfallskrig kontra försvarskrig

av Per Blomqvist

Om problemet vore att anfallskrig stod emot försvarskrig, så skulle debatten kunna bli enkel och tydlig. Men såväl USA som Ryssland har förklarat att de är beredda att gå i krig, om något av deras vitala intressen står på spel. Krigsöppningen bestäms av respektive president i Washington och Moskva.

Både Carl Bildt som en tidigare inflytelserik politiker och Mikael Holmström, reporter i mycket inflytelserika Dagens Nyheter, vet att USA/Nato inte vill vara tvåa i Norden med sin krigsmakt, eftersom Norden är ett vitalt intresse.

USA/Nato planerar sålunda ett öppet anfallskrig här. Ändå menar dessa kunniga debattörer och deras supporters, att USA/Nato är en försvarsmakt. Är det hederligt? Om jag frågar mina militära vänner i USA: är USA berett att gå i krig för fria vattenvägar, blir svaret omedelbart: Javisst! Om jag frågar är USA berett att hjälpa Sverige, svarar de: Försvara er själva, USA följer sina intressen. Hederliga svar med möjlighet för en hederlig planläggning mot krig för fred!

De skickliga och kunniga debattörerna Carl Bildt och Mikael Holmström, båda ledamöter i akademien, vill ansluta Sverige till USA/Nato. Innebörden blir då inte bara att USA/Nato ska hota Ryssland med anfallskrig, utan Sverige ska förstärka detta hot om anfallskrig mot vår granne. Ett ökat hot mot Ryssland leder ofelbart till att Ryssland dels slår ut stridsmedel som hotar Ryssland från svenskt territorium, dels säkrar vårt territorium som skydd åt Rysslands vitala delar, från Moskva och västerut.

Hot om krig är enligt FN-stadgan inte tillåtet.

Författaren är överste 1 ge och ledamot av KKrVA.

Gästinlägg hos Säkerhetsrådet

Idag gästspelar jag med ett inlägg hos SvD:s ledarblogg Säkerhetsrådet. Där skriver jag om behovet av man förstår och ytterligare belyser Försvarsmaktens personalförsörjning när man nu är helt överens om behovet av ett större och starkare försvar. Materiel är förhållandevis lätt att anskaffa, medan personal tar betydligt längre tid att rekrytera och framförallt att utbilda.

Den som följt bloggen troget, trots dess numera låga frekvens i nya inlägg, känner igen problematiken från några av 2018 års inlägg.

Bättre priskompensation för försvaret

Av Helge Löfstedt

Ett nytt försvarsbeslut förväntas under 2020. I detta inlägg argumenteras för att det försvars­prisindex (FPI) som används vid den årliga uppräkningen av försvarsanslaget på ett bättre sätt anpassas till de pris- och löneökningar som används i Försvarsmaktens verksamhet. Väsent­ligt är då att de anspråk på rationaliseringar som ingår i FPI på ett rimligt sätt tar hänsyn till de förutsättningar som råder.

Tidigare konstruktioner av FPI innebär stor risk för att försvaret inte fullt ut kompenseras för kostnadsökningar. Detta medför att den ekonomiska delen av försvarsbeslutet urholkas. Till exempel har det i dagarna redovisats att armén får svårt att uppfylla målsättningen i nu gäll­ande försvarsbeslut. Mycket tyder på att försvaret i nästa försvarsbeslut får en utveckling av det årliga anslaget från dagens nära 50 miljarder kr till  70 miljarder  år  2025.  Ett exem­pel: om de i försvarsbesluten angivna årliga anslagen i de kommande årliga uppräkningarna underkompenseras för kostnadsökningarna med någon procent innebär detta en ackumulerad urholkning med omkring 20 miljarder under den femåriga försvarsbeslutsperioden.

I det följande visas här nytt underlag som bör påverka konstruktionen av FPI. Detta både med avseende på kompensation för kostnadsutveckling och det produktivitetsavdrag som ingår. Slutsatsen blir att det är svårt att utforma ett ”rättvisande” FPI grundat på ekonomiskt statis­tiskt underlag. Även i omvärlden har flera försök gjorts men taken har övergivits. Man nöjer sig där med räkneregler som utgör en kombination av politiska ambitioner och ekonomiskt underlag.

Kompensation för kostnadsutveckling

I en FOI-rapport[1] delas orsakerna för kostnadsutvecklingen för försvarsmateriel upp i två delar. En består av priser på de resurser som behövs för produktionen. Den andra delen består av ökning av prestanda och som beror av strävan efter att hålla jämna steg med den internationella utvecklingen där också en potentiell motståndare kan återfinnas. FOI studien konstaterar att de svenska försvarssystem som behandlats visar samma resultat som i internationella studier, nämligen en kostnadsutveckling per enhet på 3-4 % över KPI (Kon­sumentprisindex). Därav är i genomsnitt närmare hälften ren prisutveckling. Resten, d v s drygt hälften, är då prestandarelaterad kostnadsutveckling.

I rapporten beskrivs också hur prisutvecklingen för försvarsmateriel påverkas av de pris- och indexklausuler som upprättas och gäller i de kontrakt som FMV upprättar vid inköp av ma­teriel.[2] Där framgår också att kontraktsindex under de senaste decennierna varit närmare en procent högre än den allmänna prisutvecklingen enligt KPI. Därutöver nämns att den modell för prisomräkning av anslagen för försvarsmateriel som infördes år 2012 innebär väsentligt lägre kompensation än vad KPI skulle ha gett. År 2012 togs också i FPI bort de specifika omräkningsprinciper som inkluderade valutaeffekter. Sådana har åtminstone tidigare haft betydande inverkan på försvarskontraktens prisutveckling. Hur mycket har inte kunnat beräknas i rapporten eftersom kontrakten är sekretesskyddade. Försvarsindustrin har vidare andra förutsättningar än de flesta andra industriföretag. Andelen FoU (forskning och utveckling) är väsentligt högre. Vidare har beläggningen under några decennier varit låg för att sedan kraftigt öka så att det nu stärkt säljarnas position på marknaden. Sammantaget leder ovanstående till att priserna på försvarsmateriel pressas uppåt. Observera att här inryms flera orsaker än ”teknisk utveckling” som ibland diskuterats.

Ökad produktivitet

I konstruktionen av FPI ingår vidare ett så kallat produktivitetsavdrag. Detta beräknas på följande sätt. Lönekostnaden inom försvaret räknas först upp med arbetskostnadsindex enligt lämpligt jämförelseobjekt, som åtminstone tidigare var arbetskostnadsindex för tjänstemän inom tillverkningsindustrin. Det värde som då erhålls reduceras i nästa steg med ett produk­tivitetsavdrag som åtminstone tidigare satts lika med värdet på motsvarande utveckling inom privata tjänster.

Här finns vad jag förstår ny information. I artiklar i DN och Ekonomisk Debatt[3] presenteras

ekonomiskt forskningsunderlag som är av intresse. Det som där framförs gäller effekter vid  olika produktivitetsutveckling inom offentlig verksamhet och med främsta exemplifiering i vård och välfärd. Men underlaget bör principiellt äga tillämpning även på försvaret.

Bakgrunden är att i samhället har produktionen per arbetad timme stigit – i många fall med flera procent per år. Men denna produktivitetstillväxt har varit obalanserad. Vissa sektorer har mekaniserats och automatiserats i snabb takt, medan andra sektorer inte kunnat spara på arbetskraft. I flera delar av den offentliga välfärdssektorn har dock motsvarande produktivi­tetstillväxt visat sig svåruppnåelig. Exempel på detta är att om en skolklass på 1950-talet bestod av 20-elever hade den idag behövt ha 100 elever om lärartjänsten hade genomgått samma produktivitetsökning som näringslivet, d v s en femdubbling under ca 60 år vilket motsvarar närmare 3 % i genomsnittlig årlig ökning.

Till bilden hör då rimligtvis att ovanstående exempel avser arbetsproduktivitet i snäv bemär­kelse. Man efterfrågar då förändringar som innebär att givna arbetsuppgifter utförs av färre anställda. Här måste dock beaktas att skolklasser inte kan göras så stora som exemplet anger. Detta utgör då ett exempel på institutionella hinder som påverkar möjligheterna att öka arbets­produktiviteten

När det gäller försvaret börjar jag med ett exempel som synes visa på möjligheter att öka pro­duktiviteten i verksamheten. Under 1970-talet ersattes närmare 300 attackflygplan typ A 32   av ca 100 flygplan av typ AJ 37.  Med antagande att attackförmågan upprätthölls på samma nivå kunde den kraftigt minskade organisationen med attackflyg trefaldiga arbetsproduktivi­teten.  Detta utgör dock en förenkling. Här finns också institutionella omständigheter som motverkar utveckling av arbetsproduktiviteten. De färre attackflygplanen hade ett lika stort behov av stöd- och basorganisation som de många äldre. Detta bland annat för att minska effekter av en motståndares förbekämpning, liksom för att öka den egna förmågan till insats i olika riktningar. Det innebär att AJ 37 hade behov av flera baser i förhållande till antalet flygplan än vad A 32 hade. Därmed kunde personalen vid attackflygets organisation inte minska i den takt som antalet flygplan minskade.

Ett andra exempel på förhållanden som minskade möjligheterna till ökad arbetsproduktivitet var att värnplikten d v s att alla (dugliga män i 20-47 års ålder) skall deltaga i försvaret. Därmed var försvaret inriktat på att hålla en stor organisation, vilket försvårade förbättrad arbetsproduktivitet genom materielanskaffning och de möjligheter till organisationsminskning som därigenom kunnat skapas.

Men om man i skolexemplet även beaktar att det som lärs ut har ökat över tiden från 1950-talet till idag så inses att produktiviteten för lärare i vid mening har ökat även i det fall antalet elever per klass är det samma idag som på 1950-talet.  Något som inte beaktas om man nöjer sig med att betrakta arbetsproduktivitet. På liknande sätt finns i dagsläget möjligheter att öka försvarets produktivitet i vid mening. Detta genom att öka organisationens krigsduglighet med avseende på beredskap och uthållighet. Både flygvapnet och marinen avser öka antalet baser från vilka de operativt direkt verkande systemen skall verka. Det innebär att de personella resur­serna måste ökas, både för att betjäna flygplanen och för att skydda baserna. Även vid mark­stridskrafterna torde behov finnas att öka den territoriella yttäckningen. Sammantaget kommer dessa åtgärder att kunna ses som sänkt arbetsproduktivitet eftersom mer personal behövs i relation till antalet operativa ”symbolstridskrafter”. Sett till operativ förmåga innebär detta dock ökad produktivitet genom att högre operativ förmåga erhålls för de stora grundinves­teringarna i dessa ”symbolstridskrafter”.

Fleråriga försvarsbeslut

I sammanhanget bör också beaktas att försvarets utveckling regelmässigt styrs genom åter­kommande fleråriga politiska försvarsbeslut. Ett arbetssätt som skiljer sig från offentlig verk­samhet i övrigt. I försvarsbesluten anges försvarsorganisationens utveckling, de utgifter som behövs för att driva organisationen samt ett antal investeringar som erfordras. I försvars­be­sluten gjordes också under kalla kriget ett antal nedskärningar i försvarets organisation och personal. Detta kunde då, förenklat, ses som medförande ökad arbetsproduktivitet eftersom operativ förmåga erhölls med färre anställda personer.

I bedömningen av produktivitetsavdraget i FPI gjordes, vad författaren har sett, inte någon bedöm­ning av i vilken mån strukturella ändringar som gjordes i försvarsbesluten skulle ”räknas till godo” och minska produktivitetsavdraget i FPI. Det innebär då i många fall dubbla anspråk på rationaliseringar som i realiteten bidrog till att operativ förmåga i minskade i förhållande till omvärlden.

Till bilden hör då att de ”snåla” varianter av FPI som förekom under kalla kriget kan ha ut­gjort ett av flera sätt att reducera försvaret under senare halvan av denna period. När nu för­svaret åter skall öka sin förmåga är det snarare lämpligt att vara försiktig så att inte orealis­tiska anspråk på arbetsproduktivitet läggs in i FPI. Rationaliseringar får ske på annat sätt –  bland annat i form av ytterligare ökad förmåga hos beslutad organisation. Något som inte syns i en enkel betraktelse av arbetsproduktivitet.

Slutsats

Det här framförda leder således till att om inte sättet att göra anslagsuppräkning görs om kom­mer de nya försvarsmiljarderna att till väsentlig del ätas upp av prisökningar och inte fullt ut omvandlas till ökad militär förmåga. När nu den politiska viljan finns att öka försvarsförmå­gan så är det rimligt att även förnya priskompensationen. Vidare pekar det som här behandlats på att FPI inrymmer komplexa frågeställningar. Det finns då anledning att beakta att man i de flesta länder övergivit tanken att kunna konstruera ett ”rättvisande” index byggt på strikta eko­nomiska och statistiska jämförelser. I stället görs politiskt en enklare sammanvägning och med enkla tumregler. I något fall finns också tydligt uttalat att anslagsuppräkningen skall bidra till att försvarsutgifterna når 2 % av BNP[4]. Produktivitetsambitionen får då förverkligas på annat sätt- t ex genom upprätthållande av kunnig revision.

Författaren är överingenjör och pensionerad operationsanalytiker från FOI samt ledamot av KKrVA.

Noter

[1] Kostnadsutveckling för försvarsmateriel av Nordlund, Peter mfl; FOI-R-4634-SE, Oktober 2018

[2] Dessa indexklausuler syftar till att ersätta industrin för prisförändringar i insatsvaror samt löner under avtalet gång. Inte ovanligt är kontrakt med incitaments inslag där leveran­tören skall stå för delar eller hela risken för merkostnader  utöver grundpris. Rimligen finns här också visst utrymmer för omförhandling i de fall industrin utsätts för ”onormala” prischocker.

[3] Politiker blundar för orsaken till välfärdens ökade kostnader, i DN söndag 14 oktober 2018 och

Välfärden, skatterna, Baumoleffekten och högerpopulismens framväxt i Ekonomisk Debatt nr 7 2018, båda av Lindmark, Magnus och Andersson, Lars-Fredrik.

[4] Försvarsmaktens ekonomiska förutsättningar av Nordlund, Peter mfl; FOI-R-3901-SE, Juni 2014

Något om Arktis och Nordkalotten

Reflektion

Den klimatförändring som nu genomgås i Arktis,1 kommer påverka omvärldsutvecklingen men även svenska förhållanden på ett flertal sätt. Den kanske tydligaste förändringen är möjligheten för sjötransporter som öppnas längs den s.k. "Nordostpassagen" maa. istäckets reducering i Arktis.2Den andra tydliga förändringen är möjligheten som öppnas för utvinning av de naturresurser, främst fossila bränslen, som finns i Arktis. Där ca. 13 respektive 30 procent av världens oupptäckta olje- och gasfyndigheter finns i Arktis.3 Dessa två förändringar påverkar även de militärstrategiska förhållandena. Där den kanske tydligaste förändringen är den pågående ryska militära återuppbyggnaden av infrastruktur i dess nordliga område.4

Dessa tre faktorer är inget nytt för de som följt utvecklingen kring Arktis och de militärstrategiska implikationer detta kan få i framtiden. Vad som dock förefaller skett under, dels 2017, dels 2018 är en möjlig försämring av säkerhetssituationen där den främst accentueras på Nordkalotten. Där katalysatorn kan antas vara, dels Rysslands annektering av Krimhalvön, dels den pågående klimatförändringen som redan i närtid kan komma att påverka militära förhållanden i Arktis och därmed indirekt på Nordkalotten.

Den första tydliga ryska förändringen kom i slutet av 2014 när Ryssland upprättade ett nordligt militärdistrikt, MD N, omfattande Kolahalvön och område öster därom, Novaja Zemlja, Franz Josef, Srednyj och de Nysibiriska öarna. De huvudsakliga uppgifterna för MD N torde vara att säkerställa den ryska ubåtsbaserade andraslagsförmågan möjlighet att verka, samt säkerställa luftförsvaret över det ryska Arktis. Samma år upprättades även den 80. Motoriserade brigaden i Alakurtti.5 Ryssland förefaller även accelererat uppbyggnaden och förbättringarna av infrastruktur i Arktis och på Nordkalotten från 2014 och framgent.6Planerna för denna återuppbyggnad av militär infrastruktur m.m. förefaller till del lagts tidigare än 2014.7

Därefter förefaller säkerhetsutveckling på Nordkalotten gått i en negativ riktning. Norge kom under 2016 ingå ett bilateralt avtal tillsammans med USA om tillfällig basering av amerikanska marinkårssoldater under 2017, vilket kom innebära att för första gången sedan andra världskriget skulle utländsk trupp vara baserade i Norge.8Cirka 300 marinkårssoldater kom att påbörja sin tjänstgöring i Norge den 16JAN2016.9 Detta beslut kom även förlängas för att omfatta 2018.10 I båda fallen kom Ryssland att ifrågasätta Norges beslut.11 Därefter kom Norge under 2018 hemställa om ytterligare amerikanska marinkårssoldater baserade i Norge från 330 stycken, till 700 stycken. Detta beslut kom av Ryssland att benämnas som "klart ovänligt".12Den förstärkta amerikanska marinkårs närvaron i Norge kom påbörjas f.r.om. den 02AUG2018.13 Storbritannien kom även i september 2018, meddela att de skulle påbörja en roterande truppbasering med en kombinerad marinkårs och armé styrka om 800 personer i Norge f.r.om. 2019. Detta förband skall befinna sig i Norge under vinterhalvåret under de kommande decenniet, enligt nuvarande planering.14

Vad avser Storbritanniens och USA basering av förband i Norge, framhävs utbildning som en viktig del. Dock får det anses vara en mindre del av de hela, utan snarare rör det sig om en säkerhetspolitisk markering och en s.k. "snubbeltråd" gentemot Ryssland, likt baseringen av förband i t.ex. de baltiska staterna. Ett intressant faktum är att mängden personal har ökat över tiden. Vad kan då föranlett denna gradvisa ökning av förband på norskt territorium? Samt vad som förefaller vara ett försämrat säkerhetsläge?

Den 25DEC2014 kom Ryssland anta en ny militärdoktrin, där framkom att en av de ryska väpnade styrkornas huvuduppgifter är att kunna skydda ryska nationella intressen i Arktis. Den ryska maritima doktrinen från 2015 sätter även en stor vikt på att öka den ryska militära förmågan i Arktis. Där Arktis tillsammans med Atlanten utgör de två viktigaste maritima områdena för Ryssland, maa. NATO ökade närhet till Rysslands gränser.15 Dock torde även klimatförändringen och därmed det minskande istäcket även spela en stor roll i detta. Där möjligheten öppnas för påverkan av Rysslands nordliga område, när andra staters militära fartyg kan patrullera utanför den ryska sjögränsen. Här torde framförallt den möjliga påverkan avseende Rysslands andraslagsförmåga men även dess luftburna kärnvapenförmåga, eventuellt utgöra en hotbild Ryssland ser framför sig. I detta sammanhang är det särskilt viktigt att beakta den tyngdpunkt Ryssland sätter på sin kärnvapenförmåga. Det arktiska området blir då särskilt intressant maa. Ryssland har över hälften av sina ubåtsbaserade kärnvapen baserade vid Kolahalvön, samt nyttjar de arktiska farvattnen för dess patruller.16

Vad avser Rysslands övningsverksamhet på Nordkalotten och i Arktis förefaller den även tilltagit från 2014 och framgent. En omfattande övningen genomfördes 2015, där tillförsel av förband från andra militärdistriktet till MD N genomfördes.17Inom ramen för Zapad-2017 förefaller även ett större övningsmoment genomförts på Kolahalvön. Enligt den norska militära underrättelsetjänsten skall Ryssland för första gången sedan det kalla krigets slut genomfört en större förbandsförflyttning till Kolahalvön under Zapad-2017, bl.a. förflyttades markrobotförband av typen Iskander i nära anslutning till den norsk-ryska gränsen.18 I sammanhanget är det värt att notera, att under samma år i april upprättades även den 14. armékåren i MD N.19 Möjligen utgjorde Zapad-2017 ett övningstillfälle för den nyupprättade kårstaben.

Enligt den norska militära underrättelsetjänsten skall även ryska luftstridskrafter genomfört tre stycken simulerade angrepp under det första halvåret av 2017 mot norska mål.20 I sammanhanget med den norska militära underrättelsetjänstens uppgifter kring Zapad-2017, är uppgifter som framkommit i den tyska tidningen Bild intressanta. Tidningen skall erhållit uppgifter från västliga underrättelseanalytiker. Dessa analytiker menar att den ryska övningsverksamheten på Kolahalvön under Zapad-2017, innehöll övningsmoment som kunde tyda på ett väpnat angrepp mot Finland och Norge.21

Under 2018 genomförde NATO sin största övning på över 20 år i Norge.22 Ryssland kom både retoriskt och i praktiskt handling visa sitt missnöje kring övningen. Retoriskt uttalade sig bl.a. det ryska utrikesministeriet kring övningen, som en destabiliserande verksamhet av NATO och motåtgärder skulle vidtas av Ryssland.23 I praktisk handling avlyste Ryssland områden på internationellt vatten för genomförande av övningsverksamhet, dessa områden var placerade inom Trident Junctures övningsområde på internationellt vatten.24Därutöver förefaller både Finland och Norge anklaga Ryssland för att genomfört störning mot det satellitbaserade navigeringssystemet NAVSTAR (populärt benämnt GPS) under övningen.25

Under 2018 har även den norska marinen men även dess utrikesminister och under inledningen av 2019 dess försvarsminister uttryckt en oro kring Ryssland,26 vilket kan antas vara avhängt utvecklingen av säkerhetsläget på Nordkalotten. Rysslands Försvarsminister, Sergej Sjojgu, kom även beröra Arktis vid det utökade försvarsråds mötet den 18DEC2018 där Rysslands President, Vladimir Putin, även närvarade. Nästintill omedelbart kom Försvarsministern beröra Arktis med anledning av aktivering av den amerikanska andra flottan. Denna flotta har enligt den ryska försvarsministern som en av sina huvuduppgifter att utöka amerikansk närvaro i Arktis.27

Under 2019 har även Ryssland annonserat att den årliga operativa-strategiska övningen som i år genomförs i det centrala militärdistriktet, MD C, under namnet Tsentr-2019, kommer omfatta övningsverksamhet i Arktis. Övningsområdet förefaller vara från Novaja Zemlja i väster till de Nysibiriska öarna i öster. Övningen förefaller även kunna utgöra ett fullskaligt test av den ryska förmågan att genomföra militära operationer i Arktis.28Storbritannien förefaller påbörja året med övningsverksamhet i Norge, för dem den största på decennier. Där cirka 1,000 marinkårssoldater kommer öva försvar av norskt territorium i inväntat på brittiska och amerikanska förstärkningar anländer.29Den övningsverksamhet som tilltagit under de senaste åren på Nordkalotten, förefaller även fortsätta under 2019.

Således, dels den militära verksamheten i Arktis och på Nordkalotten tilltar, dels förefaller säkerhetsläget försämrats under de senaste åren. Här bör särskilt den faktor Ryssland fäster vid dess kärnvapenförmåga beaktas. Upplever Ryssland att den balansen rubbas finns en risk att motåtgärder kan tänkas vidtas från rysk sida. På motsvarande sätt som agerandet på Krimhalvön 2014, i mångt kan tänkas skett för att skydda dess flottbas där och därmed sin förmåga att agera, dels i Svarta Havet, dels i Medelhavet. Varvid säkerhetsläget torde kunna försämras och den militära verksamheten tillta i en än större utsträckning än vad vi redan sett i Arktis och på Nordkalotten.

I den allmänna säkerhetspolitiska diskussionen ses dock Nordkalotten och Arktis fortsatt som ett sidoområde, vilket skulle kunna involveras i en konflikt som startar annorstädes. Dock skulle jag vilja påstå att det tankesättet kan vara farligt. Återigen, den vikt Ryssland sätter vid sin kärnvapenförmåga bör ejnegligeras. Påverkas denna förmåga, kommer de agera på ett eller annat sätt. Därmed blir det norra strategiska området för både NATO och Ryssland ett särskilt viktigt område, där potentialen trots allt kan finnas för att en konflikt kan tänkas starta. Vilket kommer påverka Finland och Sverige, då både NATO och Ryssland kommer behöva nyttja dessa områden för att påverka varandra med olika stridskrafter.

Avslutningsvis, detta är några av de faktorer som låg till grund för mitt ställningstagande i årssummeringen av 2018. Där jag ansåg att i händelse av en expandering av den svenska armén bör förbands- och förmågeuppbyggnad av de nordliga förbanden vara särskilt prioriterade och ske i ett tidigt skede av denna expandering. Då det tydligt går att se en försämring av säkerhetsläget på Nordkalotten samt i Arktis och eventuellt en kommande försämring.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Bild 1(Engelska)
Daily Mirror 1(Engelska)
Foregin Policy 1(Engelska)
Izvestija 1(Ryska)
House of Commons 1(Engelska)
Regjeringen 1(Norska)
Reuters 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7(Engelska)
Russian strategic nuclear forces 1(Engelska)
Rysslands Försvarsministerium 1, 2(Ryska/Engelska)
Stockholms internationella fredsforskningsinstitut 1(Engelska)
Svenska Dagbladet 1(Svenska)
Sveriges Television 1, 2, 3 (Svenska)
TASS 1(Engelska)
Totalförsvarets forskningsinstitut 1, 2, 3(Svenska/Engelska)
The Moscow Times 1(Engelska)
The Telegraph 1(Engelska)
U.S. Department of Defense 1(Engelska)
U.S. Marine Corps 1(Engelska)
Verdens Gang 1(Norska)

Slutnoter

1Sveriges Television. Olsson, Jonas. Militär upprustning i Arktis när isen smälter. 2018. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/kapprustning-i-arktis-nar-isen-smalter(Hämtad 2019-01-13)
2Ibid.
3U.S. Energy Information Administration. Arctic oil and natural gas resources. 2012. https://www.eia.gov/todayinenergy/detail.php?id=4650(Hämtad 2019-01-13)
4Foregin Policy. Gramer, Robbie. Here’s What Russia’s Military Build-Up in the Arctic Looks Like. 2017. https://foreignpolicy.com/2017/01/25/heres-what-russias-military-build-up-in-the-arctic-looks-like-trump-oil-military-high-north-infographic-map/(Hämtad 2019-01-13
5Persson, Gudrun (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017, s. 80-82.
Svenska Dagbladet. Holmström, Mikael. Ny rysk militärbas nära Finland. 2014. https://www.svd.se/ny-rysk-militarbas-nara-finland(Hämtad 2019-01-13)
Sveriges Television. Isberg, Catharina. Ny rysk bas 30 mil från svenska gränsen. 2014. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/ny-rysk-bas-nara-finland(Hämtad 2019-01-13)
6The Moscow Times. Russia Starts Building Military Bases in the Arctic. 2014. https://themoscowtimes.com/articles/russia-starts-building-military-bases-in-the-arctic-39173(Hämtad 2019-01-13)
Foregin Policy. Gramer, Robbie. Here’s What Russia’s Military Build-Up in the Arctic Looks Like. 2017. https://foreignpolicy.com/2017/01/25/heres-what-russias-military-build-up-in-the-arctic-looks-like-trump-oil-military-high-north-infographic-map/(Hämtad 2019-01-13
7Wezeman, Siemon T. SIPRI Background Paper: Military capabilities in the Arctic. Stockholm: Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, 2016, s. 14-15.
8Reuters. Some 330 U.S. Marines to be temporarily stationed in Norway in 2017. 2016. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-military-idUSKCN12O2DM(Hämtad 2019-01-13)
9Reuters. Hundreds of U.S. Marines land in Norway, irking Russia. 2017. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-military-idUSKBN1501CD(Hämtad 2019-01-13)
10Reuters. Norway-Russia relations to deteriorate following U.S. Marines' base extension: Russian embassy. 2017. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-russia-idUSKBN19F0AL(Hämtad 2019-01-13)
11Ibid.
Reuters. Some 330 U.S. Marines to be temporarily stationed in Norway in 2017. 2016. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-military-idUSKCN12O2DM(Hämtad 2019-01-13)
12Reuters. More U.S. Marines to train in Norway, closer to Russia. 2018. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-russia/more-us-marines-to-train-in-norway-closer-to-russia-idUSKBN1L017F(Hämtad 2019-01-13)
13U.S. Marine Corps. 3rd Battalion, 8th Marines deploys to Norway as Marine Rotational Force Europe. 2018. https://www.marines.mil/News/News-Display/Article/1651097/3rd-battalion-8th-marines-deploys-to-norway-as-marine-rotational-force-europe/(Hämtad 2019-01-13)
14The Telegraph. Malnick, Edward. UK sending 800 troops to Arctic in warning shot to Russia. 2018. https://www.telegraph.co.uk/politics/2018/09/29/uk-sending-800-troops-arctic-warning-shot-russia/(Hämtad 2019-01-13)
15House of Commons. On Thin Ice: UK Defence in the Arctic. London: House of Commons, 2018, s. 19.
16Granholm, Niklas. Arktis under förändring: standardbilden utmanas. Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2016, s. 23-24.
Russian strategic nuclear forces. Strategic fleet. 2017. http://russianforces.org/navy/(Hämtad 2019-01-13)
Persson, Gudrun (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017, s. 36.
17Carlsson, Märta, Granholm, Niklas, Korkmaz, Kaan. The big three in the Arctic: China's, Russia's and the United States' strategies for the new Arctic. Stockholm: FOI, 2016, s. 33.
18Verdens Gang. Johnsen, Alf Bjarne. E-sjefen: Russland øvde på angrep mot Nord-Norge. 2018. https://www.vg.no/nyheter/innenriks/i/1kye4W/e-sjefen-russland-oevde-paa-angrep-mot-nord-norge (Hämtad 2019-01-13)
19Министерство обороны Российской Федерации. Министр обороны России провел очередное заседание Коллегии военного ведомства. 2017. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12119607@egNews(Hämtad 2019-01-13)
20Ibid.
21Bild. Röpcke, Julian. Putin's Zapad 2017 simulated a war against NATO. 2017. https://www.bild.de/politik/ausland/bild-international/zapad-2017-english-54233658.bild.html(Hämtad 2019-01-13)
22U.S. Department of Defense. Commander Describes Exercise Trident Juncture Effort, Planning. 2018. https://dod.defense.gov/News/Article/Article/1547736/commander-describes-exercise-trident-juncture-effort-planning/(Hämtad 2019-01-13)
23TASS. Moscow to respond to NATO’s increased presence in Norway. 2018. http://tass.com/politics/1023984(Hämtad 2019-01-13)
24Sveriges Television. Olsson, Jonas. Ryssland planerar robottester nära Natoövning. 2018. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/ryssland-planerar-robottest-nara-natoovning-i-norge(Hämtad 2019-01-13)
25Reuters. Adomaitis, Nerijus. Fouche, Gwladys. Joining Finland, Norway says Russia may have jammed GPS signal in Arctic. 2018. https://www.reuters.com/article/us-nordic-russia-defence/joining-finland-norway-says-russia-may-have-jammed-gps-signal-in-arctic-idUSKCN1NI267(Hämtad 2019-01-13)
26Reuters. Saul, Jonathan. Norway worried by intensified Russian naval activity. 2018. https://www.reuters.com/article/us-norway-russia-security/norway-worried-by-intensified-russian-naval-activity-idUSKCN1IP335(Hämtad 2019-01-13)
Reuters. Fouche, Gwladys. Solsvik, Terje. Russian buildup worries Norway before big NATO military exercise. 2018. https://www.reuters.com/article/us-norway-arctic-nato-russia/russian-buildup-worries-norway-before-big-nato-military-exercise-idUSKCN1MC123(Hämtad 2019-01-13)
Regjeringen. Forsvarsministerens nyttårstale i Oslo Militære Samfund. 2019. https://www.regjeringen.no/no/aktuelt/forsvarsministerens-nyttarstale-i-oslo-militare-samfund/id2624220/(Hämtad 2019-01-13)
27Ministry of Defence of the Russian Federation. Supreme Commander-in-Chief of the Russian Federation attends extended session of the Russian Defence Ministry board session. 2018. http://eng.mil.ru/en/news_page/country/more.htm?id=12208613@egNews(Hämtad 2019-01-13)
28Известия. Круглов, Александр. Рамм, Алексей. В Арктике будет жарко: войска испытают Крайним Севером. 2018. https://iz.ru/822691/aleksandr-kruglov-aleksei-ramm/v-arktike-budet-zharko-voiska-ispytaiut-krainim-severom(Hämtad 2019-01-13)
29Daily Mirror. Hughes, Chris. Myers, Russell. Prince Harry's secret role with 1,000 British troops in show of strength against Russia. 2019. https://www.mirror.co.uk/news/uk-news/prince-harrys-secret-role-uks-13814164(Hämtad 2019-01-13)

Använd medarbetarnas tid bättre – med uppdragstaktik istället för New Public Management

av Fredric Westerdahl
Ledning av förband är kärnan i officersprofessionen. Foto: Mats Nyström, Försvarsmakten.

Ledning av förband är kärnan i officersprofessionen. Foto: Mats Nyström, Försvarsmakten.

Försvarsmakten existerar för att försvara Sverige – vår frihet och rätt att leva som vi själva väljer. Många svenska medborgare och politiker har tagit vår frihet att själva välja för given. Många människor, inte minst i våra grannländer, har tyvärr däremot minnen av hur friheten tagits från dem. Ryssland använder militärt våld mot grannländer, varför även vi i Sverige behöver stärka vår försvarsförmåga.

När försvaret saknar förutsättningar att lösa sin huvuduppgift med den ambitionsnivå svenska folkets Riksdag beslutat, så behöver förutsättningarna förändras. Försvarets ekonomiska ramar beslutas av Sveriges folkvalda. Vi som arbetar i försvaret bär dock ansvar för hur vi använder tilldelade resurser. Försvaret består av människor som ställer upp och ger sin tid. Människor vilka är beredda att strida för Sverige. De resurser vi har – materiel, ekonomi och inte minst vår tid – behöver användas klokt.

Försvarsmakten hämmas för närvarande, likt annan offentlig förvaltning, av s k New Public Management. I verksamheter vilkas kvaliteter är svåra att mäta, har professionernas kompetens underminerats och tilliten undergrävts. Sjukvården och Polisen är andra exempel på drabbade verksamheter, där de negativa effekterna av New Public Management belysts av företrädare för de berörda professionerna. New Public Management har medfört en övertro på att genom mätande försöka uppnå kontroll.

Försvarsmakten har länge haft en stark grund i ledarskap byggt på tillit, förtroende och personligt ansvar. Uppdragstaktik är vårt signum – att styra mot mål som ska nås och låta de som ska lösa uppdrag avgöra hur de når uppsatta mål. Med mer uppdragstaktik istället för New Public Management, i såväl fred, kris och krig, kan vi uppnå mer med de begränsade resurser vi ändå har.

Det vore därför klädsamt om styrningen till myndigheten Försvarsmakten vore lagom detaljerad, istället för påtagligt mer detaljerad än styrningen till andra myndigheter. Detaljstyrning och krav på detaljerad rapportering till försvarsdepartementet bidrar till detsamma inom myndigheten. Interna regelverk, influerade av New Public Management har resulterat i motstridiga styrsignaler, onödig administration och missriktat fokus på överdriven dokumentation och detaljkontroll.

Försvarsmakten ska som myndighet skötas förvaltningsmässigt rätt och riktigt enligt Sveriges lagar. Mängden arbetstimmar Försvarsmaktens tusentals anställda ägnar åt administration behöver däremot minskas, så att mer tid kan ägnas åt att skapa och öva de förmågor som finns  för att försvara Sverige. Personalens tid är en av våra mest gränssättande tillgångar och borde användas bättre. Antalet officerare minskar och kommer tyvärr sannolikt fortsätta att minska till följd av att de ökande officersavgångarna är fler än tillskotten av nya officerare. Officerarnas arbetsinsatser behöver därför prioriteras till de uppgifter vilka enbart kan utföras av just officerare.

De ökande administrativa bördorna, vilka är resultatet av New Public Management, leder till att officerskåren avprofessionaliseras. Medarbetare med kvalificerad militär utbildning lägger nu alltför mycket tid på administration, vilken skulle kunna lösas av administrativt specialiserad personal utan lång militär utbildning. Mycket administrativt arbete skulle sannolikt även kunna rationaliseras bort, om kraven på detaljerad kontroll och rapportering minskades, såväl internt inom Försvarsmakten som från försvarsdepartementets sida. Mycket administrativt detaljarbete utförs idag utan att det är uttryckligen föreskrivet i lag eller förordning. Mycket registreras, rapporteras och sammanställs utan att detta i sig ökar vår försvarsförmåga. Det knappas och skrivs så mycket mer än det läses.

Byråkratiseringen har negativt påverkat officersyrkets attraktivitet. Människor med initiativkraft och vilja att agera uppfinningsrikt för att lösa uppdrag, trivs sällan i administrativt stelbenta byråkratier. När vi inte lyckas rekrytera och behålla officerare så hotas vår försvarsförmåga. Våra nyutbildade officerare bör fokusera på att leda sina förband, och i mindre omfattning än nu på att utföra administrativ rapportering. Mycket administration kan ske mer rationellt av specialiserade administratörer istället för av chefer i linjen.

Att chefer fattar beslut är bra. Att samma chefer sedan även själva har att administrera sina beslut, när administrationen skulle kunna skötas mer effektivt av specialiserade administratörer, är inte bra. Ökad rollspecialisering behövs därför. Den HR- och chefstransformation som genomförts i Försvarsmakten har lett i fel riktning och förändringar behövs, vi behöver möjliggöra för chefer att kunna fokusera på att göra ”rätt saker” istället för på att ”göra saker rätt”. Att göra rätt saker för chefer i försvarets förband borde vara att leda förbandets personal och verksamhet – ytterst i syftet att kunna vinna den väpnade striden.

Det tar många år att utbilda officerare. Bristen på officerare kan till del avhjälpas med att specialiserade administratörer övertar uppgifter vilka inte måste, och därför inte heller bör, lösas av officerare. Vi behöver förändra det administrativa arbetet till att i större utsträckning genomföras av administrativa specialister istället för generalister, i syfte att frigöra officerarnas arbetstid till att leda och utbilda våra förband.

Vi behöver lita på varandra att agera med gott omdöme och ta ansvar för beslut. Uppföljning och kontroll är bra, men blir kontrollstegen överdrivna så hämmas verklig effektivitet och uppbyggnaden av våra förmågor begränsas. Vi behöver därför öka vår tillit inom områden såsom logistik, personaltjänst, ekonomihantering och inte minst utbildning. Brist på tillit, manifesterad i överdrivet detaljerad kontroll och tidsödande administration kostar mycket kraft och tid – arbetstid. Experter inom olika administrativa områden bygger ut de regelverk de ansvarar för, vilket leder till ökade administrativa bördor för medarbetarna i organisationen. Sammantaget blir effekten av alla olika regelverk och manualer en onödigt tidskrävande administrativ börda, vilken tar kraft från försvarets huvuduppgift.

Försvarsmakten behöver fokusera på det som är verkligen viktigt och prioritera bort, ytterst rensa ut, annat. Att ursäkta växande regelverk och byråkratisering med att världen blivit mer komplicerad håller inte. En mer komplicerad omvärld är ett bra skäl för att öka fokus på kärnuppdraget – att försvara Sverige. Vi har tillåtit, medvetet eller omedvetet, att genomförande av verksamhet gjorts mer och mer omständligt. Volymerna av de interna regelverken har vuxit exponentiellt. Allt mer arbete, och många heltidstjänster, åtgår för att hantera själva regelverken.

Försvarsmaktens förband behöver ökad förmåga och samövning, och vägen dit kan inte vara mer certifieringar av individuella utbildningar. Förmåga är vad en organisation kan göra tillsammans och är större än summan av individuella certifikat. Samövade grupper bildar bra förband – tillsammans – och där skapas försvarsförmåga.

Central administration tenderar med New Public Management att generera omfattande processbeskrivningar, föreskrifter och manualer, allt för att kunna styra verksamheten mer i detalj. Med New Public Management som outtalad ledningsfilosofi hamnar fokus främst på förvaltning och ekonomi. Central administration genererar krav på uppföljning och tidskrävande återrapportering och leder ofta till än mer detaljerade styrningar. Allvarligast är när viljan att ta initiativ kvävs hos medarbetarna. Försvarsförmåga skapas i våra förband, för vilka administrationen ska vara ett stöd. Administration finns för att stödja vår kärnverksamhet – skapande och vidmakthållande av förmåga att försvara Sverige.

Vi bör aktivt identifiera och prioritera bort, eller åtminstone förenkla, administrativ rapportering vilken inte ökar försvarsförmågan. Vi bör kritiskt granska vilken administration som ger ett faktiskt mervärde för vår försvarsförmåga. Vi bör handlingskraftigt förenkla våra interna regelverk och arbetssätt så att tidsåtgången för administration blir rimlig och medger att vi kraftsamlar till att skapa försvarsförmåga.

Tilliten behöver öka – i både stort och smått – för att vi ska kunna bygga upp vår försvarsförmåga. Vi behöver möta utmaningarna som kommer av en krympande officerskår genom att tydligt prioritera vad vi ägnar vår tid åt och vad som kan prioriteras bort. Vi kan alla hjälpas åt att identifiera detaljstyrning och detaljrapportering som vi kan klara oss utan. Genom att tillämpa en på tillit byggd uppdragsstyrning, kan vi bättre leverera ökad försvarsförmåga för Sverige.

Spridningen av New Public Management in i Försvaret har medfört ökad byråkrati och försämrad styrning. Låt oss hjälpas åt att frigöra de fantastiska krafterna hos alla medarbetare genom att uppriktigt leva som vi lär – med utvecklande ledarskap och uppdragstaktik.

Författaren är överstelöjtnant, MMAS och Fil Mag.

Bland tryckpressar och binärkod

Reflektion

Den 27DEC2018 infekterades det amerikanska företaget TribunePublishings datornätverk med ett datorvirus av typen "malware" (malicious software d.v.s. skadlig programvara), i detta fallet med syftet att få en lösensumma s.k. "ransomware". Detta kom minska företagets förmåga för tryckning av ett antal dagstidningar på den amerikanska västkusten. Därutöver kom även Los Angeles Times, San Diego Unionen Tribune men även The New York Times och The Wall Street Journal västkustupplaga att påverkas som trycks vid Los Angels Times Olympic tryckeri. Försök gjordes att begränsa spridningen av viruset i datornätverket, vilket misslyckades.1 Varvid det kom krävas alternativa lösningar för tryckningen av dagstidningar den 29-30DEC2018.2

Enligt nu, 09JAN2019, publicerade uppgifter förefaller det inte finnas någon konkret information kring vem den skyldige var, förutom att angreppet förefaller initierats utanför USA. Viruset har identifierats som "Ryuk", vilket är en variant av viruset "Hermes" ett virus som skall härstamma från Nordkorea.3Angrepp med "Ryuk" viruset skall vara av mindre skala, men vara tydligt riktade och planerade angrepp med ett noggrant genomfört bakgrundsarbete d.v.s. ingen blir slumpmässigt angripen av detta virus. Angreppen förefaller främst vara riktade mot företag eller verksamhet med låg tolerans för störningar, där enbart viktiga tillgångar och resurser blir smittade. Det sker genom att filer krypteras, i det angripna nätverket. Därefter meddelas den angripne om hur de kan återfå tillgång till sina filer/system, genom en inbetalning med Bitcoin.4

Detta angrepp var således mer riktat och i en betydligt mindre skala än det s.k. "NotPetya" viruset som bl.a. USA och Storbritannien hävdar att Ryssland spred.5 Det viruset kom under sommaren 2017 slå väldigt hårt mot bl.a. logistikföretag, men även kärnkraftverket i Tjernobyl påverkades.6Varken "Ryuk" eller "NotPetya" var skräddarsydda virus för att genomföra ett specifikt angrepp, gentemot något objekt eller struktur som t.ex. "StuxNet" viruset var. Där själva viruset skrevs för att påverka ett specifikt föremål och rent fysiskt förstöra materiel.7 Däremot kom både "Ryuk" och "NotPetya" påverka fysisk verksamhet såsom tidningsproduktion och godstransporter och i fallet med "Ryuk" kan det varit syftet för att kunna få ut en lösensumma maa. att de var ett mer riktat angrepp kontra "NotPetya".

Vad har då detta för krigsvetenskaplig och säkerhetspolitisk bäring? Att krigföring även genomförs på den digitala arenan är känt. Krigföringen på den arenan kommer sannolikt bli allt viktigare i framtiden. Dock får de anses att vi fortfarande står i en formativ period kring denna form av krigföring, där själva potentialen samt när, var och hur den kan användas kan te sig svåröverblickad. Framförallt när en stor del av arenan krigföringen kan utkämpas på, likt den fysiska världen, delas med samhället i övrigt. Vilket onekligen öppnar upp möjligheter för en angripare.

Att statliga aktörer har uppfattat potentialen med den digitala arenan råder det nog inga tvivel om.8 I svensk kontext accentueras det bl.a. i de uppgifter som framkommit om statliga aktörer som genomfört förberedelser, för digitala angrep mot det svenska elnätet.9 Sårbarheterna kring elförsörjningen kan till del motarbetas genom reservkraft, vilket medger viss drifttid, men enbart den drifttid som batterisystem har eller av den mängd drivmedel som finns att tillgå för ett elverk. Vad som även bör beaktas är att verksamheter med reservkraft, även kan utsättas för digitala angrepp mot dess datorsystem, innan, under eller efter ett avsiktligt elavbrott. Vilket torde vara ett troligtangreppsförfarande av en statlig aktör.

Vad har då ett virusangrepp mot tryckerier på den amerikanska västkusten att göra med svensk säkerhetspolitik? Förmågan att kunna förmedla information till det svenska samhället i händelse av en väpnad konflikt eller utdragen gråzonsproblematik får anses vara av yttersta vikt. Redan nu förefaller det finnas ett intresse av att påverka svensk nyhetsförmedling. Vilket kanske främst accentuerades vid det överbelastningsangrepp som genomfördes mot ett antal svenska nyhetsbolag i mars 2016.10 Detta överbelastningsangrepp misstänks Ryssland genomfört, enligt det amerikanska utrikesministeriet.11

Att den internetbaserade nyhetsförmedlingen kan utsättas för olika former av angrepp säger sig självt. Vilket inte minst visade sig vid det ovan beskrivna tillfället. Däremot bör "ransomware" angreppet mot de amerikanska tidningstryckerierna utgöra en tydlig varningssignal. Framförallt utifrån perspektivet vad en statlig aktör skulle kunna göra mot de traditionellt "analoga" strukturerna, som har en "digital" anslutning. Överbelastningsangreppet 2016 hade likväl kunnat följas upp av ett digitalt angrepp mot svenska tidningstryckerier. De svenska tidningstryckerierna torde vara minst lika sårbara som de amerikanska i detta hänseende. Ett sådant "dubbelangrepp" mot svensk nyhetsförmedling hade möjligen kunnat orsaka oro i det svenska samhället maa. av reaktionerna efter sabotaget mot radio och tv-masten utanför Borås och andra incidenter under våren 2016.12

Utifrån perspektivet väpnat angrepp förefaller den troliga formen av angrepp gentemot Sverige, utgöras av ett strategiskt överfall med en s.k. operativ chock.13 Den operativa chocken syftar troligtvis till att initialt förlama samtliga delar av det svenska samhället. Inom ramen för denna förlamning torde bl.a. nyhetsförmedling i dess olika former vara intressant att påverka. Vilket ytterst kan syfta till att skapa en kognitiv avreglingav det svenska samhället, helst under den tidsrymd som krävs för att uppnå de ställda målsättningarna. Genomförandet av en sådan påverkan mot olika nyhetsförmedlingar och andra för totalförsvaret viktiga strukturer torde ej vara särskilt svår att genomföra, då de ofta nyttjar internet som informationsbärare.

Många av de statliga myndigheternas digitala system, Försvarsmakten inräknad, torde dock ha en högre motståndskraft gentemot detta, då de i vissa fall utgörs av slutna system som ej går att nå utifrån via t.ex. internet. Dock utgör alltid människan den svagaste länken, även i slutna system. Ofta nyttjas ovetande individer som infallsport för att få åtkomst till system som går att nå via internet.14 Denna princip torde ej gå att nyttja i huvuddelen av fallen, för åtkomst till slutna system. För åtkomst till de slutna system krävs det troligtvis en fysisk kontakttagning, där en individ antingen rekryteras eller utsätts för någon form av påtryckning för att lösa en uppgift för en statlig aktör. Sett till mängden försök som genomförs via internet att nå system,15 torde även denna fysiska variant genomföras för att nå åtkomst till slutna system.

Nerdragningen av Försvarsmakten under de senaste 20 åren, har även ökat kravet på ledningsförmåga. Med anledning av de stora ytor förbanden skall kunna täcka, men även förflytta sig inom Sverige. Detta utifrån det faktum att förbanden numera ej har en geografisk anknytning som för, utan förband skall i huvudsak kunna verka över hela Sveriges yta. Denna minskning av förband har även inneburit en ökad grad av centraliserad ledning, därmed ett ökat behov av fungerande ledning över hela Sveriges yta. Detta torde även innebära att rekryteringsförsöken via fysisk kontakttagning gentemot olika befattningshavare som driftar Försvarsmaktens informationssystem och informationsstrukturer har ökat.

Avslutningsvis, krigföringen på den digitala arenan har många likheter med de övriga arenorna samt de förberedelser som genomförs redan i fredstid. På liknande sätt har den digitala underrättelseinhämtningen många likheter med hur den traditionella inhämtningen genomförs. Vad som dock skiljer sig är effekten som kan uppnås med relativt små medel, vilket gör denna form av krigföring och inhämtning kostnadseffektiv. Ytterligare en skillnad är den samordning i tid som kan uppnås över en stor yta på den digitala arenan, kontra de övriga arenorna.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

British Broadcasting Corporation 1, 2, 3, 4 (Engelska)
BuzzFeed News 1(Engelska)
CBS News 1(Engelska)
Check Point Software Technologies 1(Engelska)
Försvarsmakten 1(Svenska)
Los Angeles Times 1, 2(Engelska)
Reuters 1, 2, 3, 4, 5(Engelska)
The Times 1(Engelska)
Sveriges Television 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9

Slutnoter

1Los Angeles Times. Barboza, Tony, James, Meg. Reyes, Emily Alpert. Malware attack disrupts delivery of L.A. Times and Tribune papers across the U.S. 2018. https://www.latimes.com/local/lanow/la-me-ln-times-delivery-disruption-20181229-story.html(Hämtad 2019-01-09)
Reuters. Cyber attack hits U.S. newspaper distribution. 2018. https://www.reuters.com/article/us-cyber-latimes/cyber-attack-hits-u-s-newspaper-distribution-idUSKCN1OT01O(Hämtad 2019-01-09)
2Reuters. 'Workaround systems' help print U.S. newspapers hit by cyber attack: source. 2018. https://www.reuters.com/article/us-cyber-latimes/workaround-systems-help-print-u-s-newspapers-hit-by-cyber-attack-source-idUSKCN1OU11C(Hämtad 2019-01-09)
3CBS News. Malware that disrupted newspapers identified. 2019. https://www.cbsnews.com/video/computer-virus-that-halted-tribune-publishing-newspapers-identified-as-ryuk-ransomware/(Hämtad 2019-01-09)
4Check Point Software Technologies. Ryuk Ransomware: A Targeted Campaign Break-Down. 2018. https://research.checkpoint.com/ryuk-ransomware-targeted-campaign-break/(Hämtad 2019-01-09)
Los Angeles Times. Dean, Sam. What is Ryuk, the malware believed to have hit the Los Angeles Times?. 2018. https://www.latimes.com/business/technology/la-fi-tn-ryuk-hack-20190101-story.html(Hämtad 2019-01-09)
Los Angeles Times. Barboza, Tony, James, Meg. Reyes, Emily Alpert. Malware attack disrupts delivery of L.A. Times and Tribune papers across the U.S. 2018. https://www.latimes.com/local/lanow/la-me-ln-times-delivery-disruption-20181229-story.html(Hämtad 2019-01-09)
5Reuters. Volz, Dustin. Young, Sarah. White House blames Russia for 'reckless' NotPetya cyber attack. 2018. https://www.reuters.com/article/us-britain-russia-cyber-usa/white-house-blames-russia-for-reckless-notpetya-cyber-attack-idUSKCN1FZ2UJ(Hämtad 2019-01-09)
British Broadcasting Corporation. UK and US blame Russia for 'malicious' NotPetya cyberattack. 2018. https://www.bbc.co.uk/news/uk-politics-43062113(Hämtad 2019-01-09)
6Reuters. Auchard, Eric. Prentice, Alessandra. Stubbs, Jack. New computer virus spreads from Ukraine to disrupt world business. 2017. https://www.reuters.com/article/us-cyber-attack/new-computer-virus-spreads-from-ukraine-to-disrupt-world-business-idUSKBN19I1TD(Hämtad 2019-01-09)
Reuters. Saul, Jonathan. Global shipping feels fallout from Maersk cyber attack. 2017. https://www.reuters.com/article/us-cyber-attack-maersk/global-shipping-feels-fallout-from-maersk-cyber-attack-idUSKBN19K2LE(Hämtad 2019-01-09)
British Broadcasting Corporation. Global ransomware attack causes turmoil. 2017. https://www.bbc.co.uk/news/technology-40416611(Hämtad 2019-01-09)
7British Broadcasting Corporation. Fildes, Jonathan. Stuxnet virus targets and spread revealed. 2011. https://www.bbc.co.uk/news/technology-12465688(Hämtad 2019-01-09)
British Broadcasting Corporation. Timeline: How Stuxnet attacked a nuclear plant. 2015. https://www.bbc.com/timelines/zc6fbk7(Hämtad 2019-01-09)
8The Times. Hookham, Mark. Shipman, Tim. Wheeler, Caroline. UK war-games cyber attack on Moscow. 2018. https://www.thetimes.co.uk/edition/news/uk-war-games-cyber-attack-on-moscow-dgxz8ppv0(Hämtad 2019-01-09)
9Sveriges Television. Nylander, Jan. FRA: IT-spioner förbereder attack mot elnätet. 2017. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/it-spioner-forbereder-attack-mot-elnatet(Hämtad 2019-01-09)
10Sveriges Television. Juhlin, Johan. Flera stora nyhetssajter kraschade. 2016. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/stora-nyhetssajter-har-kraschat(Hämtad 2019-01-09)
Sveriges Television. Flera mediesajter överbelastade. 2016. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/flera-mediesajter-overbelastade(Hämtad 2019-01-09)
Sveriges Television. Larsson, Thomas. Samma gärningsman tros ligga bakom IT-attackerna. 2016. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/samma-garningsman-tros-ligga-bakom-it-attackerna(Hämtad 2019-01-09)
11BuzzFeed. Collier, Kevin. Leopold, Jason. Russian Hackers Targeted Swedish News Sites In 2016, State Department Cable Says. 2018. https://www.buzzfeednews.com/article/kevincollier/2016-sweden-ddos-expressen-hack-russia-cables(Hämtad 2019-01-09)
12Sveriges Television. Säkerheten höjs på alla master i landet. 2016. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/efter-misstankt-sabotage-sakerheten-hojs-pa-samtliga-master-i-landet(Hämtad 2019-01-09)
Sundberg, Marit. von Heijne, Thomas. MSB: Allvarligt att driftstörningarna ökar. 2016. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/handelser(Hämtad 2019-01-09)
13Försvarsmakten. Militärstrategisk doktrin. Stockholm: Försvarsmakten, 2016, s. 53.
14Sveriges Television. Nylander, Jan. Människor den svaga länken vid IT-attack. 2017. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/manniskor-den-svaga-lanken-vid-it-attack(Hämtad 2019-01-09)
15Sveriges Television. Nylander, Jan. Utländska IT-spioner bakom 100.000 nätattacker förra året. 2017. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/utlandska-it-spioner-bakom-100-000-natattacker-forra-aret (Hämtad 2019-01-09)
Sveriges Television. Olsson, Jonas. FRA: Cyberangrepp mot Sverige ökar. 2019. https://www.svt.se/nyheter/fra-cyberangreppen-mot-sverige-okar(Hämtad 2019-01-09)

Gotland utan sjöräddningshelikopter under tre månader!


Igår stängdes Sjöfartsverkets helikopterbas på Visby ner. Det är dessvärre något som börjar bli mer regel än undantag. Men nu stängs basen ner i hela tre månader under den kallaste och därmed mest farliga tiden under hela året.

Sjöfartsverket stänger ner basen på Visby för att kunna flytta helikopter till Kiruna för att öva i fjällmiljö. Man prioriterar således övning i fjällmiljö framför att upprätthålla beredskap för att så effektivt som möjligt lösa den skarpa uppgiften som handlar om att rädda liv.

Jag förstår att man även behöver öva i fjällmiljö, men frågan är om konsekvenserna för denna övningsverksamhet inte blir för stora när det handlar om så lång tid?

Men inte nog med detta. Sjöfartsverket fortsätter att förmedla en bild som inte alls stämmer överens med verkligheten. I en artikel i dag i helagotland säger Mattias Hyllert att förmågan till sjöräddning inte kommer att påverkas(!)

"Han menar att sjöräddningsförmågan runt Gotland inte kommer att påverkas av när ön står utan räddningshelikopter"
"- Området täcks från baserna i Norrtälje och Karlstad. Vid behov kan vi med kort varsel ombasera en räddningshelikopter från fastlandet till Visbybasen ... Det är också viktigt att komma ihåg att de flesta räddningsinsatser runt Gotland sker med båtar och den förmågan är god."

Att sjöräddningsförmågan inte skulle påverkas av en stängd bas på Visby behöver nog inte ens kommenteras.

Att de flesta insatser runt Gotland har skett med båtar har till stor del sin naturliga förklaring i att helikopterbasen på Visby endast har varit sporadiskt öppen sedan 2013. Innan dess var det i huvudsak helikopter som stod för SAR enligt initierade källor.

Men det största problemet är ändå att man envist hävdar att båtar skulle vara ett alternativ.
Ja, så kan det vara i vissa fall, men långt ifrån vid alla tillfällen. Vattnen runt Gotland är oskyddade och svårt utsatta för väder i form av vind och våghöjd. Nedanstående bild visar på våghöjden runt Gotland för några dagar sedan. Alla sjömän vet att i sådant väder tar sig inga båtar ut på ett säkert sätt. Skulle man mot förmodan ändå göra det, så skulle det innebära livsfara för den nödställde att befinna sig i vatten bredvid ett fartyg eller båt som hissar i sjögången. Dessa svårigheter/risker uppstår redan vid våghöjder från cirka två meter, något som är vanligt förekommande under den period då Visby nu kommer att stå utan helikopter. Vid sådana förhållanden är helikopter det enda alternativet!




Jag har dessutom tidigare skrivit ett längre inlägg om vad det innebär rent tidsmässigt när en bas stänger ner. Det får givetvis konsekvenser. Nedan redovisas konsekvensen av att basen på Visby är stängd. Att inte sjöräddningsförmågan skulle påverkas negativt är således ett helt felaktigt påstående.


Täckning från KRISTIANSTAD och NORRTÄLJE när basen på VISBY är stängd. Cirkeln motsvarar hur långt en helikopter tar sig inom 1 timme (baserat på 15min till start och 45min flygtid med en fart av 145 knop).

Jag har tidigare pekat på att om en myndighet som inte löser sitt uppdrag bör meddela sin uppdragsgivare. Detta i syfte att problematiken ska kunna åtgärdas. Det gäller för övrigt alla som har ett uppdrag oavsett verksamhetsområde. Detta har nu Sjöfartsverket gjort genom en rapport, vilket är bra! I ett pressmeddelande framför man bland annat följande.


Ett utökat helikoptersystem enligt Sjöfartsverkets förslag skulle också innebära att förmågan att stötta Försvarsmakten med flygräddningsresurser förbättras. Den nuvarande organisationen utgår från sju helikoptrar fördelade på fem baser. Försvarsmaktens behov av yttäckning för flygräddning är inte fullt tillgodosett genom nuvarande organisation.
 
- I nuläget har vi för få helikoptrar och för glest mellan baserna i norra Sverige för att fullt ut tillgodose Försvarsmaktens behov. I praktiken befinner sig alltid en av de sju nuvarande helikoptrarna på tungt underhåll, vilket innebär att systemet är känsligt för störningar. Detta förhållande kan förbättras genom vårt förslag som innebär att en sjätte helikopterbas etableras i Norrlands inland, säger Katarina Norén.

Här bekräftas således att yttäckningen är för dålig fär Försvarsmaktens behov, och den blir inte bättre av att basen på Visby nu kommer att vara stängd under tre månader. Nästa från är vad konsekvensen blir när helikoptrarna på baserna Norrtälje och Kristianstad tas ur beredskap för avhjälpande eller planerat underhåll? Det tål att funderas på.

Situationen är minst sagt problematisk för yrkessjöfarten och den militära verksamheten som är helt beroende av en fungerande sjö- och flygräddning. Det tål dessutom att ånyo påminna om de tragiska händelserna med Estonia och Scandinavian Star!

Använder vi resurserna där de bäst behövs?

av Magnus Sjöland
Foto: Privat.

Stryktålighet erfordras hos många samhällsfunktioner, inte minst gäller det elnätet. Foto: Privat.

Jag sitter strömlös med tända stearinljus i mitt hus och skriver på denna artikel. För fyra dagar sedan blåste stormen Alfrida över Roslagen och många är ännu utan el, i skrivande stund 10.000 hushåll. De system vi bygger upp är idag i första hand optimerade för normaldrift och för att minimera kostnader, inte för att maximera driftsäkerhet.

Detta gör att jag har några funderingar runt resiliens och om vi använder våra resurser på bästa sätt. Hur trygga kan vi vara idag? Använder vi våra skattemedel på bästa sätt för att trygga våra medborgare?

Vi lever i ett öppet och demokratiskt samhälle där de flesta kan röra sig helt fritt, besöka de platser som önskas och få den information de efterfrågar. Om främmande makt vill kartlägga oss, är det enkelt att vandra runt i våra skogar och våra städer och göra egna kartor och planer. Det är svårt att hindra i ett öppet samhälle, polisen är ansvarig men har svårt att stoppa fientliga aktiviteter. Vi medborgare i Sverige vill leva i ett fritt land, röra oss fritt, ha en fri yttranderätt och vi vill inte leva i ett kontrollsamhälle med en stark kontrollapparat. Detta är en svår nöt att knäcka, avvägningen mellan frihet och kontroll. Då det finns de som vill förstöra för oss, som måste övervakas och gripas, samtidigt som den stora majoriteten skall få leva fritt med en hög grad av integritet.

De flesta fastigheter står vem som helst fritt att förvärva. Dessa kan sedan anpassas efter fientliga planer. Detta har börjat uppmärksammas i Finland och jag hoppas att vi också börjar se över lagstiftning och policy. I några fall har vi sagt nej till att utländska intressen köper strategiskt viktig infrastruktur, men mer behöver göras. Exempelvis bör vi sätta in begränsningar för hur stor andel som utländska aktörer har rätt att köpa in sig i strategiskt viktiga företag. Om en fientligt inriktad aktör äger sådana företag kommer de åt känslig information, kan lägga ner verksamheten eller exempelvis avlyssna eller göra påverkansoperationer utan att bryta mot lagen. Tyskland har nu börjat lägga in begränsningar i sin lagstiftning, vi bör följa efter.

Vi har de senaste åren byggt upp ett samhälle som bygger på just-in-time och/eller slimmade system med väldigt få lager och depåer, och liten redundans, där det mesta tillverkas och transporteras när det finns en efterfrågan. Det är enkelt för en fientligt inställd organisation att kartlägga dessa flöden och hitta sårbarheter.

Detta gäller genomgående för nästan alla våra system, både de offentliga som de privata. För att nämna några:

  • Kommunikationssystem
  • Telenät
  • Livsmedel
  • Energi
  • Betalningsmedel
  • Transportsystem

Vi bygger ett samhälle som är ultraeffektivt i ekonomiska termer, men inte tillräckligt resilient och slagtåligt om det uppstår oförutsedda händelser eller ofred. Vad menar jag med resilient? Jo, ett system som tål en hel del störningar innan det kollapsar. Ju mindre resiliens desto enklare är det att rubba systemet så att det slutar att fungera. Om ett system är resilient kan det attackeras på en hel rad områden utan att det märks så mycket, det tar mycket längre tid innan det kollapsar.

Vi kan med relativt små medel från staten se till så att de kommersiella system som byggs upp blir många gånger mer resielienta, exempelvis kan ett telesystem byggas rent kommersiellt för att maximera vinsterna till operatören vid normala driftsituationer. Men om vi bygger in resiliens med hjälp av statliga pengar, eller med tuffare lagstiftning, så behöver det inte kosta så mycket mer om det sker vid konstruktion och uppbyggnad. Det kan räcka med några % i extra kostnad för att kunna tåla rejäla påfrestningar från exempelvis terroristdåd, ofred eller andra onormala påfrestningar, som stormen Alfrida. Detta gäller i princip alla system, om man från början konstruerar systemen för att vara mer resilienta, så kostar det inte så mycket som om det måste läggas in senare.

Detta gäller inte bara krav på resiliens. Jag skulle vilja hävda att det är en naturlag för nästan alla system och nästan alla krav, att om man i ett tidigt skede i utvecklingen av ett nytt system ställer krav så kostar det inte så mycket att införa denna funktionalitet. Om det i stället kommer nya krav efter det att ett system är färdigt, kan det bli väldigt kostsamt att införa ny funktionalitet. Ibland kan det till och med bli dyrare än att införskaffa ett helt nytt system, där de nya kraven är tillgodosedda.

Då vi nu behöver öka vår motståndskraft och satsa på ett starkt totalförsvar bör vi snabbt sätta in åtgärder för att minska våra kritiska systems känslighet, mycket skulle kunna göras på frivillig väg eller med hjälp av lagstiftning.

Staten bör utföra olika studier för att möta de nya krav vi sätter på robusthet inom totalförsvarskonceptet. Vi bör då sätta upp minst en ny organisation med analytiker, och eller förstärka de redan befintliga. Dessa bör jobba tvärvetenskapligt med moderna verktyg och metoder, som exempelvis operationsanalys, modellering, simulering och AI (artificiell intelligens), för att optimera vårt samhälle så att det blir mer resilient.

Vi måste prioritera om våra resurser och satsa mer aktivt på ett totalförsvar. Vad skall prioriteras och vad kommer de olika alternativen att kosta? Då kommer vi förhoppningsvis kunna utnyttja våra resurser där de bäst behövs.

En liten storm med byar på upp till drygt 30 m/s skall inte behöva göra att 20.000 människor skall behöva frysa i sina hem, vara utan vatten, kyl, frys och matlagningsmöjligheter. I skrivande stund är det minusgrader ute och det kan ta minst en vecka till innan de flesta fått strömmen tillbaka. När vi nu skall lägga mer resurser på totalförsvaret av Sverige, måste vi börja med att tillfredsställa de mest basala behoven: mat, värme, skydd, vatten och el.

Författaren är vd och ledamot av KKrVA.

Prolog: Rikskonferensen 2019

Om lite drygt en vecka öppnas den 73:e Rikskonferensen – en institution i det försvarspolitiska Sverige. Söndagen den 13 januari har cirka 350 deltagare transporterats till Sälens Högfjällshotell och tagit plats för att klockan 1230 se Folk och Försvars ordförande Göran Arrius och generalsekreterare Maud Holma von Heijne öppna årets konferens. De kommer lämna över till Eva Hamilton, som modererar konferensen för första gången – det är ingen enkel uppgift att efterträda utomordentliga Pernilla Ström, som under många år med varm och fast hand manövrerat konferensens tre dagar från start till mål.

Årets konferens har underrubrikerna Sverige och världen (söndag), Militärt och civilt försvar (måndag) och Skydd av vår demokrati (tisdag). Under dessa rubriker ryms bland annat relationerna med USA och den transatlantiska länken, försvarssamarbetet inom EU, Kinas säkerhetspolitiska ambitioner, svenskt militärt försvar, nordiskt perspektiv på försvarssamarbete och totalförsvarsutveckling, hoten mot Sverige, artificiell intelligens (AI) och klimatförändringarnas konsekvenser för krisberedskap och säkerhetspolitik.

Som en övergripande reflektion kan jag konstatera att det över tid försämrade säkerhetspolitiska läget präglar konferensen mer och mer för varje år – liksom inrikespolitiska utmaningar. Allt annat hade naturligtvis varit anmärkningsvärt, och man kan med fördel lägga tidigare års konferensprogram vid sidan av varandra för att få denna utveckling tydligt illustrerad genom ämnesval och rubriker på programpunkter. De som vill beforska svensk försvars- och säkerhetspolitisk utveckling, och vad som har varit på tapeten i den försvarspolitiska offentligheten genom decennierna, har en skatt att utforska i dessa program.

Söndag

Klockan 1235 kliver försvarsministern i övergångsregeringen, Peter Hultqvist (S) upp på scenen och levererar Sveriges säkerhetspolitiska prioriteringar.  Han kommer av nödvändighet vara lite tillbakablickande och återge vad som åstadkommits under föregående mandatperiod, helt säkert med betoning på de bilaterala samarbeten som fördjupats. Möjligen kommer han också varna för eventuella borgerliga äventyrligheter (ur hans perspektiv) i NATO-frågan, om det blir regeringsskifte framöver. Jag hoppas på en gedigen programförklaring när det gäller S ambitioner gällande den nuvarande utvecklingen inom försvarsområdet i Bryssel – och hur han ser på svenska och finska olikheter i det avseendet, med tanke på det nära samarbetet mellan Stockholm och Helsingfors. Min gissning är också att han kommer uppehålla sig vid försvarsekonomin på så sätt att han vill inskärpa vikten av att hålla hårt i de pengar man tilldelar Försvarsmakten framåt – eller med andra ord skuldfördela lite mellan politiken och Försvarsmakten när det gäller att fatta beslut på rätt underlag.

Efter Hultqvist (1255) är det Ulf Kristersson, partiledare Moderaterna, som under 20 minuter redovisar Vårt alternativ för svensk säkerhetspolitik. Han kommer helt säkert framhålla enigheten inom alliansen när det gäller att tilldela försvaret pengar – och att Sverige på sikt ska bli medlemmar i NATO. Det ska bli särskilt intressant att höra hur han i den kontexten väljer att uttrycka sig om de transatlantiska relationerna och den nuvarande amerikanska administrationen, men lika intressant är hur han formulerar sig om ambitionerna inom ramen för EU. Att förvänta är också en insatt del om hur vi bör förhålla oss till Kina.

1315 blir det Transatlantic Relations: Challenges and Opportunities Ahead, förmedlade av Eric D. Chewning, Deputy Assistant Secretary of Defense for Industrial Policy, USA. Ett symptomatiskt val av talare från den amerikanska sidan. Nej, jag är inte ironisk, det är helt rätt, särskilt som nästa programpunkt (1340) lyder USA och Sverige – från papper till Patriot. Här medverkar Karin Olofsdotter, Sveriges ambassadör i USA Mike Winnerstig, enhetschef Säkerhetspolitik Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och Elisabeth Braw, Associate Fellow, Director of the Modern Deterrence project, RUSI.

1440 inleds ett block om försvarssamarbetet inom EU med Katarina Areskoug Mascarenhas, chef EU-kommissionens representation i Sverige Hennes anförande följs upp med en paneldiskussion om Försvarssamarbete i Europa – behovet av en svensk strategi, där Göran Mårtensson, generaldirektör Försvarets materielverk (FMV), Niklas Alm, strategichef/stf generalsekreterare Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF), Johan Svensson, chef Produktionsledningen Försvarsmakten, Bodil Valero, europaparlamentariker (MP) och Gunnar Hökmark, europaparlamentariker (M), medverkar. Detta är en programpunkt där rubriken så att säga säger allt. Behovet av en strategi är stort och akut, om Sverige som samlad kraft ska kunna agera på ett konstruktivt sätt som också ger egen nytta. Önskan är således att diskussionen inte stoppar vid att uttrycka själva ambitionen, utan hur en sådan strategi bör se ut (och vad som vore kontraproduktivt på kort och lång sikt). Vi behöver också någon/något som får ett utpekat ansvar att leda – inte bara att samverka – på myndighetssidan, tätt sammankopplad med regeringskansliets tänkare inom området. Det vore uppfriskande om Göran Mårtensson plötsligt sade att han tar befälet.

Efter EU blir det Kina. 1605 talar Ola Wong, journalist med fokus på Kina om landets (större) ambitioner. Därefter följer FOI:s forskningsledare Jerker Hellström och Klas Eklund, Senior Economist Mannheimer Swartling, om Kinas politiska prioriteringar. Därefter (1635) utbryter Hård och mjuk makt – svensk-kinesiska relationer – en debatt mellan Kristina Sandklef, oberoende Kinaanalytiker Sandklef Asia Insights, Malin Oud, kontorschef Peking och Stockholm, Raoul Wallenberginstitutet, Philip Botström, förbundsordförande SSU och Joar Forssell, förbundsordförande LUF.

Söndagens program avrundas med svensk utrikespolitik. Under rubriken Sveriges utrikespolitik: ett verktyg för stabilitet talar Annika Söder, kabinettsekreterare Utrikesdepartementet och Hans Wallmark, ordförande i Utrikesutskottet (M). Diskussionen kommer troligen omfatta Sveriges tid i FN:s säkerhetsråd, men förhoppningsvis inte enbart utan även vara framåtblickande. En önskan här är hur svensk självbild påverkar både vårt agerande och eventuell fördröjning av åtgärder som borde vidtas om vi inte ska möta verkligheten i ett plötsligt, bryskt uppvaknande och finna att våra tankar om oss själva och vår betydelse internationellt är gällande just på ”planeten Sverige”, men inte någon annan stans. Vad ska vi investera i, prioritera och samla oss omkring för att garantera inflytande om, säg 10, 30 och 50 år?

Möjligen kommer P J Anders Linder, chefredaktör Axess och Anders Lindberg, politisk chefredaktör Aftonbladet, ta upp några sådana trådar när de avslutar den första konferens dagen med Utrikespolitiskt perspektiv.

Måndag

Dagen inleds (1230) med fyra nordiska försvarsministrar på scenen under rubriken Nordic defense capabilities, nämligen: Peter Hultqvist, Sveriges försvarsminister, Claus Hjort Frederiksen, Danmarks försvarsminister, Jussi Niinistö, Finlands försvarsminister och Frank Bakke-Jensen, Norges försvarsminister. Det kommer bli en uppvisning i samstämmighet och nordisk beslutsamhet, vilket fyller sin funktion, men jag hoppas att de fyra lättar hjärtat lite och även vågar närma sig områden där det skaver. Då kommer vi längre.

Klockan 1340 är det ÖB Micael Bydéns tur att tala om Svensk försvarsförmåga som stärker stabiliteten i Europa. Jag tror man kommer kunna sammanfatta talet med att han är stolt, men inte nöjd. ÖB har en utmaning att samtidigt beskriva den lättnad som det senaste ekonomiska tillskottsbeskedet innebär (särskilt för 2019), men samtidigt vara tydlig med att dessa pengar inte medger några som helst nya satsningar. Han kommer behöva kommunicera för att framförallt få politikens förståelse för detta – nämligen att den nya ekonomin innebär att Försvarsmakten får möjligheter att nå redan beslutad målbild fram mot 2020, samt att man kan undvika det förmågetapp efter 2020 som han har varnat för under lång tid, men att pengarna alltså inte ger några som helst tillskott i förmåga eller kapacitet utifrån dagens omvärldsläge och kapaciteten hos andra i närområdet. Detta är svårsmälta budskap för alla som (rättmätigt) ser 18 miljarder som mycket pengar, men som kanske har glömt hur försvarsbudgeten såg ut när det säkerhetspolitiska läget bedömdes som allra ljusast.

Efter ÖB kommer chefen för Högkvarteret, tillika chef ledningsstaben, Jonas Haggren, Fredrik Ståhlberg, chef armétaktisk stab, Mats Helgesson, flygvapenchef och Jens Nykvist, marinchef tala om Försvarsförmåga idag och imorgon. Vi får se hur min gissning i julsagan faller ut när det gäller deras budskap…

Klockan 1450 har jag förmånen att kommentera Försvarsmaktens budskap och läge tillsammans med Linda Nordlund, ledarskribent Expressen.

Dagen övergår sedan till totalförsvarsperspektiv. Generaldirektören för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Dan Eliasson, inleder med Att skapa ett säkrare Sverige. Han får sedan sällskap på scenen av sina nordiska kollegor, de danska, norska och finska generaldirektörerna från motsvarigheterna till MSB, som ger sina perspektiv på nordisk beredskap: Cecilie Daae, generaldirektör Direktoratet for samfunnssikkerhet og beredskap, Norge, Kimmo Kohvakka, räddningsöverdirektör inrikesministeriet, Finland och Henning Thiesen, direktör Beredskabsstyrelsen, Danmark.

En viktig utredning som pågår är Näringslivets roll i totalförsvaret samt försörjningstrygghet i fråga om försvarsmateriel (och som för övrigt tillsammans med utredningen Hälso- och sjukvårdens beredskap och förmåga inför och vid allvarliga händelser i fredstid och höjd beredskap behandlas på Försvarskonferens 2019 i april) och nästa programpunkt handlar om detta centrala område i totalförsvarsplaneringen. Under rubriken Offentlig-privat samverkan i en ny tid: innebörd och samhällsnytta framträder Karl Lallerstedt, ansvarig säkerhetspolitik Svenskt Näringsliv och Åsa Sundberg, VD Teracom.

Klockan 1720 får konferensen en lägesbild om Svenskt totalförsvar i norr genom Björn O. Nilsson, landshövding Norrbottens län, Ulf Siverstedt, chef norra militärregionen Försvarsmakten och Anna Lindh-Wikblad, biträdande kommundirektör Luleå. Därefter ställs en av konferensens viktigaste frågor, nämligen Varför ska vi ha ett totalförsvar? – förankring och försvarsvilja och det är Jenny Deschamps-Berger, sektionschef för analys vid centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan (FHS), Patrik Oksanen, politisk redaktör MittMedia, Benjamin Dousa, förbundsordförande MUF och Hanna Lidström, språkrör Grön Ungdom, som tar sig an detta ämne innan middagen.

Måndagen avslutar med ett långpass om Säkerhet i en osäker värld med Elisabeth Braw, Associate Fellow, Director of the Modern Deterrence project, RUSI, Ewa Skoog-Haslum, vice rektor Försvarshögskolan (FHS), Margareta Wahlström, ordförande Svenska Röda Korset, Åsa Wikforss, professor iteoretisk filosofi vid Stockholms Universitet och Rosaline Marbinah, ordförande Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer.

När det gäller de två ovanstående panelsamtalen ger tidigare erfarenheter från Rikskonferensen vid hand att intressanta sammansättningar av paneler som diskuterar stora frågor, ofta blir höjdpunkter. Sällan något som kommenteras i uppföljande artiklar, men minnesvärt för de som lyssnar.

Tisdag

Den sista konferensdagen inleds av Morgan Johansson, justitie- och inrikesminister i övergångsregeringen. Han talar under rubriken Trygghet och säkerhet –prioriteringar. Jag tror att han kommer tala om att säkerhet nu måste få kosta pengar, till skillnad från att säkerhet inte får kosta, fördröja eller förhindra olika projekt i rationalitetens namn. Han kommer berätta om åtgärder som genomförts och (ur hans perspektiv) synder den tidigare alliansregeringen begick. Mord och mordförsök på gator och torg – de så kallade ”skjutningarna” – lär av nödvändighet ta en del av talet, liksom efterföljande diskussioner under dagen.

Klockan 1255 blir det inrikes och utrikes perspektiv på Hoten mot Sverige – internationella drivkrafter och nationella konsekvenser, genom Gunnar Karlson, chef militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) och Klas Friberg, säkerhetspolischef på Säkerhetspolisen. Gunnar Karlson är i slutet av sin gärning inom MUST medan Klas Friberg är relativt ny som säkerhetspolischef – utomordentliga personer att lyssna till båda två och alla som är intresserade av gråzonsproblematik ska zooma in denna programpunkt eftersom det lär bli fokus på det.

Därefter kommer den tidigare säkerhetspolischefen, nuvarande rikspolischef Anders Thornberg att, tillsammans med riksåklagare Petra Lundh, berätta om Hoten mot Sverige – rättsstatens förutsättningar och utmaningar innan konsekvenserna för individ och samhälle behandlas av Ulf Merlander, lokalpolisområdeschef storgöteborg nordost och Erik Wennerström, generaldirektör Brottsförebyggande Rådet (BRÅ). Därefter kommenterar Magnus Ek, förbundsordförande CUF, Martin Hallander, förbundsordförande KDU och Henrik Malmrot förbundsordförande Ung Vänster.

1545 handlar det om Artificiell intelligens – en pågående revolution? Det är Sara Mazur, Director Strategic Research, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, styrelseledamot SAAB, Magnus Sahlgren, senior forskare Research Institutes of Sweden (RISE) och Joel Brynielsson, biträdande forskningsledare, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som framträder. Därefter (1615) kliver Marika Ericson, doktorand Försvarshögskolan (FHS), Sara Wrige, präst i Svenska kyrkan och doktor i fysik, Niklas Karlsson, ordförande i försvarsutskottet (S) och Allan Widman, ledamot i försvarsutskottet (L), upp på scenen och diskuterar Artificiell intelligens – potential och risker. 

Rikskonferens 2019 avslutas med ett block om klimatförändringarnas konsekvenser inom två olika områden. Först Klimatförändringar – samhället och säkerhetspolitik, med  Malin Mobjörk, Director of Climate Change and Risk Programme Stockholm, International Peace Research Institute (SIPRI) och Mikael Granberg, föreståndare för Centrum för klimat och säkerhet vid Karlstads Universitet och därefter  Klimatförändringar – naturkatastrofer och den moderna frivilligheten med Ylva Jonsson Strömberg, enhetschef Krishantering och beredskap, Svenska Röda Korset, Malin Dreifaldt, ledamot i centralstyrelsen för Bilkåren, Daniel Bäckström, ledamot i försvarsutskottet och Försvarsberedningen (C) och Hanna Gunnarsson, ledamot i försvarsutskottet (V).

1810 är det slut för dagen och sista kvällen med gänget bryter ut.

Programmet inklusive samtliga starttider finner du här. Diskussionerna på scenen i Sälen kommer att kunna följas direkt på Folk och Försvars hemsida och på FoF:s Youtubekanal. SVT Forum kommer också sända, liksom SR:s Studio Ett som brukar vara på plats. På sociala medier följer man lämpligtvis konferensen genom #fofrk

Patrik Oksanen kommer spela in och lägga ut ett samtal mellan honom, Oscar Jonsson och mig varje konferensdag i år också. After #sakpol-podden återkommer således och jag ser mycket fram emot våra samtal om vad som utspelat sig på scenen (och inte) under dagarna på Högfjällshotellet!

sälenpodd

 

 

 

Något om okonventionell påverkan

Reflektion

Bakgrunden till detta inlägg är en intressant diskussion som företog sig på det sociala mediet Twitter, om det är möjligt eller inte att påverka ett fartyg med grovkalibriga vapensystem såsom det svenska automatgevär (AG) 90. Därav tillkomsten av detta inlägg, när Twitter i sig begränsar textmassa m.m för att kunna beskriva ämnesområdet lite mer utförligt. Inledningsvis skall dock poängteras att detta inlägg kommer vara allmänt hållet och baseras på sådan information som kan tillgodogöras i helt öppen litteratur. Inlägget kommer av lättförståeliga skäl ej gå in på tekniska, stridstekniska och taktiska detaljer. Inlägget är en översiktlig hotbildsdiskussion.

Det skall även poängteras vad jag valt att benämna okonventionellpåverkan kan vara en rad olika metoder med olika medel, där det i grund och botten handlar om att lösa en uppgift på ett sätt som inte anses vedertaget. Varvid ett av de mer kända exemplen är överfallet mot det Belgiska fortet Eben-Emael 1940. Inom ramen för detta begrepp faller t.ex. metoden att nyttja grovkalibriga vapensystem mot fartyg, där det primärt är ytstridsfartyg som kan anses utgöra målet.

Ett öppet underlag kring detta går att finna i den tidigare brittiske prickskytten och prickskytteinstruktören Mark Spicers bok "Illustrated manual of sniperskills", totalt berör han det på 15 sidor i sin bok. En kort bakgrund kring Speicer är att han bl.a. driver företaget Osprey Group USA. Han har även utbildat svenska prickskytteinstruktörer, han var även kallad som expertvittne av FBI vid rättegången 2002 gentemot den s.k. ”Beltway prickskytten”.1 Huruvida Spicers underlag i ämnet är adekvat eller ej, är upp till envar att bedöma.

Vad som går att konstatera på de 15 sidorna är utifrån vilken typ av fartyg, hur det är konstruerat m.m. ges ett flertal olika möjligheter för påverkan med grovkalibriga vapen. Fartygets material kan t.ex. ge möjligheten att penetrera det. Utvändiga system, såsom sensorer eller vapen, går att påverka m.m.2Således krävs det underlag kring vart dessa system är placerade på fartyget samt vilken påverkan ett frånfall något av systemen får på fartyget.3 Därutöver är det främst ammunitionstyper med sekundäreffekter, som bör användas.4

Innan vi fortsätter måste några grundprinciper kring denna form av strid beröras. Först och främst handlar det primärt om hur duktig skytten bakom vapnet är. Det avgör vilken form av målyta den kan träffa på olika avstånd. Desto bättre skytt desto mindre yta av ett mål på desto längre avstånd. Därav avgör skyttens förmåga att träffa en yta, vilka målval som kan vara aktuella. Dock kompliceras detta med faktorer som ljusförhållanden (dag, skymning, mörker), vind, rörelse, sjöhävning, avståndet i sig, förslitning av vapnet (påverkar t.ex. höjdspridning), stöd i eldställning för korrekt eldgivning m.m. Är t.ex. målet under rörelse minskar avståndet bekämpningen kan genomföras på men även storlek av målyta, kontra ett statiskt mål, och i vissa fall kan bekämpning under rörelse omöjliggöras.

Således krävs det att målytan är gripbar, s.k. "försvarbara skjutavstånd" måste uppnås, för en eller flera skyttar. Det mest optimala för skytten/skyttarna är givetvis att fartyget ligger förtöjt.5 Är fartyget under rörelse krävs givetvis kunskap om vald färdväg för att vara placerad på rätt plats. Platsen måste även vara på ett sådant avstånd där fartyget har en sådan hastighet att avsedd målyta kan träffas. Därmed, om fartyget är under rörelse begränsas platserna där det kan påverkas,6 dock går det att finna dylika platser i t.ex. den svenska skärgården.

Alla faktorer användas för att approximera vilken del av fartyget som främst bör påverkas s.k. målanalys. Den kanske mest kända metoden för en sådan analys är den s.k. CARVER matrisen,7vilket även går att använda i andra sammanhang och inte enbart med grovkalibriga vapen mot olika mål. Striden i sig är att betrakta som eldöverfall, där i huvudsak samma stridstekniska och taktiska principer går att nyttja för genomförandet, då det som tidigare beskrivits primärt är en yta som skall träffas.

Är det då möjligt att påverka ett ytstridsfartyg med grovkalibriga vapensystem? Utan tvivel är det de, ett antal effekter kan troligtvis uppnås vid beskjutning. Den kraftigaste påverkan är troligtvis om träff och sekundäreffekter efter träff mot ammunitionseffekter kan uppnås på ett fartyg.8Beroende på vilket ballistiskt skydd fartyget har kan invändiga system påverkas,9 dock får träffsannolikhet anses låg på system som skyls, om det inte är av större karaktär, såsom helikoptrar i fartygshangarer eller andra större invändiga detaljer.10 Det kommer dock kräva ökad ammunitionsinsats för att nå verkan. Tekniska system kan även påverkas, vilket kan få sekundära effekter såsom att eldgivning mot olika mål med fartygets vapensystem omöjliggörs.11

Utgör dettaen konkrethotbild? Påverkan mot den svenska flottans fartyg med direktriktad eld förefaller setts som en hotbild under åtminstone 1990-talet med anledning av att det belyses i Taktiskt reglemente för marinens bassäkerhetsförband från 1994. I reglementet skrivs bl.a. följande, ”Exempel på möjliga medel – metoder vid insatser genom specialoperationer: Bekämpning av mål (fartyg och/eller uh-installationer) på avstånd med psk-vapen, pv-vapen, pv/lv-robotar”.12 Varvid en hotbildsbedömning måste kommit fram till att det, åtminstone då, trots allt sågs som en möjlighet att med direktriktad eld påverka fartyg.

Denna hotbild torde, då liksom nu, främst varit riktad mot fartygen när de var förtöjda och i en mindre utsträckning när de rörde sig. Bekämpning under rörelse får dock anses vara fullt möjlig, varvid möjligheten ej skall förringas. Hotet torde varit som störst under ett s.k. skymningsläge då en motståndare är i en förhandssituation samt dess handlingsfrihet är som störst. I vår nutid skulle detta även kunna utgöra ett fullt realistiskt hot inom ramen för en utdragen gråzonsproblematik. Då en statlig aktör t.ex. kan ge sken av att vara en irreguljär aktör och tillämpa det som en metod. Är det då en primär form av strid? Nej det torde de ej vara, utan det är en av många metoder som kan tillämpas. Den är inte okänd, men det är inte heller en metod som frekvent berörs i hotbildsdiskussioner.

Således, beroende på skyttens förmåga att träffa med rätt ammunitionstyp kan olika grader av verkan uppnås. Dock får det ses som mindre troligt att ett fartyg skulle sänkas, det behöver heller inte vara de primära. Givetvis finns det även risker för de som skall genomföra denna typ av strid. Beroende på utbildningsståndpunkt, förmåga till stridsteknisk anpassning, handhavande av egen utrustning m.m. kan skytten/skyttarna röjas varvid bekämpning av dem möjliggörs.

Är då detta något vi själva skulle kunna tillämpa, givetvis är det de. Dock utifrån mängden kombinerade automatgevärs- och prickskyttar som utbildas per år inom Försvarsmakten, får dock effekten av en sådan strid ses som ringa samt sannolikheten att dessa finns på rätt plats vid rätt tidpunkt som låg. Därutöver bör helst ett renodlat grovkalibrigt prickskyttevapen nyttjas vilket skulle höja effekten vid dylik strid, mtp de begränsade målytor som då skulle kunna bekämpas på längre avstånd.13Trots det bör metoden inte förringas ffa. i en längre utdragen konflikt, där störstrid blir mer avgörande för att påverka en motståndare.

Avslutningsvis, att dylika okonventionella metoder skulle kunna nyttjas av en statlig aktör får ses som troligt. Ytterst få såg framför sig de tyska fallskärmsjägarnas agerande 1940 gentemot det belgiska fortet vid Eben-Emael, eller t.ex. det ryska agerandet på Krimhalvön 2014. Varvid inga åtgärder, förståeligt, vidtogs mot metoderna innan de tillämpandes. Lika lite som den samlade västvärlden inte såg framför sig en rad av de olika metoderna som irreguljära aktörer tillämpat under de senaste två decennierna, men som nu motarbetas. Därutöver behöver inte metoderna vara med kinetisk verkan, utan som på Krimhalvön kan det röra sig om icke-kinetisk. Dock handlar det om att bedöma vad som är ett realistiskt hot och inte, för det går ej att skydda sig mot allt.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Facebook 1(Engelska)
Osprey Group USA 1(Engelska)
The Globe and Mail 1 (Engelska)

Försvarsmakten. Taktiskt reglemente för marinens bassäkerhetsförband. Stockholm: Försvarsmakten, 1994.
Michaelis, Dean. Complete .50-Caliber Sniper Course: Hard-Target Interdiction. Paladin Press, 2000.
Spicer, Mark. Illustrated manual of sniper skills. St. Paul, MN: Zenith Press, 2006.

Slutnoter

1Osprey Group USA. Mark Spicer. 2018. http://www.ogroupusa.com/instructorprofiles/mark-spicer/(Hämtad 2019-01-03)
Facebook. 1st Battalion The Princess of Wales's Royal Regiment. 2015. https://www.facebook.com/1PWRR/posts/one-of-the-common-misconceptions-about-life-in-the-infantry-is-that-it-doesnt-pr/817650181640226/(Hämtad 2019-01-03)
2Spicer, Mark. Illustrated manual of sniper skills. St. Paul, MN: Zenith Press, 2006, s. 79, 83, 88.
3Ibid. s. 80.
4Ibid. s. 85.
5Ibid. s. 84.
6Ibid.
7Michaelis, Dean. Complete .50-Caliber Sniper Course: Hard-Target Interdiction. Paladin Press, 2000, s. 374-376.
8Spicer, Mark. Illustrated manual of sniper skills. St. Paul, MN: Zenith Press, 2006, s. 85, 90-91.
9Ibid. s. 79, 88.
10Ibid. s. 91-92.
11Ibid. s. 87, 89-90.
12Försvarsmakten. Taktiskt reglemente för marinens bassäkerhetsförband. Stockholm: Försvarsmakten, 1994, s. 60.
13The Globe and Mail. Fife, Robert. Canadian elite special forces sniper makes record-breaking kill shot in Iraq. 2017. https://www.theglobeandmail.com/news/politics/canadian-elite-special-forces-sniper-sets-record-breaking-kill-shot-in-iraq/article35415651/(Hämtad 2019-01-03)

Måste allting utredas en gång till?

av Bo Richard Lundgren

Regeringen har beslutat att utreda näringslivets roll i totalförsvaret. Denna roll har tidigare varit mycket omfattande och viktig fram till den olycksaliga ”strategiska time-outen” för cirka tjugo år sedan. Innan jag diskuterar utredningen, vill jag kort påminna om hur rollen i stort sett ut i ett hundraårigt perspektiv bakåt.

Det startade med Det ekonomiska försvaret under och efter första världskriget. När andra världskriget bröt ut var detta någorlunda uppbyggt, och vi erinrar oss Per–Albin Hanssons ord Vår beredskap är god, som enligt moderna forskare syftade på just det ekonomiska försvaret.

Under andra världskriget användes organisation och metoder hämtade från tidigare erfarenheter. Hit hörde förstås lagring, ransonering m m. Vi hade också en tid ett Folkhushållningsdepartement och en Folkhushållningsminister.

När systemet med funktionsansvar infördes i det civila försvaret år 1986 blev det ekonomiska försvaret i huvudsak ersatt av en funktion med beteckningen Försörjning med industrivaror. Ett omfattande system hade byggts upp med krigsviktiga företag s k K-företag och det fanns en statligt styrd lagringsverksamhet i förrådsbyar och bergrum. Denna verksamhet byggde på samverkan och avtal med näringslivet. Vid försörjningskriser och krig skulle också en Försörjningskommission kunna träda in. Den bestod av representanter för den offentliga sektorn och näringslivet. Under höjd beredskap blev denna kommission en statlig myndighet. Näringslivet har alltså haft en omfattande och viktig roll inom totalförsvaret.

Efter Berlinmurens fall lades hela systemet ned och hamnade i malpåse. Den idag yrkesverksamma generationen har därför liten vana och erfarenhet av att arbeta tillsammans i totalförsvarsfrågor. Men nu har den politiska nivån lyckligtvis kommit på andra tankar. Den nya inriktningen blir också mycket tydlig i den parlamentariska Försvarsberedningens senaste rapport Motståndskraft. Här finns en bra analys och en heltäckande beskrivning av vad som behöver göras för att näringslivet åter ska kunna spela en nödvändig roll inom totalförsvaret. Tyngdpunkten flyttas också något från rena försörjningsfrågor till säkrandet av samhällets viktiga infrastruktur jämfört med tidigare

Efter det att rapporten hade landat på regeringens bord i december 2017 dröjde det cirka ett halvår innan det kom ytterligare ett utredningsuppdrag från regeringen som specifikt ska behandla detta område. Direktiven är skrivna, och en utredare är utsedd. Utredningen ska lämna sitt resultat senast den 1 december 2019.

Jag har läst direktiven noga. Man kan lugnt säga att utredaren fått en mycket omfattande uppgift. I princip handlar det om att lägga fram förslag på hur man åter bygger ett ekonomiskt försvar eller en industriell försörjning, men utifrån de förutsättningar som nu gäller i ett modernt högteknologiskt välfärdssamhälle.

Jag citerar nedan några av uppgifterna i regeringens direktiv (i förkortad form). Utredaren ska

  • Se över regelverket (lagstiftningen),
  • Lämna förslag på vilka krav som ska kunna ställas på näringslivet
  • Lämna förslag på hur totalförsvarsviktiga företag ska kunna leverera varor
  • Belysa konsekvenserna av Sveriges medlemskap i EU inklusive EU-rätten
  • Analysera konsekvenser av utländskt ägande

Ovanpå detta gedigna frågekomplex har regeringen dessutom lagt ytterligare en omfattande uppgift. Utredaren ska nämligen också

  • Lämna förslag på åtgärder för att stärka försörjningstryggheten i försvarsmaterielförsörjningen

Mot bakgrund av denna läsning gör jag tre reflektioner. (Det går att göra fler, men jag begränsar mig till de här.)

  1. Varför måste flera av de här frågorna utredas en gång till? Regeringen förfogar ju över ett antal kompetenta medarbetare i Regeringskansliet (RK); många med erfarenhet av att samverka med näringslivet. Dessa tjänstemän är ju rekryterade för att just kunna ta hand om utredningsförslag och omvandla dessa till propositionstext eller i regleringsbrev till myndigheterna. Också berörda myndigheter besitter kompetens att kunna ta hand om förslag och göra om dem till skarp verklighet. Varför i hela friden ska stora tunga frågekomplex behöva klumpas ihop och läggas i knät på en enmansutredares? Dessutom i en utredning som får minimalt med tid på sig?
  2. En annan reflektion infinner sig också. Två frågor är av strikt juridisk karaktär. Den ena handlar om behovet av att revidera lagstiftningen på området. Den andra handlar om relationen till EU-rätten. RK har gedigen juridisk kompetens. Denna finns rikligt företrädd inom de olika departementen. En väldigt naturlig modell hade väl varit att förlita sig på denna kompetens och direkt ge berörda jurister i uppdrag att belysa och lösa frågorna i samverkan med näringslivet och skriva propositionstext om så behövs.
  3. Den tredje funderingen, som jag har, handlar om försvarsmaterielfrågornas koppling till de andra uppdragen. Visst, det finns ett samband. Men just dessa frågor hanteras ju av Försvarets Materielverk, FMV. Verket ska ju, enligt sin instruktion, se till att Försvarsmakten har materiel och logistiktjänster som den behöver för att kunna utföra sitt uppdrag. På FMV finns 3400 anställda. Som lekman inom området – och som skattebetalare – undrar jag nu: Har inte FMV klart för sig hur man ska stärka försörjningstryggheten i Försvarsmaterielförsörjningen? Om så, mot förmodan, inte är fallet, skulle inte några av dessa 3400 kvalificerade tjänstemän kunna avdelas för att ta itu med de frågor som nu enmansutredaren har fått på sitt bord?

En slutsats är att näringslivet fortsatt måste ha en nödvändig och viktig roll inom totalförsvaret. Vi har en nästan hundraårig tradition av samverkan mellan offentlig sektor och näringslivet inom området. Denna erfarenhet och kunskap finns tillgänglig och går att stöda sig på.  I Finland finns en bestående kompetens att samarbeta med näringslivet och erfarenhet av att beakta EU-dimensionen. Försvarsberedningen har också talat om vad som i allt väsentligt behöver göras. Det innebär att fortsatt utredande kraftigt bör kunna begränsas. Det som nu behövs är istället ”mindre snack och mera verkstad.”

Jag har tidigare på denna blogg efterlyst en statsman av Axel Oxenstiernas kaliber. En person som vågar peka med hela handen och som vill – och kan – rätta till saker som gått fel. På det här området skulle det vara mycket angeläget.

 
Författaren är tidigare avdelningschef vid Försvarshögskolan och ledamot av KKrVA.