Ska Sverige ha kryssningsrobotar?

 

I går (långfredag) utbröt det en intensiv och intressant debatt på Twitter avseende den eventuella nyttan med svenska kryssningsrobotar initierad av @wisemans inlägg http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2015/04/dags-att-hoja-troskeln-del-4.html.

Frågan har knappast ett entydigt svar. Nedan mina tankar.

 Först en liten översikt av vad för typ av system vi (jag) talar om. Kryssningsrobotar finns i ett stort antal varianter, landbaserade, flygburna och fartygsburna (även ubåtar). Räckvidderna kan variera från ca 300 kilometer upp till långt över 1000 kilometer. De har hög precision, 5-10 meter. Robotarna kan bära olika typer av stridsdelar t ex en stor sprängladdning, substridsdelar av olika slag som sprids över en större yta, kärnladdningar, elektroniska störsystem m fl. De anflyger normalt på låg höjd i underljudsfart och är tämligen svåra att bekämpa med luftvärnssystem (dock inte omöjligt, speciellt inte om det rör sig om enstaka robotar).  

Här två exempel på amerikanska system som eventuellt skulle kunna vara aktuella för Sverige.

TOMAHAWK kan avfyras från ett flertal olika plattformar, bl a ubåtar. Räckvidden är över 1000 km. Nyttolasten är ca 450 kilo. En indikation på priset kan var den brittiska beställningen år 2014 på 65 ubåtsavfyrade robotar till ett pris av 140 miljoner US dollar vilket skulle ge ett styckepris på ca 18 miljoner kronor (inklusive reservdelar och annat stöd).

JASSM är ett flygburet system med en räckvidd på över 300 kilometer. Nyttolasten är ca 900 kilo. Priset per robot, inklusive reservdelar och stöd av olika slag, är ungefär 10 miljoner kronor. Systemet har anskaffats av Finland och kommer sannolikt också införas i Polen.

Den första frågan som bör ställas är, vilken verkan och vad kan man åstadkomma med kryssningsrobotar? Med en konventionell sprängstridsdel går det att bekämpa större punktmål som en byggnad, bro eller liknande objekt. Jag vill här varna för övertro på vad som kan åstadkommas med en stor sprängladdning, 500 eller 1000 kilo. Det låter mycket men ett fåtal sådana slår t ex inte ut en hamn eller ett flygfält. Inte heller slås fältmässigt grupperade förband ut av denna typ av stridsdelar, möjligtvis någon enstaka del av förbandet.

 Med kryssningsrobotar som kan leverera substridsdelar, t ex många små minor eller tidsinställda småladdningar, är det däremot fullt möjligt att för en tid förlama verksamheten på ett flygfält eller på en kaj. Här kan det dock finnas skäl att påminna om att vi själva under det kalla kriget utvecklade metoder att tämligen fort röja sådan stridsdelar på våra flygfält, andra har säkert också gjort det. Substridsdelar som detonerar direkt vid anslag mot marken eller i luften ovanför målområdet är väl lämpade för att t ex bekämpa oskyddade markförband, t ex ett luftvärnsbatteri eller ett grupperat underhållsförband. Kryssningsrobotar är inte väl lämpade för att slå mot rörliga enheter då det tar tämligen lång tid från beslut om insats innan roboten når målområdet.

När det gäller substridsdelar innebär konventionen mot klustervapen en begränsning som för Sveriges del kan påverka vilka typer av stridsdelar vi kan anskaffa till eventuella svenska kryssningsrobotar. USA och Ryssland har inte biträtt konventionen.

Några slutsatser jag skulle vilja dra så här långt är:

        ”en svala gör ingen sommar” skall man uppnå effekt krävs att flera robotar avfyras samtidigt mot samma mål, annars är risken stor att de blir bekämpade innan de nått sitt mål,

        robotar med konventionella stridsdelar (en stor laddning) är måttligt stridseffektiva om målet inte är en helt avgörande installation, t ex en svårersatt viktig bro längs en transportled (viktigt för t ex Finland och Polen med sina landgränser mot Ryssland),

        insatser med substridsdelar t ex mot hamnar eller flygfält måste kunna upprepas för att ge mer än en tillfällig effekt,

Spontant skulle den övergripande slutsatsen bli att kryssningsrobotar vore ett måttligt kostnadseffektivt system för Sverige. Effekten skulle bli begränsad mot sådana mål som är av primärt intresse för oss, hamnar och flygfält, om vi inte hade ett stort antal robotar. Målen är tämligen många och skulle dessutom kräva återkommande insatser från vår sida för att den ryska operationsfriheten skulle begränsas i någon större omfattning.  Det skulle innebära att de vapenbärare som oftast diskuteras, JAS och ubåtar, som har många andra angelägna uppgifter, skulle behöva avdelas för denna uppgift under längre tidsperioder.  Landbaserade kryssningsrobotar är i så fall klokare ur den senare synvinkeln.  Alla aktuella mål skulle kunna bekämpas även från grupperingsplatser långt inne i Sverige.

Nu är det dock inte fullt så enkelt. Även ett begränsat antal kryssningsrobotar i vår arsenal skulle framtvinga ryska motåtgärder. Luftvärnssystem måste avdelas för att skydda de viktgaste målen. Förband med förmåga att röja substridsdelar skulle behöva finnas i hamnar och på flygfält. Viktigare funktioner måste ges fortifikatoriskt skydd. Vissa enheter skulle behöva spridas, vilket minskar deras effektivitet. Sammantaget, utan att skjuta en enda robot har vi påverkat angriparens resursbehov och sätt att uppträda. Dock, och det är ett stort dock, om ett eventuellt angrepp mot Sverige är kopplat till en konflikt med NATO så lär Ryssland behöva vidta dessa motåtgärder ändå och då i en helt annan skala. Existensen av ett antal svenska kryssningsrobotar kommer i en sådan situation knappast påverka behovet av ryska motåtgärder på ett avgörande sätt.

Dessutom, om Nato är engagerat i en konflikt i Östersjöområdet, hur många kryssningsrobotar måste vi anskaffa, och kunna leverera (skjuta) för att det skall göra någon skillnad? Kan de svenska kryssningsrobotarna utgöra något mer än ett marginellt tillskott till det vad Nato, framförallt USA, kan tänkas sätta in? Sannolikt inte. Frågan som då uppstår är om vi inte skulle kunna lämna viktigare bidrag i en sådan konflikt genom att använda de pengar som svenska kryssningsrobotar skulle kosta genom att satsa på andra förmågor t ex bättre och uthålligare luftförsvarsförmåga, fler ubåtar, försvar av Gotland eller något annat? Jag tror det.

Frågan kommer dock i en helt annorlunda dager om vi vill gardera oss, höja tröskeln, för ett isolerat angrepp mot Sverige. Något som kanske inte är helt osannolikt, se mitt inlägg

Den ryska kalkylen måste då innehålla risken för att viktiga installationer eller enheter på ryskt territorium kan bli utsatta för angrepp. Det kommer att kräva omfattande motåtgärder, även om det bara är Sverige som är motståndaren i en given situation. Här skulle antagligen ett svenskt innehav av kryssningsrobotar i ganska hög grad bidra till en ökad avskräckning.

Till dessa båda övergripande fall, Nato är engagerat i närområdet och isolerat angrepp mot Sverige, skulle jag vilja lägga ett underalternativ – insats av svenska kryssningsrobotar på svenskt territorium. Något som kan var aktuellt i båda de övergripande fallen.

Skulle en del av Sverige bli taget, eller håller på att tas, så skulle antagligen även ett begränsat antal kryssningsrobotar kunna vara av stort värde, förutsatt att de var utrustade med olika yttäckande stridsdelar. 

För att illustrera med Gotland (kanske inte oväntat). En ”igenminering” av Visby flygplats och hamnarna på Gotland skulle kunna få en stor fördröjande effekt när det gäller rysk styrketillväxt. Det är knappast troligt att de ryska förbanden inledningsvis disponerar de arbetsmaskiner som krävs för att snabbt få bort mineringarna. Likaså så skulle t ex de luftvärnsförband som mycket sannolikt skulle grupperas på ön vara tacksamma mål för yttäckande stridsdelar. Skyddet både vad avser sensorer och luftvärn i övrigt (förutom det långräckviddiga som till stor del utgör motivet för att ön) skulle knappast var lika väl utbyggt och organiserat som i t ex Kaliningrad, fler av våra robotar skulle nå sina mål, jämfört med insatser på ryskt territorium. Det här resonemanget är självfallet tillämpbart även i andra delar av Sverige, t ex Blekinge och Vikbolandet om de skulle bli utsatta för ett angrepp.

Sammantaget skulle jag vilja hävda att så länge Sverige inte är medlem i Nato så kan svenska kryssningsrobotar utgöra ett väsentligt bidrag till att höja tröskeln för ett eventuellt isolerat angrepp mot oss. Det skulle också ge oss kraftigt ökade möjligheter att påverka viktiga funktioner hos en angripare som tagit eller är på väg att ta delar av vårt territorium. Det senare är viktigt även i situationer där ett angrepp mot Sverige bara utgör ett första steg i en större rysk operation riktad mot Baltikum. T ex att vi angrips några timmar innan Nato hamnar i krig. Det är osannolikt att Nato startar ett krig mot Ryssland innan alliansen är angripen, även om man är övertygad om att kriget står för dörren. Vad vi kan uträtta under dessa timmar kan vara avgörande för såväl oss själva som för Nato. Jag tror att det i Finland är just det scenariet, att man står ensam för kortare eller längre tid, som kraftigt bidragit till att man anskaffat kryssningsrobotar. Det höjer tröskeln, men systemet har också ett klart operativt värde om Finland måste försvara sig mot ett angrepp, t ex insatser mot ryska underhållsleder (broar), fältstaber och artillerigrupperingar.

Skulle Sverige bli medlem i alliansen så ställer jag mig dock avsevärt mer tveksam till att vi borde anskaffa kryssningsrobotar överhuvudtaget. Marginalnyttan för Nato, där vi skulle vara en del av helheten, är för liten jämfört med andra åtgärder vi skulle kunna vidta. Snarare bör vi då satsa pengarna på sådana förmågor som Nato har ont om i vårt närområde, som det tar tid att tillföra eller där det krävs ”lokalkännedom”. Det skulle kunna vara kvalificerat luftförsvar, ubåtsjaktförmåga, markstridsförband mm. Kryssningsrobotar kommer inte vara en akut bristvara för alliansen i händelse av en konflikt i Östersjöområdet, inte relativt sett i alla fall.

Summa summarum, det finns situationer där svenska kryssningsrobotar skulle kunna vara av stort värde – isolerat angrepp eller om vi angrips först vid en större konflikt i närområdet. Skulle Sverige däremot ansluta sig till Nato finns det dock andra system som vi borde prioritera för att öka alliansens totala effekt i Östersjöområdet.  Vid en eventuell anskaffning kan det finnas skäl att se på landbaserade system för att inte begränsa handlingsfriheten med de fåtaliga flygplan och ubåtar vi har – de har många andra uppgifter att lösa också.

                                                      *****

 

 

 

 

Julkalender 2014: Lucka 12 – pansarvärnsrobotar

Ryggraden i den svenska armén när det gällde att bekämpa stridsvagnar var utöver just egna stridsvagnar pansarvärnsrobotar. Den första riktiga pansarvärnsroboten som Försvarsmakten anskaffade var robot 53 Bantam från Bofors i mitten av 60-talet. Roboten hade en räckvidd på upp till ca 2 km och anskaffades i tiotusental. Systemet avvecklades i början av 1990-talet. I början av 80-talet anskaffades även robot 55 TOW från USA (där benämnd BGM-71). Detta var en tyngre robot och med räckvidd upp till 3750 m och används än idag i Försvarsmakten. På senare tid har den levererats i stort antal (förmodligen av USA eller vänligt sinnat land vid Persiska Viken) till syriska rebellgrupper och där använts med stor framgång. System är dock tungt och otympligt vilket gör att det är bäst hanterat från fordon.

När rb 53 närmade sig slutet på sin livslängd och utvecklingen av mer kvalificerat skydd på stridsvagnar hade börjat gå om robotens verkan, inleddes utvecklingen av en ny buren pansarvärnsrobot för Armén. Resultatet blev robot 56 Bill som arméförband utrustades med från och med 1988. Det revolutionerande med rb 56 var att den var takslående. Stridsvagnar har sitt kraftigaste pansarskydd i fronten och därefter på sidorna. I regel har alltid taket varit den mest sårbara punkten. Här skulle rb 56 flyga strax över stridsvagnen och vid passage slå igenom pansaret med sin stridsdel med riktad sprängverkan. På så sätt kunde även de tyngsta stridsvagnarna i världen från relativt långa avstånd slås ut med en i sammanhanget billig och rätt enkel pansarvärnsrobot.

Eftersom robot 56 innebar en så god förmåga att bekämpa stridsvagnar köptes den i mycket stora antal till den svenska armén. Att systemet var lättrörligt och bärbart gjorde det lämpligt inte bara för infanteriförbanden utan det kunde även användas av jägarförband som skulle göra eldöverfall och även fordonsmonteras. Medel föder motmedel och vice versa. När reaktivt pansar blev vanligare på stridsvagnar som skydd mot stridsdelar med riktad sprängverkan, blev ”motmedlet mot motmedlet” att ge robotarna ytterligare en liten stridsdel. Denna skulle detonera det reaktiva pansaret och så skulle den egentliga stridsdelen få fritt fram några millisekunder senare. Sålunda var infanteristens pansarvärnsrobot återigen ett lika kraftigt hot mot stridsvagnen. Robot 56 med dessa tandemstridsladdningar kallades Bill-2 och infördes även den på bredd i Armén, liksom IR-sikten som gav god möjlighet att verka i mörker och även se igenom rök.

Så här långt in i julkalendern borde de flesta läsare kunna gissa sig till fortsättningen. Under 00-talets inriktning mot internationella operationer, kombinerat med en mycket trång ekonomisk ram fattades beslut att avveckla robot 56. Den tilltänkta fienden utgjordes huvudsakligen av motståndare i konfliktområden i Afrika och Asien med låg teknologisk utvecklingsnivå och i regel utan stridsvagnar och stridsfordon. Användbarheten för rb 56 var vid dylika operationer mycket ringa och genom att avveckla systemet skulle man kunna spara pengar för underhåll och lagerhållning.

Följaktligen påbörjades under mitten av 00-talet därför en total avveckling av robot 56. En avveckling som ska ha fullföljts så sent som 2013. Försvarsmakten fick lämna ifrån sig sina robotar till industrin, där en del modifierades och såldes till Saudi-Arabien. Resultatet är vid det här laget välkänt som ”Saudi-affären”. Ingen journalist har mig veterligen dock gjort kopplingen till vad detta innebar för det svenska försvaret. En rimlig fråga att ställa är också hur mycket betalt Försvarsmakten fick för alla dessa tusentals fullt fungerande och toppmoderna pansarvärnsrobotsystem? För industrin har det utan tvivel varit det bästa av affärer. Först säljer man vapensystemet en gång till Försvarsmakten och får fullt betalt. Därefter får man näst intill gratis tillbaka vapnen och kan sedan sälja dem för fullpris en gång till.

För svenskt försvar innebär detta idag att den enda kvalificerade förmågan att slå ut fientliga stridsvagnar på längre avstånd än 600 m utgörs av egna stridsvagnar och det fåtal robot 55 som finns kvar. På avstånd under 600 m finns numera den nya robot 57 med god förmåga, men som sagt med kort räckvidd. Samma begränsningar gäller för bekämpning av fientliga stridsfordon, men dessa kan även bekämpas med egna stridsfordon. Här är dock en begränsning att en av Arméns bataljoner nu utrustas med pansarterrängbilar där man medvetet valt bort vapensystem med förmåga mot andra stridsfordon då målbilden var just internationella operationer.

Idag lever alltså Försvarsmakten med att större delen av organisationen inte kan rå på fientliga stridsvagnar som befinner sig bortom 600 m avstånd eftersom några sådana inte fanns med i planerna under 00-talets strategiska time-out. Vill man avhjälpa den bristen blir det till att anskaffa ett nytt pansarvärnsrobotsystem – och det lär varken bli billigt eller finns utrymme för ekonomiskt.

Läs mer om robot 56 hos SoldF.com

Julkalender 2014: Lucka 8 – Kustrobot

Under den modernisering som skedde av Kustartilleriet under 80-talet började man planera för en landbaserad variant av den framgångsrika svenska sjömålsroboten robot 15. Erfarenheterna från de fartygs- och flygplansavfyrade versionerna var mycket goda och en montering av robotarna på lastbil skulle kunna ge Kustartilleriet möjlighet att verka på betydligt större avstånd (> 100 km) än vad man kunnat med sitt eldrörsartilleri (≈ 25 km) och tidigare kustrobotsystem. Man skulle därtill också uppträda rörligt och därigenom öka överlevnadsmöjligheterna jämfört med de fasta anläggningarna.

I mitten av 90-talet var det enda batteriet levererat och förbandet uppsatt. Det blev dock inte långlivat utan lades tillsammans med det övriga kustartilleriet ned i försvarsbeslutet 2000 eftersom det inte längre fanns något invasionshot över havet. Grannlandet Finland som har sina största problem med den långa landsgränsen mot Ryssland, köpte också robotsystemet eftersom det lämpar sig mycket väl till att behärska Finska Viken och man har det fortsatt i drift.

Som nämndes i gårdagens lucka har en viss eftertankens kranka blekhet uppstått kring Gotland tio år efter att Riksdagen beslutade av lägga ner samtliga förband på ön. På samma sätt som den aktör som behärskar Gotland, kan behärska luftrummet över Östersjön med ett markbaserat långräckviddigt luftvärnssystem, kan man även behärska havet med ett långräckviddigt kustrobotsystem. Det gäller så klart även Sverige. I sin rapport från i våras beskriver Försvarsberedningen problematiken med Gotland och talar åter om ett behov av kustrobotar och då på Gotland.

”Försvarsmakten bör också analysera och pröva möjligheten samt den operativa effekten av att det inom ramen för anskaffning av en ny sjömålsrobot kan vara möjligt att del av denna blir tillgänglig som markbaserad förstärkning på Gotland i form av kustrobot. En kustrobotvariant för basering på Gotland bör tillföras under förutsättning att det bedöms effektivt”

Liksom behovet av markstridskrafter på Gotland, togs frågan om kustrobotar på Gotland upp av försvarsministern i hans högtidstal på Kungliga Krigsvetenskapsakademien i onsdags där han anknöt just till ovanstående passage.

Läs gärna vidare hos Skipper om robotsystem 15KA samt om förslag på återtagande av kustrobot.

Julkalender 2014: Del 6 – Robot 75

Till Attackviggensystemet anskaffades i slutet av 70-talet en ny attackrobot för anfall mot markmål och fartyg. Roboten var den amerikanska AGM-65 Maverick och kom i Sverige att kallas robot 75 efter det år då den beställdes. Versionen som beställdes var den första av de många versioner som sedan skulle komma av AGM-65. Målsökaren var en TV-målsökare som innan skott låstes på det tilltänkta målets kontraster och därefter skedde avfyring och roboten sökte sig själv fram till målet och flygplanet kunde undanmanövrera. Då robotens målsökare själv ledde roboten mot målet kunde målet är vara rörligt och typmålet kan sägas vara en stridsvagn. Stridsdelen utgjordes i grundversionen av en drygt 50 kg laddning med riktad sprängverkan, vilket är något för reaktivt pansar att försöka motverka. I Sverige utvecklas även varianten Robot 75T (som i tung) med en tyngre minstridsdel (briserar efter inträngning), avsedd för fartyg, byggnader, brofästen etc.

Rb 75 infördes redan från början på JAS 39-systemet och gav möjlighet att bekämpa fordon och stridsfordon, mindre fartyg och mindre byggnader. Bekämpning kunde ske av rörliga mål och dessutom medgavs ett låghöjdsuppträdande där piloten i målområdet gjorde en upptagning från lägsta höjd (under radartäckning och med flygning på sådant sätt att korthållsluftvärn hade svårt att verka) under de sekunder det krävdes att låsa in målet och avfyra roboten, för att därefter göra undanmanöver och dra sig ur på lägsta höjd igen. Roboten gick dock att använda från högre höjder också. Det här gjorde att man också var mindre väderkänslig för lägre molnbaser vilka är frekventa i Sverige. Tyvärr intregrerades aldrig Rb 75T på JAS 39 eftersom historien hade tagit en ny vändning vid den avsedda tidpunkten då de sista Viggen gick ur organisationen.

I mitten av 00-talet blev istället fokus på internationella insatser och försvarsbudgeten krympte markant. Flygvapnet kom då att istället satsa laserstyrda bomber av typen GBU-12 som bättre skulle passa i internationella insatser och var det som de flesta NATO-länder använde. GBU-12 var därtill den minsta av de laserstyrda bomberna vilket gav lägre risk för ”collateral damage”, men betyder samtidigt en kraftig begränsning i de mål som kan bekämpas. För internationella insatser skulle detta inte vara något problem. Ej heller det faktum att man måste belysa målet från fällning till träff. Detta skulle antingen göras av markförband eller genom att man flög över luftvärnet, då de potentiella insatsområden inte skulle innebära något värre markhot än korträckviddiga luftvärnssystem. Robot 75 kom därmed aldrig att integreras på JAS 39C och därmed hade man också avsagt sig förmågan att kunna verka mot rörliga mål och reducerat förmågan att verka mot stridsvagnar och andra hårda mål, då stridsdelen på en GBU-12 är mindre än den på Maverick och ej avsedd för just hårda mål. Ska man vara ärlig så var heller inte målsökare på robot 75 så mycket att hurra för då den byggde på 70-talsteknologi. Exportkunden Ungern valde dock att köpa och integrera andra mer moderna versioner av Maverick på sina JAS 39 och använder dem med gott resultat idag.

Vid ungefär samma tidpunkt som beslut fattades om att ej låta robot 75 leva vidare i JAS-systemet hade Sverige fått ett erbjudande av robotens tillverkar om modifiering av befintliga robotar med moderna digitala tv-målsökare med valbar zoom och även IR-målsökare, vilket man dock tackade nej till trots utmärkt funktion hos dessa. Laserstyrda bomber bedömdes räcka för de insatstyper man såg som troliga, samt givet de ekonomiska ramarna.

Lucka 6 var alltså en lucka mellan verktygen i verktygslådan – även den uppkommen för att framtiden var utstakad. Hade det inte varit för att Thailand köpte JAS så hade även sjömålsroboten robot 15F varit försvunnen då en avveckling var planen under mitten av 90-talet. Ibland har man tur.

Nedan några klipp ur filmen Hotet, där en robot 75 får spela rollen som en störkapsel. Därutöver snygga bilder på en av målplatserna på Vidsel och än snyggare bilder på flygning med nu likaledes avvecklade helikopter 9 (och även helikopter 10 som just nu avvecklas i väntan på Hkp 14).

En dag full av kryssningsrobotar

JAS 39 Gripen med 2 x KEPD 350 kryssningsrobotar. Foto Saab

Dagen har minst sagt varit full av kryssningsrobotar. Till stor del av den anledningen att kryssningsrobotar i den svenska diskursen är något förknippat med 80-talets debatt om medellångräckviddiga kärnvapen i Europa. Det är ett problem för därmed hamnar debatten på samma plan som den om drönare. Man klumpar ihop en massa åsikter om hur fjärrstyrda vapensystem under namnet drönare och tror att det löser problemen att vända sig mot teknologin och inte användandet och de internationella regelverken som syftar till att reglera krigföring.

Åter till de svenska eventuella kryssningsrobotarna. Studio Ett i P1 avhandlade under eftermiddagen också kryssningsrobotfrågan, men ur framförallt ett inrikespolitiskt perspektiv. Ett inslag som även bygger vidare på analysen på SR:s hemsida.

Syftet med långräckvidd markmålsförmåga är att kunna påverka en motståndare från avstånd, både för att kunna nå verkan där denne är sårbar, men även för att kunna överleva själv utan att bli bekämpad av defensiva system som luftvärn. Detta går Johan Wiktorin förtjänstfullt igenom på Kungliga Krigsvetenskapsakademins blogg. Han tar även helt korrekt upp den uppgift som attackeskaderna hade, nämligen att kunna anfalla sovjetiska hamnar innan landstigningfartyg lämnat kaj. Konceptet återfanns även hos Marinen där svenska ubåtar skulle kunna ta upp striden redan vid den sovjetiska kusten med minor och torpeder.

Tyvärr upplever jag att Försvarshögskolans Magnus Christiansson var dåligt påläst frågan om långräckviddiga markmålsvapen när han intervjuades i Studio Ett. Konceptuellt är det inte något nytt för Sverige att kunna ta striden till motståndaren. Däremot har inriktningen på internationella insatser gjort att förmågan ej varit aktuell och likaså sprang utvecklingen redan på 80-talet ifrån den svenska flygburna förmågan i och med att det sovjetiska luftförsvaret blev mer kapabelt. Redan då projekterades för ett svenskt långräckviddigt attackvapen för anskaffning under 90-talet.

Christiansson gav tyvärr intrycket att anskaffning av vapen likt dessa skulle innebära ett starkare beroende av USA och det verkade även på honom som att Sverige, Finland och Polen skulle vara de enda länder i Europa och NATO som skulle få köpa vapen av det här slaget. Det är ett mycket olyckligt påstående eftersom en rad NATO-länder sedan tidigare har vapen av detta slag och mer kapabla än vad som nu diskuteras – dock ej amerikanska. Senaste gången NATO-länder exklusive USA använde kryssningsrobotar var när såväl Storbritannien som Frankrike och Italien använde dem mot mål av högt värde djupt inne i Libyen. Dessa robotar är ett europeiskt samarbetsprojekt. Andra exempel är Tyskland och Spanien som använder en annan kryssningsrobot som Sverige var med och utvecklade på 90-talet och som tidigare testats på JAS 39.

Det är djupt, djupt olyckligt att Christiansson drar slutsatsen att Sverige hamnar i knä på USA vid anskaffning av en långräckviddig markmålsförmåga eftersom så inte alls är fallet. Särskilt inte vid en anskaffning av en europeisk kryssningsrobot.

Vidare är en fördel med just dessa långräckviddiga attackvapen att de är ämnade mot fasta mål och därtill fasta mål av högt värde. Detta är mål vars underlag defensiva land som Sverige och Finland i högsta grad förbereder redan i förväg i fredstid. Därmed är alls ej är lika beroende av avståndsinhämtning av precisa målunderrättelser som vid rent offensiva och uppkomna operationer, som t ex Libyeninsatsen. En hamn i Sveriges närområde ligger där den ligger, liksom ett flygfält eller en bro. Målunderlag kan hämtas in och förberedas långt i förväg för de allra flesta av de aktuella måltyperna och så gjordes i stor omfattning under det kalla kriget där till exempel varenda bro i Sverige fanns förberedd som målunderlag liksom en rad andra mål. Moderna kryssningsrobotar har även bildsensorer för att själva på plats assistera med den slutliga precisionen genom att jämföra med inprogrammerade bilder och inte behöva förlita sig på exakta koordinater.

Några argument som framkommit i debatten:

Kryssningsrobotar är alldeles för dyra! Det har under dagen framställts som om dessa långräckviddiga markmålsvapen är väldigt dyra. Ja, de är dyra. Det är alltid militär utrustning eftersom det ytterst är ett så högt pris det handlar om nämligen överlevnad. En kryssningsrobot av de slag som är lämpade för Gripensystemet betingar en kostnad på ca 10 miljoner kr. Det är stora pengar, men då ska man veta att en modern jaktrobot kostar ungefär lika mycket. En laserstyrd bomb av den klena sort som Sverige anskaffat kostar ca en halv miljon kr, men det kommer då att krävas ett 20-tal bomber burna av >5 JAS 39 som därtill ska penetrera ett fientligt luftförsvar för att vara i närheten av att uppnå samma effekt som med en kryssningsrobot, buren av ett enda flygplan som därtill kan fälla roboten långt utanför det egna luftförsvaret.

Det är av just denna anledning som försvarsberedning efter försvarsberedning sedan Kalla Kriget identifierat kryssningsrobotar som det största hotet mot Sverige. De kan fällas utanför luftförsvarets räckvidd i mängd och vålla stor förödelse utan man kan nå egen verkan mot fällande plattform. Av den anledningen är kryssningsrobotar mycket billiga vapensystem!

Bör inte Sverige anskaffa samma vapenmodell som Finland om man ska verka för ett nordiskt försvar? Nej! Samverkan bygger på att kompletterar varandra. Inte att man tar med sig exakt samma. Här handlar det om sammansatta flygoperationer och vid planering av dylika handlar det om att nå verkan mot olika typer av mål. Respektive nation tilldelas mål efter förmåga. Något som blir mycket tydligt vid internationella övningar är vilka begränsningar Sverige har jämfört andra nationer när det gäller att verka mot markmål på grund av de typer av bomber som anskaffats under 00-talet. Högre ”nordisk” förmåga är i så fall att Sverige anskaffar en annan modell av långräckviddigt attackvapen än Finland då alla modeller har olika karaktäristika i form av styrkor och svagheter.

Kryssningsrobotar är ett anfallsvapen! Tror någon på allvar att Finland har för avsikt att anfalla Ryssland med sina kryssningsrobotar utan att man själv först blivit anfallen? Knappast, men det är just en sådan retorik som motståndarna i debatten försöker applicera på Sverige.

Varför klarar man sig inte med de vapen som finns nu? Därför att de vapensystemen alla bygger på att motståndaren ska bekämpas på svensk mark. Birger Schlaug skriver under eftermiddagen i ett blogginlägg om kryssningsrobotar att ”av inrikespolitiska skäl är Reinfeldt villig att göra Sverige till en krigsskådeplats”. Det handlar egentligen om raka motsatsen. Genom att ha förmåga att ta striden till motståndaren höjer man tröskeleffekten, dvs den kostnad motståndaren måste beräkna för att överhuvudtaget inleda ett krig. Väljer motståndaren i alla fall att inleda ett krig finns möjligheten att även föra detta på annat än svensk mark. Det gör det inte utan att ha kvalificerade jakt- och attackvapen.

Ytterst hamnar man i den existensiella frågan ”varför ha ett försvar överhuvudtaget om det inte ska kunna påverka motståndaren” för det är just detta som blir fallet om man inte anskaffar vapensystem som hänger med i den teknologiska utvecklingen. Det gäller inte bara inom luftmaktsteorin utan generellt.

Frågan om långräckviddig markmålsbekämpning är en fråga som behöver stötas och blötas mera och jag ser fram emot att Försvarsberedningen tar upp den i sin kommande rapport. Något annat vore märkligt med tanke på att både regeringen och Socialdemokraterna förespråkar en anskaffning av långräckviddig markmålsförmåga till JAS 39-systemet.

Höjd tröskeleffekt genom luftburen offensiv förmåga
Luftmaktsteori for dummies
Mer om svensk förmåga till markmålsbekämpning (del 1, del 2)

Sett på sociala medier: Vad säger facket om att regeringen vill ersätta kryssningsvärdar och värdinnor med kryssningsrobotar?

Julkalender 2014: Lucka 18 – Luftvärn

I takt med att Försvarsmaktens uppgifter i allt högre grad riktades mot internationella insatser, tilldelades det svenska luftvärnet allt lägre prioritet. Till slut var man i princip ointresserad av andra förmågor hos luftvärnet än den att upptäcka upptäcka ammunition som färdades genom luften, i syfte att kunna förvarna personal på baser i insatsområden för en attack. Det gick dock aldrig så långt att någon verkanskomponent anskaffades.

Från att på 90-talet ha omfattat ett mycket stort antal bataljoner, är det svenska luftvärnet idag nere på endast två bataljoner. Tidigare var varje armébrigad tilldelad en egen luftvärnsbataljon. Utöver detta fanns det medelräckviddiga luftvärnet med robot 77 Hawk som skulle skydda högvärdiga mål. Fristående luftvärnsbataljoner fanns för att skydda annan infrastruktur och inte minst basområden, som t.ex. Flygvapnets baser. I Kustartilleriet, senare Amfibiekåren fanns eget luftvärn med robot 70.

I de stora avvecklingarna försvann för eldrörsluftvärnet i form av 40 mm automatkanoner. Dessa var radarriktade och undergick på 90-talet modifieringar för att få bl.a. även laserasvtåndsmätare. Till skillnad från robot 70, kunde automatkanonerna verka även i mörker och nedsatt sikt emedan robot 70 endast var för dagsljus. En utveckling av robot 70 skedde på 80-talet och infördes i form av robot 90. Här hade skytten flyttats från eldenheten med sikte där han varit utsatt för väder, vind och motverkan, till att istället fjärrstyra lavetter om två robotar från ett fordon. På så sätt ökades uthålligheten kraftigt, samtidigt som införandet av ett IR-kamerasikte gav god förmåga att verka i mörker och dessutom identifiera luftmålen.

I samband med de stora neddragningarna av försvaret i början av 00-talet gick avvecklingen av luftvärnet i rask takt i och med att det yttre hotet mot Sverige ej längre skulle kunna beröra vårt eget territorium. Automatkanonerna överfördes till de baltiska staterna. Robot 90 fick utgå till förmån för den äldre och mindre kapabla robot 70, med tanke på att detta system redan sålts i stora antal till exportkunder. Att mörkerförmågan försvann kompenserades med nattsikten på ett fåtal av de kvarvarande robot 70. Under slutet av 80-talet hade också utveckling påbörjats av ett nytt robotsystem benämnt robot 23 BAMSE som ersättning för automatkanonerna. Detta anskaffades till slut endast som demonstrator i ett lågt antal och lades närmast omedelbart i malpåse.

Kvar blev till slut endast två bataljoner med en blandning av robot 70 och robot 97 HAWK, som under 90-talet genomgått sin andra större renovering och modifiering. När omvärlden blivit mer otrevlig kan man konstatera att det är omfattande luckor i det svenska luftförsvaret vad gäller luftvärn. (Se bild i detta inlägg för jämförelse mellan dagens svenska luftvärns räckvidder och samma antal av modernt långräckviddigt luftvärn)

I och med att robot 70 också börjar gå mot slutet av sin livslängd, anskaffades hastigt ett nytt korträckviddigt luftvärnssystem härom året i form av en markbaserad version av Flygvapnets värmesökande robot 98 IRIS-T. Försvarsmakten har också under flera år påpekat behovet av att ersätta robot 97-systemet. Systemet togs ursrpungligen fram i USA under 50-talet och var bl.a. insatt under Kubakrisen. Nu lutar det återigen mot att Sverige får renovera detta system istället för att anskaffa något mer kapabelt och långräckviddigt system – en faktor som Försvarsmakten satte upp som villkor om Riksdagen endast valde att beställa 60 JAS 39E.

Flera försvarsberedningar har under 00-talet pekat på kryssningsrobotar som ett av de största konventionella hoten mot Sverige. Kryssningsrobot är till följd av sin långa räckvidd svåra att skydda sig mot innan de fälls och roboten har i sig så liten radarmålyta att den är svår att upptäcka och bekämpa. Ser man till den aktivitet som Ryssland genomfört i Östersjön de senaste åren, med bland annat ”ryska påsken” riktad mot Sverige, handlar dessa övningar om bekämpning av markmål med just kryssningsrobotar. Ett annat hot är ballistiska robotar, likt det ryska Iskandersystemet, som konventionellt luftvärn av den typ Sverige idag förfogar över ej kan nå verkan mot.

Mycket talar tyvärr för att luftvärnsluckan fortsatt kommer att vara otätad. Samtidigt kan konstateras att Spanien nyss köpt ytterligare långräckviddigt luftvärn ur det tyska överskottet till mycket lågt pris. Vill man så går det.

Föreslagen ytterligare läsning:
Om förra regeringens högtflygande planer på långräckviddigt luftvärn (idag utdömt av Försvarsmakten som omöjligt till följd av bristande finansiering)
Anskaffning av luftvärnssystemet Patriot

FLEXIBILITET

Foto: FörsvarsmaktenMed start nästa fredag (15 mars) påbörjar marinen en omfattande verksamhet på västkusten. Det handlar dels om att den årligt återkommande ytstridsövningen där robotstrid från fartyg mot sjömål är  det centrala. Utöver detta ske…

FLEXIBILITET

Foto: FörsvarsmaktenMed start nästa fredag (15 mars) påbörjar marinen en omfattande verksamhet på västkusten. Det handlar dels om att den årligt återkommande ytstridsövningen där robotstrid från fartyg mot sjömål är  det centrala. Utöver detta ske…

Finska och/eller svenska stridsfartyg

av Robin Häggblom Flottilj 2020, projekt för utvecklande av den strategiska kapaciteten. Foto: Finska Försvarsministeriet. Den svenska Flottan behöver fler ytstridsenheter, och det snabbt! Det här är ett återkommande budskap från såväl Marinchefen, konteramiral Nykvist som ett antal försvarsdebattörer. Den aktuella lösningen för nyproduktion är en modifierad Visby-klass, Visby 2.0, som är längre, har bättre […]

Ryssland idag, Kina imorgon; men havet är alltid av vital betydelse

av Lars Wedin Apropå Hultqvist-doktrinen Följande historia härstammar, tror jag, från den amerikanske diplomaten Paul Nitze (1907–2004): En björn och en kanin delade kupé på ett tåg. Kaninen blev alltmer nervös och björnen frågade varför. Jo, sa kaninen, jag har ingen biljett och snart kommer konduktören. Jag skall hjälpa dig sade björnen, jag håller dig […]

Något om Arktis och Nordkalotten

Reflektion
Den klimatförändring som nu genomgås i Arktis,1 kommer påverka omvärldsutvecklingen men även svenska förhållanden på ett flertal sätt. Den kanske tydligaste förändringen är möjligheten för sjötransporter som öppnas längs den s.k. ”Nordostpassagen” maa. istäckets reducering i Arktis.2Den andra tydliga förändringen är möjligheten som öppnas för utvinning av de naturresurser, främst fossila bränslen, som finns i Arktis. Där ca. 13 respektive 30 procent av världens oupptäckta olje- och gasfyndigheter finns i Arktis.3 Dessa två förändringar påverkar även de militärstrategiska förhållandena. Där den kanske tydligaste förändringen är den pågående ryska militära återuppbyggnaden av infrastruktur i dess nordliga område.4
Dessa tre faktorer är inget nytt för de som följt utvecklingen kring Arktis och de militärstrategiska implikationer detta kan få i framtiden. Vad som dock förefaller skett under, dels 2017, dels 2018 är en möjlig försämring av säkerhetssituationen där den främst accentueras på Nordkalotten. Där katalysatorn kan antas vara, dels Rysslands annektering av Krimhalvön, dels den pågående klimatförändringen som redan i närtid kan komma att påverka militära förhållanden i Arktis och därmed indirekt på Nordkalotten.
Den första tydliga ryska förändringen kom i slutet av 2014 när Ryssland upprättade ett nordligt militärdistrikt, MD N, omfattande Kolahalvön och område öster därom, Novaja Zemlja, Franz Josef, Srednyj och de Nysibiriska öarna. De huvudsakliga uppgifterna för MD N torde vara att säkerställa den ryska ubåtsbaserade andraslagsförmågan möjlighet att verka, samt säkerställa luftförsvaret över det ryska Arktis. Samma år upprättades även den 80. Motoriserade brigaden i Alakurtti.5 Ryssland förefaller även accelererat uppbyggnaden och förbättringarna av infrastruktur i Arktis och på Nordkalotten från 2014 och framgent.6Planerna för denna återuppbyggnad av militär infrastruktur m.m. förefaller till del lagts tidigare än 2014.7
Därefter förefaller säkerhetsutveckling på Nordkalotten gått i en negativ riktning. Norge kom under 2016 ingå ett bilateralt avtal tillsammans med USA om tillfällig basering av amerikanska marinkårssoldater under 2017, vilket kom innebära att för första gången sedan andra världskriget skulle utländsk trupp vara baserade i Norge.8Cirka 300 marinkårssoldater kom att påbörja sin tjänstgöring i Norge den 16JAN2016.9 Detta beslut kom även förlängas för att omfatta 2018.10 I båda fallen kom Ryssland att ifrågasätta Norges beslut.11 Därefter kom Norge under 2018 hemställa om ytterligare amerikanska marinkårssoldater baserade i Norge från 330 stycken, till 700 stycken. Detta beslut kom av Ryssland att benämnas som ”klart ovänligt”.12Den förstärkta amerikanska marinkårs närvaron i Norge kom påbörjas f.r.om. den 02AUG2018.13 Storbritannien kom även i september 2018, meddela att de skulle påbörja en roterande truppbasering med en kombinerad marinkårs och armé styrka om 800 personer i Norge f.r.om. 2019. Detta förband skall befinna sig i Norge under vinterhalvåret under de kommande decenniet, enligt nuvarande planering.14
Vad avser Storbritanniens och USA basering av förband i Norge, framhävs utbildning som en viktig del. Dock får det anses vara en mindre del av de hela, utan snarare rör det sig om en säkerhetspolitisk markering och en s.k. ”snubbeltråd” gentemot Ryssland, likt baseringen av förband i t.ex. de baltiska staterna. Ett intressant faktum är att mängden personal har ökat över tiden. Vad kan då föranlett denna gradvisa ökning av förband på norskt territorium? Samt vad som förefaller vara ett försämrat säkerhetsläge?
Den 25DEC2014 kom Ryssland anta en ny militärdoktrin, där framkom att en av de ryska väpnade styrkornas huvuduppgifter är att kunna skydda ryska nationella intressen i Arktis. Den ryska maritima doktrinen från 2015 sätter även en stor vikt på att öka den ryska militära förmågan i Arktis. Där Arktis tillsammans med Atlanten utgör de två viktigaste maritima områdena för Ryssland, maa. NATO ökade närhet till Rysslands gränser.15 Dock torde även klimatförändringen och därmed det minskande istäcket även spela en stor roll i detta. Där möjligheten öppnas för påverkan av Rysslands nordliga område, när andra staters militära fartyg kan patrullera utanför den ryska sjögränsen. Här torde framförallt den möjliga påverkan avseende Rysslands andraslagsförmåga men även dess luftburna kärnvapenförmåga, eventuellt utgöra en hotbild Ryssland ser framför sig. I detta sammanhang är det särskilt viktigt att beakta den tyngdpunkt Ryssland sätter på sin kärnvapenförmåga. Det arktiska området blir då särskilt intressant maa. Ryssland har över hälften av sina ubåtsbaserade kärnvapen baserade vid Kolahalvön, samt nyttjar de arktiska farvattnen för dess patruller.16
Vad avser Rysslands övningsverksamhet på Nordkalotten och i Arktis förefaller den även tilltagit från 2014 och framgent. En omfattande övningen genomfördes 2015, där tillförsel av förband från andra militärdistriktet till MD N genomfördes.17Inom ramen för Zapad-2017 förefaller även ett större övningsmoment genomförts på Kolahalvön. Enligt den norska militära underrättelsetjänsten skall Ryssland för första gången sedan det kalla krigets slut genomfört en större förbandsförflyttning till Kolahalvön under Zapad-2017, bl.a. förflyttades markrobotförband av typen Iskander i nära anslutning till den norsk-ryska gränsen.18 I sammanhanget är det värt att notera, att under samma år i april upprättades även den 14. armékåren i MD N.19 Möjligen utgjorde Zapad-2017 ett övningstillfälle för den nyupprättade kårstaben.
Enligt den norska militära underrättelsetjänsten skall även ryska luftstridskrafter genomfört tre stycken simulerade angrepp under det första halvåret av 2017 mot norska mål.20 I sammanhanget med den norska militära underrättelsetjänstens uppgifter kring Zapad-2017, är uppgifter som framkommit i den tyska tidningen Bild intressanta. Tidningen skall erhållit uppgifter från västliga underrättelseanalytiker. Dessa analytiker menar att den ryska övningsverksamheten på Kolahalvön under Zapad-2017, innehöll övningsmoment som kunde tyda på ett väpnat angrepp mot Finland och Norge.21
Under 2018 genomförde NATO sin största övning på över 20 år i Norge.22 Ryssland kom både retoriskt och i praktiskt handling visa sitt missnöje kring övningen. Retoriskt uttalade sig bl.a. det ryska utrikesministeriet kring övningen, som en destabiliserande verksamhet av NATO och motåtgärder skulle vidtas av Ryssland.23 I praktisk handling avlyste Ryssland områden på internationellt vatten för genomförande av övningsverksamhet, dessa områden var placerade inom Trident Junctures övningsområde på internationellt vatten.24Därutöver förefaller både Finland och Norge anklaga Ryssland för att genomfört störning mot det satellitbaserade navigeringssystemet NAVSTAR (populärt benämnt GPS) under övningen.25
Under 2018 har även den norska marinen men även dess utrikesminister och under inledningen av 2019 dess försvarsminister uttryckt en oro kring Ryssland,26 vilket kan antas vara avhängt utvecklingen av säkerhetsläget på Nordkalotten. Rysslands Försvarsminister, Sergej Sjojgu, kom även beröra Arktis vid det utökade försvarsråds mötet den 18DEC2018 där Rysslands President, Vladimir Putin, även närvarade. Nästintill omedelbart kom Försvarsministern beröra Arktis med anledning av aktivering av den amerikanska andra flottan. Denna flotta har enligt den ryska försvarsministern som en av sina huvuduppgifter att utöka amerikansk närvaro i Arktis.27
Under 2019 har även Ryssland annonserat att den årliga operativa-strategiska övningen som i år genomförs i det centrala militärdistriktet, MD C, under namnet Tsentr-2019, kommer omfatta övningsverksamhet i Arktis. Övningsområdet förefaller vara från Novaja Zemlja i väster till de Nysibiriska öarna i öster. Övningen förefaller även kunna utgöra ett fullskaligt test av den ryska förmågan att genomföra militära operationer i Arktis.28Storbritannien förefaller påbörja året med övningsverksamhet i Norge, för dem den största på decennier. Där cirka 1,000 marinkårssoldater kommer öva försvar av norskt territorium i inväntat på brittiska och amerikanska förstärkningar anländer.29Den övningsverksamhet som tilltagit under de senaste åren på Nordkalotten, förefaller även fortsätta under 2019.
Således, dels den militära verksamheten i Arktis och på Nordkalotten tilltar, dels förefaller säkerhetsläget försämrats under de senaste åren. Här bör särskilt den faktor Ryssland fäster vid dess kärnvapenförmåga beaktas. Upplever Ryssland att den balansen rubbas finns en risk att motåtgärder kan tänkas vidtas från rysk sida. På motsvarande sätt som agerandet på Krimhalvön 2014, i mångt kan tänkas skett för att skydda dess flottbas där och därmed sin förmåga att agera, dels i Svarta Havet, dels i Medelhavet. Varvid säkerhetsläget torde kunna försämras och den militära verksamheten tillta i en än större utsträckning än vad vi redan sett i Arktis och på Nordkalotten.
I den allmänna säkerhetspolitiska diskussionen ses dock Nordkalotten och Arktis fortsatt som ett sidoområde, vilket skulle kunna involveras i en konflikt som startar annorstädes. Dock skulle jag vilja påstå att det tankesättet kan vara farligt. Återigen, den vikt Ryssland sätter vid sin kärnvapenförmåga bör ejnegligeras. Påverkas denna förmåga, kommer de agera på ett eller annat sätt. Därmed blir det norra strategiska området för både NATO och Ryssland ett särskilt viktigt område, där potentialen trots allt kan finnas för att en konflikt kan tänkas starta. Vilket kommer påverka Finland och Sverige, då både NATO och Ryssland kommer behöva nyttja dessa områden för att påverka varandra med olika stridskrafter.
Avslutningsvis, detta är några av de faktorer som låg till grund för mitt ställningstagande i årssummeringen av 2018. Där jag ansåg att i händelse av en expandering av den svenska armén bör förbands- och förmågeuppbyggnad av de nordliga förbanden vara särskilt prioriterade och ske i ett tidigt skede av denna expandering. Då det tydligt går att se en försämring av säkerhetsläget på Nordkalotten samt i Arktis och eventuellt en kommande försämring.
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
Bild 1(Engelska)
Daily Mirror 1(Engelska)
Foregin Policy 1(Engelska)
Izvestija 1(Ryska)
House of Commons 1(Engelska)
Regjeringen 1(Norska)
Reuters 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7(Engelska)
Russian strategic nuclear forces 1(Engelska)
Rysslands Försvarsministerium 1, 2(Ryska/Engelska)
Stockholms internationella fredsforskningsinstitut 1(Engelska)
Svenska Dagbladet 1(Svenska)
Sveriges Television 1, 2, 3 (Svenska)
TASS 1(Engelska)
Totalförsvarets forskningsinstitut 1, 2, 3(Svenska/Engelska)
The Moscow Times 1(Engelska)
The Telegraph 1(Engelska)
U.S. Department of Defense 1(Engelska)
U.S. Marine Corps 1(Engelska)
Verdens Gang 1(Norska)
Slutnoter
1Sveriges Television. Olsson, Jonas. Militär upprustning i Arktis när isen smälter. 2018. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/kapprustning-i-arktis-nar-isen-smalter(Hämtad 2019-01-13)
2Ibid.
3U.S. Energy Information Administration. Arctic oil and natural gas resources. 2012. https://www.eia.gov/todayinenergy/detail.php?id=4650(Hämtad 2019-01-13)
4Foregin Policy. Gramer, Robbie. Here’s What Russia’s Military Build-Up in the Arctic Looks Like. 2017. https://foreignpolicy.com/2017/01/25/heres-what-russias-military-build-up-in-the-arctic-looks-like-trump-oil-military-high-north-infographic-map/(Hämtad 2019-01-13
5Persson, Gudrun (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017, s. 80-82.
Svenska Dagbladet. Holmström, Mikael. Ny rysk militärbas nära Finland. 2014. https://www.svd.se/ny-rysk-militarbas-nara-finland(Hämtad 2019-01-13)
Sveriges Television. Isberg, Catharina. Ny rysk bas 30 mil från svenska gränsen. 2014. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/ny-rysk-bas-nara-finland(Hämtad 2019-01-13)
6The Moscow Times. Russia Starts Building Military Bases in the Arctic. 2014. https://themoscowtimes.com/articles/russia-starts-building-military-bases-in-the-arctic-39173(Hämtad 2019-01-13)
Foregin Policy. Gramer, Robbie. Here’s What Russia’s Military Build-Up in the Arctic Looks Like. 2017. https://foreignpolicy.com/2017/01/25/heres-what-russias-military-build-up-in-the-arctic-looks-like-trump-oil-military-high-north-infographic-map/(Hämtad 2019-01-13
7Wezeman, Siemon T. SIPRI Background Paper: Military capabilities in the Arctic. Stockholm: Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, 2016, s. 14-15.
8Reuters. Some 330 U.S. Marines to be temporarily stationed in Norway in 2017. 2016. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-military-idUSKCN12O2DM(Hämtad 2019-01-13)
9Reuters. Hundreds of U.S. Marines land in Norway, irking Russia. 2017. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-military-idUSKBN1501CD(Hämtad 2019-01-13)
10Reuters. Norway-Russia relations to deteriorate following U.S. Marines’ base extension: Russian embassy. 2017. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-russia-idUSKBN19F0AL(Hämtad 2019-01-13)
11Ibid.
Reuters. Some 330 U.S. Marines to be temporarily stationed in Norway in 2017. 2016. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-military-idUSKCN12O2DM(Hämtad 2019-01-13)
12Reuters. More U.S. Marines to train in Norway, closer to Russia. 2018. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-russia/more-us-marines-to-train-in-norway-closer-to-russia-idUSKBN1L017F(Hämtad 2019-01-13)
13U.S. Marine Corps. 3rd Battalion, 8th Marines deploys to Norway as Marine Rotational Force Europe. 2018. https://www.marines.mil/News/News-Display/Article/1651097/3rd-battalion-8th-marines-deploys-to-norway-as-marine-rotational-force-europe/(Hämtad 2019-01-13)
14The Telegraph. Malnick, Edward. UK sending 800 troops to Arctic in warning shot to Russia. 2018. https://www.telegraph.co.uk/politics/2018/09/29/uk-sending-800-troops-arctic-warning-shot-russia/(Hämtad 2019-01-13)
15House of Commons. On Thin Ice: UK Defence in the Arctic. London: House of Commons, 2018, s. 19.
16Granholm, Niklas. Arktis under förändring: standardbilden utmanas. Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2016, s. 23-24.
Russian strategic nuclear forces. Strategic fleet. 2017. http://russianforces.org/navy/(Hämtad 2019-01-13)
Persson, Gudrun (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017, s. 36.
17Carlsson, Märta, Granholm, Niklas, Korkmaz, Kaan. The big three in the Arctic: China’s, Russia’s and the United States’ strategies for the new Arctic. Stockholm: FOI, 2016, s. 33.
18Verdens Gang. Johnsen, Alf Bjarne. E-sjefen: Russland øvde på angrep mot Nord-Norge. 2018. https://www.vg.no/nyheter/innenriks/i/1kye4W/e-sjefen-russland-oevde-paa-angrep-mot-nord-norge (Hämtad 2019-01-13)
19Министерство обороны Российской Федерации. Министр обороны России провел очередное заседание Коллегии военного ведомства. 2017. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12119607@egNews(Hämtad 2019-01-13)
20Ibid.
21Bild. Röpcke, Julian. Putin’s Zapad 2017 simulated a war against NATO. 2017. https://www.bild.de/politik/ausland/bild-international/zapad-2017-english-54233658.bild.html(Hämtad 2019-01-13)
22U.S. Department of Defense. Commander Describes Exercise Trident Juncture Effort, Planning. 2018. https://dod.defense.gov/News/Article/Article/1547736/commander-describes-exercise-trident-juncture-effort-planning/(Hämtad 2019-01-13)
23TASS. Moscow to respond to NATO’s increased presence in Norway. 2018. http://tass.com/politics/1023984(Hämtad 2019-01-13)
24Sveriges Television. Olsson, Jonas. Ryssland planerar robottester nära Natoövning. 2018. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/ryssland-planerar-robottest-nara-natoovning-i-norge(Hämtad 2019-01-13)
25Reuters. Adomaitis, Nerijus. Fouche, Gwladys. Joining Finland, Norway says Russia may have jammed GPS signal in Arctic. 2018. https://www.reuters.com/article/us-nordic-russia-defence/joining-finland-norway-says-russia-may-have-jammed-gps-signal-in-arctic-idUSKCN1NI267(Hämtad 2019-01-13)
26Reuters. Saul, Jonathan. Norway worried by intensified Russian naval activity. 2018. https://www.reuters.com/article/us-norway-russia-security/norway-worried-by-intensified-russian-naval-activity-idUSKCN1IP335(Hämtad 2019-01-13)
Reuters. Fouche, Gwladys. Solsvik, Terje. Russian buildup worries Norway before big NATO military exercise. 2018. https://www.reuters.com/article/us-norway-arctic-nato-russia/russian-buildup-worries-norway-before-big-nato-military-exercise-idUSKCN1MC123(Hämtad 2019-01-13)
Regjeringen. Forsvarsministerens nyttårstale i Oslo Militære Samfund. 2019. https://www.regjeringen.no/no/aktuelt/forsvarsministerens-nyttarstale-i-oslo-militare-samfund/id2624220/(Hämtad 2019-01-13)
27Ministry of Defence of the Russian Federation. Supreme Commander-in-Chief of the Russian Federation attends extended session of the Russian Defence Ministry board session. 2018. http://eng.mil.ru/en/news_page/country/more.htm?id=12208613@egNews(Hämtad 2019-01-13)
28Известия. Круглов, Александр. Рамм, Алексей. В Арктике будет жарко: войска испытают Крайним Севером. 2018. https://iz.ru/822691/aleksandr-kruglov-aleksei-ramm/v-arktike-budet-zharko-voiska-ispytaiut-krainim-severom(Hämtad 2019-01-13)
29Daily Mirror. Hughes, Chris. Myers, Russell. Prince Harry’s secret role with 1,000 British troops in show of strength against Russia. 2019. https://www.mirror.co.uk/news/uk-news/prince-harrys-secret-role-uks-13814164(Hämtad 2019-01-13)

Något om okonventionell påverkan

Reflektion
Bakgrunden till detta inlägg är en intressant diskussion som företog sig på det sociala mediet Twitter, om det är möjligt eller inte att påverka ett fartyg med grovkalibriga vapensystem såsom det svenska automatgevär (AG) 90. Därav tillkomsten av detta inlägg, när Twitter i sig begränsar textmassa m.m för att kunna beskriva ämnesområdet lite mer utförligt. Inledningsvis skall dock poängteras att detta inlägg kommer vara allmänt hållet och baseras på sådan information som kan tillgodogöras i helt öppen litteratur. Inlägget kommer av lättförståeliga skäl ej gå in på tekniska, stridstekniska och taktiska detaljer. Inlägget är en översiktlig hotbildsdiskussion.
Det skall även poängteras vad jag valt att benämna okonventionellpåverkan kan vara en rad olika metoder med olika medel, där det i grund och botten handlar om att lösa en uppgift på ett sätt som inte anses vedertaget. Varvid ett av de mer kända exemplen är överfallet mot det Belgiska fortet Eben-Emael 1940. Inom ramen för detta begrepp faller t.ex. metoden att nyttja grovkalibriga vapensystem mot fartyg, där det primärt är ytstridsfartyg som kan anses utgöra målet.
Ett öppet underlag kring detta går att finna i den tidigare brittiske prickskytten och prickskytteinstruktören Mark Spicers bok ”Illustrated manual of sniperskills”, totalt berör han det på 15 sidor i sin bok. En kort bakgrund kring Speicer är att han bl.a. driver företaget Osprey Group USA. Han har även utbildat svenska prickskytteinstruktörer, han var även kallad som expertvittne av FBI vid rättegången 2002 gentemot den s.k. ”Beltway prickskytten”.1 Huruvida Spicers underlag i ämnet är adekvat eller ej, är upp till envar att bedöma.
Vad som går att konstatera på de 15 sidorna är utifrån vilken typ av fartyg, hur det är konstruerat m.m. ges ett flertal olika möjligheter för påverkan med grovkalibriga vapen. Fartygets material kan t.ex. ge möjligheten att penetrera det. Utvändiga system, såsom sensorer eller vapen, går att påverka m.m.2Således krävs det underlag kring vart dessa system är placerade på fartyget samt vilken påverkan ett frånfall något av systemen får på fartyget.3 Därutöver är det främst ammunitionstyper med sekundäreffekter, som bör användas.4
Innan vi fortsätter måste några grundprinciper kring denna form av strid beröras. Först och främst handlar det primärt om hur duktig skytten bakom vapnet är. Det avgör vilken form av målyta den kan träffa på olika avstånd. Desto bättre skytt desto mindre yta av ett mål på desto längre avstånd. Därav avgör skyttens förmåga att träffa en yta, vilka målval som kan vara aktuella. Dock kompliceras detta med faktorer som ljusförhållanden (dag, skymning, mörker), vind, rörelse, sjöhävning, avståndet i sig, förslitning av vapnet (påverkar t.ex. höjdspridning), stöd i eldställning för korrekt eldgivning m.m. Är t.ex. målet under rörelse minskar avståndet bekämpningen kan genomföras på men även storlek av målyta, kontra ett statiskt mål, och i vissa fall kan bekämpning under rörelse omöjliggöras.
Således krävs det att målytan är gripbar, s.k. ”försvarbara skjutavstånd” måste uppnås, för en eller flera skyttar. Det mest optimala för skytten/skyttarna är givetvis att fartyget ligger förtöjt.5 Är fartyget under rörelse krävs givetvis kunskap om vald färdväg för att vara placerad på rätt plats. Platsen måste även vara på ett sådant avstånd där fartyget har en sådan hastighet att avsedd målyta kan träffas. Därmed, om fartyget är under rörelse begränsas platserna där det kan påverkas,6 dock går det att finna dylika platser i t.ex. den svenska skärgården.
Alla faktorer användas för att approximera vilken del av fartyget som främst bör påverkas s.k. målanalys. Den kanske mest kända metoden för en sådan analys är den s.k. CARVER matrisen,7vilket även går att använda i andra sammanhang och inte enbart med grovkalibriga vapen mot olika mål. Striden i sig är att betrakta som eldöverfall, där i huvudsak samma stridstekniska och taktiska principer går att nyttja för genomförandet, då det som tidigare beskrivits primärt är en yta som skall träffas.
Är det då möjligt att påverka ett ytstridsfartyg med grovkalibriga vapensystem? Utan tvivel är det de, ett antal effekter kan troligtvis uppnås vid beskjutning. Den kraftigaste påverkan är troligtvis om träff och sekundäreffekter efter träff mot ammunitionseffekter kan uppnås på ett fartyg.8Beroende på vilket ballistiskt skydd fartyget har kan invändiga system påverkas,9 dock får träffsannolikhet anses låg på system som skyls, om det inte är av större karaktär, såsom helikoptrar i fartygshangarer eller andra större invändiga detaljer.10 Det kommer dock kräva ökad ammunitionsinsats för att nå verkan. Tekniska system kan även påverkas, vilket kan få sekundära effekter såsom att eldgivning mot olika mål med fartygets vapensystem omöjliggörs.11
Utgör dettaen konkrethotbild? Påverkan mot den svenska flottans fartyg med direktriktad eld förefaller setts som en hotbild under åtminstone 1990-talet med anledning av att det belyses i Taktiskt reglemente för marinens bassäkerhetsförband från 1994. I reglementet skrivs bl.a. följande, ”Exempel på möjliga medel – metoder vid insatser genom specialoperationer: Bekämpning av mål (fartyg och/eller uh-installationer) på avstånd med psk-vapen, pv-vapen, pv/lv-robotar”.12 Varvid en hotbildsbedömning måste kommit fram till att det, åtminstone då, trots allt sågs som en möjlighet att med direktriktad eld påverka fartyg.
Denna hotbild torde, då liksom nu, främst varit riktad mot fartygen när de var förtöjda och i en mindre utsträckning när de rörde sig. Bekämpning under rörelse får dock anses vara fullt möjlig, varvid möjligheten ej skall förringas. Hotet torde varit som störst under ett s.k. skymningsläge då en motståndare är i en förhandssituation samt dess handlingsfrihet är som störst. I vår nutid skulle detta även kunna utgöra ett fullt realistiskt hot inom ramen för en utdragen gråzonsproblematik. Då en statlig aktör t.ex. kan ge sken av att vara en irreguljär aktör och tillämpa det som en metod. Är det då en primär form av strid? Nej det torde de ej vara, utan det är en av många metoder som kan tillämpas. Den är inte okänd, men det är inte heller en metod som frekvent berörs i hotbildsdiskussioner.
Således, beroende på skyttens förmåga att träffa med rätt ammunitionstyp kan olika grader av verkan uppnås. Dock får det ses som mindre troligt att ett fartyg skulle sänkas, det behöver heller inte vara de primära. Givetvis finns det även risker för de som skall genomföra denna typ av strid. Beroende på utbildningsståndpunkt, förmåga till stridsteknisk anpassning, handhavande av egen utrustning m.m. kan skytten/skyttarna röjas varvid bekämpning av dem möjliggörs.
Är då detta något vi själva skulle kunna tillämpa, givetvis är det de. Dock utifrån mängden kombinerade automatgevärs- och prickskyttar som utbildas per år inom Försvarsmakten, får dock effekten av en sådan strid ses som ringa samt sannolikheten att dessa finns på rätt plats vid rätt tidpunkt som låg. Därutöver bör helst ett renodlat grovkalibrigt prickskyttevapen nyttjas vilket skulle höja effekten vid dylik strid, mtp de begränsade målytor som då skulle kunna bekämpas på längre avstånd.13Trots det bör metoden inte förringas ffa. i en längre utdragen konflikt, där störstrid blir mer avgörande för att påverka en motståndare.
Avslutningsvis, att dylika okonventionella metoder skulle kunna nyttjas av en statlig aktör får ses som troligt. Ytterst få såg framför sig de tyska fallskärmsjägarnas agerande 1940 gentemot det belgiska fortet vid Eben-Emael, eller t.ex. det ryska agerandet på Krimhalvön 2014. Varvid inga åtgärder, förståeligt, vidtogs mot metoderna innan de tillämpandes. Lika lite som den samlade västvärlden inte såg framför sig en rad av de olika metoderna som irreguljära aktörer tillämpat under de senaste två decennierna, men som nu motarbetas. Därutöver behöver inte metoderna vara med kinetisk verkan, utan som på Krimhalvön kan det röra sig om icke-kinetisk. Dock handlar det om att bedöma vad som är ett realistiskt hot och inte, för det går ej att skydda sig mot allt.
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
Facebook 1(Engelska)
Osprey Group USA 1(Engelska)
The Globe and Mail 1 (Engelska)
Försvarsmakten. Taktiskt reglemente för marinens bassäkerhetsförband. Stockholm: Försvarsmakten, 1994.
Michaelis, Dean. Complete .50-Caliber Sniper Course: Hard-Target Interdiction. Paladin Press, 2000.
Spicer, Mark. Illustrated manual of sniper skills. St. Paul, MN: Zenith Press, 2006.
Slutnoter
1Osprey Group USA. Mark Spicer. 2018. http://www.ogroupusa.com/instructorprofiles/mark-spicer/(Hämtad 2019-01-03)
Facebook. 1st Battalion The Princess of Wales’s Royal Regiment. 2015. https://www.facebook.com/1PWRR/posts/one-of-the-common-misconceptions-about-life-in-the-infantry-is-that-it-doesnt-pr/817650181640226/(Hämtad 2019-01-03)
2Spicer, Mark. Illustrated manual of sniper skills. St. Paul, MN: Zenith Press, 2006, s. 79, 83, 88.
3Ibid. s. 80.
4Ibid. s. 85.
5Ibid. s. 84.
6Ibid.
7Michaelis, Dean. Complete .50-Caliber Sniper Course: Hard-Target Interdiction. Paladin Press, 2000, s. 374-376.
8Spicer, Mark. Illustrated manual of sniper skills. St. Paul, MN: Zenith Press, 2006, s. 85, 90-91.
9Ibid. s. 79, 88.
10Ibid. s. 91-92.
11Ibid. s. 87, 89-90.
12Försvarsmakten. Taktiskt reglemente för marinens bassäkerhetsförband. Stockholm: Försvarsmakten, 1994, s. 60.
13The Globe and Mail. Fife, Robert. Canadian elite special forces sniper makes record-breaking kill shot in Iraq. 2017. https://www.theglobeandmail.com/news/politics/canadian-elite-special-forces-sniper-sets-record-breaking-kill-shot-in-iraq/article35415651/(Hämtad 2019-01-03)

När fundamenten sviktar

av Stig Rydell Den relativa avspänningen under 1990-talet, manifesterade i långtgående internationella avtal har sakta eroderats. Inlägget tar upp några viktiga exempel på avtal, hur de påverkat omvärlden och det egna nationella ansvaret. Den Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) markerade i Helsingforsavtalet 1975, på sitt sätt, ett visst samförstånd mellan NATO och Warszawapakten. Deltagande stater förband sig […]

Hundens år

Reflektion
Under de sista dagarna av 2018, skall året i vanlig ordning summeras på denna blogg. Detta år har enligt den kinesiska tideräkningen benämns som hundens år. Hundens år skall bl.a. innebära att konflikter mattas av eller avslutas. Huruvida detta varit fallet under 2018, summeras i slutet av inlägget. Inlägget kommer genomföra nedslag på ett antal händelser under detta år. Antalet viktiga händelser är fler än vad som berörs, dock får händelserna anses som signifikanta för året och de kommer även påverka utvecklingen under 2019.
Vi inleder resumén av året med de säkerhetsskapande avtalen, där ett av avtalen kom inleda årets säkerhetspolitiska prövningar redan den 01JAN2018. Under fjolårets två sista kvartal samt dess sista skälvande dagar kom det s.k. Open Skies avtalet återigen vara i blåsväder. Upptakten till detta var att Ryssland bl.a. 2014 hade infört en längdbegränsning, om 500 km kontra de 5,500 enligt avtalet, vid flygningar över Kaliningrad Oblast.1 Det Amerikanska gensvaret till detta kom bli att begränsa i längd hur långa flygningarna fick vara per tillfälle över Hawaii, till 900 km, samt att två amerikanska flygbaser ej längre fick nyttjas av Ryssland vid Open Skies flygningar.2 Ryssland kom den 27DEC2017 meddela att de skulle införa motåtgärder fr.o.m. den 01JAN2018.3
Den ryska motåtgärden kom bli att stänga tre flygbaser för övernattningar vid amerikanska Open Skies flygningar över Ryssland, vilket meddelades av det ryska utrikesministeriet den 28DEC2017.4Under 2018 kom även USA initialt avhålla sig från att godkänna ny rysk dokumentationsutrustning för genomförande av Open Skies flygningar, USA kom dock senare godkänna den.5 Efter den s.k. ”Kersjincidenten” kom USA genomföra en Open Skies flygning över Ukraina den 06DEC2018 i närheten av Krimhalvön, syftande till att bekräfta USA åtagande för Ukraina. Under 2018 förefaller varken Ryssland eller USA genomfört några flygningar över respektive land, inom ramen för Open Skies avtalet.6
Sedan 2013 har USA anklagat Ryssland för att bryta mot det s.k. INF-avtalet.7 Varvid själva avtalet mer och mer börjat ifrågasättas. Ett amerikanskt ultimatum kom att lämnas den 04DEC2018 till Ryssland där USA kräver att Ryssland inom 60 dagar åter börja följa avtalet, annars kommer USA ev. påbörja en process för att lämna det. Enligt USA skall Ryssland även ha flertalet bataljoner med ett markbaserat kryssningsrobotsystem som bryter mot INF-avtalet, något som tillbakavisas av Ryssland.8Ryssland å sin sida hävdar fortsatt bl.a. att USA bryter mot INF-avtalet med dess antimissilsystem som finns operativt i Rumänien och på sikt i Polen samt nyttjandet av beväpnade obemannade flygande farkoster.9 Rysslands President, VladimirPutin, genomförde även den 20DEC2018 ett utspel i frågan, där han menar på att USA ökar risken för ett kärnvapenkrig genom sitt agerande.10
USA ultimatum till Ryssland, föranledde ytterligare en reaktion från Ryssland. Den ryske utrikesministern, SergejLavrov, kom den 07DEC2018 påtala att USA agerande kunde vara ett sätt för att lämna det nya START-avtalet.11 Något Rysslands President även kom att beröra den 20DEC2018, med att inga bilaterala samtal hade påbörjats kring förnyande av avtalet som går ut 2021.12 Här skall dock beaktas de inviter som genomfördes av USA under de inledande åren av 2010-talet för ytterligare förhandlingar, ffa. kring taktiska kärnvapen som Ryssland motsatte sig.13 Därutöver har t.ex. den amerikanske försvarschefen, General Joseph F. DunfordJr., uttryckt tveksamheter att avtalet kommer kunna förnyas.14Vilket kan tyda på att även det avtalet är i farozonen.
Således förefaller de konfliktdämpande säkerhetsavtalen fortsatt vara i gungning. Det får just nu ses som troligt att INF-avtalet mellan Ryssland och USA, kommer upphävas under 2019. Det får även ses som möjligt att ytterligare försämringar inom Open Skies avtalet kan inträffa under 2019 mellan Ryssland och USA. I förlängningen kan detta komma påverka avtalets andemening, vilket även kan påverka övriga signatärer till avtalet. Vad avser det nya START-avtalet kan 2019 mycket väl bli något av en vattendelare. Påbörjas inga förhandlingar under det kommande året kommer 2020 bli ett mycket intensivt år för de båda signatärerna, om de har för avsikt att bibehålla avtalet. Vad som även bör beaktas är att under 2020 är det valår i USA vilket kan komplicera dylika förhandlingar.
Likvideringsförsöket med det kemiska stridsmedlet Novitjok gentemot den till Storbritannien utväxlade ryske spiondömde G(R)U översten SergejSkripal den 04MAR2018, får anses utgöra en av de större säkerhetspolitiska händelserna under 2018. En händelse som troligtvis kom försämra relationerna markant mellan Ryssland och de västliga länderna. En konsekvens av detta likvideringsförsök blev att Storbritannien förklarade 23 ryska diplomater persona non grata samt 29 andra länder i solidaritet med Storbritannien kom förklara totalt 145 stycken ryska diplomater som persona non grata och NATO förklarade 10 stycken ryska representanter som icke önskvärda vid dess högkvarter.15 Dessa diplomater hade troligtvis bedöms vara ryska underrättelseofficerare av de 29 länderna, av de 145 diplomaterna var 60 stycken placerade i USA.16
Här kan det ses som möjligt att en konsekvens utav likvideringsförsöket samt de västliga ländernas agerande mot ryska underrättelseofficerare, kom utgöra ett första steg i en mer enad front gentemot ryska underrättelseoperationer.17Huruvida denna front kommer stå enad under en längre tid återstår att se. En annan möjlig slutsats blir även att Skripals fortsatta värv inom underrättelseskrået,18 kan visa på att under den främst retoriska konflikten mellan Ryssland och de västliga länderna pågår ett fullt utvecklat underrättelsekrig. Vilket om det skulle stämma, visar på en mer allvarlig konflikt, under ytan, än vad som generellt belyses i den offentliga och dagliga säkerhetspolitiska debatten.
Nästa stora händelse kom i juli månad 2018, när USA President, DonaldTrump, dels deltog i ett NATO möte under inledningen av juli, dels mötte Rysslands President under mitten av juli. Innan NATO mötet kom en oro sprida sig inom de europeiska NATO länderna att den s.k. transatlantiska länken skulle försvagas i och med detta möte. En oro som troligtvis bidrogs av den amerikanska presidentens olika uttalanden före och strax innan NATO mötet.19
Vad avser själva NATO mötet, förefaller USA President ansett det utgjorde en framgång för sin agenda. Emedan andra statsledare inom NATO ej ansåg de gick den amerikanska presidenten tillmötes, utöver de inom NATO antagna kraven från mötet. Dock förefaller det funnits en tydlig motsättning mellan den amerikanska presidenten och de övriga statsledarna under det aktuella mötet. Vilket kanske tydligast accentuerades av att NATO Generalsekreterare, JensStoltenberg, kom begära särskilda diskussioner bakom lykta dörrar, de första på ett decennium inom NATO.20
Mötet mellan USA och Rysslands President i Helsingfors, hade något av en ödesmättad stämning innan dess genomförande. Mötet förefaller setts som en möjlig Jalta konferens, om än ingen trodde de skulle bli utfallet.21 Det faktiska utfallet av mötet verkar ej varit till gagn för någon av de båda ledarna,22om än att nu röjd diplomatisk trafik inom EU ansåg att Rysslands President var den som i slutändan vann något av mötet i Helsingfors.23 Där en möjlig vinst för Ryssland var att de kunde ses som en jämbördig ”spelare” till USA.24 En annan möjligvinst för Ryssland är att vid de båda mötena som USA President deltog i, diskuterades den s.k. transatlantiska länken flitigt i media sammanhang. Rapporteringen kring den transatlantiska länken var fokuserad på hur den kunde försvagas, genom den amerikanska presidentens ev. ageranden. Något som visar på en genuin oro, vilket troligtvis skulle kunna exploateras av Ryssland i något hänseende.
Detta år förefaller även varit det år när Kina och USA gick in i en mer tydlig konflikt med varandra. Året har, dels inneburit en handelskonflikt, dels inneburit en ökad militär kraftmätning mellan de båda nationerna.25 Ur svenska förhållanden kan det säkert te sig irrelevant för de flesta. Det moderna samhällets uppbyggnad, gör dock att både den ekonomiska konflikten och den militära kraftmätning som pågår, kommer få och redan får påverkningar för Sverige.26 Därutöver är Kinas ökade intresse för den s.k. nordostpassagen och försök till inköp av t.ex. faciliteter på Grönland,27 något som kan få inverkan i vårt närområde.
Vad avser nordostpassagen och Arktis, var 2018 troligtvis året som dessa områden övergått från en diskussionsfråga till en militärstrategisk realitet, där den säkerhetspolitiska utvecklingen förefaller gå väldigt raskt fram. Till detta bör även nordliga Sverige räknas in.28 Vad skedde då? Norge kom under 2018 begära en ökning av amerikansk truppnärvaro på sitt territorium, ett beslut som troligtvis har en säkerhetspolitisk bakgrund. I sammanhanget är det även värt att notera den amerikanska marinkårens beslut att fokusera sin verksamhet från Svarta Havet till de nordliga breddgraderna.29Detta följdes upp av ett brittiskt beslut att årligen under det närmsta decenniet basera trupp på norskt territorium under vinterhalvåret.30 Återigen, även där ett beslut som troligtvis har en säkerhetspolitisk bakgrund. Inom ramen för 2019 års ryska operativa-strategiska övning, Tsentr-2019, kommer en tyngdpunkt finnas på agerande i den nordliga delen av det centrala militärdistriktets område d.v.s. dess arktiska område.31
Den 25NOV2018 inträffade den s.k. Kertjincidentent i Svarta Havet mellan Ryssland och Ukraina. Resultatet av denna incident, just nu, blev att Ryssland beslagtog två Ukrainska patrullfartyg och en bogserbåt samt håller 24 sjömän fängslade.32 Denna incident får anses vara den första öppna väpnade incidenten mellan Ryssland och Ukraina i jämförelse med agerandet på Krimhalvön 2014,33och fortsättningen i östra Ukraina,34 där ett försök till dolt agerande eftersträvades och fortsatt försöker eftersträvas av Ryssland.35 Detta har givit upphov till en rad spekulationer om en möjlig eskalering i konflikten mellan Ryssland och Ukraina.36 Givetvis kan en sådan eskalering vara möjlig, dock skall det vägas mot att Ukrainas strategiska värde främst var och är baseringen av den ryska Svarta havs marinen (SvHM). Således har Ukrainas strategiska värde nedgått sedan annekteringen av Krimhalvön 2014. Att bibehålla Ukraina utanför EU och NATO möjliggörs genom den lågintensiva konflikten som nu pågår, varvid en öppen väpnad konflikt och totalt övertagande av Ukraina ej torde krävas. Därmed utgör Ukraina fortsatt ett buffertområde till Ryssland utan en eskalering krävs i den pågående konflikten, vilket ur ett ryskt perspektiv torde ses som det primära.
Vad avser Ukraina men även de nordliga förhållandena kan den amerikanske försvarsministerns, James Mattis, beslut den 20DEC2018 att han avgå från sin post,37 få konsekvenser. Beslutet förefaller tagits, dels efter den amerikanska presidentens beslut om tillbakadragande av samtlig militär personal i Syrien samt nedtrappning av dess militära engagemang i Afghanistan, dels utifrån att den amerikanska försvarsministern och presidenten ej förefaller ha samsyn kring utförandet av den nuvarande amerikanska utrikes- och säkerhetspolitiken.38Processen kring den amerikanska försvarsministerns avgång verkar även påskyndas av USA president.39 Den amerikanska försvarsministerns avgång förefaller även skapat en påtaglig oro hos USA allierade.40
Den amerikanske försvarsministerns avgång verkar även skapat oro inom den svenska säkerhetspolitiken.41 Sedan den ryska militära operationen på Krimhalvön 2014, har Sverige bundit sig till USA i en allt större omfattning. Detta har kanske tydligast accentueras i två uttalanden, dels av den tidigare amerikanske vicepresidents, Joe Biden, 2016,42dels av den nuvarande amerikanske försvarsministern 2017.43Där budskapet var att i händelse av en väpnad konflikt som involverade Sverige, skulle USA komma att stödja Sverige. Huruvida dylika uttalande kommer ske i framtiden av någon representant i den nuvarande amerikanska administrationen, återstår att se. Sverige har dock sedan 1950-talet haft ett djupt säkerhetssamarbete med USA,44 som klarat sig igenom diverse problematiska situationer.45 Varvid det historiskt långvariga samarbetet kan vara en form av garant för dess fortlevnad, ffa. då det vilat på en bilateral basis, om än väldigt dold, utanför NATO. En organisation som förefaller vara något av en ”käpphäst”, för den nuvarande amerikanska presidenten.46
Således, 2018 förefaller ej varit ett år där konflikter mattas av. Utan snarare har det varit ett år där positionerna allt mer frysts mellan ett flertal antagonister och de tidigare säkerhetsskapande åtgärderna har allt mer utarmats. Sannolikheten för en lokal eller regional konflikt i vårt direkta närområde får dock fortsatt anses som låg. Oroväckande är dock att ingen ljusning förefaller finnas i de intressekonflikter som råder. Varvid sannolikheten ökar för var månad och år som går att en lokal eller regional väpnad konflikt kan inträffa. Där en sådan väpnad konflikt troligtvis skulle starta p.g.a. en incident som sedan eskalerar utifrån den misstro som såtts genom åren.
Utöver utarmningen av de säkerhetsskapande avtalen, utgör även den s.k. transatlantiska länken en viktig faktor att ta i beaktande. Den oro som funnits under 2018 kring den transatlantiska länkens vara eller icke vara, förefaller vi även gå i 2019 med. Där oron inte avtagit utan snarare tilltagit. Vilket i sig kan utgöra en form av utarmning kring tilltron på denna ”länk”, som i slutändan gör att den brister. Vilket särskilt bör beaktas ur svenska förhållanden då vi historiskt men även nu avhängt mycket av vår säkerhet kring just denna länk.
Ur svenska förhållanden bör även ökningen av de amerikanska och tillkomsten av de brittiska förbandsrotationerna till Norge beaktas. Detta i förhållanden till planen för en ökning av den svenska armén.47 Samtliga delar i den planen kommer ej kunna exekveras samtidigt, varvid politiker och försvarsmaktsledning kommer vara tvungen att prioritera. Där bör förmågeuppbyggnaden av armén i norra Sverige prioriteras, utifrån den nuvarande säkerhetsutveckling. Men även utifrån de långa förbindelseavstånd som råder till och från Norrland, med ett flertal möjliga hindrande terrängavsnitt i händelse av en väpnad konflikt. Varvid det krävs att samtliga förmågor fysiskt finns på plats i norra Sverige för att kunna möta en väpnad konflikt.
Avslutningsvis, 2018 var ett år vi gick in i med en ryggsäck av säkerhetspolitiska händelser från 2017, 2019 kommer vara likadant. Vad resultatet kommer bli i slutet av 2019, är svårt att sia om. Framförallt när mängden variabler som påverkar utvecklingen inte minskar för var år som går, utan snarare ökar. Dock torde som tidigare nämnts 2019 inte utgöra året när den negativa säkerhetstrenden vänder, utan snarare kommer det negativa säkerhetsläget bestå och i vissa hänseende bli något sämre.
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
British Broadcasting Corporation 1, 2, 3(Engelska)
Cable News Network 1, 2(Engelska)
Dagens Nyheter 1, 2, 3(Svenska)
Izvestija 1(Ryska)
Marine Corps Times 1(Engelska)
NATO 1(Engelska)
Reuters 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17(Engelska)
Rysslands Utrikesministerium 1, 2, 3(Engelska)
Svenska Dagbladet 1(Svenska)
Sveriges Regering 1(Svenska)
Sveriges Riksdag 1(Svenska)
Sveriges Television 1, 2(Svenska)
The Guardian 1(Engelska)
The New York Times 1, 2, 3(Engelska)
The Telegraph 1, 2(Engelska)
The Wall Street Journal 1, 2, 3(Engelska)
U.S. State Department 1(Engelska)
Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011.
Slutnoter
1The Wall Street Journal. Forrest, Brett. U.S. to Curb Russian Military Flights Over American Territory. 2017. https://www.wsj.com/articles/u-s-to-curb-russian-military-flights-over-american-territory-1506402871(Hämtad 2018-12-27)
U.S. State Department. 2018 Report on Adherence to and Compliance With Arms Control, Nonproliferation, and Disarmament Agreements and Commitments. 2018. https://www.state.gov/t/avc/rls/rpt/2018/280532.htm(Hämtad 2018-12-27)
2The Wall Street Journal. Forrest, Brett. Hodge, Nathan. In Tiff With Russia, U.S. Moves to Restrict International Military Flights Over Hawaii. 2017. https://www.wsj.com/articles/in-tiff-with-russia-u-s-moves-to-restrict-international-flights-over-hawaii-1506613705(Hämtad 2018-12-27)
U.S. State Department. 2018 Report on Adherence to and Compliance With Arms Control, Nonproliferation, and Disarmament Agreements and Commitments. 2018. https://www.state.gov/t/avc/rls/rpt/2018/280532.htm(Hämtad 2018-12-27)
3Reuters. Russia to limit U.S. military observation flights: RIA. 2017. https://www.reuters.com/article/us-russia-usa-openskies/russia-to-limit-u-s-military-observation-flights-ria-idUSKBN1EL0UT(Hämtad 2018-12-14)
4The Ministry of Foreign Affairs of the Russian Federation. Briefing by Foreign Ministry Spokesperson Maria Zakharova, Moscow, December 28, 2017. 2017. http://www.mid.ru/en/press_service/spokesman/briefings/-/asset_publisher/D2wHaWMCU6Od/content/id/3012378(Hämtad 2018-12-27)
5Cable News Network. Hansler, Jennifer. US changes course to allow Russian surveillance flyover. 2018. https://edition.cnn.com/2018/09/20/politics/open-skies-russian-plane-certified/index.html(Hämtad 2018-12-27)
6The Wall Street Journal. Youssef, Nancy A. U.S. Military Plane Flies Over Ukraine in Warning to Russia. 2018. https://www.wsj.com/articles/u-s-military-plane-flies-over-ukraine-in-warning-to-russia-1544136754(Hämtad 2018-12-14)
7U.S. State Department. 2018 Report on Adherence to and Compliance With Arms Control, Nonproliferation, and Disarmament Agreements and Commitments. 2018. https://www.state.gov/t/avc/rls/rpt/2018/280532.htm(Hämtad 2018-12-27)
8Reuters. Emmott, Robin. U.S. gives Russia 60 days to comply with nuclear treaty. 2018. https://www.reuters.com/article/us-nato-russia-pompeo/u-s-gives-russia-60-days-to-comply-with-nuclear-treaty-idUSKBN1O32C3(Hämtad 2018-12-27)
9The Ministry of Foreign Affairs of the Russian Federation. Deputy Foreign Minister Sergey Ryabkov’s briefing on developments involving the INF Treaty, Moscow, November 26, 2018. 2018. http://www.mid.ru/en/foreign_policy/news/-/asset_publisher/cKNonkJE02Bw/content/id/3420936(Hämtad 2018-12-27)
10Reuters. Nikolskaya, Polina. Osborn, Andrew. Russia’s Putin accuses U.S. of raising risk of nuclear war. 2018. https://www.reuters.com/article/us-russia-putin-nuclear-idUSKCN1OJ11R(Hämtad 2018-12-27)
11Reuters. Russia: U.S. protests over INF treaty pave way to end of START pact. 2018. https://www.reuters.com/article/us-usa-russia-missiles-start/russia-u-s-protests-over-inf-treaty-pave-way-to-end-of-start-pact-idUSKBN1O614O(Hämtad 2018-12-27)
12Reuters. Nikolskaya, Polina. Osborn, Andrew. Russia’s Putin accuses U.S. of raising risk of nuclear war. 2018. https://www.reuters.com/article/us-russia-putin-nuclear-idUSKCN1OJ11R(Hämtad 2018-12-27)
13Svenska Dagbladet. Forss, Stefan. Nukleär nedrustning ligger inte i Putin intresse. 2018. https://www.svd.se/nuklear-nedrustning-ligger-inte-i-putin-intresse(Hämtad 2018-12-27)
14The New York Times. Broad, William J. Sanger, David E. A Cold War Arms Treaty Is Unraveling. But the Problem Is Much Bigger. 2018. https://www.nytimes.com/2018/12/09/us/politics/trump-nuclear-arms-treaty-russia.html(Hämtad 2018-12-27)
15British Broadcasting Corporation. Russian spy poisoning: What we know so far. 2018. https://www.bbc.co.uk/news/uk-43315636(Hämtad 2018-12-27)
16Reuters. Holden, Michael. Rampton, Roberta. U.S., EU to expel more than 100 Russian diplomats over UK nerve attack. 2018. https://www.reuters.com/article/us-britain-russia-usa/u-s-eu-to-expel-more-than-100-russian-diplomats-over-uk-nerve-attack-idUSKBN1H21MR(Hämtad 2018-12-27)
17Cable News Network. Polglase, Katie. Smith-Spark, Laura. Netherlands officials say they caught Russian spies targeting chemical weapons body. 2018. https://edition.cnn.com/2018/10/04/europe/netherlands-russia-gru-intl/index.html(Hämtad 2018-12-27)
18The New York Times. Barry, Ellen. Schwirtz, Michael. Sergei Skripal Was Retired, but Still in the Spy Game. Is That Why He Was Poisoned?. 2018. https://www.nytimes.com/2018/05/14/world/europe/sergei-skripal-spying-russia-poisoning.html(Hämtad 2018-12-27)
19Reuters. Emmott, Robin. Wroughton, Lesley. Transatlantic ties hang in the balance as Trump comes to Europe. 2018. https://www.reuters.com/article/us-usa-trump-europe/transatlantic-ties-hang-in-the-balance-as-trump-comes-to-europe-idUSKBN1JY059(Hämtad 2018-12-27)
Reuters. Chiacu, Doina. Trump scolds NATO members days ahead of summit. 2018. https://www.reuters.com/article/us-usa-trump-europe/trump-scolds-nato-members-days-ahead-of-summit-idUSKBN1JZ242(Hämtad 2018-12-27)
20Reuters. de Carbonnel, Alissa. Emmott, Robin. Mason, Jeff. Trump claims NATO victory after ultimatum to go it alone. 2018. https://www.reuters.com/article/us-nato-summit/trump-claims-nato-victory-after-go-it-alone-ultimatum-idUSKBN1K135H(Hämtad 2018-12-27)
NATO. Brussels Summit Declaration. 2018. https://www.nato.int/cps/en/natohq/official_texts_156624.htm(Hämtad 2018-12-27)
21The New York Times. Higgins, Andrew. MacFarquhar, Neil. Just Sitting Down With Trump, Putin Comes Out Ahead. 2018. https://www.nytimes.com/2018/07/15/world/europe/trump-putin-helsinki-summit.html(Hämtad 2018-12-27)
The New York Times. Landler, Mark. In Meeting With Putin, Experts Fear Trump Will Give More Than He Gets. 2018. https://www.nytimes.com/2018/06/28/us/politics/trump-putin-meeting.html(Hämtad 2018-12-27)
22The Guardian. Wintour, Patrick. Helsinki summit: what did Trump and Putin agree?. 2018. https://www.theguardian.com/world/2018/jul/17/helsinki-summit-what-did-trump-and-putin-agree(Hämtad 2018-12-27)
23Reuters. EU investigates hacked diplomatic communications. 2018. https://www.reuters.com/article/us-eu-cyber-trump/eu-investigates-hacked-diplomatic-communications-idUSKBN1OI0IF(Hämtad 2018-12-27)
24Reuters. Osborn, Andrew. For Putin, Helsinki talks with Trump a win before he even sits down. 2018. https://www.reuters.com/article/us-usa-russia-summit/for-putin-helsinki-talks-with-trump-a-win-before-he-even-sits-down-idUSKBN1K12EU(Hämtad 2018-12-27)
25Reuters. Ali, Idrees. Stewart, Phil. How Mattis is trying to keep U.S.-China tensions from boiling over. 2018. https://www.reuters.com/article/us-usa-china-mattis-insight/how-mattis-is-trying-to-keep-u-s-china-tensions-from-boiling-over-idUSKCN1NE0FF(Hämtad 2018-12-27)
Reuters. Cai, Weiyi. Scarr, Simon. Wu, Jin. Concrete and coral: Tracking expansion in the South China Sea. 2018. http://fingfx.thomsonreuters.com/gfx/rngs/CHINA-SOUTHCHINASEA-BUILDING/010070760H9/index.html(Hämtad 2018-12-27)
26Prop. 2014/15:109. Försvarspolitisk inriktning – Sveriges försvar 2016–2020. s. 21, 33.
27Reuters. Matzen, Erik. Denmark spurned Chinese offer for Greenland base over security: sources. 2017. https://www.reuters.com/article/us-denmark-china-greenland-base/denmark-spurned-chinese-offer-for-greenland-base-over-security-sources-idUSKBN1782EE(Hämtad 2018-12-27)
28Ds 2017:66. Motståndskraft. Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025. s. 73-75.
29Reuters. More U.S. Marines to train in Norway, closer to Russia. 2018. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-russia/more-u-s-marines-to-train-in-norway-closer-to-russia-idUSKBN1L017F(Hämtad 2018-12-27)
Marine Corps Times. Snow, Shawn. No more Marine rotations to the Black Sea. The Corps is focusing here instead. 2018. https://www.marinecorpstimes.com/news/your-marine-corps/2018/11/29/no-more-marine-rotations-to-the-black-sea-the-corps-is-focusing-on-the-arctic-instead/(Hämtad 2018-12-27)
30The Telegraph. Malnick, Edward. UK sending 800 troops to Arctic in warning shot to Russia. 2018. https://www.telegraph.co.uk/politics/2018/09/29/uk-sending-800-troops-arctic-warning-shot-russia/(Hämtad 2018-12-27)
31Известия. Россия проведет стратегические учения в Арктике. 2018. https://iz.ru/824776/2018-12-18/rossiia-provedet-strategicheskie-ucheniia-v-arktike(Hämtad 2018-12-27)
32Reuters. Russia detained 24 Ukrainian sailors in Kerch Strait incident: Ifax. 2018. https://www.reuters.com/article/us-ukraine-crisis-russia-sailors/russia-detained-24-ukrainian-sailors-in-kerch-strait-incident-ifax-idUSKCN1NV1R8(Hämtad 2018-12-27)
33British Broadcasting Corporation. Putin reveals secrets of Russia’s Crimea takeover plot. 2015. https://www.bbc.com/news/world-europe-31796226(Hämtad 2018-12-27)
34The Telegraph. Vladimir Putin admits: Russian troops ’were in Ukraine’. 2015. https://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/vladimir-putin/12054164/Vladimir-Putins-annual-press-conference-2015-live.html(Hämtad 2018-12-27)
35British Broadcasting Corporation. Putin reveals secrets of Russia’s Crimea takeover plot. 2015. https://www.bbc.com/news/world-europe-31796226(Hämtad 2018-12-27)
The Telegraph. Vladimir Putin admits: Russian troops ’were in Ukraine’. 2015. https://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/vladimir-putin/12054164/Vladimir-Putins-annual-press-conference-2015-live.html(Hämtad 2018-12-27)
36Reuters. Polityuk, Pavel. Williams, Matthias. Russian threat highest since 2014: Ukraine military chief. 2018. https://www.reuters.com/article/us-ukraine-crisis-russia-military/russian-threat-highest-since-2014-ukraine-military-chief-idUSKBN1O32IV(Hämtad 2018-12-27)
The Ministry of Foreign Affairs of the Russian Federation. Comment by Foreign Ministry Spokesperson Maria Zakharova on upcoming provocations by Kiev in southeast Ukraine. 2018. http://www.mid.ru/en/foreign_policy/news/-/asset_publisher/cKNonkJE02Bw/content/id/3462742(Hämtad 2018-12-27)
37British Broadcasting Corporation. James Mattis’ resignation letter in full. 2018. https://www.bbc.com/news/world-us-canada-46644841(Hämtad 2018-12-27)
38Reuters. Holland, Steve. Stewart, Phil. U.S. defense chief Mattis quits after clashing with Trump on policies. 2018. https://www.reuters.com/article/us-usa-trump-mattis/pentagon-chief-mattis-quits-citing-policy-differences-with-trump-idUSKCN1OJ2WR(Hämtad 2018-12-27)
39Reuters. Ali, Idrees. Holland, Steve. Trump, annoyed by resignation letter, pushes out Mattis early. 2018. https://www.reuters.com/article/us-usa-trump-mattis/trump-annoyed-by-resignation-letter-pushes-out-mattis-early-idUSKCN1OM0HO(Hämtad 2018-12-27)
40Reuters. Strupczewski, Jan. Exit of trusted Mattis sparks concern among U.S. allies. 2018. https://www.reuters.com/article/us-usa-trump-mattis-nato/exit-of-trusted-mattis-sparks-concern-among-u-s-allies-idUSKCN1OK10I(Hämtad 2018-12-27)
41Sveriges Television. Olsson, Jonas. Utrikesutskottets ordförande ser allvarligt på James Mattis avgång. 2018. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/utrikesutskottets-ordforande-hans-wallmark-m-om-usa-s-forsvarsminister-james-mattis-avgang-det-har-ar-allvarligt-sverige-behover-stablite(Hämtad 2018-12-27)
42Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. Biden vill att den ryska gasledningen stoppas. 2016. https://www.dn.se/nyheter/sverige/biden-vill-att-den-ryska-gasledningen-stoppas/(Hämtad 2018-12-27)
43Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. I maktens slutna rum får Sverige amerikanskt stöd. 2017. https://www.dn.se/nyheter/sverige/i-maktens-slutna-rum-far-sverige-amerikanskt-stod/(Hämtad 2018-12-27)
Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. Amerikansk politiker: Sverige i praktiken i ”strategisk allians” med USA. 2018. https://www.dn.se/nyheter/politik/amerikansk-politiker-sverige-i-praktiken-i-strategisk-allians-med-usa/(Hämtad 2018-12-27)
44Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011, s. 291, 308-309, 315-317.
45Ibid. s. 299-300, 302-304.
46Reuters. Morgan, David. Wroughton, Lesley. Trump takes parting shot at Mattis and his view of U.S. allies. 2018. https://www.reuters.com/article/us-usa-trump-mattis-withdrawal/trump-takes-parting-shot-at-mattis-and-his-view-of-u-s-allies-idUSKCN1ON0QX(Hämtad 2018-12-27)
47Sveriges Television. Benigh, Love. Försvarsberedningen tycker inte att dagens brigader räcker till. 2018. https://www.svt.se/nyheter/forsvarsberedningen-tycker-inte-att-dagens-brigader-racker-till(Hämtad 2018-12-27)

Hur mycket AI kan vi tillåta i ett vapensystem?

 av Magnus Sjöland Artificiell intelligens har kommit för att stanna. Foto: Shutterstock.com Den senaste tiden har jag fått många frågor runt AI (Artificiell Intelligens) av vänner och bekanta. Hur kommer AI att påverka oss? Vad händer i samhället när AI tar över mer tänkande från oss människor? Hur kommer detta att påverka våra vapensystem? Eller […]

På tur med Östersjömarinen

Reflektion
Den 22OKT2018 meddelade det ryska Försvarsministeriets presstjänst att en styrka ur Östersjömarinen, påbörjat en seglats. Enligt presstjänsten skall styrkan omfatta korvetterna Soobrazitielnyoch Stojkij samt tankfartyget Kola och bogserbåten Konetskij. Presstjänsten meddelade även att styrkan medför ubåtsjakthelikopter av typen Ka-27PS samt särskilt utbildade marininfanterister,1 huruvida det är personal ur 336. Marininfanteribrigaden eller en enhet ur Östersjömarinens Spetsnazbrigad framgår ej i artikeln.
Enligt artikeln skall styrkan genomföra övningar i sambandstjänst, luftförsvar, ubåtsjakt samt bunkring till havs. Helikopterbesättning-/en/arna skall genomföra övning i ubåtsjakt samt lokalisering av sjömål ur den konventionella motståndarens styrka och övningar i sjöräddning. Det huvudsakliga syftet skall enligt det ryska Försvarsministeriets presstjänst vara att visa marin närvaro i olika delar av Atlanten.2 Vad avser marininfanterienheten framgår inga övningsmål. Därutöver får det även ses som möjligt att även sjömålsbekämpning skall övas, då helikopterbesättning-/en/arna har lokalisering av sjömål som en övningsmålsättning.
Under våren 2017 förefaller den ryska Östersjömarinen återupptagit sin övningsverksamhet vad avser sjöstrid i Atlanten.3Därefter förefaller det genomförts ett antal stridsövningar under de senaste 12 månaderna i Atlanten, med ytstridsfartyg ur den ryska Östersjömarinen.4 Således har ett visst övningsmönster börjat skönjas, som innefattar att ytstridsfartyg ur Östersjömarinen genomför stridsövningar, i högsjö miljö. Varvid artikeln från den 22OKT2018 om den ryska Östersjömarinens övningsverksamhet i Atlanten, i sak inte har ett nyhetsvärde. Dock finns ett antal faktorer som gör den intressant.
Den första faktorn som var relativt enkel att identifiera redan vid publiceringen var att Östersjömarinens annonserade övning i Atlanten, eventuellt kunde ha en koppling till NATO övningen Trident Juncture-2018 med genomförande mellan den 25OKT-07NOV2018 samt 14-23NOV2018.5 De flesta nationer följer varandras övningsverksamhet på olika sätt och det är inget ovanligt. Varvid ett sådant agerande av Ryssland inte skulle vara oväntat utan snarare förutsett och väntat.
Bild 1. Utvisande NATO och Rysslands övningsområde.
Den andra faktorn som gör detta intressant var det NOTAM, Notice to Airmen enklast beskrivet som varsel/varningsmeddelande för flygande personal, som berördes av norsk media den 29OKT2018. Vad meddelandet omfattade var en avlysning för avfyring av projektiler i det Norska havet dagligen 07:00 – 14:00 mellan den 01-03NOV2018. Övningsområdets placering är strax väster om Trondheim. Det norska Försvarsdepartementet hade redan den 26OKT2018 blivit informerade av Ryssland avseende den planerade övningsverksamheten i Norska havet.6
Vad som gör det ytterligare intressant är att den ryska avlyssningen, dels ligger i norsk flyginformationsregion samt ekonomisk zon, dels skär in i en redan lagd avlysning för NATO övningen Trident Juncture-2018.7 Vad avser det förstnämnda går det att jämföra med de avlysningar som lades av Ryssland i Östersjön under våren 2018, i svensk flyginformationsregion.8Vilket i sak är fullt tillåtet, om än att det skapar problematik. Vad avser skärning i avlysningar är det mer ovanligt och kan vara än mer problematiskt då det kräver samordning. Är det samma nation eller nationer som övar är denna samordning inte problematiskt att uppnå. I detta fallet kan det dock ses som högst troligt att Ryssland ej har någon samverkansofficer i övningsledningen för Trident Juncture-2018. Varvid Ryssland helt enkelt kommer påverka övningen och NATO kommer troligtvis ej kunna öva i det området som påverkas vid de aktuella tidpunkterna, oaktat om det genomförs övning med skarp ammunition eller ej av Ryssland, för att inte riskera egen personal och materiel.
Bild 2. Position på tankfartyget Kola den 30OKT2018.

Den tredje faktorn som verkligen gör detta intressant är att det ryska tankfartyget Kola, som avlöpt från Baltijsk den 21OKT2018. Enligt dess AIS sändare den 30OKT2018, befinner sig tankfartyget i det av Ryssland utlysta övningsområdet.9Vilket möjligen skulle innebära att korvetterna Soobrazitielny och Stojkij även finns i området. Då tankfartyget Kola enligt det ursprungliga pressmeddelandet ingick i styrkan. Det skulle möjligtvis även kunna innebära att det är dessa två korvetter som kommer genomföra övningsverksamhet i det av Ryssland avlysta området i Norska havet mellan den 01-03NOV2018. Vad som dock får anses vara något oväntat är att det trots allt är den ryska Östersjömarinen som genomför detta och inte den Norra Marinen, vilket får anses ha det Norska havet som ett av sina intresseområden.
Avslutningsvis, var det inte oväntat att NATO övningen Trident Juncture-2018 skulle följas upp av Ryssland, på det ena eller andra sättet. Dock får det ses som ett något oväntat agerande med den av Ryssland utlysta avlysningen, som kan liknas med en form av ”störstrid” för att påverka NATO övningen. Därtill att Östersjömarinen är involverad i denna verksamhet och ej den Norra Marinen, dock får det ses som möjligt att den Norra Marinen även har fartyg till havs som även kan vara involverad i detta. Onekligen får redan en av målsättningarna med seglatsen anses vara uppnådd, nämligen att visa Andreasflaggan, d.v.s. den ryska örlogsflaggan.
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
Dagens Nyheter 1, 2 (Svenska)
Forsvaret 1(Engelska)
Jägarchefen 1(Svenska)
Marinetraffic 1(Engelska)
Norsk rikskringkasting 1(Norska)
Rysslands Försvarsministerium 1, 2, 3, 4(Ryska)
Slutnoter
1Министерство обороны Российской Федерации. Отряд кораблей Балтийского флота отправился в дальний поход в Северную Атлантику. 2018. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12200846@egNews(Hämtad 2018-10-30)
2Ibid.
3Jägarchefen. ’Avikelse?’. 2017. https://jagarchefen.blogspot.se/2017/06/avvikelse.html(Hämtad 2018-10-30)
4Министерство обороны Российской Федерации. Отряд кораблей Балтийского флота отправился в дальний поход. 2017. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12146147@egNews(Hämtad 2018-10-30)
Министерство обороны Российской Федерации. Корабли Балтийского флота провели плановые совместные учения в Северной Атлантике. 2018. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12172507@egNews(Hämtad 2018-10-30)
Министерство обороны Российской Федерации. Отряд кораблей Балтийского флота отправился в дальний поход. 2018. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12181488@egNews(Hämtad 2018-10-30)
5Forsvaret. Trident Juncture 18. 2018. https://forsvaret.no/en/exercise-and-operations/exercises/nato-exercise-2018(Hämtad 2018-10-30)
6Norsk rikskringkasting. Kringstad, Kirsti. Lote, Philip Alan. Russerne varsler skarpskytingstester utenfor Trøndelag og Møre. 2018. https://www.nrk.no/trondelag/russerne-varsler-skarpskytingstester-utenfor-trondelag-og-more-1.14269255(Hämtad 2018-10-30)
7Ibid.
8Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. Holmberg, Kalle. Rysk robotskjutning nära Sverige. 2018. https://www.dn.se/nyheter/sverige/rysk-robotskjutning-nara-sverige/(Hämtad 2018-10-30)
Dagens Nyheter. Svensson, Adam. Ryssland inleder ny robotövning i Östersjön. 2018. https://www.dn.se/nyheter/sverige/ryssland-inleder-ny-robotovning-i-ostersjon/(Hämtad 2018-10-30)
9Marinetraffic. Kola. https://www.marinetraffic.com/en/ais/home/shipid:346200/zoom:10(Hämtad 2018-10-30)

Modernt Norrlandsinfanteri

av Jacob Fritzson Bandvagn 410 kan vara lösningen för hur ett modernt norrlandsinfanteri ska transporteras. Foto: Daniel Klintholm, Försvarsmakten. Inledningsvis får jag uttrycka min glädje över att ha lyckats skapa debatt kring hur vi bygger Sveriges kommande försvarsförmåga. Därutöver är det extra positivt att det är just Översten 1 gr Ulf Henricsson som svarar. Detta […]

I Skuggan av Vostok-2018 – Landstigningsövning i Östersjön

Reflektion
Den 03SEP2018 meddelade det ryska Försvarsministeriets informationstjänst att chefen för den ryska Östersjömarinen påbörjat en beredskapskontroll av dess förband i Leningrad Oblast d.v.s. främst i Sankt Petersburg. Enligt informationstjänsten skall syftet med beredskapskontrollen varit att utvärdera förmågan att höja stridsberedskapen på de prövade enheterna med den vakthavande personalen. Totalt skall 10 fartyg, mindre ubåtsjaktfartyg, minsvepare och understödsfartyg, varit involverade i beredskapskontrollen. Vissa övningsmoment skall även genomförts i den Finska viken.1
Den 04SEP2018 meddelade även det ryska Försvarsministeriets informationstjänst att delar ur den ryska Östersjömarinen baserad i Kaliningrad Oblast skulle påbörja en övning. Övningen skulle omfatta 15 örlogsfartyg som en maritim stridsgrupp. Övningsmoment som skulle genomföras var bl.a. torpedskjutning, bekämpning av luft- samt kustmål och ubåtsjakt. Östersjömarinens luftstridskrafter skulle även delta i övningen. Övningen skulle även omfatta landstigningsmoment gentemot en oförsvarad kust som simulerades av övningsfältet vid Chmeljovka. Landstigningen skulle understödjas, dels av sjöstridskrafterna med artilleribekämpning, dels av luftstridskrafter. Målsättningen med landstigningen var att ta ett brohuvud för en fortsatt offensiv.2 Här skall tilläggas att landstigningar per se är offensiva oaktat om det är inom ramen för en defensiv eller offensiv operation.
Samma dag publicerades även ett separat pressmeddelande avseende den 336. Marininfanteribrigadens deltagande i den tidigare annonserade övningen. I detta pressmeddelande framkom det att övningen skulle genomföras med skarp ammunition, samt att de deltagande delarna ur marininfanteribrigaden påbörjat förövning inför genomförandet. Det omfattande bl.a. agerande inom ramen för en bataljonsstridsgrupp. Parallellt med detta genomfördes även utbildning/övning i luftlandsättning med fallskärm tillsammans med flottans spaningsenhet, troligtvis 561. Marina Spetsnazbrigaden. I artikeln framkommer det att samövning även skulle genomföras med inhämtningsförband, möjligtvis den 561. Marina Spetsnazbrigaden.3
Den 05SEP2018 publiceras ett pressmeddelande där det framkommer att den maritima stridsgruppen genomfört förflyttning till sitt övningsområde. Därtill påtalas att ubåtsjakthelikoptrar av modellen KA-27PL hade påbörjat jakt efter en ubåt från den ”konventionella motståndaren”, vid upptäckt skulle målinformation överföras till den maritima stridsgruppen. Ubåtsjaktfartyg skulle även nyttja sina egna system för att upptäcka ubåten och bekämpa denna med sjunkbomber, deltagande fartyg i ubåtsjaktmomentet skulle enskilt utvärderas. Därutöver delgavs även att fartygen, Stojkij, Soobrazitielnyj, Zelenyj Dol, Serpuchov, Passat, Liven, Gejzer, Zaretjnyj och Tjuvasjija,4totalt 9 av de 15 stycken som skall ha ingått i övningen.
Den 06SEP2018 publicerades ett pressmeddelande som uppgav att cirka 600 marininfanterister och 20 BTR-82A samt ytterligare 10 materielslag hade genomfört en landstigning. Innan detta skall minsvepning genomförts för att möjliggöra landstigningen. Vid inledningen av landstigningen skall en strandsäkringsstyrka med hjälp av snabbgående båtar genomfört landstigning och säkerställt en framryckningsbar väg för den efterföljande huvudstyrkan. Landstigningen skall ha understötts av fartyg ur den maritima stridsgruppen. Parallellt med landstigningen skall även ubåtsjaktmoment genomförts. Landstigningsfartygen Korolev, Minsk och Aleksandr Sjabalin skall ha deltagit i landstigningen samt landstigningsbåtar av typen Djugon.5 Utifrån att 15 fartyg uppges deltagit torde det innebära att tre av dessa var landstigningsbåtar av typen Djugon.
De tre landstigningsfartygen Korolev, Minsk och Aleksandr Sjabalin skall även genomfört en luftförsvarsövning gentemot den ”konventionella motståndaren” i samband med genomförandet av den tidigare nämnda landstigningen. Detta skall ha genomförts, dels med olika former av elektroniska motmedel passiva samt aktiva, dels med hjälp av fartygens luftvärnssystem. Fartygen skall även understött genomförandet av landstigningen med sitt fartygsartilleri.6
Inom ramen för landstigningen prövades även sjukvårdstjänsten. Skadebilder som övades var sådana som förutsätts uppstå vid strid i ett landstigningsområde. Transport av skadade övades även med hjälp av helikopter och fordon, åter till landstigningsfartygen. Samlingsplats för skadade skall även upprättats i landstigningsområdet där ett första omhändertagande av de skadade genomfördes innan transport. Deltagande sjukvårdspersonal i övningen skall ha uppgått till cirka 50 stycken samt 10 olika sjukvårdsmaterielslag skall ha nyttjats.7
Den 07SEP2018 meddelades att korvetterna Stojkij och Soobrazitielnyj samt robotbåtarna Zaretjnyj och Tjuvasjija genomfört bekämpning av den ”konventionella motståndarens” sjö- och luftstridskrafter. Denna bekämpning skall ha genomförts med hjälp av fartygsartilleri.8 Avslutningsvis meddelades den 08SEP2018 att fartygen samt luftfarkosterna som ingått i den tidigare beskrivna övningen återvänt till sina ordinarie grupperingsplatser.9
Vad gör då denna övning mer intressant än de tidigare? Det är främst tre faktorer som gör övningen intressant, de tre är sjukvårdsförmåga, scenario och tidsförhållanden.
Den första och kanske mest intressanta faktorn är det sjukvårdsmoment som genomfördes i samband med landstigningsövningen. I den tidigare organisationen, från inledningen av 1990-talet, för marininfanteribataljonerna bestod sjukvårdsplutonen av 5 individer,10 och en marininfanteribrigads sjukvårdskompani uppgick till 27 individer.11 Utgående från det som rapporterats i den genomförda övningen skulle det innebära att en tio dubbling av mängden sjukvårdspersonal skett på bataljonsnivå. Vad som dock skulle tala emot en sådan ökning är att det rörde sig om en bataljonsstridsgrupp vilket oftast är tillfälligt sammansatta.12 Däremot sett till att det rörde sig om en landstigning mot vad som benämns oförsvarad kust, skulle det dock kunna vara en minsta nivå på förmåga. Då sjukvårdsförmågan torde varit än större om det rört sig om en försvarad kustremsa landstigningen genomförts mot.
Denna ökning av sjukvårdsförmåga blir även intressant ur perspektivet att skyddsförmågan torde ökat inom marininfanteribataljonerna hos den 336. Marininfanteribrigaden, i jämförelse med den som fanns under inledningen av 1990-talet, utifrån tillförd utrustning.13Dock får ökningen av sjukvårdsförmågan anses vara logisk. Då en trovärdig sjukvårdsförmåga kan ses som ett grundläggande behov för den enskilda soldaten. Därmed ökar dennes vilja att strida och detta får troligtvis ses som avgörande vid t.ex. landstigningsföretag där risken för förluster får anses vara överhängande.
Nästa intressanta del i denna övning är att trots det rört sig om en landstigningsövning mot oförsvarad kust förefaller den spelade motståndaren, dels lyckats insätta markförband mot landstigningsområdet, dels lyckats insätta luftstridskrafter mot landstigningen. Inledningsvis indikerar detta två saker, det första är att lokalt luftherravälde saknades över landstigningsområdet vilket normalt brukar ses som en grundförutsättning.14Därutöver förefaller blockeringsstyrkan som initialt skall skydda landstigningsområdet mot tillförsel av förband,15antingen varit för svag eller saknats då den spelade motståndaren förefaller kunnat påverka området med markförband.
Detta skulle kunna innebära att, antingen skede landstigningen inom ett scenario där ett snabbt försämrat säkerhetsläge utspelades och styrkeförhållandena bedömdes som sådana att en snabb och överraskande landstigning skulle kunna lyckas, eller att de ryska förbanden var underlägsna. Det sistnämnda får anses vara mindre troligt då landstigningar anses vara något av de mest komplexa militära operationerna som genomförs,16 varvid ett genomförande i klart underläge ej torde genomföras. Härvid får det förstnämnda ses som mer möjligt, vilket även skulle kunna förklara den relativt omfattande sjukvårdsförmågan i förhållande till tidigare organisation.
Detta gör även den initialt berörda beredskapskontrollen av Östersjömarinens förband i Leningrad Oblast intressant. Då denna beredskapskontrollen även skulle kunnat omfatta de deltagande förbanden i landstigningsövningen som är baserade Kaliningrad Oblast, om en validering avseende den faktiska förmågan att verka under ett snabbt försämrat säkerhetsläge eftersträvades. Dock har inga sådana uppgifter framkommit, men det får ses som möjligtatt sp kan ha varit fallet.
Oaktat om övningen genomfördes inom ramen för en beredskapskontroll eller ej, förefaller dock tidsförhållandena varit komprimerade för övningsdeltagarna. Då pressmeddelandet avseende övningen publicerades den 04SEP2018 och landstigningen genomfördes den 06SEP2018. Givetvis kan ett antal förberedelser påbörjats innan för att underlätta övningens genomförande, om den var känd av övningsdeltagarna. I sammanhanget bör det särskilt noteras att nästan samtliga moment inför en landstigning förefaller övats, om än med förkortade avstånd. Det vill säga, ilastning, utsegling, säkerställande av fritt passage i inseglingsområdet för landstigning, genomförande av landstigning. Den bataljonsstridsgrupp som övades torde utgjort vad som benämns strandsäkringsbataljon och som tar ett brohuvud för att arméförband senare kan fortsätta offensiven inåt land.17
Avslutningsvis, som tidigare berörts är det mest intressanta med denna landstigningsövning, i det som kan utläsas genom öppen information, den markanta ökningen av sjukvårdsförmågan jämfört med hur stor den varit tidigare. Därutöver innehåller övningen spår av vad som kan tyda på ett väldigt snabbt agerande vid genomförande av landstigningsoperation. Dock kan det enbart ses som möjligt att så var fallet utifrån den begränsade mängd öppen information som finns att tillgå.
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
Rysslands Försvarsministerium 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9(Ryska)
TASS 1(Engelska)
Bartles, Charles K. Grau, Lester W. The Russian Way of War: Force Structure, Tactics, and Modernization of the Russian Ground Forces. Fort Leavenworth: Foreign Military Studies Office, 2017.
Department of the Army. The Soviet Army: Specialized Warfare and Rear Area Support. Washington. DC: Department of the Army, 1984.
Department of the Army. The Soviet Army: Troops, Organization, and Equipment. Washington, DC: Department of the Army, 1991.
Elfving, Jörgen. Putin rustar Ryssland: den ryska björnen vaknar till liv. Stockholm: Svenskt militärhistoriskt bibliotek, 2014.
Ulfving, Lars. Rysk krigskonst = Voennoe iskusstvo: en introduktion till den ryska militärvetenskapen sedd i ett militärteoretiskt, empiriskt och historiskt perspektiv. Stockholm: Krigsvetenskapliga instutitionen, Försvarshögskolan, 2005.
Slutnoter
1Министерство обороны Российской Федерации. Командующий Балтийским флотом проверил боеготовность Ленинградской военно-морской базы. 2018. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12193991@egNews(Hämtad 2018-09-09)
2Министерство обороны Российской Федерации. Корабельная ударная группировка Балтийского флота готовится выйти в море. 2018. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12194089@egNews(Hämtad 2018-09-09)
3Министерство обороны Российской Федерации. Морские пехотинцы Балтийского флота готовятся к учению по высадке десанта на необорудованное побережье. 2018. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12194088@egNews(Hämtad 2018-09-09)
4Министерство обороны Российской Федерации. Корабельные поисковые ударные группы и минно-тральные силы БФ в ходе учения проведут поиск подводных лодок условного противника. 2018. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12194296@egNews(Hämtad 2018-09-09)
5Министерство обороны Российской Федерации. Силы Балтийского флота провели плановое учение по высадке морского десанта. 2018. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12194472@egNews(Hämtad 2018-09-09)
6Министерство обороны Российской Федерации. Корабли Балтийского флота в рамках планового учения разнородных сил отразили налет авиации условного противника. 2018. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12194314@egNews(Hämtad 2018-09-09)
7Министерство обороны Российской Федерации. Флотские медики провели тренировки по эвакуацию условно раненых с поля боя. 2018. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12194504@egNews(Hämtad 2018-09-09)
8Министерство обороны Российской Федерации. Корабли Балтийского флота выполнили плановые артиллерийские стрельбы в акватории Балтийского моря. 2018. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12194615@egNews(Hämtad 2018-09-09)
9Министерство обороны Российской Федерации. Корабли Балтийского флота после выполнения учебно-боевых задач вернулись в пункты постоянного базирования. 2018. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12194713@egNews(Hämtad 2018-09-09)
10Department of the Army. The Soviet Army: Troops, Organization, and Equipment. Washington, DC: Department of the Army, 1991, s. 4-155.
11Ibid. s. 4-156 – 4-157.
12Bartles, Charles K. Grau, Lester W. The Russian Way of War: Force Structure, Tactics, and Modernization of the Russian Ground Forces. Fort Leavenworth: Foreign Military Studies Office, 2017, s. 37.
13TASS. Russia’s ‘soldier of future’ combat gear proves its worth in Syria. 2017. http://tass.com/defense/961517(Hämtad 2018-09-XX)
Elfving, Jörgen. Putin rustar Ryssland: den ryska björnen vaknar till liv. Stockholm: Svenskt militärhistoriskt bibliotek, 2014, s. 122.
14Department of the Army. The Soviet Army: Specialized Warfare and Rear Area Support. Washington. DC: Department of the Army, 1984, s. 4-8.
15Ibid. s. 4-6.
16Ulfving, Lars. Rysk krigskonst = Voennoe iskusstvo: en introduktion till den ryska militärvetenskapen sedd i ett militärteoretiskt, empiriskt och historiskt perspektiv. Stockholm: Krigsvetenskapliga instutitionen, Försvarshögskolan, 2005, s. 198.
17Department of the Army. The Soviet Army: Specialized Warfare and Rear Area Support. Washington. DC: Department of the Army, 1984, s. 4-6, 4-7.

Finsk motoriserad strid

av Robin Häggblom Det är med stort intresse som jag följt debatten om olika förbandstypers lämplighet i norrländsk terräng. Från finsk synvinkel är det naturligtvis av särskilt intresse då stora delar av landet har terräng som antingen direkt motsvarar eller har drag som skapar samma frågeställningar som är aktuella i fallet Norrland. För den fortsatta […]