Författararkiv: Erik Lagersten

Att vara i arenan

När alla andra alternativ är uttömda är soldaten det enda som skiljer friheten från förtrycket. Foto: Richard Kjaergaard/Mali02

När alla andra alternativ är uttömda är ofta soldaten den enda som skiljer friheten från förtrycket. Foto: Richard Kjaergaard/Mali 02

Efter 2 488 dagar lämnar jag idag Försvarsmakten som myndighetens informationsdirektör och dess talesperson och börjar imorgon som kommunikationsdirektör för Västra Götalandsregionen. Att som en av cheferna i en av Sveriges största myndigheter ha fått förmånen att vara med i knappt 7 år har varit en speciell resa.

Jag har haft anledning att alltid vara glad och stolt men också ibland ursinnigt arg och besviken. Ibland har jag uppfattats som, för att citera en kollega i försvarsmaktsledningen — ”har du ätit taggtråd idag?”. Jag har varit besjälad av att vi som organisation och enskilda kan bättre när vi ibland hamnat fel. Att vi ska bäras av den stolthet varje civil, frivillig, officer, soldat eller sjöman känner för sitt val att tjäna riket. Att vi ska förtjäna medborgarnas förtroende, varje dag. Att vi ska klara av att vara Sveriges bålverk mot ett yttre hot och en främmande makts eller terrororganisations vilja att forma vår framtid.

Det jag som sista kommentar därför vill lyfta fram och uppmuntra är till dig som är chef och medarbetare i Försvarsmakten i synnerhet, men också till dig som anställd i staten i allmänhet.

Det Försvarsmakten och staten behöver är chefer som inte räds att utmana invanda föreställningar och som vågar fatta beslut. Att våga innebär också att det ibland kan fattas fel beslut där kritik kan uppstå eller att stormen väcks. Rädda chefer är dåliga chefer, chefer som ängsligt undrar vad media kan göra eller om alla de som sitter på läktaren, utan eget ansvar, kan vädra blod. Rädda chefer vägleds av det enklaste av alla ledarskap, att inte göra något. Staten behöver modiga chefer, staten behöver chefer med uthållighet och engagemang. Genom detta ges förutsättningar för medarbetare som är nöjda med sitt värv och delaktiga i skapande och utveckling.

När senator John McMain intervjuades om det korkade uttalandet från Donald Trump om att vara en förlorare för att ha suttit som krigsfånge (sic!) bemötte han värdigt oförskämdheten med det enkla svaret ”I am not a hero — I’m in the arena”.

Citatet refererar till ett tal av president Theodore Roosevelt som förtjänar att upprepas:

It is not the critic who counts; not the man who points out how the strong man stumbles, or where the doer of deeds could have done them better. The credit belongs to the man who is actually in the arena, whose face is marred by dust and sweat and blood; who strives valiantly; who errs, who comes short again and again, because there is no effort without error and shortcoming; but who does actually strive to do the deeds; who knows great enthusiasms, the great devotions; who spends himself in a worthy cause; who at the best knows in the end the triumph of high achievement, and who at the worst, if he fails, at least fails while daring greatly, so that his place shall never be with those cold and timid souls who neither know victory nor defeat.

Utdrag från talet ”Citizenship In A Republic”, framfört i Sorbonne, Paris, Frankrike, 23 April, 1910.

 

Att våga är att befinna sig i arenan, att ständigt sträva, att ständigt försöka, att segra och att förlora är att vara chef. Den som inte vågar vinner aldrig. Det är sådant ledarskap vi behöver uppmuntra och efterfråga jämte det oförvitliga ämbetsmannaidealet hos våra tjänstemän.

Försvarsmakten har sådana chefer. Staten har sådana chefer. Låt dessa chefer ta plats så kommer vår beredskap mot det oväntade vara stark. Sverige vilar på sin förvaltning, den är tillsammans med den goda medborgaren, vår gräns mot onda krafter och destruktivitet och för det samhälle vi alla önskar.

Vi la ner mycket tid på att matcha våra tröjor. En typisk rikskonferens i Sälen.

Vi la ner mycket tid på att matcha våra tröjor. En typisk rikskonferens i Sälen.

Med detta tackar jag för mig, för all uppmuntran, för all kritik och för alla vänner jag fått på resan. Jag vill särskilt rikta min uppskattning till överbefälhavarna Håkan Syrén och Sverker Göranson, till mina kollegor inom försvarsmaktsledningen och informationsstaben samt alla inom Försvarsmaktens informationstjänst, utan er hade jag varit ingen.

Med marinens version av den traditionella krigsmannabönen önskar jag all framgång till Micael Rydén som tillträder som ÖB samt till alla medarbetare och frivilliga i Försvarsmakten:

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet! — Gud höre det!

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör (emeritus)

From 1 oktober är överste Pär Zakariasson, idag stabschef vid informationsstaben, tjänsteförrättande informationsdirektör och talesperson för Försvarsmakten intill ny informationsdirektör är utsedd av överbefälhavaren. Han ger uttryck för myndighetens principiella uppfattning, här på bloggen Försvarsmakten kommenterar, när han framträder i media eller i andra sammanhang samt på Försvarsmaktens Facebook-konto och Twitter. De senare inläggen signeras (PZ). Han är också från samma datum ansvarig utgivare för Försvarets Forum och försvarsmakten.se.

Frivillig!

Kungen besöker SÖG. Kungen, överbefälhavaren och rikshemvärnschefen besökte Sörmlandsgruppens KFÖ. Detta är ett av få besök som HM Konungen gör under 2015. Besöket innebar i huvudsak att prata med soldater men också att titta på målbildsförevisningar. Besöket skedde på Härads skjutfält utanför Strängnäs.

Kungen, överbefälhavaren och rikshemvärnschefen besökte Sörmlandsgruppens KFÖ. Besöket skedde på Härads skjutfält utanför Strängnäs.

ÖB lyfte i fredags på sin sista försvarsmaktsledning, FML, sina intryck från sitt besök, tillsammans med kungen och rikshemvärnschefen, på Södermanlands Hemvärnsbataljon. Under ett av momenten förvisades en insatspluton i övning med skarp ammunition. ÖB konstaterade att om man inte visste att det var ett förband ur Hemvärnet som genomförde övningen, så hade det knappt gått att skilja från ett av våra reguljära skytteförband.

Stabsövning Fårösund.

Stabsövning Fårösund.

Idag är frivillighet inte det samma som lägre professionalitet, om det någonsin varit det. Förmågan tar sig många uttryck och färdigheter, men i nästan alla sammanhang, är det bättre kvalitet i verksamheten än vad vi som leder Försvarsmakten ofta förväntar oss. Det som är gemensamt för all frivillig personal, i ordets ”ursprungliga” betydelse, är ett stort engagemang och vilja att bidra till något större och till rikets försvar. Sverige har otaligt aktiva inom de frivilliga försvarsorganisationerna och Hemvärnet. De utgör alla en resurs för samhället, för såväl det militära som det civila försvaret.

Fältmässig radioövning.

Fältmässig radioövning.

Jag hade själv förmånen under sommaren att besöka flera utbildningar, Frivilliga Radioorganisationen (FRO) på Fårösund, Bilkårens bandvagnsutbildning i Härnösand och Försvarsutbildarna/CRISCOM i Falsterbo. Oaktat ansvarig organisation och utbildning uppfattade jag och mina medarbetare samma sak; en genuin glädje och uppskattning för sin utbildning hos såväl instruktörer och elever.

Egen träning ger färdighet.

Egen träning ger färdighet.

Försvarsmakten står alltid inför ekonomiska eller organisatoriska realiteter och jag är den första att konstatera att vi som myndighet inte alltid fullt ut kan möta de önskemål som frivilligorganisationerna förväntar eller önskar sig. Det innebär inte att vi på de sätt vi kan, ska underlåta att återkoppla vår uppskattning och tacksamhet för de uppoffringar, som frivilliga som har att bemanna avtalsplatser i insatsorganisationen eller annan utbildning, gör. Många av de jag mötte i somras använde sin semester för att utbilda sig. Detta samtidigt som många instruktörer var anställda eller tidigare anställda i Försvarsmakten och som även de använde sin semester för att utbilda andra.

Bandvagnsutbildning i Härnösand.

Bandvagnsutbildning i Härnösand.

Jag är helt övertygad om att vi som fast anställda har mycket att lära av våra frivilliga kamrater. En korsbefruktning är nyttigt för alla inblandade, anställd personal får förmedla sin fackmässiga kunskap och en uppdaterad kunskap om Försvarsmaktens behov och verksamhet idag, samtidigt som frivilliga får ge energi in i organisationen och intryck av hur medborgaren uppfattar och värderar vår verksamhet.

Sverige som land behöver sina frivilliga. Berörda myndigheter behöver finna sina former för att ge frivilliga och frivilligorganisationerna långsiktiga förutsättningar samtidigt som de senare behöver förstå vad som är möjligt och vad som går att förvänta och kräva i varje enskild överenskommelse.

Svenskt försvar står inför stora utmaningar. Detta gäller såväl tänkbar omvärldsutveckling som vilken beredskap vi ska ha. Kan vi få hjälp av frivilliga i den form det är möjligt så kommer vårt land att vara starkare.

Erik Lagersten
Försvarsmakten informationsdirektör

Att stå upp eller sitta ned

Riksdagens öppnande 2007. Försvarsmakten paraderar.

Riksdagens öppnande 2007. Försvarsmakten paraderar.

Lyssnar intresserat på podden Det politiska spelet och Tomas Rambergs resonemang kring att ledamöterna står upp för kungen i samband med riksdagens (högtidliga) öppnande. Det är möjligt att jag är en arkaisk representant för något förhistoriskt, men jag tycker att motsatsen skulle vara mer bekymmersam.

I det som kallas försvarsmaktsledningen står ledamöterna upp intill ÖB har satt sig ned. I överläggningar och diskussion så används titel på ledamöterna istället för för- och efternamn. Inget av detta är ett bevis på att vi inte är kollegor och eller inte kan umgås privat. Det är ett tecken på att det finns en respekt för ämbetet och det ansvar det för med sig.

Jag har ibland pratat om intimiseringen av makten och har alltid med förundran hört företrädare för regeringen prata om ”Fredrik” och ”Stefan”. När man avhandlar allvarliga frågor där felaktiga beslut kan få livsavgörande konsekvenser duger det inte enligt min mening att ta lätt på detta. Att då genom att göra avkall på det yttre, minskas känslan av att höga värden står på spel.

Att stå upp för kungen har mindre att göra med att det är ett kungligt ämbete och mer att respektera det demokratiska statsskick riksdagen och vi alla har att försvara. Jag är helt övertygad om att samma respekt skulle visas om Sverige skulle vara en republik. Riksdagen skulle stå upp för presidenten. Försvarsmakten som en av symbolerna för det valda statsskicket skulle paradera på samma sätt. Alla som följer USA:s eller Frankrikes president vet att respekten för ämbetet inte sitter i majestätets eller presidentens person.

I de sammanhang där Försvarsmakten har haft anledning att diskutera avgörande frågor med företrädare för regeringen är det inget tal om att sitta och förnamnsmysa. Då är det titeln som gäller. Alla är medvetna om att felaktiga beslut kan få långsiktiga konsekvenser och allvaret gör sig påmint.

Jag är också övertygad om att allmänhetens respekt för regering, folkvalda och myndigheter stärks av ett yttre formellt format där alla företrädare, när det så krävs, visar att de gör sig förtjänta av förtroendet. I orostider och påfrestning blir detta än viktigare. Det fungerar sida vid sida med humor, ett avspänt tilltal och dialog men var sak har sin tid.

Den dagen riksdagen sitter ned, det är då vi bör bli oroliga.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Att offra det heligaste

Försvarsmaktens minnesceremoni 2013 vid förlisningsplatsen  för HMS Ulven. Foto: Johan Lundal/Combat Camera

Från Försvarsmaktens minnesceremoni 2013 vid förlisningsplatsen för HMS Ulven. Foto: Johan Lundal/Combat Camera

Den 16 april 1943 försvann den svenska ubåten Ulven. Först i början av maj, efter en av de största sökoperationerna i svensk historia, kunde hon med hjälp av fiskebåten Normy återfinnas på 52 meters djup. Hon hade minsprängts av en tysk mina och samtliga 33 ombord hade förlorat sina liv. Liknande fasor har varje ubåtsnation egna minnen av, där krig men även fred har skördat enorma offer under havsytan. Det gäller Tyskland, Storbritannien, USA, Ryssland/Sovjetunionen, Japan och några till.

Jag hade dock svårt att föreställa mig att något av dessa länder cyniskt skulle utnyttja en egen sådan förlust för att vinna kortsiktiga och magra propagandapoäng. Sedan en tid är vissa ryska media, statskontrollerade eller ej, angelägna att påstå att den främmande undervattensverksamhet som förekommit i Östersjön inte är rysk. Trots att ingen nation, ej heller Sverige, vare sig genom regering eller försvarsmakt antytt något sådant.

Under den rapportering som följde på fyndet av den ryska ubåten Som tvekade inte rysk media att hämningslöst bortse från, en inte osannolik möjlighet, att det var en äldre rysk ubåt. En möjlighet som rysk media själva kunnat komma fram till då Ryssland enligt egna uppgifter haft kunskap om förmodat förlisningsområde och som enligt uppgifter också figurerat i dykarkretsar – eller som Sputnik själv skriver: Det är sedan länge känt var ubåten förliste. I stället var fokus på något helt annat:

Sputnik

Sputnik

Förlöjligandet är alltså till och med mer centralt än den kanske viktigaste omständigheten, att en möjlig rysk krigskyrkogård i form av en förlist ubåt har återfunnits. Det är särskilt förvånande och beklämmande när man vet med vilken stor vikt ryssar lägger på hågkomst och minnen av sina döda och sina krig. I den moderna propagandaapparaten är ingenting heligt, även sådant som tidigare var omöjligt kan nu offras. Det är oroväckande. Eventuella döda ryska sjömän väger lätt inför möjligheten att få sprida desinformation. Utrikesdepartementet har nu kontaktat Ryssland och vi får avvakta kommande reaktion. Jag hoppas att de sjömän som eventuellt vilar ombord i vraket på Som får den värdiga frid de förtjänar trots ett annat inledande ryskt fokus.

Desinformation, det är det inte själva publiceringen som är det avgörande utan vilken sekundärspridning och trovärdighet det får. Det krävs också en målgrupp som är mottaglig för ett visst specifikt budskap, i Sverige är allt om ubåtar en sådan lämplig jordmån. Genom dagens snabba informationsöverföring plockas det blixtsnabbt upp och de facto kvalitetssäkras under välrenommerade tidningsnamn under förevändningen att det kan ha visst nyhetsvärde. Det kan det säkert ha om det kompletteras med en rejäl journalistiskt granskning till stöd för läsaren. När aktörer som Sputnik ger sig in på den svenska marknaden kommer det att krävas mycket av beslutsfattare, media och myndigheter mfl att värdera och förstå vad som är fakta och vad som är lögn. Om detta har Jack Werner skrivit en bra analys.

Påhittat eller pålitligt?

Påhittat eller pålitligt?

Undervattensverksamhet är i propagandasammanhang tacksamt då det är något som inte röjer eller förklarar sig så lätt. Det tog 1 500 man tre veckor att finna Ulven och medias spekulationer var friska och omfattande trots mer än 70 år sedan. Medierapporteringen har tekniskt utvecklats, så även tonaliteten, men svårigheterna finns kvar. Därför har Försvarsmakten en beslutad process för publicering av egna fakta. Jag har ingen aning om hur pressofficerarna 1943 kunde hantera anstormningen. Jag vet bara hur Försvarsmakten ska göra idag. Med fasthet, tydlighet och fakta stå emot ryktesspridning, spekulationer och direkt vilseledning som skadar riket och dess försvar.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Levande försvarshistoria

Tidigare robotbåten HMS Ystad, numera M/S Ystad, veteranfartyg i Visby Hamn sommaren 2015.

Tidigare robotbåten HMS Ystad, numera M/S Ystad, veteranfartyg i Visby Hamn sommaren 2015.

Försvarsmakten blir en bättre organisation genom alla frivilliga. Med detta menas ofta alla medlemmar i våra frivilliga försvarsorganisationer. Men det är mer än så. Utan att vara formellt knutna till Försvarsmakten finns det ett stort antal frivilliga som i olika föreningar vårdar minnet av vår gemensamma försvarshistoria.

Tidigare robotbåten HMS Ystad, numera M/S Ystad, veteranfartyg.

Tidigare robotbåten HMS Ystad, numera M/S Ystad.

Tidigare robotbåten HMS Ystad, numera M/S Ystad, veteranfartyg.

Tidigare robotbåten HMS Ystad, numera M/S Ystad.

Det kan vara museer med materiel, fordon, flygplan eller fartyg som inte längre nyttjas men som var och ett utgjort en del av rikets försvar. För var och en som möter en sådan samling är det en hågkomst av tjänstgöring eller en gestaltning av personliga erfarenheter, i allt från glädje till sorg. Ofta drivs denna verksamhet med små medel men med stora personliga engagemang. Idag fick jag en livfull presentation i Visby hamn av tidigare HMS Ystad, numera M/S Ystad som ägs av Statens Maritima Museer men som körs och vårdas av medlemmar av Föreningen Svenska Robotbåtar och Veteranflottiljen. För att hålla henne i körbart skick krävs tusentals årsarbetstimmar av alltifrån befarna sjömän till entusiastiska landkrabbor. Härligt att höra och fantastiskt att se.

Några av föreningens medlemmar..

Några av föreningens medlemmar.

Har du möjlighet i sommar, besök något eller några av alla de militärhistoriska minnen som finns runt om i landet. Förutom att det ger en inblick i landets försvar, förr och kanske nu, så är det också ett stöd till mångas idoga frivilliga arbete, en i sanning kulturhistorisk gärning.

Almedalen 2015

Almedalen 2015 Foto: Helikopterflottiljen/Försvarsmakten

Almedalen 2015 Foto: Helikopterflottiljen/Försvarsmakten

Almedalen 2015 är slut. Inte utan en kraftansträngning då åtta dagar (nio om den extra dagen räknas med) är en modig ”vecka” att klara. Min beundran till alla representanter för den tredje statsmakten och alla andra som gick in i kaklet. För vår del avvecklades verksamheten under fredagen då HMS Belos lämnade Visby och en av flygvapnets TP 100 tog hem de sista av Försvarsmaktens deltagare.

Transportflygplan TP 100

Transportflygplan TP 100

HMS Belos

HMS Belos

Försvar och säkerhet är numera ett självklart samtalsämne i Almedalen. Det var det inte när ÖB tillträdde för 6 år sedan. Omvärlden har försämrats, Sveriges militära förmåga är i fokus och antalet aktörer som antingen av intresse eller tvång har det i floran av samtal är många. Spännvidden är stor, det märks inte minst på politikertalen, från JAS-flygplan mot IS till total avrustning. Det märks också på mediaintresset eller i de diskussioner som gick igång efter att incidentroten startade från Gotlandsbasen. Det är inget märkligt att försvaret är med i det allmänna samtalet, i Almedalen eller annorstädes, det som är märkligt är att det var frånvarande så länge. Förhoppningsvis har Försvarsmaktens eget engagemang bidragit till en del av denna förändring.

Som alltid behöver en verksamhet utvärderas och Almedalsveckan är något som behöver granskas likt annat. Ger en myndighetsnärvaro mervärde utöver ”kärnverksamheten” eller skapar det förutsättningar för den? Svenska Dagbladet granskade i år kostnaderna för deltagande myndigheter och där konstaterades av Försvarsmaktens direkta kostnader gått ned. Detta samtidigt som vårt engagemang i sig var all-time high. Detta förklaras av att vi fått ned kostnaderna för deltagande fartyg och att vi inte längre betalar för deltagande i det som kallades för Säkerhetspolitiskt Sommartorg.

Den allmänna ekonomiska kritiken är förväntad men saknar konkreta alternativ. Att myndigheter deltar i sammanhang där beslutsfattare och allmänhet möts är en självklarhet och borde vara mer efterfrågat. Den dagen effektiva myndigheter inte deltar i det allmänna samtalet uppstår en kunskapslucka och ett tomrum som är mer skadligt för samhällsutvecklingen än motsatsen.

Seminarium: Ökad mångfald genom samverkan – skapa nytta för din verksamhet!

Seminarium: Ökad mångfald genom samverkan – skapa nytta för din verksamhet!

Det är självklart tacknämligt att fokusera på rosévin och betrakta Almedalen som ett gigantiskt mingeltält. Problemet är bara att det i sig utgör en liten del av det som erbjuds i Visby. För den som bekvämar sig att göra vandringen längs gatorna och titta i seminarieprogrammet upptäcker snarast att det är närmast världens största kursverksamhet, eller flera korsbefruktande bransch- och fackmässor, som erbjuds den hugade. Det absolut mest intressanta är att olika samhällsaktörer dras ihop i nya konstellationer och i seminarier. Aktörer som aldrig möts på fastlandet under den långa vintern. Det är Almedalens största bidrag tillsamans med våra politikers insatser i rosornas stad. Det är inte utspelen eller vad som blir mest uppmärksammat i Almedals-bubblan som betyder något, det är det lågintensiva samtalet som är den samhällsekonomiska och demokratiska vinsten.

Insatschefen om resolution 1325.

Insatschefen om resolution 1325.

Finns det problem? Självklart, tiden som ansätts är för lång, det går inte att hålla full spänst i åtta dagar. Det är också tydligt att allt fler organisationer önskar minska sina egna arrangemang och istället delta i andras. Frågan är vem som sist sitter med Svarte Petter och med det sista seminariet? Det lär bli ett efterfrågat sådant.

Variationen av deltagare behöver utökas. De närmast sörjande finner alltid sina gelikar, men det spännande uppstår när personer med radikalt olika uppfattningar finner sina motpoler.

För- och nackdelar vägs mot varandra och Försvarsmakten, liksom andra organisationer har att fundera på om mödan och kostnaden är värd eller om formatet och deltagandet är rätt. Om inte mötet sker på Gotland, hur skapar vi isåfall en bättre arena? Någon i veckan föreslog Stockholm. Det tror jag inte alls på av många anledningar.

Seminarium: Morgondagens beslutsfattare om framtidens försvar.

Seminarium: Morgondagens beslutsfattare om framtidens försvar.

Jag är mycket nöjd med vår leverans i år:

  • 26 öppna seminarier, varav tre ombord, med Försvarsmaktens deltagande. Fem som egna arrangemang.
  • 10-tal gruppmöten relaterade till frågor som deltidssoldat, flyg och medicinalpersonal. Luncher och middagar ombord för bland annat nordiska gäster,  försvarsutskottet och frivilligorganisationerna.
  • Överbefälhavarens mottagning ombord med 250 gäster.
  • Mediauppmärksamheten kring läget i luften över Östersjön och ryskt uppträdande i nära situationer.
  • 5 stycken pressmöten ombord eller i Visby.
  • Visning för allmänheten av HMS Belos med ca 1 000 besökande.
  • Visning av flygbasen utanför Visby för politiker i försvarsutskottet.
  • ÖB omnämnd som ledande makthavare. Visserligen med fel namn, men vadå, det är positionen som räknas.
  • Med mera… hela programmet som PDF.

Därutöver kan som sagt nämnas incidentrotens överflygning över Visby även om det inte var en del av Försvarsmaktens direkta närvaro i Almedalen och eskorten av U 21 landslaget till Bromma.

Jag vill rikta min uppskattning till våra samarbetspartners, till alla inblandade från hela Försvarsmakten med HMS Belos i spetsen och till samverkande myndigheter och försvarsdepartementet ombord. Även om vi har olika uppdrag så att samarbetet nödvändigt för att gemensamt svara mot medborgarnas krav på ett fungerande och effektivt försvar! Att se det i praktiken var fantastiskt. Tack!!

Click here to view the embedded video.

Råkopior på Försvarsmaktens seminarier.
OBS! EJ REDIGERADE RÅKOPIOR. ENDAST FÖR DOKUMENTATION. LJUD OCH BILD KAN KVALITETSMÄSSIGT VARIERA.

Click here to view the embedded video.

Click here to view the embedded video.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Foto: Lena Parkvall/Försvarsmakten där inte annat anges.

Övrigt: vi kommer under sommarstiljten samla ihop länkar till inspelade seminarier där Försvarsmakten deltog eller andra händelser som var intressanta och publicera här så att allt finns samlat och dokumenterat i anslutning till detta inlägg.

Bästa verksamheten – bästa bilderna

Foto: Marcus Olsson/Combat Camera/Försvarsmakten

Foto: Marcus Olsson/Combat Camera/Försvarsmakten

Vi har Sveriges bästa motiv och verksamhet att visa. Därför har vi nu gjort vår bilddatabas tillgänglig för alla utan inloggning. Bilderna är fria att använda, om, för eller emot det vi gör. Bilderna kan användas av media, organisationer eller privatpersoner och är granskade ur ett sekretessperspektiv.

Använd sökfunktionen på Försvarsmaktens hemsida och välj ”bild”. Då kommer hela härligheten upp!

Sökresultat på "Korvett"

Sökresultat på ”Korvett”

Alla bilder som går att ladda ned omfattas av ett avtal som möjliggör detta. Flera bilder kommer successivt att adderas när vi har identifierat fotografen och att även denne omfattas av det aktuella avtalet. De bilder som är deponerade till Krigsarkivet kommer inte att publiceras då det tyvärr är en kostnad förknippad med varje sådant nyttjande.

Bilderna är fria för publicering eller visning under förutsättning att fullständig fotobyline anges. Publicering får ej ske i kommersiellt syfte eller i sammanhang som strider mot grundläggande demokratiska värderingar eller som strider mot Försvarsmaktens värdegrund.

Det går alltså bra att använda dessa i ett kritiskt sammanhang mot Försvarsmakten men inte i syfte att störta staten, propagera för olika totalitära system eller kränka enskild. Som exempel. Och det är Försvarsmakten som har tolkningsföreträdet.

Sveriges bästa verksamhet har de bästa bilderna. Mycket nöje!

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Problematiskt utslag i HD

Markering vid skyddsobjekt

Markering vid skyddsobjekt

I samband med underrättelseoperationen i höstas fotograferade ett reportageteam från Dagens Nyheter ett objekt som omfattas av skyddslagen och därför inte var tillåtet att vare sig fotografera, avbilda, beskriva eller mäta. Detta observerades av militärpolis vilka stoppade vidare fotografering samt omhändertog minneskortet.

Åklagare inledde därefter en förundersökning om brott mot skyddslagen och beslutade att minneskortet skulle tas i beslag.

I den rättsliga prövning som sedan skett har tingsrätten hävt beslaget, hovrätten fastslagit det och nu har Högsta domstolen slutligen hävt beslaget. Högsta domstolen menar att anskaffarfriheten och censurförbudet i Tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) är starkare än skyddslagen.

Lagstiftaren, rättsvårdande myndigheter samt myndigheter med skyddsobjekt har nu att fundera över vad detta innebär och de konsekvenser detta medför.

Att fotografera, mäta eller avbilda skyddsobjekt är alltså tillåtet om avsikten är att publicera information kring detta. För rikets säkerhet vitala installationer, även sådana som omgärdas av den allra högsta sekretess, kan nu alltså röjas och det spridas bilder av, om det faller inom ramen för TF och YGL.

För att uttrycka sig enkelt, detta är utomordentligt problematiskt och allvarligt.

Ibland brukar chefredaktörer mena att bedömningen av sådana frågor åvilar den ansvariga utgivaren och att samhället borde lita på dem att inte känslig information röjs. Jag menar att det inte räcker och att frågan kring sekretessen för staten känsliga objekt nu måste ses över.

En öppen fri press är en förutsättning för svensk demokrati, men det är också rikets försvar för densamma. Avvägningen mellan öppenhet och sekretess prövar myndigheten varje dag. Det är besvärande om vi inte har stöd för det i lagstiftningen.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Ordens betydelse – Krigsmakten eller Försvarsmakten?

Om kriget kommer

Om kriget kommer

Ord har betydelse, i synnerhet för en myndighet under regeringen. I en diskussion brukar, när någon vill märka ord, hävda att det ”är semantiskt”, och därför indikera att ordvalet inte har någon betydelse. Det gäller i nästan alla sammanhang, utom när det är frågan om liv och död, eller krig och fred.

Tomas Ramberg, Ekots erfarna politikreporter och jag har lättsamt jabbat, eller som Ramberg uttrycker sig i podden ”Det politiska spelet”, haft ett lågintensivt krig om korrekt benämning på myndigheten Försvarsmakten. Ramberg brukar i sin rapportering regelmässigt återkomma till ”Krigsmakten” och jag brukar regelmässigt besvära mig.

 

Jag är den första att erkänna ett visst underhållningsvärde i meningsutbytet, men det finns också ett allvar i mina invändningar,

”Det politiska spelet” frågar sig om mina invändningar är en konsekvens av att jag vill att det är noga med vad det heter, eller för att det är en PR-fiering av samhället. Det är det förstnämnda, jag har mycket lite problem med att kalla ett äpple för ett äpple eller ett krig för ett krig. Sanningen är en underskattad kommunikationsstrategi och för en informationsdirektör skulle det vara enkelt att vara mindre eftertänksam och mer rakt på sak. Men nu är det inte så enkelt, av flera skäl. De är dels relaterade till regeringsformen, dels Försvarsmaktens defensiva doktrin men också vad som underförstått kan antydas genom felaktig benämning.

Om kriget (utan referens till Clausewitz, 1832)

Krig och vad som är krig är en politisk fråga. Omständigheterna är särskilt reglerade i regeringsformens 15 kapitel. Om riket hamnar i krig, eller befinner sig i ett sådant, inträffar en rad omständigheter. Detta är för övrigt med dagens problematik kring hybridkrigföring förknippat med utmaningar för rikets ledning att avgöra om krig råder eller ej.

Men det är också så att svensk militärt engagemang internationellt eller vår utrikespolitiska hållning påverkas av om det är ett krig eller inte. Det är en väsensskilda fråga om Sverige deltar i en inom- eller mellanstatlig konflikt eller i ett krig. Begreppet krig och användandet av ”krigsmakten” skapar vid svenska militära operationer internationellt en felaktig bild av vad riksdagen har beslutat om eller om Sverige är en part i ett pågående krig, med de konsekvenser detta får folkrättsligt och juridiskt. Oaktat regering är ordvalet av central betydelse och dessutom oaktat om Sverige bidrar med militär personal eller ej. Därför är det fel att kalla Försvarsmakten för Krigsmakten.

Om Förvarsmakten som defensiv aktör

Försvarsmaktens doktrin och uppgifter är defensiva. Vi saknar sådana vapen, uppgifter eller förmåga att genomföra offensiva operationer långt in på motståndaren territorium. Det finns ingen uppgiftställning att erövra främmande territorium. Så har det varit i princip sedan 1809 års förlust av Finland, möjligtvis med undantag från vår gemensamma historia med Norge och Åland. 1945 års försvarskommitté initierade begreppet Försvarsmakten och det verkställdes genom 1974 års regeringsform. Begreppet försvarsmakten påvisar därmed myndighetens uppgifter under det att krigsmakten indikerar något våra beslutsfattare sedan länge inte önskat eller för den delen tillfört medel för. Att delta i internationella insatser under FN-mandat innebär inte en offensiv krigsförmåga, inte ens om konflikten innebär svenska förluster. Därför är det fel att kalla Försvarsmakten för Krigsmakten.

Om krig som begrepp vs. försvar

Begreppet krigsmakt är inte neutralt, det har en betydelse. Debattörer som menar att Försvarsmakten vilar på lagrar från fornstora dar eller inte är förankrade i den svenska demokratiska myllan, återkallar gärna Krigsmakten i syfte att påvisa en argumentation som inte håller eller är direkt stötande. Nu tror jag inte att Ekots Tomas Ramberg menar detta men andra som gärna t.ex. pekar på Ådalen 1931 som referens för dagens Försvarsmakten får näring av en icke-precis begreppsapparat. Därför är det fel att kalla Försvarsmakten för Krigsmakten.

Våra krigsförband

En problematiserande redogörelse över skäl till att avstå Krigsmakten är inte komplett utan att konstatera att det finns en dualism internt i myndigheten. Våra förband som är organiserade för konflikthantering och väpnad strid inom och utom riket benämns krigsförband. Våra egna krav på dessa förband benämns krigsförbandsspecifikationer. Men det som menas är Försvarsmaktens förmåga att klara krigets krav vid ett väpnat angrepp mot Sverige. Försvarsmaktens huvuduppgifter nationellt och internationellt, samt demokratiska uppdrag ges av försvaret och inget annat. Därför är det fel att kalla Försvarsmakten för Krigsmakten.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

P.S. En helt annan sak som inte är relaterad till en intressant begreppsapparat är hur central försvarsfrågan blivit i det svenska politiska samtalet. ”Det politiska spelet” som produktion, för säg 10 år sedan, hade inte berört försvaret överhuvudtaget. Nu är ÖB ”veckans spelare”, som det kallas i podden, mest utnämnd som sådan av alla svenska beslutsfattare, eller åtminstone second to none. D.S.

 

 

 

 

 

 

Folkförankringen måste förtjänas

Svenska Dagbladets gästblogg ”Säkerhetsrådet” har publicerat ett antal inlägg kring ämnet folkförankring. Serien inleddes av forskare vid FHS, följd av styresmannen vid Kungl. Krigsvetenskapsakademin Mikael Odenberg samt av försvarsminister Peter Hultqvist. Nedan text är Försvarsmaktens bidrag till diskussionen. Inläggen kommer att avslutas av Lars Ekeman, tidigare generalsekreterare vid Folk och Försvar.

Folkförankring är ett begrepp som återkommer i den försvarspolitiska debatten och som ibland nästan antar mytiska proportioner. Det är ett begrepp som sällan är definierat men ändå ofta används för att finna motiv för förändring eller förklara beslut som rör Försvarsmakten. Den vanligaste användningen rör frågeställningar kring soldat- och sjömansrekrytering och hur Försvarsmakten ska personalförsörjas.

Så är fallet även i den nu föreliggande inriktningspropositionen där folkförankring används som motiv för ett antal förslag.

När ett mytiskt begrepp används som politisk förklaring förtjänar det att problematiseras. Det är därför förtjänstfullt att FHS tittar på frågeställningen och många av de slutsatser som redovisas i FHS inlägg är intressanta som grund för en fortsatt diskussion.

Folkförankring som begrepp återfinns inte i några opinionsundersökningar. Det gör däremot försvarsvilja och förtroende som därmed förenklat kan sägas utgöra grunden för att mäta och bedöma folkförankringen. Begreppet kan då också anses som relevant att använda som grund för beslut eller behov av förändring. Vi kan konstatera att för Sverige så är försvarsviljan hög under det att förtroendet för vår försvarsförmåga är lågt.

Rent generellt så manar jag till försiktighet vad gäller att koppla personalförsörjning och allmänhetens bildningsnivå kring försvaret, eller enskilda medborgares personliga erfarenheter, som någon slags förklaring till folkförankring. Rent empiriskt finns det ganska få bevis för ett sådant förhållande. I länder som sedan länge varken har värnplikt eller medborgarna har en egen direktkontakt med landets försvarsmakt är folkförankringen, enligt definitionen ovan, ändå hög.

Inte ens i Sverige när vi hade värnplikt var förtroendet stadigt högt utan har sakta sjunkit genom åren. Värnplikten har helt andra kvaliteter men ger inte med automatik en folkförankring. Tvärtom så var kanske unga mäns möte med försvaret inte alltid positivt för deras förtroende för organisationen.

För vad är det egentligen som konstituerar medborgarnas förtroende? Det är framförallt två saker, dels hur väl organisationens uppgifter löses men framförallt om uppdraget uppfattas som relevant. Brandkåren upprätthåller ett sådant högt förtroende, den löser sina uppgifter väl och medborgarna uppfattar de tjänster som tillhandhålls som nödvändiga för samhällets skydd och beredskap.

Försvarsmakten åtnjuter inte ett sådant förtroende; vi klarar inte – enligt medborgarna – vår huvuduppgift att skydda landet mot ett väpnat angrepp samtidigt som många inte bedömer vår institutionella roll som relevant. Om det inte finns en risk för väpnad konflikt, varför finns då Försvarsmakten? Nu ser vi en förändring i den uppfattade relevansen genom ett försämrat omvärldsläge men att höja allmänhetens förtroende är långsamma processer och kräver ett systematiskt arbete. Och skulle omvärlden förbättras så uppstår igen en relevansdiskussion.

Försvarsmakten ska ha ett högt förtroende – eller folkförankring – därför att vi har ett kollektivt våldsmonopol men också för att medborgarna har rätt att kräva ett väl fungerande skydd mot yttre hot.

Det är framförallt fem saker som ger förutsättningar för folkförankring:

  1. Allmänheten måste uppfatta vår verksamhet som förtroendeingivande och relevant.
  2. Politiken har ett ansvar att förklara sina beslut och landets säkerhetspolitiska hållning så att allmänheten förstår varför Försvarsmakten är dimensionerad och utformad på det sätt den är.
  3. Försvarsmaktens medarbetare måste själva tro på det de gör och att de kan lösa de uppgifter riksdag och regering gett myndigheten.
  4. Försvarsmakten måste synliggöra sin verksamhet så att medborgarna uppfattar dess roll och det grundläggande ansvaret för rikets självständighet och oberoende.
  5. Det krävs mångas engagemang, inte bara i Försvarsmakten eller i en frivilligorganisation utan i mycket ett bredare perspektiv, från Kungliga Krigsvetenskapsakademien till Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Tystnad och ointresse för frågor kring landets säkerhet är mer skadligt för folkförankring än något annat.

Försvarsmakten uppbär inte folkets förankring som något av Gud givet eller något som kommer med självklarhet. Det måste förtjänas, varje dag, året runt. Det kanske är den viktigaste insikten som måste skapas genom hårt arbete, internt och hos våra beslutsfattare. Det är inte minst viktigt nu med en bekymmersam omvärldsutveckling.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Om nationaldagen och symbolernas betydelse

Adenviken 6 juni 2009. HMS Stockholm firade nationaldagen genom att samlas på fördäck och sjunga nationalsången.

Adenviken 6 juni 2009. HMS Stockholm firade nationaldagen genom att samlas på fördäck och sjunga nationalsången.

Ett försvar har två uppgifter. Dels som symbol för riket eller nationen, dels genom den våldsmakt det har att utöva mot en angripare. Det förstnämnda har varit i debatten under dagen genom den diskussion som uppstått kring Försvarsmaktens närvaro i Umeå under det gemensamma nationaldagsfirandet.

Som garnisonschefen sagt i intervjuer så för han bäst diskussionen gentemot Umeå kommun genom samtal framöver. Hur det kommer att se ut i Umeå nu och i framtiden är en fråga som kommer att adresseras lokalt. Är fordon ett problem så är fördelen med militär att närvaron går att anpassa. Det går utmärkt med fanvakt och musikkår också om viljan finns. Däremot väcker som sagt ämnet ett antal principiella frågeställningar som väcker känslor tvärs över åsiktsspektrat och såväl Aftonbladets, Dagens Nyheters som Svenska Dagbladets ledarsidor har kommenterat frågan med likalydande uppfattning.

Det finns ingen lag eller skyldighet att en arrangör ska bjuda in Försvarsmakten att delta i olika ceremonier. För nationaldagen ser det olika ut i landet och där det finns garnisonsorter eller hemvärn så är oftast ett militärt förband närvarande med självklarhet. Men det är upp till arrangören. Passar det inte, så passar det inte.

Motiven i Umeå för att Försvarsmakten inte ska vara med är dock enligt min mening inte genomtänkta. De är inte vanliga men heller inte ovanliga och dyker upp ett par gånger per år i anslutning till evenemang, övningar och liknande.

Orsaken skulle vara att nya medborgare kan ha med sig traumatiska erfarenheter och att blotta åsynen av militär skulle vara problematisk. Att exkludera Försvarsmakten från sådana sammanhang med någon slags förment omtanke blir faktiskt mera galet då det skapar känslan och bilden av Försvarsmakten som något farligt, och som medborgarna behöver vara rädda för. Med Sverige som nytt land är det precis motsatsen som är sanningen.

För att förklara detta behöver jag återvända till symbolfrågan som är mycket viktigare än vad vi normalt reflekterar över. Sverige är utan jämförelse ett av världen mest sekulära och progressiva länder. Det visar relevanta internationella jämförelser.1 Det som starkast kommer till uttryck är de värden som Sverige och dess medborgare ger uttryck för som viktiga. Här återfinns hälsa, frihet, ärlighet, familjetrygghet, rättvisa och en värld i fred.2

Det är till denna värdegemenskap som alla nya medborgare söker sig till. Detta då Sverige är ett av världens mest generösa flyktingländer sett till sin storlek som erbjuder människor en fristad utan våld och förtryck.

Det som kritiken mot militär närvaro eller övningar helt missar är att rikets samhällsbärande funktioner har till uppgift att skydda och upprätthålla just denna fristad och att ge alla människor i Sverige en förutsättning för att leva just utefter den värdegemenskap som alla i landet själva önskar. Det gäller försvar, polis och rättsväsende. Svärdet, spöknippen, bilor och vågskål i kombination med tre kronor blir därmed symboler för dessa grundläggande värdens själva existens och inte som något som ska eller kan förknippas med en repressiv stat. Utan försvar, utan polis, utan rättsväsende finns inte förutsättningar för en självständig demokratisk stat med trygghet för alla.

Är det någon gång det är lämpligt att markera just detta och att Sverige har dessa funktioner som garant för självständig nation fri från yttre tryck eller påverkan är det vid ceremoniella tillfällen då värden, solidaritet och ny gemenskap ska högtidlighållas. En patriarkal syn på att nya medborgarna inte kan tänka eller sätta saker i sitt nya sammanhang förminskar dessa som fria individer.

Jag ifrågasätter inte att nya medborgare eller asylsökande kan ha våldsamma erfarenheter från var man kommer. Det ställer stora krav på ansvariga att förklara, berätta och visa att i Sverige så är myndigheter med våldsmonopol inte medborgarnas fiender utan dess försvarare. De får då också en insikt i att just försvar och polis går i bräschen för integrering och att vi välkomnar medarbetare med skilda ursprung och etnicitet som få andra myndigheter. Nationaldagen är dessutom ett tillfälle för alla att möta veteraner som gjort insatser för FN och Sverige i världens konfliktområden till skydd för den enskilde. Att exkludera Försvarsmakten är också att exkludera dessa.

Oaktat hur nationaldagen firas är det ett tillfälle för alla i Försvarsmakten att bära uniform och med fasthet och stolthet möta allmänheten och dess frågor. För oss handlar det inte bara om att i skydd av hemmets trygga hörn säga att yttrandefrihet och människovärde ska försvaras, vi är också beredda att de facto med våra liv göra det.

Jag tjänstgör i Försvarsmakten och jag försvarar dig!

Erik Lagersten
Försvarsamaktens informationsdirektör

1 World Values Survey
SOM institutet – Svenska trender

En planerad övning

JAS 39 Gripen Foto: Försvarsmakten.

JAS 39 Gripen Foto: Försvarsmakten.

Med anledning av medieuppgifter i Expressen om den övning som planeras under våren tillsammans med Finland och USA så finns det anledning från Försvarsmaktens sida att redovisa hur förberedelserna och bakgrunden ser ut.

Övningen av den här typen är rutin för Försvarsmakten och har genomförts under flera år med olika utformning.

Svenska flygvapnet kommer under flygövningen att utnyttja svenskt, finskt och internationellt luftrum.

Det har under ingen del under planeringen för aktuell övning detta år varit aktuellt att utnyttja estniskt luftrum eller flygbaser. Utformning och genomförande har bestämts för att ge bästa möjliga förutsättningar för den aktuella övningen.

Försvarsmakten har inte erhållit någon styrning vad gäller genomförandet av övningen.

Enligt ett särskilt rambeslut (Fö2013/783/MFI) bemyndigar regeringen Försvarsmakten att själv fatta beslut om deltagande i utbildningar och övningar utomlands givet följande kriterier:

Övningsterritorium ska tillhöra länder som är medlemmar i EU eller Nato, samt Schweiz. Deltagarländerna ska vara medlemmar i EU eller Nato respektive Schweiz.

Om övningen innehåller scenario ska det vara en internationell fredsfrämjande insats. Därtill ska övningen stödja utvecklingen av Försvarsmaktens förmågor.

Vid tveksamhet om villkoren är uppfyllda, eller om övningen är i överensstämmelse med den säkerhetspolitiska linjen, ska myndigheten anmäla övningen till Regeringskansliet för regeringens beslut.

Försvarsmakten äger rätt att själv fatta beslut, enligt regeringsbeslutet, om de i dagsläget planerade övningsmomenten med USA.

Möjligheter till utökat övningssamarbete med USA, till exempel att öva tillsammans i samband med den amerikanska baseringen i Estland, har diskuterats mellan Sverige och USA på politisk och militär nivå sedan våren 2014. Bilaterala aktiviteter mellan svenska flygvapnet och USA planerades initialt för andra halvåret 2014, men aktiviteten ställdes av olika anledningar in. Frågan togs upp på nytt i samtal med EUCOM (Förenta staternas europeiska kommando) och USAFE (Förenta staternas flygvapen i Europa) under december 2014.

Formell inbjudan har inkommit till den svenske flygvapenchefen från chefen för USAFE i januari 2015. Preliminärt är första övningstillfället planerat till mars-april 2015. USAFE kommer att ha Ämari i Estland som sin utgångspunkt. I den pågående planeringsprocessen handlar det om att identifiera möjliga övningsområden i svenskt, finskt eller internationellt luftrum.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Om att bygga högt

Högt hus i Stockholm. Foto: Mikhail Markovskiy

Högt i Stockholm. Foto: Mikhail Markovskiy

I dagarna så har Försvarsmaktens yttrande över en skyskrapa väckt viss uppmärksamhet. Mediauppgifter gör gällande att regler och krav är okända eller rent av hemliga. Det stämmer helt enkelt inte.

I Svenska Dagbladet uppger chefen för stadsbyggnadskontorets planavdelning i Stockholms stad att: ”Det här är ny information för oss”. På frågan ”Borde ni inte ha upptäckt detta tidigare?” uppger Stockholm stad att ”Det är en relevant fråga, men det är för att det är sekretessbelagt och vi har inte informationen i huset, vi kände inte till det här.

På frågan ”Varför undersökte inte staden detta innan ni lade ned pengar och tid på detaljplanen?”Dagens Nyheter svarar stadsbyggnadsborgar­rådet Roger Mogert (S): ”Man kan också tycka att Försvarsmakten kunde ha hört av sig. Vårt projekt har – till skillnad mot försvarets anläggningar – inte varit hemligt, säger Roger Mogert.”

Av Länstyrelsen i Stockholms hemsida där samtliga föreskrifter finns angivna för den som önskar bygga eller planera framgår att:

Vissa tekniska anläggningar och dess funktion är också utpekade som riksintresse för totalför­svaret men kan av sekretesskäl inte redovisas öppet. Det gäller ofta områden som har koppling till spanings-, kommunikations- och underrättelsesystem, som t.ex. radar- och radiolänksystem. Dessa funktioner riskerar att störas av höga objekt. Därför ska samråd alltid ske med Försvars­mak­ten i ärenden som avser byggnader och andra objekt högre än 20 meter över mark belägna utanför sammanhållen bebyggelse och högre än 45 meter inom sammanhållen bebygg­else. Försvarsmakten ska kontaktas i tidiga skeden i sådana plan- och byggärenden, vilket bör framgå av översiktsplan eller i till översiktsplanen knutet planeringsunderlag.

Det är olyckligt om långtgående planering behöver revideras för att gällande föreskrifter inte följs. Försvarsmakten önskar inte stå ivägen för samhällsutvecklingen men har också enligt lag att säkerställa totalförsvarets behov.

I det aktuella fallet har Försvarsmaktens handläggare varit i kontakt med tjänstemän vid Stockholms stads stadsbyggnadskontor under samrådstiden för att redogöra för förutsättningarna på platsen. En kontakt från Stockholms stad i ett utredningsskede hade gjort att förutsättningarna blivit kända tidigare i processen.

Försvarsmaktens rekommendation är generell men viktig, de som planerar att bygga kontaktar aktuell länstyrelse eller Försvarsmaktens infrastrukturavdelning vid Högkvarteret för att få kännedom om vilka regler som gäller.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Läs mer: Försvarsmaktens hemsida om riksintressen.

Försvarsmaktens rapportering kring undervattensverksamhet

Grunden för all mediehantering inom Försvarsmakten är att arbetet ska präglas av öppenhet, systematik och med faktabaserad kunskap som grund för kommunikationen. Det gäller även för frågor kring faktisk eller påstådd undervattensverksamhet, men skiljer sig också delvis åt genom andra ledningsförhållanden och med särskilda hänsyn vad avser beslut kring publicering.

Anledningen är den stora uppmärksamhet frågorna väcker kombinerat med den naturliga osäkerhet som råder genom de särskilda förhållanden undervattensmiljön skapar. Generellt manar Försvarsmakten till försiktighet vad gäller att dra vittgående eller bestämda slutsatser av påstådda, enskilda, observationer.

Försvarsmakten uppmanar allmänheten att kontakta myndigheten kring iakttagelser i skärgården och till havs. Vi värderar varje observation för sig och hanterar dessa, inklusive eventuell personlig kontakt, enligt en mycket noggrann rutin utformad av underrättelsetjänsten.

Det är först efter ett omfattande och tidskrävande analysarbete som det går att klassificera observationer och det är enbart Försvarsmakten som kan verifiera sanningshalten i dessa. Försiktighetsprincipen gäller därför från Försvarsmakten i att dra snabba eller definitiva slutsatser kring det som framställs som observationer i media.

Överbefälhavaren (ÖB) har beslutat att följande två modeller ska gälla för Försvarsmaktens rapportering kring undervattensverksamhet:

Vad avser operationer

Det öppna och proaktiva sättet som präglade underrättelseoperationen 2014 ska vara vägledande. Försvarsmakten offentliggör marina operationer som rör undervattensverksamhet när de inleds och avslutas, under ett pågående skede om så krävs samt om det finns ett analysresultat som går att offentliggöra.

Beslut om att offentliggöra operationen baseras på en rad faktorer som operativa hänsyn, försvarssekretess, om tredje person kan påverkas, om Försvarsmakten behöver ytterligare information eller om operationen av andra skäl behöver synliggöras.

ÖB fattar beslut om ett aktivt eller passivt förhållningsätt för aktuell operation efter sakråd från berörda chefer. Formellt publiceringsbeslut, och i vilken form, fattar informationsdirektören som ansvarig utgivare för Försvarsmakten. Regeringskansliet ska underrättas innan offentliggörande eller publicering.

Vad avser analysarbete och allmänhetens observationer

Försvarsmakten kommenterar inte ett pågående analysarbete, påstådda observationer eller spekulationer. I de fall Försvarsmakten har erhållit information kring en observation bekräftar informationsstaben vid Högkvarteret detta men avböjer i övrigt att kommentera.

Försvarsmaktens hållning är att redovisa uppgifter baserat på fakta. I normalfallet sker detta vid presskonferenser eller via Försvarsmaktens hemsida där det alltid är den senast lämnade informationen som utgör verifierad information.

Information som inte lämnas vid en presskonferens eller som inte går att återfinna på Försvarsmaktens hemsida är att betrakta som overifierad och utgör aldrig Försvarsmaktens officiella hållning.

Även sådan information som påstås komma från anonyma källor inom Försvarsmakten och som inte är bekräftade vid en presskonferens eller via Försvarsmaktens hemsida är att betrakta som spekulationer.

ÖB fattar beslut om vilka analysresultat som ska offentliggöras efter sakråd från berörda chefer. Formellt publiceringsbeslut, och i vilken form, fattar informationsdirektören som ansvarig utgivare för Försvarsmakten. Regeringskansliet ska underrättas innan offentliggörande eller publicering.

Svensk militär aktivitet på eget territorium är en del av Försvarsmaktens ordinarie verksamhet. Alla förfrågningar om sådana kommer att besvaras av informationsstaben vid Högkvarteret med att detta är en del av Försvarsmaktens ordinarie verksamhet och inbegriper såväl övningar som sjöövervakning. I de fall det är en operation som rör undervattensverksamhet redovisar Försvarsmakten detta enligt ovan angiven modell vad avser operationer.

Avsteg från angivna rapporteringsmodeller beslutas av ÖB.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Säkerhet som centralt politikområde

Lyssnar med stort intresse på Ekots lördagsintervju med Gudrun Schyman, politisk talesperson för Feministiskt initiativ. Då det är en politisk diskussion ska jag inte här ifrågasätta resonemangen kring militarism eller orsak, verkan och lösningar på konflikter som påverkar Sverige eller vårt närområde. Ej heller varför det var möjligt för stater under totalitärt förtryck i östra Europa att frigöra sig under tidigt 90-tal eller varför territoriell integritet är centralt för varje nation som vill forma sin egen framtid.

Däremot bekräftar intervjun den bild jag fått av intresset och engagemanget för försvars-och säkerhetspolitik efter en nästan 20-årig frånvaro i det allmänna samtalet. I mina möten i Sverige och ute i Europa under hösten 2014 är det kristallklart att frågor kring säkerhet är något som åter är centralt i beslutsfattande. Inte bara som ren politik utan också i sammanhang som tidigare enbart kunnat behandla t.ex. energi, näring, miljö eller grundläggande mänskliga värden utan att behöva sätta in dessa frågor i ett större geopolitiskt sammanhang. Det är en mycken yrvakenhet men framför allt ett genuint intresset för frågeställningarna i många samhällsfunktioner.

Men frånvaron innebär också att beslutsfattare, oavsett i vilka branscher eller verksamheter dessa befinner sig, normalt saknar kunskap och erfarenhet att fullt ut förstå säkerhetspolitiska orsakssammanhang eller korrekt värdera vilka beslut som ger större förutsättningar att klara en osäker omvärld.

Försvarsmaktens nyårslöfte är att utifrån sitt sakområde och expertis bidra till svar och förklaringar inom ett område som kommer att vara centralt de kommande åren för en trygg och säker svensk och europeisk utveckling.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Den offentliga förvaltningens betydelse

Som tjänsteman har jag med intresse följt dagens rapportering och nyhet om extraval. Även om det är dramatiskt så förtjänar det att påminna sig om att Sverige är en mycket stabil demokratisk stat. Händelser som i många av världens länder skulle skaka om statsapparaten, är i Sverige förvisso ovanliga, men också hanterbara när de så sker.

Svensk offentlig förvaltning är enligt min mening en av världens bästa och mest effektiva. Den byråkrati som ibland är ett skällsord är också en garanti för en fungerande samhällsapparat i alla lägen.

Tidigare statsminister Reinfeldt har konstaterat att ”Det som har byggt vårt land starkt är en bra och långvarig ämbetsmannatradition.”. Så har det varit och så kommer det att vara.

Trots att ett extraval innebär en påfrestning för politisk ledning och opposition så kan man som medborgare vara säker på att samhällets vitala funktioner, inklusive de som utgör dess säkerhetsapparat som polis, rättsväsende och försvar, fortsätter att lösa sina uppgifter till skydd för nation, liv och egendom. Dessa är också garanten för ett demokratiskt val även om det inte var planerat sedan tidigare.

Det kan förefalla självklart men i världen så saknar många människor ett sådant skydd och fungerande stat. För det har vi medborgare all anledning att understundom reflektera kring.

Eller som poliserna på YB Södermalm konstaterade på Twitter: ”Just when we thought we were out the pull us back in! Den nya polisorganisationen börjar sitt värv med ytterligare en valrörelse.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Insats i Mali

Just nu förbereder Försvarsmakten sig på plats och här hemma för en svensk insats i Mali. FN leder insatsen som går under namnet MINUSMA.

Varje insats, oaktat var, har sina speciella förtecken. Det är angeläget att den egna personalen, allmänheten och våra politiker är medvetna om dessa, varför vi åker till Mali och vad det kan innebära. Är det något vi lärt oss av Afghanistan är att det går aldrig att berätta för mycket om varför Sverige deltar i en insats. Johanne Hildebrandt beskriver delar av detta behov i en krönika i SvD.

Försvarsmakten kommer att inför insatsen bidra med sin del till en bred kunskap om insatsen. Detta kommer att ske internt och externt men också särskilt riktat till våra beslutsfattare.

Forsvarets Forum nr5

Forsvarets Forum nr5

I senaste numret av Försvarets Forum finns flera artiklar som beskriver det svenska bidraget som i Försvarsmakten kallas MALI 01.

Under hösten kommer det också flera tillfällen att få en fördjupad insikt kring insatsen. Bland annat planerar FHS tillsammans med CRISCOM ett seminarium med försvarsministern, Försvarsmaktens insatschef samt kontingentschefen.

MINUSMA:s egen presstjänst har producerat ett inslag från Timbuktu. De följde en bataljon från Burkina Faso som genomförde en gemensam patrull inne i Timbuktu tillsammans med franska och maliska förband. Filmen ger en bra bild av miljön, utmaningarna och hur förbanden uppträder. Franska, otextat.

Click here to view the embedded video.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

När jag blir stor ska jag bli Peter Kadhammar

I en krönika i Aftonbladet den 29 oktober 2014 beskriver Peter Kadhammar sin syn på personaltätheten i Försvarsmakten. Det enda jag med visshet kan konstatera är att när jag blir stor ska jag bli Peter Kadhammar. Då är nämligen verkligheten enkel och det är enkelt att förbigå omständigheter som inte talar för hans tes – att Försvarsmakten har för många hövdingar och för få indianer för att uttrycka sig på liknande raljanta sätt som Kadhammar.

För det första kan jag konstatera att Kadhammar inte beskriver Försvarsmaktens personalvolymer korrekt. För det andra har han en arkaisk syn på en modern försvarsmakt. För det tredje en besynnerlig bild av militärer i allmänhet och officerare i synnerhet.

Om jag börjar med den andra och kanske viktigaste omständigheten. Föreställningen som Kadhammar ger uttryck för är en bild som fullt ut ägde sin riktighet under 1:a världskriget. Väldigt många soldater i förhållande till antalet befäl. Det byggde på att krigföringen då såg annorlunda ut jämfört med idag. Den som känner till slagen vid Verdun, Somme eller Gallipoli vet att många soldater, med stora förluster, var strategin för att ta några meter mark.

Sedan dess har den tekniska utvecklingen gjort att antalet specialister eller kraven på lång utbildning för att hantera vapensystem gjort att andelen soldater minskat successivt för varje årtionde liksom att kraven har ökat på ledningssystemen och ledningsnivåerna för dessa mindre förbandsenheter.

Sverige skiljer sig här inte åt från andra länder, proportionerna ser, även om argumentationen vill annorlunda, ungefär lika ut i motsvarande länder. Jag ska förklara varför Kadhammar förenklade argumentation inte svarar mot faktiska förhållanden och varför verkligheten är mer komplex:

  1. Antalet högre chefer och officerare är det samma i Sverige jämfört med andra liknande länder. Det är till och med så att i länder som är Nato-medlemmar är antalet officerare fler eftersom antalet staber, det vill säga antalet ledningsnivåer som ska bemannas är fler.
  2. På kvalificerade vapensystem som ledningsförband, stridsledningscentraler, örlogsfartyg och stridsflygplan är andelen officerare jämfört med antalet sjömän och flygsoldater väsentligen högre än i ett arméförband. Detta därför att bemanningen av sådana befattningar kräver lång utbildning och erfarenhet vilket inte ges till soldater och sjömän med en lagbunden längsta anställningstid om 12 år. Om vi däremot plockar ut en mekaniserad bataljon som jämförelse så svarar ett sådant förband mot en traditionell bild, nämligen färre officerare och fler soldater.
  3. Försvarsmakten bemannar också internationella organ, befattningar i regeringskansliet och andra myndigheter som FMV, FXM, och FHS vilket gör att antalet officerare alltid kommer att vara fler än det direkta behovet i Försvarsmaktens krigsförband.
  4. Till detta kommer en förklaring som är väldigt svensk. I Sverige benämndes i många år allt yrkesanställt befäl som officerare. Av politiska skäl skapades nämligen 1983 EN officerskår och tidigare officerare (sådana som förenklat skulle göra karriär) och underofficerare (sådana som förenklat stod för yrkeskunnande i sitt fack) blev en och samma kår – officerare. Under många år innebar detta att Sverige, även med förklaringarna ovan, jämfört med andra länder syntes ha många officerare. Vi saknade helt enkelt andra länders personalkategorier.

2009 beslöt riksdagen att återinföra ett fler-befälssystem, ofta benämnt två-befälssystem. Mer korrekt är att säga att beslutet nu innebär tre befälskategorier, detta då även våra soldater och sjömän kan erövra befälsgrader inom sitt skrå.

Numera finns alltså:

  • officerare (general/amiral – fänrik),
  • specialistofficerare (regements-/flottiljförvaltare – 1:e sergeant)
  • samt gruppbefäl (sergeant – vicekorpral).

Om man då istället för som Kadhammar inte enbart redovisar en del utan relevant helhet*  (per den 30 september 2014) blir jämförelsen helt annorlunda och liknande jämförbara länder:

Officerare
4 157

Bemanning externa myndigheter
349

Specialistofficerare
4 375

Gruppbefäl, soldater och sjömän (heltid)
5 245

Gruppbefäl, soldater och sjömän (deltid)
3 219, ska bli cirka 9 200

Hemvärn
21 057 varav cirka 2 500 officerare

Reservofficerare**
Cirka 1 300, ska bli cirka 2 400

Oberoende befattningar (civil eller militär)
5 159

Det går alltså inte att argumentera som skribenten för att vi har för många officerare jämfört med soldater. Problemet är faktiskt det omvända, tittar vi några år framåt kommer Försvarsmakten ha för få officerare för det faktiska behovet och det gäller såväl officerare som reservofficerare.

Det jag ger Kadhammar rätt i att det går att diskutera om det är en för liten försvarsmakt. Den diskussionen förs inom myndigheten och utanför. Men det gäller inte fördelningen officerare/soldater utan om krigsorganisationens storlek, både vad avser förbandsvolymen som antalet enheter till exempel artilleripjäser, fartyg eller flygplan.

Slutligen, bilden av en officer som Kadhammar beskriver, oaktat hur denne benämns eller har för ursprung enligt faktabeskrivningen ovan, är enligt min mening karikatyrartad.

Jag menar att Sverige ska vara stolt över sin befälskår, officerare, specialistofficerare och gruppbefäl såväl i reguljära förband som i Hemvärnet. Många kan säkert ge uttryck för en administrativ börda men ingen har glömt sin huvuduppgift. Alla som mött Försvarsmakten detta år vittnar om samma sak, professionalism och yrkeskunnande. Oavsett om det är ute i skärgården, vid branden i Sala, i Högkvarteret eller nu på plats i Mali. Det är den sanna bilden av en svensk officer, inte den som tecknas av Kadhammars penna.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

*Utöver tabellen finns främst ej krigsplaceringsbara reservofficerare, rekryter och aspiranter
**Krigsplaceringsbara officerare/specialistofficerare (deltid)

 

 

 

 

Detta var fel

Försvarsmakten bedriver nu en underrättelseoperation i Stockholms skärgård. Det görs mot trolig främmande undervattensverksamhet, en förmodad farkost i en av världens svåraste undervattensmiljöer och dessutom i antagen rörelse.

Försvarsmakten löser denna uppgift samtidigt med ett stort medieintresse.

Vi ska göra detta under största möjliga öppenhet samtidigt som vi bevarar den operativa sekretessen. Det är så en trovärdig, korrekt myndighet ska och måste agera för att bevara allmänhetens förtroende.

Det är bara att konstatera att Försvarsmakten i ett avseende brustit i detta.

Under gårdagens presskonferens visade vi en karta kombinerat med en bild. Av presskonferensen framgick det inte att det var ungefärliga positionsangivelser och ej de exakta.

Skälen för detta anger konteramiral Anders Grenstad i förklarande text på Försvarsmaktens hemsida.

Som ansvarig för Försvarsmaktens informationstjänst konstaterar jag att vi brustit i eftertanke. I en skarp militär verksamhet så behöver varje ord vägas på guldvåg och jag skulle ha varit mer aktsam kontrollen av våra formuleringar så att inte oklarhet skulle uppstått om vår avsikt med publiceringen.

Faktum kvarstår att det är en bild på trolig främmande undervattensverksamhet på svenskt inre vatten. Det är i sig en mycket allvarlig händelse. Den uppfattat missledande kartangivelsen förringar inte detta men är heller ingen ursäkt för att inte i varje läge eftersträva absolut korrekt information så långt det är möjligt. Alternativet är att inte kommunicera och det är ett sämre alternativ.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Tack till Säkerhetspolitiskt sommartorg!

Sommartorgets välkända t-shirt

Sommartorgets välkända t-shirt

Försvars- och säkerhetspolitisk debatt är numera sedan ett par år en del av det offentliga samtalet. Det beror självklart på många faktorer, omvärldsutvecklingen, diskussionen kring försvarsekonomi eller försvarsbeslut. Men en inte ringa del är är de många aktörer som från olika utgångspunkter engagerat och medvetet tycker att dessa frågor är särskilt viktiga i en demokratisk stat och genom diskussion och debatt önskat belysa detta politikområde.

Under många år har Säkerhetspolitiskt Sommartorg samlat myndigheter och organisationer, från Försvarsmakten till Svenska Freds i Almedalen till debatter och seminarier under politikerveckan. När torget föddes var detta en i det närmaste ickefråga i utbudsfloran. Idag är det en självklar del. En viktig orsak till detta har varit just Sommartorget.

Idag avvecklades formatet och det kommer att etableras nya fora.

Försvarsmakten vill dock tacka alla som varit inblandade, tacka för gott samarbete och önska alla lycka till i debatter och diskussioner kring dessa viktiga ämnen, oaktat vilka slutsatser kring Sveriges och världens säkerhet som ligger till grund för enskilda eller breda ställningstaganden.

Tack!

För den som fortfarande vill ta del av seminarierna återfinns de på http://www.sommartorg.se.