Kategoriarkiv: Flygvapnet/luft

En planerad övning

JAS 39 Gripen Foto: Försvarsmakten.

JAS 39 Gripen Foto: Försvarsmakten.

Med anledning av medieuppgifter i Expressen om den övning som planeras under våren tillsammans med Finland och USA så finns det anledning från Försvarsmaktens sida att redovisa hur förberedelserna och bakgrunden ser ut.

Övningen av den här typen är rutin för Försvarsmakten och har genomförts under flera år med olika utformning.

Svenska flygvapnet kommer under flygövningen att utnyttja svenskt, finskt och internationellt luftrum.

Det har under ingen del under planeringen för aktuell övning detta år varit aktuellt att utnyttja estniskt luftrum eller flygbaser. Utformning och genomförande har bestämts för att ge bästa möjliga förutsättningar för den aktuella övningen.

Försvarsmakten har inte erhållit någon styrning vad gäller genomförandet av övningen.

Enligt ett särskilt rambeslut (Fö2013/783/MFI) bemyndigar regeringen Försvarsmakten att själv fatta beslut om deltagande i utbildningar och övningar utomlands givet följande kriterier:

Övningsterritorium ska tillhöra länder som är medlemmar i EU eller Nato, samt Schweiz. Deltagarländerna ska vara medlemmar i EU eller Nato respektive Schweiz.

Om övningen innehåller scenario ska det vara en internationell fredsfrämjande insats. Därtill ska övningen stödja utvecklingen av Försvarsmaktens förmågor.

Vid tveksamhet om villkoren är uppfyllda, eller om övningen är i överensstämmelse med den säkerhetspolitiska linjen, ska myndigheten anmäla övningen till Regeringskansliet för regeringens beslut.

Försvarsmakten äger rätt att själv fatta beslut, enligt regeringsbeslutet, om de i dagsläget planerade övningsmomenten med USA.

Möjligheter till utökat övningssamarbete med USA, till exempel att öva tillsammans i samband med den amerikanska baseringen i Estland, har diskuterats mellan Sverige och USA på politisk och militär nivå sedan våren 2014. Bilaterala aktiviteter mellan svenska flygvapnet och USA planerades initialt för andra halvåret 2014, men aktiviteten ställdes av olika anledningar in. Frågan togs upp på nytt i samtal med EUCOM (Förenta staternas europeiska kommando) och USAFE (Förenta staternas flygvapen i Europa) under december 2014.

Formell inbjudan har inkommit till den svenske flygvapenchefen från chefen för USAFE i januari 2015. Preliminärt är första övningstillfället planerat till mars-april 2015. USAFE kommer att ha Ämari i Estland som sin utgångspunkt. I den pågående planeringsprocessen handlar det om att identifiera möjliga övningsområden i svenskt, finskt eller internationellt luftrum.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Alltid saknad, aldrig glömd

Ceremoni till minne av de stupade i flygvapnets minneshall.

Ceremoni till minne av de stupade i flygvapnets minneshall.

I den byggnad som kallas Tre Vapen på Gärdet i Stockholm finns Flygvapnets minneshall. En stillsam och värdig plats där långsidan utgörs av inskriptioner över alla som omkommit i flygtjänst i Försvarsmakten. Nästan 1 000 namn finns samlade.

Några av senaste som fick sina namn där, efter år av ovisshet för de anhöriga, var besättningen på den DC-3:a som sköts ned av sovjetiskt stridsflyg sommaren 1952 och vars skrov upptäcktes på Östersjöns botten 2003. Raderna avslutas med de fyra besättningsmedlemmar vars helikoptrar kolliderade 2007 i luften ovanför Ryd i södra Småland.

Många är de som gett sina liv i tjänsten för rikets försvar och väggen påminner oss alla om detta men även om att bakom varje namn finns anhöriga och kamrater. Det är möjligt att minnesväggen och de förluster som drabbat flygvapnet för många är okända. Så sent som för ett par år sedan fick jag vägleda en dotter till en av de piloter som finns på väggen till minneshallen. Att den fanns var inget hon visste om av de berättelser som fanns inom hennes familj.

Men för politiker, journalister och andra som valt att besöka minneshallen ges en direkt bild av hur många kamrater som stupat. Framförallt under åren 1940 till 1968 förolyckades många flygförare och annan flygpersonal. Varje stupad är en förlust, för de liv som de aldrig fick leva, för de anhöriga och för nationen Sverige.

Ingen förlust kan någonsin accepteras på ett personligt plan men den kan förklaras och sättas i ett sammanhang som gör den mer begriplig. Med början under andra världskriget och så som efterkrigstiden utvecklade sig blev det svenska flygvapnet ett av Europas största. Uppgiften var att tillsammans med övriga delar av dåvarande Krigsmakten utgöra ett försvar mot ett angrepp som för många svenskar föreföll högst realistiskt.

Om kriget hade kommit kalkylerade statsmakterna, från regering till övriga beslutsfattare, att Sveriges förluster skulle vara stora, astronomiska om de skulle sättas i dagens kontext. Det skulle vara så för alla försvarsgrenar, inte bara för flyget utan också för alla de styrkor som skulle möta en numerärt mycket större motståndare. Med detta följer att dåtiden hade en högre toleranströskel för förluster än vad samhället har idag. En historisk jämförelse skulle nog också ge vid handen att detta synsätt fanns i många samhällssektorer, inte bara inom Krigsmakten.

Kombinationen högre tolerans, dåtidens säkerhetssyn, outvecklad teknik, outvecklade regler och krav för luftfarten samt att kravet att Sverige skulle försvaras är anledningen till dessa förlusttal.

Detta fråntar dock inte flygvapnets chefer ansvaret för vare sig helhet eller delar men var tid har sitt sammanhang. Dåtidens chefer tog ansvaret för att skapa en säkerhetskultur inom flyget som är ett föredöme för all verksamhet, civil som militär, och en stolthet för alla i Försvarsmakten. Flygvapnet fick som direkt konsekvens av detta sedan början av sjuttiotalet en markant förändrad haveristatistik och har inte haft en flygplansolycka med dödlig utgång sedan 1996. Våra helikoptrar hade en period kring sekelskiftet med flertalet dödliga haverier, men har genom omfattande analyser och noggrant flygsäkerhetsarbete även här hävt trenden sedan kollisionen 2007.

Minneshallen och andra monument står som minne över en dåtid även om vi alltid måste vara beredda på att nya förluster aldrig kan uteslutas. I riksdagen fattas beslut om insatser som handlar om liv och död. En kunskap om bakgrund, förutsättningar och respekt för den personal man beordrar till insats, på marken, i luften eller till sjöss, måste då finnas bland våra politiker och opinionsbildare. På sådant sätt skapas förutsättningar för allmänhetens stöd och förtroende, inte förr.

Denna text har handlat om förlusterna bland flygande personal men den kunde lika gärna ha handlat om alla de som genom åren i internationell tjänst, under värnplikten eller under beredskap mist sina liv. På minnesstenen vid gamla F2, liksom i minneshallen, står inristat ett citat ur Uppenbarelseboken 12:11. Med detta minns Försvarsmakten sina döda under den stundande allhelgonahelgen.

 ”De älskade icke livet så att de drogo sig undan döden.”

 

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör