Kategoriarkiv: FN

Svenska insatsen före Gaza

Skulle den svenska bataljonen hamna mitt i andra världskrigets utbrott?

Att den första svenska FN-styrkan tjänstgjorde i Gaza 1956 känner många till. Men betydligt färre har ens hört talas om föregångarna under en internationell kris på 1930-talet som en tid var i världens fokus.

När den svenska bataljonen på uppdrag för Nationernas förbund (föregångare till FN) 1934 lämnade Svea livgarde och for ner till det omtvistade Saar (nära Belgien) så var det långt ifrån säkert hur det hela skulle sluta. Skulle man hamna mitt i ett nytt krig mellan Frankrike och Tyskland? Ett Tyskland där Hitler sedan två år satt vid makten. Vad med SA- och SS-styrkorna i Saar?

Man skulle kunna tycka att det för länge sedan borde ha skrivits en bok om den svenska Saarbataljonen, men så har inte skett. Förklaringen är väl främst att det faktiska krigsutbrottet dröjde till 1939. Men icke desto mindre är Lars Eriscson Wolkes nya bok synnerligen läsvärd för alla med intresse för andra världskrigets förspel och/eller svenska fredsbevarande insatser. Här har vi ju de verkliga fredssoldat-pionjärerna! Det är imponerande att läsa om hur det hela rent praktiskt gick till - det är nog inget svenskt FN-förband som varit lika snabbt på plats efter ett regeringsbeslutet om insats.

Samtliga 22 dåtida svenska infanteriregementen fanns representerade i Saarbataljonen, som dock antalsmässigt snarare var en halvbataljon. Desto mer ansvar fick den - och rekyteringen var uppenbarligen klockren eftersom man utförde sitt uppdrag så pass bra att man väckte distinkt avundsjuka hos utländska observatörer.

Boken Saarbataljonen innehåller även en rad mycket fina bilder, av vilka jag bara sett en tidigare.

Gärna skön men framförallt säker

I onsdagens Expressen kan man läsa en artikel från Mali där några soldater ger uttryck för missnöje kopplat till sin personliga utrustning.

Att våra soldater vill ha den allra bästa utrustningen är naturligt – de verkar i en riskfylld miljö i ett ytterst påfrestande klimat.

Men som myndighet och arbetsgivare har vi att ta hänsyn till mer än bara komforten.

Vare sig den stridsväst eller den skjorta som nämns i artikeln uppfyller skyddskraven – de är inte tillräckligt flamsäkra. Den nya stridsvästen reflekterade dessutom infrarött ljus. Därför fick tillverkaren omprov och under tiden får personalen i Mali annan utrustning. Inte optimalt men – återigen – vi tummar inte på säkerheten.

”En bra soldat är en soldat som tillpassar och vårdar sin utrustning” det är en gammal sanning som fortfarande gäller. Försvarsmakten tillhandahåller funktionsduglig och säker utrustning eftersom det till syvende och sist kan handla om skillnaden mellan liv och död.

Däremot kan vi lova att vi gör allt för att hålla trycket uppe så att tillverkarna rättar till bristerna så att vi kan leverera materielen till soldaterna så snart det bara går.

Utrustningen får gärna vara skön men framförallt måste den vara säker.

Överste Åke Norling
Stabschef Armétaktiska staben

Kampen mot IS – behov, möjligheter och farhågor (uppdaterat 23.00)

Det var många som lyfte på ögonbrynen under Folk och Försvars rikskonferens i Sälen i början av januari när Margot Wallström i sitt tal nämnde att Sverige ska delta militärt i kampen mot IS. Något svar på "hur" nämndes inte i talet, men det framgick senare att det handlade om att utbilda kurdiska Peshmerga som strider mot IS.

Koalitionsflygplan genomför anfall mot IS i trakten av Mosul

Ett prejudikat
Redan här har regeringen gjort ett avsteg från praxis. Det är mig veterligen första gången som Sverige genomför en internationell insats utan något FN-mandat. Normen i svensk säkerhetspolitik har varit att internationella militära insatser som Sverige ska ha delta i ska ha ett mandat från FN:s säkerhetsråd som grund. Enligt lag (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands har regeringen själv möjlighet att utan Riksdagens specifika medgivande fatta beslut om svenskt militärt deltagande i fredsbevarande insatser beslutade av FN (d.v.s. enligt FN-stadgans kapitel 6) eller OSSE. För fredsframtvingande insatser krävs ett riksdagsbeslut.

Vad gäller den kommande svenska utbildningsinsatsen i Irak finns inget FN-mandat att luta sig tillbaka mot och det är som sagt mig veterligen första gången Sverige använder sig av den andra öppning som FN-stadgan medger för militära insatser på annat lands territorium, nämligen på inbjudan av det landets regering. Det intressanta här är att Sverige ska utbilda den kurdiska Peshmerga i norra Irak att strida mot IS. Det är alltså inte de irakiska regeringsstyrkorna som ska utbildas och Kurdistan har heller inte en folkrättslig status som medger att man kan bjuda in andra statliga aktörer att använda sina militära resurser på det egna territoriet.

Vi bevittnar alltså här ett nytt prejudikat i hur svenska militära insatser kan genomföras. Det som förvånar är att det är en socialdemokratisk regering som driver det hela eftersom det är just Socialdemokraterna som hårdast drivit linjen att det måste finnas ett FN-mandat i botten för en svensk militär insats ska kunna bli aktuell.  Uppdatering 23.00: Det svenska deltagandet i EU:s insats i Makedonien 2003, Operation Concordia, skedde också på begäran av landets regering och utan FN-mandat. Mycket lite finns bevarat på nätet om denna insats och om jag förstått det hela rätt var EU-insatsen ett förlängning av en NATO-insats med FN-mandat, på den makedonska regeringens initiativ. Sverige deltog med totalt 10 observatörer, där hela insatsen utgjordes av 400 personer.

Vad man kan konstatera är att utbildningsbehovet hos de aktörer som strider mot IS har funnits länge. Först till våren väntas regeringen lägga fram en proposition om insatsen och förhoppningsvis kan riksdagen fatta ett beslut innan sommaruppehållet. Det har då gått nästan ett år sedan IS påbörjade sin storoffensiv som gjort att man lagt under sig stora delar av Syrien och Irak och förorsakat ett oerhört lidande bland de befolkningsgrupper och religioner man inte tolererar. Bilderna från den misär de flyende yazidierna fått utstå på berget Sinjar under förra sommaren eller berättelserna från kvinnor och flickor som tillfångatagits av IS och sedan fått utstå fasansfulla övergrepp, bör ha chockat oss alla. Vad som i lika grad bör chockera oss svenskar är att en större mängd svenska medborgare reser ner till detta krig för att strida för IS och aktivt delta i de övergrepp organisationen begår, där man får leta djupt i historieböckerna för att hitta motstycken.

Under förra året antog FN:s säkerhetsråd ett antal resolutioner om situationen i Syrien och Mellanöstern, varav några var riktade mot IS framfart. Mer offensiva resolutioner har i Säkerhetsrådet i närmaste vanlig ordning blockerats av Ryssland och Kina. Därmed har de stater som velat ta striden mot IS fått göra det antingen på inbjudan av Irak eller genom att ta saken i egna händer. De resolutioner som Säkerhetsrådet lyckats anta sedan sommaren uppmanar medlemsstaterna att agera kraftfullt för att förhindra tillströmningen och rekryteringen av personer till IS. Det är svårt att sätta någon godkänt-stämpel på den svenska hörsamheten mot dessa resolutioner. Det är fortfarande fullt lagligt att som svensk medborgare åka till området och strida för IS. Det enda som är straffbart med mycket lågt värde på straffskalan är att rekrytera personer, men det är närmast omöjligt att bli straffad för. Att återvända efter att ha stridit för IS är att betrakta som riskfritt. De som drabbats av IS är knappast i stånd att vittna och för att något åtal ska bli aktuellt lär personen i fråga också behöva ta sig till Sverige och stöta på förövaren. I övrigt rekommenderar jag Morgonsur i dessa frågor.

Svensk officer utbildar maliska soldater inom ramen för EUTM Mali
Ett nationellt intresse
Vad hade då Sverige kunnat göra? Med tanke på att praxis avseende internationella insatser nu ändå ska brytas, hade möjligheten funnits till ett mer aktivt bidrag. Ett flertal västländer, däribland grannlandet Danmark, har sedan tidiga hösten genomfört flygoperationer mot IS. Några få länder, däribland Storbritannien och Kanada, har satt in specialförband på marken för att samla in de underrättelser som krävs för att genomföra flyganfallen med någon som helst effekt. Tvärtemot vad många tror är flygoperationer ineffektiva i den här typen av krigföring. Visst, det är enkelt att sända iväg en insats och därigenom framstå som handlingskraftig men vad som krävs är att det finns korrekta underrättelser för att identifiera mål och framförallt förband på marken som kan hålla terrängen och skapa och upprätthålla stabilitet. Långsiktigt är det sedan naturligtvis en fråga om demokratiskapande och därmed en fråga för civila insatser.

Ett av de stora behoven för att nå framgång i striderna är som nämnt just underrättelser. De flygstridskrafter som sedan i höstas bekämpar IS är i stort behov av målunderlag för att kunna genomföra anfall mot IS, inte minst för att minimera risken att träffa civila mål. Här är bildunderrättelser av stor vikt, varvid t.ex. Frankrike och Kanada satt in flygstridskrafter med spaningsförmåga. Operationsområdet är dock större än de resurser man förfogar över. Liksom fallet vid Libyeninsatsen hade svenska JAS 39 här kunnat göra en mycket god insats med den för internationella insatser utmärkta spaningsförmåga som Flygvapnet förfogar över. Man hade därtill kunnat delta i en kinetisk roll med anfall mot markmål.

Det bidrag som kunnat åstadkomma en ännu högre effekt är just det förband som Sverige nu sätter in i Mali, nämligen underrättelsebataljonen. Underrättelsebataljonen är Sveriges mest kvalificerade underrättelseresurs när det gäller att hämta in underrättelser av den typ som är aktuella i Mali och i Irak. Skillnaden mellan Mali och Irak är dock att kampen mot IS i betydligt högre grad är ett nationellt svenskt intresse än Mali. Sverige har mycket få invandrare från Mali och inga egentliga nationella intressen i området. Det största intresset lär utgöras av att samla internationell good-will för att kunna ta en plats i FN:s säkerhetsråd. Al Qaida i Mahgreb (som verkar i Mali) är ingalunda ofarligt, men ur en svensk synvinkel vill jag hävda att kampen mot IS ett mycket större nationellt intresse. Sverige har 100 000-tals invandrare med rötter från Kurdistan, Syrien och Irak. Vi har därtill ett icke obetydligt problem med "resenärer" i form av svenska medborgare som reser till området för att slåss för IS. Sverige är också ett av de största mottagarländerna i Europa vad avser flyktingar från området.

Karta över MINUSMA:s förband. Sverige kommer att basera utanför Timbuktu

Det ska också nämnas att den typ av underrättelser som underrättelsebataljonen hade kunnat samla in i Irak hade kommit till betydligt bättre användning i Irak än i Mali. Det råder inget tvivel om att MINUSMA (FN-insatsen i Mali) behöver deltagarländer som Sverige, men den stora frågan är fortsatt vem som ska agera på de kvalificerade underrättelser som Sverige samlar in i Mali. De enda länder som har håller hög militär kvalitet i MINUSMA är Nederländerna och Sverige. Frankrike är också aktivt i Mali, men med en nationell insats utanför MINUSMA. I övrigt består MINUSMA mest av länder med låg militär kvalitet som får svårt att effektivt agera på de underrättelser som Sverige kan bistå med. Det finns t.ex. inga kvalificerade flygstridskrafter i MINUSMA utöver de nederländska attackhelikoptrarna, som dock är aktiva inom en annan del av landet än den svenska insatsen. I fallet med Irak finns istället gott om förband som kan agera på underrättelser som samlas in och därmed uppnå en effekt hos motståndaren annat än att kartlägga vad denne gör.


Svenska möjligheter och farhågor
I och med att man redan bryter praxis och utnyttjar folkrättens möjlighet att agera på inbjudan av en stat för att skicka en insats med militär personal för att utbilda Peshmerga, skulle man lika gärna på samma sätt som Danmark kunna skicka flygstridskrafter och underrättelseförband.

Den som följt mig på Twitter vet dock att jag varnat för att sätta in Nordic Battle Group, NBG, i en insats nu under första halvåret då förbandet står i beredskap. NBG är det mest kvalificerade markförband som Försvarsmakten förfogar över och har därtill en rad komponenter från även andra delar av Försvarsmakten. Sätts NBG in är dessa resurser indisponibla för det svenska försvaret under minst den månad det tar att ta hem förbandet om behov skulle uppstå på hemmaplan. Kombinationen med att ha delar av underrättelsebataljonen ute är än mindre lyckad eftersom detta också är ett av Försvarsmaktens mer välutbildade och välutrustade förband. Att sända ut ett flygförband internationellt skulle också vara en nationell risktagning, om än mindre då tiden för att ta hem ett sådant förband handlar om dagar istället för en månad.

En annan farhåga är vilken polarisering som kommer att uppstå i det svenska samhället till följd av insatsen i Irak. Redan Afghanistan-insatsen innebar viss förhöjd risknivå, men var i mindre grad kopplad till terrorism samt med ett fåtal svenskar som reste till området för att slåss för "saken". Det finns redan nu flera 10-tal svenska medborgare som återvänt från att ha krigat för IS och detta är utan tvivel ett hot mot det svenska samhället som kommer att förstärkas när Sverige börjar ta en aktivare roll i kampen mot IS.

Hittills har det svenska engagemanget mot IS mest kännetecknats av det som med ett fåtal undantag varit ett signum för svensk säkerhetspolitik sedan 1939 – strategisk obeslutsamhet.

Uppställning!

"Thank you for coming" säger Putin vid 3:54 i Zapads finalklipp ovan.

Militärövningen från Polen till Ishavet, Zapad-2013, har avslutats och slutsatser börjar dyka upp, se blogglistan intill. Vill här dock främst flagga för en artikel från i lördags, om att Rysslands statsledning nu kraftigt signalerar till det ryska näringslivet att man förväntar sig att det ställer upp för ett trovärdigt ryskt totalförsvar.

Totalförsvar är något som rätt sällan tas upp i svensk försvarsdebatt. Vilket kanske inte är så märkligt. Under det klassiska kalla kriget hade vi förutom Försvarsmakten även en myndighet för ekonomiskt försvar, en för psykologiskt försvar och en för civilförsvar. Den 20 maj 2008 röstade riksdagen igenom ett regeringsförslag om att det som fanns kvar av myndigheterna skulle läggas ned och ersättas av en ny myndighet utan försvar i namnet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Även svenska medier som DN börjar nu ta upp den dragkamp mellan Ryssland och EU som pågår sedan en tid: "Vapnen är övertalning, sanktioner och hot. Segraren vinner inflytandet över sex östeuropeiska länder". Man får verkligen hoppas att vi får veta mer om vad som nu pågår mellan EU och Ryssland (hallå, public service?). Sen får man väl hoppas att dragkampen inte resulterar i våldsamma konflikter.

Men helt oavsett nya europeiska energi- och handelskrig och risken att de urartar till något värre (särskilt i Ukraina) har vi nu en ny och mycket allvarlig FN-rapport att ta ställning till.

Kort sagt, kanske dags att damma av totalförsvaret?

7 nyanser av vitt eller är glaset halvfullt?

ÖB på Visby flygplats

ÖB på Visby flygplats efter ankomsten.

Några dagar in på semestern finns det anledning att reflektera över årets Almedalsvecka som är till ända, även om den för Försvarsmaktens del avvecklades förra torsdagen då HMS Belos lämnade Visby.

Händelserna och de olika aktiviteterna har flitigt kommenterats på nätet. Mest aktiva, med regelbunden rapportering, har varit bloggskribenterna på Hallandsposten, Skipper och Wiseman’s Wisdoms. Som komplement till deras sammanställningar så redovisar jag sist i detta inlägg ett urval av de pressröster informationsstabens medieanalytiker funnit under förra veckan.

ÖB anlände till Gotland i ett av våra egna transportflygplan TP84 Hercules. Ankomsten direktsändes av Sveriges Television vilket var spektakulärt men också en aning surrealistiskt då vi som satt i planet kunde följa landningen via våra mobiltelefoner.

Försvarsmaktens pressekreterare Philip Simon tittar på direktsändningen på SVT.

Försvarsmaktens pressekreterare Philip Simon tittar på direktsändningen på SVT.

Vårt huvudtema i år har innehållit ett fokus på ”här och nu” vad gäller militär förmåga samt vad våra soldater och sjömän kan ge samhället i stort under och efter tjänstgöring. ÖB har upprepat förra årets budskap och kompletterat detta med en nulägesbeskrivning samt betonat nordiska förband som en framtida förutsättning för försvarsrefomen.

HMS Belos utgjorde förläggnings- och mottagningsfartyg för Försvarsmaktens ledning. Allmänhetens visning ombord räknade under tre eftermiddagar in 1 000 besökare, till detta skall läggas ÖB:s mottagning som hade 300 gäster.

Veckan har därutöver innehållit ett 30-tal seminarier och möten som vi antingen arrangerat själva eller deltagit i. Med teman som krigsavhållande, frivillighet och cyberhot. Främst kan nämnas Säkerhetspolitiskt sommartorg (som vi är delarrangörer för tillsammans med bland annat MSB och Svenska Freds) och Försvarspolitisk arena. Jag vill framföra ett särskilt tack till Folk och Försvar som i år ansvarat för projektledningen av Säkerhetspolitiskt sommartorg. Samtalet med ÖB på Försvarspolitisk arena lockade rekordpublik på plats och har nu mer 4 200 tittare på webben vilket är märkvärdigt många för en sådan publicering i sommartid. Alla seminarier kan ses i efterhand via respektive arrangörs hemsida.

almedalen13 093

ÖB Sverker Göranson intervjuad av Annika Nordgren-Christensen.

Vi har dessutom deltagit som panelister i seminarium arrangerade av andra organisationer som till exempel Ledarna. Detta är utmärkt för att synliggöra Försvarsmakten för andra aktörer än de som normalt kommer i kontakt med oss. Detta är enligt min mening också det mest värdefulla med Almedalen och något som vi ska utveckla än mer kommande år.

Varför Almedalen?

Som vanligt förekom det i media en svepande kritik mot myndigheternas deltagande i Almedalsveckan. Jag kan inte svara för skälen för andra myndigheters närvaro och skäl men konstaterar att Almedalen, som manifestation, mer än väl svarar mot de krav regeringen ställer på Försvarsmakten. Regeringen beskriver i sina skäl för bedömning i propositionen ”Modern personalförsörjning för ett användbart försvar” 2009/10:160:

”För att möta dessa krav på information och kommunikation är enligt regeringen flera olika typer av insatser nödvändiga. För det första ställs krav på den renodlade informationsverksamheten, som till största delen bedrivs av Försvarsmakten, men även av andra myndigheter i samverkan med Försvarsmakten, såsom MSB när det gäller försvarsinformation i ett bredare perspektiv. (…) Informationsarbetet inom Försvarsmakten bör ta sig uttryck i såväl centrala som lokala insatser. (…) För det andra kräver ett framgångsrikt informationsarbete att Försvarsmakten är synlig i samhället, genom till exempel övningsverksamhet, rekrytering eller informationsinsatser.”

Regeringen skriver också:

”Enligt regeringens mening finns mot denna bakgrund anledning att förbättra informationen om försvarsfrågor i ett bredare perspektiv.(…) Det är angeläget att det finns en bred kunskap om den fredsfrämjande verksamheten i samhället. Kunskapen på området bör öka bl.a. på den politiska nivån. (…) Genom en vidgad kunskap på statsmaktsnivån och en stor öppenhet om den fredsfrämjande verksamheten från både statsmakternas och Försvarsmaktens sida läggs grunden för en bred folkförankring av denna verksamhet. (…) När den fredsfrämjande verksamheten är förankrad hos befolkningen blir den en angelägenhet som på ett positivt sätt engagerar och berör.”

Säkerhetspolitiskt sommartorg där bland annat Mali diskuterades. I uniform syns överstelöjtnant Daniel Ottosson.

Säkerhetspolitiskt sommartorg där bland annat Mali diskuterades. I uniform syns överstelöjtnant Daniel Ottosson.

Att låta Försvarsmakten ta plats med berättelser om den egna verksamhet, att visa det vi gör och kan, samt möta många andra organisationer, myndigheter och enskilda är nödvändigt för att etablera myndigheten som en relevant aktör i den pågående samhällsreformen. Almedalen är en yta som är träffsäker och svår att hitta någon annanstans. Jag brukar jämföra med Rikskonferensen i Sälen som också är unik men som huvudsakligen berör de redan berörda. Almedalen blir då ett nödvändigt komplement för oss att bredda samtalet om försvarsfrågor.

Det bredare samtalet om försvarsfrågor står i kontrast till den återkommande medierapporteringen om Almedalen som något slags mingelparadis. Jag blir för egen del rätt trött på den vinkeln. Fokus för de allra flesta myndigheter och organisationer ligger på samtalet och dialogen. Detta är dock inte lika roligt att säga i anti-Almedalsdebatten vilken för övrigt hade varit mer trovärdig om kritiken inte hade uttalats från just Almedalen.

Försvarsdebatten

Det finns också anledning att från Försvarsmaktens sida kommentera den aktuella försvarsdebatten vilken under en lång tid har varit antingen eller, svart eller vit.

De som förespråkar förra försvarsbeslutet, som någon form av alla förvarsbesluts moder, tenderar att måla verkligheten i ett mycket ljust skimmer. I andra ringhörnan står de som överhuvudtaget inte ser några ljuspunkter i Försvarsmakten; vare sig idag eller i framtiden.

Försvarsmakten som myndighet bidrar till diskussionen utifrån regeringens proposition ”Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillväxt” 2009/10:175 där det framgår att det är ”viktigt att myndigheten i den allmänna debatten kan bidra med saklig information som kan förbättra underlaget för politiska ställningstaganden.” Detta utöver de uppgifter myndigheten har enligt avsnittet ovan ”Varför Almedalen?”, om att förbättra allmänhetens och beslutsfattares kunskap om försvaret och insatsverksamheten.

Det innebär att beskrivningen, när Försvarsmakten är avsändare, kommer att innehålla nyanser och en bredare sammansatt beskrivning än vad enskilda debattörer önskar eller själva väljer att bidra med.

I samma intervju kan därför ÖB säga han står fast vid förra årets utsaga om långsiktig ekonomi och att vi har en tillräcklig militär förmåga idag. Uttrycket tillräcklig kan också det tillåtas formuleras i flera olika nyanser. Flera samtidiga nyanser som vållar besvikelse bland de som vill beskriva försvaret som antingen eller, svart eller vitt.

Vår utgångspunkt är att ta oss ifrån där vi är nu och framåt. Ständiga resonemang om gårdagen är sällan vare sig konstruktivt eller leder till nödvändiga förändringar eller förbättringar. Vår utgångspunkt innebär i sig ingen negativ värdering av det som varit eller, som det uttryckts, någon slags härskarteknik; den är helt enkelt krasst pragmatisk.

Jag menar att försvarsdebatten mår bra av en bredare beskrivning och att såväl stolthet som skämskuddar kan bäras sida vid sida. Försvarsmakten måste dock bestämma sig för att aktivt också lyfta stoltheten. Om detta inte görs i den allmänna debatten, som en lika naturlig del som våra tillkortakommanden, kommer vi helt enkelt att gå sotdöden till mötes. Detta kan vi konstatera genom våra förtroendemätningar och den starka koppling dessa visar mellan förtroende för myndigheten och vår förmåga till rekrytering. Är glaset halvfullt eller halvtomt? Hur vi uttrycker oss avgör till del vår framtid.

HMS Belos i Visby hamn för Almedalsveckan.

HMS Belos i Visby hamn för Almedalsveckan.

Förra årets diskussion i Almedalen har förändrat förutsättningarna för försvarsdebatten i en positiv riktning. Det är symptomatiskt att ledande partier i år valde att ta upp försvarsdiskussionen i särskilda programpunkter. Något som tidigare var mycket ovanligt om det överhuvudtaget var aktuellt. Vår förhoppning är att diskussionen kan fortgå på motsvarande nyansrika sätt framöver.

En glad sommar tillönskar jag eder

Erik Lagersten
Informationsdirektör

Foto: Lena Parkvall Försvarsmakten.

Sammanfattning med länkar – avseende pressrapporteringen Almedalen och de försvars- och säkerhetspolitiska frågorna.

Söndag 30 augusti

Veckans inleds med att SVT webbexklusivt filmar ÖB och delar av försvarsmaktsledningens landning med Herculesplan och sedan intervjuar ÖB live direkt när han kliver av planet. Sändningen var 27 minuter lång och låg kvar under söndagskvällen så att man kunde se landningen och intervjun i efterhand. Ett kortare klipp (ca 10 minuter) med endast ÖB-intervjun finns kvar på svt.se där de även hade ett längre referat av intervjun. Inslaget/texten toppade svt webb under eftermiddagen/kvällen.

SVT.se hade två nyhetstexter under eftermiddagen, en som fokuserade på bakgrund och att SVT skulle intervjua ÖB och den andra som publicerades efter intervjun med fokus på ökat nordiskt samarbete. Uppsättande av nordiska förband med mera. Även finska YLE refererar till SVT om ökat samarbete.

http://www.svt.se/nyheter/sverige/svt-traffar-ob-pa-gotland

http://www.svt.se/nyheter/sverige/ob-utoka-det-nordiska-samarbetet

I nyhetsinslaget i Rapport valdes vinkeln ”Pengarna räcker inte” och att ÖB står fast vid förra årets uttalanden. ”ÖB upprepar kravet om mer pengar annars blir det neddragningar i försvaret”. Både incidentberedskapen som tankade på Visby och Herculesplanet fick uppmärksamhet i inslaget.

http://www.svtplay.se/video/1284619/30-6-19-30 (ca 8.20 in i sändningen)

ÖB frågades även ut direkt i TV4 News senare under söndagen. Han fick i stor sett liknande frågor men fick även åter tillfälle att lyfta fram Här och nu-perspektivet och förklara skillnaden gentemot långsiktiga ekonomin. Även den ökade aktiviteten i närområdet diskuterades.

http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/sverker-g%C3%B6ransson-om-f%C3%B6rsvarsdebatten-2388791

Sammanfattningsvis kan sägas att här och nu-perspektivet, stolthet i det vi gör och utökat nordiskt samarbete är några av de frågor som fick genomslag i SVT och TV4, även om den långsiktiga ekonomin också fanns på agendan.

I Expressens Almedalstidning var ÖB en av 115 ansikten att ha koll på i Almedalen.

”ÖB Sverker Göranson är som vanligt värd för ett av veckans hetaste mingel – I år hålls det på HMS Belos som jagat pirater i Adenviken (sic!)”.

Under kvällen talade sedan KD:s partiledare i Almedalen. I talet öppnade han upp för mer pengar till försvaret. I SVT:s analys efter talet så kommer man bl a fram till att försvarsfrågan rycker fram i politiken. Från att ha varit en icke-fråga diskuteras den nu av flera partier och många pratar om höjda försvarsanslag.

Måndag 1 juli

Morgonen inleds med SvD-nyheten om den brittska forskaren som uttalar sig om att Sverige utgör ett underskott i säkerheten i Nordeuropa. Rubriken sattes till: ”Brittisk oro för svenska försvaret” och fokus i artikeln låg på kritik mot den politiska nivån. Sveriges säkerhetspolitik är inte trovärdig och försvaret riskerar att skära ihop totalt konstateras det bl a. Detta gav framförallt bränsle till försvarsbloggarna som kommenterade artikeln.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/brittisk-oro-over-svenskt-forsvar_8307016.svd

Under eftermiddagen deltog ÖB i en längre utfrågning av SVT:s Kerstin Holm (20 minuter).

Det avhandlades bl a frågor kring försvarsberedningens rapport, svenskt framtida eventuella deltagande i Natos snabbinsatsstyrkors övningar, personalförsörjning och veteranfrågor.

ÖB deltog i en utfrågning på Försvarspolitisk arena och därefter var ÖB tillgänglig för intervjuer. TT och YLE (Finland) samt ledarskribenterna från Norrköpings Tidningar och Nya Wermlandstidningen intervjuade ÖB.

TT:s nyhet från pressträffen handlade om att svensk artillerister är utan artilleri.

” Sverige för närvarande står utan artilleripjäser påverkar moralen på artilleriregementet i Boden, enligt överbefälhavaren Sverker Göranson. – Om du saknar den vitala prylen kring vilken du ska utbildas så är det klart att det påverkar moralen i förband och hos människor, säger han under Almedalsveckan i Visby. – Det är nästan som att spela fotboll utan boll, fortsätter han.”

Nyheten fick stor spridning (i telegramform) både på webben och i papper.

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.1796227-svenska-artillerister-utan-artilleri

Måndagen var Sverigedemokraternas dag i Almedalen och ledamoten i försvarsutskottet Mikael Jansson frågades ut av Expressen bl a om försvarsfrågor

http://www.expressen.se/nyheter/almedalen/mikael-jansson-sd-utfragad-om-avpixlat/

I sitt tal senare under dagen pläderade även partiledare Jimmy Åkesson om satsningar på försvaret.

Svenska Dagbladet publicerade under måndagen även TNS Sifos myndigheternas anseendemätning. I den har FM fallit i förtroende och ligger långt ner på listan.

Två övriga försvarsnyheter som fick spridning under måndagen:

FN TAR ÖVER I MALI – Daniel Ottosson från FM deltog i tisdags i SR Studio Ett 2/7.

SVERIGE I BEREDSKAP I BRITTISK STRIDSGRUPP – även egen text som TT citerade.

En egen webbtext publicerades även om nytt avtal med Arbetsförmedlingen att stödja i rekryteringen av GSS T.

Tisdag 2 juli

På DN-debatt gick Mike Winnerstig från Krigsvetenskapsakademien ut och pläderade för ett svenskt Natomedlemskap och Expressen ledare var nöjda med att KD-ledaren vågade prata Nato.

Själva Natofrågan fanns med under hela vecka i debatter och diskussioner och diskuterades även på flera ledarsidor.

Finsk media rapporerade flitigt om ökat nordiskt samarbete.

http://svenska.yle.fi/artikel/2013/07/02/nordisk-forsvarspolitik-pa-almedalsveckan

I Expressens Almedalstidning fanns ÖB på plats 1 i listan på makthavare

“När ÖB i början av året slog fast att Sverige inte kan försvaras mer än en vecka på egen hand togs försvarspolitikerna på sängen. Sedan dess har parti efter parti börjat prata för högre anslag till försvaret. Tillbaka från sjukskrivningen fortsätter han att vara en blåslampa på regeringen. Försvarsminister Karin Enström är måttligt road.”

I Resumés Almedalstidning kunde man läsa om Almedalens dyraste event och Saabs lobbyarmé. I artikeln kopplas incidentberedskapen och Saabs exportsatsning på JAS Gripen ihop. Saab och Försvarsmakten lobbar ihop påstås det bl a i artikeln som dock endast uppmärksammas i ett kortare ledarstick i Expressen.

“Gripenuppvisningen är möjligen Almedalens dyraste event. Den är ett led i en massiv lobbysatsning från Saab och Försvarsmakten som fått mycket spö efter ÖB:s utspel om ”enveckasförsvar” och ”fisken” som firade påsk.”

TT citerar Karl Engelbrektsson från ett seminarium om EU som en försvarspolitisk jätte.

“Ytterst få EU-länder har intresse att skapa en försvarspolitisk jätte enligt Karl Engelbrektsson, svensk militär representant i EU.”

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/eu-langt-fran-forsvarspolitisk-jatte_8314730.svd

Onsdag 3 juli

Både SVT och DN toppar med försvarsnyheter inför moderaternas dag i Almedalen och den mest intensiva dagen för försvars- och säkerhetspolitiska seminarier och utspel.

SVT toppar med att S svänger om svenskt deltagande i NRF och DN väljer att vinkla på intern strid om försvaret inom M samt försvaret av Gotland. Båda nyheterna får sedan stor spridning i andra medier och tas även upp som diskussion under dagens seminarier.

http://www.svt.se/nyheter/sverige/sverige-3

Sverige deltar i Natos specialförband

http://www.dn.se/nyheter/almedalen/forsvaret-ar-nu-en-intern-strid-inom-m/

http://www.dn.se/nyheter/almedalen/gotlands-beredskap-sa-god-som-hemvarnet-krattat-for/

Under dagen var fokus på försvars- och säkerhetspolitiska frågor och då på den politiska nivån. Onsdagen var troligen den dag då flest försvarspolitiker fanns på plats.

Expressen TV ordnade en debatt mellan Hultqvist (S) och Enström (M) och Moderaterna ordnade själva ett välbesökt seminarium med Widegren, Enström och Bildt. Under seminariet passade Ofog på att göra en aktion där de la sig ner i tältet och protesterade mot drönarattacker, något som flera medier uppmärksammade. Statsminister Fredrik Reinfeldt nämnde dock inte försvars- och säkerhetspolitiken i sitt tal i Almedalen.

http://makthavare.se/2013/07/03/ofog-skapade-tumult-pa-moderaternas-forsvarsseminarium/

http://makthavare.se/2013/07/04/miljopartiet-socialdemokraterna-och-moderaterna-om-sakerhetspolitiken/

http://www.svt.se/nyheter/sverige/bildt-vi-forsoker-att-bygga-sakerhet-genom-samverkanspolitik

http://www.abounderrattelser.fi/news/2013/07/svt-sveriges-socialdemokrater-sager-ja-till-natostyrka.html

SVT och TT fortsatte att vinkla kring Nato och NRF. Bildt var positiv till att S ändra åsikt medan V och MP hävdade att detta var ett fortsatt steg mot smyginträde i Nato.

SvD (och även Gotlandsmedia) fokuserade istället på försvaret av Gotland och kunde konstatera att en majoritet av riksdagspartierna vill se förstärkningar av försvaret på Gotland. Moderaternas (Enströms) linje är dock att fokusera på försvaret av hela landet och där Gotland är en del. Hon pratar bl a om att det genomförs övningar på land, till sjöss och i luften över Gotland.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/enstrom-pressas-om-gotlands-forsvar_8317460.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/forsvarsminister-karin-enstrom-m-jag-tanker-inte-sarskilja-gotland_8318258.svd

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=94&artikel=5582622

Gotlands försvarsförmåga ska bli bättre

http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=8662554#.UdWXSdBDiTE.twitter

Så blir Gotlands framtida försvar

Under eftermiddagen deltog även Informationsdirektör Erik Lagersten i en diskussion i SR Studio Ett med rubriken ”Vad kostar Almedalen skattebetalarna?”

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5581893

Torsdag 4 juli

SR International rapporterar om att Sverige är berett att delta i en eventuell Syrien-insats. Det framkom under ett seminarium under Almedalsveckan.

“Försvarets internationella insatser håller på att byta skepnad. När den svenska Isaf-styrkan nästa år lämnar Afghanistan möjliggör det nya uppdrag. Nyligen beslutade riksdagen om ett svenskt bidrag till FN-insatsen i Mali. Och på ett seminarium under Almedalsveckan öppnade försvarsministern för ett svenskt deltagande i en framtida Syrien-insats.”

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=5582849

Expressens Almedalstidning fokuserar på att Sverige kan skicka specialförband till Mali och att Försvarsminstern avslöjar att FN-insatsen kan utvidgas. I artikeln framkommer även att svenska specialförband verkat i Afghanistan under en längre tid. Försvarsministern kommenterar inte närmare specialförbanden. Artikeln verkar endast vara införd i Almedalstidningen.

Aftonbladet fokuserar på ett seminarium med FRA, MUST och SÄPO och konstaterar att 15 länder spionerar mot Sverige.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/almedalen/article17071455.ab

I Hufudstadsbladet i Finland är fokus på Nordiskt samarbete och framförallt samarbete mellan Finland och Sverige avseende deltagandet i NRF.

“Sverige går med i Natos snabbinsatsstyrka NRF. Det kan öppna för att Nylands brigad får ett svenskt inslag när brigaden 2015 står i tur att ställa upp med Finlands trupp i NRF. /—/ Enligt källor som Hbl talat med finns det möjligheter att Sverige ska hinna bidra med ett förband redan till 2015 och att det förbandet skulle vara svenska Amfibieregementet Amf 1. I så fall kunde de finska och svenska enheterna verka tillsammans i NRF. – Det är bara att tuta och köra. Det mesta finns klart, säger en källa till Hbl.”

http://hbl.fi/nyheter/2013-07-03/469741/svenskt-intresse-nrf-samarbete-med-dragsvik

Flera ledarskribenter har under veckan kommentera de försvars- och säkerhetspolitiska frågorna i Almedalen.

Nya Wermlandstidningen 4/7 med rubriken ”Brist på försvar – en politisk stridsfråga” inleder med ”Gotlands försvarsförmåga har stärkts eftersom det imponerande ubåtsräddningsfartyget Belos är på besök”

“Överbefälhavaren Sverker Göranson är förstås också här. Den normalt frispråkige generalen uttrycker sig ändå diplomatiskt när det gäller försvaret av Gotland, och säger i samband med en utfrågning att ett begränsat insatsförsvar som vårt har en beredskap för Gotland likaväl som för någon annan del av Sverige.”

http://nwt.se/asikter/signerat/article1335940.ece

Hallandspostens ledare 4/7 har rubriken ”ÖB:s taktiska tystnad” recenserar ÖB:s framträdanden under årets Almedalsvecka.

“Det har nu gått ett år sedan ÖB blev Almedalens oförnekbart mest framgångsrika lobbyist. Med en enda målstyrd retorisk jaktrobot lyckades han sätta Moderaternas försvarspolitik i brand. Då sade ÖB att om försvaret inte kunde få mer pengar efter 2015 så skulle man behöva fimpa en av de tre vapengrenarna. /—/ Debatten för nu sitt eget liv och elden behöver inte mer drivmedel på brasan. ÖB har utfört sitt uppdrag med kommunikativ bravur.

http://hallandsposten.se/asikter/ledare/1.2232452-overbefalhavarens-taktiska-tystnad

http://blogg.hallandsposten.se/hpialmedalen/2013/07/04/hp-och-ob/

Exempel på lokal vinkel:

http://www.lidkopingsnytt.nu/2013/07/04/f7-skyddar-almedalsveckan/

Och som avslutning konstaterar Claes Arvidsson att ÖB gått på teflonkurs.

“Förväntningarna inför ÖB:s medverkan i årets Almedalsvecka kom dock rejält på skam. I stället för att medieträna framför spegeln (vad kan jag säga och fortfarande se mig själv i ansiktet) hade ÖB uppenbarligen gått på kurs i teflon med Karin Enström som magister.”

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/ob-pa-teflonkurs-infor-almedalen_8327428.svd

Minst TVÅ frivilliga i livet

Herman Berglund på NF-uppdrag i Saar, med cykel framför förläggningen i Beckingen.

Det blev flera reaktioner på mitt inlägg "Är Berndt den siste frivillige?". Jag blev glatt överraskad att få höra av Staffan Berglund att hans far Herman även han var med i Saar som sjukvårdare och ännu lever.

Dessutom kunde Staffan Berglund berätta att han själv gjort FN-tjänst (FN-bat 24) i en radioterrängbil med en kille vars pappa också tjänstgjort för NF i Saar. Snacka om märklig slump! Herman Berglund fyller 100 år den 12 juli. Får jag passa på att önska honom en härlig födelsedag och flera år till? Vill fler gratta honom offentligt går det bra här under genom att lämna en kommentar.

Svenska frivilliga till Egypten

Denna brittiska krigsschlager från 1956 ska enligt uppgift vara delvis svensk, någon som vet mer?

Göthe Svensson har hört av sig med ett bra tips. I november 1956 utgick ett meddelande i Sveriges Radio om att armén behövde 340 frivilliga för en fredsbevarande styrka till Egypten. Det blev den första svenska FN-bataljonen, som hamnade i en kris som inkluderade både flera västländer och Sovjetunionen. Göthe Svensson var med.

Tipset från Göthe är att han startat Suezbataljonen, en blogg om sin till stor del bortglömda bataljon. Förutom att berätta om dramat i Egypten visar Göthe upp en mängd bilder som jag aldrig tidigare har sett. Mitt förslag är att du börjar läsa bloggen från dess första inlägg.

Tack för tipset Göthe, och trevligt att du läser min artikelserie!

FN och internationell säkerhet

“På det globala planet är det främsta uttrycket, för att skapa stabilitet och säkerhet, vårt stöd till Förenta Nationerna (FN).” -Regeringen

Genom FN stadgan tilldelas huvudansvaret  för att upprätthålla internationell fred och säkerhet i världen till FN:s Säkerhetsråd. Till detta har de fått vittomspännande krafter som inkluderar verktyg för: fredlig lösning av konflikter (FN-stadgan Kap 6, exempelvis fredsbevarande uppdrag), tvingande åtgärder (Kap 7, ex: ekonomiska sanktioner och fredsframtvingande operationer); möjligheten att ta beslut som binder de övriga medlemmarna i FN att fullfölja Rådets beslut (Artikel 25); och konstitutionell ‘trumf’ i och med att alla eventuella konflikter mellan obligationer från andra internationella fördrag och FN-stadgan, har FN-stadgan företräde (Artikel 103). Detta är noterbart då beslut från ett enkom politisk organ baserat på nationell representation och nationella intressen överskrider andra obligationer baserat på folkrätten (Lockerbie, ICC).

Trots denna verktyslåda och befogenheter visar Säkerhetsrådet blandade resultat när det kommer till att handling. Under det Kalla Kriget var det förpassat till ett forum för dialog på grund av stormaktsrivaliteten. Med murens fall, perestroika och glasnost kom ett hopp om en “new world order” och rådet spelade en central roll med höjdpunkten i Kriget mot terroismen, men slutpunkten i och med invasionen av Irak. Den senaste tiden får man säga att resultatet har varit blandat. Insatsen i Libyen blev visserligen sanktionerad, men det västliga övertrampet av mandatet och situationen som uppstod efter insatsen har skapat en bitter eftersmak hos Ryssland och Kina som gör det mindre troligt att liknande insatser kommer att accepteras. Fast vem vet? Den syriske oppositionsledaren har blivit inbjuden till Moskva av Lavrov efter en diskussion i München (se F&S analys).

Det är nödvändigt att placera FN i en historisk kontext för att få en förståelse av organisationens syfte och under vilka omständigheter den fungerar samt vad detta därav betyder för svensk säkerhetspolitik. FN uppstod, i motsats till allmän tro, den 1 januari 1942 under mitten av ett rasande världskrig. Målet med den krigstida alliansen var att bevara den fred de slogs för att uppnå och antagandet av FN-stadgan i San Fransisco 1945 var kulminationen av den krigstida alliansen snarare än något väsenskilt. I ljuset av detta är det förståeligt att organisationens institutionella design snarare fokuserade på att undvika ett nytt stormaktskrig än att hantera ‘complex emergencies’ 60 år senare.

Vi kan även dra en insikter från det öde Nationernas Förbund (NF) gick till mötes. NF led av två brister som kom att plåga dess existens, det saknade deltagande av supermakterna USA och USSR vid dess start och de saknade ett effektivt beslutsfattande. Besluten togs i enhällighet och det var upp till var och en att besluta något sågs som ett hot eller ej. Detta blev tydligt med bland annat: Japans aggression i Manchuriet, Italiens invasion av Abyssinien, eller Sovjetunionens invasion av Finland som fick följden att Sovjet lämnade NF. Lösningen på dessa problem blev antagandet av rätten till veto i Säkerhetsrådet. Detta var krav av UK och USSR för att gå med i FN och det kan hävdas lyckats med att hålla stormakterna inne.

FN-stadgans sinnrikedom ligger i att den kodifierade de institutioner som upprätthåller internationell ordning snarare än att avskaffa dem. Veto-rätten tydliggör detta eftersom den institutionaliserade den rådande maktbalansen och stormakters intressesfär, då beslut ej kan tas mot någon av stormakterna eller dess agerande i sin intressesfär (ex. Latinamerika, Georgien). Fördelen med denna design är att den kan räddat FN som organisation och hållt stormakterna kvar i den, men perspektivet kring mindre makters rättvisa blir desto svårare.

Rysk Intressesfär, enligt Ryssland Foto: Observationsplatsen

Rysk Intressesfär, enligt Ryssland Foto: Observationsplatsen

Det blir tydligt att stormaktskonsensus och undvikandet av ett stormaktskrig är viktigare i FN än små makters väl och ve. När alla är eniga kan FN agera, men det är oftast i det strategiskt nedprioriterade Afrika man lyckas nå denna enighet. Frågan som uppstår är således vad FN:s institutionaliserade tendens att prioritera stormakters rätt betyder för svensk säkerhetspolitik? Vilka funktioner för internationell säkerhet kan FN utföra och vad betyder det för oss?


Postat i:Säkerhetspolitik Tagged: FN, Folkrätt, Säkerhetsrådet