Kategoriarkiv: Försvarsbudget

Försvarsanslaget ökas – eller?

Regeringen aviserar nu en ökning av försvarsanslaget!

Anslaget höjs nästa år med 200 miljoner kronor och sedan med ytterligare 100 miljoner kronor årligen fram till och med 2017 meddelar DN.

I sammanhanget är det här pengar som täcker inflation, ökade lönekostnader m.m.
Det finansierade materielberget som nu omfattar 30-50 miljarder kommer knappast att påverkas i positiv riktning av den här "satsningen" som i sammanhanget tyvärr mest liknar kaffepengar.

Media: DN, UNT
Bloggar: Wiseman

Intern skönmålning och uteblivna övningar



Försvarsmakten publicerade i onsdags en artikel på webbsidan där det fortsatta arbetet efter delårsrapporten skulle beskrivas. Tyvärr verkar det inte bättre än att Försvarsmakten likt regeringen målar upp en bild av verksamheten som möjligen inte delas av alla längst ut i organisationen.
Reformen av Försvarsmakten löper i stort enligt plan, med ett bättre verksamhetsresultat än motsvarande period förra året. Det finns dock ett antal faktorer som påverkar omställningen till den nya insatsorganisationen, IO14.

För det första måste man bena ut vad som i sammanhanget avses med "reformen", men allt tyder på att det är uppsättandet av IO14 som avses. Man bör även bena ut vad "enligt plan" innebär.

Tidigare har man sagt att IO14 skulle vara intagen 2019, men allt tyder på att klartecken inte kommer att kunna lämnas tidigast 2023 medan andra bedömare hävdar att den aldrig kommer att kunna intas. Anledningen är givetvis ekonomi och rekrytering.

För att kunna ge klartecken i guld till regeringen så bör en insatsorganisation var bemannad och utrustad på rätt sätt och i rätt omfattning. Ett annat krav borde rimligen vara att den också är övad, men låt oss för en stund bortse från denna lilla parentes.

Vi vet alla att rekryteringen haltar betänkligt, i synnerhet rörande GSS/T. Till detta ska läggas alla de allt för tidiga avhoppen från GSS/K samt alla tjänstledigheter för studier som det ansöks om, och som Försvarsmakten inte kan neka till. Det är ett hinder av flera för att kunna sätta upp och bemanna IO14. Som vi nu vet har man även aviserat reduceringar på 500 miljoner kronor vilket skulle innebära att 15% av officerare och civilanställda ska plockas bort från en redan mycket anorektisk organisation. Det kommer garanterat att omfatta nyckelpersonal som är viktig för att kunna utbilda ny personal.

Ett annat hinder är materielförsörjningen. Härom veckan när det var tal om att hela Marinen skulle läggas ner, vilket senare förklarades med att omsättningen av nya fartyg skjuts på framtiden. D.v.s ännu ett bakslag. Det ofinansierade materielberget uppgår nu till enorma summor. Det talas om 30-50 miljarder beroende på hur man räknar.

Bara detta talar mot att reformen löper enligt plan.

Lägg sedan till en kraftfullt reducerad ambitionsnivå rörande övningar under innevarande budgetår. Vi gasade under våren, nu är det således dags att bromsa igen.

– För att förbättra balansen mellan verksamhet, personal och ekonomi minskas kostnaderna för förbandsverksamheten med cirka 160 miljoner för återstående del av året och resterande reduceringar tas på Försvarsmaktens centrala verksamhet, säger Bengt Svensson. 
För övningsverksamheten innebär det att marinövningarna Northern Coast och SWENEX genomförs, men minskas i omfattning. Planerad utveckling av förmågan att uppträda i sammansatta förband förskjuts mot 2014. 
En brigadstridsledningsövning ställs in medan markstridsövningarna Höstlöv och Joint Challenge genomförs om än förkortade och med färre förband. Uppbyggnaden av den nationella stridsgruppen fortsätter, medan förmågan i brigad påverkas och förskjuts mot 2014 och 2015. 
Flygövningen Arctic Challenge Exercise genomförs men reduceras och totalt sett sker ett mindre flygtidsuttag på JAS 39, helikoptrar, skolflygplan och transportflyg. Förmågeuppbyggnaden för bland annat basbataljonerna förskjuts mot 2014.
Hemvärnets övningar genomförs men ambitionen reduceras.
 
För logistik- och ledningsförband sker minskad verksamhet som en följd av reduceringar inom övningsverksamheten.

Som vi ser är det inga små reduceringar i förmågeuppbyggnaden vi kan utläsa. Oroväckande med detta är att vi således skjuter detta på framtiden och att förmågan rörande kvalificerad väpnad tar längre tid att uppnå. Som vi ser förskjuts många delar till 2014. Då ska man vara väldigt medveten om att 2014 redan nu ser ut att bli et mycket svårt år rent ekonomiskt, svårare än 2013. ÖB varnade tidigare för att ekonomin bortom 2015 inte är i balans mätt mot verksamhetens behov. Det ser onekligen ut som att 2015 inträffade redan 2014, och att framtiden ser ännu värre ut. Trots detta säger generalmajor Bengt Svensson.

– Jag bedömer att de viktigaste förbandsmålsättningarna nås under 2013 och att det som utgår i år i huvudsak ska kunna inplaneras under 2014 och 2015.

Med risk för att erhålla ytterligare en stämpel som svartmålare så påstår jag att reformen av Försvarsmakten haltar rejält, och det beror på rekryteringsproblematiken och ekonomin. Viss del av rekryteringsproblematiken kan även den härledas till ekonomi då högre löner givetvis skulle öka attraktionskraften. Att ekonomin haltar ska inte Försvarsmakten belastas för, även om man bör kunna se över det faktiska behovet av vissa förband så som exempelvis ROL, numerär och storlek på diverse staber etc.

Men huvuddelen av problemet ligger som bekant på regeringen och ingen annan. Det går inte att hålla en Försvarsmakt på svältkost hur länge som helst. Men så länge Försvarsmakten redovisar att allt går enligt plan, så kommer definitivt inget att hända. Låt oss hoppas att man är tydligare i kommunikationen med departementet än vad man är i artikeln.

I samma ämne: Försvar & Säkerhet, Wiseman

Luftslottet som sprack!



I mars fick Försvarsmakten ett mer eller mindre omöjligt uppdrag som handlar om att uppnå regeringens målsättning i det som benämndes regeringsbeslut 5 (RB5). Detta innebär i korthet att myndigheten ska reducera kostnader för verksamheten samtidigt som det ställs krav på att ställa om hela Försvarsmakten till den beställda insatsorganisationen IO14. Inom ramen för RB5 har regeringen beordrat myndigheten att skära ner 500 miljoner årligen på personalkostnader i ett läge där personalsituationen redan är mycket ansträngd.


Officersförbundet har hela tiden varit föredömligt tydliga när det kommer till bedömda konsekvenser av regeringsbeslut 5. Redan i maj riktade förbundet ett skarp budskap till politikerna genom artikeln "RB5 - Ett omöjligt uppdrag" där man konstaterade följande.
Det är ett orimligt uppdrag med orimliga tidsförhållanden. Officersförbundets uppfattning är att det inte går att göra något bra av detta. Redan nuvarande organisation, FM Org 13, har färre befattningar än vad som förbundet anser behöver finnas.  
– Jag vidhåller det jag tidigare sagt, färre kan inte göra lika mycket. En specialistofficer är inte intresserad av att göra en officers jobb till lägre lön och en tidvis tjänstgörande har inte samma beredskap som en kontinuerligt anställd, säger Peter Löfvendahl.
När Försvarsmakten erhöll direktivet i mars skrev jag två inlägg som kan läsas här och här. Jag skrev även en artikel på Newsmill i samma ämne där farhågorna runt detta beslut dryftades.


Försvarsmakten har i dag redovisat arbetsläget rörande arbetet med  RB5 till regeringen. Vi får i sammanhanget heller inte glömma bort att det bara är ett drygt halvår sedan (1 januari 2013) myndigheten intog den beordrade organisationen IO14 genom den så kallade omstruktureringen. Nu tvingas Försvarsmakten alltså ännu en gång förändra intagen organisation genom att omfördela inom olika personalkategorier för att kunna reducera personalkostnaderna med 500 miljoner till 2019.

Det här kommer givetvis innebära att Försvarsmakten tvingas till att reducera antalet kontinuerligt anställda till förmån för att öka andelen tidvis tjänstgörande (förenklat förklarat = repbubbar och reservofficerare). Det här leder till exakt de konsekvenser som undertecknad tillsammans med övriga försvarsdebattörer kom fram till redan för ett halvår sedan. Bland annat:
  • stora konsekvenser för den samlade operativa förmågan
  • reducerad förmåga att upprätthålla grundberedskap
  • reducerad förmåga till insatser
  • minskad kapacitet att grundutbilda personal
  • minskad förmåga att utveckla och vidmakthålla krigsförbanden.
Konsekvenserna av detta direktiv är med andra ord enorma, något regeringen omöjligt kan bortse från!

I dag kommenterar Officersförbundet ånyo det högst ogenomtänkta krav som regeringen ställer på Försvarsmakten bara ett halvår innan försvarsberedningen ska analysera de framtida behoven rörande rikets försvar och myndigheten Försvarsmaktens sammansättning.
- Regeringen har nu bollen, det är tydligt att det inte både går att ha och äta kakan samtidigt. Jag påstår att Försvarsmaktens bedömning av hur organisationen ska se ut är avsevärt mer trovärdig än regeringens. Utifrån medlemmarnas dagliga erfarenheter vet jag att organisationen redan idag är alldeles för slimmad, säger Lars Fresker, Officersförbundets ordförande 
Utöver de konsekvenser som Försvarsmakten särskilt lyft fram så pekar Officersförbundet på att det redan nu är obalans mellan uppgifter och personella resurser vilket leder till ökad ohälsa bland Försvarsmaktens personal. Vidare att all personal behövs intill 2019 för att det ska finnas några förutsättningar att nå regeringens inriktning. 
- Regeringen må ha sitt mål och sin syn på vilka personalkategorier som ska finnas i Försvarsmakten 2019. Om de har rätt eller fel ska utvärderas av försvarsberedningen och prövas av Riksdagen inför 2015. Men de kan inte blunda för att det just nu är en obalans mellan uppgifter och personella resurser. En ändrad planering för 2019 sätter onekligen käppar i hjulet för att skapa balans här och nu avslutar Lars Fresker. 

Min högst personliga bedömning är att den beställda Insatsorganisationen IO14 aldrig någonsin kommer att kunna effektueras genom nuvarande försvarspolitiska styrning och rådande anslagsnivåer. Det förefaller oerhört märkligt att beställaren (regeringen) inte ger verkställande myndighet (Försvarsmakten) de resurser och förutsättningar som krävs för att kunna leverera beställd produkt!

Det finns en rad omständigheter och närtida exempel som rimligtvis borde ha påverkat regeringen och dess syn på styrningen av Försvarsmakten. Vi har "enveckasförsvaret" och "ryska påsken" tillsammans med den ryska "beredskapsövningen" omfattande 160.000 man i nära minne. Några konkreta hädelser som rimligtvis borde påverka politiken?

När regeringen (med stor sannolikhet) kommer att beordra Försvarsmakten att genomföra de redovisade åtgärder som krävs för att möta det ekonomiska kravet i RB5 kan man konstatera:
  • att regeringen anser att det är för hög ambitionsnivå att kunna försvara Sverige i en vecka, på en plats, vid ett begränsat anfall, och tidigast 2019++
  • att regeringen inte anser det nödvändigt att Försvarsmakten ska kunna upprätthålla beredskap (med flygplan och fartyg) över tiden.
  • att den ryska förmågeuppbyggnaden och det förändrade förhållningssättet inte ska föranleda några åtgärder inom vår egen försvarsförmåga, utan snarare tvärt om. Den ska reduceras ytterligare.
  • att regeringen på ett ytterst oansvarigt sätt (genom att effektuera RB5) förekommer försvarsberedningens andra del som innebär att analysera framtida behov och ambitionsnivå rörande försvaret.

Utöver detta elände ser vi även redan nu andra mörka moln på himlen som kommer att påverka möjligheterna att kunna inta IO14 inom överskådlig tid. Det handlar om att den ansträngda ekonomin redan under innevarande budgetår kommer att innebära större reduceringar på övningsverksamheten. Nästa år ser ekonomin möjligen ännu värre ut. Luftslottet har börjat spricka, och möjligheten att lösa dessa problem ligger inte längre i händerna hos Försvarsmakten. Nu är det dags för politikerna att göra om och göra rätt. 

Låg nivå blev lägre men trots det mycket hög?

Bild från Cornucopia

Dagens nyhet på den försvarspolitiska spelplanen lär knappast inte undgått någon läsare. Men trots att jag i dag blir puckfyra på ämnet så kan jag inte låta bli att kommentera samma sak ännu en gång, men också ur ett annat perspektiv. Det handlar givetvis om nya fakta som framkommit runt stridsvagnsbluffen signerad det regeringsbärande partiet Nya Moderaterna.

Till att börja med så måste vi be alla läsare om ursäkt då även Skipper helt uppenbart har sysslat med skönmålning på en hög nivå i samband med tidigare faktakoll, då det helt felaktigt skrevs att det var 56 stridsvagnar som skulle in på en renovering som mer liknar en omfattande service. Jag får skylla på att det vid tillfället inte fanns mer fakta i ämnet än det som redovisades i försvarsmaktens öppna materielplan. Det har nu visat sig efter Ny Tekniks avslöjande, att det således inte är fler än 42 stridsvagnar som ska renoveras!
”Beslutet gäller samtliga stridsvagnar i den svenska insatsorganisationen (IO14)”, uppger Henrik Hedberg, försvarsminister Karin Enströms pressekreterare, via sms. Han förtydligar att det avser 42 stycken.
Tidigare skandal handlade om en halvering av det totala beståndet, men i själva verket är skandalen större än så då det endast en tredjedel av nuvarande stridsvagnsbestånd som ska erhålla renoveringen! Varför berättade inte Cecilia Widegren (m) detta faktum då hon basunerade ut nyheten om satsningen på försvaret? Var det möjligen en medveten mörkning för att få det hela att framstå i bättre dager? Jag är helt övertygad om att hon faktiskt har lyckats lura en mycket stor del av alla som läste artikeln då de publicerades.


Fler oklarheter och en märklig hemligstämpling!

Beslutet sägs ha tagits redan i maj, men inga dokument står att finna. Förklaringen påstås vara att förutsättningarna runt detta "investeringsbeslut" är hemligstämplade, vilket även Cecilia Widegren bekräftar i SR intervjun då hon säger att "det är en miljardinvestering som går till Skövde och Boden" men att den exakta summa är hemlig.

Vi kan trots hemligstämplingen, genom Försvarsmaktens öppna materielplan konstatera att summan för renoveringen av stridsvagnarna är planerad till en summa av 900-1400 miljoner.

Vi kan även genom materielplanen konstatera att anskaffningen/installation av stridsledningssystemet SLB (som är en del i åtgärderna) till totalt 500 fordon bedöms kosta 250-325 miljoner. Detta ger vid hand (om vi räknar på den högre siffran) att installationen på ett enda fordon skulle kosta 650.000:-(!) För dessa 42 stridsvagnar skulle det således kosta totalt ca 27 miljoner.

Vad renoveringen omfattar går också att utläsa på FMV webbsida och presenteras även i Ny Tekniks artikel från dagen. Så varför är då detta hemligstämplat?

Cecilia Widegren hävdar i intervjun att beslutet är hemligt av "förmågeskäl och upphandlingsskäl" något som inte riktigt går att förstå då kostnadsspannet redan återfinns tillsammans vilka förmågor det handlar om, om man ens kan prata om förmågor runt den här upphandlingen då det enligt öppna källor knappt sker någon förändring jmf nuläget. Det luktar snarare missbruk av hemligstämpeln, och det verkliga skälet är möjligen att det är PH (pinsamt hemligt) då åtgärdernas ringa omfattning på endast en tredjedel av vagnarna verkar ske till en mycket stor kostnad!


Märkliga prioriteringar!

Den här bloggen har sedan den startade medvetet undvikt att ställa försvarsgrenarnas olika interessen mot varandra när det kommer till resursfördelning av den enkla anledningen att alla nuvarande förmågor är nödvändiga. Debatten bör givetvis handla om hur vi ökar vår försvarsförmåga på bredden, i synnerhet då vi inte kan förlita oss på någon annan än oss själva när det kommer till försvaret av Sverige.

Men nu har vi passerat en gräns och hamnat långt under den kritiska nivån. Det går det inte längre att undvika att beröra ämnet om hur anslaget prioriteras och fördelas inom Försvarsmakten.

Man måste i en hårt ansatt ekonomi ställa den enorma summan (som en mindre renovering av 42 stycken stridsvagnar medför) jämfört med vad det skulle kosta att åtgärda andra, i mina ögon betydligt större bristområden! I synnerhet när man på försvarsdepartementet konstaterar att "de vagnar som blir över är fullt stridsdugliga” (d.v.s. de vagnar som inte kommer att renoveras).

Det finns tre saker som jag anser borde fått betydligt högre prioritet än att renovera dessa stridsvagnar för miljardbelopp! Det är moderna vapensystem till våra enheter som är satta att upprätthålla skalförsvaret. Korvetter och stridsflygplan används till skillnad från stridsvagnar dagligen i vår nationella beredskap och är de mest tillgängliga och rörliga enheter vi har! Dessa borde således vara högt prioriterade, men så är inte fallet just nu. De åtgärder jag anser vara viktigast handlar primärt om:

  • Markbaserad långräckviddig lv-robot (ersättare till antika Hawk 97)
  • Ny sjömålsrobot till korvetter och JAS 39 (ersättare till föråldrade RBS-15)
  • Luftvärnsrobotar till korvetter ) som i dag helt saknas.

Kostnaden för att anskaffa en ny relevant sjömålsrobot till både Flygvapnet och Marinen skulle enl materielplanen uppgå till 800-1100 miljoner. Noterbart är att Flygvapnet fortfarande nyttjar den numera antika (30 år gamla) RBS-15F från 1980. Att anskaffa och installera lv-robot på samtliga Visbykorvetter skulle uppskattningsvis kosta 2000 miljoner.

Vi kan alltså konstatera att vi skulle kunna omsätta beståndet av RBS-15, alternativt bestycka 2-3 Visbykorvetter med den helt nödvändiga luftvärnsroboten för samma summa som den omtalade stridsvagnsrenoveringen kostar.

När det gäller långräckviddigt markbaserat luftvärn eller luftvärnsrobotar till korvetter så finns det inte ens med i nuvarande materielplan som sträcker sig till 2020. En sådan eventuell anskaffning kommer således att ligga långt bortom 2020! Ny sjömålsrobot finns med men ligger i slutet av perioden. Dessa materielsystem anses således inte vara prioriterade! 


För övrigt börjar det bli tröttsamt att från politiker, och nu även tjänstemän på försvarsdepartementet, höra det ständiga pratet om alla dessa nivåer. Ungefär vad rubriken till detta inlägg försöker åskådliggöra. Allt vi i Sverige gör är tydligen på en mycket hög nivå samtidigt som grannen i öster tydligen fastnat på en nivå som varierar från låg till mycket låg. Mer ärligt vore att säga sanningen. Då räcker det med att bara att skifta plats på de omnämnda aktörerna!
- Kommer regeringen att besluta om mer stridsvagnspengar, till ett steg 2? 
– Nej, det är absolut inte klart. Det enda som är avgjort är de 42 som regeringen tagit beslut om. Men några ytterligare ersättningsvagnar har regeringen inte tagit ställning till, säger Andreas Savelli, handläggare på försvarsdepartementet, som nämner att de nya vagnarna får en ”väldigt hög nivå”.


Bloggar: Wiseman, Cornucopia, Sjätte mannen

Försvarsmaktens delårsrapport 2013 : Uppdaterat 19.15



I dag på eftermiddagen släppte Försvarsmakten sin delårsrapport för 2013 med vissa särskilda redovisningar. Det mest anmärkningsvärda är det fortsatta gasandet och bromsandet rörande ekonomin likt tidigare år. Den bekymmersamma konsekvensen av detta är att övningar under innevarande år kommer att både reduceras och/eller strykas då 250 miljoner kronor måste hämtas hem i liggande verksamhetsplan. Här kommer en snabbanalys av valda delar.


Försvarsmakten inleder med att konstatera att "den främsta utmaningen är att få långsiktig balans mellan ökad övningsverksamhet, tillgänglig personal och ekonomi". Ånyo anser jag att uttrycket utmaning missbrukas, då det egentligen handlar om ett faktiskt problem som myndigheten inte själva kan råda över om den beställda insatsorganisationen IO14 någonsin skall kunna intas. Försvarsmakten har de senaste åren alltid haft en ekonomi i balans. Däremot råder det likt tidigare fortfarande inte balans mellan av regeringen tilldelade ekonomiska medel och den verksamhet som förväntas bedrivas. Här måste myndigheten återgå till ÖB retorik som nyttjades för ett ungefär ett år sedan i stället för att snällt ta plats i korgen. Utmaningen är inte längre Försvarsmaktens, det är våra politikers!


Materiel

Försvarsmakten skriver även att "verkställandet av materielplanen går också som planerat". En i mina ögon mycket förenklad bild som inte gynnar myndighetens fortsatta argumentation. Går man ner på lägre nivå och tittar på enskilda materielsystem så får man en helt annan bild då det för vissa helt avgörande materielsystem som ligger i materielplanen fortfarande saknar regeringsbeslut(!) För Marinens del saknas fortfarande de mycket viktiga besluten om modifiering av två korvetter till vedettbåtar samt halvtidsmodifiering av två korvetter varav en redan är tagen ur förbandsproduktionen. Detta konstaterar Försvarsmakten mycket riktigt även längre fram i dokumentet (min fetstil).

I avvaktan på regeringsbeslut råder fortsatt osäkerhet avseende modifiering/generalöversyn av korvetterna HMS Gävle och HMS Sundsvall, vilket innebär att den operativa tillgängligheten på sikt nedgår. Likaledes avvaktar Försvarsmakten regeringsbeslut för ombyggnad av korvetterna HMS Göteborg och HMS Kalmar till vedettbåtar, vilket planeras ske 2014-2015. Vedettbåtar planeras överta rollen för bl.a. sjöövervakning när sjöstridsflottiljernas bevakningsbåtar avvecklas under 2014.

I sammanhanget använder sig tyvärr Försvarsmakten av en icke genomtänkt retorik när man i den inledande sammanfattningen av materielläget konstaterar att verkställandet av materielplanen går enligt plan, för att i löptexten sedan ta upp flera materielprojekt som kommer att innebära omfattande operativa begränsningar på grund av att regeringen inte behagar fatta helt nödvändiga beslut om sådant som redan är budgeterat och ligger i planen? Det finns givetvis fler exempel med dessa redovisas inte här.

Som en passus måste man i sammanhanget givetvis ställa sig frågan varför regeringen konstant förhalar avgörande beslut då ovanstående regeringsärenden varit kända sedan 2011? Möjliga orsaker kan vara
  • att regeringen inte förstår vikten av att beslut fattas i rätt tid?
  • att viktiga ärenden hamnar hos enskilda handläggare och försvinner i mängden?
  • att Försvarsmaktens underlag till regeringen är undermåliga?
  • att regeringen använder FM som budgetregulator och medvetet håller inne med beslut?
  • att regeringen anser att materielen inte är nödvändig?
  • att regeringen använder besluten för att påvisa "satsningar" vid eget valt tillfälle?
Det finns säkert fler möjliga orsaker. Men det börjar tyvärr skönjas ett mönster, och det sistnämnda alternativet stämmer mycket väl överrens med regeringens och Cecilia Widegrens senaste satsning, som inte är annat än en nödvändig renovering av endast halva stridsvagnsbeståndet. En mycket oroväckande utveckling! 


Personal

I delårsrapporten redovisar Försvarsmakten utvecklingen inom personalområdet på ett detaljerat sätt och inleder med att bland annat konstatera att "arbetet med att utveckla personalförsörjningssystemet fortsätter också. Rekryteringen av kontinuerligt tjänstgörande soldater och sjömän har gått över förväntan." 

Man skriver också att "Försvarsmakten bedömer att personalvolymsmålen för myndigheten i sin helhet under 2013 kommer att uppnås med undantag för GSS/T."

Det är glädjande att det redovisas något bättre siffror än tidigare.

Avhoppen från såväl utbildning som att många inom personalkategorin säger upp sig fortfarande är ett mycket stort problem. Antal GSS/K (kontinuerligt tjänstgörande soldater och sjömän) som slutat sett från min horisont mycket bekymmersamt! Man har ökat volymen jämfört med tidigare år med 665 individer. Till detta skall läggas att 348 har slutat sin anställning i Försvarsmakten. Här finns också ett mycket stort mörkertal då det inte redovisas hur många GSS/K som har tjänstledigt från Försvarsmakten p.g.a. studier!

När man beskriver marinförbandens totala personalsituation så anges att "huvuddelen av de marina förbanden har en tillfredsställande uppfyllnad." En beskrivning som jag inte tror delas av alla aktörer.


Ekonomi

För att säkerställa balansen mellan verksamhet och ekonomi avser Försvarsmakten att under innevarande budgetår reducera kostnaderna för förbandsverksamheten med 140 miljoner och för Försvarsmaktens centrala verksamhet med 110 miljoner. Totalt 250 miljoner!

Man understryker att 250 miljoner kronor i kostnader är cirka 1 procent av Försvarsmaktens förbandsanslag vilket givetvis är helt korrekt. Vad som inte framgår är att 250 miljoner kronor är oerhört mycket pengar om detta skall sparas in på reducering av övningsverksamhet. Det bör numera vara allmänt känt att huvuddelen av förbandsanslaget är uppbundet i fasta kostnader som ej går att påverka som lokalhyror, anläggningskostnader, löner och fasta tillägg m.m. De rörliga kostnaderna för övningsverksamhet utgör således endast en bråkdel varför 250 miljoner påverkar i stor omfattning.

Man spår utöver detta ett underutnyttjande på anslaget "fredsfrämjande insatser" om 300 miljoner kronor.


Övningar

För övningsverksamheten kommer detta att innebära att vissa övningar reduceras, två övningar kommer att utgå i sin helhet samt att flygtidsuttaget reduceras. Samtidigt säger man att "C PROD räknar med att de viktigaste förbandsmålsättningarna nås och att det som utgår i år inplaneras under nästföljande år."

För marinens del finns i huvudsak två större övningar kvar under året. Dessa är den internationella övningen Northern Coast samt den nationella övningen SWENEX. Den förstnämnda ligger så pass nära i tid att den sannolikt ej går att dra sig ur. Sverige är dessutom ansvarig för övningen. Då återstår rent hypotetiskt således endast en övning att spela med.

Om vi leker med tanken att Marinen inte skulle genomföra SWENEX så kommer det givetvis att påverka de marina förbandens målsättningar.. Med tanke på C PROD bedömning av att förbandsmålsättningarna kommer att nås så är den enda slutsatsen att SWENEX kommer att genomföras utan reduceringar. Annars stämmer inte uttalandet.

Vidare kan man konstatera att Försvarsmakten under året tydligen genomfört en FMGÖ (Försvarsmaktsgemensam övning). Man kan lätt dra paralleller med en FMÖ (Försvarsmaktsövning) som vi alla vet genomfördes senast 1993 (Orkan).

Den marina övningen SWENEX 13-1. Övningen har expanderats till att vara en försvarsmaktsgemensam övning (FMGÖ) med deltagande även från flyg- och arméförband. Erfarenheterna av denna första FMGÖ är övervägande positiva.

Hur omfattande deltagandet var från Marinens sida avseende korvetter bör den intresserade givetvis undersöka. Hur många och framför allt vilka Arméförband som deltog är också oklart. Hur många av våra fyra stridsflygdivisioner som deltog framgår inte heller. Att införa begrepp som kan förväxlas med FMÖ i detta sammanhang känns som att man drar på väldigt höga växlar när övningen ska avrapporteras uppåt. Skillnaden mellan FMGÖ och FMÖ är enorm!


Sammanfattning

Försvarsanslaget står inte i paritet med vad som krävs för att sätta upp och utbilda IO14. Runt detta råder det nog inga tvivel. Att behöva reducera verksamhet för 250 miljoner och ställa in övningar nr det finns en prognos om underutnyttjande på anslaget fredfrämjande insatser motsvarande 300 miljoner är märkligt. Socialdemokraterna har föreslagit att motsvarande summa skulle flyttas, förvisso till materiel, vilket Moderaterna sagt nej till. Om IO14 skall bli verklighet måste förbanden öva. Flytta då över denna summa till förbandsverksamheten och genomför planerad verksamhet!

Att beskriva att materielplanen verkställs enligt plan samtidigt som det saknas flera avgörande regeringsbeslut för att förverkliga materielplanen är en retorik som jag på sikt bedömer kommer att vara till Försvarsmaktens nackdel. Här behöver klarspråk fortsätta att talas likt vad ÖB gjort tidigare.

När C PROD talar om att inställda övningar kommer att tas igen nästa år så känns det tyvärr som en mycket förenklad bild. En inställd övning går aldrig att ta igen. Det enda som händer är att man skjuter upp förverkligandet av IO14 ytterligare. En bieffekt av detta kan i värsta fall bli att många GSS/K tappar sugen då man kanske inte får genomföra de övningar som var planerade under hösten. Det finns dessutom redan nu signaler på att 2014 kommer att bli ett ekonomiskt svårt år varför ett återtagande av förlorad övningstid inte känns realistiskt.

Delårsrapporten är i sin helhet bitvis motsägelsefull då man i varje del inleder med att konstatera att allt är frid och röjd för att i löptexten sedan ta upp avvikelser och problemområden som sammantaget inte motsvarar den inledande positiva beskrivningen.

Till detta kommer det finnas anledning att återkomma till när den faktiska innebörden av de ekonomiska reduceringarna konkretiseras.

Uppdatering 2013-08-16 kl 1915

Bloggen Aktieingenjören har också uppmärksammat Försvarsmaktens delårsrapport. Han belyser tillsammans med en del andra intressanta detaljer också det faktum att man kan läsa en rapport lite som man vill. Han visar på ett tydligt exempel hur moderaten Johan Forssell tog ut valda satsdelar efter förra årets delårsrapport för att påvisa att den moderatledda försvarsreformen fortlöper enligt plan. Något man kan diskutera djupare runt.

Detta är exakt vad som händer om man inte beskriver sakernas tillstånd för vad de är, utan inleder varje del med att beskriva hur bra allt är. Läser man bara sammanfattningen runt varje punkt får man en helt annan bild än när man läser innehållet i sin helhet. Dessutom krävs det omfattande sakkunskap för att kunna reda ut alla detaljer.

För att Försvarsmakten ska kunna erhålla nödvändiga förändringar (politiskt uppvaknande) är det således av största vikt att tydligt peka på vad som behöver åtgärdas.

För övrigt anser jag att en anslagsfinansierad verksamhet, till skillnad från en intäktsfinansierad verksamhet på den öppna marknaden, inte ens har möjligheten att leverera ett så speciellt mycket bättre resultat än vad som ligger i planen utan att erhålla extra ekonomiska medel. FM verksamhet kan således resultatmässigt nå upp till "nollnivån" = leverans enligt plan, för att uttrycka sig krasst. Tar pengarna slut blir resultatet minus.

Länkar: Försvarsmakten 1, 2, 3

Det farligaste ögonblicket kommer med segern

När statsminister Reinfeldt på sitt tillbakalutade sätt öppnar för budgetförstärkningar till försvaret är det många törstande i öknen som tackar för denna efterlängtade eftergift från alliansregeringen. Efter en intensiv försvarsdebatt med enveckasförsvar och ryskapåsken betraktas det som en kursändring, vilket det på sitt sätt är, i alla fall principiellt.

Själv har jag gång på gång tvärsäkert påstått att det inte kommer bli några nya pengar till Försvarsmakten och det framförallt beroende på att kursen i försvarsreformen i allt väsentligt ligger fast, att den säkerhetspolitiska analysen av framförallt Ryssland skiljer sig på ett fundamentalt sätt mellan diskussionen i offentligheten och inom regeringen/regeringskansliet samt att det – i bjärt kontrast till vad det verkat – inte har funnits något starkt internt tryck för ökade anslag inom Alliansen. Statsministern har vid upprepade tillfällen giftigt påpekat att Folkpartiet, trots högt tonläge i offentligheten, inte har rest detta krav i den innersta kretsen. Ovanpå detta finns en stark uppfattning, särskilt från finansen, om att Försvarsmakten behöver ett fortsatt starkt reformtryck.

Well, jag hade fel. Må tusen loppor hemsöka mina armhålor. Först kom öppningen på Moderaternas Sverigemöte i Karlstad i mars och sedan det upplevda löftet i partiledardebatten i Agenda. Kommentarer från försvarsministern fördjupade informationen något om vad det kan röra sig om. Fritt översatt verkar det bli ett påslag på anslaget nu i höst, men inget generellt anslagslyft, den långsiktiga ekonomin kommer man återkomma till. Socialdemokraterna kommer av allt att döma ansluta sig till regeringens förlag. De vill knappast överge den bekväma positionen att jaga regeringen ”från höger” i försvarsfrågan – i synnerhet inte i rådande opinionsläge – och vända på rollerna inför valrörelsen, men inte heller anslå mer pengar än Moderaterna. Genom en blocköverskridande överenskommelse om ett visst pengatillskott gynnas bägge parter. Argumentationen för detta samarbete kommer S och M säkerligen att finna i Försvarsberedningens junirapport, som man på något sätt måste förklara som en del av beslutsunderlaget inför budgetförstärkningen.

Anmärkningsvärt är för övrigt att många som kritiserar regeringen för att överge analys först – utgift sedan, t.ex. i samband med JAS Gripen-anskaffningen, inte är lika upprörda om besluten föregriper processen så länge som det (ur deras perspektiv) går åt rätt håll. Nåväl. Sammanfattningsvis får Moderaterna med denna manöver Folkpartiet att sitta still i båten, man möter växande intern moderat frustration och man kan hjälpligt neutralisera ”försvarsfrågan” inför valet. Det kommer bli oerhört intressant att se hur pengatillskottet motiveras.

Så långt det politiska spelet, men vad är det som står på spel? Det som oroar mig är en ny omgång av två parallella verkligheter: En som kommuniceras ut i offentligheten och en intern bland de närmast sörjande. Vi har varit med om det förr i försvars- och säkerhetspolitiken, det verkar vara en kronisk sjukdom i riket.

Jag tänker såhär: Det finns risk för att regeringen indirekt motiverar, eller i varje fall inte tillbakavisar, att man tillskjuter pengar för att stärka försvaret som ett resultat av ryskapåsken och ett mer osäkert närområde, utan att man egentligen omfattar denna tanke på djupet. Om man gör det – vilket jag återigen inte tror, är det på sitt sätt ok. Då hänger det ihop, det blir tydligt för alla och envar vad Sverige vill och man kan förhålla sig till det och rösta för en annan inriktning nästa val. Men om det inte är så, och analys och övertygelse är något annat än budskapet utåt, då går vi fortsatt kräftgång i den svensk försvarspolitik. Det som till en början kan framstå som en delseger för ”försvarsvänner” kan rentav i förlängningen visa sig kontraproduktivt.

Ponera att det rör sig om några hundra miljoner kronor som kommer presenteras som en förstärkning av försvaret men som i budgetpropositionens sällan studerade textavsnitt kryptiskt förklaras som en fullföljning av reformen. Det är inte fel i sig – Försvarsmakten behöver bl.a. hjälp med tillskott till rekrytering och generationsväxling inom ramen för personalförsörjningen – men om pengarna inte följer en strategisk övertygelse i det större perspektivet, då ryker ”satsningen” när materielinköp skjuts upp och anslagssparandet sedan går tillbaka till statskassan. Det har vi som bekant sett förut.

Med andra ord: Det blir mer lappande och lagande på en läckande reform som ingen riktigt brinner för, än en genomgående kursändring som ett resultat av incidentberedskaps- och rysslandsdiskussionen – om nu det anses motiverat.

Och därmed är vi inne på nästa fråga: Ryssland. Jag påstår som sagt att regeringskansliets bedömning av Ryssland skiljer sig väsentligt från den bild som kommuniceras i offentligheten av och inom Försvarssverige. Vi hör det via Bildt och nu i dagarna statsministern och en brutalt förenklad sammanfattning av bakgrunden till deras budskap skulle kunna lyda ungefär såhär: Vad i hela friden skulle Ryssland tjäna på att hota Sverige, EU och NATO militärt? Rysslands lugnaste fönster mot omvärlden vetter västerut, mot de man är beroende av för sin export och där lejonparten av de flöden går som måste fungera för denna export.

Food for thought vad gäller denna teoribildning återfinns bl.a. i denna färska och mycket intressanta FOI-rapport: Ett skepp kommer lastat: Ryska handelsflöden via Östersjön i ett tjugoårsperspektiv. Där står:

”Den övergripande slutsatsen (…) är att Östersjön idag är Rysslands absolut viktigaste hamnområde för det maritima handelsutbytet med utlandet, och att inga större förändringar i detta hänseende är att vänta fram till 2030. (…) Enligt rapportens uppskattningar går inte mindre än 65 procent av Rysslands export till EU-området och 31 procent av dess import därifrån via Östersjön. Med hänsyn taget enbart till sjöfartsburna transporter, är motsvarande siffror hela 75 procent respektive 85 procent.”

Men bilden av den ryska utvecklingen, framför allt vad gäller konsekvenser för Sverige, är som baken delad. Det är två läger med helt olika filter framför ögonen och olika resonanslådor i det svenska samhället. Samma skrift kan tolkas helt olika och för att ta nyss nämnda FOI-rapport som exempel skulle den lika gärna användas som argument för den ökade osäkerheten i närområdet och nya brösttoner från Öst:

”Denna rapport har försökt peka på att det inte är uteslutet att frågan om egen hamnkapacitet ur ett ryskt perspektiv är såväl politiserad som säkerhetiserad. (…) Hemtagningen av nuvarande transittrafik, om den lyckas, återskapar också just den form av handlingsfrihet för handelspolitiken som i andra sammanhang möjliggjort för Ryssland att utnyttja sina handelsrelationer som utrikespolitiskt maktinstrument. Med andra ord finns det en rad frågor som skulle kunna skapa framtida spänningar mellan Ryssland och EU och nya mönster för ekonomiskt utbyte, vilket i sin förlängning även kan påverka det politiska klimatet i Östersjöregionen.”

Sådär kan man hålla på, i fråga efter fråga, rapport efter rapport. Och dessa olika tolkningar kokas sedan ner till en politisk majoritetsuppfattning och utgör så småningom inriktningsgrund för Försvarsmakten – varefter ingen blir helt nöjd, de flesta lite lagom missnöjda och nästan samtliga övertygade om att man ändå inte kommer besluta om tillväxt eller avveckling i takt med att behoven ändras. Tolka mig rätt: Det är helt nödvändigt att riksdagens partier samverkar i fora som Försvarsberedningen och det kan jag gladeligen utveckla vid annat tillfälle.

Det jag vill säga med detta är att jag i tilltagande grad förtvivlar över möjligheten att göra praktik av den logiska och förvisso eftersträvansvärda tanken att kontinuerligt anpassa Försvarsmakten och dess stödmyndigheter efter en så nykter hotbild som möjligt. Jag lutar alltmer åt att vi ska lägga hotbildsdiskussionen åt sidan vad gäller Försvarsmaktens utformning och istället knåda fram den grundläggande militära och civila försvarsförmåga landet bör besitta alldeles oavsett hur omvärlden ser ut och hur hotbilder skiftar. Fd kommendör Christer Hägg har utvecklat resonemanget (med avstamp i marinen) i Tidskrift i Sjöväsendet (2013:1).

Jag tycker det vore mycket intressant att undersöka vad som är rimligt att kräva att vi ska kunna möta och genomföra, både civilt och militärt, ensamma och tillsammans med andra, istället för att framför allt spekulera i om och när.

I rapporten ”Säkerhet i samverkan” (Ds 2007:46) från december 2007 skrev Försvarsberedningen:

”Försvarsberedningens omvärldsanalys understryker behovet av att fortsätta utvecklingen mot ett modernt, flexibelt och interoperabelt insatsförsvar. Insatsförsvaret ska ha förmåga att kunna användas globalt, i Europa och vårt närområde samt, när så behövs, på vårt eget territorium. Tillgänglighet, flexibilitet och strategisk rörlighet ger ökad handlingsfrihet och ska vara styrande för försvarets utveckling. Ett militärt försvar som verkar i samarbete med andra utanför Sverige är ett försvar av våra centrala värden och intressen och ökar vår säkerhet. Militära förmågor som endast är utformade för insatser på det egna territoriet får svårt att användas för insatser utanför detta. Sverige fortsätter därmed transformeringen från ett hotbildsstyrt försvar till ett viljestyrt insatsförsvar med möjlighet till prioriterade och efterfrågade insatser.”

Jag står för varje ord fortfarande. Det vi borde utvecklat var hur det internationella och nationella hänger ihop och tryckt på hur förmåga till nationellt försvar upprätthålls genom att vidmakthålla den kompetens och organisation som krävs för att sköta uppgiften, dvs. inget upphörande med försvarsplanering och mobiliseringssystem etc.

Ett (förenklat) sätt att uttrycka det är att pendeln svängde för långt, och nu är jag rädd att den kan svänga tillbaka alltför långt åt andra hållet istället. Jag tror det vore förödande om hela debatten resulterade i ett slags åternationalisering av försvaret, t.ex. genom att internationella insatser och internationella samarbeten skärs ner till förmån för mer eller mindre symboliska åtgärder. Jag går så långt som att påstå att det vore spiken i kistan om man blickar framåt och om det är en linje som skulle vinna skulle det vara Försvarsmaktens största misstag sedan den strategiska timeouten.

Försvarsmakten ska vara efterfrågad och relevant för säkerhets- och försvarspolitiken och annars undermineras samhällets stöd i vid mening (rekrytering, skattepengar till verksamheten etc.). Det finns de som tror att en mer territoriellt inriktad Försvarsmakt skulle uppnå just det, men jag tror alltså tvärt om. Eller rättare sagt såhär: Den generation beslutsfattare som har frågan i sin hand just nu, de skulle förmodligen skriva under på det. Men nästa? Hur ser nästa generations makthavare på efterfrågan och relevans? Och hur ser blivande medarbetare i Försvarsmakten på saken?

Om inte Sverige förmår tolka det som händer nu, utan kopplingar till vad det var förut eller för den delen förhoppningar om hur det borde vara, hamnar vi ofelbart fel och får småstatens alla problem. I Finland är man t.ex. naturligtvis fortsatt uppmärksam på Ryssland, men nyligen konstaterade det finländska utrikesutskottet att en militär alliansfrihet inte längre kan förverkligas i en värld av ömsesidigt beroende och slutsatsen var att Finland mer aktivt än tidigare ska orientera sig mot internationellt samarbete.

Jag oroar mig helt enkelt för ett svenskt kontraproduktivt ”småstatsbeteende” när Ryssland bjuder upp till dans:

1. Vi borde vara smartare än att bekriga varandra med tvärsäkra rysslandsbilder – i synnerhet om man betänker Johan Wiktorins insiktsfulla ord:

”Min sammanfattande reflektion kring förändringarna i omvärlden är att vi som vill se ett starkare försvar tenderar att överskatta betydelsen av kortsiktiga skeenden, medan de som spelar ned det ryska förmågelyftet tenderar till att underskatta betydelsen av långsiktiga förändringar. Vi ser helt enkelt det vi vill se, ett känt fenomen från psykologin. Vi vet också att ständiga varningar undergräver den egna trovärdigheten och att bortviftande av indikationer ökar betydelsen och genomslaget av överraskning. Ett samhälle som bara vill reagera på Björnen sover eller Vargen kommer är ett utmärkt mål för mer eller mindre sofistikerade informationsoperationer.”

2. Ett ekonomiskt tillskott till Försvarsmakten kan som sagt vara nödvändigt i nuvarande läge, men om pengarna pressas ur systemet främst eftersom opinionsläget inte annat medger, och regeringen egentligen inte instämmer i analysen bakom behoven, riskerar man att förlora politiskt stöd i varv två och därmed skadas försvaret över tid.

Om vi nu kopplar tillbaka till Reinfeldts försvarspengar i höstbudgeten, så skulle ett tredje alternativ – vid sidan av att man antingen säger en sak utåt och en annan inåt eller på riktigt har ändrat uppfattning och ansluter sig till Folkpartiet i analysen – kunna vara att Moderaterna tar tillfället i akt och sjunger ut om det som driver dem och därmed regeringen i försvars- och säkerhetspolitiken.

Om den nuvarande reformen i huvudsak är rätt, Ryssland inte är ett större problem nu än tidigare (i alla fall inte kopplat till det militära försvaret) och man siktar på att förbereda NATO-medlemskap om man vinner valet 2014 bör man beskriva det rakt ut och ta debatten. Berätta med entusiasm och kraft om den moderata analysen och visionen! Här måste jag till min egen överraskning åberopa Johan Hakelius som jag tycker träffar mitt i prick och fångar det som hela tiden skaver och skapar frustration:

”Det räcker inte med att muttra lite irriterat om att det nog inte finns något hot just nu och att det antag¬ligen kommer att lösa sig. Det krävs sprudlande engagemang och inspirerande tillförsikt. Något positivt, inte något negativt. Ett mål, inte en avsaknad av hot.”

För de tålmodiga läsare som härdat ut hela vägen hit och nu undrar vad de läste egentligen vill jag säga följande: En upplevd ”åternationalisering ” av det militära försvaret kommer undergräva dess existens på sikt. Låt oss formulera vad vi ska klara att hantera, både civilt och militärt, oavsett hur det säkerhetspolitiska läget förändras. Vi saknar en positiv bild, en vision med tillhörande åtgärdslista över vad Sverige ska spela för roll i vår region och i världen framöver. Vi behöver agera och inte enbart reagera på Ryssland – springer vi indirekt Kremls ärenden genom våra reaktioner?

Helt säker kan man bara vara på två saker: Historien är inte slut och allt hänger ihop, men på olika sätt inberoende på vad man ser och var man står och tittar.


Söndagsnisse håller än, och kanske Garbo….

Idag skärpte jag till mig och gick igenom ett antal flyttkartonger som efter senaste (sista?) flytten oöppnade hamnat ute i en boda.
De innehöll böcker, böcker och åter böcker samt ett antal pärmar från olika tjänsteställen och befattningar med ett innehåll av varierande sekretessgrad. I en pärm hittade jag nedanstående bild som visade att Göran Persson uttalande om att budgeten alltid kan balanseras via försvarsanslagen inte på något sätt är en nyhet. Man kunde även förr!!

Fotografi (2)

 

I samma kartong hittade jag vad jag letat efter länge, hela serien GARBO I-III och efterföljarna NARVA och POLTAVA. Det ska bli mycket intressant att se om de håller fortfarande och att jämföra dem med deras nutida efterföljare.
På tal om nutida efterföljare, är det fler än jag som kört fast i Lars Wilderängs MIDSOMMARGRYNING? Med stora förhoppningar efter MIDVINTERMÖRKER kastade jag mig över den då den kom för att, ganska precis halvläst, lägga den i från mig då natten blev för sen och ögonen för tunga. Detta var för drygt en månad sedan och jag har inte haft någon som helst trängtan att återuppta läsandet. Det var något som inte stämde och inget som drar!
Det som drar nu är GARBO. Det ska bli mycket intressant att se om de fortfarande lever. Om inte annat får det bli en nostalgitripp till den tid och till den Försvarsmakt då man var som mest aktiv.

 


Reinfeldt lovar ett utökat försvarsanslag!


Under gårdagens partiledardebatt var ett av debattämnena försvarspolitiken. Undertecknad hade tidigare under dagen utlovat att äta upp min gamla slitna sydväst om försvarsfrågan skulle tas upp till debatt. Frågan debatterades friskt. Sydvästen var inte god, men det var det värt. I synnerhet då statsminister Reinfeldt i direktsändning mer eller mindre tvingades att utlova en förstärkning av försvarsanslaget trots tidigare uttalande om "särintresse".

Jan Björklund inledde debatten om försvaret genom att kraftfullt markera att han ansåg den "ryska påsken" som en mycket genant händelse, och att han själv som delvis ansvarig politiker tar på sig ansvaret för att vår försvarsförmåga inte är bättre än vad den är just nu, men framför allt att han vill förbättra densamma här och nu.

Att Fredrik Reinfeldt nu uppenbart gör en helomvändning i försvarsfrågan, från att för bara några månader sedan talat om försvaret som ett särintresse bland andra och använt det eviga mantrat att det inte finns några hot just nu, till att i stället öppna upp för förstärkningar av försvarsanslaget redan till hösten. Det finns tre saker som skulle kunna vara bidragande orsaker till den helomvändningen. Dessa orsaker oberoende av varandra, eller möjligen i samverkan.

Den ena delen kan vara att Moderaterna med Reinfeldt i spetsen haft en mycket besvärlig tid bakom sig rörande försvarsfrågan under det senaste året och att den har varit till en stor belastning för partiet där man ofta hamnat i dålig dager. Från att under årtionden ha betraktas som det mest försvarsvänliga partiet till att i stället hamnat i samma fack som de mer "försvarsfientliga" Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Man har sannolikt gjort en grov underskattning av försvarsfrågans genomslagskraft, vilken gång på gång under de senaste året fått ny energi genom olika utspel och avslöjanden för att under gårdagen kulminera som en av sju utvalda frågor i en mycket viktig partiledardebatt på bästa sändningstid i SVT.

Den andra aspekten är av mer saklig karaktär där man från regeringens håll insett att man inte längre kan nonchalera den information som man regelbundet erhåller från sina expertmyndigheter Försvarsmakten, FRA och FOI samt från UD:s kanaler rörande det säkerhetspolitiska läget och utvecklingen i vårt närområde. Inte ens en regering som betraktar försvarsfrågan som ett särintresse kan nonchalera upprepande signaler från oberoende källor hur länge som helst till förmån för finansiering av nya samhällsreformer.

En tredje aspekt kan vara att jämka kärnfrågor mellan Allianspartierna för att hålla i hop Alliansen inför nästa val. Folkpartiet är som bekant inte nöjda med nuvarande läge rörande försvarsförmågan och den förda försvarspolitiken. Jan Björklund har vid ett flertal tillfällen den senaste tiden uttalat att han vill se en ökning av försvarsanslaget. Reinfeldt kan möjligen ha insett att det inte är till egen fördel att sitta med en mycket missnöjd vice statsminister inför kommande val och där Moderaterna vill få igenom sina kärnfrågor, hur många korvar man än grillat tillsammans hemma hos Annie Lööf i Maramö.




Att Centerpartiets partiledare Annie Lööf inte är odelat positiv till Reinfeldts vaga löften är inte heller särskilt förvånande. Snarare väntat. För den som minns turerna när Alliansen bildades så var det just Centerpartiet med Maud Olofsson i spetsen som krävde att man skulle minska kostnaderna för försvaret till förmån för andra reformer. Centerpartiet är inte ett parti som vill satsa på försvaret. Det kan man även läsa mellan raderna när den mycket försiktige försvarspolitikern Staffan Danielsson (c) uttalar sig i försvarsfrågorna. Det är oerhört svårt att skapa sig en uppfattning vad Centern vill uppnå, om man ens vill uppnå något inom försvarspolitiken? Frågorna blir ofta fler än svaren när Centern uttalar sig i dessa frågor. Annie Lööf vill inte se något ökat anslag redan till hösten, utan vill istället invänta försvarsberedningens slutrapport som är planerad att redovisas under 2014.


Med detta besked från Reinfeldt kan man ånyo konstatera att försvarsberedningen sannolikt är ett beställningsjobb och/eller enbart ett spel för gallerierna. Bedömningen är att Moderaterna styr försvarsberedningen i den rikting man vill, eller rättare sagt ville innan den senaste tidens bakslag. När man nu ser att försvarsfrågan måste "hanteras" för att inte framstå i ännu sämre dager än tidigare så verkar man nu helt enkelt strunta i att invänta försvarsberedningens rapport. I de flestas ögon ett mycket välkommet sundhetstecken, men ur ett beredningsmässigt perspektiv ett underkännande av den egna politiken som visar på hur lätt försvarsberedning egentligen väger. 

Sveriges%20f%C3%B6rsvarsf%C3%B6rm%C3%A5ga%20kan%20bli%20valfr%C3%A5ga

Att försvarsfrågan nu håller på att bli en valfråga är ett mycket välkommet besked. Vem hade gjort den bedömningen för ett år sedan? Sannolikt ingen!

Men frågan är nu om Fredrik Reinfeldt kommer att stå för sitt ord, och att en "satsning" på försvaret inte kommer att kunna likställas med tidigare så kallade "satsningar" på JAS 39E där den satsningen blev en halverad flygplanspark som dessutom är underfinansierad, eller satsningen på modifiering av befintliga stridsbåtar, en åtgärd som redan låg i materielplanen. Eller för att inte tala om satsningar som man genomfört på personalen, försvarets viktigaste resurs, där man nyligen "satsat" genom att skära bort 800 befattningar ur en redan anorektisk organisation.

Nej Moderaterna, ni har mycket att bevisa innan någon kommer att tro på statsminister Reinfeldts ord o ett utökat försvarsanslag. Undertecknad fick i går äta upp en gammal sydväst serverad med surkål och svartpeppar. Kollegan Wiseman lovade samtidigt att återuppta sitt medlemskap i Moderaterna om satsningen på försvaret omfattar ett tillskott på över 15% och inte är att betrakta som ett engångsbelopp. Låt oss därför hoppas på att Wiseman åter igen blir medlem av de Nya Moderaterna. 

Media: DI 2, SvD, AB, SVT, GP, Exp, VK, DN

En uppgiven försvarsmakt

På dagen för exakt två veckor sedan levererade Försvarsmakten svar på försvarsdepartementets misstroendeförklaring RB7. I dag fattade regeringen ett beslut som innebär att personalkostnaderna skall minskas med 500 miljoner kronor genom tvångsomfördelning inom myndigheten. Man kan inte anklaga fru försvarsminister för att vila på hanen!

I praktiken innebär detta att Försvarsmakten är satt under partiell tvångsförvaltning. Den som tror att dagens regeringsbeslut endast är en konsekvens av RB7 bör nog tänka om. Det här är inget hastverk från departementet. Nej, det här är med stor sannolikhet en väl förberedd omfallsplanering som ministern haft färdig i skrivbordslådan om Försvarsmaktens svar och beräkningar inte skulle passa in i finansminister Borgs ekvation. Det finns initierade källor som bekräftar detta. 

Har under dagen varit i kontakt med många försvarsmaktsanställda på olika platser. Samtliga signalerar stor uppgivenhet och mycket ilska. Med all rätt! Uttryck som "nu är det dags att kasta in handduken och söka ett civilt jobb!" eller "vad f-n håller regeringen på med, är de helt från vettet?" har dominerat de spontana känslorna hos majoriteten. Nymoderaten Karin Enströms tidigare uttryck att personalen är Försvarsmaktens viktigaste resurs möts nu enbart av en huvudskakning och en knuten näve i fickan.

Bloggkollegan Johan Wiktorin har gjort beräkningar som pekar på att försvarsdepartementet skulle kunna ha rätt i sak när man nu går in och detaljstyr Försvarsmakten när det kommer till fördelning mellan personalkategorier. Intressant, men samtidigt är det en pappersprodukt som skall omsättas i praktiken och möta de operativa kraven som ställs på krigsförbanden genom KFS. Ånyo skulle man kunna använda liknelsen med kartan kontra verkligheten.  

Det intressanta är dock inte detaljerna utan helheten. Om man tittar på vad försvarsreformen som tar sin utgångspunkt i inriktningspropositionen ett användbart försvar från 2008 som är menad att åstadkomma det nu förbrukade nymoderata mantrat, ett "tillgängligt, användbart och flexibelt" försvar. För tillgänglighet så krävs kontinuitet genom att det finns gripbara personalresurser här och nu. För användbarheten så krävs att personalen har adekvat och aktuell utbildning vilket är något som inte är möjligt med en majoritet av OFF/T, SO/T och GSS/T. Omskrivet till ren Svenska - reservare och repgubbar.

Det av nymoderaterna förhatliga värnpliktssystemet löste tidigare detta problem galant genom att det alltid fanns en inneliggande årskull som fanns på plats, hade adekvat och färsk utbildning. De olika förbanden kunde dessutom fördela intagen till sommar eller vinter för att alltid ha gripbara och utvildade förband som var till gängliga här och nu.

Det regeringen nu kommer att gå in och detaljstyra innebär en försvarsmakt som blir mindre tillgänglig, får en begränsad användbarhet och flexibiliteten kan dessutom diskuteras. Svårigheten att rekrytera GSS/T är dessutom välkänd. Det lär inte bli lättare när de potentiella soldaterna och sjömännen nu ser hur myndigheten vanskötts av den politiska nivån under många år, och det blir dessutom bara värre. 

När Karin Enström tillträdde så grundlurades många Försvarsmaktsanställda som genom åren i stor majoritet röstat mörkblått. En officer som försvarsminister skulle innebära större förståelse för Försvarsmaktens särskilda karaktär som myndighet, vilket i sin tur skulle leda till bättre och en mer sund styrning. Men de ljusblåa nymoderaterna med statsminister Reinfeldt i spetsen tänkte på ett annat sätt. Karin Enström tillsattes sannolikt enbart för att hon ansågs som lojal. Hennes bakgrund i officeryrket innebar för Reinfeldt att han fick en minister som var van att lyda order.

Dagens regeringsbeslut innebär att FM ånyo sitter med Svarte Petter i hand samtidigt som man skall lösa alla ålagda uppgifter med mindre personal som är sämre utbildad och dessutom med en ekonomi som inte räcker till.

Det är den här verkligheten som kommer att möta vår ÖB Sverker Göranson när han kommer tillbaka till jobbet efter sin sjukskrivning på måndag.

Ridå!

För många kom dagens försvarspolitiska besked signerat fru försvarsminister som ett chockbesked. För andra mer luttrade som följer den försvarspolitiska debatten mer ingående var dagens besked på intet sätt oväntat. Det man dock kan reagera över är den ringa tid som förflutit sedan regeringen mottog Försvarsmaktens svar på RB7 vilket onekligen innebär att Karin Enström redan innan svaret kom departementet tillhanda hade saken klar för sig vilka åtgärder hon avsåg vidtaga.

Försvarsmaktens besked var att myndigheten såg ett behov av ekonomiskt tillskott omfattade 4,5 miljarder kronor för att lösa de uppgifter som regering och riksdag beslutat om. Knappt två veckor hann gå innan regeringen istället aviserar en reducering på en halv miljard.

Skillnaden mellan Försvarsmaktens behov kontra försvarsdepartementets uppfattning av Försvarsmaktens behov är således fem miljarder kronor. Ridå!

Kollegan Wiseman har redan hunnit författa en ingående beskrivning av läget i stort vilket gör att fler förklarande utvikningar om bakgrundsläget blir överflödiga.

Man kan dock ändå poängtera ett antal detaljer runt frågan.

1. Vi har nyligen fått veta att vi har ett "en-veckasförsvar" - Om myndigheten tillförs 4,5 mdr skall dock noga poängteras. Karin Enström anser att den nivå på försvarsförmåga inte behövs utan väljer att reducera det ytterligare till i bästa fall ett "en-dagsförsvar".

2. Dagens utspel skulle tangera begreppet ministerstyre. Att en minister går in och detaljstyr en myndighet där antalet anställda räknas inte bara i antal utan i kategorier hör inte till vanligheterna.

3. Folkopinionen i Sverige har vänt. Många har efter de senaste månadernas försvarsdebatt insett vilken låg nivå som råder och har svårt att acceptera nuvarande låga nivå samt att omvärldsläget har förändrats.

4. Regeringen förekommer med denna styrning sin egen försvarsberednings arbete. Vad händer om beredningens kommande rapport entydigt pekar mot att försvarsanslaget och organisationen behöver utökas?

5. De moderata försvarspolitikerna har konstant hävdat att man satsat på Försvarsmakten. Hur skall man i sin propagandaretorik hantera detta beslut?

6. Inte ens inom Alliansregeringen är man enad i frågan. Folkpartiledaren Jan Björklund har nyligen gått ut och krävt en utökad organisation och en utökad försvarsbudget.

7. Försvarsmakten har så sent som vid årsskiftet omorganiserat och omstrukturerat sig på uppdrag av regeringen. Den beslutade organisationen IO14 är precis fastställd, dock ej uppfylld. Redan tre månader senare anser således regeringen att arbete skall göras om och ytterligare personal ska bort!

8. Ett beslut som detta borde hanteras i riksdagen då det berör en organisation som riksdagen beslutat om. Det skulle då vara mycket svårt för regeringen att erhålla majoritet i frågan. Frågan är om FP och KD ens skulle rösta med regeringen?

9. "Personalen är Försvarets viktigaste resurs" och "hela Sverige skall försvaras" har fru Enström tidigare hävdat. Detta är nu inte bara att betrakta som urvattnat utan som rent hyckleri.

10. Om Moderaterna inte redan innan lämnat "walk over" i frågan runt särintresset Försvarsmakten så har man nu lämnat helt öppet mål för S och SD att visa handlingskraft. När även V och MP uttrycker oro över hur Försvarssmakten hanteras så är nivån under skamgränsen.



Man undrar onekligen om fru Enström belåten gick hem från jobbet på Jakobsgatan och tog sig ett glas framför brasan i villan i Waxholm efter väl utfört arbete, eller om skämskudden åkte fram. Man får hoppas på det sistnämnda.

Till detta lär vi få återkomma inom kort igen!



Bloggar: Norah4YouCynismer
Media: SR EkotSvDSVTSVT RapportAftDNGPExp.  

En försvarsminister utan förtroende i dubbel bemärkelse!


Försvarsmaktens personal har ett mycket dåligt förtroende för Karin Enström och dennes försvarspolitik. Sveriges försvarsminister har i sin tur uppenbart inget förtroende för sin tidigare arbetsgivare Försvarsmakten. Då återstår den viktiga frågan om Karin Enströms arbetsgivare, svenska folket, nu har något förtroende för henne som försvarsminister?


I dag lämnade Försvarsmakten in två för framtiden helt avgörande underlag till försvarsdepartementet. Det ena dokumentet var budgetunderlaget för 2014 (BU14) och det andra var ett underlag som försvarsminister Enström avkrävt myndigheten en särskild redovisning om, d.v.s. svaret på regeringsbeslut 7 (RB7) efter att ÖB ett flertal gånger de senaste åren gjort sitt jobb och förklarat att han ser att myndigheten Försvarsmakten kommer att lida svårt av underfinansiering efter år 2015.

Om detta skrev SvD en artikel redan i måndags, och som kommenterades här, där uppgifter om att det skulle handla om ett underskott omfattande totalt 4 miljarder kronor per år hade läckt ut. Nu visade det sig, som många befarat, att totalsumman var ännu högre än så. Det handlade istället om ett totalt underskott om 4 450 miljoner kronor årligen! 

Av den summan kan 3,15 miljarder härledas till det så kallade "materielberget" (vilket f.ö. är en olycklig benämning då det är avsaknad av ett modernt materielberg som egentligen avses) och 1,3 miljarder är kopplat till ökade kostnader för personal p.g.a. den moderatledda försvarsreformen där en underskattning av kostnaderna vid övergången från ett värnpliktsförsvar till anställda GSS är den största orsaken till den delen av underskottet. Detta har påtalats fler gånger av FOI m.fl. och även här på försvarsbloggarna.


Försvarsmakten har alltså under det senaste halvåret på en tid som egentligen är orimlig för en så omfattande uppgift, nu gjort en omfattande genomlysning av myndighetens långsiktiga ekonomi där man nu på särskild order i detalj redovisat hur det faktiska läget ser ut! Detta bemöter försvarsminister Karin Enström (m) med nonchalans, arrogans och till del idiotförklarar myndigheten Försvarsmaktens ledning!

Trots att underlaget så sent som i dag överlämnades till försvarsdepartementet så har Karin Enström läget fullständigt klart för sig. Hon skriver bland annat följande i ett pressmeddelande.

- Försvarsmakten har under flera år påtalat att de ser problem med myndighetens långsiktiga ekonomi. Försvarsmakten har dock inte kunnat underbygga sin uppfattning på det sätt som krävs för att regeringen ska kunna förhålla sig till den. Idag har Försvarsmakten därför, på min begäran, redovisat en komplettering av sin syn på den långsiktiga ekonomin. 
- Försvarsmakten gör i flera avseenden andra beräkningar idag än i sitt underlag från april 2012. De rationaliseringar om cirka 400 mnkr som Försvarsmakten identifierat synes vara noggrant beräknade. När det gäller det redovisade merbehovet på nästan 4,5 mdkr pekar myndigheten på stora osäkerheter. Trots detta finns det medräknat. Som jag ser det är det två helt olika metoder man använder sig av, och det tycker jag är inkonsekvent.  
- Vi kommer nu att analysera underlaget, del för del, men jag kan redan nu konstatera att det behövs förbättrad styrning av Försvarsmakten, t.ex. v.g. materielplaneringen. Detta för att säkerställa ett utfall i enlighet med regeringens och riksdagens beslut.
- Jag ser också framför mig att en del frågor kan komma att behöva tas upp av Försvarsberedningen.

Vidare så ägnar försvarsminister Karin Enström mer tid i inlägget till att kritisera den tidigare socialdemokratiska regeringen för de spillror de lämnade försvaret i 2006 än att kommentera sakfrågan. Det är förvisso ett obestridbart faktum att socialdemokraterna har en mycket stor del i varför det ser ut som det gör. Men man måste ändå ifrågasätta den moderata retoriken i en viktig säkerhetspolitisk fråga där man alltså ägnar mer tid till att kritisera (s) än att hantera problemet här och nu! Moderaterna har trots detta faktum styrt försvarspolitiken i över sex år vid det här laget. Under hur lång tid är det berättigat att skylla allt på någon annan? "Någonannanismen" är ett mycket oönskat, barnsligt och icke trovärdigt inslag just nu. Karin Enström - agera - istället för att ägna dig åt sådant här trams!

 Låt oss minnas vad socialdemokraterna lämnade efter sig. Ständiga förbandsnedläggningar och besparingar gjorde att Sverige hade ett förrådsställt försvar med beredskapstider på upp till tre år. Utan en sammanhållande försvarsplanering saknades system för att få personal och materiel på samma plats för att lösa en uppgift i händelse av höjd beredskap. 
Oövad personal med låga krav på beredskap gjorde att flera förband i princip bara existerade på pappret.  Regeringen har påbörjat en mycket omfattande försvarsreform, som kräver mycket av Försvarsmakten. Arbetet pågår, men redan nu har vi en bättre försvarsförmåga än när regeringen tillträdde 2006.   
För mig som försvarsminister är det en av mina viktigaste uppgifter att fullfölja arbetet med att bygga vårt nya försvar i enlighet med vad riksdagen beslutat. Vi ska öka Försvarsmaktens tillgänglighet och användbarhet i den takt som ekonomin medger. Till skillnad från i många andra EU-länder har regeringens ansvarsfulla ekonomiska politik möjliggjort en satsning på försvaret. 
Regeringen har höjt anslagen till materiel och försvarsmaktens förbandsverksamhet de senaste åren.

Vi vet, för det har analyserats på ett flertal ställen och av flera oberoende aktörer tidigare, att det Karin Enström försöker tolgföra till största del mest är att betrakta som snömos. Det har delats ut rött ljus för dessa påstådda sanningar tidigare, något som står fast och som inte ens moderaterna genom sina cheerleaders inom försvarspolitiken kan förklara bort.


Försvarsmakten skriver i sin tur följande slutsatser i det överlämnade dokumentet .
Av materielbehoven omfattar ca 30 procent uppfyllnad av nuvarande förbandsbehov, ca 60 procent omsättning av existerande materiel samt ca 10 procent nyanskaffning för att nå tillräcklig operativ effekt. 
Det sammanlagda merbehovet på de anslag myndigheten disponerar bedöms i tioårsperioden 2014 till 2023 omfatta ca 4 450 mnkr årligen. Detta utgör ca 10 procent av det totala anslaget. 
Prolongerade anslagsramar innebär att förmågan att genomföra en gemensam operation för att möta ett begränsat väpnat angrepp får avgörande begränsningar. 
Försvarsmakten ser det som nödvändigt att antingen erhålla permanenta resurstillskott eller förändrade uppgifter (till exempel operativ förmåga, beredskap och ambitionsnivå inom insatsverksamhet), alternativt en kombination av dessa åtgärder. 
Intill dess ett nytt försvarsbeslut fattas under 2015 ser Försvarsmakten behov av viss handlingsfrihet i genomförandet av försvarsreformen. 
Försvarsmakten bedömer att en möjlig kortsiktig lösning är en tillfällig anslagsförstärkning riktad mot införandet av för reformen kritiska verksamheter och system. Ett annat alternativt  kan, jämfört med budgetunderlaget för 2014, vara en utökad överföring från anslaget 1:2 Fredsfrämjande förbandsinsatser.

Efter att ha läst igenom det öppna underlaget så kan det konstateras har Försvarsmakten gjort en omfattande analys av läget för såväl personal som materiel och precis som uppdraget beskrev det, föreslagit lämpliga åtgärder i form av såväl möjliga effektiviseringar men även gjort en beräkning av vilka summor som saknas. Till detta kommer de hemliga bilagorna som mer ingående beskriver operativa konsekvenser.

Men problemet var tydligen att Försvarsmaktens svar enligt Karin Enström, trots att man löst uppdraget, var fel. "Det är helt fel" som företrädaren Tolgfors skulle uttrycka det. Karin Enström står i dag, i en intervju med SVT och fullständigt underkänner Försvarsmaktens underlag! Hon säger att Försvarsmakten måste räkna mer noggrant och kommer således att ge myndigheten bakläxa.

Då ställer man sig onekligen frågan hur noggrant man kan begära att Försvarsmakten skall räkna och redovisa materielprojekt där man inte ens tillåtits att gå ut med ett anbudsförfarande? Det handlar således om att göra professionella bedömningar, vilket man självklart har gjort.


Det vi inte får glömma i detta, är att debatten som pågått sedan årsskiftet om Sveriges "en-veckasförsvar" då handlade om att rikets försvarsförmåga var alldeles för dålig, och där Försvarsmakten var dimensionerad för att kunna möta ett begränsat angrepp på en enda plats under max en vecka. Den analysen byggde på att organisationen var utrustad, bemannad och övad. Det är för att uppnå "en-veckasförsvaret" det alltså saknas 4,45 miljarder per år!

När detta genom Mikael holmströms förtjänst kom till allmänhetens kännedom höjdes röster från de flesta andra politiska partierna att detta var undermåligt och att man således ansåg att försvarsförmågan nu måste stärkas! Såväl Jan Björklund (fp) som Peter Hultqvist (s) har varit mycket tydliga med detta. Något som då självklart kommer att innebära att ytterligare ekonomiska medel måste tillföras utöver ovanstående miljardsumma.

Men som bekant är försvaret av Sverige ett särintresse för moderaterna och Sveriges försvarsminister. Detta blir alldeles uppenbart då försvarsminister Karin Enström bara några timmar efter att underlaget har överlämnats, utan djupare analys, underkänner Försvarsmaktens underlag.

Men vi ska absolut inte förvånas över detta. Minns att det var just det uppdraget som Karin Enström fick av statsminister Fredrik Reinfeldt då hon tillträdde som försvarsminister för ungefär ett år sedan. uppdraget var att se till att Försvarsmakten håller budget, vilket underförstått se till att särintresset Försvarsmakten inte heller ska tillföras ytterligare ekonomiska medel oavsett vad myndigheten säger.


Officerförbundet som företräder de försvarsanställda officerarna kommenterade i dag Försvarsmaktens underlag i följande ordalag.
Officersförbundet välkomnar det svar som Försvarsmakten idag lämnat till regeringen om den långsiktiga ekonomin. Det är bra att myndigheten är fortsatt tydlig med kostnaderna för att ha ett fungerande försvar. Nu kan inte regeringen skylla ifrån sig längre. 
– Vi har sedan 2009 varnat för att omställningen till ett anställt försvar bygger på för optimistiska siffror. Det är bra att Försvarsmakten är fortsatt tydlig med läget. Nu gäller det för politikerna att lyssna och verkligen på allvar försöka skapa en långsiktig balans för försvaret. Ett fungerande försvar kräver att politikerna tar ett långsiktigt ansvar, säger Lars Fresker, ordförande i Officersförbundet.

Till  ovanstående ämne lär vi få återkomma till i flera framtida inlägg. men en sak kan vi vara säkra på. Försvarsdebatten lär inte tystna under den närmaste tiden. Vikarierande ÖB Jan Salestrand har kastat in en brandfackla på Jakobsgatan 9. Låt oss hoppas att Sverker Göransson snart kommer tillbaka så att fler brandfacklor kan kastas, för nu måste något göras åt Sveriges försvar, det är en skyldighet!


Uppdaterat:
Nu skriver SvD om den öppna striden mellan Försvarsmakten och försvarsministern.


Bloggar: Försvar & SäkerhetAllan Widman, Sjätte mannen, Johan Westerholm, Gripen News, Lantvärnet
Media: SR Ekot, SVT (4.20), TV4 (6.15) DIDNDN, SvDSvD

En försvarsmakt i fritt fall!


Samtidigt som Alliansledarna satt i bilar på väg hem till centerledaren Annie Lööf i Maramö för att under gemytliga former lägga planerna för en ny valseger 2014 så läckte SvD genom den försvarspolitiska reportern Mikael Holmström lite lagom lägligt ut det som alla egentligen redan förstod, att Försvarsmakten saknar en mångmiljardsumma för att ens kunna leverera den organisation som Alliansregeringen tidigare beslutat om i det försvarspolitiska inriktiningsbeslutet från 2009 som nu omvandlats till insatsorganisation 2014 (IO14).

I artikeln skriver Mikael Holmström att Försvarsmakten i sitt svar till regeringen, som kommer på torsdag, kommer att skriva att det saknas 40 miljarder under en tioårsperiod! ÖB har tidigare avsiserat att det saknas 2 miljarder/år, men efter noggranna beräkningar i HKV har den siffran nu alltså fördubblats.

Många röster har under dagen uttryckt något i stil med "vad var det vi sa". I stort sett alla förutom från den gamla kommunistledaren Lars Ohly, som i morse på twitter skrev följande kommentar till artikeln i SvD trots det faktum att försvarsreformen från början är underfinansierad och Ohly fullföljde därefter med det här inlägget...

Men för att återgå till kärnan. I artikeln skriver Holmström att Försvarsmakten, om man inte erhåller ett utökat anslag om 4 miljarder, så kan det krävas att personalen i organisationen måste kapas med 1/3 vilket skulle omfatta ca 9000 anställda. Mest intressant är att regeringens egna personalförsörjningsreform med avskaffandet av värnplikten nu beräknas att kosta 1,2 mdr extra utöver vad man tidigare räknat med. Att det är regeringen själva som beställt organisationen gör ju inte situationen mindre märklig.

Vidare så spekulerar Holmström i eventuella förbandsnedläggningar i kölvattnet av dessa fakta där P7, en flygdivision och delar av Marinen pekas ut att ligga i riskzonen. Detta är nog ingalunda enbart spekulationer då Försvarsmakten i uppdraget inom ramen för RB7 också fått uppgiften att föreslå "nödvändiga organisationsförändringar" för att  komma i kostymen med en prolongerad ekonomi som utgångsläge.

Det är onekligen en mycket besvärlig situation Försvarsmakten nu sitter i, och som regeringspartierna med Moderaterna i spetsen nu också satt sig i. Begreppet "när skiten träffar fläkten" kommer på torsdag när budgetunderlaget (BU 14) släpps att övergå till att bli verklighet!

SvD publicerar i dag även en intervju med Peter Hultqvist (s) samt flera andra partirepresentanter där ingen är särskilt förvånad över de siffror som nu läckt ut. Man kan där ånyo konstatera att de enda som till synes är nöjda med ett underfinansierat "en-veckasförsvar" är Moderaterna. Den försvarspolitiska kartan har således ritats om helt och hållet, vilket nog förvånar många Moderater av den gamla skolan.


Med detta i baktanke skulle man kunna backa bandet till olika uttalanden de senaste veckorna och sätta in ovanstående faktum i ett större sammanhang.

För statsminister Fredrik Reinfeldt är försvaret av Sverige ett särintresse, vilket innebär att han mer eller mindre struntar i Försvarsmakten. Eller rättare sagt, hans enda intresse ligger i en prolongerad försvarsbudget och att den hålls! Något han gav tydliga direktiv till sin nytillträdde försvarsminister Karin Enström för knappt ett år sedan. Försvarsministern i sin tur försöker lösa sin uppgift i Reinfeldts/Borgs anda genom att hålla skenet uppe och hävda att allt är väl. Försvarsminister Enström har under lång tid därför hävdat att vi inte kommer att stå ensamma i händelse av sämre säkerhetspolitiska tider och räknar iskallt med hjälp från Norge och Finland, vilket man från båda länderna nu sagt att det kan Sverige inte räkna med. Norge kommer i ett läge av konflikt i vårt närområdet själva att att ha händerna fulla.

Att det dessutom råder en uppenbar splittring inom försvarsfrågan även inom Alliansen blev alldeles tydligt för bara några veckor sedan när folkpartiledaren Jan Björklund gick ut och krävde ett utökat anslag till Försvarsmakten. Men vi ska då ha i åtanke att Björklund var ute efter att stärka försvaret! De summor som nämns i dagens SvD är således enbart det som krävs för att uppnå den nivå som "en-veckasförsvaret" handlade om. Om Björklund vill se ett starkare försvar krävs det ytterligare miljarder, och då ligger möjligen NATO-alternativet närmare till hands, kanske till och med för Socialdemokraterna?


Försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren i förmodad jakt på en framtida ministerpost är självfallet också lojal till statsministerns (frontfiguren) och finansministerns (regissörens) politik som försvarsministern (marionetten) har att genomföra, och är därför föga förvånande mycket kritisk till Jan Björklunds förslag.

Sverigedemokraterna i sin tur menar att Folkpartiets förslag är välkommet men att "Moderaterna är ett stort hinder för ett stärkt försvar" De gamla moderaterna med Anders Björck, som nu tar debatten offentligt, måste må illa av att läsa sådant. Rolf K Nilsson fd moderat riksdagledamot och ledamot av försvarsberedningen reder ut just anledningen till detta på sin blogg.


Vad kan man då tro om utkomsten av Försvarsmaktens svar på RB7?
Då inget parti för utom Moderaterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är nöjda med ett "en-veckasförsvar" bör det vara fullkomligt osannolikt med ytterligare reduceringar i Försvarsmaktens organisation. För att ens uppnå nivån av "en-veckasförsvaret" kommer det alltså att krävas ett utökat försvarsanslag om 4 miljarder per år. Vill den politiska nivån förbättra en-veckasförsvaret, som bl.a. FP, S och SD vill, så har man att utöka anslaget med ytterligare flera miljarder.

Om man nu enbart är ute efter att förlänga uthålligheten med ytterligare dagar, så är det enda tänkbara alternativet att satsa alla kort på ett skalförsvar och helt avveckla djupförsvaret, något som brukar vara det förbjudna ämnet att ens beröra i debatten. Omvandlat till ren Svenska skulle det handla om att utöka förmågan rörande flyg, marinstridskrafter och luftvärn. Övriga förband och förmågor skulle då tvingas att avvecklas för att frigöra nödvändiga ekonomiska medel som krävs för ett förbättrat skalförsvar. Men faktum kvarstår, ingen kommer till vår undsättning trots att sju dagar i bästa fall då kanske blir nio, och det kommer sannolikt ändå att krävas ytterligare ekonomiska medel!


Nej, därför är det enda rimliga är att utöka försvarsanslaget med de 4 miljarder som nu saknas för att bemanna, utrusta och öva den av regeringen beslutade organisationen. Utöver detta måste Fredrik Reinfeldt lyfta luren och ringa ett samtal till Anders Fogh Rasmussen och be om en ansökningsblankett till NATO.


F%C3%B6rsvaret%20beh%C3%B6ver%20mer%20pengar


Bloggar: 6 mannen, Westerholm, Åsa Lindestam, Wiseman
Media: SvD1 2, AB, DN, TV4

Uppdaterat 120226: 
SvD följer i dag upp med ytterligare en artikel

FM saknar 4 miljarder/år!

Delar av svaret till regeringen enl RB7 som skall besvaras i sin helhet i samband med budgetunderlaget för 2014 (BU 14) enl SvD mikael Holmström.

I artikeln skriver Holmström att Försvarsmakten kommer att svara att det saknas 40 miljarder. ÖB har tidigare avsiserat att det saknas 2 miljarder/år, men efter beräkningar har den siffran alltså fördubblats.

Om Försvarsmakten inte erhåller ökat anslag om 4 miljarder så kan det krävas att organisationen kapas med 1/3. Mest intressant är att regeringen egna personalförsörjningsstrategi med avskaffande av vpl nu beräknas till att kosta 1,2 mdr extra utöver vad man räknat med. Att sedan det är regeringen som beställt IO14 gör ju inte situationen mindre märklig.

Holmström spekulerar i förbandsnedläggningar där P7 och delar av Marinen pekas ut att ligga i riskzonen.

Ett längre inlägg kommer under kvällen.