Kategoriarkiv: Michael Moore

På tyngda axlar

I fredags blev de intresserade mer initierade när Folk och Försvar ordnade ett välbesökt seminarium om Försvarsmaktens kompletterande underlag. De bägge huvudparterna, Försvarsdepartementet och Försvarsmakten, var representerade av departementsrådet Michael Moore respektive vikarierande ÖB generallöjtnant Jan Salestrand.

Glädjande blev de skiljelinjer som finns i uppfattningar tydligare, samtidigt som de bägge uppträdde respektfullt mot varandra. General Salestrand presenterade på ett bra sätt Försvarsmaktens inlämnade underlag. Hans budskap sammanfattar jag som: FM kommer att sakna resurser för att verkställa den beslutade organisationen, verkligheten ser inte ut som den karta som ritades 2008-2009 och den insatsorganisation som då beslutades var rimlig med hänsyn till de omvärldsbedömningar som gjordes då.

I stort anser jag att vikarierande ÖB lyckades bevisa den första punkten med undantag för en viss svikt när det gäller personalkostnaderna som jag skrev om här. När det gäller att verkligheten har ändrat sig i förhållande till kartan, så är det otvivelaktigt fallet. Men när den tiden begav sig, så var vi flera som varnade för underfinansieringen dvs. att en felaktig karta lämnades in till statsmakterna.

I mitt inträdesanförande från november 2008 sa jag med erfarenhet av arbetet med Försvarsmaktens utvecklingsplan (FMUP) 2010-2019, som sedan fastställdes i februari 2009, bland annat:

”Jag vet inte hur saker och ting redovisas för Försvarsministern, men jag uppskattar att vi ligger mellan 4-5 miljarder kronor kort per år i anslag för den operativa förmågan i förhållande till uttryckt ambition.”

Här kan man likna den gamla Försvarsmaktsledningen som lämnade in 30-januariunderlaget 2009 vid en totalentreprenör med fast pris. Skillnaden är att den här inköpschefen, regeringen, går det inte vältra kostnaderna på när det gäller en mindre bra räknad offert. På den positiva sidan måste vi däremot räkna in att det senaste året har blivit ett mer realistiskt språk från Högkvarteret. Detta beror på två aktiviteter. Dels ÖB:s beslut att ta fram en strategisk inriktning för Försvarsmakten, dels regeringens pådrivande när det gäller försvarsplaneringen som ger klara svar efterhand den fortskrider.

Därför är det min slutsats att Försvarsmakten inte kommer få full kompensation för bristerna. Min bedömning är att lönekostnaderna inte kommer att kompenseras alls, men att möjligen en del av bristerna i materielanslaget kan kompenseras. Statsminister Fredrik Reinfeldt ska igår ha uttalat till SVT att det kan bli justeringar i höst, vilket kan beskrivas som en liten delseger för ÖB Sverker Göranson och försvarsminister Karin Enström – som i så fall åstadkommer ett litet, litet trendbrott.

Men regeringens utmaningar är större än så. För det första ska Försvarsberedningen lämna in en trovärdig omvärldsanalys, och sen ska denna följas av en försvarspolitisk rapport som ska vara konsistent med denna analys. General Salestrand var i fredags tydlig med att myndighetens bedömning är att framtiden inte är präglad av större säkerhet än vad som förutspåddes 2007 – 2008. En försiktig linje som det kommer bli svårt för beredningen att komma runt. Mycket talar istället för att osäkerheterna kring blivit större och att den militära förmågan i Ryssland kommer att vara väsentligt större än idag.

Nästa fråga är den urgröpning av försvaret ekonomi som sker när Försvarsmakten inte kompenseras för prisökningar på försvarsmateriel som ju väsentligt skiljer sig från konsumtionsprisindex. Peter Nordlund vid FOI jämförde vid seminariet detta fenomen med andra så kallade tävlingsvaror som fotbollsspelare och formel 1-bilar. Eftersom Sverige är ett högteknologiskt land är det nästan omöjligt att skapa en krigsmakt som inte reflekterar detta, vi kan inte operera utanför vår egen kultur. Det finns också försvarsindustriella drivkrafter för en utformning av stridskrafterna med högt teknikinnehållet. Statsmakterna måste därför ta konsekvenserna av sitt val och kompensera Försvarsmakten för detta. Annars kommer organisationen halveras var 20:e år och försvaret i princip försvinna före kärnkraften på grund av sin halveringstid.

Problemet har hittills varit i debatten att regeringen valt en linje, där det inte funnits några problem. All kritik har avfärdats med klämkäcka paroller och det har inneburit att regeringen själv över tid har underminerat sin egen trovärdighet. Bilden är nu satt att den inte bryr sig om landets försvar, och i förlängningen befolkningens säkerhet. Det är naturligtvis inte sant, men likväl sitter bilden där bland försvarsintresserade. De medborgare som inte är så intresserade har också så sakteliga fått upp ögonen för sakernas tillstånd. Vad värre är så är den utländska diplomatrapporteringen på högvarv, och det är med all säkerhet krassa slutsatser om tillståndet i debatten och i de väpnade styrkorna.

Detta är den tredje faktorn för den politiska nivån att bemästra, och då inkluderar jag även oppositionen. Hur ska den svenska försvarsförmågan se ut för att vara trovärdig i omvärldens ögon? Hur talar vi om vårt försvar? Vad signalerar vi?

En del av den debatt som varit har haft inslag av övertoner och defaitism som minskar respekten för varandra och vår försvarsvilja. Vi måste till exempel utgå från att försvarsministern, som vigde ett drygt decennium av sitt liv till att vara officer, bryr sig om vårt försvar. Vi har utomordentliga förmågor som vårt ledarskap på lägre nivåer, undervattensstrid med våra ubåtar och förmåga till luftstrid genom Gripensystemet. Så twittrade till exempel Aviationweeks byråchef i London häromdagen att Gripen under Red Flag hade en ratio på 4:1 mot USAF:s anfallande plan. Det är inte bekräftat, utan en illustration av att bilden av vår förmåga är viktig.

Den situation vi inte får hamna i, är den där vi inte manifesterar en hög försvarvilja och försvarsförmåga för omvärlden. En låg försvarsförmåga undergräver i sig själv den egna viljan som i en ond cirkel och kan få omvärldens beslutsfattare, hypotetiskt under en ledningsövning eller i verkligheten, att säga i ett sammanträdesrum:

”I know that the situation is negative for our interests, but why would I put our troops in harms way for a country, which has not shown what it believes worth fighting for, and even less prepared for it? We have to deal with diplomatic means as long as possible in order not to escalate the conflict. No heightend readiness until we established contact with the aggressor, and have a clearer picture what is going on!”

Den första juni vet vi mer var vi står. Då ska Försvarsberedningens omvärldsanalys vara klar. Jag kommer att kommentera den, både här och i Officerstidningen. Omvärldens rapporter kommer vi dock inte att få läsa. Ansvaret vilar tungt på statsministerns axlar.