God Jul


Så här på julaftons morgon innan allt julstök sätter fart vill jag passa på att önska alla er läsare en riktigt God Jul. Året har varit minst sagt händelserikt ur aspekten försvar- och säkerhet. Dessvärre så konstaterar jag det varje år vid den här tiden, och händelseutvecklingen och trenden pekar tyvärr inte alls i en positiv riktning, utan tvärt om åt helt fel håll.

Av den anledningen är det kanske extra angeläget att alla som verkar inom området tar tillvara på de lediga dagarna och vilar upp sig oavsett om man arbetar ”på golvet” eller som beslutsfattare.

Men det är inte alla som får vara lediga. En del av oss försvarsanställda kommer att arbeta under julhelgen till förmån för att andra ska få möjlighet att äta julskinka och prova julsnapsen tillsammans med nära och kära. Jag vill därför sända en extra julhälsning till er som tjänstgör som VB på våra staber, till besättningar på beredskapsfartyg och till piloter i Flygvapnet. Vi har personal i flygvapnets stridsledningscentraler och marinens sjöbevakningscentraler och radiostation, och inte att förglömma alla vakt- och bevakningsstyrkor vid förband och anläggningar och de som tjänstgör som VO ombord på flottans fartyg. Jag har säkert glömt att omnämna flera viktiga funktioner.

Värt att notera är att vår opålitliga granne i öster inte alls firar jul samtidigt som vi gör. När stora delar av Sverige stannar upp och Försvarsmakten går ner på sparlåga så är det fortfarande vardag på andra sidan Östersjön. I Ryssland firas julen den 7 januari, d.v.s efter nyår. Man ska därför inte bli förvånad om den militära aktiviteten på, över (och under) Östersjön fortsätter likt vi sett under hösten trots att vi här i Sverige firar jul.

Här på bloggen kommer det under jul- och mellandagarna en fortsättning på politikerintervjuerna. I stället för att amatörer inom området har gett sin syn på tio viktiga frågor rörande vårt försvar så kommer nu tre professionella att få ge sin syn på samma frågeställningar.

Det är tre pensionerade officerare med lång erfarenhet inom Försvarsmakten som svarat på frågorna. De tillfrågade är en generalmajor från Armén, en viceamiral från Marinen och en generalmajor från Flygvapnet. Det intressanta är givetvis att jämföra svaren från politikerna med svaren från dessa tre personer.

Men till dess så önskar jag er alla en riktigt….

GOD JUL

Samarbete med Expressen

I inlägget om Kungliga Krigsvetenskapsakademien nämnde jag att jag skulle avslöja ytterligare ett exempel på vad som hänt sedan bloggen startade sommaren 2007 och nu är det offentligt. Med början imorgon söndag kommer jag varannan söndag framöver att skriva som krönikör för Expressen, vilket är något jag ser framemot. Krönikeformen lämpar sig utmärkt för att lyfta vissa intressanta delar av försvarsområdet för en bredare publik. Naturligtvis blir utmaningen att hitta en balans mellan att det ska vara intressant för läsarna, innehåll i form av ämne och abstraktion. Det är också viktigt att påpeka att jag kommer att skriva för Expressen på fritiden i egenskap av privatperson och försvarsbloggare och inte för Försvarsmaktens räkning.

Vad kommer då att hända med bloggen? Bloggen kommer att leva vidare precis som tidigare. Som jag antydde ovan så är krönikeformen annorlunda än bloggformen och har även en annan målgrupp. Det som ligger i röret just på bloggen är ett antal gästinlägg och därefter kommer en julkalender där det utlovas lucköppning varje dag så håll utkik.

Belönad av Kungliga Krigsvetenskapsakademien

I mitten av september erhöll jag ett samtal från Kungliga Krigsvetenskapsakademiens sekreterare generalmajor Björn Anderson. Han hade äran att meddela att akademien bestämt att jag skulle belönas för mina insatser för den svenska försvarsdebatten med akademiens silvermedalj av 8:e storleken samt 25 000 kr. Motiveringen löd:

”Carl Bergqvist har genom sitt engagerade, kvalificerade och omfattande arbete med bloggen Wiseman’s Wisdoms på ett nästan unikt sätt bidragit till att föra upp försvarsdebatten på agendan till en nivå och spridning som inte tidigare förekommit i modern tid.
Genom sina texter har han fortlöpande lyft fram viktiga frågor som på ett positivt sätt bidragit till att debatten kunnat föras med fakta som grund. En viktig aspekt är att Bergqvist visat ett mycket gott omdöme i valet av frågor.”

I onsdags var det så dags att tillsammans med de övriga pristagarna infinna sig i Börshuset i Gamla Stan för att under akademiens högtidssammankomst motta belöningarna från dess styresman, generaldirektören Mikael Odenberg. Efter sammankomsten bjöds sedan till högtidsmiddag på Karlberg.

För mig är det naturligtvis en oerhörd ära att motta denna belöning som jag ser som en kvittens inte bara för att försvarsbloggarna bidragit till att försvarsdebatten tagit fart, utan framförallt för att debatten faktiskt förs och att det idag är ett mycket bättre debattklimat i Försvarsmakten. I Officerstidningen nr 3, 2008, undrade översten av första graden, Ulf Henricsson, var alla arga majorer tagit vägen då han upplevde att ingen längre vågade föra debatt inom Försvarsmakten. Jag hade då drivit Wiseman’s Wisdoms i ungefär ett år och kände igen mig i det som Henricsson skrev. Det var inget trevligt och öppet debattklimat i Försvarsmakten på den tiden. Under de dryga 7 år som jag nu har drivit bloggen så har detta förhållande helt ändrats och debattklimatet i Försvarsmakten är idag betydligt öppnare och mer gynnsamt än förr och det är min bestämda uppfattning att Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten har en stor del i detta. Lagersten har alltid varit ett stöd för oss försvarsbloggare, även innan vi blev offentliga, och har uppmuntrat till öppen debatt och ett kritiskt förhållningssätt gentemot såväl Försvarsmakten som inom försvarspolitiken i allmänhet.

När jag ser tillbaka på de gångna åren känns det lite smått märkligt att betrakta den resa som jag och bloggen har gjort. Jag startade bloggen en gång i tiden för att jag inte kände igen mig i den bild som målades upp av försvaret, hur läget var i Försvarsmakten eller de argument och fakta som framkom i försvarsdebatten och jag ville kunna diskutera dessa ämnen. Eftersom jag som löjtnant i Flygvapnet inte var ”någon” så släpptes jag heller inte fram på tidningarnas debattsidor och några av de försök jag faktiskt lyckades med var inte helt uppskattade. Tillsammans med min befattning som pilot i Flygvapnet ledde detta till att jag bloggade anonymt och jag tror mig kunna konstatera att det faktiskt var de argument som framfördes på bloggen som gjorde den så populär och gav budskapet dess genomslagskraft – inte vem jag var som avsändare. Nu har ju dock detta förändrats sedan ett knappt år och jag tror inte för ett ögonblick att jag hade haft samma genomslagskraft om jag varit offentlig redan från början. (På fredag hoppas jag att kunna komplettera denna utblick med ytterligare ett exempel)

Debattklimatet är dock som sagt ett annat idag. Om inte vi inom officersprofessionen uttalar oss i försvarsdebatten utifrån de specialistkunskaper vi besitter så kommer det att bli en mycket fattig debatt och därtill också rentav vilseledande. Såväl det politiska perspektivet, som lekmännens (allmänhetens förväntningar) och även professionens perspektiv, behövs för att debatten ska föra det svenska försvaret framåt och där kan vi officerare samt gruppbefäl, soldater och sjömän bidra även med våra perspektiv. Jag ser därför min belöning inte bara som riktad till mig utan som ett tecken på tacksamhet till alla anställda inom Försvarsmakten som under de senaste åren varit med att föra försvarsdebatten.

Därför vill jag rikta mitt varmaste tack till Kungliga Krigsvetenskapsakademien för den belöning som dess medlemmar valt att tilldela mig, men också till alla er läsare som egentligen gjort bloggen till vad den blivit genom att bidra till debatten.

Slutligen vill jag även rikta ett stort grattis till min gode vän örlogskaptenen Niklas ”Skipper” Wiklund, som under kvällen belönats av Kungliga Örlogsmannasällskapet med dess förtjänstmedalj i guld! Många är de kvällar vi spenderat med intressanta diskussioner – ofta tillsammans med några av de andra försvarsbloggarna som i lika hög grad som vi bidragit till att ge perspektiv från oss inom professionen, soldat som anställd.

Mindre bra idéer…

…är namnet på en konstutställning i Malmö skapat av en konstnär vid namn Peter Johansson. Normalt sett är jag fullkomligt ointresserad av konst, men det här fick mig att reagera starkt.

Mindre bra idéer är tydligen en utställning som handlar om manlighet, aggression och rasism. – Jag har valt ett antal föreningar och organisationer som är manligt drivna, säger Peter Johansson.

När jag tittade på SVT-inslaget här nedan (1:30 – 2:20) och ser konstnären stående framför en stor upplaga av Försvarsmaktens logotyp och hör honom säga att ”Utställningen handlar om våld och mäns ilska och aggressioner” så kan man inte bli annat än förvånad!

Själva grundanledningen till inslaget var att Hells Angels hade ringt och tvingat konstnären att ta ner deras emblem som satt uppsatt, givetvis mycket otrevligt för konstnären.
Men det jag som anställd i Försvarsmakten, satt att skydda Sverige, människor och våra intressen reagerade mest över i inslaget var att Försvarsmaktens logotyp hänger på en utställning tillsammans med motsvarande från Hells Angels, Black Cobras m.fl. Först ville jag tro att Försvarsmakten skulle symbolisera en motpol till de som tillämpar våld och aggressioner, men jag tror jag bedrog mig. Konstnären själv säger följande.

Utställningen går under namnet ”Mindre bra idéer” med bilder som föreställer bland annat symboler för Black Cobra, Försvarsmakten, Sverigedemokraterna och Hells Angels. ”Mindre bra idéer” handlar om våld, manlighet och aggression…

Sydsvenskan skriver att bilderna föreställde bland annat symboler för Black Cobra, Försvarsmakten, Sverigedemokraterna och Hells Angels. Framför stod skålar med tomater och ägg, en tårta och ett ställ med järnrör. Utställningen går under namnet ”Mindre bra idéer”.

– Det är en utställning som handlar om manlighet, aggression och rasism. Jag har valt ett antal föreningar och organisationer som är manligt drivna, säger Peter Johansson.

I bland undrar man hur det är ställt med vissa personer…… 

Roine Carlsson hos grabbarna på Fagerhult



Det här blir ett något annorlunda inlägg jämfört vad ni läsare är vana vid att se här. Ett av mina absoluta favoritprogram i den statliga televisionen från det tidiga 90-talet var Grabbarna på Fagerhult. Ett på den tiden rätt kontroversiellt program där man vurmade för jakten, drack brännvin, snusade och raljerade över både det ena och det andra på bästa sändningstid

Av en händelse noterade jag att SVT lagt upp ett helt avsnitt på sitt öppna arkiv. Det intressanta är att herrarna Guillou, GW Persson och Lorentzon i detta program har bjudit in dåvarande försvarsminister Roine Carlsson till sin jaktstuga på Fagerhult för lite diskussion om försvaret med påföljande mat tillagad av självaste kriminolog GW Persson och dryck i form av öl och brännvin. Guillou valde förvisso bort brännvinet till förmån för ett dyrt franskt årgångsvin från 1984.

Leif GW passade för övrigt på att i en övergångsscen sittandes vid brasan ute i skogen att ge försvaret en känga och uttrycker (15.50 in i programmet) följande dräparkommentar.

”Det ska till en jävla dålig älgjakt för att den ska komma i närheten av organisationsnivån på en genomsnittlig militärmanöver”

I programmet förekommer även snuspropaganda där de tre storsnusande herrarna är mycket oroliga över att Sverige ska gå med i EG (Europeiska Gemenskapen, som var EU:s första pelare – som info till er yngre läsare) och därmed det överhängande hotet om att ett snusförbud ska införas i Sverige. Guillou som i programmet äter snus ur en dosa stor som den största pepparkaksburken går senare upp till dåvarande socialminister Ingela Thalén (s) och talar klarspråk om vikten av snuset och hur många väljare Socialdemokraterna skulle förlora på detta förbud. Samtidigt står GW och Lorentzon utanför med plakat och demonstrerar mot ett eventuellt sådant förbud. Guillou träffar även dåvarande ”Europageneralen” Anders Björck som lugnar herr Guillou att något snusförbud tänker minsann inte Moderaterna vara med och bidraga till med tillägget att fru Thaléns make har intressen i Philip Morris (cigarettillverkning), därav snusmotståndet….

Det mest intressant i programmet är givetvis när försvarsminister Roine Carlsson besöker grabbarna på kvällskvisten och man diskuterar försvaret. 

Man ska minnas att detta är inspelat 1990 och samtalet inleds av naturliga skäl med den då mest aktuella försvarsfrågan som rör huruvida JAS-projektet verkligen kommer att bli av med tanke på kraschen som då relativt nyligen inträffade på SAAB-fältet i Linköping den 2 februari 1989 med provflygaren Lars Rådeström vid spakarna.

Man ställer även frågor till Roine om det ens behövs ett försvar längre då Sovjetunionen håller på att upplösas. GW är som vanligt lite lagom raljant över sakernas tillstånd. Diskussionen leder sedan in på varför det finns ett behov av ett starkt luftförsvar och Roine förklarar pedagogiskt för de tre macho-jägarna varför det förhåller sig så. Ett sevärt inslag där argumenten varför vi behöverett försvar och varför vi har valt JAS 39 Gripen fortfarande står sig bra.

I ett annat avsnitt i serien minns jag att även dåvarande överbefälhavaren Bengt Gustafsson (ÖB 1986-1994) besöker grabbarna på Fagerhult. Jag minns att det var intressanta diskussioner om ubåtar, men tyvärr har jag inte återfunnit detta program ännu. Det hade varit riktigt intressant att se så här i efterhand.

I samband med att ölet och brännvinet ska serveras till försvarsminister Carlsson så säger GW att…

”…du har väl en sån där värnpliktig som kör i dag, han är väl nykter, det var man väl alltid när man låg i lumpen…”

Sen avslutar professorn med att förevisa hur man får ut de sista dropparna ur flaskan…
Se gärna programmet. Intervjun med Roine Carlsson startar 43.30.

p.s. Roine Carlsson gjorde sig allmänt känd, och fick kritik från marinofficerarna, när han 1987 kritiserade förslaget att marinen skulle köpa nya kustkorvetter (Gbg-klassen) ”Stora plåtschabrak för att marinofficerarna ska få glänsa på kommandobryggan är ingenting att spilla pengar på.” Carlsson gjorde avbön i TV-programmet ”Godmorron Sverige” för sitt yttrande, med uttalandet: ”Jag är rätt citerad, och det var högst olämpligt av mig att prata på det sättet,… jag är oerhört arg på mig själv för det här. Självklart har jag respekt för marinofficerarna och deras arbete.” d.s.

Omstrukturering och ominriktning

Det har säkerligen inte undgått bloggens mer trogna läsare att inläggsfrekvensen nedgått de senaste månaderna. Det finns flera orsaker därtill, men de främsta är insikten om att svensk försvarspolitik är hopplös och kommer att så förbli. 

Bloggen kommer inte att försvinna, men kommer istället att ändra innehåll till de mer alldagliga saker som livet innehåller, inte minst mat. Nedan följer därför ett av många kommande recept på framgång och lycka – en rejäl pasta bolognese.

Ska man lyckas med det där lilla extra i en bolognese så krävs det tid. Det här är ingen rätt för vardagskvällar, men väl för en söndagsmiddag och som dessutom räcker till lunch några dagar framöver.

Ingredienser:
Smör
Olja (raps- eller olivolja)
Ett paket bacon
1 stor gul lök
2 vitlöksklyftor
1 morot
1 bit rotselleri
400-500 gr nötfärs
1,5 hg kycklinglever
5 dl god köttbuljong
1 burk hela skalade tomater
1 dl rödvin
Muskotnöt
Lagerblad
Oregano

Pasta
Grönsallad

Förberedelser:
”Rätt plats, rätt tid och rätt utrustning” är ett militärt axiom. För att lyckas med detta, inte minst i köket, är förberedelser A och O. I köket handlar detta om att ha förberett sina ingredienser så att man kan ligga steget före i tillagningen.

Om kycklinglevern är fryst, ta fram den och låt den halvtina först. Finhacka den sedan (betydligt enklare när den fortfarande är ordentligt kall). Tärna baconet. Finhacka grönsakerna till aptitlig storlek för en bolognese. Om du inte har egen köttbuljong utan gör den på tärning eller fond så se till att ha den förberedd redan nu (varm buljong är också bättre eftersom den annars kyler ner de övriga ingredienserna). Se till att ställa fram även övriga ingredienser.

Tillagning:
Använd en gjutjärnsgryta eller ordentlig tjockbottnad stekpanna så att värmen kan sprida sig ordentligt. Hetta upp en bit smör och olja i grytan/pannan och tillsätt baconet och bryn det väl. Tillsätt därefter löken, vitlöken, moroten och sellerin. Låta fräsa 5-10 minuter beroende på hur väl du finhackat. Rör om då och då så allt får värme.

Höj värmen och tillsätt mer smör. Lägg i köttfärsen i den heta grytan/pannan och finfördela den. Se till att röra och finfördela ordentligt. När köttfärsen brynts så tillsätts den finhackade kycklinglevern under omrörning. Rör sedan till kycklinglevern fått färg.

Snart dags för kycklinglevern


Nu är det dags för de övriga ingredienserna. Tillsätt vinet, buljongen, tomaterna. Riv några drag på muskotnöten över grytan och tillsätt lagerbladet. En tesked oregano brukar heller aldrig vara fel. Låt nu såsen få ett uppkok, rör runt och gör en första provsmakning. Tillsätt salt och peppar efter smak. Nu ska såsen sjuda under lock minst tre timmar, gärna fem. Se till att värmen hålls lagom låg så att det sjuder och inte mer än så. Har man ett lock till grytan/pannan som inte sluter riktigt tätt kommer man att tappa vätska. Se då till att tillsätta mer buljong så att det inte kokar torrt.

Nu har man några timmar till som man kan ägna till annat medan såsen fulländas, t ex att göra en ny snygg dekoration på köksfönstret med post-it lappar, eller läsa något av Alex Schulman. När du börjar bli nöjd med såsen i smak och konsistens är det dags att koka pastan. Servera sedan med en härlig nyriven parmesan och en trevlig grönsallad. Ett gott hembakat surdegsbröd är inte heller ett så tokigt tillbehör. Lämplig dryck är naturligtvis ett gott italienskt rödvin, gärna ett lite mjukare.

En sak till. Ketchup är inte tillåtet till den här bolognesen. Glöm nu inte att fotografera maten och dela på Instagram.

Instragram nästa?