Kategoriarkiv: Press och media

Med anledning av Lars Freskers debattartikel i Svenska Dagbladet

Fackordföranden Lars Fresker menar i sin insändare på SVD Debatt 2/3 2018 att personalförsörjningen är en akut krisfråga och att Försvarsmaktens ledning inte är tydliga med hur allvarlig krisen är samt att det skönmålas. Detta kunde inte vara mer fel. Personalförsörjning kommer över tid vara en utmaning för Försvarsmakten. Särskilt i den positiva förändring som ligger framför oss. Att attrahera rätt kompetenser i arbetskraftskampen med alla andra i samhället kommer alltid vara en central fråga för Försvarsmakten. Försörjningen kräver långsiktighet och att Försvarsmakten såväl externt som internt uppfattas vara en attraktiv arbetsplats.

Idag saknar Försvarsmakten cirka 170 av de 9 200 officerare som är den fastställda ramen i det gällande försvarsbeslutet. När perioden är slut år 2020 så är prognosen att det kommer fattas ca 100 officerare. Från idag fram till 2025 så kommer 24 % av officerarna att uppnå pensionsålder. I syfte att dämpa utflödet och därigenom skapa förutsättningar för såväl volym som kompetensöverföring görs nu ett arbete. Ambitionen är att viktiga kompetenser skall jobba kvar efter uppnådd pensionsålder och att Försvarsmakten därmed är bemannad upp till rätt volym. Ordförande Fresker känner till siffrorna och planerna.

I den planering som gäller och som överlämnats till regeringen för de kommande åren gör Försvarsmakten ambitionsökningar i personalområdet. Vi satsar på officersutbildning genom att öka volymerna på skolorna. Både vad gäller nya officerare och vidareutbildning av dem som redan är anställda. Detta trots att det kostar resurser av olika slag. Vi höjer dessutom ingångslöner för soldaterna med 1000 kronor och för officerarna med 3000 kronor, 1000 kr per år i tre år.

Det görs för att Försvarsmakten i en ansträngd ekonomi mycket väl förstår att personalen är den viktigaste resursen. Ambitionen hänger ihop med en långsiktighet från Försvarsmakten som går bortom nuvarande försvarsbeslut. Inriktningen är att Försvarsmakten skall utvecklas och växa istället för det som under flera decennier varit utmaningen, det vill säga att minska.

Försvarsmakten är en statlig myndighet och har att förhålla sig till den statliga lönepolitiken. Det innebär att vi inte ska konkurrera med lön i förhållande till privat verksamhet. Försvarsmakten måste förhålla sig till jämförbara löner inom det statliga området. Försvarsmaktens löner är jämförbara. Enligt våra undersökningar så är de faktorer som driver anställning mest, bra verksamhet och bra chefer. Det har Försvarsmakten och det är något att vara stolt över och att vårda.

2017 så överträffade vi rekryteringsmålet för officerare. Vi har ökat flexibiliteten i officersrekryteringen genom att öppna fler vägar in i yrket. Vi har en fungerande
specialistofficersförsörjning, mycket beroende på att anställda soldater som en karriärutveckling vidareutbildar sig till specialistofficer. Detta i en tid av högkonjunktur och med många möjligheter i samhället. Till det skall läggas att den återinförda värnplikten säkerställer en grundförsörjning in i Försvarsmakten ur vilken en attraktiv verksamhet med bra chefer kommer skapa goda förutsättningar för rekrytering mot anställningar.

Klas Eksell
Personaldirektör

Att offra det heligaste

Försvarsmaktens minnesceremoni 2013 vid förlisningsplatsen  för HMS Ulven. Foto: Johan Lundal/Combat Camera

Från Försvarsmaktens minnesceremoni 2013 vid förlisningsplatsen för HMS Ulven. Foto: Johan Lundal/Combat Camera

Den 16 april 1943 försvann den svenska ubåten Ulven. Först i början av maj, efter en av de största sökoperationerna i svensk historia, kunde hon med hjälp av fiskebåten Normy återfinnas på 52 meters djup. Hon hade minsprängts av en tysk mina och samtliga 33 ombord hade förlorat sina liv. Liknande fasor har varje ubåtsnation egna minnen av, där krig men även fred har skördat enorma offer under havsytan. Det gäller Tyskland, Storbritannien, USA, Ryssland/Sovjetunionen, Japan och några till.

Jag hade dock svårt att föreställa mig att något av dessa länder cyniskt skulle utnyttja en egen sådan förlust för att vinna kortsiktiga och magra propagandapoäng. Sedan en tid är vissa ryska media, statskontrollerade eller ej, angelägna att påstå att den främmande undervattensverksamhet som förekommit i Östersjön inte är rysk. Trots att ingen nation, ej heller Sverige, vare sig genom regering eller försvarsmakt antytt något sådant.

Under den rapportering som följde på fyndet av den ryska ubåten Som tvekade inte rysk media att hämningslöst bortse från, en inte osannolik möjlighet, att det var en äldre rysk ubåt. En möjlighet som rysk media själva kunnat komma fram till då Ryssland enligt egna uppgifter haft kunskap om förmodat förlisningsområde och som enligt uppgifter också figurerat i dykarkretsar – eller som Sputnik själv skriver: Det är sedan länge känt var ubåten förliste. I stället var fokus på något helt annat:

Sputnik

Sputnik

Förlöjligandet är alltså till och med mer centralt än den kanske viktigaste omständigheten, att en möjlig rysk krigskyrkogård i form av en förlist ubåt har återfunnits. Det är särskilt förvånande och beklämmande när man vet med vilken stor vikt ryssar lägger på hågkomst och minnen av sina döda och sina krig. I den moderna propagandaapparaten är ingenting heligt, även sådant som tidigare var omöjligt kan nu offras. Det är oroväckande. Eventuella döda ryska sjömän väger lätt inför möjligheten att få sprida desinformation. Utrikesdepartementet har nu kontaktat Ryssland och vi får avvakta kommande reaktion. Jag hoppas att de sjömän som eventuellt vilar ombord i vraket på Som får den värdiga frid de förtjänar trots ett annat inledande ryskt fokus.

Desinformation, det är det inte själva publiceringen som är det avgörande utan vilken sekundärspridning och trovärdighet det får. Det krävs också en målgrupp som är mottaglig för ett visst specifikt budskap, i Sverige är allt om ubåtar en sådan lämplig jordmån. Genom dagens snabba informationsöverföring plockas det blixtsnabbt upp och de facto kvalitetssäkras under välrenommerade tidningsnamn under förevändningen att det kan ha visst nyhetsvärde. Det kan det säkert ha om det kompletteras med en rejäl journalistiskt granskning till stöd för läsaren. När aktörer som Sputnik ger sig in på den svenska marknaden kommer det att krävas mycket av beslutsfattare, media och myndigheter mfl att värdera och förstå vad som är fakta och vad som är lögn. Om detta har Jack Werner skrivit en bra analys.

Påhittat eller pålitligt?

Påhittat eller pålitligt?

Undervattensverksamhet är i propagandasammanhang tacksamt då det är något som inte röjer eller förklarar sig så lätt. Det tog 1 500 man tre veckor att finna Ulven och medias spekulationer var friska och omfattande trots mer än 70 år sedan. Medierapporteringen har tekniskt utvecklats, så även tonaliteten, men svårigheterna finns kvar. Därför har Försvarsmakten en beslutad process för publicering av egna fakta. Jag har ingen aning om hur pressofficerarna 1943 kunde hantera anstormningen. Jag vet bara hur Försvarsmakten ska göra idag. Med fasthet, tydlighet och fakta stå emot ryktesspridning, spekulationer och direkt vilseledning som skadar riket och dess försvar.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Bästa verksamheten – bästa bilderna

Foto: Marcus Olsson/Combat Camera/Försvarsmakten

Foto: Marcus Olsson/Combat Camera/Försvarsmakten

Vi har Sveriges bästa motiv och verksamhet att visa. Därför har vi nu gjort vår bilddatabas tillgänglig för alla utan inloggning. Bilderna är fria att använda, om, för eller emot det vi gör. Bilderna kan användas av media, organisationer eller privatpersoner och är granskade ur ett sekretessperspektiv.

Använd sökfunktionen på Försvarsmaktens hemsida och välj ”bild”. Då kommer hela härligheten upp!

Sökresultat på "Korvett"

Sökresultat på ”Korvett”

Alla bilder som går att ladda ned omfattas av ett avtal som möjliggör detta. Flera bilder kommer successivt att adderas när vi har identifierat fotografen och att även denne omfattas av det aktuella avtalet. De bilder som är deponerade till Krigsarkivet kommer inte att publiceras då det tyvärr är en kostnad förknippad med varje sådant nyttjande.

Bilderna är fria för publicering eller visning under förutsättning att fullständig fotobyline anges. Publicering får ej ske i kommersiellt syfte eller i sammanhang som strider mot grundläggande demokratiska värderingar eller som strider mot Försvarsmaktens värdegrund.

Det går alltså bra att använda dessa i ett kritiskt sammanhang mot Försvarsmakten men inte i syfte att störta staten, propagera för olika totalitära system eller kränka enskild. Som exempel. Och det är Försvarsmakten som har tolkningsföreträdet.

Sveriges bästa verksamhet har de bästa bilderna. Mycket nöje!

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Problematiskt utslag i HD

Markering vid skyddsobjekt

Markering vid skyddsobjekt

I samband med underrättelseoperationen i höstas fotograferade ett reportageteam från Dagens Nyheter ett objekt som omfattas av skyddslagen och därför inte var tillåtet att vare sig fotografera, avbilda, beskriva eller mäta. Detta observerades av militärpolis vilka stoppade vidare fotografering samt omhändertog minneskortet.

Åklagare inledde därefter en förundersökning om brott mot skyddslagen och beslutade att minneskortet skulle tas i beslag.

I den rättsliga prövning som sedan skett har tingsrätten hävt beslaget, hovrätten fastslagit det och nu har Högsta domstolen slutligen hävt beslaget. Högsta domstolen menar att anskaffarfriheten och censurförbudet i Tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) är starkare än skyddslagen.

Lagstiftaren, rättsvårdande myndigheter samt myndigheter med skyddsobjekt har nu att fundera över vad detta innebär och de konsekvenser detta medför.

Att fotografera, mäta eller avbilda skyddsobjekt är alltså tillåtet om avsikten är att publicera information kring detta. För rikets säkerhet vitala installationer, även sådana som omgärdas av den allra högsta sekretess, kan nu alltså röjas och det spridas bilder av, om det faller inom ramen för TF och YGL.

För att uttrycka sig enkelt, detta är utomordentligt problematiskt och allvarligt.

Ibland brukar chefredaktörer mena att bedömningen av sådana frågor åvilar den ansvariga utgivaren och att samhället borde lita på dem att inte känslig information röjs. Jag menar att det inte räcker och att frågan kring sekretessen för staten känsliga objekt nu måste ses över.

En öppen fri press är en förutsättning för svensk demokrati, men det är också rikets försvar för densamma. Avvägningen mellan öppenhet och sekretess prövar myndigheten varje dag. Det är besvärande om vi inte har stöd för det i lagstiftningen.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Ordens betydelse – Krigsmakten eller Försvarsmakten?

Om kriget kommer

Om kriget kommer

Ord har betydelse, i synnerhet för en myndighet under regeringen. I en diskussion brukar, när någon vill märka ord, hävda att det ”är semantiskt”, och därför indikera att ordvalet inte har någon betydelse. Det gäller i nästan alla sammanhang, utom när det är frågan om liv och död, eller krig och fred.

Tomas Ramberg, Ekots erfarna politikreporter och jag har lättsamt jabbat, eller som Ramberg uttrycker sig i podden ”Det politiska spelet”, haft ett lågintensivt krig om korrekt benämning på myndigheten Försvarsmakten. Ramberg brukar i sin rapportering regelmässigt återkomma till ”Krigsmakten” och jag brukar regelmässigt besvära mig.

 

Jag är den första att erkänna ett visst underhållningsvärde i meningsutbytet, men det finns också ett allvar i mina invändningar,

”Det politiska spelet” frågar sig om mina invändningar är en konsekvens av att jag vill att det är noga med vad det heter, eller för att det är en PR-fiering av samhället. Det är det förstnämnda, jag har mycket lite problem med att kalla ett äpple för ett äpple eller ett krig för ett krig. Sanningen är en underskattad kommunikationsstrategi och för en informationsdirektör skulle det vara enkelt att vara mindre eftertänksam och mer rakt på sak. Men nu är det inte så enkelt, av flera skäl. De är dels relaterade till regeringsformen, dels Försvarsmaktens defensiva doktrin men också vad som underförstått kan antydas genom felaktig benämning.

Om kriget (utan referens till Clausewitz, 1832)

Krig och vad som är krig är en politisk fråga. Omständigheterna är särskilt reglerade i regeringsformens 15 kapitel. Om riket hamnar i krig, eller befinner sig i ett sådant, inträffar en rad omständigheter. Detta är för övrigt med dagens problematik kring hybridkrigföring förknippat med utmaningar för rikets ledning att avgöra om krig råder eller ej.

Men det är också så att svensk militärt engagemang internationellt eller vår utrikespolitiska hållning påverkas av om det är ett krig eller inte. Det är en väsensskilda fråga om Sverige deltar i en inom- eller mellanstatlig konflikt eller i ett krig. Begreppet krig och användandet av ”krigsmakten” skapar vid svenska militära operationer internationellt en felaktig bild av vad riksdagen har beslutat om eller om Sverige är en part i ett pågående krig, med de konsekvenser detta får folkrättsligt och juridiskt. Oaktat regering är ordvalet av central betydelse och dessutom oaktat om Sverige bidrar med militär personal eller ej. Därför är det fel att kalla Försvarsmakten för Krigsmakten.

Om Förvarsmakten som defensiv aktör

Försvarsmaktens doktrin och uppgifter är defensiva. Vi saknar sådana vapen, uppgifter eller förmåga att genomföra offensiva operationer långt in på motståndaren territorium. Det finns ingen uppgiftställning att erövra främmande territorium. Så har det varit i princip sedan 1809 års förlust av Finland, möjligtvis med undantag från vår gemensamma historia med Norge och Åland. 1945 års försvarskommitté initierade begreppet Försvarsmakten och det verkställdes genom 1974 års regeringsform. Begreppet försvarsmakten påvisar därmed myndighetens uppgifter under det att krigsmakten indikerar något våra beslutsfattare sedan länge inte önskat eller för den delen tillfört medel för. Att delta i internationella insatser under FN-mandat innebär inte en offensiv krigsförmåga, inte ens om konflikten innebär svenska förluster. Därför är det fel att kalla Försvarsmakten för Krigsmakten.

Om krig som begrepp vs. försvar

Begreppet krigsmakt är inte neutralt, det har en betydelse. Debattörer som menar att Försvarsmakten vilar på lagrar från fornstora dar eller inte är förankrade i den svenska demokratiska myllan, återkallar gärna Krigsmakten i syfte att påvisa en argumentation som inte håller eller är direkt stötande. Nu tror jag inte att Ekots Tomas Ramberg menar detta men andra som gärna t.ex. pekar på Ådalen 1931 som referens för dagens Försvarsmakten får näring av en icke-precis begreppsapparat. Därför är det fel att kalla Försvarsmakten för Krigsmakten.

Våra krigsförband

En problematiserande redogörelse över skäl till att avstå Krigsmakten är inte komplett utan att konstatera att det finns en dualism internt i myndigheten. Våra förband som är organiserade för konflikthantering och väpnad strid inom och utom riket benämns krigsförband. Våra egna krav på dessa förband benämns krigsförbandsspecifikationer. Men det som menas är Försvarsmaktens förmåga att klara krigets krav vid ett väpnat angrepp mot Sverige. Försvarsmaktens huvuduppgifter nationellt och internationellt, samt demokratiska uppdrag ges av försvaret och inget annat. Därför är det fel att kalla Försvarsmakten för Krigsmakten.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

P.S. En helt annan sak som inte är relaterad till en intressant begreppsapparat är hur central försvarsfrågan blivit i det svenska politiska samtalet. ”Det politiska spelet” som produktion, för säg 10 år sedan, hade inte berört försvaret överhuvudtaget. Nu är ÖB ”veckans spelare”, som det kallas i podden, mest utnämnd som sådan av alla svenska beslutsfattare, eller åtminstone second to none. D.S.

 

 

 

 

 

 

En planerad övning

JAS 39 Gripen Foto: Försvarsmakten.

JAS 39 Gripen Foto: Försvarsmakten.

Med anledning av medieuppgifter i Expressen om den övning som planeras under våren tillsammans med Finland och USA så finns det anledning från Försvarsmaktens sida att redovisa hur förberedelserna och bakgrunden ser ut.

Övningen av den här typen är rutin för Försvarsmakten och har genomförts under flera år med olika utformning.

Svenska flygvapnet kommer under flygövningen att utnyttja svenskt, finskt och internationellt luftrum.

Det har under ingen del under planeringen för aktuell övning detta år varit aktuellt att utnyttja estniskt luftrum eller flygbaser. Utformning och genomförande har bestämts för att ge bästa möjliga förutsättningar för den aktuella övningen.

Försvarsmakten har inte erhållit någon styrning vad gäller genomförandet av övningen.

Enligt ett särskilt rambeslut (Fö2013/783/MFI) bemyndigar regeringen Försvarsmakten att själv fatta beslut om deltagande i utbildningar och övningar utomlands givet följande kriterier:

Övningsterritorium ska tillhöra länder som är medlemmar i EU eller Nato, samt Schweiz. Deltagarländerna ska vara medlemmar i EU eller Nato respektive Schweiz.

Om övningen innehåller scenario ska det vara en internationell fredsfrämjande insats. Därtill ska övningen stödja utvecklingen av Försvarsmaktens förmågor.

Vid tveksamhet om villkoren är uppfyllda, eller om övningen är i överensstämmelse med den säkerhetspolitiska linjen, ska myndigheten anmäla övningen till Regeringskansliet för regeringens beslut.

Försvarsmakten äger rätt att själv fatta beslut, enligt regeringsbeslutet, om de i dagsläget planerade övningsmomenten med USA.

Möjligheter till utökat övningssamarbete med USA, till exempel att öva tillsammans i samband med den amerikanska baseringen i Estland, har diskuterats mellan Sverige och USA på politisk och militär nivå sedan våren 2014. Bilaterala aktiviteter mellan svenska flygvapnet och USA planerades initialt för andra halvåret 2014, men aktiviteten ställdes av olika anledningar in. Frågan togs upp på nytt i samtal med EUCOM (Förenta staternas europeiska kommando) och USAFE (Förenta staternas flygvapen i Europa) under december 2014.

Formell inbjudan har inkommit till den svenske flygvapenchefen från chefen för USAFE i januari 2015. Preliminärt är första övningstillfället planerat till mars-april 2015. USAFE kommer att ha Ämari i Estland som sin utgångspunkt. I den pågående planeringsprocessen handlar det om att identifiera möjliga övningsområden i svenskt, finskt eller internationellt luftrum.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Om att bygga högt

Högt hus i Stockholm. Foto: Mikhail Markovskiy

Högt i Stockholm. Foto: Mikhail Markovskiy

I dagarna så har Försvarsmaktens yttrande över en skyskrapa väckt viss uppmärksamhet. Mediauppgifter gör gällande att regler och krav är okända eller rent av hemliga. Det stämmer helt enkelt inte.

I Svenska Dagbladet uppger chefen för stadsbyggnadskontorets planavdelning i Stockholms stad att: ”Det här är ny information för oss”. På frågan ”Borde ni inte ha upptäckt detta tidigare?” uppger Stockholm stad att ”Det är en relevant fråga, men det är för att det är sekretessbelagt och vi har inte informationen i huset, vi kände inte till det här.

På frågan ”Varför undersökte inte staden detta innan ni lade ned pengar och tid på detaljplanen?”Dagens Nyheter svarar stadsbyggnadsborgar­rådet Roger Mogert (S): ”Man kan också tycka att Försvarsmakten kunde ha hört av sig. Vårt projekt har – till skillnad mot försvarets anläggningar – inte varit hemligt, säger Roger Mogert.”

Av Länstyrelsen i Stockholms hemsida där samtliga föreskrifter finns angivna för den som önskar bygga eller planera framgår att:

Vissa tekniska anläggningar och dess funktion är också utpekade som riksintresse för totalför­svaret men kan av sekretesskäl inte redovisas öppet. Det gäller ofta områden som har koppling till spanings-, kommunikations- och underrättelsesystem, som t.ex. radar- och radiolänksystem. Dessa funktioner riskerar att störas av höga objekt. Därför ska samråd alltid ske med Försvars­mak­ten i ärenden som avser byggnader och andra objekt högre än 20 meter över mark belägna utanför sammanhållen bebyggelse och högre än 45 meter inom sammanhållen bebygg­else. Försvarsmakten ska kontaktas i tidiga skeden i sådana plan- och byggärenden, vilket bör framgå av översiktsplan eller i till översiktsplanen knutet planeringsunderlag.

Det är olyckligt om långtgående planering behöver revideras för att gällande föreskrifter inte följs. Försvarsmakten önskar inte stå ivägen för samhällsutvecklingen men har också enligt lag att säkerställa totalförsvarets behov.

I det aktuella fallet har Försvarsmaktens handläggare varit i kontakt med tjänstemän vid Stockholms stads stadsbyggnadskontor under samrådstiden för att redogöra för förutsättningarna på platsen. En kontakt från Stockholms stad i ett utredningsskede hade gjort att förutsättningarna blivit kända tidigare i processen.

Försvarsmaktens rekommendation är generell men viktig, de som planerar att bygga kontaktar aktuell länstyrelse eller Försvarsmaktens infrastrukturavdelning vid Högkvarteret för att få kännedom om vilka regler som gäller.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Läs mer: Försvarsmaktens hemsida om riksintressen.

Försvarsmaktens rapportering kring undervattensverksamhet

Grunden för all mediehantering inom Försvarsmakten är att arbetet ska präglas av öppenhet, systematik och med faktabaserad kunskap som grund för kommunikationen. Det gäller även för frågor kring faktisk eller påstådd undervattensverksamhet, men skiljer sig också delvis åt genom andra ledningsförhållanden och med särskilda hänsyn vad avser beslut kring publicering.

Anledningen är den stora uppmärksamhet frågorna väcker kombinerat med den naturliga osäkerhet som råder genom de särskilda förhållanden undervattensmiljön skapar. Generellt manar Försvarsmakten till försiktighet vad gäller att dra vittgående eller bestämda slutsatser av påstådda, enskilda, observationer.

Försvarsmakten uppmanar allmänheten att kontakta myndigheten kring iakttagelser i skärgården och till havs. Vi värderar varje observation för sig och hanterar dessa, inklusive eventuell personlig kontakt, enligt en mycket noggrann rutin utformad av underrättelsetjänsten.

Det är först efter ett omfattande och tidskrävande analysarbete som det går att klassificera observationer och det är enbart Försvarsmakten som kan verifiera sanningshalten i dessa. Försiktighetsprincipen gäller därför från Försvarsmakten i att dra snabba eller definitiva slutsatser kring det som framställs som observationer i media.

Överbefälhavaren (ÖB) har beslutat att följande två modeller ska gälla för Försvarsmaktens rapportering kring undervattensverksamhet:

Vad avser operationer

Det öppna och proaktiva sättet som präglade underrättelseoperationen 2014 ska vara vägledande. Försvarsmakten offentliggör marina operationer som rör undervattensverksamhet när de inleds och avslutas, under ett pågående skede om så krävs samt om det finns ett analysresultat som går att offentliggöra.

Beslut om att offentliggöra operationen baseras på en rad faktorer som operativa hänsyn, försvarssekretess, om tredje person kan påverkas, om Försvarsmakten behöver ytterligare information eller om operationen av andra skäl behöver synliggöras.

ÖB fattar beslut om ett aktivt eller passivt förhållningsätt för aktuell operation efter sakråd från berörda chefer. Formellt publiceringsbeslut, och i vilken form, fattar informationsdirektören som ansvarig utgivare för Försvarsmakten. Regeringskansliet ska underrättas innan offentliggörande eller publicering.

Vad avser analysarbete och allmänhetens observationer

Försvarsmakten kommenterar inte ett pågående analysarbete, påstådda observationer eller spekulationer. I de fall Försvarsmakten har erhållit information kring en observation bekräftar informationsstaben vid Högkvarteret detta men avböjer i övrigt att kommentera.

Försvarsmaktens hållning är att redovisa uppgifter baserat på fakta. I normalfallet sker detta vid presskonferenser eller via Försvarsmaktens hemsida där det alltid är den senast lämnade informationen som utgör verifierad information.

Information som inte lämnas vid en presskonferens eller som inte går att återfinna på Försvarsmaktens hemsida är att betrakta som overifierad och utgör aldrig Försvarsmaktens officiella hållning.

Även sådan information som påstås komma från anonyma källor inom Försvarsmakten och som inte är bekräftade vid en presskonferens eller via Försvarsmaktens hemsida är att betrakta som spekulationer.

ÖB fattar beslut om vilka analysresultat som ska offentliggöras efter sakråd från berörda chefer. Formellt publiceringsbeslut, och i vilken form, fattar informationsdirektören som ansvarig utgivare för Försvarsmakten. Regeringskansliet ska underrättas innan offentliggörande eller publicering.

Svensk militär aktivitet på eget territorium är en del av Försvarsmaktens ordinarie verksamhet. Alla förfrågningar om sådana kommer att besvaras av informationsstaben vid Högkvarteret med att detta är en del av Försvarsmaktens ordinarie verksamhet och inbegriper såväl övningar som sjöövervakning. I de fall det är en operation som rör undervattensverksamhet redovisar Försvarsmakten detta enligt ovan angiven modell vad avser operationer.

Avsteg från angivna rapporteringsmodeller beslutas av ÖB.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Säkerhet som centralt politikområde

Lyssnar med stort intresse på Ekots lördagsintervju med Gudrun Schyman, politisk talesperson för Feministiskt initiativ. Då det är en politisk diskussion ska jag inte här ifrågasätta resonemangen kring militarism eller orsak, verkan och lösningar på konflikter som påverkar Sverige eller vårt närområde. Ej heller varför det var möjligt för stater under totalitärt förtryck i östra Europa att frigöra sig under tidigt 90-tal eller varför territoriell integritet är centralt för varje nation som vill forma sin egen framtid.

Däremot bekräftar intervjun den bild jag fått av intresset och engagemanget för försvars-och säkerhetspolitik efter en nästan 20-årig frånvaro i det allmänna samtalet. I mina möten i Sverige och ute i Europa under hösten 2014 är det kristallklart att frågor kring säkerhet är något som åter är centralt i beslutsfattande. Inte bara som ren politik utan också i sammanhang som tidigare enbart kunnat behandla t.ex. energi, näring, miljö eller grundläggande mänskliga värden utan att behöva sätta in dessa frågor i ett större geopolitiskt sammanhang. Det är en mycken yrvakenhet men framför allt ett genuint intresset för frågeställningarna i många samhällsfunktioner.

Men frånvaron innebär också att beslutsfattare, oavsett i vilka branscher eller verksamheter dessa befinner sig, normalt saknar kunskap och erfarenhet att fullt ut förstå säkerhetspolitiska orsakssammanhang eller korrekt värdera vilka beslut som ger större förutsättningar att klara en osäker omvärld.

Försvarsmaktens nyårslöfte är att utifrån sitt sakområde och expertis bidra till svar och förklaringar inom ett område som kommer att vara centralt de kommande åren för en trygg och säker svensk och europeisk utveckling.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Detta var fel

Försvarsmakten bedriver nu en underrättelseoperation i Stockholms skärgård. Det görs mot trolig främmande undervattensverksamhet, en förmodad farkost i en av världens svåraste undervattensmiljöer och dessutom i antagen rörelse.

Försvarsmakten löser denna uppgift samtidigt med ett stort medieintresse.

Vi ska göra detta under största möjliga öppenhet samtidigt som vi bevarar den operativa sekretessen. Det är så en trovärdig, korrekt myndighet ska och måste agera för att bevara allmänhetens förtroende.

Det är bara att konstatera att Försvarsmakten i ett avseende brustit i detta.

Under gårdagens presskonferens visade vi en karta kombinerat med en bild. Av presskonferensen framgick det inte att det var ungefärliga positionsangivelser och ej de exakta.

Skälen för detta anger konteramiral Anders Grenstad i förklarande text på Försvarsmaktens hemsida.

Som ansvarig för Försvarsmaktens informationstjänst konstaterar jag att vi brustit i eftertanke. I en skarp militär verksamhet så behöver varje ord vägas på guldvåg och jag skulle ha varit mer aktsam kontrollen av våra formuleringar så att inte oklarhet skulle uppstått om vår avsikt med publiceringen.

Faktum kvarstår att det är en bild på trolig främmande undervattensverksamhet på svenskt inre vatten. Det är i sig en mycket allvarlig händelse. Den uppfattat missledande kartangivelsen förringar inte detta men är heller ingen ursäkt för att inte i varje läge eftersträva absolut korrekt information så långt det är möjligt. Alternativet är att inte kommunicera och det är ett sämre alternativ.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Avseende en krönika av Staffan Heimerson

I en krönika i Aftonbladet den 19 april kommenterar Staffan Heimerson den svenska incidentberedskapen. Jag avser inte att polemisera mot eller möjligtvis med Heimersons säkerhetspolitiska analys. Det ligger i krönikans natur att få tycka fritt. Däremot finns det anledning att bemöta ett antal påståenden.

Av krönikan kan läsaren få intrycket att Försvarsmakten underlåtit att lämna svar till Heimerson och att det skulle vara symptomatiskt för myndigheten: ”ett försvar som inte förmår skjuta iväg ett svarsmejl kanske inte är bäst lämpat att sända upp stridsplan.

Försvarsmakten och den verksamhet jag är chef för lämnar alltid svar till media, så skyndsamt det bara är möjligt. Det är och ska vara ett signum. Ibland är frågorna komplicerade och kräver flera stabers delaktighet inom Högkvarteret. Detta ska isåfall återkopplas till den som frågar. Vi är helt enkelt inte en myndighet som säger ”inga kommentarer”. Det är förlegat och anstår inte Försvarsmakten. Råder sekretess så ska detta förklaras för den som frågar. Synpunkter på Försvarsmaktens mediahantering kan alltid riktas till mig direkt eller till presschefen. I den mån vi inte svarat upp mot rimliga önskemål brukar en sådan kontakt leda till omedelbara åtgärder.

Vad gäller Heimersons påstående så lämnade han en muntlig frågeställning till media- och informationscentret den 14 april och fick svar samma dag per mail:

“… När det gäller dina frågor om incidentjakten så var det länge sedan den lämnade Gotland. Om jag minns rätt var planen där i tre-fyra dagar. Vi stationerar dock flyget där till och från beroende på vilka flygningar som ska göras. Var piloterna bor beror på läget.

Hör gärna av dig om du undrar över något…”

 

Frågan om beväpning bedömdes inte vara aktuellt i sammanhanget då den var kopplad mot Gotland specifikt. Hade frågeställaren som mailet inbjöd återkommit med frågan eller en önskan om generellt förtydligande hade svaret varit att beväpningen beror på vilken uppgift och vilken hotbedömning som gäller. Normalt är incidentroten beväpnad med automatkanon.

Ibland lämnar Försvarsmakten ett annat svar än vad den som frågar skulle önska. Men det är en helt annan sak än att påstå att vi leker struts. Det är helt enkelt inte korrekt.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

 

Avseende Försvarsmaktens årsredovisning

Några mediauppgifter under tisdagen kunde ge intrycket att Försvarsmaktens årsredovisning för 2013 var underkänd av Riksrevisionen. Så är inte fallet.

Av riksrevisionens uttalande i revisionsberättelsen framgår att Försvarsmaktens årsredovisning ger en i alla väsentliga avseenden rättvisande bild av finansiell ställning och resultat.

Riksrevisionen har i revisionsrapporten redovisat ett antal iakttagelser som Försvarsmakten rekommenderas att åtgärda. Försvarsmakten vidtar regelmässigt åtgärder för att följa riksrevisionens rekommendationer.

Ett exempel på en sådan iakttagelse är att i resultatredovisningen där Försvarsmakten redovisar sina prestationer har vissa kostnader fördelats på fel prestation (krigsförband). Materielen i sig är korrekt redovisad och anslagsredovisningen är inte felaktig.

Yvonne Sandfeldt
Försvarsmaktens redovisningschef

”Försvaret” – en lathund för media

Nyheter om försvarsfrågor är ofta komplicerade för den enskilde läsaren. Det beror dels på att det som beskrivs är främmande men minst lika ofta för att begreppen och sammanhangen är förvirrande.

Det som vanligast utgör en orsak till oklarhet är begreppet ”Försvaret”. Det märks inte minst i de senaste dagarnas medierapportering kring svensk ubåtstillverkning.*

För de allra flesta svenskar så är ”Försvaret” synonymt med Försvarsmakten och dess verksamhet. Skulle det genomföras en snabbenkät av någon kvällstidning så skulle nog de flesta tillfrågade beskriva ”Försvaret” med soldater, stridsvagnar och stridsflygplan, kort sagt militären eller militär verksamhet.

Då uppstår det ett problem när media svepande använder ”Försvaret” som rubrik eller beskrivning för andra myndigheter under Försvarsdepartementet eller med uppgifter kopplade mot Totalförsvaret. Läsaren lämnas då i osäkerhet om vilken myndighet som har ansvaret och uppfattar nog att det är Försvarsmakten som agerar eller är part. Förutom att Försvarsmakten hamnar i fokus så blir eventuell uppskattning eller kritik missriktad.

Ett exempel på detta är Svenska Dagbladets artikel från den 19 juli 2013 om bengaler på fotbollsarenor. För den oinvigde, och jag skulle vilja påstå för de flesta läsare, skapades nog en mental bild av att MILITÄREN ska testa pyroteknik. Läsaren måste läsa det finstilta och veta att det egentligen rörde FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, som är en civil myndighet, med helt egna uppgifter och verksamhet.

SVD och  Försvaret

SVD och Försvaret

 

Min rekommendation, för att ge alla läsare, lyssnare eller tittare tydlighet, är att när ”Försvaret” används i bestämd form så avses Försvarsmakten. För myndigheter som inte är Försvarsmakten används respektive myndighetsnamn. Att namnet råkar innehålla ”Försvarets” är i de flesta fall av historiska skäl och är inte synonymt med Försvarsmakten. Det är som om alla aktörer i en räddningsinsats skulle benämnas polis när det i själva verket är brandförsvar, ambulans och bärgningskår som varit på plats.

Försvarsmakten är en militär myndighet som leds av överbefälhavaren. Det är våra flottiljer, regementen och militär verksamhet, oftast i uniform.

Vilka myndigheter brukar bli ”Försvaret” och som för tydlighetens skull borde omnämnas med myndighetsnamnet?

FMV, Försvarets Materielverk är en civil myndighet som leds av en generaldirektör. Myndigheten sysslar bl.a. med upphandling och anskaffning av försvarsmateriel samt försvarslogistik.

FHS, Försvarshögskolan är en statlig högskola som leds av en rektor. Skolan utbildar såväl militära som civila elever och studenter.

FOI, Totalförsvarets Forskningsinstitut är en civil myndighet som leds av en generaldirektör. Myndigheten sysslar bl.a. med forskning, metod- och teknikutveckling, analyser och studier.

Fortifikationsverket är en civil myndighet som leds av en generaldirektör. Myndigheten sysslar bl.a. med fastighetsförvaltning för Försvarsmakten.

FRA, Försvarets radioanstalt är en civil myndighet som leds av en generaldirektör. Myndigheten sysslar bl.a. med signalspaning.

FXM, Försvarsexportmyndigheten är en civil myndighet som leds av en generaldirektör. Myndigheten sysslar bl.a. med att främja svensk försvarsexport.

MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är en civil myndighet som leds av en generaldirektör. Myndigheten sysslar bl.a. med frågor om skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar.

Rekryteringsmyndigheten är en civil myndighet som leds av en generaldirektör. Myndigheten sysslar bl.a. med prövning av sökande till Försvarsmakten och Polisen.

Statens Försvarshistoriska Museer en civil myndighet som leds av en överintendent. Myndigheten ska främja kunskapen om det svenska försvaret genom tiderna.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

*Vilken uppgift Försvarsmakten hade vid den numera så kallade ”ubåtsräden” framgår av Södra skånska regementets (P7) kommentar till TT.

Dagens Nyheters reportage om specialförbanden

Övning med specialförband

Övning med specialförband

Dagens Nyheter publicerar idag, i bilagan “Dagens Nyheter. Lördag“, och på nätet ett långt reportage om Försvarsmaktens specialförband. Reportaget ger en bild av Särskilda operationsgruppens (SOG) verksamhet, under såväl utbildning och träning i Sverige, som i insatser internationellt. Försvarsmakten kommenterar normalt inte Särskilda Operationsgruppen eller specialförbandssystemets verksamhet, men har i det här fallet valt att låta DN skildra förbandet.

Öppenhet är en del av Försvarsmaktens värdegrund och det är viktigt, så långt som det är möjligt, att berätta om den högt kvalificerade verksamheten som bedrivs i Försvarsmakten. Det omfattar även specialförbanden, även om begränsningarna med naturlighet är och kommer att vara stora.

Bedömningar av Försvarsmaktens möjligheter att visa sin verksamhet görs utgående från den sekretess som i varierande grad omfattar vår verklighet och dagliga gärning. Detta gäller i synnerhet specialförbanden som i mycket baserar sina faktorer för operativ framgång på andra parametrar än våra reguljära förband.

I det här fallet valde Försvarsmakten att låta DN få inblick i specialförbandssystemet efter att ha vägt en lång rad olika faktorer mot varandra. En sådan avvägning görs varje gång media eller företrädare för andra sektorer i samhället ber att få inblick i verksamhet som omgärdas av sekretess.

Försvarsmakten har säkerställt att reportaget inte innebär att några uppgifter röjs som kan innebära en risk för personalen, försvåra en möjlig framtida insats eller innehåller annan skyddsvärd information enligt gällande regelverk. Den sekretess som normalt omgärdar Försvarsmaktens specialförband gäller fortfarande och aktuell publicering innebär alltså inte någon förändring i Försvarsmaktens generella ställningstagande rörande sekretessen runt specialförbandssystemet.

Erik Lagersten
Informationsdirektör

Det duger inte

Efterforskningsförbudet för myndigheter är reglerat i grundlagen. Det är även repressalieförbudet. Skälet är enkelt, att en medarbetare, utan risk för egen del ska kunna berätta om den egna verksamheten för en journalist. Medborgarnas insyn och granskning av det offentliga gagnas av en sådan ordning. Det är inte de som eventuellt tycker uppgifterna är misshagliga som har tolkningsföreträde om anonymiteten ska gälla, utan den enskilde medarbetaren.

Sverige är i vissa delar unikt med en så stark ställning för individen på bekostnad av arbetsgivaren. Vi är särskilt unika med att skyddet även omfattar militär personal. Skälen är precis de samma som för det offentliga i stort, även en militär verksamhet gagnas av att den uppmärksammas och ger chefer möjlighet att reflektera över eller bemöta kritik som utvecklar verksamheten.

Jag tror att demokratin och myndigheter generellt stärks om det som är reglerat i grundlagarna för kontakten med traditionell media, också överförs som andemening till nya media och med ett generöst förhållningssätt till nya uttryck. Visst kan jag som chef, och dessutom som ansvarig för bilden av Försvarsmakten, knyta handen hårt i byxfickan när jag läser en del inlägg på nätet och vidhängande kommentarer. Mina alternativ är dock enkla och tvingande: bemöta, engagera delar av organisationen eller en annan chef i frågan eller konstatera att det som står, får stå oemotsagt för tillfället.

Detta är det enda förhållningsättet Försvarsmakten kan ha, då vi står för demokratiska grundvärden och dessutom utgör dess yttersta försvarare. Men demokratin som helhet blir aldrig starkare än dess svagaste länk och grupper i dess utkant utmanar nu det som utgör dess absoluta kärna, rätten att fritt uttala sig utan att känna sig hotad eller pressad.

Gatans parlament har på senaste tiden i olika former visat att det är genom hot eller fysisk makt, som starka röster eller åsikter vilka man ogillar, ska tystas. Nävar behöver inte användas bokstavligt utan kan lika gärna utgöra ett vapen på nätet. Effekten är densamma.

I veckan blev jag uppringd av en medarbetare i Försvarsmakten som genom sin blogg bidragit till den offentliga debatten. Aktivistgruppen Ofog tyckte att den anonyma rösten fått för stor makt och genom att av-anonymisera skulle detta förhållande ändras. Rätten att vara anonym är uppenbarligen acceptabelt så länge det man ger uttryck för inte berör någon eller förbigås med tystnad. Det föregivna skälet är att människor som har möjlighet att påverka ska kunna ställas till svars för detta.

Jag menar att detta är ett svepskäl för det verkliga syftet, nämligen förhoppningen att skrämma människor och försätta dem i förhållanden som gör att de inte vågar vara just individer, med egen rätt att uttrycka sig eller vara den hon eller han önskar. Uppenbarligen har grupper som Ofog insett att aktioner som riktar sig mot myndigheten eller vår verksamhet inte har tillräcklig effekt, allmänheten delar helt enkelt inte deras världsbild eller de argument som framförs genom debatt, demonstrationer eller intrång i olika skyddsobjekt. Istället är fokus nu den enskilde medarbetaren och det obehag en exponering kan utgöra som är själva huvudmetoden.

Att vara aktivist och engagerad i fredsrörelsen innebär att Försvarsmakten och vår verksamhet är naturliga måltavlor. Detta har jag förståelse för. Men genom att trakassera enskilda medarbetare i offentliga sammanhang, genom att ta bilder på enskilda och tillskriva dem text med kränkande åsikter och nu genom att hänga ut enskilda debattörer är det inte verksamheten som sätts i centrum utan varje persons rätt att vara trygg.

Jag är den första att konstatera att detta ännu är en marginell rörelse, att antalet individer som drabbas är lågt och att Ofog naturligtvis blir vansinnigt glada över att diskuteras här och på ledarsidor. Men det räcker att en person nästa år inte deltar i Pride-paraden av rädsla för att bli trakasserad för att det ska vara tillräckligt skäl för Försvarsmakten att markera.

Kriminella element som genom besök vill skrämma tidningsredaktioner, nazister som bokstavligt talat slår sönder andras demonstrationer eller aktivister som trakasserar deltagare vid publika tillfällen är samma uttryck för självpåtagen rättskipning. Långsamma, tråkiga, traditionella demokratiska metoder duger inte längre för den som själv har tagit sig rätten att vara normen och alla andra fiender. Genom hot, trakasserier och att själva ta sig ett absolut tolkningsföreträde över verkligheten hoppas de snabbt skrämma samhället eller enskilda att forma eller foga sig efter den egna världsbilden.

Det duger helt enkelt inte. Tjänstemän på myndigheter är en viktig grund på vilken staten vilar. Statsministern har uttalat det som ”Det som har byggt vårt land starkt är en bra och långvarig ämbetsmannatradition.” Denna tradition utgörs dels av att uppdraget utförs med förtjänst och skicklighet, omdöme och ansvar men också att samma tjänstemän tillåts kritisera myndighetsutövningen, anonymt eller under eget namn. Man kan inte vara lite anonym, man kan inte ha lite källskydd, man kan inte bara få tycka lagom mycket. Antingen har vi en fri debatt på individens villkor eller också inte.

Varje steg att kväsa debatten är de små stegens tyranni. Det kommer omärkligt och demokratins yta är tunn, det visar inte minst utvecklingen på sina håll i Europa de senaste åren men också händelser i Sverige. Och det kan tyckas förmätet att påstå att av-anonymisering är en del av detta men jag menar att det ska sättas i ett sådant sammanhang.

Jag har ingen aning om vilken väg nu Carl Bergqvist a.k.a Wiseman’s Wisdoms väljer. För detta har han ett fritt val. Jag hoppas dock att han inte i detta låter sig styras av de som helst ser att hans röst tystnar.

Någonstans såg jag att en av orsakerna till bloggens popularitet skulle vara att ledningen i Försvarsmakten ger den sitt stöd. Ett riktigt underhållande uttalande och visar hur lite man förstått Försvarsmaktens inre liv. Men en sak stämmer, att Försvarsmaktens medarbetare, så långt lagstiftning och värdegrund medger, ska ha rätten att likt andra medborgare vara den de vill, på det sätt de önskar och kunna uttala sig fritt. Om den saken finns inga tveksamheter.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Nivåbegreppet

Utvecklingen i vårt närområde diskuteras flitigt. Jag konstaterar efter gårdagens pressmöte att en del av fokus riktas mot vilken eventuell nivå de ryska stridskrafterna befinner sig. Försvarsmakten anger ogärna en sådan värdering då det är svårt att relatera till vilken relativ utgångspunkt som avses.

Anders Silwer

Anders Silwer

Försvarsmakten har följt på nära håll övningsverksamheten i vårt närområde och har en mycket god uppfattning om vad som sker. Ryssland genomför en militärreform med uppbyggnad av förmågor inom de flesta områden. Förutsättningarna för att uppträda i sammansatta förband med hög tillgänglighet har ökat de senaste åren. Med detta följer en ökad aktivitet vilket i sig inte är onormalt eller anmärkningsvärt utan följer med kapacitetsökningen. De ryska övningarna följer detta mönster och är självklart till sin storlek och ambition viktiga att följa upp.

Försvarsmakten följer utvecklingen i våra grannländer för breda, sammansatta, analyser. En fokusering på enstaka händelser eller smala analyser är inte ett svar på hur nu- eller framtiden kan gestalta sig. Enstaka händelser ger inte heller generella svar på Försvarsmaktens förmåga eller behov av framtida förmågeinriktning.

Anders Silwer
Försvarsmaktens insatschef

Marinen i framtiden

Aftonbladet idag så förekommer det uppgifter om att marinen kommer att läggas ned. Svaret är enkelt. ÖB har inte tagit några sådana beslut. Det pågår inte heller något arbete som skulle innebära detta.

Det som artikeln refererar till är långsiktig materielplanering. Försvarsmakten gör varje år ekonomiska avvägningar för att beställningarna långsiktigt ska vara i balans. Planen sträcker sig 10 år fram i tiden.

Som Försvarsmakten tidigare redovisat finns det långsiktiga obalanser mellan behov och tillgänglig ekonomi. Detta gäller för alla stridskrafter. Detta är redovisat för regeringen inom ramen för det så kallade regeringsbeslut 7 i början av året.

När planen avvägs görs prioriteringar bland flera vapensystem. Senast detta gjordes var i februari 2013 och kommer att göras igen i slutet av detta år. Dessa prioriteringar innebär att vissa saker påskyndas, vissa saker senareläggs, vissa saker stryks. Kravet är att det ska finnas en operativ helhet och balans där bredden, så långt det är möjligt med hänsyn till tillgänglig ekonomi, bibehålls. Med bredd menas förmågan till alla tänkbara uppgifter till sjöss, i luften och på marken.

Avvägningar väcker alltid frågor, som i den aktuella artikeln av marina företrädare. På samma sätt ger företrädare för övriga delar av Försvarsmakten uttryck för oro inom sina områden. Det är förståeligt och begripligt när inte alla krav kan tillgodoses. Men innebär inte nedläggningar av försvarsgrenar.

Hur Försvarsmakten långsiktigt ska utvecklas beslutas av riksdagen och behandlas inom ramen för pågående försvarsberedning med slutrapport under 2014.

Jan Salestrand
Chef för ledningsstaben vid Högkvarteret

Det man inte vet kan man inte förhålla sig till

Journalister står inte särskilt högt i kurs hos militärer, med viss rätt i många fall. Bevakningen är ofta ensidig, okunnig, man letar bara fel och vill gärna hänga ut någon skyldig, skriver Johanne HildebrandtFå reportrar, Micke Holmström på Svenska Dagbladet är ett undantag, arbetar heltid med att bevaka Försvarsmakten. Expressen är den enda tidning som har fast placerade journalister i krigszoner.

Andra medier skickar reportageteam som på ett par veckor som ska stressa runt och göra en mängd jobb. Jag har själv varit ute på sådana uppdrag flera gånger och kan garantera att det inte är särskilt roligt och att det sällan blir särskilt bra.

Bristen på en ordentlig krigsrapportering är ett problem eftersom folk här hemma inte får ordentlig information om vad svenska soldater gör i exempelvis Afghanistan. Trots att ett oberoende faktaunderlag saknas ska väljare ändå ta ställning till en fråga de inte kan något om. Detta utnyttjas i sin tur av politiskt färgade debattörer som aldrig varit på plats, á la Jan Guillou.

I slutändan drabbar detta de soldater och officerare som inte får någon förståelse när de kommer hem eftersom folk har lyssnat på smutskastning och dumheter.

Men bristen på fakta är också Försvarsmaktens fel. Försök att dölja något, som OMLT:s sex dagar långa strider i Afghanistan 2010, är hopplöst eftersom det alltid läcker ut. Det skadade också FM:s trovärdighet enormt. Därför är den nya öppenheten med bloggar och raka besked ett framgångsrecept både när det gäller att få förståelse för vad FM faktiskt gör samt för att bygga förtroende. Det är också bra om personal med olika befattningar berättar vad man sysslar med. För är det något jag märkte under den tid jag var inbäddad med FS19 så var det att bristen på information och kommunikation var stor både inom förbandet, och mot Högkvarteret.

Så det finns en hel del kvar att göra. Journalister bemöts ofta med misstänksamhet av militärer eftersom det finns en rädsla för att prata med media. Det tar lång tid att få följa med ut, exempelvis på patrull, tid som reportern oftast inte har. Det är något som alla förlorar på eftersom rapporteringen blir sämre. En journalist reagerar dessutom automatiskt med misstänksamhet på undanglidande svar och smussel, vilket kommer att färga rapporteringen.

Säg därför alltid som det är, både när något är bra och dåligt. Hyckla aldrig utan försök hjälpa reportern att göra sitt jobb med att lägga fram fakta. Fega inte ur utan sträck rakryggat på er och stå för ert jobb.

Säkert kommer ett och annat reportage felvinklas och någon bli felciterad eller påhoppad, men i det stora hela är det betydligt bättre än att ingen förstår eller bryr sig om vad ni gör. För det man inte vet kan man faktiskt inte heller förhålla sig till.

Johanne Hildebrandt,
journalist och författare Aktuell med boken Krigare.

Detta inlägg publicerades ursprungligen i Arménytt nr 2, 2011.