SOG och spetsnaz

Emblem för arktisk spetsnaz-avdelning.

Det stora DN-reportaget om SOG (Särskilda operationsgruppen) uppmärksammas nu i riksdagen, vilket man kan läsa om i dagens DN. Även ryska spetsnaz är aktuella i västmedier, men ännu inte i några svenska.

Efter att ha läst dagens DN-artikel om SOG, ”Bråk om Sveriges insatser i Afghanistan”, undrar jag bara vad man sysslar med inom försvarsutskottet. Att den SOG-ansvarige brigadgeneralen Urban Mohlin verkar ha specificerat antalet av SOG dödade afghaner till ”några dussin” är nytt, men förändrar inte det faktum att det dödliga våldet varit känt i åratal och godkänt av riksdagen. Att Mohlin angav ett ungefärligt antal är alltså en nyhet men inte i närheten av att vara så viktig som den nu mycket gamla nyheten att svenskar involverats i regelrätta strider i Afghanistan. Antalet dödade tyder dessutom på ett begränsat stridsdeltagande.

Det man möjligen kan kritisera Försvarsmakten för är att sekretessen kring svenska SOG fortfarande är större än vad den är kring USA:s specialförband, något som DN:s Ewa Stenberg också tar upp i sin analys idag. Men det kanske finns skäl för viss extra sekretess i ett litet land som Sverige – tänker då särskilt på personsekretess och inte budgetfrågor. Varför inte budgeten är mer öppen är väl en berättigad fråga, men knappast en fråga till Försvarsmakten.

Andra operatörer som nu är aktuella är de som i nästa vecka ska skydda OS-deltagarna och OS-publiken, inklusive många mycket kända svenskar. Jag syftar givetvis på spetsnaz-förbanden. Läs mer om dem i min artikelserie MILITÄRT! och utländsk press. Missa för allt smör i Småland inte detta spetsnaz-reportage i den engelska upplagan av Spiegel.

”Piranjan i skandinaviska fjordar”

I ”Undervattensninjor” syns flera spetsnaz-undervattensfarkoster. De mest intressanta bilderna kommer efter 11 minuter och de viktigaste citaten kommer efter 33 minuter. Filmens första minuter handlar till stor del om föregångarna i den italienska marinen.

Dokumentärfilmerna i detta blogginlägg kommenteras i den senaste artikeln i serien militart.nu (går ej att få om man inte redan är prenumerant) men några saker kan lämpligen här tilläggas om vilka TV-kanaler det är som har visat dessa dokumentärer.

Det är REN-TV och Rossija 2, två av landets större TV-kanaler. Ingen av dessa kanaler är riktad till en utländsk publik, som RT och Zvezda. Därför är det först efter att några för oss okända privatpersoner lagt upp filmerna på Youtube under 2012 och 2013 som vi, författarna av Ryska elitförband, har upptäckt dem. De har enligt eftertexterna visats i rysk TV 2006, 2007 (?) respektive 2012. Men anledningen till att dokumentärernas citat är så intressanta är inte främst att de visats i rysk TV, utan att vi känner till flera av de intervjuade från andra källor – som vi haft före vi upptäckte filmerna.

I ”Undervattensdiversanter” (diversant = sabotör) återanvänds material från ”Undervattensninjor” men därtill finns det ett högintressant citat av speakern om ”Piranjan i skandinaviska fjordar” efter 5:12 (se artikeln).

Dokumentärfilmen här nedanför, ”Diversanter”, är inte citerad i artikeln, utan de väsentliga citaten från den filmen kommer längst ner här.

I ”Diversanter” efter 11:30 Arkadij Tjikin, marinveteran nu marinhistoriker: ”Det måste sägas angående de sovjetiska undervattensdiversanterna så var de förstklassiga, mest kompetenta specialisterna på undervattenskrig under kalla krigets period. Det var inte en gång utan tiotals som de på territoriet av andra länder osanktionerat utförde skarpa uppdrag. Hur många gånger de for in på utländska staters territorium vet bara några få.”

Viktigt om norskt specialförband

Från Ray Mears möte med några av Kompani Linges veteraner.

Jag har ett viktigt meddelande om boken Kommandouppdrag i ockuperade Norge. För övrigt ska jag avslöja vilken bok jag tänker läsa i jul.

Boken Kommandouppdrag i ockuperade Norge om Kompani Linge, föregångarna till dagens norska specialförband FSK, utgavs nyligen av SMB. I förordet saknas dock en viktig upplysning. Det stämmer att den är en komprimerad version av den första norska versionen, som utkom 1948. Men Kommandouppdrag i ockuperade Norge är mer innehållsrik än den nya norska upplagan av boken. Den senare innehåller inte ett enda fotografi eller en enda karta medan Kommandouppdrag i ockuperade Norge har 46 fotografier och 10 kartor.

Apropå norskt motstånd, förutom skidturer på isen med barnen ser jag nu fram mot att under julen kunna läsa Björn Kumms nya bok Motstånd, som finns i nya Pennan & Svärdet.

GOD JUL!

P.S.
Minst en av bilderna i Kommandouppdrag i ockuperade Norge visar Sepals-manskap utan att det framgår av bildtexterna. Det är bilden på s. 31, tagen inte långt från Sepals II i Narvikfjällen.

Åter i Spökpatrullens spår

Spökpatrullfordon under uppvisning på Nya Zeeland härom dagen.

Det är med en hel del avund som jag kan berätta att min medförfattare Karl-Gunnar Norén om några veckor återvänder till Egypten för att både färdas i Spökpatrullens spår och utföra rent vetenskapligt arbete.

Ja, det finns faktiskt en hel del kvar att upptäcka i Egyptens öken, och inte bara relaterat till andra världskriget. Karl-Gunnars nya resa, som kommer att genomföras under jul och nyårshelgerna, kombinerar krigshistoria med renodlad ökenutforskning. Trots alla tekniska genombrott återstår mycket att fastställa genom ”primitiva” ökenresor med hjulfordon. Givetvis kommer jag blogga om hans nya ökenfynd och för den som genast vill få ett hum om vad det hela handlar om så finns vår gemensamma bok Spökpatrullen.

Grattis alla GRU-veteraner!

Missa inte specialfordonen, vissa som hämtade ur en science fiction-film.

Det var inte många dagar sen den årliga spetsnaz-dagen, men icke desto mindre firar Ryssland idag militära spanardagen som är en högtid för alla GRU-veteraner och firas sedan år 2000. Är det inte lite märkligt?

Förklaringen är att en stor mängd personer inom Rysslands olika militära spanings- och underrättelseenheter inte tillhör spetsnaz-förband, men även de uppskattar naturligtvis att bli firade. Nu är jag dock lite hädisk och väljer att som dagens filmklipp visa en ny dokumentärfilm om FSB:s spetsnaz. Du kanske redan har sett många ryska filmklipp, men detta är verkligen snäppet över det mesta som hittills har visats. Dessutom är det textat på engelska. Sen finns det numera ett direkt samband mellan FSB:s spetsnaz och de de olika militära spetsnaz-förbanden, för som Joakim von Braun och undertecknad visar i Ryska elitförband så finns sen början av detta år specialförbandet SSO, som efter behov tar in både GRU- och FSB-veteraner.

Jakten på kalla krigets slut

TV-serien ”The Americans” om kalla krigets 80-tal och…

…det verkliga gripandet av GRU-generalen Poljakov, utfört av KGB:s Alfa.

Att kalla kriget är tillbaka alternativt aldrig riktigt tog slut verkar bli en vanligare tanke i Sverige. Eller hur ska man annars tolka signaler som radioprogrammet häromveckan under rubriken ”Är vi på väg in i ett nytt kallt krig?”. I show business märks också tecknen.

En och annan av bloggens läsare följer kanske TV-serien ”The Americans” om 80-talets inte alltid så kalla krig mellan KGB-illegalister i USA och FBI. Men när utspelar sig ”The Americans” egentligen? Den tidigare CIA-mannen bakom TV-serien, Joseph Weisberg, har sagt svart på vitt att hans viktigaste inspiration för serien var avslöjandet 2010 av ett helt nätverk av ryska illegalister i USA (Anna Chapman och nio till). Men Weisberg kom fram till att ”en nutida miljö inte framstod som någon bra idé”. Varför inte det då? Jo, TV-publiken var tydligen ännu inte mogen att hantera vad som skedde 2010: ”Folk var både chockade av skandalen och ryckte på axlarna åt den, eftersom vi väl inte var fiender med Ryssland längre. Ett uppenbart sätt att lösa detta i TV-mediet var att förlägga den under kalla kriget”. Citaten kommer från TIME:s intervju med Weisberg inför seriestarten och är översatta av mig.

Kan då folk verkligen inte hantera att se den nutida friktionen/konflikten mellan öst och väst? Kanske det stämmer om man vill ha en stor hit i TV-mediet. Men det har dock redan gjorts en spelfilm om spionskandalen Ryssland-USA 2001, då FBI-agenten Robert Hanssen greps för spionage för KGB och dess nutida arvtagare SVR. Filmen hade premiär 2007 och heter ”Breach”. Den heter så även på svensk DVD. Det var väl långt ifrån alla svenska städers biografer som visade denna film men det var inte för att den var dålig. För dålig är den inte. Men ännu mer fascinerande är dock verkligheten bakom filmen, som min medförfattare Joakim von Braun och jag kommer in på i vår nya bok Ryska elitförband. Vi skriver i avsnittet om KGB-spetsnaz hur operatörer ur KGB:s Alfa 1985-86 fick det ytterst känsliga uppdraget att gripa ett antal officerare ur både KGB och GRU för spionage. I det andra klippet här ovan kan du se hur det gick till när ”kronjuvelen” GRU-generalmajoren Dmitrij Poljakov greps av Alfa 1986. Varför beter sig Alfa-operatörerna i klippet som de gör? Joakim förklarar: ”Detta är hur KGB/FSB griper personer som man kan misstänka har tillgång till giftkapslar och andra dolda saker som man kan förstöra genom att svälja etc”.

Nu när vi nu under sommaren och hösten 2013 haft flera rekordstora militärövningar får man kanske drista sig till att gissa att vi inom en nära framtid får se fler spelfilmer av typen ”Breach” men med mer militär profil. Gissningsvis inte bara amerikanska filmer utan även ryska. Den nya ryska 3D-filmen ”Stalingrad” är nog bara början. Tänk ”Top Gun” och ”Jakten på Röd Oktober”, men i nutid. Skulle jag vara rysk filmregissör skulle jag nog satsa på en film med fokus på de nya smygflygplanen och en rödhårig kvinnlig pilot vid namn Anna. Fler filmtankar?

ÖB och spetsnaz

Sveriges ÖB i Murmansk på Zvezda-kanalen.

Två nyheter som svenska medier hittills inte tagit upp är ÖB Sverker Göransons visit i Ryssland denna vecka, trots att det är hans första i landet, samt att Ryssland idag firat den nationella spetsnaz-dagen.

Man får söka sig till Försvarsmaktens hemsida eller den ryska militärkanalen Zvezda (se klippet ovan) för att få ta del av ÖB-besöket i Ryssland. Formuleringarna om besöket skiljer sig åt en del. En nyckelformulering i Zvezdas skildring av det rysksvenska militära toppmötet var ”med gemensamma krafter stå emot terroristhotet”. Försvarsmakten sammanfattar besöket så här: ”Huvudfokus under resan har legat på erfarenhetsutbyte kring Sveriges respektive Rysslands försvarsreform, samt möjligheter till fördjupat samarbete mellan Sverige och Ryssland särskilt vad gäller maritim säkerhet i Östersjön och Arktis.”

Vad gäller att stå emot terrorister och diversanter (jägarsoldater/operatörer) så handlade ett av dagens ryska TV-reportage om spetsnaz om det. Som framgår av min och Joakim von Brauns bok Ryska elitförband införde president Putin 2006 en särskild minnesdag för de väpnade styrkornas spetsnaz-förband den 24 oktober – till minne av att Sovjets dåvarande försvarsminister den 24 oktober 1950 skapade de första spetsnaz-förbanden av modernt snitt. Sedan 2006 är det därför också naturligt nog extra uppmärksamhet på spetsnaz i ryska medier just denna dag. Klippet nedan sändes idag och visar några nyheter inom spetsnaz.

Mer ansiktsmasker verkar vara en trend inom spetsnaz.

I klippet syns ett nytt PDSS-förband, ett marint förband mot terrorister och diversanter som också benämns som spetsnaz (i detta fall inom stillahavsflottan). Man tänker enligt reportaget införa hästar bland sina vanliga transportmedel och har därför nyligen infört ridutbildning, med viss civil assistans.

Låt oss så avsluta med ett annat spetsnaz-klipp från idag som visar spetsnaz inom armén:

Som sagt, masktrend.

Det rör sig om ett ospecificerat spetsnaz-förband i Tambovområdet. Men med hjälp av Ryska elitförband kan man räkna ut att det torde röra sig om den 16. spetsnaz-brigaden.

Sovjets hemliga kartor över Sverige

Spetsnaz från Örebro är ett av de musikhistoriska inslagen i nya boken.

En av de aspekter med nya boken Ryska elitförband som väckt uppseende är de hemliga sovjetiska kartorna över Sverige. Att Sovjetunionen skapade extremt detaljerade kartor över andra länder, som Sverige, har länge varit känt men mycket om dessa kartor är ännu okänt.

En av de kartor över Sverige som min medförfattare Joakim von Braun och jag inte hade studerat när vi skrev vår bok var den över Sundsvall, som är lite extra intressant på grund av vissa objekt. Men tack vare den fenomenale Bo Sunnefeldt, känd från inte minst Pennan & Svärdet, kommer här med Bos medgivande ett komplement till vår bok om just Sundsvallskartan:

”Särskild färgsättning har gjorts av militärt intressanta objekt och samhällsviktiga installationer, till exempel hamnanläggningar, SJ:s lokstallar, det dåvarande luftvärnsregementet, oljedepåer, större industrier, post, telegrafstation med mera. Även terrängen – inklusive avgränsande vattendrag, höjdförhållanden, vattendjup samt till och med trädens höjd (!) – beskrivs noggrant.

På kartan finns också i princip all terräng och infrastruktur (med årstidsvariationer!) av militärt intresse komprimerat beskriven. Trots att texten saknar militär analys och slutsatser framgår det tydligt att underlaget är anpassat för en militär planläggning. Exempel på detta är beskrivningen av tidpunkter för besvärlig våghöjd, isläge, grynnor/grund, kajlängder, kranar, vattendjup och varvskapacitet. Större förrådsutrymmen jämte olje- och bränsledepåer i hamnområdet, även underjordiska, anges med bedömt innehåll. Inte bara flygplatsens läge i förhållande till staden framgår, utan även banans längd och beskaffenhet samt bedömd storlek på flygbränsledepån (cirka 20 ton).”

Sunnefeldts bedömning av kartans tillblivelse: ”Detaljeringsgraden har krävt manuell rekognoscering”. Nu vill du säkert se kartan ifråga och bäst är ju då att få se den i full storlek och det kan du göra på Karlsborgs fästningsmuseum som även har en tillfällig specialutställning som du nog vill se, ”Specialförband i världen”.

Största slaget och minsta ubåtarna

Tyska miniubåtar dyker nog upp igen nästa vecka på C4-Open i Malmö. FOTO: Peter Holst

Åtminstone en svensk rikstidning ägnar sig idag rejält åt att det är exakt 200 år sedan det största slaget i Tyskland och hela Europa före 1914. Det är SvD som på ett helt uppslag berättar om slaget med utsökt text av Dick Harrison och inte mindre god grafik.

Apropå Tyskland och militärhistoria syns här ovanför en tysk miniubåt modell Hecht. Att tyska miniubåtar utgjorde första efterkrigsgenerationen av sovjetiska miniubåtar kan du läsa om i Ryska elitförband. Du kan nog förvänta dig minst lika välgjorda modeller vid årets upplaga av C4-Open som går av stapeln i Malmö nästa helg.

Eskilstunas elit

Kent, Eskilstunas största band, sjunger ”Elite” med spansk undertext.

Idag kan man läsa i två tidningar om olika svenska frivilliga för Sovjetunionen som lyfts fram i min och Joakim von Brauns nya bok Ryska elitförband.

Tidningen Folket i Eskilstuna tar idag upp vår boks mest sensationella frivillige, Arthur Adams, född och delvis uppvuxen i Eskilstuna. Det var den 17 juni 1999 som Adams utnämndes till Rysslands hjälte, ett datum då den ryska säkerhetstjänstchefen var en då mycket okänd Vladimir Putin. Det är alltså först nu som detta blir känt i Eskilstuna, eller kanske man nu borde säga Gorod Geroj Eskilstuna (Hjältestaden Eskilstuna). Apropå Eskilstuna publicerades igår nya uppgifter och foton om Byringelägret inklusive en bild av en tidigare sovjetisk marinofficer, i svenska hemvärnets tjänst på vakt utanför slottet i Stockholm! För mer om sovjetiska soldater i Sverige under kriget se min tidigare bok Tyskar och allierade i Sverige.

I norra landsändan fokuserar Norrbottens-Kuriren idag istället på två män som efter sprängutbildning i Boden vid ingenjörtrupperna (Ing 4 som döptes om till Ing 3) blev frivilliga i Spanien, men inte i de välkända Interbrigaderna utan istället inom vad de själva kallade ”Specialtjänsten” eller partisanerna och deras sovjetiska chefer kallade för spetsnaz. Kuriren har bara tagit med några uppgifter ur vår bok. En av dem som inte kom med och som jag själv finner rätt spännande är att deras närmaste chef fick Östtysklands högsta utmärkelse. Mer om den och sovjetiska & ryska dekorationer och specialmärken finner man i Ryska elitförband, som släpps inom SMB till ett särskilt bra pris om några veckor.

Jakt på jägarförband

Ett nytt moment har nu lagts till Zapad-övningen.

Som Jägarchefen tog upp igår har nu jakt på jägarförband lagts till militärövningen Zapad, som formellt startar nu på fredag. Special- och jägarförband skall nu bekämpas av VV-trupper, dvs. inrikestrupper.

Inrikestrupperna, förkortade VV, lyder under inrikesministeriet MVD och inom VV finns både reguljära förband och egna elitförband inklusive specialförband. I det nya klippet ovan ser vi det som Jägarchefen tagit upp.

Miniubåtar, smygflyg och krigsbrudar


Den bandgående miniubåten Seeteufel tillverkad av Lennart Alvhult.

Världshistoriens märkligaste vapensystem finns nu samlade i en bok på svenska. Tredje rikets miniubåtar, monsterstridsvagnar, helikoptrar och smygflygplan – alla finns de med och jämförs även med senare tiders vapen.

Boken är premiebok i nya Pennan & Svärdet och heter Hitlers hemliga vapen, skriven av David Porter. Jag finner boken mycket värdefull eftersom den dels innehåller en stor mängd för mig helt nya uppgifter, dels jämför prestanda på ett grafiskt smart sätt. Boken ger nya insikter i den enorma satsning Tyskland gjorde i form av otaliga miniubåtar och dykarfarkoster, en satsning som inte minst ett visst land i öst tog över.

Det enda jag ogillar med Hitlers hemliga vapen är omslaget eftersom det inte gör boken rättvisa. Av bilderna på fram- och baksidan skulle man kunna tro att det är en bok enbart om raketer och kanoner. Så är inte fallet, boken är betydligt intressantare än omslaget. Apropå bokens avsnitt om Hitlers smygflygplan har en vänlig bloggläsare i Sollentuna hört av sig per e-post med vad som nog är en viktig men okänd pusselbit i historien om Hitlers smygflygplan. Den fick mig att helt tappa hakan. Stay tuned

På tal om okänd historia är den andra boken i P&S som jag vill rekommendera den nya boken om amerikanska flygare i Sverige under andra världskriget. I sin nya bok Lucky Strike berättar Jan-Olof Nilsson om svenska krigsbrudar, krigsbarn och allierade flygare med hjälp av en massa tidigare opublicerat stoff.

Tycker du Lennart Alvhults scratchbyggda Seeteufel ovan i skala 1/100 ser spännande ut? Då vill du nog spana in ett axplock av hans andra marina modeller. Det är inte så konstigt att Lennart anlitas av stora svenska företag för att bygga modeller och dioramor. Och om du bor i Skåne vill du sen nog även besöka C4-Open, där jag kommer att finnas med i form av ett pris, boken Spökpatrullen till bästa bidrag med tema specialförband.

Kalla krigets största marinsabotage?

Det marina specialförbandet såg sig som den återfödda eliten av Roms legioner, därav legionärerna i början av klippet.

Nya uppgifter om kalla krigets kanske största marina sabotageräd väcker stor uppmärksamhet i Ryssland. Kanske så pass att det påverkar relationerna mellan Ryssland och de eventuella sabotörernas hemland: Italien.

Som denna blogg tidigare tagit upp var Italiens marina specialförband fruktade pionjärer. Bloggaren ”Brezjnev” upplyste för några veckor sedan om att förbandet uppmärksammats i Ryssland eftersom en tidigare attackdykare, Ugo d’Esposito, uppgett att det var kamrater ur hans forna specialförband, Gamma-gruppen av X Flottiglia MAS, som sänkte ett sovjetiskt slagskepp 1955 genom en sabotageräd. Slagskeppet ifråga var tidigare italienskt och bar namnet Julius Caesar. Huvudmotivet för italienare att tio år efter 1945 sänka henne skulle ha varit hämnd – just Mussolinis marina specialförband var Caesars elitlegion Legio X i modern form. Slagskeppet Novorossijsk (f.d. Julius Caesar) sjönk och över 600 sovjetmatroser dödades, vilket bland annat resulterade i att marinchefen avskedades. Det första erkännandet av Ugo d’Esposito för några veckor sedan gjorde avtryck i både rysk press och rysk TV men detaljerna var knapphändiga. Nu har d’Esposito lämnat några till uppgifter. Det har blivit ytterligare ryska TV-inslag och de överlevande från slagskeppet ville redan efter det första erkännandet se en ny utredning om fartygets undergång.

Att i fredstid spränga ett slagskepp låter som ren galenskap. Icke desto mindre har många sovjetveteraner aldrig trott på den officiella sovjetiska olycksteorin och de har nu fått vatten på sin kvarn. Om man vill vara konspiratorisk kan man även fästa sig vid att slagskeppet gick under på årsdagen av Mussonlinis ”marsch mot Rom”, den 29 oktober. Det var därtill 1955 tio år efter kriget och både Caesars elitlegion och specialförbandet bar numret tio, X.

Joakim von Braun och undertecknad tar i vår kommande bok Ryska elitförband upp denna händelse.

Rysk militär förmåga 2016 och senare

Någon som inte vill testa specialförbandsfordonet?

Ryssland lättar nu på sekretessen kring flera nya projekt, en del nästan overkliga. I den igår publicerade artikeln i serien MILITÄRT berättade jag om den ”helipansarbil” som ska utvecklas för luftlandsättningstrupperna (VDV). Prototyperna i klippet ovan är nästan lika spännande.

Sist men inte minst publicerades igår följande på engelska om visioner av rysk, och i viss mån amerikansk, militär förmåga 2016-2050.

Tack för tipset om filmklippet ovan.

Nya eldhandvapnet för marina spetsnaz

Första offentliga filmklippet som visar eldgivning med ADS både över och under vattnet.

Ett av de mest intressanta vapnen som förevisades för dåvarande presidenten Medvedev under militärövningen Zapad-2009 var en prototyp av ADS, en ny automatkarbin speciellt framtagen för Rysslands marina spetsnaz.

Det unika med det kompakta undervattensvapnet ADS är att det, till skillnad från sin rätt monstruösa föregångare APS, är utstuderat amfibisk. APS var med sin 150 mm långa spikammunition OK på att skjuta under vattnet, men inte ovanför vattenytan. Nu är utvecklingsfasen hos TPKTIMasj i Tula av ersättaren ADS över, se klippet ovan. Gissningsvis lär vi få se mer av detta vapen under någon av de offentliga förevisningarna under Zapad-2013. Den första boken på svenska som i detalj beskriver moderna ryska specialvapen, Ryska elitförband, släpps nu i höst.

Fattar vi hur duktiga de är?

USA har just tackat ja till att tävla i Rysslands ”stridsvagns-OS” nästa år. Här ett klipp från den pågående stridsvagnstävlingen.

Kina vann och ”Team America” kom på plats 22 vid senaste ”OS i specialoperationer”. USA:s försvarsminister har dock just tackat ja till en rysk inbjudan att delta i Rysslands OS för stridsvagnar nästa år.

Förlagan till nästa års moderna tornerspel pågår just, se klippet ovan. Tyskland och Italien har även inbjudits. Det är oklart för mig om fler västländer fått en inbjudan, någon läsare som vet mer?

Olika staters specialförband möts allt oftare inom internationella mästerskap, senast var det Warrior Competition i Jordanien. Där fanns inte något lag från Rysslands militär, bara några ryska livvakter baserade i London (några dock sannolikt med spetsnaz-bakgrund). Kinesiska staten hade dock skickat två lag, från deras paramilitära specialstyrkor. Intressant nog placerade sig dessa lag som första och andra lag medan däremot ”Team America” (officiellt listade som IDS, USA) kom på plats 22. Nu kom visserligen två andra USA-lag före ”Team America”, men bara på plats 20 och 21. För den som vill läsa ett mycket underhållande reportage om årets Warrior Competition rekommenderar jag varmt Josh Eells artikel.

Klipp från årets Warrior Competition.

För övrigt har jag ur senaste Pennan & Svärdet just beställt Anna-Lena Lauréns I bergen finns inga herrar. Boken handlar om dagens Kaukasien och inte minst augustikriget 2008. En annan bok i nya Pennan har jag redan och vill rekommendera, Lova att du kommer tillbaka av Orlando Figes. Snacka om stark kärlek…

Attackdykare, dykarfarkoster och miniubåtar

Mycket sevärd kortfilm om marina specialförband.

Upptäckte just denna enastående militära dokumentärfilm från hösten 1945 om några av pionjärerna inom marina specialförband. Jag har aldrig sett något liknande i form av rörliga bilder.

Det är viktigt att inte glömma bort i hur hög grad Italien gick före inom dessa sammanhang. Läs om Raffaele Paolucci och Raffaele Rossetti (ja, de hade samma förnamn). Dokumentärfilmen ovan har producerats av amerikanska OSS, föregångaren till CIA, med hjälp av erövrade tyska arkiv. Filmen är toppen men hade kunnat nämna en till nation med stort intresse för dessa förmågor, som satte igång med sin utveckling av marina specialförband före andra världskriget. Till detta finns anledning att återkomma.

Spetsnaz med holografiska sikten

Detta nya klipp med SSO-spetsnaz släpptes idag av den ryska militära TV-kanalen Zvezda.

Att försvarsministeriets direktunderställda SSO-spetsnaz kan bära amerikanska hjälmar och uniformer har redan visats. Men i det nya klippet om dem syns en till sak lite tydligare.

Klippet ovan är enligt Zvezda inspelat i Kaukasus, inte så långt från Elbrus. Som en läsare av föregående inlägg vänligt påpekat (tack, CA) ser det ut som holografiska sikten från amerikanska EOTech. Är de inte från EOTech så liknar de dessa. Har själv aldrig testat holografiskt sikte och undrar just om det är så fantastiskt som reklamen påstår.

SSO-spetsnaz byter om

Nya scener med SSO-spetsnaz, ryska försvarsministeriets nya och högsta form av spetsnaz.

Som en läsare har påpekat så bär SSO-spetsnaz intressanta hjälmar. Om det inte är amerikanska original av modellen Ops-Core FAST Base Jump så är det kopior. I klippet ovan syns även att man kan bära multicam (original/kopia?). Kombinationen av dessa hjälmar och kläder gör det svårt att skilja SSO från amerikanska specialförband.

Sedan tidigare är känt att vissa ryska spetsnazförband har uppträtt i uniformer med amerikanskt multicam-mönster. Men nu ser vi alltså en kombination av hjälmar och uniformer av amerikanskt fabrikat eller snitt. Notera att man först bär ryska uniformer i nytt, digitalt ökenmönster men vid 2:16 byter om till multicam.

Påpeka gärna fler detaljer.

Zapad och jägarchefen

Senaste ryska höjdarklippet visar ett nytt spetsnazförband direkt under försvarsministern. Viss mtrl har amerikanskt och danskt (?) camomönster.

Huvudsyftet med den kommande storövningen ”Zapad-2013” (”Väst-2013”) blir enligt estniska försvarsexperter att ”hålla Nato-förstärkningar borta från regionen”. Tre verktyg nämns för detta: luftvärnssystem, ryska baltflottan och markrobotar.

Dessa uppgifter har på något sätt missats i den senaste vågen av svensk säkerhetsdebatt. Lite trist, eftersom nästa drag i Östersjön kanske borde vara viktigare än att ”Sverige har tappat ansiktet”. Andra uppgifter som svenska medier hittills (rätta mig om jag har fel) inte tagit upp är denna om Zapad-2013 och Öresund (svårt tro på den, men att Öresund tas upp – vad innebär det?) och etableringen av en första rysk flygbas i Vitryssland/Belarus med start i år.

Rysk TV om etableringen av rysk flygbas i Vitryssland/Belarus med start i år plus överföring av mer luftvärn. Klippet har engelsk textning, som dock behöver aktiveras under bilden.

Sist men inte minst vill jag uppmärksamma att det finns en ny högintressant blogg i listan till höger, Jägarchefen.