Kategoriarkiv: Specialistofficersutbildning

Replik på inlägg om högre specialistofficersutbildning

Replik på ”Högre specialistofficersutbildning – en kvalificerad försvarsgrensvis utbildning eller urvattnad försvarsmaktsgemensam?” av Hans Hansson, chef MHS H tillika huvudprojektledare i OR-projektet, med flera:

Förvaltare Håkan Lindberg vid Sjöstridsskolan skriver i ett debattinlägg publicerat 27 september på FM bloggportal om fortsatt utveckling av specialistofficerare.

Vi kan konstatera att något missförstånd måste ha uppstått i dialogen mellan Håkan och OR-projektet. Vi välkomnar alla idéer och synpunkter, och försöker verkligen ta oss an våra uppdrag med öppet sinne. Vår förhoppning är att detta inlägg klarlägger OR-projektets ståndpunkt och arbetssätt där hög delaktighet i utformningen av en fortsatt utveckling för specialistofficerare är en förutsättning för ett resultat som tillfredsställer både krigsförbandens och övriga organisations behov av kompetenta medarbetare.

Försvarsmakten genomgår för närvarande den största förändringen sedan värnplikten infördes. Dels har ett nytt(nygammalt) befälssystem införts, och dels har Försvarsmaktens personalförsörjning nästan samtidigt ställts om genom att den mer än hundraåriga allmänna värnplikten lagts till vila. Värnplikten har ersatts av en helt frivillig personalförsörjning av Försvarsmaktens krigsförband och övriga organisation.

För att stödja denna utveckling har Försvarsmaktens högkvarter gett Militärhögskolan Halmstad (MHS H) i uppdrag att genomföra ett projektarbete under några år med namnet OR-projektet (Other Ranks-projektet). En av OR-projektets främsta uppgifter är att skapa ett yrkesutvecklingssystem som omfattar hela OR-kategorins personal, det vill säga alla gruppbefäl, soldater, sjömän och specialistofficerare, både de som tjänstgör på hel- eller deltid. Motsvarande uppgift har givits till Militärhögskolan Karlberg för officerare.

Försvarsmaktens första grundutbildade specialistofficerare tog examen i juni 2008 och de första av dessa befordrades till OR 7 (fanjunkare) detta år. Om avsikterna med specialistofficerssystemet efterlevs, kommer de första av dessa att tillträda befattningar i nivå OR 8 (förvaltare) som tidigast 2017. Av detta skäl har OR-projektet avvaktat med att utveckla hur en fortsatt specialistofficersutveckling kan se ut. Vi har sedan juni i år börjat vårt arbete med detta, utgående från de befattningar i OR 8 som finns i Försvarsmaktens organisation.

I Försvarsmakten finns idag ungefär lika många OR 8 befattningar i krigsförbanden som i den övriga organisationen. Det som utmärker en majoritet (inte alla) av dessa befattningar är att de inte primärt arbetar med samma uppgifter som befattningarna tidigare i nivå OR 7 gjorde. Det krävs något annat. Befattningar återfinns dels i krigsförband på kompaninivå och högre, dels i staber (regional- och brigadstaber), dels i Högkvarteret och dels vid Försvarets materielverk. Det handlar här om något annat och sannolikt bredare än att direkt arbeta med det man tidigare gjorde.

Utgående från ovan har vi hitintills identifierat tre nya förmågor (för de flesta specialistofficerare, inte alla) nämligen:

  • Förmåga till ett mer indirekt ledarskap,
  • Förmåga att delta i stabsarbete (freds- som krigsstab) tillsammans med stabsofficerare,
  • Kunskap om Försvarsmakten som helhet och den miljö som Försvarsmakten verkar i.

Vilka kunskaps- och färdighetsmål som ska ställas, hur kunskaperna ska utvecklas – genom militär skola eller distanslärande eller ”on-the-job”-training – och var de ska inhämtas, har vi ännu inte diskuterat. Detta är just nu inte det viktigaste, utan det är att identifiera den gemensamma nämnaren bland de mer än 120 olika befattningstyperna som förvaltarna återfinns bland. Vad behöver en förvaltare kunna och vad behöver han eller hon inte kunna? Vad ska vara gemensamt, vad ska kunna utövas direkt och vad ska kunna omsättas först senare på nästa (och följande) befattning? Vissa befattningar för OR 8 kräver mycket kvalificerad och specifik kompetens, exempelvis några maskinchefsbefattningar vilka kräver att man är nästan fullt utbildad sjöingenjör. Dessutom kräver vissa befattningar i Högkvarteret och på Försvarets materielverk djup teknisk kompetens.

Vi kommer i vår sista leverans som vi fortsatt planerar ska komma i december i år, att ge förslag kring fortsatt utveckling av specialistofficerare. Vi skriver här avsiktligt inte fortsatt utbildning, eftersom kunskaper och färdigheter kan inhämtas på så många fler sätt än genom att sitta på skolbänken. Dock är det viktigt att vi har tydliga kunskaps- och färdighetsmål och att de är mätbara. Vi måste i Försvarsmakten även bli bättre på att validera och tillgodoräkna det som lärts på annat sätt än vid en militär skola – och framförallt vid en specifik militär skola. Detta är en sak som det nu pågående försöket med en anpassad specialistofficersutbildning (ASOU) för erfarna gruppbefäl ska hjälpa oss att utveckla.

I OR-projektet ingår sedan projektstart flottiljförvaltare Anders Wiberg från Sjöstridsskolan (SSS) och örlogskapten Patrik L Rydell från MHS H, vilka svarar för att de marina stridskrafternas särart och behov tillvaratas i projektarbetet. Vidare ingår representanter från Markstridsskolan (MSS) och Luftstridsskolan (LSS). Projektet har kontakt med Försvarsmaktens personal bland annat genom de möten med OR 1/5 (gruppbefäl, soldater och sjömän) och OR 6/9 (specialistofficerare) som genomförts varje halvår under projektet. I en av våra referensgrupper ingår representanter bland annat för Marinbasen och SSS. Dessutom bidrar samtliga utbildningschefer på Försvarsmaktens skolor och centrum direkt i utvecklingsarbetet vid möten som genomförs två gånger om året. OR-projektet lämnar förslag till utveckling av OR-systemet till HKV PROD och PERSS vilka bereder och omsätter dessa.

Information om vårt arbete kan återfinnas via Försvarsmaktens intranät via MHS H sida. Håkan, liksom alla andra intresserade, är alltid välkomna att kontakta oss direkt eller framföra synpunkter vid OR-projektets möten och i remissutskick inför våra leveranser.

Hans Hansson, chef MHS H, tillika huvudprojektledare i OR-projektet
Claes Bergström, chef ORE MHS H, tillika projektledare i OR-projektet
Joachim Blomgren, regementsförvaltare, MSS
Jacob Flodén, major, MHS H, tillika ansvarig GMU
Eva Järkenstedt, kapten, LSS
Patrik L Rydell, örlogskapten, MHS H, tillika ansvarig SOU
Anders Wiberg, flottiljförvaltare, SSS

Högre specialistofficersutbildning – en kvalificerad försvarsgrensvis utbildning eller urvattnad försvarsmaktsgemensam?

Debattinlägg av förvaltare Håkan Lindberg, Sjöstridsskolan:

Detta inlägg vill förmedla min personliga syn på hur utbildningen inom OR 8/9 skall se ut. Jag använder uttrycket Marinen eftersom jag anser att en återgång till att åtminstone använda de gamla vapenslagsbenämningarna är en väg mot att återställa känslan och engagemanget för FM både inom och utom.

Mitt grundantagande är att uppgiften för OR i Marinen är att bygga mycket fungerande tjänstegrenar som kan liknas vi de tegelstenar som bygger ett hus. Sedan är det OF:s uppgift att med ett gott material rita och leda byggandet av huset Marinen.

Vi har många goda traditioner i försvarsmaktens olika delar och för att bygga något nytt krävs att man har känsla för sina traditioner – lite som i musikalen ’Spelman på taket’ som utspelar sig i en judisk shtetel (by) i Tsar-Ryssland. I den säger rabbinen ”Att utan traditioner blir livet ostadigt som en fiolspelman på ett brant tak” och det stämmer ju ganska bra.

För att skapa en djup kompetens och känsla för sitt vapenslag så hävdar jag att utbildningen till OR-8/9 skall ske på de olika stridsskolorna och ha som mål att skapa en specialistofficer med mycket djup kunskap om de olika miljöer där resp. vapenslag verkar.

En OR-6/7 skall ha djup kunskap på stridsteknisk nivå för att kunna verka på fartygs-/division-/plutons- och kompaninivå.

En OR 8/9 skall kunna verka på flottilj-/regements-/brigad-nivå i syfte att kunna bidra med stort kontaktnät och allmän erfarenhet av stridens genomförande på taktisk nivå som ett stöd till cheferna på dessa nivåer. Vidare krävs en mycket god kunskap om det egna vapenslaget då man i dessa nivåer bestrider tjänster som lärare och handläggare på skolor och centra.

Min vision är en utbildning där man dels använder den kompetens som finns på våra försvarsgrensspecifika stridskolor (SSS, MSS, LSS) samt nyttjar det kursutbud som finns på FHS. För det sistnämnda tänker jag mig att eleverna ur den högre SO-utbildningen till del kan läsa samma kurser som elever ur OP/TA eller HSU. Detta skulle enligt mitt förmenande ge en mycket spännande utbildningsmiljö och skapa både förståelse, erfarenhetsöverföring och kontaktnät för alla de inblandade elevgrupperna.

Vad jag inte vill ha är en urvattnad försvarsgrensgemensam utbildning där man anpassar innehållet till minsta gemensamma nämnare som vi prövat tidigare under de senaste 15 åren med utomordentligt dåligt resultat.

Det försvarsgrensgemensamma är en uppgift för OF, inte OR!

Vi kan som exempel ta områdena ledning och logistik där förutsättningarna skiljer sig diametralt åt om man är i skärgården, till sjöss, i luften, på flygbas, i skogsterräng eller urban miljö.

Specialistofficerarna måste i första hand vara experter inom eget vapenslag!

Nu frågar sig vän av ordning: Har jag då framfört detta till OR-projektet och svaret är ja. Tyvärr blev svaret inte det jag tänkt mig. Representanten för MHS H bemötte mitt förslag med orden ”Så kan vi ju inte göra. Det måste ju vara något vi kan genomföra här i Halmstad.”

Jag blir uppriktigt sagt ledsen när man låter ”bya-politik” styra våra utbildningar istället för att ha ett öppet sinne för att se hur man kan få bästa kvalitet för en så liten kostnad som möjligt.

Därför meddelar jag min önskan att man låter de vapenslagsvisa stridsskolorna styra den högre specialistofficersutbildningen i syfte att använda befintliga resurser till att skapa specialistofficerare i OR-8/9 som har mycket god kompetens inom eget vapenslag på taktisk nivå.

Förvaltare Håkan Lindberg, Sjöstridsskolan