Största slaget och minsta ubåtarna

Tyska miniubåtar dyker nog upp igen nästa vecka på C4-Open i Malmö. FOTO: Peter Holst

Åtminstone en svensk rikstidning ägnar sig idag rejält åt att det är exakt 200 år sedan det största slaget i Tyskland och hela Europa före 1914. Det är SvD som på ett helt uppslag berättar om slaget med utsökt text av Dick Harrison och inte mindre god grafik.

Apropå Tyskland och militärhistoria syns här ovanför en tysk miniubåt modell Hecht. Att tyska miniubåtar utgjorde första efterkrigsgenerationen av sovjetiska miniubåtar kan du läsa om i Ryska elitförband. Du kan nog förvänta dig minst lika välgjorda modeller vid årets upplaga av C4-Open som går av stapeln i Malmö nästa helg.

”Sveriges avsked till kriget?”

Så här var det ifjol dessa dagar i Leipzig.

Imorgon är det exakt 200 år sedan inledningen av det största slaget i Europa före första världskriget. Mig veterligen har riksmedierna ännu inte tagit upp detta (rätta mig gärna om jag har fel) men…

I Uppsala har i alla fall historikern Anders Björnsson tagit till orda under rubriken ”Sveriges avsked till kriget?” och skriver bland annat att genom ”slaget lades grunden för svensk freds- och neutralitetspolitik under närmare två hundra år” samt att slaget ”befäste Rysslands roll som en spelare i europeisk politik”.

Mer brittiskt i svenska armén

Hela ”Ouvertyr 1813” om slaget om Leipzig uruppförs nu på lördag.

Höjdpunkterna i 200-årsminnet av det största slaget i Europa före 1914 är bara några dagar bort. I brittiska armén kommer detta att uppmärksammas, men hur blir det med svenska statens närvaro i Leipzig 2013?

Vid Royal Horse Artillery kommer man i nästa vecka ha en högtidsmiddag med anledning av dess Rocket Troops deltagande under svenskt befäl vid slaget om Leipzig. Faktum är att Rocket Troop ständigt påminns om sin tid under Sverige genom att man inkorporerat den svenska flaggan i sitt emblem. För att citera från den just länkade sidan: ”Rocket Troop, commanded by Captain Richard Bogue, played a most distinguished part in the in the Battle of Leipzig in October 1813 as the only unit of the British Army present, and was attached to the Bodyguard of the Crown Prince of Sweden”.

Kapten Richard Bogue fick den svenska medaljen För tapperhet i fält och har ett fint minnesmärke samt en gata uppkallad efter sig.

Får man hoppas att någon läsare av denna blogg hör av sig med upplysningar om svenskt statligt deltagande i 200-årsminnet. Eller är det så att allt numera hänger på ideella krafter? Obetalda entusiaster i all ära, men borde inte svenska staten på något sätt finnas med i Leipzig de närmaste dagarna och hedra inte minst de där stupade svenska soldaterna? Kanske jag bara inte har upptäckt något? Upplys mig och bloggens läsare.

Apropå brittiskt i svenska armén fick jag nyligen bilden nedan av fallskärmsjägare Stig Sune Blomqvist via hans dotterson Felix Blomqvist Brännström. Studera detaljerna.

Svenska frivilliga paratroopers kort före de ska fällas över Normandie?

Var Blomqvist en av de svenska frivilliga i brittisk uniform 1944 undrar kanske någon. Han bär ju en brittisk Denison-smock och ser ut att förbereda sig för ett hopp över Normandie eller Arnhem. Alla som läst Svenskar i krig vet att flera frivilliga svenskar hoppade i allierad tjänst under andra världskriget. Men nej, detta är helt enkelt den brittiska look som Fallskärmsjägarskolan (FJS) hade de första åren, bilden är tagen 1954 någonstans i trakten av FJS/K 3. Tack för bilden, Felix!

Sveriges stora krigstida allierade: Ryssland

Hur viktigt var det brittisk-svenska raketartilleriet vid slaget om Leipzig 1813? Det utreder Rocket Troop Leipzig 1813.

Om en vecka är det dags, det blir då precis 200 år sedan det största slaget i Europa före 1914. Hur kommer det att uppmärksammas i Sverige? Vi deltog ju, med raketartilleri och allt.

Det finns många märkligt okända aspekter av slaget vid Leipzig, inte minst att en av Sveriges stora allierade då var Ryssland och att en brittisk raketartillerienhet ingick i de svenska styrkorna (se klippet ovan). Men i oktobernumret av Militär Historia presenteras slaget på ett pedagogiskt sätt av historikern och författaren Olle Larsson. Vad gäller vad som nu kommer att ske under de närmaste dagarna med anledning av 200-årsminnet så har en vänlig läsare av mitt inlägg ”Vårt krig mot Napoleon” kommit med ett kreativt förslag: att starta en tråd på Twitter om svenska aspekter av Leipzig 1813-2013. Jag följer Staffan E:s råd och börjar ikväll twittra med #Leipzig1813SE

För övrigt ger nya numret av Pennan & Svärdet en andra chans till dem som missade flygboken Lucky Strike, som just utnämndes till Årets flygbok. En annan bok som jag varmt vill rekommendera i nya Pennan är T-kontoret av Sam Nilsson, som handlar om vår underrättelsetjänst under det klassiska kalla kriget och innehåller hemliga agenters bilder och annat ovanligt spännande.

Miniubåtar, smygflyg och krigsbrudar


Den bandgående miniubåten Seeteufel tillverkad av Lennart Alvhult.

Världshistoriens märkligaste vapensystem finns nu samlade i en bok på svenska. Tredje rikets miniubåtar, monsterstridsvagnar, helikoptrar och smygflygplan – alla finns de med och jämförs även med senare tiders vapen.

Boken är premiebok i nya Pennan & Svärdet och heter Hitlers hemliga vapen, skriven av David Porter. Jag finner boken mycket värdefull eftersom den dels innehåller en stor mängd för mig helt nya uppgifter, dels jämför prestanda på ett grafiskt smart sätt. Boken ger nya insikter i den enorma satsning Tyskland gjorde i form av otaliga miniubåtar och dykarfarkoster, en satsning som inte minst ett visst land i öst tog över.

Det enda jag ogillar med Hitlers hemliga vapen är omslaget eftersom det inte gör boken rättvisa. Av bilderna på fram- och baksidan skulle man kunna tro att det är en bok enbart om raketer och kanoner. Så är inte fallet, boken är betydligt intressantare än omslaget. Apropå bokens avsnitt om Hitlers smygflygplan har en vänlig bloggläsare i Sollentuna hört av sig per e-post med vad som nog är en viktig men okänd pusselbit i historien om Hitlers smygflygplan. Den fick mig att helt tappa hakan. Stay tuned

På tal om okänd historia är den andra boken i P&S som jag vill rekommendera den nya boken om amerikanska flygare i Sverige under andra världskriget. I sin nya bok Lucky Strike berättar Jan-Olof Nilsson om svenska krigsbrudar, krigsbarn och allierade flygare med hjälp av en massa tidigare opublicerat stoff.

Tycker du Lennart Alvhults scratchbyggda Seeteufel ovan i skala 1/100 ser spännande ut? Då vill du nog spana in ett axplock av hans andra marina modeller. Det är inte så konstigt att Lennart anlitas av stora svenska företag för att bygga modeller och dioramor. Och om du bor i Skåne vill du sen nog även besöka C4-Open, där jag kommer att finnas med i form av ett pris, boken Spökpatrullen till bästa bidrag med tema specialförband.

Inspirerande officerare

Den 26 september 1983 var kanske den mörkaste dagen i världshistorien.

Det räcker med en hastig blick på Wiseman och Krigsvetenskapsakademins blogg för att bli deprimerad. Var ska man hämta kraft för att fortsätta verka för svenskt försvar och varför går denna blogg nu in på sitt femte år?

Först och främst skulle jag vilja tacka alla inom Försvarsmakten som trots nedskärningar och nu även minskad övningsverksamhet fortsätter bemanna landets största försäkringsbolag. Ni alla och särskilt några specifika officerare – några avlidna, några högst levande – är min främsta drivkraft. Men man kan även inspireras av utländska officerare och två jag särskilt skulle vilja nämna är den i dagarna högaktuelle Stanislav Petrov, se klippet ovan, och Robert Campbell. Petrovs sunda förnuft kan sägas ha avgjort världens öde den 26 september 1983, alltså snart exakt 30 år sedan. Paradoxalt nog kan man även inspireras av den mer rigida hållning som Robert Campbell uppvisade – snacka om att hålla vad man lovat.

Imorgon är det fyra år sedan denna blogg sjösattes. Inläggen får i regel få kommentarer men antalet träffar är nu snart 750,000 och visar väl att den fyller en funktion. Skulle jag önska mig något på ”födelsedagen” skulle det vara några ord från dig som läser dessa rader. Jag undrar, har du haft någon nytta av bloggen, ett särskilt minne av den?

Hitlers kalsonger snart sålda?

Denna fullskaliga kopia av världens enda Horten 229 blev till i samband med National Geographics dokumentär om planet.

Jag är rätt less på allt som börjar med ”Hitlers” men tack och lov råkade det Hitler-program jag senast slog på vara riktigt givande. Jag fick se något jag trodde inte existerade, en bevarad Horten 229.

Att tyskarna under andra världskriget hann designa en bemannad flygande vinge, det visste jag. Men jag måste erkänna att jag inte hade en aning om att Horten Ho 229 även hann flyga flera gånger och att ett exemplar finns kvar än idag, i ett förråd i USA. Men genom National Geographics dokumentär ”Hitler’s Stealth Fighter”, nyligen visad på svenska Kanal 10, fick jag lära mig en hel del om både Ho 229 och den större men ofullbordade Ho 18. Vad gäller teknik/vapen så är ”Hitler’s Stealth Fighter” nog det mest spännande jag sett. Inte minst gillade jag att se hur de konstruerade kopian i skala 1:1. Skulle tro att programmet sänds fler gånger, men kanske på annan kanal.

Men Hitlers kalsonger då? Tja, inga finns kvar mig veterligen. Men en vacker dag lär de nog dyka upp på någon auktionssajt…

Tyskland kan ta tillbaka värnplikten

Så här såg det ut för två år sedan när Tysklands ”sista” värnpliktiga visades upp, men nu blåser nya vindar.

Förbundskansler Angela Merkels parti CDU överväger nu att låta återinföra den värnplikt som avskaffades så sent som 2011. Dessa uppgifter publiceras idag i ett av Tysklands ledande nyhetsmagasin, Focus.

Bakgrunden är bland annat att det i förra veckan publicerades nattsvarta siffror om det tyska yrkesförsvaret, en tidigare hög chef i tyska försvarsdepartementet betecknade det till och med som havererat. I Sverige har dessa uppgifter ännu vare sig publicerats eller kommenterats, liksom fallet är med uppgifterna om Norges utökade värnplikt.

Det bör slutligen påpekas att de amerikanska stridsvagnar i Tyskland som syns i klippet ovan också blev historia i mars i år. Då lämnade som bekant (?) den sista amerikanska stridsvagnen tysk mark.

Stort tack för tipset om Focus-artikeln, Rolf!

Fattar vi hur duktiga de är?

USA har just tackat ja till att tävla i Rysslands ”stridsvagns-OS” nästa år. Här ett klipp från den pågående stridsvagnstävlingen.

Kina vann och ”Team America” kom på plats 22 vid senaste ”OS i specialoperationer”. USA:s försvarsminister har dock just tackat ja till en rysk inbjudan att delta i Rysslands OS för stridsvagnar nästa år.

Förlagan till nästa års moderna tornerspel pågår just, se klippet ovan. Tyskland och Italien har även inbjudits. Det är oklart för mig om fler västländer fått en inbjudan, någon läsare som vet mer?

Olika staters specialförband möts allt oftare inom internationella mästerskap, senast var det Warrior Competition i Jordanien. Där fanns inte något lag från Rysslands militär, bara några ryska livvakter baserade i London (några dock sannolikt med spetsnaz-bakgrund). Kinesiska staten hade dock skickat två lag, från deras paramilitära specialstyrkor. Intressant nog placerade sig dessa lag som första och andra lag medan däremot ”Team America” (officiellt listade som IDS, USA) kom på plats 22. Nu kom visserligen två andra USA-lag före ”Team America”, men bara på plats 20 och 21. För den som vill läsa ett mycket underhållande reportage om årets Warrior Competition rekommenderar jag varmt Josh Eells artikel.

Klipp från årets Warrior Competition.

För övrigt har jag ur senaste Pennan & Svärdet just beställt Anna-Lena Lauréns I bergen finns inga herrar. Boken handlar om dagens Kaukasien och inte minst augustikriget 2008. En annan bok i nya Pennan har jag redan och vill rekommendera, Lova att du kommer tillbaka av Orlando Figes. Snacka om stark kärlek…

Attackdykare, dykarfarkoster och miniubåtar

Mycket sevärd kortfilm om marina specialförband.

Upptäckte just denna enastående militära dokumentärfilm från hösten 1945 om några av pionjärerna inom marina specialförband. Jag har aldrig sett något liknande i form av rörliga bilder.

Det är viktigt att inte glömma bort i hur hög grad Italien gick före inom dessa sammanhang. Läs om Raffaele Paolucci och Raffaele Rossetti (ja, de hade samma förnamn). Dokumentärfilmen ovan har producerats av amerikanska OSS, föregångaren till CIA, med hjälp av erövrade tyska arkiv. Filmen är toppen men hade kunnat nämna en till nation med stort intresse för dessa förmågor, som satte igång med sin utveckling av marina specialförband före andra världskriget. Till detta finns anledning att återkomma.

Största slaget i Europa före 1914

Mindre än ett år efter invigningen av slaget vid Leipzigs enorma monument utbröt första världskriget.

Minnet av det största slaget i Europa före 1914 är inte särskilt stort i Sverige. Vi närmar oss dock med stormsteg dagen då det blir exakt 200 år sedan.

Det är vårt krig mot Napoleon vi talar om. Men ingenting, mig veterligen, tyder ännu på att svenska medier insett hur enormt slaget var och hur viktigt det anses vara i många av Europas länder. Tysklands främsta militärhistoriska tidskrift har givetvis slaget vid Leipzig som största aktualitet. Nog kunde vi svenskar, som också direkt deltog i slaget, ägna det åtminstone en tanke?

För aktuell info om alla händelser kring 200-årsminnet av slaget vid Leipzig, se slagets hemsida.

Minst TVÅ frivilliga i livet

Herman Berglund på NF-uppdrag i Saar, med cykel framför förläggningen i Beckingen.

Det blev flera reaktioner på mitt inlägg ”Är Berndt den siste frivillige?”. Jag blev glatt överraskad att få höra av Staffan Berglund att hans far Herman även han var med i Saar som sjukvårdare och ännu lever.

Dessutom kunde Staffan Berglund berätta att han själv gjort FN-tjänst (FN-bat 24) i en radioterrängbil med en kille vars pappa också tjänstgjort för NF i Saar. Snacka om märklig slump! Herman Berglund fyller 100 år den 12 juli. Får jag passa på att önska honom en härlig födelsedag och flera år till? Vill fler gratta honom offentligt går det bra här under genom att lämna en kommentar.

Är Berndt den siste frivillige?

Svenska brigadens marsch, för de finlandsfrivilliga 1918.

Internationella brigadens marsch, för de spanienfrivilliga 1936-39.

Jag fick ett fint tips från en läsare av denna blog (tack, OH). Det finns alltså en svensk kvar i livet från den frivilligstyrka som 1934 for ner till Saar som en dåtida svensk FN-trupp. Nästa år är det 80 år sedan denna episod utspelade sig.

Att någon från Saarbataljonen ännu skulle finnas kvar hade jag ingen aning om. Berndt Enström är nog inte bara den siste från sin bataljon, jag skulle säga att han sannolikt är den siste svensk i livet från någon utlandsinsats före andra världskriget. Som ni kanske redan vet finner jag dessa insatser minst lika intressanta som striderna vid Stalingrad och Bastogne och ägnade därför flera år åt att forska i svenskarna i krigen 1914-1939. Räknar mig som väldigt lyckligt lottad som hade möjlighet att på 1980-talet träffa och intervjua flera svenska frivilliga från dessa år. Som ”ljudillustration” spelar jag här ovanför marscherna för de två största frivilligkontingenterna före andra världskriget.

Ha en trevlig nationaldag förresten!

”Stank som ett slakthus”

Tirpitz från luften.

Nya rön om Hitlers största slagskepp och det svenska nazistpartiet SSS. Jag syftar på två av vårens stora boknyheter, som jag just nu läser samtidigt.

Miniubåtsattacker och legendariskt svåra RAF-uppdrag är de huvudsakliga ingredienserna i varje skildring av Hitlers största slagskepp. Men tack och lov har Patrick Bishop inte glömt bort de norska agentbidragen till sänkningen av Tirpitz och det är även gott om svenska kopplingar i hans Uppdrag Tirpitz, premiebok inom SMB. Bishop glömmer inte heller att berätta det där jag särskilt uppskattar, alltså hur det gick sen och i det sammanhanget påminner han om hur Tirpitz på grund av alla lik även efter krigsslutet ”stank som ett slakthus”. Kort sagt är Uppdrag Tirpitz synnerligen läsvärd, särskilt inför en resa till Tromsö eller Alta, hennes sista ”hem” och bägge med mycket sevärda Tirpitz-muséer (olika är de också).

Nya rön finner man även i arkeologen Magnus Alkarps första bok om Sverige under andra världskriget, Fyra dagar i april. Fokus för denna bok är de våldsamma men märkligt bortglömda påskkravallerna i Uppsala 1943, med nazistpartiet Svensksocialistisk samling som motor och tysk militär uppladdning i Norge i bakgrunden. Men varför en arkeolog? Jag är som ni kanske vet lite svag för arkeologi, både Härskarplanen (inte min bok men skrev förordet) och Spökpatrullen vittnar väl om det. Men det finns också direkta orsaker varför det var lämpligt att en arkeolog skulle ta sig an påskkravallerna i Uppsala 1943. Svenska arkeologer och tyska försök att infiltrera den svenska arkeologin är en del av dessa händelser.

En sak jag har invändningar mot är inte specifikt riktad mot Magnus Alkarp. Hur Alkarp och många andra uttyder SSS: Svensk socialistisk samling. SSS:arna själva skrev Svensksocialistisk samling (ibland Svensk-socialistisk samling) i SSS-pressen och på affischer. Jag tycker det finns en poäng med SSS:arnas eget skrivsätt eftersom de inte bekände sig till socialismen som sådan utan svensksocialismen, deras svar på nationalsocialismen. Det var väl ett inte särskilt övertygande sätt att markera självständighet gentemot Tredje riket och NSDAP, men icke desto mindre förordar jag att inte särskriva.

Syrien – Just tell me where this will end

När det gäller utvecklingen i Syrien verkar det som om att radikaliseringen i oppositionen har tilltagit. Indikationerna är flera. Frankrike, som tidigare propagerat för beväpning av oppositionen, har nu bytt kurs i frågan. Turkiet har också börjat att förändra sitt beteende och blivit mer försiktigt med stöd till olika grupper. Paraplyorganisationens ledare Moaz al-Khatib avgick […]

Steiners brittiska SS-frivilliga

SS-generalen Felix Steiner framkallar känslor i filmen ”Undergången”.

Flera nya uppgifter om SS inklusive dess mer militära gren Waffen-SS publiceras nu för första gången på svenska i SS – en ny historia av Adrian Weale. Jag har läst boken och kan utlova både nyheter och tänkvärd analys.

Den brittiske underrättelseofficeren och författaren Adrian Weale lyckas i sin nya bok beskriva hela den komplicerade och mytomspunna SS-organisationen på ett både givande och nytt sätt. Nytt genom att han själv forskat fram flera nya uppgifter och genom att hans analys av Waffen-SS lär bli citerad många år framöver.

De drygt 60 brittiska SS-frivilliga får särskild belysning av Weale. Bland den miljon män som bar SS-uniform var de brittiska frivilliga en droppe i havet men icke desto mindre är det synnerligen läsvärt och med lite svensk koppling, eftersom de under en tid tillhörde samma kompani som flertalet svenskar i division ”Nordland”. Bland SS-britterna fanns både en tidigare medlem av RAF och specialförbandet SAS. Weale kommer även med kontroversiella uppgifter om britternas chef och beskyddare under krigets sista dagar, general Felix Steiner. Jag har diskuterat uppgifterna med några författarkollegor och vi finner dem vara möjliga, fortsättning följer.

Som om SS-britterna inte var nog bisarra presenterar Weale även nya rön om den handfull amerikaner, inte bara av tysk börd, som kom med i SS. Två var till och med från samma delstat, Missouri.

SS – en ny historia kostar som månadens premiebok 98,- inom SMB. Premiebok förutsätter att man beställer en till bok/film/pryl.

Kalasjnikovs med svenskt krut

”Partiet har alltid rätt” (Die Partei hat immer recht) var inget skämt. Det bara görs inga såna här låtar längre (iaf i Europa).

Operation Norrsken är den hittills starkaste boken om den östtyska säkerhetstjänstens infiltration av Sverige. Författaren Christoph Andersson kommer med en mängd nya och omskakande uppgifter om kalla kriget i Sverige.

Operation Norrsken beskriver hur svenskt krut hamnade i östtyska Kalasjnikovs och varför den mystiskt försvunna Rapportjournalisten Cats Falck kunde ha blivit en av Sveriges mest kända journalister om hon fått fortsätta med sin story om svensk kärnvapenteknologi till DDR. Cats Falcks död berör mig fortfarande, kanske för att jag känner igen mig i hennes ungdomliga entusiasm och för att en av de första sakerna jag gjorde som frilans handlade om östtysk krigsmaterielsmuggling. Hennes död var kanske trots allt en olyckshändelse. Men det spelar nu, efter att Operation Norrsken släppts, mindre roll. För genom boken får vi veta mer om hennes fantastiska och skrämmande story. Och vilken story!

Minst lika gripande, men av helt andra skäl, är det att följa Christoph Andersson hem till den svenska f.d. nazisten och sedermera Stasi-medarbetaren ”IM Kungen”. Klockren research.

Operation Norrsken är tyvärr inte bara historia, den säger oss mycket om hur underrättelsetjänster agerar även i nutiden. Visst har mycket tekniskt förändrats sen murens fall, men de svagheter som boken suveränt dokumenterar ligger främst på det mänskliga planet.

Apropå kalla kriget och något väldigt mänskligt måste jag bara nämna lappen på toadörren som finns med i senaste Soldat & Teknik (2/2013). Vad som står på lappen? Läs artikeln ”Kanonerna på Landsort”…

Boken presenteras ytterligare i senaste Pennan & Svärdet (3/2013).

Vårt krig mot Napoleon


Till minne av en av de stupade svenskarna i vårt nu 200 år gamla krig mot Napoleon. Stenen står i Karlbergs slottspark.

Nyligen bloggade jag om hur okänt det verkar vara att det är 2014 som det är 200 år sen Sverige som nation formellt var i krig. Det är nu dags att påminna om att vi mycket snart kan minnas Sveriges näst senaste krig, vårt krig mot Napoleon 1813-1814.

I dessa dagar för två hundra år sedan lät kung Karl Johan upprätta diverse krigsplaner för att i mars 1813 ingå ett avtal med England. Kort sagt skulle Sverige skicka 30 000 soldater till kontinenten för att bidra till nedkämpandet av Napoleon. Så skedde även – den 24 mars började den stora svenska styrkan att överskeppas. Den stod under befäl av en av de mest speciella svenska officerarna någonsin, Curt von Stedingk, som utmärkt sig så i närstrid som svensk frivillig i USA:s armé att han dekorerats av George Washington personligen (se Svenskar i krig).

Bland de slag mot Napoleon som den svenska styrkan aktivt kom att delta i märks slaget om Leipzig, då Wilhelm von Döbeln stupade. Det är till hans minne stenen ovan restes i Karlbergs slottspark. Gissningsvis lär det nutida Sverige endast i mycket begränsad mån uppmärksamma detta 200-årsminne, men intresserade kan med fördel bege sig till Leipzig i höst, för att uppleva slagets återskapande:

Från 2011 års reenactment av slaget om Leipzig.

Din resa till Stalingrad

För några timmar sedan rekonstruerades den tyska kapitulationen i staden som idag åter heter Stalingrad.

Nu behöver du inte längre en tidsmaskin för att resa till Stalingrad. Från och med idag heter nämligen Volgograd officiellt åter Stalingrad. Ja, i alla fall under sex dagar årligen.

Inför din resa till Stalingrad har jag två tips, senaste numret av Militär Historia (2/2013) som innehåller intervjun ”En av de sista som kapitulerade i Stalingrad” samt min engelska blogg där jag nyligen bloggade om den kommande Stalingradfilmen i 3D och IMAX.