Försvarsbloggare – Sida 160 – Sveriges bästa försvarsbloggar, i ett flöde. En tjänst av Johan Althén.

1.000.000

Alldeles nyss passerades den magiska gränsen en miljon besök här på bloggen. I ekonomins värld brukar man ofta säga att det tar tid att nå den första miljonen, men sen rullar det på rätt fort. Det stämmer in rätt bra även på bloggandet.

Det tog nästan exakt tre år att nå upp till en miljon besök. Men antalet bloggbesökare stiger konstant numera, och det senaste året har ökningen varit extra tydlig. Mycket beroende på allt som hänt. Just nu ligger antalet besökare (snitt) på över 3000 per dag. Om den besöksfrekvensen håller i sig så kommer nästa miljon att passeras redan till sommaren. Så stor skillnad är det nu jämfört med den långsamma starten.

Detta förutsätter givetvis att bloggen lever vidare, något man aldrig ska ta för givet. Den senaste tiden har en viss uppgivenhet gestaltat sig här då positiv rapportering rörande svensk försvars- och säkerhetspolitik som stärker vår försvarsförmåga helt lyst med sin frånvaro. Vi bloggare brukar ofta få tillmälet "svartmålare", något som givetvis speglar verkligheten där ute. En försvarspolitisk nattsvart verklighet vi knappast själva kan styra över.

Men än så länge går kampen vidare, åtminstone så länge det finns ork att bemöta all galenskap. Förhoppningsvis så får bloggen vara med om att passera tvåmiljonersgränsen.

Tack till alla er som läser, och framför allt till er som bidrar till en levande debatt genom kommentarer.

Svensk varning från Baltikum

Kommande Nato-övningen i närområdet presenterad av Nato.

I senaste numret av Vårt försvar finns flera högintressanta artiklar om säkerhetsläget i Nordeuropa, men priset tar Jonas Öhman, som är synnerligen baltiskt erfaren.

Vill bara varmt rekommendera alla att ladda ner senaste numret av Vårt försvar och särskilt läsa Jonas Öhmans och Bo Hugemarks analyser av läget i Östersjöområdet just nu.

Gästinlägg: Reviderade betyg

Normalt sett undviker vi att publicera detaljer som berör enskilda förband, dels p.g.a. att det intresserar en högst begränsad läsekrets, dels då jag har lärt mig att det finns väldigt många ömma tår där ute. Gör dock ett undantag den här gången då skribenten av det föregående gästinlägget gärna vill följa upp med positiv kritik. Samtidigt är det bra att det finns individer ute på förbanden som är engagerade och utgör ögon och öron för att bidra till detaljer i försvarsdebatten.

Att inte något förband i nuläget kan konkretisera vilka eventuella befattningar som kommer att påverkas av FM Org 18 är helt naturligt då arbetet i Marinen knappt har påbörjats. Man ska också ha klart för sig att dessa förändringar kommer att ske successivt fram till 2018.

Något jag verkligen håller med om är att samtliga förband måste bli bättre på intern information! Då slipper vi inlägg likt detta och föregående gästinlägg här på bloggen och vi kan i stället lägga allt krut på att föra den externa kampen för en levande försvarsdebatt, för ett relevant förvar och mot de som aktivt motverkar detta genom skönmålning och en oansvarig försvarspolitik.

/ Skipper

---------------------------------

Delar man ut kritik så ska man även dela ut beröm när så är befogat.

I mitt förra gästinlägg daterat 15/10, varnade jag för den oro som sprids bland de anställda och konstaterade att bristen på information gör detta än värre. HKV och förbanden hamnade i skottgluggen och betyget icke godkänt delades ut med en frekvens om skulle ge en rektor magsår. Sedan dess har båda sjöstridsflottiljerna informerat sin personal.

3. sjöstridsflottljens personal informerades den 17/10 via ett Flottiljchefsbrevriktat till de anställda.

Vid 4. sjöstridsflottiljen informerades personalen i Flottiljchefens veckobrev den 18/10. Här kommer en personalorientering att äga rum den 22/10 och det vore märkligt om ämnet inte berörs då också.

Bra jobbat båda flottiljcheferna!

Chefen 3.Sjöstridsflottiljen informerade om tre av de punkter jag tog upp som bidragande till nuvarande ovisshet och bl.a. om hur FM Org 18 kan komma att påverka flottiljen. I korthet handlar det om ett fåtal befattningar (vilka?) som ska förändras i nivå samt eventuellt fler bemanningsuppdrag på SSS. Det utökade antalet bemanningsuppdrag på SSS skulle möjligen kunna vara konsekvensen av att Provturskommando Marinen flyttas från 3.Sjöstridsflottiljen till SSS vilket, om så är fallet, i realiteten inte borde innebära så stora förändringar. Är det ytterligare bemanningsuppdrag utöver dessa blir läget värre då detta kan komma att påverka insatsförbandets vakansläge.

I Chefen 4.Sjöstridsflottiljens veckobrev står det följande:

Det vi ska göra är att ett fåtal befattningar som idag bemannas av taktiska officerare ska ersättas med specialistofficerare. Vidare ska ett fåtal specialistofficerare ersättas av GSS (Gruppbefäl, Soldater och Sjömän). Sammanlagt ska 14 befattningar hanteras. Ingen kommer att sägas upp. Inte heller kommer någon att få byta kategori med anledning av FM Org 18.

I likhet med förbandschefen i syd ger här C 4. sin bild av den plan som för tillfället ligger som underlag för förbandets förändring i och med FM Org 18. Bra information men även här saknas detaljerna om vilka befattningar som avses förändras. Det kanske inte är beslutat än utan bara antalet som ska förändras? Glädjande är att informationen om FM Org 18 denna vecka kvantitetsmässigt (knappt) slår mängden text om arbetet vid 42.Minröjningsdivisionen…

Det vore djärvt och inte särdeles klädsamt av mig att tillskriva mig äran för att förbandscheferna informerade personalen men utifrån deras brev kan det konstateras att de i alla fall verkar läsa försvarsbloggarna vilket är glädjande.

Efter revidering av betygen så ser det på de marina förbanden ut som följer:

1.Ubflj: Ingen information

3.Sjöstridsflj: G

4.Sjöstridsflj: G

Marinbasen: VG (informerade redan 14/10, dvs. innan mitt inlägg, ser fram emot komplettering)

SSS: Ingen information

Amf 1: Ingen information

Jag skriver mina gästinlägg av en anledning; att på mitt sätt bidra till att verksamheten, högt som lågt, ska bli bättre i FM. Det är inte för att irritera förbandschefer utan för att göra dem medvetna om ett problem jag och flera andra identifierat. Förhoppningsvis blir informationsspridningen bättre framöver, det tjänar vi alla på. Förslagsvis kan informationsavdelningarna på förbanden nyttjas mer för intern information än för extern (rekrytering). Det är bättre att få fler att stanna kvar och rekrytera färre än vice versa.

Återigen, bra jobbat!

/Boatswain

Mer hemligheter till folket!

Häromdagen genomförde New York Times en intervju med Edward Snowden, som nu fortsätter att trassla in sig i en härva av lögner. Superhjälten som tidigare har försäkrat oss att han har läst igenom alla dokument för att värdera skaderisken, lämnade sedan ut allt till några journalister, vars omdöme han trodde på. Frånsett förmågan att i verkligheten bedöma risker associerade med underrättelseoperationer, så är ju läshastigheten fenomenal. Bara de brittiska 58 000 dokumenten tar ju en liten stund att läsa igenom, även om man är några stycken.

I intervjun med NYT är nu inga dokument medtagna till Ryssland, fast det bara är tre månader sedan han försäkrade motsatsen. Då hade han full koll på sitt stulna material. Dessutom har vi tidigare genom the Guardian fått veta att Snowden har krypterat sin dator, så att ingen kan låsa upp den. Åtminstone inte MSS i Kina eller FSB i Ryssland, eftersom Edward är listigare än dem och deras superdatorer. Om det inte vore så allvarligt, så skulle det vara en lustifikation med detta tusenkonstnärskap. Det som började som en heroisk visselblåsaraktion är mer troligt en makalös rysk informationsoperation.

Genom att starta med gamla bilder från utbildningar före 2009, när reglerna för NSA ändrades, kunde bilden sättas för världen. Allt talar för att NSA:s verksamhet med stöd av Patriot Act gick alldeles för långt när det gäller intrång på hemmaplan innan reglerna skärptes. Sedan har det fortsatt med ”avslöjanden” hur NSA arbetar i den internationella kontexten. En hel del av Snowdens uppgifter var redan kända genom exempelvis amatörhistorikern Matthew Aid och journalisten Marc Ambinder.

Denna historia kommer att fortsätta med många förvånade utrop, eftersom många tycks ha glömt bort att Internet är ett militärt forskningsprojekt från USA. Är det då viktigt att veta vem som eventuellt är bakom sådana som Snowden eller Assange?

……….

I torsdags höll statsministern ett mycket skickligt upplagt tal inför ombuden på sitt partis arbetsstämma. Han började i en oväntad ände och la ut långa linjer i historien om svenska fenomen och erfarenheter. Ett ”galet kvartssekel” som han inte hade med i talet var den så kallade stora frihetstiden i mitten av 1700-talet, då Hattar och Mössor var understödda av främmande makter. Frankrike stödde Hattarna och Ryssland Mössorna. Genom ekonomiska bidrag försökte dessa vinna inflytande över främst svensk utrikespolitik.

Det är ett känt modus operandi hos Ryssland att arbeta med fronter, och i det ryska tänkandet är ett av de viktigaste medlen att öka misstron mot konkurrenternas underrättelse- och säkerhetssystem i motståndarnas befolkning. För Sverige som småstat med Tyskland och Ryssland som grannar liksom vårt stora handelsberoende är ett fungerande underrättelse- och säkerhetssystem en omistlig del för vår säkerhet.

………

Och just Tyskland och Ryssland var den stora luckan i statsministerns tal om handel istället för krig. Den grundläggande tanken att vi ska bygga vidare på vår förmåga att handla med omvärlden är rätt, och lätt att sympatisera med. Men, tyvärr är det en tung erfarenhet för Sverige att vi två gånger de senaste åttio åren har haft brutala och stora diktaturer som grannar, som överfallit sina grannländer. Där är framförallt en underrättelsetjänst av stort värde för att ge den politiska nivån underlag för beslut, bland annat om militär styrketillväxt.

I det sammanhanget kan det vara värt att påminna om den försvarssekretess vi hade under kalla kriget. Det var precis som signaturen Kamrat Kalle kommenterade här med anledning av Korridoren till Kaliningrad, sekretessen skapade en osäkerhet hos omvärlden om vår reella förmåga kopplat till tid och rum.

Till del kan det arvet nu vara ett problem i den meningen att det försvårar den politiska insynen i försvaret. Med tiden har det blivit en vana att regeringen/försvaret släpper relativt lite med sekretessklassificerad information till Riksdagen. Här har många andra länder en annan ordning, där parlamentariska utskott på ett helt annat sätt styr processen. Det som på ytan kan upplevas som bekvämt – att sköta sig själv – bidrar samtidigt att det blir svårt att utkräva ansvar bland de folkvalda.

Genom att utbilda ordentligt och bättre ordna för hanterande av information som är sekretessklassificerad för de folkvalda i Försvarsutskottet, så skulle vi kunna vinna två saker samtidigt. Riksdagen skulle få axla ett större ansvar för försvarsförmågan och vi skulle få en ökad medvetenhet om den desinformation som vi utsätts för i allt ökande grad.

Han som bestämde

Ja, jag skrev i veckan en debattare i Dagens Industri. Vet att det är bekvämt att bara lägga ut sådant man redan skrivit en (1) gång. Delar likväl denna med Er:

En av Sveriges grundläggande försvarsideér har varit att kunna möta en eventuell fiende tidigt och i ett för honom ogynnsamt läge. Det vill säga när denne färdas över vatten eller genom luften. I praktiken har detta kommit till uttryck genom en försvarsekonomisk betoning av flygvapnet och marinen. Därtill har regering och riksdag uttalat att dessa stridskrafter i första hand har sina uppgifter i Sveriges närområde. För ett land som strategiskt kan betraktas som en ö framstår detta som en klok politik.

Det moderna slagfältet präglas av vapen med långa räckvidder och hög precision. För små länder, med begränsade resurser, är det svårt att ligga i framkant av en sådan utveckling. Alternativa strategier kan vara att sprida sina stridskrafter eller att så långt möjligt dölja dem. Ubåtar är ett exempel på vapen som kan föras mycket nära en fiende med liten risk för upptäckt.

Ubåtarna har i över hundra år varit en viktig komponent i försvaret. Bara de svenska ubåtarna kunnat lämna sina baser och gruppera sig i Östersjön skulle de haft en starkt avhållande effekt på var och en som planerat landstigningsföretag mot Sverige.

Dagens svenska ubåtar består av Södermanlands- och Gotlandsklassen, som färdigställdes på 80- respektive 90-talen. Särskilt de senare är fortfarande moderna och kan mäta sig med varje annan konventionell ubåt.

Ett problem är dock de långa ledtiderna för utveckling av nya fartygsgenerationer. Inte minst våra senaste kustkorvetter ur Visbyklassen är en sorglig bekräftelse på detta förhållande. Slutsatsen är att om vi inte i närtid beslutar att anskaffa nya ubåtar riskerar vår förmåga snabbt att avta. Givet de försämringar av omvärldsläget som nu avtecknar sig skulle en sådan utveckling innebära ett säkerhetspolitiskt risktagande.

För snart tre och ett halvt år sedan skrev dåvarande försvarsminister Sten Tolgfors (M) i Svenska Dagbladet att regeringen ville anskaffa två nya ubåtar för levererans i slutet av detta årtionde. Det bemyndigande till anskaffning som regeringen begärde beviljades av riksdagen redan samma vår. Sedan dess har lite hänt. Någon beställning av ubåtar har framförallt inte kommit till stånd.

I massmedia har det spekulerats i att den uteblivna beställningen beror på en bristande samsyn mellan den svenske beställaren och den tyske ägaren av ubåtsvarvet i Karlskrona. Alldeles oavsett vad problemen består i måste dödläget brytas. Sverige kommer att behöva sina ubåtar och redan nu är det fara i dröjsmål.

Om Försvarets Materielverk och ThyssenKrupp inte kan nå enighet måste frågan tas upp på politisk nivå. Givetvis ska det visas respekt för enskilda företags oberoende, oavsett om de är svenska eller utländska. Samtidigt går det inte att bortse från att även starka säkerhetspolitiska aspekter är involverade. Det är i sig tillräckligt för att legitimera en politisk dialog. Att det på förhand kan vara svårt att förutse vilka lösningar som är möjliga är i det sammanhanget inte någon nackdel.

Det är försvarspolitikens uppgift att vaka över våra militära förmågor. Näringspolitiska intressen bör hanteras av andra. Men med en, i allt väsentligt privatägd, europeisk försvarsindustri kan man inte blunda för de ofta komplexa sambanden mellan industriell kompetens och nationell förmåga.

Den svenska ubåtsindustrin vilar på ledande ingenjörskonst och stor hantverksskicklighet. Dessa viktiga, nationella resurser har inte enbart betydelse för förmågan att utveckla nya plattformar, de är även nödvändiga för vidmakthållande och utnyttjande av de investeringar som skattebetalarna redan gjort.

Den riktigt stora faran ligger i att den industriella kompetensen skingras. Staten kan knappast förvänta sig att enskilda företag ska tillhandahålla resurser som saknar uppgifter och heller inte förräntar sig. Nu gäller det att beställa nästa generations ubåt innan vi förlorat förmågan att leverera den.

Allan Widman

PS För några år sedan var konsulten Göran Persson, fd statsminister, i Karlskrona. I en intervju rådde han lokalpolitikerna att hålla "koll på varvet". För denna erfarne statsman var kopplingen mellan svensklokaliserad försvarsindustri och nationell, marin förmåga uppenbar. Jag kan tycka illa om att det är så, men vågar ifråga om våra ubåtar inte chansa. DS

Pansarfestens facit

Atom, en Mistral på land. Kamouflagemönstret ser lite bekant ut.

Nyligen premiärvisades det rysk-franska stridsfordonet Atom, liksom uppföljaren till stads-stridsfordonet Terminator.

Knappt hade jag skrivit klart min artikel för serien MILITÄRT! om bakgrunden till stads-stridsfordonet Terminator, så avtäcker man en moderniserad version, Terminator 2, se klippet nedan. Notera att statsministern hjälper till med marknadsföringen. Vid samma vapenmässa fick statsministern och andra VIP även en exklusiv titt på Rysslands kommande huvudstridsvagn, Armata. Den som var ett av Putins vallöften i det senaste presidentvalet och som ska ha tillverkats i 2,300 exemplar om sju år (så lyder ännu löftet). Tyvärr släpptes inga bilder av Armatan men här bekräftas en del tidigare påståenden om den. Uppenbarligen kommer Armatan inte vara en upphottad T-90 utan något nytt.

Apropå ryska revolutioner läser jag för närvarande Ryska revolutionen 1900-1927 av Robert Service, hans helt reviderade sammanfattning av de händelser som än idag kastar sin starka skugga över Ryssland. På omslaget står Lenin passande nog på en pansarbil, dock inte med syftet att marknadsföra pansar. Jag har inte läst ut boken men kan konstatera att det är en mycket god investering för 98 riksdaler, som är priset inom SMB, det är månadens premiebok.

Terminator 2 presenterad av statsminister Dmitrij Medvedev.

Mikael Oscarsson (Kd): ”Dåligt att inte den största förändringen på 100 år var förberedd”

Serien med intervjuer av partiernas försvarspolitiska talespersoner i samband med deras riksting (motsv.) fortsätter idag med Mikael Oscarsson (Kd). Nästa helg med statsrådet Karin Enström m a a den här helgens partistämma för moderaterna.

- Vad är kristdemokraternas försvars- och säkerhetspolitik?

Först vill jag slå fast att för Kristdemokraterna är försvarsfrågorna inget särintresse, det är ett allmänintresse. Det är något av det mest elementära som folket, varje medborgare, kan kräva av sin stat, Sverige. Det är ett skydd mot yttre hot. Vi kristdemokrater är ju kända för att tala om trygghet i familjen och också på gator och torg. Men vi tror också att det är viktigt med trygghet mot yttre hot.

Vi har gjort en försvarspolitisk rapport som heter Försvar och säkerhet – ett allmänintresse. Vi går igenom vad det finns för möjliga hot. Precis som Försvarsberedningen måste vi ta höjd för att det inte bara blir lättare och smidigare i framtiden, utan vi måste kunna ta höjd för en tuffare miljö. Vi ser det som hände under påsken, och vi har ÖB:s uttalande om en-veckasförsvar. Det inskärper ju allvaret.

Vi har beskrivit – osminkat – Försvarsmaktens situation och vad vi tror att vi måste göra i närtid och på längre sikt. Vi tror på att vi ska ha ett försvar som folk ska känna trygghet i kan försvara Sverige. Vi säger att vi måste kunna möta angrepp från två håll samtidigt och vi måste särskilt stärka försvaret av Stockholm. Vi måste också återskapa en militär närvaro på Gotland, och där bygga upp en bataljon. Den som har kontrollen över Gotland har kontroll över Östersjön.

- När bedömer du att IO 2014 är införd – fullt övad med sin materiel?

Där är det ju en besvikelse att det har dragit ut så på tiden. Det heter ju insatsorganisation 2014, och det var först sagt att den skulle vara införd då. Sen så har ju Försvarsmakten flyttat fram datumet hela tiden. Så nu är det ju inte 2019, utan beyond. Så det är svårt att ge ett exakt datum. Vi har ju beställt insatsorganisationen, och då är det ju viktigt att göra de investeringar som krävs i materiel och övningar. Då kommer det krävas mer pengar.

- I händelse av en väpnad konflikt i vårt närområde i framtiden, vilket eller vilka områden i Sverige bedömer du skulle då vara mest utsatta?

Det har vi redan varit inne på. Jag tror ju att det är huvudstaden och Gotland som är särskilt utsatta. I vår rapport pekar vi på behovet av luftvärn, ett kvalificerat långräckviddigt luftvärn för att skydda mot ballistiska robotar och kryssningsrobotar. Det behövs också särskilda förband för att skydda Stockholm.

- Hur ska vi förhålla oss till de ryska satsningarna på sina militärutgifter?

För det första måste vi beskriva dem som de är. Här är det tal om från en del håll att Ryssland ökar från mycket låga nivåer. Nu har de precis avslutat Zapadövningen, och det kom fram i Svenska Dagbladet att det kan ha varit upp till 70 000 personer, så då kan vi ju helt och hållet avskriva det här talet om de låga nivåerna. Det var tio år sen, tvärtom har man nu visat att man har en förmåga att göra rejäla operationer.

De har ju en plan att 70-75 % av materielen ska vara omsatt 2020. Det sägs ofta, vi får se….energipriserna…men, de kan gå upp också. Det finns faktorer som pekar på det. Till dags datum har de uppfyllt allting de har sagt, lite bättre på vissa områden. De har ju ökat anslagsdelen också.

Men, därmed inte sagt att vi säger att de är ett hot, vare sig idag eller övermorgon. Men det finns anledning att ta på allvar den oro som Estlands president och Lettlands försvarsminister talat om. Det hänger ihop, ett hot mot Baltikum är ett hot mot Sverige. Då skulle vi kunna bli indragna. I Försvarsberedningen tror vi inte på ett enskilt angrepp mot Sverige, men vi kan bli indragna. Och vi ska inte göra som vi historiskt kanske gjort, dra oss undan. Vi har sagt att vi ska både kunna ge och ta emot hjälp.

Då är det viktigt att kunna se kombinationen av ökade anslag och en auktoritiv ledning, det är en utveckling som går åt fel håll. Vi måste kunna se det och dra slutsatserna. Försvarsförmåga är ett långsiktigt arbete.

- Ni har haft en stor inflytandemakt halva tiden av 2000-talet. Vilket är det sämsta beslut ert parti har tagit eller medverkat i under den tiden?

…..Det finns alltid saker som…vi har tagit bra beslut…vi är på väg…

Vi tog ju beslutet om att gå från värnpliktig till anställd personal. Där tycker jag det var dåligt att vi inte redan från början inte såg att ett nytt system…länder som har infört det här har haft morötter, bonusar, riggat färdigt systemet. Det var ju pinsamt hur lång tid det tog, innan det ens var klarlagt, den juridiska processen.

Det tog många år som Försvarsmakten tappade tid. Det var dåligt att inte den största förändringen på 100 år var förberedd. Det tycker jag skulle vara bättre gjort, och vi skulle också skickat med till Försvarsmakten, att ska vi införa det här, man ska ha bonusar, ett genomtänkt system, what’s in it for me, så att vi får soldaterna att stanna kvar 6-8 år. Gör vi inte det nu, kan vi se i stjärnorna efter det här, och vi ser redan hur det hoppar av fler än vi tänkt. Och det blir jättesvårt att rekrytera de tidvis tjänstgörande, och det är något vi måste tänka över. Kanske ta bort kravet på utlandstjänstgöring.

- Om ni skulle få lika stort inflytande igen efter valet 2014, vilken är den viktigaste ändringen ni vill göra av den nuvarande politiken?

Jag tror det är farligt att rycka i Försvarsmakten som om det vore en växelspak. Jag tror det finns en berättigad trötthet i att politikerna har puffat på strategiska time-outer, och nästan black-outer, och ändrat om. Jag tror det viktiga nu är att den insatsorganisation vi faktiskt beställt får resurser som krävs och att vi tar beslut om luftvärn.

Det är ju katastrofalt om vi har ett flygvapen för 90 miljarder och vi har fartyg, och så har vi inte vapen och inte har övningar. Det är ju elementärt att Försvarsmakten består av personal – där har vi problem med rekryteringen – och materiel – där ligger vi efter – och övningar. Det är det som talar om för omvärlden att vi har en Försvarsmakt värd namnet.

Och där tycker jag kanske att i den rapporten som ÖB lagt fram, att det är lite för lite betoning på den saken.

- I samband med er rapport om försvarspolitiken uppstod viss förvirring. Ni hade en arbetsgrupp som presenterade ett förslag som kanske skulle kosta 10 mdr mer per år, vissa säger mer. Samtidigt var partistyrelsen ute och sa att den stod bakom regeringens budget. Vilken förankring i partiet har den försvarspolitik som gruppen driver?

Vår rapport är grunden för kommande ställningstaganden i bland annat Försvarsberedningens arbete. Partistyrelsen tog några dagsaktuella ställningstaganden.

Vi har ju gått från att inte vilja gå med i NATO till att vi driver på att vi ska göra en utredning. Det slås också fast att vi ska kunna möta på två fronter, och det här med Stockholm och Gotland.

Sen följdes det upp i Almedalen av Göran Hägglund. Jag tror han var den ende partiledaren som talade sig varm för försvarsfrågan, betydelsen av den.

- Det är ju stora problem att fylla organisationen med deltidstjänstgörande, var går er omslagspunkt för att ändra politik, och satsa mer pengar eller väcka delar av den vilande värnplikten?

Kravet på utlandstjänstgöring tycker jag man ska titta på. En ytterligare åtgärd skulle kunna vara att samla ihop en bataljon, så att vi kan öva. Det är viktigt för officerskompetensen. Få av våra bataljonchefer har truppfört en fältstark bataljon. Vi sa att det skulle vara kontrollpunkter, det viktiga är nu att införa bonusar, paket, att man kan få utbildning under tiden för att göra det mer attraktivt. Sen behöver man kanske titta på Danmark och Norge.

- Om Sverige skulle gå med i NATO i framtiden, hur stor andel av BNP bör Sverige då lägga på sitt försvar?

ÖB:s perspektivstudier kokar ju ned till att det krävs stora anslagsökningar eller att vi gör oss beroende av andra när det gäller nyckelförmågor eller att vi gör klart för svenska folket att Försvarsmakten inte ska ha i uppgift att försvara hela landet.

Vi är av uppfattningen att det bör göras en förutsättningslös utredning, och sen är det ingen hemlighet att jag, Alf Svensson och samtliga tidigare talespersoner tror att det väger över för NATO.

Mindre pengar är helt uteslutet! Det är uteslutet att tro att vi skulle ha någon fribiljett. Vi kanske borde börja se att vi är en lead-nation, borde vara i alla fall, i Norden. Då måste vi ju ta vårt ansvar. Förr i tiden satsade vi 2,5 %, och ser vi på våra grannländer ligger de kring 1,5 %. Nu har vi ökat 200, 300, 400, 500 miljoner, och det måste fortsätta.

- Försvarsmakten har anmält att budgeten går ihop till 2015, men att underskottet bara på materielanslagen uppgår till nästan 4,5 miljarder/år 2019. Om ett decennium motsvarar de materiella bristerna cirka 50 miljarder enligt FM, vad vill kristdemokraterna göra åt detta?

Det första är att jag välkomnar transparensen. Vi måste tala om som det är. Vi måste tala om försvarsförmågan. Allt som är toppen, mitten och botten. Vi kan inte mörka att det finns en prislapp, att vi kan göra allt gratis. Och då måste Försvarsmakten vara så vänliga att också öka transparensen.

Kan vi få fram ett budskap att vi har beställt insatsorganisationen och hur den ska fungera, då tror jag vi kan få folket med oss på en stegvis höjning. Att vi ska ligga kvar på samma nivå och låtsas att Försvarsmakten ska trolla med knäna går inte. Utredningen visar ju att med samma anslag får det stora konsekvenser, och det måste vi ha en offentlig diskussion om. Vi kan heller inte runda NATO-frågan, då måste vi kunna prata om den frågan, hur vi ska ha det.

Vi är världens mest aktiva partner och vi säger att vi ska ha ett fördjupat samarbete med omvärlden. Det finns bara en organisation till buds stående. Norge och Danmark, Polen, Tyskland, Estland, Lettland, Liauen är redan medlemmar. Finnarna är inte det, men här måste vi ta steget. Kristdemokraterna vill ta oss ur den här låsningen att inte ens kunna lyfta på alla stenar.

Lögnen är fanatismens bästa vän!

"Om jag ljuger så är det bara för att jag tror att jag talar sanning"

När du tror att du har sett och hört alla tokigheter som tänkas kan, så kan du gå till Nya Moderaternas partistämma och lyssna på när Pinnochioklubben (det försvarspolitiska etablissemanget) hyllar den egna försvarsreformens förträfflighet. Själv har jag helt tappat förtroendet för dessa moderater som jag tyvärr själv har varit med och röstat fram till makten. Något jag och många med mig skäms för i dag, men som tyvärr inte kan korrigeras förrän nästa riksdagsval. De nya Moderaterna är långt ifrån seriösa när det kommer till försvarspolitiska frågor, så därför tänker jag unna mig att skriva ett något oseriöst inlägg om dessa nymoderater och deras ytterst bedrövliga försvarspolitik.

Majoriteten av oss som växt upp i det här landet är uppfostrade och lärda att det är fult att ljuga. Lögner blir nästan alltid genomskådade, och den som ljuger får i slutändan ofta gå hem med svansen mellan benen. Men av någon outgrundlig anledning så kan man som politiker, och i synnerhet som försvarspolitiker tydligen ljuga, skönmåla och förvanska verkligheten helt utan att ställas till svars för detta.

Moderatstämman är till synes en orgie av ryggdunkande, där twittrandet går för högtryck. Allt för att prångla ut budskapet om att man inom Nya M minsann satsar på försvaret! Alternativet till detta är att man projicerar problemen över till andra för att få den egna politiken att framstå i bättre dager. Är man själv riktigt dålig i en gren, så kanske det alltid finns någon som är ännu sämre som man kan flytta fokus till? Det är nästan så att man börjar undra om det serverats lite för starka drycker eller blandats konstiga svampar i maten vid Louise de Geerhallen i Norrköping?

Moderaternas försvarspolitik som nu hyllas av de egna kan sammanfattas med ett antal hårda fakta som alla bör ha med sig när man går in i försvarsdebatten:

- Försvarsmakten har problem att rekrytera personal efter att värnplikten avskaffades
- Personalkostnaderna har skjutit i höjden vilket innebär mindre pengar till verksamhet
- En redan innan allt för låg numerär blir successivt ännu lägre
- Att det inte finns tillräckligt med pengar för att omsätta nödvändig materiel
- Att den materiel som omsätts i de flesta fall innebär en halvering av numerären
- Att flera materielprojekt som förväntas beslutas av regeringen medvetet förhalas
- Att den organisation (IO14) som regeringen beställt inte kan realiseras
- Ovanstående beror givetvis på att hela reformen är grovt underfinansierad
- Att en redan anorektisk organisation nu ska bantas ännu mer för att spara pengar
- Det innebär att 500 miljoner ska sparas genom att ta bort 1500 tjänster
- Att det inte finns tillräckligt med pengar för att öva förbanden i rätt omfattning
- Att FM med en prolongerad ekonomi har lagt fram en nattsvart perspektivplan
- Att en musikkår tydligen är viktigare att debattera än faktisk försvarsförmåga
- Att skönmålning tydligen är ett nytt moderat försvarspolitiskt paradnummer

Det sistnämnda verkar uppenbart vara signifikant för moderatstämman. Man kan ju för deltagarnas skull hoppas att det är gott om plats i Norrköping, för om alla ska gå omkring med meterlånga näsor så kan det ju ställa till problem.

Jag tänkte här nedan bjuda på ett smakprov av osmaklig problemprojicering och klassisk skönmålning från denna fredagkväll.

Fömin @KarinEnstrm berättar om försvarsreformen på #Mstämma o lyfter farhågorna för oppositionens besparingsförslag pic.twitter.com/ZzKinIl1Wi
— Annicka Engblom (@AnnickaEngblom) October 18, 2013

@pjaxess Tvärtom-för oss deltagit i utskottsarbete o #mstämma tydlig förstärkning av försvarsförmåga o planering f det oförutsedda!
— Cecilia Widegren (@WidegrenCecilia) October 18, 2013

@kdforsvar @AGardberg Tvärtom! Tydliga förstärkningar av försvarsförmåga oplanering f det oförutsedda!Avslag yrkande-inte samma -vara emot!
— Cecilia Widegren (@WidegrenCecilia) October 18, 2013

Men det värsta av allt är väl egentligen det som Wiseman redan avhandlat tidigare i kväll, där han ånyo konstaterar att Nya Moderater inte är försvarsvänliga vad än försvarspolitiker Widegren från Skaraborg än försöker framställa. Att inte stå upp för ett konkret förslag från moderaternas i hemkommunen Skövde som berör möjligheten att i rätt tid kunna möta möjliga förändringar i omvärldsläget och därför ge Försvarsmakten i uppdrag att planera för styrketillväxt. Detta tilläggsyrkande avslogs av den moderata stämman!

Samtidigt som detta sker så yrkar Cecilia Widegren på följande förändring till propositionen "Ett modernt arbetarparti för hela Sverige". Detta enligt ett av utskottsprotokollen.

Cecilia Widegren yrkade att på sid 259, rad 8, lägga till ny text enl följande "Detta stärker Sveriges nationella försvarsförmåga som värnar våra nationella intressen" [yrkandet bifölls]

Ja så här går det alltså till i den politiska värden. Det viktiga verkar vara att man kan framställa den egna politiken i bättre dager än vad man egentligen kan leva upp till. Inom försvarspolitiken är det tragiskt nog även förhållandevis riskfritt då det är ytterst få som granskar detta "särintresse" till politikområde och även om någon synar korten så kan det alltid viftas bort med nya lögner och skönmålningar.

Apropå Pinnochioklubben så kanske det kan vara på sin plats att berätta om just Pinnochio som tillverkades av en fattig dockmakare. Som av ett mirakel visar sig dockan börja leva, men han var en lögnare av stora mått, och varje gång Pinnochio ljög så växte näsan sig lång. Till slut lärde sig dock Pinocchio att vara snäll, och fick då bli en riktig pojke som han alltid önskat.

Om Pinnochio (=Moderaterna) blir snäll (=försvarsvänliga) och slutar ljuga (=skönmåla) så kanske förtroendet kan återskapas och att han då får bli en riktig pojke (=får tillbaka förtroendet/röster).

Media: DN, 2, 3, 4, 5, 6, SvD

Så mycket för försvarsvänligheten i Nya Moderaterna?

"Men det finns en sakfråga där M-ledningen förtjänar spö: försvaret. Det har vanskötts av Reinfeldt och Borg."
K-G Bergström, Expressen 18 oktober

Just nu pågår Nya Moderaternas arbetsstämma i Norrköping och under fredagskvällen avhandlas bland annat försvarsfrågorna. DN:s politiska reporter Ewa Stenberg rapportade nyss från stämman på Twitter att stämman avslagit ett yrkande från Skaraborgsmoderaterna och Västra Götalandsdistriktet att "Försvarsmakten ska få planera för styrketillväxt vid ett försämrat omvärldsläge".

Vad var då detta för förslag? Förslaget kan spåras tillbaka till Anders G Johansson, reservofficer (major) och moderat gruppledare i Skövde och tillika riksdagskandidat. Under vintern skrev Johansson en motion till förbundsstämman för Skaraborgsmoderaterna förespråkande att "Moderaterna verkar för att planering för militär styrketillväxt införs som ett av Försvarsmaktens uppdrag och att resurser anpassas och avdelas för detta".

Efter omfattande debatt biföll förbundsstämman motionen och skickade den vidare uppåt i partiet. Värt att notera är att detta är ordföranden för försvarsberedningen Cecilia Widegrens hemdistrikt. Motionen vandrade sedan vidare och fick även med sig hela Västra Götalandsregionen i stycket om att planera för militär styrketillväxt. Under gårdagens utskottsbehandling av EU och utrikespolitik yrkade Västra Götalandsdistriktet för att arbetsstämman till propositionen Ett modernt arbetarparti för hela Sverige skulle tillföra stycket "För att i rätt tid kunna möta möjliga förändringar i omvärldsläget ska försvarsmakten ges i uppdrag att planera för styrketillväxt". Yrkandet avslogs. Intressant är här att Cecilia Widegren som vid stämman företräder just Skaraborgsdistriktet från vilket förslaget härstämmar om som fört fram detta, inte förde fram förslaget vid den nationella arbetsstämman utan anfördes av Västra Götalandsregionen. Västra Götalandsregionen genom representanten Ann-Sofie Alm reserverade sig sedan mot utskottets beslutet och reservationen om nämnda ordalydelse var också den enda reservationen.

Under fredagskvällen avslog så arbetstämman tilläggsyrkandet och cementerade därmed uppfattningen om de nya moderaternas inställning till försvars- och säkerhetspolitik. Nya Moderaterna brukar vara mycket snabba med att berömma sig själva för sin försvarspolitik och hur man formar försvaret för en framtid där hoten är "oförutsägbara, komplexa och gränslösa". Tyvärr är det ju så att oförutsägbara, komplexa och gränslösa hot ökar kraven på en hög grundberedskap och förmågan att vid behov genomföra styrketillväxt. Något som den moderata ekonomiska dispositionen inte mäktar med. Bara perioden 2007-2015 har försvarsanslaget sjunkit med 14 %, konstaterar Johan Wiktorin. Tragikomiskt blir det då när de moderata försvarspolitikerna Cecilia Widegren och Johan Forssell i Upsala Nya Tidning ena stunden konstaterar att Socialdemokraterna inte lägger en krona mer i försvarsanslag än Regeringen för att i nästa stund anklaga desamma för att skriva försvarspolitiska checkar som saknar täckning. Vad säger då detta om Regeringens checkar?

I skrivande stund meddelar Cecilia Widegren på Twitter att resultatet av stämman är tydliga förstärkningar av försvarsförmågan och planering för det oförutsedda. Det ska i så fall bli ett rent nöje att ta del av protokollet från stämman. Å andra sidan har vi ju upprepade gånger fått ta del av moderata försvarssatsningar som är de facto minskningar.

Från kristdemokratiskt håll vitsar man till det kring stämmobeslutet: "#mstämma röstade för ett sorgligt förvar istället för ett borgligt försvar!"

Media: DN, 2, 3, 4, 5, 6, SvD

En debatt för närmast sörjande

Det är lätt hänt att man drabbas av tunnelseende när man intresserar sig för försvars- och säkerhetspolitik. Om man t.ex. har skaffat sig ett gediget Twitterflöde genom att följa personer med samma intresse inbillar man sig tillslut att debatten och diskussionen svallar hög i offentligheten. Och så tycker man ju gärna att det inte finns något viktigare eller mer intressant att ägna sig åt, och att det rimligen bara är en tidsfråga innan (infoga här valfri samhällsaktör eller medborgare) upptäcker detsamma. Det är värt att påminna sig om att så inte är fallet.

Reinfeldt har nyss avslutat sitt tal på Moderaternas stämma i Norrköping. Drygt 45 minuter och inte ett ord om försvaret. Och med risk för att jag missade något sades inget om försvar eller krishantering under gårdagens partiledardebatt heller. Ämnet lyser med sin frånvaro trots den krisstämning som omgärdar det, i alla fall i kretsen närmast sörjande. Folk och Försvar arrangerar aktuella och ambitiösa seminarier, frivilligorganisationer försöker synas och det blossar upp tomtebloss i medierna, som Ryska påsken eller gigantiska övningar i närområdet, men det blir inte så mycket mer av det och att försvaret eller krisberedskapen inte är en fråga för partipolitikens främsta företrädare illustrerar precis just detta. Frustrerade försvarsbloggare tycker man ropar för döva oron och det är rimligt att ställa sig en gemensam fråga: Har vi som är specialintresserade missförstått läget? Förmår vi inte lyfta oss ur våra gropar av snäva kunskaper eller fokusområden och se de stora perspektiv som beslutsfattare med uppgift att se helheten agerar utifrån? Förs debatten på fel sätt, eller med utgångspunkter som inte lyckas gripa tag om offentligheten? Är vi alltför för slutna i våra begrepp, förkortningar och blinkningar till varandra, på ett sätt som bara är avskräckande för den som har ett begynnande och ömtåligt intresse och som kanske närmar sig försvarsbloggar eller vågar sig in på ett seminarium med Krigsvetenskapsakademien? Eller så är det så som vi kanske ibland tror, att vi till skillnad från den ointresserade massan har skådat ljuset – men det hjälper å andra sidan inte ett dugg om så skulle vara fallet eftersom det ändå är andra som bestämmer.

Nåväl. Fram till dess att Försvarsberedningen lämnar sin nästa rapport i slutet av mars kommer partierna vara något försiktiga inför risken eller möjligheten att behöva göra upp och behöva backa från tidigare utfästelser. Men inom några områden kommer det puttra.

Det är lätt att förutse att FM Org 18 (dvs enkelt uttryckt konsekvenserna av den besparing om 500 mkr som regeringen ålagt Försvarsmakten vad gäller personalkostnader) ändå vållar mer debatt än komplicerade och mer långsiktiga strategiska övervägningar som ryms t.ex. i den perspektivstudie som nyligen redovisades. Personalfrågor handlar om människor som arbetar på regementen och flottiljer och sprider naturligen oro men också engagemang på ett annat sätt även i vidare kretsar, som t.ex. kommunpolitiker med militär verksamhet inom sina kommungränser. Klangbotten i försvarspolitiken är dock ganska grund, så länge som S och M i stora drag är överens om ekonomin. Socialdemokraterna kan inte åka landet runt och utlova att alla tjänster ska vara kvar och framhåller hellre andra delar av personalförsörjningen, som t.ex. sitt förslag om obligatorisk mönstring för alla (på nätet).

Försvarsdebatten förs dock inte enbart på bloggar. Sent igår var det nämligen dags att debattera försvarspolitik under den allmänpolitiska debatten, vilket är ett tillfälle för ledamöterna att tala i valfritt ämne under de tre dagar den pågår. Två (2) debattörer kände sig manade, nämligen Peter Hultqvist (S), Försvarsutskottets ordförande och Johan Forssell (M) som begärde replik.

Hultqvist inlägg handlade om försvarsindustrin och behovet av

(…) en långsiktig och samlad strategi för denna sektor (…) Det krävs ett samverkansprogram där samhälle, forskning, näringsliv och fack gemensamt försöker bidra till utveckling och konkurrenskraft. Sverige måste dessutom tydliggöra vilka vapensystem som är att räkna som nationella säkerhetsintressen och kan motiveras som detta inför EU.

Hultqvist ger exempel på vad det kan handla om, nämligen stridsflyget, undervattenssystemen, cyberförmåga, sensorer, krypto och telekrigsförmåga. Hultqvist nämner också att Finland, Frankrike, Italien och Norge arbetar med nationella strategier för sådant som kallas för säkerställande av försörjningstrygghet, strategisk autonomi och hur nationell industri ska utvecklas. Han tror sammanfattningsvis inte alls på en fri marknad och andra länders engagemang för konkorrensutsatt försvarsmateriel – han tror särskit inte på att Sverige ska gå i bräschen inom EU för detta – och här har vi således ett mer tydligt konfliktområde med regeringen, där det också verkar finnas en spänning inom regeringen, där FP nu – en smula otippat efter att ha följt deras politik på området – lite försiktigt uttrycker sympati för ett ökat statligt engagemang.

Johan Forssell begärde replik på Hultqvist, men inte för att prata om försvarsindustrin utan om S budgetmotion:

Jag skulle därför vilja fråga Peter Hultqvist: Om nu våra satsningar om ett antal hundra miljoner kronor är ”puts i marginalen”, hur skulle då Peter Hultqvist vilja beskriva sin egen satsning om 0 kronor?

Hultqvist svarar att han

(…) lägger 100 miljoner mer på förband och 100 miljoner mer på materiel än vad regeringen gör genom omfördelningar i budgeten.

och framhåller det pågående arbetet i Försvarsberedningen:

I mars kommer en rapport att läggas fram. Då hoppas jag på en bred politisk överenskommelse som så småningom också kan omfattas av ekonomiska konsekvenser (…) när vi är klara med Försvarsberedningen ska vi också börja ta ställning till hur den långsiktiga ekonomin ska se ut.

Jag tycker detta stärker tesen att det blir hårt att få ihop en majoritet som omfattar S och M i beredningen, och att försvarsindustripolitiken är det område i vilket perspektivplanen tydligast materialiseras.

PS. Apropå FM Org 18 ovan har Annicka Engbloms (M) uppröda blogginlägg nu fått genmäle genom Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten. Med all respekt för både Engblom och Lagersten: Till dessa nivåer når de inte riktigt vare sig det gäller formuleringskonst eller ilska. Här är en man som man inte vill ha emot sig. Och i avdelningen för mustiga texter som stimulerar tanken rekommenderar jag Torbjörn Kvist i Svensk Tidskrift: Sveriges beredskap är god.

Genmäle till riksdagsledamot Annicka Engblom (M)

Svensk förvaltningsordning bygger på en allmän princip att riksdagen beslutar, regeringen verkställer och myndigheterna genomför. Normalt ankommer det inte på en ämbetsman att ha synpunkter på våra folkvaldas åsikter och beslut. Men detta förhållningsätt bygger också på ömsesidig respekt och förståelse för varandras roller och hur svensk besluts- och förvaltningsprocess fungerar. Jag konstaterar efter att ha tagit del av riksdagsledamoten Annica Engbloms blogginlägg om Marinens Musikkår att det är lämpligt att kommentera de delar av innehållet som olyckligtvis skulle kunna uppfattas som fakta.

Regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att till 2018 reducera lönekostnaderna med 500 miljoner kronor jämfört med tidigare planering. Detta innebär att myndigheten kommer att minska, tillsammans med tidigare redovisade egna rationaliseringsmöjligheter, antalet heltidsbefattningar i Försvarsmakten med 1500 stycken, eller med cirka 10 procent. Alla förbandstyper påverkas. Vi har till regeringen redovisat att det påverkar uppbyggnaden av insatsorganisationen och den operativa förmågan.

I detta skede har förbanden fått till uppgift att redovisa förslag och konsekvenser. En första lägesredovisning har skett. Arbetet med att ta ställning till förslagen har ännu inte påbörjats i Högkvarteret och inga medarbetare har delgivits några besked. Beslut tas i en strukturerad process under 2014.

Med denna första lägesredovisning som utgångspunkt menar Engblom att ”processen (…) saknar motstycke i oanständighet”* då även försvarsmusiken kommer att påverkas.

Vad är fakta? Livgardet, med ansvar för försvarsmusiken, konstaterar att Marinens Musikkår riskerar att försvinna. Då försvarsmusikens huvuduppgift är statsceremoniell, och huvudsakligen äger rum i Stockholm, är en spridd gruppering på flera orter med reducerad personalvolym inte rationell vare sig ekonomiskt eller funktionellt enligt Livgardets första bedömning. Detta eftersom Marinens Musikkår i ett sådant scenario skulle behöva genomföra upp till 100 speldagar i Stockholm per år med allt vad detta innebär. Men detta förslag är det första och ytterligare förslag analyseras vid förbandet för att kunna överlämnas till Högkvarteret som beslutsunderlag.

Med sin egen analys som grund menar Engblom vidare:

”För att situationen kring försvarsmusiken är signifikativ på den dysfunktionalitet som lever kvar på vissa förband i vårt land. För att höga chefer i försvarsmakten, till vilka vi ska sätta vår lit för våra liv i händelse av krig, agerar oerhört oprofessionellt, långt från den ledarskapsroll de ska vara tränade för och den värdegrund utifrån vilken de är satta att verka i.” samt ”Det är dags att ta tag i sina ålagda uppgifter och inrikta sig på att få verksamheten att rulla”.

Ett sådant anmärkningsvärt uttalande förtjänar inte att sakligt bemötas utan faller tungt tillbaka på den som väljer att föra det offentliga samtalet i en sådan riktning. Den som väljer att ifrågasätta myndighetens arbete, dess chefer eller förband på ett sådant sätt förbiser det faktum att ålagda uppgifter är en direkt eller indirekt konsekvens av riksdagens och regeringens beslut och styrningar.

Debatten borde tidigt i processen utgå från en helhet och fokusera på rikets försvarsförmåga, detta sagt med stor förståelse för de känslor som varje enskilt förslag kommer att väcka hos den enskilde medarbetaren och det tryck som då kan ställas på den folkvalde. Musikkårerna är angelägna men en eventuell reducering måste sättas i ett sammanhang där det framgår att det som främst kommer att påverkas är krigsförband med konsekvenser för våra huvuduppgifter. Allt som är krav på bevarande måste följas av ett reduceringsförslag på annan verksamhet som ger samma eller högre effekt.

Musikkårerna utgör en stolthet för Försvarsmakten. I grunden är jag minör och sjöofficer och jag blir bedrövad över att Försvarsmakten kanske mister en av sina kulturbärare. Det är ledsamt att enskildas tillvaro förändras. Det kan komma att ske i Blekinge, för ett antal medarbetare och deras familjer, liksom i varje län där vi bedriver verksamhet. Med det återstår mycket arbete och vad resultatet blir efter beredning i Högkvarteret är idag alldeles för tidigt att med bestämdhet kunna säga något om.

Försvarsmakten har en stor lyhördhet inför politisk styrning. Det är naturligt och självklart i en demokratisk ordning, där myndigheten och dess medarbetare utgör ett säkerhetspolitiskt instrument, i enlighet med folkviljan uttryckt genom Sveriges riksdag. Med detta följer ett förtroende som behöver förvaltas av såväl de som har makten att besluta som av de som har uppgiften att genomföra. Detta bör prägla debatt och opinionsbildning enligt Försvarsmaktens mening.

Erik Lagersten
Informationsdirektör

*BLT 2013-10-14 (kräver inloggning / betalvägg)

The importance of Gotland

By Johan Wiktorin, editor and fellow in Dept 1

Bruce Acker wrote yesterday a thoughtful piece about Gotland’s strategic significance, where he put forward some hard questions to ponder. Since I am one of the proponents of strengthening Gotland militarily, I feel obliged to address Bruce’s concerns.

It is true that the development of modern weapons and their increasing range and accuracy is changing the value of different postures. And in the specific case of Gotland it is also true that the island is within range for both ballistic missiles and heavy SAM-systems such as S-400’s in the Kaliningrad oblast.

These systems present difficulties for the deployment of forces on and around Gotland, which is increasing the demands on intelligence, protection and mobility in order to cope. Notwithstanding, Gotland is today the home of some of the best sensors for the FRA (Defence Radio Establishment), which is one of the main arms of Swedish Strategic Intelligence.

Mr Acker also reminds us that any forces on Gotland are difficult to resupply or redeploy in conflict, and possible to circumvent. This is also an argument, which holds much merit. But since it is possible to prepare supplies on the island, the hardship to redeploy any such forces during a conflict is the most troubling factor.

In particular if one take into account the small number of troops Sweden has, which means that you probably lose some flexibility. On the other hand, if the need should arise to really reinforce Gotland from the main land, the risk would probably be very high and the loss of flexibility even higher.

As Bruce is arguing, and I agree, it is very hard to calibrate the importance of Gotland without some serious war gaming, which in turn should not be public anyway.

Nevertheless, it was very interesting to have a glimpse of Col Acker’s experiences of different discussions regarding the Baltic area during his term as attaché. I do believe his statements that he never heard anyone questioning Sweden’s commitment to defend Gotland or any plan advocating a prepositioning of forces there. Though the latter can be a conclusion of the former.

However it is important to remember that we have no or little insight into Russian contingency planning. For Russia, feeling threatened by the West’s overwhelming airpower on its western borders until her air force is formed with advanced jets, Gotland could be an interesting area to employ its radars and/or some SAM-systems in order to extend her depth westwards. Such strengthening of its capacity would force US tankers and AWACS on a more defensive footing, until air superiority could be established in the Baltic region. This would in turn increase Russia’s initial freedom of action.

Russia is very experienced, when it comes to work in vulnerable areas in the Baltic area. The entire Kaliningrad exclave is something similar to Gotland. It is exposed to surface-air-missiles (SAM’s), missiles and artillery; it is even exposed to the risk of a ground attack. With the corridors through Polish and Lithuanian territory for its supply it is even more vulnerable to resupplying and redeploying issues than Gotland.

Even so, the Russian Strategic Command has chosen to stack a lot of forces in the small area, which make up the oblast.

Why? Because it is an initial, vital part of their anti-access strategy in case of rising tensions in the region. The risk of having Gotland as an empty space in the middle of the Baltic Sea is that a possible gain could outweigh any probable resistance, especially since Sweden is not part of NATO.

That means that even if the will existed in the Alliance, practical considerations would take its toll in time spent for a deployment of forces from the west onto the island. For Sweden, having a part of its territory temporary controlled by a belligerent, this could be an unbearable political cost.

By controlling Gotland and by deploying advanced air defence systems there any actor could deny the other that possibility, while at the same time increase the capability of their own integrated air defence systems. Under such weave one can move significant forces on sea, land and in the air for strategic purposes.

At the same time, and Bruce is acknowledging this as well, to risk the perception of the people living on Gotland and elsewhere, that your strategic communication really says: ”We don’t care” is a very dangerous road. It can affect the will to defend the country, and it may influence actors surrounding us drawing the same conclusion.

I do concur with Mr Ackers claim that Russia would look for motives of a strategic offensive, if and when Sweden augments Gotland with forces. However, I would like to add, that the more tense the situation would be, the more resistance one could expect. The appetite for Swedish decision makers to reinforce the island could diminish under such conditions. It is not for sure of course, but I do assess the risk being higher for taking a status-quo decision, when the odds for an interpretation of a last-minute strategic offensive are lowering. To start have forces permanent, and rotating other forces through the Gotland area, would establish a normal picture with regard to the posture of Swedish forces.

The debacle surrounding the previous leadership’s decision to scrap Gotland of qualified military forces is no excuse to not change course. One can see a clear indication that it was not lead by a consideration of deployment and employment of forces, since we at the same time chose to concentrate the main part of the country’s naval forces in Karlskrona. The naval base thus came under the same SAM-umbrella and within range for the same potential Iskander ballistic missiles in Kaliningrad.

To be a stabilisation force to reckon in the Baltic region, I would argue that a mix of sensors, long-range SAM’s and land-based anti-ship missile systems protected by ground units on Gotland could potentially influence the movement of forces in the air and on the Baltic Sea. It could be own or partners movements of sea and air assets as well as movements between the St. Petersburg-area and Kaliningrad, thereby strengthening the security of the Baltic States in case of raised tensions in northern Europe. That would be of strategic significance, I suppose. Let’s go and ask them!

Största slaget och minsta ubåtarna

Tyska miniubåtar dyker nog upp igen nästa vecka på C4-Open i Malmö. FOTO: Peter Holst

Åtminstone en svensk rikstidning ägnar sig idag rejält åt att det är exakt 200 år sedan det största slaget i Tyskland och hela Europa före 1914. Det är SvD som på ett helt uppslag berättar om slaget med utsökt text av Dick Harrison och inte mindre god grafik.

Apropå Tyskland och militärhistoria syns här ovanför en tysk miniubåt modell Hecht. Att tyska miniubåtar utgjorde första efterkrigsgenerationen av sovjetiska miniubåtar kan du läsa om i Ryska elitförband. Du kan nog förvänta dig minst lika välgjorda modeller vid årets upplaga av C4-Open som går av stapeln i Malmö nästa helg.

Moderat satsning på Cynismer

Vissa försvarsintresserade bloggläsare har hävdat att det varit fullständig stiltje på Cynismer en tid. Det är en orättvisande svartmålning av verksamheten på bloggen.

Analogt med alliansregeringens satsningar på det svenska försvaret har vi satsat på bloggandet. Vi har sett till att vi har elektricitet i el-uttagen, strömkablage till laptops och en fin bakgrundsbild längst upp på sidan. Allt för Skaraborgs väl och ve.

Precis som alliansregeringens satsningar speglar omvärldens utveckling, speglar antalet inlägg på bloggen mängden vettiga åtgärder inom försvarspolitiken. Ni ser alltså ett relevant utfall på den förda politiken.

Vi vill på detta sätt förklara situationen på bloggen. Eftersom vi inte vill bli ansedda som svartmålare så har vi den senaste tiden valt att satsa på positiva händelser i försvaret.

Antal inlägg i september: 0

/C

Gästinlägg: Oro i leden

Publicerar i dag ännu ett tänkvärt gästinlägg från signaturen "Boatswain". Den här gången avhandlas FM Org 18 som är nästa löpa rörande Försvarsmaktens stundande personal- och kanske även organisationsförändring. Ett ständigt återkommande problem signerat våra politiker, och därmed även en aldrig sinande källa till oro hos en mycket lojal personalkår. I inlägget riktas kritik mot de marina förbanden där informationen enligt uppgift varit mer eller mindre obefintlig runt denna process och vad som komma skall. En möjlig anledning till att det skiljer avsevärt mellan hur Armén och Flygvapnet och Marinen har hanterat och informerat runt FM Org 18 kan vara att Marinen har valt ett annat arbetssätt hur att hantera detta. Arméns initiala arbete är mer eller mindre klart samtidigt som Marinen påbörjar sitt i dagarna.

Ett förband som varit tydliga i kommunikationen, och valt att köra ett rakt budskap utan omskrivningar är Marinbasen med chefen, kommendör Håkan Magnusson i spetsen. Något som fler förband i Försvarsmakten borde ta lärdom av.

"Arbetet med FM Org 18 utgår från den nuvarande organisationen och ska beslutas under andra kvartalet 2014. Arbetet omfattar hela Försvarsmakten, såväl insats- som basorganisation och alla personalkategorier. Genom att redan under första kvartalet 2014 ha en tydlig målbild för 2018 kommer Försvarsmakten att besluta om en detaljerad införandeplan, som för varje organisationsenhet beskriver vägen från FM Org 13 till FM Org 18. I och med det bedömer Försvarsmakten att det finns förutsättningar för att stegvis stryka, ändra och avgränsa befattningar men också nyanställa efterfrågad kompetens.” Arbetet med FM Org 18 har precis påbörjats och på onsdag 2013-10-16 kommer PROD M att besöka förbanden i Karlskrona för att diskutera hur arbetet skall bedrivas för att vi skall kunna lämna ett relevant underlag."

"Förutom att FM Org 18 kommer att innehålla 1500 färre befattningar, kommer befattningar att ha en annan nivå och kategori. Enligt principen: OF/CF-befattningar kommer att bli SO/CR-befattningar, SO-befattningar kommer att bli GSS befattningar. Avseende kategori kommer K (kontinuerligt tjänstgörande) -befattningar bli T (tidvis tjänstgörande) vad avser OF, SO, CF, CR och GSS."

"I arbetet med FM Org 18 är det inte uteslutet att Marinbasen kommer att omorganiseras med syfte att kunna lämna det stöd som insatsförbanden kommer att kräva."

"Jag kommer att återkomma med information efter hand som arbetet fortskrider."

Att FM Org 18 kommer att påverka Försvarsmaktens personal råder det inte några tvivel om. Av den anledningen måste all information spridas på bred front oavsett hur lite eller mycket information som finns. Desssutom har samtliga förbandschefer enligt säkra källor erhållit den uppgiften vid senaste ÖB chefsmöte. Det är alltid bättre att förekomma än att förekommas.

Men nu över till gästinlägget.

/Skipper

---------------------------------------------------------

”Oro är den ränta du måste betala när du lånar bekymmer från morgondagen.”

Från fler och fler håll kommer indikationer på att personalen i flottan, främst den yngre, upplever en stor oro över sin tillvaro och stor osäkerhet vad beträffar den egna framtiden. Vadan denna oro:

FM Org 18: Vad händer med mig? Vad händer med min lön? Vad händer med mitt förband? Vad händer med min grad? Hur ser min framtid ut?

Materielplanen: Vilka fartyg ska byggas om och när? Detta påverkar i sin tur den långsiktiga personalplaneringen vilket gör att individen får nöja sig med kortsiktiga besked.

Nivåer på befattningar: Vilka befattningar ska ha vilken nivå och vilken kategori (OF/OR)? Just nu stora osäkerheter vilket leder till att individer ibland funderar mer på hur man ska hamna på ”rätt stol” än att göra ett bra jobb.

FM Ekonomi 2014 och framåt: 2014 ser ut att bli ett magert övningsår. Åren efter saknar just nu förutsättningar för att bli bättre.

Läget är kärvt.

Yngre officerare ska väl jobba på och inte fundera så mycket över vad som händer. Nja, jag har full förståelse för att de funderar och tycker det är bra att de håller sig uppdaterade på vad som händer inom försvars- och säkerhetspolitiken. Ett exempel på en av punkterna ovan är FM Org 18 och liknande exempel finns på övriga punkter också. Den här bloggen skrev den 10/10 om FM Org 18. Informationen om detta var enligt min bedömning inte då känd bland merparten av arbetstagarna ”nere på golvet”. Endast de som är väldigt aktiva på twitter och ytterst regelbundet följer försvarsbloggarna har kunnat ana att något var i görningen.

I slutet av förra veckan kom C 4. sjöstridsflottiljen veckobrev:

Från ÖB och FM produktionschefs chefsmöte förra veckan diskuterades Försvarsmaktens framtida organisation, FM Org 18. I denna berörs i stort alla förband i Försvarsmakten genom förändringar. Det jag vill vara tydlig med är att FM Org 18 är ett förslag eller en plan, d v s inte något som är beslutat. Det jag tar fasta på från mötet är däremot hur nöjd vår överbefälhavare är med det vi gör.

Källa: C4 veckobrev v.341.pdf

Här nämns FM Org 18 men inget mer. Lite uppgivet kan jag konstatera att ungefär lika mycket text berör veckans verksamhet på 42.Minröjningsdivisionens stab som citatet ovan. Utan att på något sätt förringa deras jobb, lika uppgivet dristar jag mig till att tro att FM Org 18 kommer påverka vår försvarsförmåga och alla i FM något mer än en veckas jobb för en handfull stabsmedlemmar.

Om 4.Sjöstridsflottiljen informerar dåligt i ärendet så är det än sämre på 3.Sjöstridsflottiljen där man valt att gå helt radiotyst till skillnad mot systerflottiljen på Berga som i alla fall bekräftat att något är i görningen.

Även om det inte finns konkreta beslut, vilket jag kan förstå, är det av yttersta vikt att personalen informeras om omfattning, alternativ, arbetsläge m.m. Vissa andra förband genomförde personalorienteringar redan i förrförra veckan - bra! Övriga: IG! Informationsbristen bidrar bara till spekulationer, ovisshet och oro.

Jag vet inte vilka styrningar som givits från HKV till förbanden angående vad som ska förmedlas och när, så min kritik till förbanden må vara felriktad. Om så visar sig vara fallet så får HKV i stället bära hundhuvudet för obefintlig information i rätt tid och förbanden skär därmed fritt. HKV kanske inte har givit några styrningar, då gäller det för förbanden att ta initiativet! Först i slutet på förra veckan kom det en blänkare på Emilia ang. FM Org 18, tyvärr har alla arbetstagare inte tillgång till den informationen. Budskapet är: ovisshet skapar oro och den har vi inte råd med!

Var är ÖB när det blåser storm och vi behöver information och ledarskap? Att vår högste chef är nöjd över det vi gör, vilket han ofta uttrycker i bl.a. Försvarets forum och bevisligen även på ÖB chefsmöten, gör väl alla glada och lyckliga, eller…? När hörde någon något annat? Självklart presteras det bra på många håll och många jobbar mycket mer än vad de har betalt för, av den enkla anledningen att de vill få allt att fungera bra. Men handen på hjärtat så känner vi väl alla att vi ibland gör något mindre bra. Därmed blir det ständiga mantrat om att vi gör ett så bra jobb urvattnat.

Min vädjan till ÖB blir därför: visa dig, led oss, stå upp för myndigheten gentemot politikerna och tala klarspråk och informera om vad som är i görningen.

Många får numera sin förbands- och försvarsinformation från bloggar i första hand. Det är lika mycket ett MVG till försvarsbloggarna (Wiseman, Skipper, Kkrva m.fl.) som ett IG till HKV/förbanden.

I mitt förra gästinlägg berörde jag i förbifarten sociala medier angående rekrytering och även internetuppkoppling ombord. Kopplat till informationsspridning så medger dagens teknik ett enormt informationsflöde tillgängligt för alla när som helst. Detta måste HKV och förbanden förstå, acceptera och hantera dvs. vara blixtsnabba med att förmedla rätt information i rätt tid. Annars kommer det fortsätta vara som nu, att t.o.m. chefer uppmuntrar underställda att söka information på bloggarna då det går fortare än inom den egna myndigheten. Även om bloggarna far med sanning och gör kloka analyser så sjunker förtroendet för högre ledning och HKV/förbanden tappar initiativet samt möjligheten att förmedla korrekt information och sin syn på vad som sker. Alla soldater vet att förhandssituationen är att föredra men just nu sker informationsspridning genom strid i efterhand även om Informationsdirektör Lagersten har lyft informationstjänsten och öppenheten flera nivåer de senaste åren.

Det sägs att det är dyrt att vara fattig men det är extremt dyrt att inte prioritera personalen. Att försöka hålla ned lönerna med några tusenlappar kommer bara att kosta mer i slutändan!

Om endast en duglig yngre officer slutar p.g.a. röran vi just nu befinner sig i måste denne ersättas med en ny. De växer inte på träd och kan heller inte hämtas från gatan. Om en Specialistofficer med fyra år i tjänst och som börjat bli varm i kläderna slutar tar det 5,5 år att få fram en ny med motsvarande erfarenhet. Vad kostar det och vad blir effekten med en vakans i flera år?

För att undvika ev. missförstånd och för att sammanfatta mitt budskap: Det är oro i leden och den beror till stor del på avsaknad av information, en information som kanske inte alltid finns, varken på HKV eller förbanden då politikerna ibland sitter på besluten. Denna ovisshet årgärdas bäst genom snabb och korrekt information även om det inte alltid finns så mycket att säga just nu, det är bättre att säga något än ingenting alls.

Varje individ vi tappar p.g.a. detta är en stor förlust som vi inte har råd med.

/Boatswain

”Sveriges avsked till kriget?”

Så här var det ifjol dessa dagar i Leipzig.

Imorgon är det exakt 200 år sedan inledningen av det största slaget i Europa före första världskriget. Mig veterligen har riksmedierna ännu inte tagit upp detta (rätta mig gärna om jag har fel) men...

I Uppsala har i alla fall historikern Anders Björnsson tagit till orda under rubriken "Sveriges avsked till kriget?" och skriver bland annat att genom "slaget lades grunden för svensk freds- och neutralitetspolitik under närmare två hundra år" samt att slaget "befäste Rysslands roll som en spelare i europeisk politik".

Gotland’s strategic significance

By Bruce Acker, former US Defence Attaché to Sweden

In the months leading up to the next election, defense debates in general and the Swedish Armed Force ability to defend Sweden’s territory will be increasingly in focus. The defense of Gotland inevitably appears in such a debate, though the substance of the debate available to the public equally inevitably lacks currency, depth and perspective.

Starting with currency, the notion that Gotland’s geography alone justifies its strategic significance, and that geography is permanent, overlooks the obvious shrines to previous concepts of critical terrain. Within 30 minutes’ drive of Stockholm, one can visit Vaxholm, Oxdjupet, and Baggenstäket, all historic chokepoints of once great significance, and defended accordingly in their time, but today defenseless.

Why? The range, accuracy, and effect of modern weapons coupled with alternatives to waterborne mobility rendered them irrelevant. What of Gotland, then? When one labels Gotland an unsinkable aircraft carrier, or states that commanding the island affords command of the entire Baltic, one overlooks the fact that Gotland can also be described as an aircraft carrier that has run aground, underneath Russian air defenses, and within range of missiles placed in Kaliningrad. Any forces placed there are vulnerable, difficult to resupply or redeploy in conflict, and possible to circumvent.

Regarding the depth of the debate, most of what is offered in the public arena describes only initial placement, a starting point. Conflict is dynamic, moves have counter moves, and so a thorough analysis of the effect of placing forces in one location or another requires simulations, analysis of attrition, numbers of assets and ammunition, and analysis of enemy tactics and strategy. So for example, tanks or airplanes placed on Gotland are initially vulnerable to missiles in Kaliningrad, but missiles can be depleted or overwhelmed, changing the calculus entirely.

An initial placement marks intent to defend, and an initial capability, but without the study of thorough wargaming (almost always non-public) the analysis is largely meaningless. Wargaming without consideration of strategic objectives, is not appropriate for resourcing decisions, its applicability limited to the tactical and operational art.

Perhaps the most significant shortfall in the public debate on the defense of Gotland is perspective. It stands to reason that if the island were indisputably strategic in its location, this fact would be central to planning outside of Sweden.

I had the privilege of representing to Sweden the US Defense department, including the US Forces assigned to Europe who would be the American forces assigned to defending NATO’s interests. In this capacity I accompanied Defense Ministers, politicians, and senior officers to top level meetings with NATO and American counterparts for four years, years in which the defense of the new NATO members on the Baltic’s eastern and southern shores were top priority questions.

Never once was I or any of the representatives I accompanied asked about Sweden’s commitment to defending Gotland. Never did I see a plan that included advocating the prepositioning of forces there. My conclusion is that the location is viewed as a tactical or possibly operational significant objective, entirely dependent on widely varying potential strategic objectives.

In a tactical or operational context, it is not hard to identify reasons why one might want forces on Gotland. But when one includes desired enemy strategic outcomes, alternative methods of achieving these outcomes, and risks to achieving these outcomes, the advantage of defending Gotland is far less clear.

As a complicating consequence of this effect, the Russians will also almost surely notice a shortfall in any logical defensive argument for militarizing Gotland and therefore look for Strategic offensive motives for such a Swedish policy, including threatening their vital economic lines of communications.

There are of course other considerations to the debate. Weapon system development has not gone so far yet that the forward nature of Gotland as an observation platform is irrelevant. Any sensors placed there would have a variety of advantages and need to be protected accordingly. As Sweden weighs its options for dimensioning its forces, those forces need to be placed somewhere, and access to good sea and airports like those in Visby are significant factors. Broader political commitment to the inhabitants’ physical security and economic wellbeing are certainly factors as well, though these things apply equally to all of Sweden, not just Gotland.

In the end, the Swedish public deserves a more authentic debate on the issues at stake than those presented so far by critics of the current policies, and that public would be well served by demanding thorough answers from those proposing significant re-investment in capabilities that were divested only recently with broad consensus and under previous leadership.

……………

This article was published last week on the site of Folk och Försvar, and reappears here with permission of both parties.

Handling ger konsekvens…

Reflektion

Idag meddelade Regeringen att det finns ett formellt beslut på att det blir Svenskt deltagande i NRF (Nato Response Force) samt ett deltagande i NRF övning Steadfast Jazz i November månad 2013 enligt tidigare uppgifter skulle man deltaga med stabsofficerare vilket även nu NATO bekräftar.

I sig är detta positivt, all form av samövning är bra för Försvarsmakten ur min horisont. Detta ur det helt krassa konstaterandet att vi har inte tillräckligt med förband för att kunna försvara vårt land än mindre vår 270 mil långa kust. Därav krävs det samövning för att smörja upp samarbete, lednings och lydnadsförhållanden m m. Allt för att i händelse av en konflikt kunna samarbeta med andra nationer.

Men denna handling kommer bedömt leda till någon form av respons eller kalla det konsekvens om man vill från Ryssland. Finland har sedan 2009 deltagit i NRF vilket de facto har knyt dem närmre till NATO än vad Sverige varit. Att nu även Sverige aktivt påbörjar deltagande i NRF gör att vi även knyts närmre till organisationen. Således ger det att Östersjön ur Rysk synvinkel bedömt kommer ses som ett NATO innanhav.

Bedömt det vi kommer få se, är att den övningsverksamhet som varit på en tydligt uppåtgående trend kan bli än mer aktiv för att skicka ett tydligt budskap främst riktat mot Sverige. Samt politiska utspel från den Ryska statsledningen. Vän av ordning ställer sig då frågan kan inte det här slå tillbaka på dem själva om de gör det? Jo det är helt riktigt men se på hur de agerat mot t ex Ukraina och Moldavien rörande undertecknandet av frihandelsavtal med EU. Alla är rörande eniga om att detta enbart stärker dessa två nationers vilja att ansluta sig till det, men trots det så fortsätter man.

Vad beror detta på då? Min bedömning kulturella skillnader i hur vi väljer att se på olika saker. Så pass enkelt är det och det vi ur ett svenskt utrikes- och säkerhetspolitiskt agerande ser som normalt går stick i stäv med hur Ryssland ser på saker och ting inom den sfären. Att Ryssland vill vara en stormakt och åtnjuta den respekten det inger råder det inget tvivel om. Betänk bara på hur situationen har förändrats. Hade man ställt frågan om Ryssland skulle agera unisont med t ex USA linjer i slutändan rörande säkerhetspolitiska frågar för 4 år sedan hade de flesta sagt ja. Nu är situationen annorlunda se bara på hur Ryssland agerade senast i Syrienkonflikten. Alla var mer eller mindre säkra på att något skulle ske, ja det gjorde det men Ryssland omkullkastade alla planer, detta har gett dem vatten på kvarnen för att kunna agera mer självständigt.

Likväl agerar man mer aggressivt nu, se bara på den senaste "handelskonflikten" mellan Litauen och Ryssland. Officiellt rör det sig om handel, men skrapar man på ytan så ser man tydligt att det hela handlar om att försöka påverka främst Ukraina och Moldavien till att ej underteckna frihandelsavtalet med EU. Att man då väljer att gå på så hårt mot dels ett NATO land dels just nu EU ordförande land tyder på att man inte är rädd för att agera än mindre leva upp till det man lovar.

Vilket leder mig fram till själva essensen av detta reflektionsinlägg. Om ni följt bloggen så vet ni att jag tidigare har refererat till Premiärminister Dmitry Medvedev uttalande i Juni 2013 där han förklarar att om Sverige och Finland ansluts närmre till NATO eller blir NATO medlemmar så kommer detta kräva någon form av respons från Ryssland. Ja nu har Sverige tagit ytterligare ett steg närmre NATO...

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

Reuters 1

Regeringskansliet 1

Att sila mygg och svälja kameler?

Jag trodde knappt mina ögon när jag via en Twitterlänk läste Annicka Engblom (m) i den Blekingska lokalpressen i dag på morgonen. Det verkar dessvärre som att länken nu har förändrats och kräver betalning. Efter drygt ett års näst intill total offentlig tystnad när det kommer till försvarspolitiska frågor så rasar nu den moderata försvarspolitikern Engblom över att marinens musikkår hotas av nedläggning. Det här inlägget var från början betydligt mer kritiskt än vad det nu är vilket givetvis kräver en förklaring.

Till att börja med så ska jag klargöra min syn på försvarsmusiken och marinens musikkår. En försvarsmakt utan försvarsmusik är givetvis knappt tänkbar. Marinens musikkår är dessutom en förhållandevis billig verksamhet som håller absolut världsklass. Att marinens musikkår under många år har hanterats på ett uselt sätt råder det heller ingen tvekan om. Jag anser i grund och botten att försvarsmusiken bör vara en naturlig del av en försvarsmakt, och att marinens musikkår inte ska läggas ner. Därmed har jag klarat ur den sakfrågan.

Men....

Jag blir oerhört förvånad och framför allt besviken när en moderat försvarspolitiker efter dryga året av tystnad går ut och "rasar" för att musikkåren i den egna hembygden ska läggas ner. Detta samtidigt som hela Försvarsmakten mer eller mindre håller på att kollapsa! Försvarspolitiken är som bekant tungt moderatstyrd i nuvarande regeringskonstellation, och det är Moderaterna som försatt myndigheten i nuvarande extremt svåra läge primärt genom att ha drivit igenom en oerhört dyr reform där personalkostnaderna skjutit i höjden och där materielsituationen sedan länge passerat gränsen ohållbar.

Att så som man nu gör, skylla problemen på den tidigare försvarsavvecklingen signerad Socialdemokraterna duger inte heller. Även om Socialdemokraterna saboterat oerhört mycket så kunde man vid den tiden till del gömma sig bakom att omvärldsläget hade förbättrats. Men så är inte längre fallet. Omvärldsläget har nu förändrats till det sämre relativt snabbt, och således borde även vår försvarsförmåga och därmed Försvarsmakten anpassas därefter, men så är inte fallet.

Moderaterna har samtidigt som den blev "nya" helt och hållet distanserat sig från en ansvarstagande försvars- och säkerhetspolitik där partiledaren deklarerat Sveriges försvars som ett särintresse.

Apropå särintresse ska man som läsare av detta inlägg ha väldigt klart för sig att anledningen till att marinens musikkår nu hotas av nedläggning är ett direkt utfall av den moderatledda regeringens beslut, där man tvingar Försvarsmakten att spara 500 miljoner årligen på personalkostnader vilket innebär att 1500 tjänster ska tas bort!

Så grundfrågan handlar egentligen om att Försvarsmakten tvingas göra valet mellan att reducera bort en musikkår som är ett PROD-förband (oavsett vilken av dessa musikkårer), eller att ta bort mostvarande personal från ett INSATS-förband som kan leverera försvarsförmåga. Där är valet oerhört enkelt! Att handläggningen av ärendet däremot är gravt misskött är jag doc den första att skriva under på. Där får Livgardet göra om, och göra rätt.

Men som sagt, jag nöjer mig där just nu eftersom Engblom räddade situationen temporärt genom att skriva ett eget blogginlägg under dagen. Engbloms blogginlägg genererade dock fler frågor än det gav svar, och jag hoppas därför att dessa frågetecken inom kort istället rätas ut och blir utropstecken.

Engblom tar i sitt blogginlägg mycket kortfattat upp sin oro över Marinens numerär, Försvarsmaktens materielplan, utvecklingen i Ryssland, obalans i Försvarsmaktens ekonomi(?) och personalförsörjningen. Mer eller mindre samtliga tunga problemområden som man genom det egna partiets obegripliga försvarspolitik håller på att köra i botten.

Engblom förklarar också att det senaste årets totala tystnad har föranletts av en informationsinhämtning runt läget inom Försvarsmakten som genererat både oro och bedrövelse. Jag förstår Annicka helt och fullt i det avseendet. Vi är många som delar den oron och bedrövelsen hur Försvarsmakten konstant misshandlas och ständigt avkrävs nya reduceringar vilket varje gång påverkar vår försvarsförmåga i negativ riktning.

Men sedan händer något i Engbloms inlägg och plötsligt börjar man fundera över om vår oro verkligen beror på samma saker, och om vi ens delar samma oro? Det delas nämligen ut kängor till förbandschefer som vågat ta bladet från munnen och säga vad de tycker, och det delas ut pikar till Försvarsmaktsledningen, kulturer, strukturer, hierakier och till alla de som misstror det politiska systemet?

Engblom avslutar dock inlägget i något som faktiskt kan uppfattas som en tonart i dur och skriver följande.

Nu när proppen lossnat skulle jag även vilja berätta mina tankar om behövliga förändringar även av Högkvarteret. Av hur vi borde ta tillvara de goda erfarenheterna av den försvarsmaktsgemensamma perioden, men att tiden är kommen att återigen erkänna att krig i luften, på marken och på/under vattnet skiljer sig och kräver olika satsningar och strategier. Vi måste se att personal inte kan fylla uppgifter på förband, skolor, utlandsinsatser eller högkvarter samtidigt utan att de klonar sig. Vi måste se alla de goda idéer om utveckling som finns bland de försvarsmaktsanställda och att det finns många, många fler möjligheter till civil-militärt samarbete osv. Ovan ämnen får bli cliffhangers så länge. Om jag överlever de reaktioner jag förmodligen sätter i rörelse.

Av den anledningen så valde jag att skriva om hela det inlägg, där jag initialt hade tänkte avge svår artillerield i ren ilska mot det jag tycker så oerhört illa om, nämligen att "sila mygg och svälja kameler". Att i ena änden rasa över att en orkester är nedläggningshotad samtidigt som vi i den andra änden har en gravt numerärt underdimensionerad försvarsmakt som dessutom är underbemannad och dåligt utrustad. Något som sammantaget direkt leder till en mycket, mycket begränsad försvarsförmåga. Detta rimmar i mina öron oerhört illa.

Men då Annicka Engblom lämnar en mycket intressant cliffhanger där förhoppningsvis alla frågor kommer att besvaras inom kort, och där Annickas år av tystnad och informationsinhämtning nu förhoppningsvis kommer att återbetalas till väljarna. Av den anledningen så väljer jag att hålla inne med den skarpa kritiken den här gången. För jag vet nämligen att Annicka Engblom är en betydligt klokare försvarspolitiker än vad det senaste utspelet ger sken av. Låt detta därför bli ett kraftfullt avstamp för flera moderater att ta bladet från munnen och börja rasa över den katastrofala försvarspolitiken det egna partiet har fört under de senaste åren.

För övrigt har folkpartiets Allan Widman i dag varit oerhört tydlig med vad han anser om vår försvarsförmåga och hanteringen runt den. Återstår att se om Folkpartiet går från ord till handling?

Media: SvD, SR, DN, SVT, TV4,

Repetition är kunskapens moder

Alla kanske inte läser Sydsvenskan. Inför en debatt ikväll i Malmö ombads jag att uttrycka min syn på omvärlden och det sätt som vi borde reagera. Ni har hört det förut:

Det svenska försvaret har länge varit ett lätt villebråd för olika grupper som vill driva sina egna intressen. Avsaknaden av tydlig hotbild och den militära allianslösheten har inte ställt krav på en nationell försvarsförmåga. Det ekonomiska utrymmet har istället tagits i anspråk av andra aktörer med stark vilja och tydliga dagordningar. Främst försvarsindustrin och horder av konsulter har kunnat sko sig. Men även fackliga och politiska intressen har tillgodosetts på bekostnad av förmågan till väpnad strid.

Försvaret av Sverige är inget särintresse. Men det finns gott om särintressen inom och utom Försvarsmakten och de står i vägen för återuppbyggnaden av försvaret.

Länge kunde Försvaret leva av det som brukar kallas ”arvet”; tusentals stridsfordon, hundratals stridsvagnar, stora mängder artilleri, helikoptrar, örlogsfartyg och stridsflygplan som fanns vid det kalla krigets slut . Långt in i förra årtiondet. fanns också många utbildade soldater

Inte minst försvarsindustrin har tryckt på för att betald och fungerande materiel ska skrotas. Varje vinstdrivande företag vill ju att det gamla ska kastas bort och ersättas med nytt. – oavsett om det gamla är tillräckligt bra.

Höga utvecklingskostnader har krympt försvaret. Stridsflyget är ett bra exempel. Varje ny generation har i princip lett till en halvering av antalet plan. Samtidigt har svenska statens oförmåga att ställa affärsmässiga krav lett till undermåliga och försenade leveranser.

ÖB säger ofta att personalen är försvarets viktigaste tillgång. Och så är det. Men precis som när det gäller försvarsmateriel, måste antalet officerare och soldater dimensioneras efter antalet förband. I krig ska en överstelöjtnant vara bataljonschef. Sveriges ska ha åtta manöverbataljoner, men i Försvarsmakten finns det 968 överstelöjtnanter/kommendörkaptener! Bortser man från hemvärnet har Sverige idag fler yrkesofficerare än soldater.

Sveriges närområde är under snabb förändring. Ryssland satsar i förhållande till sin BNP snabbare på sitt försvar än något annat land i världen. Trots korruptionen kommer den militära förmågan att öka kraftigt. Det innebär en ökad rysk närvaro i Östersjön och än fler incidenter.

Nyligen avslutades den ryska och vitryska militärövningen Zapad norr och söder om de baltiska länderna. Med tanke på att övningens ändamål skulle vara terroristbekämpning framstår de 70 000 soldaterna som deltog ha varit tillräckligt många.

Samtidigt går den politiska utvecklingen i Ryssland sedan länge åt fel håll. Det finns i praktiken ingen politisk opposition. Ingen rättstatlighet eller pressfrihet. Demokratiska krafter stämplas som utländska agenter och trakasseras. Det är ett faktum att de ryska vapnen inte längre står under demokratisk kontroll.

Militär förmåga och auktoritär, politisk utveckling har alltid varit en vådlig kombination. Det krävs inte mycket till analys för att konstatera att vår del av världen är långt mindre trygg nu än för tio år sedan.

Sedan några veckor arbetar försvarsberedningen med underlaget för nästa försvarsbeslut. Resultatet måste bli en stärkt, nationell säkerhet:

Sverige bör omgående söka medlemskap i Nato. Vare sig EU eller det nordiska samarbetet erbjuder några försvarsgarantier. På egen hand är Sverige för litet för att anta allvarliga utmaningar mot landets säkerhet.

Med början på Gotland måste en nationell försvarsförmåga byggas upp på nytt.

Inga stridsflygplan, örlogsfartyg eller stridsvagnar, får tills vidare avvecklas.

All anställd personal inom Försvarsmakten måste krigsplaceras och övas i sina befattningar.

Försvarsanslaget måste höjas i utbyte mot nya, välspecificerade militära förmågor. Viktiga exempel på detta är ytterligare en armébrigad och utökad beväpning till stridsflyget.

Det militära försvarets existensberättigande är krigsduglig bekämpningsförmåga – farlighet för potentiella fiender. Den insikten, liksom att världen är föränderlig, har under alltför lång tid saknats. Nu kan det mycket väl vara bråttom.

Allan Widman