Centern leds av en självmordspilot !

Centerledaren anklagar de röda gröna för att vilja höja bensinskatten. Ja visst. En höjning med 49 öre är presenterad. Det är tydligt och klart före valet.

Men hon är svarslös när hon ställs inför fakta som att regeringens egen klimatberedning föreslagit en höjning på 70 öre. Dessutom har centerns eget förtroenderåd föreslagit 105 öre. Hennes skällande faller därmed platt till marken. Det blir inte trovärdigt och är att betrakta som ett självmål ! Att kritisera någon för att vilja höja en skatt när man vill höja ännu mer själv framstår för de flesta som helt obegripligt.

Häromdagen uttalade hon sig i DN och berättade att hon redan som 13-åring funderade över ozon-skiktets påverkan på mänskligheten. Det var flera år innan forskare och vetenskapsmän gjort allmänheten uppmärksammad på urtunningen av ozonskiktet. Självklart leder detta till funderingar kring Maud Olofssons bild av sig själv och hennes sinne för vad som är verklighet och vad som är fantasi.

Det tycks bli snurrigare och snurrigare för Maud Olofsson. Att centern går knackigt i opinionen och att partiet förlorat sin roll i svensk politik är knappast förvånande. Nu ska de också försöka sig på konststycket att förklara hur man stoppar kärnkraften genom att bygga ut den. Centern tycks ledas av självmordspiloter !


Andra bloggar om:

Sprakande svada ska dölja havererad arbetslinje

Arbetslösheten i Sverige har slagit i topp. Den är närmare tio procent. Samtidigt står statsministern i Sveriges riksdag och med hög röstvolym talar om att hävda jobblinjen. Verkligheten visar att regeringen har misslycklats och att skattesänkningarna inte ger den effekt med hoppats på.

Med en sprakande svada, tydligt engagemang men med en fullständigt ihålig politik försöker han ge trovärdighet åt åt den s k arbetslinjen. Han drar sig inte ens att vädja till egoismen och att prata om alla andra som ska få betala för att arbetslösa och sjuka ska få det bättre om de röd-gröna vinner.

Socialdemokratin har tillsammans med sina samverksanspartier lagt förslag om 100.000 nya arbeten, praktik- och utbildningsplatser.Men högerregeringen har inget alternativ. Det blev så oerhört tydligt i denna valperiods sista partiledardebatt. Att avvisa de skattehöjningar som föreslagits på förmögenheter, de högsta inkomsterna och stora villor är bara ett sätt att värna om moderaternas kärnväljare. De har råd att betala litet extra för att just arbetslösa och sjuka ska få det bättre. Det kallas solidaritet !

Nu ska högern sänka skatten med ytterligare 100 miljarder. De bör svara på de hundra frågorna om hur de ska finansiera den första, andra, tredje miljarden osv. De var svarslösa idag när Mona Sahlin ställde frågorna. Det är uppenbart att skattesänkningarna går före kvaliteten i vården, skola och omsorgen. Att driva fram försämrad standard i exempelvis skolan som ett pris för ofinansierade skattesänkningar är djupt oansvarigt.

I den sista partiledardebatten blev skiljelinjen så oerhört tydlig. Den praktiska verkligheten bakom Reinfeldts ordkaskader är ett privatiserat och amerikaniserat Sverige. Socialdemokratin står för den svenska modell som huvuddelen av svenska folket faktiskt önskar sig !


Andra bloggar om:

Oförlåtligt Reinfeldtsvek mot svensk ungdom !

Det är en ren katastrof som nu drabbar Sveriges ungdom. Statistik från socialstyrelsen visar att antalet långvariga socialbidragstagare i gruppen 18 till 29 år ökat med 14 procent det senaste året. I åldersgruppen 20-24 år har socialbidragen ökat med 22 procent bland män och 16 procent bland kvinnor. Och andelen ensamstående unga i med barn i åldern 20-29 år med s k låg ekonomisk standrad (fattiga) har ökat från 19 procent 2001 till 76 procent 2009.

Det är bara att konstatera att regeringen misslyckande när det gäller att bekämpa ungdomsarbetslösheten. I sin tur resulterar det i ett ökat s k utanförskap. Ungdomar slås ut och deras förutsättningar inför vuxenlivet försämras. Detta är djupt allvarligt och är ett samhällsproblem som nu måste ställas i centrum av den politiska debatten.

Socialdemokraterna förordar nu en storsatsning på 100.000 platser i arbete, praktik eller utbildning. Det kostar statskassan rejäla pengar men är ändå att betrakta som en framtidsinvestering då det gör att många ungdomars utanförskap skulle brytas. Att tillåta denna stora ökning av socialbidragsberoendet är ansvarslöst. Högerregeringen med Reinfeldt in spetsen sviker en hel ungdomsgeneration. Det är oförlåtligt !


Andra bloggar om:

Reinfeldt vill inte inse ungdomars verklighet

I Oslo träffar jag svenska ungdomar som tagit jobb på restauranger, barer och flygplatsen. De säger till mig att det inte finns jobb i Sverige och därför satsar de just nu på Norge. Sedan läser jag i tidningen att Fredrik Reinfeldt tycker att det är fel på arbetslöshetsstatistiken.

Mer än en fjärdedel av uingdomarna i Sverige har inget jobb. Ungdomsarbetslösheten är ett mycket stort problem. Den är en kräftsvults i samhället och statsministern vill inte inse fakta och ägnar sig åt att kriga med statististiken. Det är direkt ynkligt !

Nej, istället behövs en storsatsning på utbildningsplatser, arbetsmarknadsåtgärder och en direkt rejäl nedsättning av arbetsgivaravgiften för varje ungdom ett företag anställer. Istället för att vara sur över statistik som beskriver verkligheten borde Rienfeldt ägna sig åt verklighetens problem !


Andra bloggar om:

Överhetens feta pekfinger rätt in i ögat !

Idag träffade jag en kvinna som hamnat ikläm i försäkringskassans nya hårdare regelverk. Trots tydliga intyg och utredningar om svårt diskbrock så hade försäkringskassans handläggare bedömt att det fanns s k restarbetsförmåga. På arbetsförmedlingen så skakade man bara på huvudet och konstaterade att något alternativ på arbetsmarknaden inte verkade vara realistiskt.

Nu är hennes situation den att hon varken har ersättning från försäkringskassan eller arbetsförmedlingen. Hon har hamnat mellan stolarna och en tid på socialförvaltningen är inbokad. Där ska hon i detalj redogöra för sin ekonomi och sedan förhoppningsvis få en samhällets skärv till mat och hyra. Men hela processen med försäkringskassa, arbetsförmedling och tillsist socialförvaltning blir inte annat än förnedrande för den drabbade kvinnan.

Så här ser utanförskapets vardag ut i högerns Sverige. Människor utförsäkras och får känna ett hårt och inhumant tryck som en följd av de hårdare regelverken. Reinfeldt kan tjata och berömma sig över arbetslinjen men för denna kvinna blir detta bara ännu ett psykologiskt ok att bära i sin redan sjukdomshärjade vardag.

-Jag vill inget hellre än att vakna upp en dag och vara frisk. Men nu känner man sig bara som en belastning, var hennes ord till mig.

Högerns arbetslinje blir för henne och andra i samma situation bara något falskt som upplevs som överhetens feta pekfinger rätt in i ögat !


Andra bloggar om:

Tro inte på högerns tal om små skillnader mellan blocken !

Tätt som ofta så hör jag representanter för högern som säger att det egentligen inte är så stor skillnad mellan blocken. De beskriver politiken som ett spel där partierna bara viktar de olika frågorna litet grann olika. Jag brukar bryta av dessa som jag tycker rent löjliga resonemang med att säga : NU ska jag vara riktigt otrevlig ! Därefter brukar jag hävda den motsatta uppfattningen att skillnaden i grunden är stor. Det är viktigt att bryta den falska kollegialiteten och det informella samförståndet vid middagsbordet.

VI som exempelvis är valda till riksdagen representerar olika idetraditioner och visioner av hur samhället ska se ut och fungera. Det finns ingen anledning att sudda ut detta och på det sättet anpassa sig till de normer och förhållningssätt som högerkrafterna serverar. Den politiska taktiken handlar om ordval, att anpassa sig så att väljarna kan tolka exempelvis regeringen agerande på sitt eget sätt och att vädja till det stämningsläge som spinndoktorerna för tillfället tror gäller. Och här är högern skickliga.

Det är högerkrafterna som gynnas av att skillnaderna uppfattas som små. De vill sprida den bilden för att demobilisera socialdemokratin. Men det som är viktigast är faktisk vad som sker i verkligheten. I grunden är det nu så att på område efter område försvagas det offentliga /allmänna till förmån för privata intressen och företag. Skattepolitiken läggs upp så att förändringar alltid mest gynnar de förmögna och högst avlönade. Sådant är inte tillfälligheter.

Den grundläggande skiljelinjen går mellan att högern sakta men säkert manövrar Sverige i en riktning där vinstintresse och privata företag får allt mer att säga till om och en socialdemokrati som står för blandekonomi. Kapitalet och marknaden måste balanseras och tuktas. Det har gjort den svenska samhällsmodellen så framgångsrik. Nu anpassar högern Sverige till den föga nydanande kapiatlsm som råder i många andra länder.

Får högern chansen en period till så kommer de att fortsätta underminiera facket, sälja ut statliga företag, driva in vinstintresse i vård och omsorg och successivt bryta ned den svenska modellen. Priset blir både större regionala klyftor och inkomstklyftor. Jag tror i grunden att svenska follket inte vill ha ett sådant Sverige. Tro inte på snacket om att skillnaderna mellan socialdemokratin och högern är liten.


Andra bloggar om:

Det går att driva en annan politik – om viljan finns !

Högeralliansen tycks tro att allt är frid och fröjd inom kommuner och landsting. Att åtstramningar lett till större barngrupper i förskolan och att klasstorlekarna ökat tycks inte bekymra dem. De stirrar sig blinda på att de flesta kommuner klarar balanskravet, dvs att få plus och minus att gå ihop.

Nästa år minskar statsbidragen till kommuner och landsting med 12 miljarder kronor. Det motsvarar ungefär 35.000 heltidstjänster. Det är stora pengar och det kommer att märkas i form av hårda besparingar som går ut över kvaliteten i verksamheten. Men Mats Odell tror sig ha situationen under kontroll.

Nu ökar socialbidragsutgifterna i nio av tio kommuner som en direkt effekt av nedskärningarna i a-kassan och stupstockregeln inom sjukförsäkringen. De tusen och åter tusentals människor som nu utförsäkras hamnar i många fall på socialbyrån. Bidragsberoendet ökar trots att det enligt högern skulle bli tvärtom. Just nu har det s k utanförskapet, enligt högerns egen beräkningsmodell, ökat med 70.000 personer sedan förra valet.

KOmmuner och landsting behöver mer pengar. Det finns också 12 miljarder mer för åren 2011 - 2012 i de röda-grönas vårmotion. Det är tydligt att högerns politik inte är ödesbestämd utan att vården, skolan och omsorgen kan prioriteras före de högavlönades skattesänkningar om viljan finns ! Dessutom kommer de röd-gröna att avskaffa både stupstocken i sjukförsökringen och restaurera a-kassan.


Andra bloggar om:

Ledamot i lagrådet : Regeringen slarvar med lagstiftningen !

Lagrådet har kritiserat både regeringens förslag till ny skollag och ny plan- och bygglag för att ha en dålig kvalitet. Lagförslagen är inte tydliga och öppnar för tolkningar. I vissa fall är det svårt att tyda vad regeringen egentligen vill. Lagrådet har presenterat skrivelser på 77 respektive 156 sidor med kritik.

Bo Svensson, f d justitieråd och ledamot i lagrådet, anser att det brister i regeringens planering. Han menar att regeringen påbörjat lagarbetet för sent och att man inte varit tillräckligt noggrann.

"De har under denna valperiod underskattat den tid det tar att få fram en fullvärdig produkt" säger han. Regeringen slarvar och driver fram lagstiftning istället för prioritera kvaliteten i den. Dessutom är både skollagen och PBL viktiga och svåra lagstiftningar som kräver ett grundligt arbete.

Men det är ändå intressant att få svart på vitt från en ledamot i lagrådet att regeringen inte har tillräcklig rutin för att kunna regera. Den klarar inte det grundläggande hantverket. Illa genomtänkt och slarvigt utformad lagstiftning är sannerligen ingen merit.


Andra bloggar om:

Mycket tunt förslag om landsbygden från moderaterna

Moderaterna har nu presenterat 10 hastigt ihopkomna punkter för en "levande" landsbygd. Efter fyra år av passivitet där regionalpolitiken utmönstrats ur det politiska språkbruket så dyker man likt gubben i lådan upp och börjar tala om landsbygdsutveckling. Men noterbart är att det nationellt övergripande ansvaret för en fungerande regionalpolitik inte finns omnämnt.

Det mesta som omnämns i programmet är allmänt hållet och till intet förpliktigande. Första punkten handlar bl a om att säga nej till "oppositionens" förslag om höjda bensinpriser. Själva har man höjt bensinskatten under innevarande mandatperiod och nu kräver centern en höjning med 105 öre. Hur ska ni ha det egentligen ?

En uddlös punkt är att nå ut till invandrare med information om den svenska landsbygden i syfte att få dem att vilja bo där. Det ska ske med hjälp av personlig rådgivning, s k landsbygdslots. Ja, tala om förslag i den yttersta marginalen som knappast har någon effekt !!!!

Nej, det behövs ett samlat grepp i regeringskansliet där regionalpolitiken vävs in i samtliga departements arbete. Först då blir styrkan sådan att den regionala obalansen kan bekämpas på allvar. Det moderaterna föreslår är alldeles för tunt !


Andra bloggar om:

Privatisering leder till högre kostnader

Det påstås att privatisering ska leda till en ökad kostnadseffektivitet. Det som tydligt kan konstateras är att kostnaderna har ökat i samtliga landsting som genomfört den s k vårdvalsmodellen. Ett ökat vårdutbud ökar självfallet efterfrågan och därmed också kostnaderna.

Noterbart är att kostnaderna ökar allra mest i Stockholms läns landsting. Där är kostnadsökningen 270 miljoner kronor. Stockholm har de mest generösa reglerna för etablering av privata läkarmottagningar. Privatiseringar skapar med andra ord ett kostnadstryck uppåt !


Andra bloggar om:

Rikskonferensens dag II

Dag två i Sälen inleddes av statsministern. Besvärande eller befriande nog (välj själv) höll jag med om det mesta, sånär som slängiga påståenden om att svensk politik förr var att skriva pressmeddelanden om något hände i världen istället för att agera, som nu. För där glömde han visst både Sveriges långa historia av deltagande i FN-insatser och det aktiva internationella arbete som har gjorts utan uniform och inom andra områden minst lika viktiga för fred och säkerhet.

En annan sak jag vänder mig emot är det skrotade målet om 2000 personer insatta i internationella insatser (som för övrigt var ett av alliansregeringens vallöften). Jag kan förstå att man vill visa på att andra insatser än markförband ger god effekt, t.ex. insatsen i den EU-ledda marina styrkan Eunavfor som med FN-mandat opererar i Adenviken utanför Somalia. Men om man överger 2000-målet menar jag att det är drivande för hur man sedan utformar systemet, till nackdel för den vikt internationella insatser får i planeringen. Till detta kommer risken för att ”produktplacering” går före operativa krav, nämligen att de insatser Sverige deltar i styrs av vilka plattformar man vill visa upp och göra ”battle proven” (t.ex. JAS Gripen i Afghanistan).

Det mest anmärkningsvärda i Reinfeldts framträdande var med vilken lätthet han viftade bort Folkpartiets Brännpunktartikel och framför allt den hotbildsanalys av Ryssland som den och andra uttalanden speglar.

Min enkla slutsats är att det inte anses mödan värt från Moderaternas sida att ta upp kampen om de gamla försvarsväljarna med Folkpartiet. Man anser förmodligen att slaget om dessa väljare redan är förlorat, att de satt löst redan efter Björklunds förra Sälenutspel och att de nu har övergivit (M) för gott. Och de är ju inte så många heller. Dessutom vill man förmodligen inte ge kritikerna av Borgs besparingslinje -med efterföljande avhopp av försvarsminister Odenberg – rätt.

Statsministern sade att det borde kunna finnas en bred enighet inom försvars- och säkerhetspolitiken. Vän av ordning måste då ställa sig frågan varför den moderatledda regeringen har lagt Försvarsberedningen i malpåse?

Sammanfattningsvis kan man kanske säga att det var mer Afghanistan är Ryssland i Reinfeldts tal. Talet finns inte att tillgå i skriftlig form, men man kan titta på det här.

Jag var rädd för att nästa talare, oppositionsledare Mona Sahlin, skulle ge sig in i matchen med Folkpartiet om territorialförsvars-försvararna. Hon höll sig dock mestadels på rätt sida, även om det stundom var en balansakt i närområdesanalysen. Hon talade mer om Ryssland än Reinfeldt vilket måste fått en och annan att skruva besvärat på sig i bänkraderna.

Sahlin presenterade fyra fundament på vilka den rödgröna utrikes- och säkerhetspolitiken vilar:

  • Militär alliansfrihet.
  • Ökat Nordiskt samarbete samt ökat fokus på Östersjön
  • Stärkt EU-samarbete och
  • ett stärkt FN.

Det dokument som Sahlin, Ohly och Eriksson presenterade vid den efterföljande pressträffen finns att läsa här. Jag skulle framför allt på plussidan vilja lyfta avsnitten om konfliktförebyggande, nedrustning, ökat deltagande i FN-ledda insatser, kvinnor i konflikter och översyn av vapenexporten.

(Och apropå gender är detta en text som alla verkligen bör läsa, i synnerhet de som fortfarande ler lite besvärat när det kommer på tal i säkerhetspolitiska sammanhang).

När det gäller försvarspolitiken är det inget heltäckande förslag, ingen genomarbetad helhetslösning (vilket upprör försvarsminister Sten Tolgfors). Jag har skrivit om detta i ett tidigare inlägg, men somligt kanske kan vara värt att upprepa:

Alliansen hade ingen bred och detaljrik överenskommelse om försvaret inför valet 2006, vilket var och en kan gå till arkiven och granska eller så nöjer man sig med att läsa vad Tolgfors själv skrev på DN-debatt i september 2009, nämligen att ”Försvarspolitiken hörde inte till de områden Allians för Sverige hade förhandlat före valet, eller reformerat under de första 100 dagarna i regeringsställning.”

Som jag tolkar det är den största gröna kompromissen, som sedan får följdkonsekvenser i delområden, skrivningen om att ”de nationella behoven ska utgöra grunden för prioritering och utveckling av förmågor”. Vårt perspektiv har, tillsammans med Folkpartiet innan deras omsvängning, varit att det militära försvaret ska formas ”utifrån och in”. Skrivningarna om materiel- och personalförsörjningen hade också sett annorlunda ut om enbart (MP) hade fått bestämma.

Min personliga uppfattning är att den utredning om personalförsörjningen som de rödgröna vill göra ett år efter valet kan bli problematisk. Juli 2011 finns det ännu inte så mycket att utreda., det lär det finnas först kring 2012, när det nya systemet börjar tillämpas i stor skala. Bättre hade kanske varit att säga att man vill riva upp det beslut som säger att vi går in i det nya systemet 1 juli 2010, eftersom inte mycket lär ha hänt de få månader som återstår till valet. Alla vet att regeringens plan för genomförandet av det nya systemet inte håller, och de som inte vet det blundar helt enkelt för fakta.

Jag är verkligen för ett frivilligt system, bäst att betona det, men det är bättre att vi har ett system som vi vet vad det kostar och som vi har författningar och kollektivavtal för, istället för att gå in i ett system innan dess att utredningen om alla legala villkor etc. är färdig – vilket den enligt nuvarande ordning är ungefär ett halvår efter ikraftträdandet. Först då vet vi vad det kan kosta. Efter det ska som bekant utredningen remissbehandlas och det ska skrivas lagrådsremisser och… ja det är kort sagt bättre att göra saker och ting i rätt ordning.

Socialdemokraterna har fått röra på sig framför allt i personalförsörjningsfrågan (frivillighet i grunden) samt när det gäller vapenexporten. Vänstern har rört sig på många områden, speciellt vad gäller EU-samarbetet och när det gäller samarbetet med Nato, utom inom ett: Insatsen i Afghanistan.

Ohly hann knappt in på Högfjällshotellet innan han sade att attacken visar att den internationella närvaron förvärrar läget och att vi ska inleda ett tillbakadragande. Det speglar ju verkligen en fundamental skilland i hur man ser på saker och ting i den här världen, om man tycker att dagens talibanattack är ett slags bevis – eller i varje fall ett argument – för att Sverige ska ta hem sitt militära bidrag till FN-mandaterade Isaf, eller om man drar slutsatsen att man verkligen måste vara kvar eftersom säkerhetsläget är som det är.

Jag tror den största utmaningen för de rödgröna är att fortsätta forma och formulera sitt samarbete inom försvars- och utrikespolitiken på ett sätt som syftar framåt, att man inom vissa områden väljer en annan väg än borgerligheten men att den leder framåt, så att bilden (och politiken) inte blir att man går tillbaka på samma väg som man tidigare slagit in på.

Nästa programpunkt handlade om politiken efter valet, där Peter Eriksson (MP), Urban Ahlin (S), Lars Ohly (V), Birgitta Ohlsson (FP) och Göran Lennmarker (M) deltog och som man kan titta på i efterhand. Och sådant är ju alltid högst subjektivt, men jag tycker Peter Eriksson (MP) och Göran Lennmarker (M) var väldigt bra. Eriksson betonade välbehövligt att världen faktiskt ser helt annorlunda ut idag, och framför allt i morgon, på temat att gårdagens lösningar inte kan hantera dagens utmaningar.

Under senare delen av eftermiddagen diskuterades Afghanistan och försvarsindustrifrågor. Dessa programpunkter får jag återkomma till vid tillfälle men tills dess rekommenderar jag särskilt Öv. Olof Grananders (C FS17) tal.

På Expressens ledarsida är Anna Dahlberg besviken. Wiseman skriver om dagen här, liksom Mark Klamberg. SvD sammanfattar liksom DN.