Ryska marinkåren då och nu

Ryska spelkort med sovjetisk marininfanterist i helsvart framför en VDV-soldat.

Segern över den svenska flottan vid Hangöudd 1714 var Rysslands första seger till sjöss. Därtill anser man i Ryssland att den var en av de viktigaste segrarna överhuvudtaget under hela det så kallade stora nordiska kriget 1700-1721. Nya rön finns om slaget.

Segern fick stora konsekvenser, den öppnade Rysslands väg till Åland och Bottenviken. Den 7 augusti (enligt dåtida rysk kalender 27 juli) är därför en milstolpe i Ryssland inte bara för vanliga sjömän utan även för marininfanteriet, som också deltog i slaget – vilket är anledningen till att det tas upp i Ryska elitförband och specialvapen. Men det finns olika tolkningar av slaget, som i svensk historieskrivning benämns sjöslaget vid Rilax. Det har på senare år faktiskt också kommit en hel del ny information om en av dem som avgjorde slaget, kommendörkapten Matija Zmajevic. Dessa nya rön finns i den ifjol utgivna Stor seger – litet nederlag? i det överraskande kapitlet av Margareta Matovic.

Särskilt i Johanna Wassholms kapitel blir man varse skillnaderna i hur slaget vid Hangöudd/Rilax lever vidare i Ryssland, Finland och Sverige. Wassholm ger ett tydligt exempel på hur stort slaget var och ännu är ännu är i österled – det högtidlighölls med en sovjetisk medalj 1964 och en rysk 2014. Apropå militära märken så märks de senaste årens ökning av fallskärmsutbildningen inom marininfanteriet även i dess förbandsmärken. Nedan märke från Svarta havets marininfanteri.

Förändrad normalbild?

Sammanfattning

Under loppet av några veckor har tre (3) av fyra (4) militärregioner, MR, i Sverige berört främmande makts informationsinhämtning på svenskt territorium. Enligt Försvarsmakten skall ingen hastig ökning skett i främmande makts informationsinhämtning, utan det har varit en långvarig ökning som skett. Dock finns det avvikelser i det resonemanget, då dels inhämtningen förefaller ökat samt ändratkaraktär, dels sammanfaller med rapporteringen avseende tidigareläggandet av den permanenta militära närvaron på Gotland samt ett, enligt Försvarsmakten förändrat och försämrat säkerhetspolitiskt läge i vårt närområde.

Analys

I nedanstående inlägg kommer jag utnyttja begreppet främmande makt, trots att media i ett flertal artiklar hänvisar till att Försvarsmakten sagt att det är Ryssland som genomfört inhämtningsverksamheten, Försvarsmakten använder även i andra artiklar, inom samma tidsrymd och händelser, begreppet främmande makt. Varvid det sist nämnda ur en analytisk synvinkel är mer lämpligt att utnyttja, då händelserna ligger så nära i tid, för att entydigt kunna utpeka en nation, då underrättelseverksamhet per definition är en ”wilderness of mirrors”.

Den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, MUST, skriver i sin årsöversikt för 2015, publicerad 01MAR2016, att främmande makt bedriver omfattande inhämtning inom Sverige, därtill skriver MUST hur Försvarsmaktens verksamhet regelbundet, av främmande makt, följs upp och dokumenteras på olika sätt. Enligt MUST skall, även, främmande makt genomfört avancerad inhämtning mot den av Försvarsmakten skyddsvärd övningsverksamhet.1

Ovanstående text innehåller ett antal nyckelord, kursiverade, som bör klargöras för att skapa en större förståelse för inlägget. Begreppet omfattande bör tolkas att det finns en regelbundenhethos främmande makt d.v.s. det är mer regel än undantag att Försvarsmaktens verksamhet på olika sätt följs upp. Dokumenteras är precis som det låtar, anteckningar av t.ex. hur många fordon och vilka deltog i övningen, avbildning, fotografering, videofilmning o.dyl. av den genomförda verksamheten. Avancerad inhämtning är den inhämtning som får ses falla utanför den ordinarie inhämtning.

Vad blir då detta på ren svenska? Kort och gott det MUST skriver är att Försvarsmakten mer eller mindre dagligen utsätts för uppföljning på olika sätt och vis av främmande makt. Denna mer eller mindre dagliga uppföljning dokumenteras på olika sätt av främmande makt. I sig kanske inget uppseendeväckande, men det är en viktig sak att ta med sig, då det var den normalbild som förefaller varit under 2015, avseende främmande makts inhämtningsverksamhet riktad mot Försvarsmakten.

Ovanstående uppgifter, blir mycket intressant att ta fasta på, utifrån militärregion syds, MR S, uppmaning till allmänheten att rapportera säkerhetshotande verksamhet. En uppmaning som publicerades på Försvarsmaktens hemsida den 12SEP2016.2 Enligt MR S skall det ej vara någon särskild händelse som föranlett uppmaningen om rapportering samt upprättande av ”tipslinjerna”, en (1) för markhändelser och en (1) för sjöhändelser.3 Här får man se erfarenhetsvärdet från 1980-talet, ”detektiven allmänheten” är oftast den bästa på att observera onormala händelser. Då det är de som har bäst kännedom om den s.k. ”normalbilden” i sin omgivning, varvid MR S uppmaning blir fullt naturlig.

Tidsmässigt blir det mycket intressant att notera MR S uppgifter om att både Flygvapenövning 2016, 02-06SEP2016, samt övningen International Bison Counter, 15-26AUG2016, skall ha varit utsatt för inhämtningsoperationer av främmande makt. Inhämtningen skall enligt MR S skett på ett sofistikerat sätt, men det skall ha genomförts inom vad svensk lagstiftning medger,4det vill säga främmande makt har utnyttjat lagstiftningen till sitt maximum för att kunna genomföra i grunden olovlig verksamhet inom lagens råmärken.

De delar som ingick i Flygvapenövning 2016 på Gotland, samt den genomförda beredskapskontrollen, 05-14SEP2016, med Försvarsmaktens operativa reserv på Gotland, förefaller varit utsatt för inhämtningsoperationer av främmande makt. I både fallen förefaller det varit personer med utländskt registrerade fordon som, vid vissa platser, närmat sig övningsverksamheten och ställt frågor till övningsdeltagare, där man förefaller bedöma att individerna som ställt frågorna bedrivit inhämtningsverksamhet.5 Gotland tillhör den mellersta militärregionen, MR M.

Militärregion Norr, MR N, har även belyst problem med inhämtningsverksamhet som genomförs av främmande makt. Eventuellt kan även en liknande tipstelefon som MR S upprättat, även upprättas inom MR N.6

I sammanhanget är det även viktigt att ta med sig Försvarsmaktens bedömning av det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde, som enligt delårsrapporten för 2016, dels förändrats, dels försämrats under det första halvåret av 2016.7 Enligt Försvarsmakten, så skall dock den senaste tidens rapportering avseende främmande makt inhämtningsverksamhet, ej föranletts av någon hastig negativ utveckling, utan det skall ha föregåtts av en långvarig negativ sådan. Därtill förklaras uppmärksamheten, enligt Försvarsmakten, som en del i ökad medveten och intresse för frågan.8

Säkerhetspolitiska förändringar torde, rent logiskt, föranleda pareringar hos t.ex. Försvarsmakten, varvid dessa pareringar på ett eller annat sätt måste mötas upp av främmande makts inhämtningsverksamhet.9 Sen kan givetvis inhämtningen öka och förändrats utan parering av säkerhetspolitiska förändringar, då kan det ses som en indikator för t.ex. ett försämrat läge.

Således, under loppet av enbart några veckor, har tre (3) av fyra (4) militärregioner omtalat främmande makts inhämtningsverksamhet på svenskt territorium. I en MR har redan tipstelefon upprättats och i en annan överväger man att inrätta en, så allmänheten kan rapportera misstänkt säkerhetshotande verksamhet. Därtill förefaller trenden vara, sett till vad som beskrivs i artiklarna från de olika MR, ett nästan demonstrativt agerande av främmande makt vid sin inhämtningsverksamhet. Ett agerande som precis ligger inom lagens råmärken, vilket gör att det förefaller vara svårt att kunna agera med juridiska medel mot den.

Återknyter vi till inledningen av inlägget och vad MUST rapporterar kring vad som förefaller vara en normalbild, som MUST beskriver för 2015. Förefaller normalbilden vara den att Försvarsmakten mer eller mindre kontinuerligt utsätts för uppföljning och dokumentering av sin verksamhet. Detta är ett viktigt ingångsvärde att ta med sig under det fortsatta resonemanget i inlägget.

Agerandet som främmande makt uppvisade under 2015, beskrivet i MUST årsöversikt, förefaller ej varit av sådan art att Försvarsmakten, på MR-nivå, ansett det funnits behov av att upprätta tipstelefoner för allmänheten. Detta är viktigt att ta fasta på då det, bedömt, innebär att normalbilden förändrats under 2016, för den inhämtningsverksamhet som genomförs av främmande makt, då Försvarsmakten, dels upprättar tipstelefon, dels öppet belyser problematiken i media.

Dock kan det givetvis finnas andra förklaringar också. Sett till delårsrapporten som beskriver en försämrad säkerhetspolitisk situation i vårt närområde, så innebär det, troligtvis, även att Försvarsmakten vill kunna följa i större omfattning vad främmande makt genomför för inhämtningsoperationer. Varvid tipstelefoner skulle kunna vara ett sätt. Dock förefaller det utifrån, militärregionernas rapporter snarare röra sig om operativ informationsinhämtning, vars informationsvärde får ses som kortvarig, 3-12 månader, vilket till del, snarare skulle kunna indikera att man ökat den formen av inhämtning, vilket i sig skulle indikera ett trendbrott, då de tidigare rapporterna i media snarare burit karaktären av strategisk inhämtning.

För att fullfölja resonemanget kring operativ inhämtning, så skulle det i sak, kunna vara en av säkert många faktorer som föranlett tidigareläggningen av permanent militär närvaro på Gotland. Då, en möjlig, ökning av, operativ inhämtning, bör ses som en tydlig försämring av det säkerhetspolitiska läget, då de informationsbehoven som faller under den kategorin är så pass kortvariga i tid, d.v.s. den tid man kan få effekt av den information är kortvarig.

Slutsats

De senaste veckornas uppgifter om ökad informationsinhämtning av främmande makts underrättelsetjänst/-er, indikerar utifrån ett antal, i inlägget ovan redovisade, faktorer att inhämtningen i Sverige har ändrat karaktär, normalbilden har förändrats, dels förefaller den blivit mindre osynlig, dels förefaller den ökat, då en militärregion inrättat en tipstelefon, en annan överväger att inrätta. Vilket totalt sett, bedömt, kan innebära att främmande makts informationsinhämtning, som minst, passerat en brytpunkt varvid Försvarsmakten är i behov av att få in ett större underlag för att kunna klarlägga den faktiska omfattningen och mot vad den är inriktad.

Därtill kan detta även ses som en ytterligare faktor som styrker slutsatsen i föregående inlägg, ”strategisk symbios”, att en kris fas, bedömt, har inträtts, som minst, i Östersjöregionen. Då rapporteringen, avseende främmande makts inhämtningsverksamhet, sammanfaller, dels med Försvarsmaktens egna bedömning om ett försämrat säkerhetspolitiskt läge, dels sammanfaller med tidigareläggandet av den permanenta militära närvaron på Gotland.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Aftonbladet 1(Svenska)
Expressen 1(Svenska)

Försvarsmakten 1, 2, 3, 4(Svenska)

Sveriges Television 1(Svenska)

Svenska Dagbladet 1(Svenska)

Säkerhetspolisen 1(Svenska)

Värnamo Nyheter 1 (Svenska)

Slutnoter

1 Försvarsmakten. Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten. Årsöversikt 2015: Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten. Stockholm: Försvarsmakten, 2015. 11.

2 Försvarsmakten. Bohman, Janne. Militärregion syds tipslinje. 2016. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2016/09/militarregion-syds-tipslinje/ (Hämtad 2016-09-20)

3 Aftonbladet. Magnå, Joakim. Försvaret öppnar tipslinje för allmänheten. 2016. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23513044.ab (Hämtad 2016-09-20)

4 Värnamo Nyheter. Nilsson, Hans. Misstänkt spionage mot flygbasen i Hagshult. 2016. http://www.vn.se/article/misstankt-spionage-mot-flygbasen-i-hagshult/ (Hämtad 2016-09-20)

5 Svenska Dagbladet. Gummesson, Jonas. Misstänkta personer sökte upp militär på Gotland. 2016. http://www.svd.se/misstankta-personer-sokte-upp-militar-pa-gotland/om/det-skarpta-sakerhetslaget(Hämtad 2016-09-20)

Expressen. Johansson, Filip. Försvaret: Ryska spioner agerar turister. 2016. http://www.expressen.se/nyheter/forsvaret-ryska-spioner-agerar-turister/(Hämtad 2016-09-20)

6 Sveriges Television. Larsson, Erica. Nilsson, Ellika. Misstänkt ryskt spionage ökar i norra Sverige. 2016. http://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/misstankt-ryskt-spionage-okar-i-norra-sverige(Hämtad 2016-09-20)

7 Försvarsmakten. Försvarsmaktens delårsrapport 2016 inkl. lägesredovisning. Stockholm: Försvarsmakten, 2016. 3.

8 Försvarsmakten. Sylvander, Marcela. På förekommen anledning. 2016. http://blogg.forsvarsmakten.se/kommentar/2016/09/20/pa-forekommen-anledning/(Hämtad 2016-09-20)
9 Säkerhetspolisen. Om utländsk underrättelseverksamhet. http://www.sakerhetspolisen.se/kontraspionage/om-utlandsk-underrattelseverksamhet.html(Hämtad 2016-09-20)

På förekommen anledning

De senaste dagarna har uppmärksamheten varit stor, från såväl media som allmänhet kring olovlig underrättelseverksamhet mot Försvarsmakten. En viss oro kan skönjas för att vi ser ett hastigt försämrat läge. Det är därför viktigt i sammanhanget att påminna om att den utveckling vi ser, i dels ett ökat intresse för vårt närområde, dels underrättelseverksamhet riktad […]

Mot väpnad konflikt VI

av Johan Wiktorin, avdelning I Det har gått fem månader sedan sist och det har blivit dags för uppföljning av serien Mot Väpnad Konflikt. De sedvanliga förbehållen om bland annat icke-linjär utveckling och brister i förståelsen av Gerasimovs krigföringsmodell gäller fortfarande. Den föregående uppföljningen från april hittar du här. Ny skattning 160918 Slutsats: Trenden fortsätter […]

Gotlandsbudskapen

Det var nog inte bara jag som överraskades av det tydliga och allvarliga besked som kablades ut av SVT Nyheter på morgonen den 14:e september: ”Sveriges överbefälhavare (ÖB) har beslutat att det från i dag klockan 7 på morgonen ska finnas permanenta förband på Gotland. Anledningen är att den operativa förmågan måste höjas på grund av det försämrade omvärldsläget i Sveriges närområde. En försämring som enligt Försvarsmakten väntas bestå under en längre tid.

Även försvarsministern kommenterade i ett uppföljande inslag, ett par timmar senare: ”Vi markerar svensk suveränitet. Vi markerar svensk närvaro på Gotland.

Senare samma dag lades en artikel och videoklipp upp på Försvarsmaktens informationskanaler, med följande budskap: ”Försvarsmakten har beslutat att från och med idag, den 14:e september, ha förband som permanent grupperar och bedriver verksamhet på Gotland. Beslutet grundar sig i den över tid försämrade säkerhetssituationen i vårt närområde och behovet av en ökad militär närvaro som konstaterats i det försvarspolitiska inriktningsbeslutet.

Tydlig och smart kommunikation, som andades allvar, beslutsamhet och handlingskraft. Känslan som infann sig var att man hade gjort bedömningen att den operativa förmågan på Gotland behövde höjas från normal nivå. Detta gjordes genom att ett mycket välövat och -utrustat pansarskytteförband tilltransporterades till ön under paraplyet av en beredskapsövning, för att därefter få order om att kvarstanna och utgöra ett kvalificerat och tillgängligt ”spelkort” på ön.

Diskussionerna i vanliga medier och sociala medier var verkligen igång. Många åsiktspersoner, däribland jag, tyckte till och diskuterade frågan i olika forum. Oavsett vad man tyckte i sakfrågan, så bottnade allting i en rak och tydlig kommunikation från landets militärledning. Utan att använda den stora sockerskopan hade man berättat för den svenska allmänheten om vad som gällde, vad som skulle ske och framförallt varför Försvarsmakten agerade som den gjorde. Gott så!

Redan dagen efter utvecklar ÖB resonemanget i en intervju med TV 4. Där lägger han lika stor vikt vid att möjligheten fanns och att lång planering låg bakom, som att säkerhetsläget krävde det. I ett inslag i SVT från samma tillfälle säger ÖB kort och gott: ”2018 var målbilden för att vi skulle klara av det. När vi nu ser att vi kan gå fram snabbare, att göra någonting mer på ett annat sätt än grundplanen, då gör vi det. Det här var ett logiskt och naturligt beslut för mig.

Budskapet skiftar alltså på bara ett drygt dygn. Från att beslutet fattats på grund av det över tid försämrade omvärldsläget och behovet av höjd operativ förmåga, går man nu över till att det sker för att förutsättningarna och planeringsarbetet medgav att Försvarsmakten går fram lite snabbare än ursprungsplanen angav.

Dessa två budskap motsäger inte varandra. Antagligen är båda med verkligheten överensstämmande. Det som jag reagerar på är att man ganska fort väljer att skifta fokus i sin kommunikation. Man väljer att släppa det inledande budskapet som av mig uppfattades som rakt, ärligt och krasst, och går istället in på en ny linje som jag uppfattar vara lite mer överslätande och nedtonande.

Jag, och många med mig, uppskattade det inledande dygnets kommunikation. Det är så Försvarsmakten bör informera om den skarpa och viktiga verksamhet som vi bedriver. Det är en lysande ton som kommunicerar allvar och handlingskraft. Men denna kommunikation måste hållas ihop, det är inte tillräckligt bra att man redan efter ett dygn viker av i en ny, mer nedtonande riktning. En sådan splittrad kommunikation riskerar att ge öppningar för tvivel, misstolkningar och avfärdanden.

Sådana öppningar och sprickor i informationsarenan är vi inte förtjänta av just nu. Varför sker denna snabba omsvängning? Varför vill man tona ner något som bara ett dygn tidigare uppfattades som ytterst angeläget och allvarligt? Hur ska mottagaren kunna tolka det som sker och sägs, om Försvarsmakten skickar ut olika budskap med så korta intervaller?

I dessa tider är kommunikation och information en självklar del av vår krigföringsförmåga, detta är alla relevanta aktörer överens om. Inom ramen för ”Gotlandsbeslutet” var vi, enligt mig, initialt mycket bra men släppte pucken redan efter ett dygn. Vi kan bättre än så!

Permanent militär närvaro på Gotland – några kommentarer

 
ÖB:s (och försvarsministerns) beslut från i onsdags att ständigt ha militära förband på Gotland och att snabba på etablerandet av en ny garnison på ön är bra. Det visar att man uppfattat och reagerar på det allt allvarligare läget i Östersjöområdet. Samtidigt visar det på att förra årets försvarsbeslut sprungits ifrån av verkligheten. Det krävs fler åtgärder, och tidigare, än vad man då räknade med. Det som nu görs är av karaktären ”man tager vad man haver”, men det utgör ingen påtaglig förstärkning av försvarsförmågan på Gotland. Det är mer en markering av att Sverige reagerar på omvärldsutvecklingen. 

För att få en uppfattning om hur ett eventuellt militärt hot mot Gotland skulle kunna se ut är Kungl. Krigsvetenskapsakademiens rapport ”Hotet” http://kkrva.se/hur-kan-sverige-angripas/ inte facit, men kanske en vägledning.  Ett mekaniserat skyttekompani med 150 soldater och femton stridsfordon samt ett stridsvagnskompani med ett tiotal stridsvagnar (där personalen ska komma från fastlandet) skulle i de skissade scenarierna inte utgöra någon avgörande skillnad för ryska planerare.

Med Försvarsmaktens nuvarande ekonomi och haltande personalförsörjningssystem är det dock tveksamt om det går att göra så värst mycket mer just nu. Jag har tidigare föreslagit att inriktningen borde vara att skapa en stridsgrupp på Gotland bestående av en komplett mekaniserad bataljon förstärkt med artilleri, kvalificerat luftvärn och sjömålsrobotar, totalt ca 1500 personer.

En sådan styrka skulle höja tröskeln för ett eventuellt angrepp avsevärt. Det i två avseenden. För det första skulle då Ryssland i en anfallsplanering behöva räkna med ett starkare motstånd. Det skulle innebära att man måste avdela större styrkor, vilket kräver mer förberedelser, något som i sin tur riskerar att i förtid röja vad man planerar. Något som skulle ge oss tid att vidta motåtgärder. Ryssland skulle också behöva ta med i planeringen att det skulle ta längre tid att besätta ön vilket skulle öka Nato:s möjligheter att ingripa. Något som definitivt ligger i alliansens intresse då ett ryskt innehav av Gotland allvarligt skulle påverka Nato:s möjligheter att försvara Baltikum. Dessutom skulle det ge ett väsentligt bidrag till försvaret av fastlandet. Det skulle inte vara lika lätt att ”runda” ön vid en operation mot östra Mellansverige om där fanns långräckviddiga svenska vapensystem, främst då luftvärn och system för att bekämpa sjömål. Sammantaget, konceptet skulle inte bara öka stabiliteten i Östersjöområdet utan också påtagligt öka Sveriges säkerhet. Det till en tämligen begränsad kostnad.

Vid ett eventuellt återinförande av värnplikt så vore det fullt möjligt att bemanna styrkan med i huvudsak gotlänningar. Något som skulle ge en hög beredskap. Nästan, eller kanske t o m lika hög, som för stående förband. Ön är inte stor. De flesta skulle kunna inställa sig inom timmar vid ett skarpt läge. Men även inom ramen för nuvarande personalförsörjningssystem skulle det vara möjligt att nå en liknande effekt. Det vore antagligen möjligt att rekrytera tämligen många gotländska deltidssoldater genom att t ex erbjuda en rejäl ”gotlandspremie” till dem som är beredda att ställa upp på ett års militär utbildning. Gotland har alltid krävt speciallösningar. På Gotland infördes t ex värnplikt redan 1812, nittio år innan det skedde på fastlandet.

Detta vore inte en återgång till Kalla krigets nivåer. Då skulle ön försvaras av ca 25 000 man (varav 5000 gotlänningar), 60 stridsvagnar, 110 pansarkyttefordon, ett femtiotal artilleripjäser, luftvärn, fast och rörligt kustartilleri mm. Snarare vore det en rimlig avvägning m h t ett annat militärpolitiskt läge och de möjligheter som modern teknik ger.

Det här skulle dock kosta pengar som inte finns. Min förhoppning är att partierna som stod bakom försvarsöverenskommelsen från år 2015 snabbt kan ena sig om tilläggsanslag till Försvarsmakten som möjliggör en förstärkning av försvaret av Gotland (och fastlandet). I väntan på det så får ÖB göra det bästa med det lilla han har – onsdagens beslut visar att han försöker.

                                                                              *****

Domen över 25 års försvarspolitik

av Bo Hugemark Raskt marscherat, på min ära. Den förra härordningen, rekrytering genom allmän värnplikt, fick bestå i 108 år. Dagens ska enligt utredningsförslaget överges efter tio år. Berömvärd flexibilitet eller följden av ett gigantiskt misslyckande? Det lutar nog åt det sistnämnda. Oavsett vad man anser om hur Försvarsmakten ska rekryteras så kan man konstatera […]

Är våra begränsade tankemönster otillräckliga för att lösa konflikter?

  av Magnus Sjöland Många konflikter som pågår just nu i världen beror på uppfattningen ”ni har fel, vi har rätt!”. Ofta rör det sig om olika kulturer som under många tusen år växt fram. Det handlar om icke överensstämmande moral, etik, lagar och religion. Några exempel på värdeomdömen där någon säger sig ha rätt […]

Strategisk symbios

Sammanfattning

Under de senaste tre (3) månaderna förefaller det säkerhetspolitiska läget kraftigt försämrats inom Östersjöregionen, varav det främst har accentuerats under de senaste två (2) till tre (3) veckorna, med diverse uttalanden samt utspel. Den strategiska symbios som råder inom Östersjöregionen, bör särskilt beaktas inom ramen för denna försämring, då ingen står isolerad inför den. Bedömt har Östersjöregionen inträtt en kris fas, utifrån den nu rådande utvecklingen, här bör beaktas att kris ej är synonymt med väpnad konflikt.

Analys

Sveriges Överbefälhavare, General Micael Bydén, påtalade under Almedalsveckan, 2016, vid ett seminiarum anordnat av Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 05JUL2016, att Försvarsmakten såg Ryssland som det största hotet mot Sverige.1 Detta kom föranleda att det ryska utrikesministeriet vid sin veckovisa presskonferens, 07JUL2016, i hårda ordalag bemötte ÖB uttalande.2 Vad som särskilt bör noteras är att detta berördes som en egen talepunkt under presskonferensen, av dess talesperson, MariaZakharova, vilket ej händer särskilt ofta, avseende Sverige.

Vid den Amerikanska vicepresidentens, Joe Biden, sverigebesök, 25AUG2016, uttalade han i väldigt tydliga ordalag vid en gemensam presskonferens tillsammans med Sveriges statsminister, Stefan Löfven, att svenskt territorium var okränkbart.3 Den Amerikanske vicepresidenten riktade sig explicitgentemot Rysslands President, Vladimir Putin, i sitt uttalande, då det framfördes under presskonferensen. Debatten i Sverige kring detta uttalande har främst fokuserat kring, huruvida det var en informell säkerhetsgaranti eller ej.4 Sverige har, dock som bekant, en historik avseende dolda säkerhetsgarantier med USA, varvid diskussionen i sakfrågan blir förståelig.5

Dryga veckan, 03SEP2016, efter den Amerikanska vicepresidentens utspel, så uppmärksammade Dagens Nyheter, Försvarsmaktens delårsrapport som inlämnades 12AUG2016 till Regeringen. Där Försvarsmakten påtalar att det säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde, dels har förändrats, dels har försämrats under det första halvåret av 2016.6 Sveriges ÖB påtalar även i Dagens Nyheter att det är främst Ryssland som påverkar,7vilket är i linje med ÖB tidigare uttalande, från Almedalsveckan 2016. Det ryska utrikesministeriet kom kort efter, 08SEP2016, Dagens Nyheters artikel, bemöta Överbefälhavarens slutsatser, avseende Rysslands skuld till det försämrade säkerhetsläget, i delårsrapporten som inlämnats till regeringen.8

I sammanhanget bör den Amerikanska Försvarsministerns, Ash Carter, uttalande, 07SEP2016, uppmärksammas, där han varnar Ryssland för att påverka/lägga sig i västliga länders demokratiska processer. Han påtalade även att NATO under en längre tid oroats över att Ryssland blandar sig i andra länders inre angelägenheter.9 Den amerikanska Försvarsministerns uttalande, bli mycket intressant, sett till den svenska säkerhetspolisens, SÄPO, uppgifter från våren 2016. Där de delger att rysk underrättelsetjänst dolt försöker påverka opinionsbildningen på svenskt territorium.10

Man bör notera, att ÖB uttalanden uppmärksammas och bemöts av det ryska utrikesministeriet. Å andra sidan är det deras jobb, men i sammanhanget blir det än mer intressant då den amerikanska vicepresidentens uttalande som explicit, riktades mot Rysslands President och därmed Ryssland, förefaller fått gå förbi utan något bemötande från det ryska utrikesministeriet. Vilket får ses som något anmärkningsvärt, då Ryssland förefaller, ha sådant stort intresse för Sverige.

Å ena sidan det ryska intresset för svensk säkerhetspolitik och å andra sidan det amerikanska intresset av att påtala det svenska territoriets okränkbarhet, får nog ses bottna i avsaknaden av s.k. strategiskt djup, då främst på den västliga sidan inom Östersjöregionen. Detta gör även att hela Östersjöregionen måste ses som ett sammanhängande operationsområde, för samtliga aktörer.11 Således medför det även att t.ex. svenskt territorium måste utnyttjas för att effektivt kunna försvara de baltiska staterna. Detta medför även att för att kunna påverka detta försvar, blir svenskt territorium intressant.

I grunden inget nytt, men ovanstående utspel accentuerar det väldigt tydligt. Därtill som vi kommer se strax i detta inlägg, så förefaller denna ”strategiska symbios” i Östersjöregionen, alltmer, balansera på en skörare och skörare lina.

Den tjeckiska säkerhetstjänstens, Bezpečnostní Informační Služba, årsrapport för 2015 bör i detta sammanhang uppmärksammas, där man tydligt beskriver att Ryssland har skapat strukturer inom Tjeckien som gör att Ryssland, när de så vill, kan destabilisera landet.12 Det bör således ej ses ur perspektivet att Ryssland öppet har åsikter om ett land, utan att man med olika subversiva medel kan agera mot ett land inom dess gränser.

Detta blir synnerligen intressant då man adderar den tjeckiska säkerhetstjänstens uppgifter med de tidigare nämnda uppgifterna från den svenska säkerhetspolisen. Därutöver om man lägger till de med de sedan 2013, kända uppgifterna från säkerhetspolisen, att Ryssland genomför krigsförberedelser mot Sverige.13 Vilket t.ex. subversiva strukturer bör ses som, men det torde även vara en vital del i s.k. icke-linjär krigföring, så uppträder en mycket oroväckande bild.

I detta sammanhang blir Sveriges Televisions uppgifter, mycket intressanta om en övervägd beredskapshöjning hos den svenska Försvarsmakten p.g.a. rysk övningsverksamhet,14 bedömt den genomförda beredskapskontrollen mellan 25-31AUG2016, Polen förefaller även oroats över den ryska övningsverksamheten,15 som nämnts i ett tidigare inlägg. Vad som ej framgår är vilken typ av beredskapshöjning som den svenska Försvarsmakten avsåg, då det finns ett antal steg/varianter att utnyttja. I sammanhanget är det dock underordnat, då det återigen visar på vilken oerhört instabil säkerhetssituation som råder i Östersjöregionen just nu.

Vad som dock blir än mer oroväckande är ÖB beslut, 14SEP2016, om att tidigarelägga den permanenta militära närvaron på Gotland m.h.t. det försämrade omvärldsläget.16 Ett beslut som enligt Sveriges Försvarsminister, Peter Hultqvist, grundas på Rysslands agerande, dels i vårt närområde, dels gentemot Sverige.17 Vilket utifrån det försvarsbeslut som togs, innebär permanent militära närvaro år före utsatt datum, då beslutet stipulerar att det skall ske 2018.18 Således får man se detta beslut som att Sverige rent säkerhetspolitiskt har gått in i en praktisk reaktiv fas. Utifrån det försämrade säkerhetspolitiska läget i vårt närområde.

I sammanhanget är det även värt att notera det förändrade språkbruket. Numera förefaller man se en låg risk för angrepp mot Sverige19 kontra den tidigare bedömning där den ansågs osannolik.20 Huruvida något kan bedömas som osannolikt i säkerhetspolitiska sammanhang kan nog anses vara kontroversiellt, men sett till utnyttjandet av värdeord så förefaller hotbilden ökat i vårt närområde, vilket det av ÖB fattade beslutet om att tidigarelägga den permanenta militära närvaron på Gotland, även kan ses som ett tecken på.

Om vi tänker oss ovanstående exempel som lyfts fram i detta inlägg, som lager, vilket appliceras på varandra så framträder en ur akademisk synpunkt mycket intressant bild, men ur en säkerhetsmässig synpunkt, en väldigt oroväckande bild. Därtill är det under en relativt kort tidsrymd som dessa händelser skett, vilket särskilt bör beaktas.

Inleder vi med det försämrade säkerhetspolitiska läget, som utvecklats under kvartal I-II 2016, som det första lagret, så har ÖB från Almedalen intill inlämnandet av delårsrapporten påtalat detta. Vad som dock uteblir i diskussionen är vilka faktorer som gjort att vi gått från ett försämrat säkerhetspolitiskt läge till ett ytterligare försämrat, då dessa ej nämns i några offentliga uttalanden och inga journalister förefaller ställt den logiska följdfrågan. Oaktat, läget var dåligt under 2015 och det har blivit än sämre under det första halvåret 2016.

Därefter bör den Amerikanska vicepresidentens utspel ses som nästa lager, där blir den logiska slutsatsen utifrån hans ordval, att USA anser att det finns ett hot mot svenskt territorium, där nyckelordet för den slutsatsen får anses vara svenskt territoriums okränkbarhet. Varav detta hot, enligt USA vicepresident, kommer från Ryssland, då vicepresidenten explicit väljer att rikta sig mot Rysslands President, i det uttalandet.

Därefter bör det ryska intresset för ÖB uttalanden, därmed även Sverige, särskiltbeaktas. Då man vid två (2) tillfällen under de senaste tre (3) månaderna valt att bemöta det, varav en gång som en särskild delgivningspunkt vid dess veckovisa presskonferens. Då den svenska Försvarsmakten på intet sätt utgör någon form av hot gentemot Ryssland, så får man förutsätta att det är risken för förändring på något sätt som Ryssland vänder sig emot. Då ÖB redovisning av hur man bedömer läget, till del blir opinionsbildande och till del medvetandegörande.

Slutligen bör, dels övervägandet om beredskapshöjning, dels beslutet om att tidigarelägga den fasta militära närvaron på Gotland, ses ur perspektivet att det säkerhetspolitiska läget har försämrats än mer kontra det som beskrivits i delårsrapporten, då det läget ejframtvingande en tidigareläggning. Således har den säkerhetspolitiska utvecklingen gått från, dåligt via sämre till sämst. Då denna åtgärd bör ses som en gardering eller om man så vill ett agerande för att skapa en form av tröskeleffekt, om än att den styrkemässigt kan te sig liten.

Slutsats

Ovanstående resonemang tyder på att Östersjöregionen under en väldigt kort tidsrymd, de senaste 3 veckorna, hamnat i ett instabilt säkerhetspolitisk läge. Vad som förutom övningsverksamhet, föranlett denna försämring är dock mer oklart, då inga tydliga incidenter eller liknande har rapporterats. Tidigareläggandet av den permanenta militära närvaron med 1½ år på Gotland, som de facto blir en tröskeleffekt, får ses som det tydligaste beviset på detta.

Tidigareläggandet av den permanenta truppnärvaron på Gotland, övervägandet om beredskapshöjning, bör även ses ur perspektivet att vi kan ha inträtt en kris fas, i Östersjöregionen. Kris bör i detta sammanhang ses ur definitionen av ordet och är ej synonymt med någon form av väpnad konflikt, vilket även var något som bedömdes kunna ske i bedömandetför möjliga utvecklingar under 2016 i vårt närområde.

Dock bör det försämrade säkerhetspolitiska läget ej ses isolerat till Sverige, däremot kan det kanske accentueras tydligare här, då huvuddelen av de övriga aktörerna inom Östersjöregionen tillhör NATO, vilket på ett annat sätt kan parera försämringar. Råder det då någon akut krigsrisk? Svaret på den frågan får bli nej, som jag skrev i årsbedömandet för 2016, så kommer spänningarna öka under detta år och dessa kommer vi ta med oss in i 2017.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Bezpečnostní Informační Služba 1(Engelska)

Dagens Industri 1(Svenska)

Dagens Nyheter 1, 2, 3(Svenska)

Försvarsmakten 1, 2, 3(Svenska)

Helagotland 1(Svenska)

Reuters 1(Engelska)

Regeringen 1, 2(Svenska)

Rysslands utrikesministerium 1(Engelska)

Svenska Dagbladet 1(Svenska)

Sveriges Television 1, 2(Svenska)

TASS 1 (Engelska)

The Washington Post 1(Engelska)

Slutnoter

1Helagotland.se. Ekeroth, Anna. ”Rysskräcken finns överallt”. 2016. http://www.helagotland.se/samhalle/rysskracken-finns-overallt-12729812.aspx(Hämtad 2016-09-14)

2 The Ministry of Foreign Affairs of the Russian Federation. Briefing by Foreign Ministry Spokesperson Maria Zakharova, Republic of Crimea of the Russian Federation, July 7, 2016. 2016. http://www.mid.ru/en/press_service/spokesman/briefings/-/asset_publisher/D2wHaWMCU6Od/content/id/2348943#7(Hämtad 2016-09-14)

3Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. Biden vill att den ryska gasledningen stoppas. 2016. http://www.dn.se/nyheter/sverige/biden-vill-att-den-ryska-gasledningen-stoppas/(Hämtad 2016-09-14)

4Dagens Industri. Tolgfors, Sten. Debatt: USA har inte gett försvarsgarantier. 2016. http://www.di.se/artiklar/2016/9/7/debatt-usa-har-inte-gett-forsvarsgarantier/(Hämtad 2016-09-14)

5Svenska Dagbladet. Holmström, Mikael. USA var redo att ge militärt stöd. 2009. http://www.svd.se/usa-var-redo-att-ge-militart-stod(Hämtad 2016-09-14)

6Försvarsmakten. Försvarsmaktens delårsrapport 2016 inkl. lägesredovisning. Stockholm: Försvarsmakten, 2016. 3.

7Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. ”Sveriges säkerhet försämras”. 2016. http://www.dn.se/nyheter/sverige/sveriges-sakerhet-forsamras/(Hämtad 2016-09-14)

8 TASS. Russian Foreign Ministry responds to Swedish general’s criticism. 2016. http://tass.com/politics/898754 (Hämtad 2016-09-14)

9 Reuters. Stewart, Phil. U.S. warns Russia against interfering with Western politics. 2016. http://www.reuters.com/article/us-usa-russia-pentagon-idUSKCN11D1Q4(Hämtad 2016-09-14)

10Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. Säpo: Ryska agenter motarbetar på svensk mark. 2016. http://www.dn.se/nyheter/sverige/sapo-ryska-agenter-motarbetar-pa-svensk-mark/(Hämtad 2016-09-14)

11Utrikesdepartementet. Säkerhet i en ny tid. SOU 2016:57 : Betänkande från Utredningen om Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten. Elanders: Stockholm, 2016. 42, 178.

12 Bezpečnostní Informační Služba. Annual report of the security information service for 2015. 2016. http://www.bis.cz/vyrocni-zpravaEN890a.html?ArticleID=1104#_Toc450829586(Hämtad 2016-09-14)

13Sverige radio. Wettre, Karin. Säpo: Rysk aktivitet i Sverige krigsförberedande. 2014. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5830857(Hämtad 2016-09-14)

14Sveriges Television. Holm, Kerstin. Lauffs, Tomas. SVT erfar: Försvarsmakten nära höjd beredskap vid rysk militärövning. 2016. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/uppgift-forsvarmakten-nara-att-reagera-pa-rysk-militarovning(Hämtad 2016-09-14)

15 The Washington Post. Russia calls snap military drills, raising concern in Poland. 2016. https://www.washingtonpost.com/world/europe/russia-calls-snap-military-drills/2016/08/25/553fe99e-6ac2-11e6-91cb-ecb5418830e9_story.html(Hämtad 2016-09-14)

16Sveriges Television. Holm, Kerstin. SVT Nyheter avslöjar: Fasta förband på Gotland från i dag. 2016. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/svt-nyheter-avslojar-fasta-forband-pa-gotland-fran-i-dag(Hämtad 2016-09-14)

17Regeringen. Försvarspolitisk inriktning 2016-2020. 2015. http://www.regeringen.se/regeringens-politik/forsvar/forsvarspolitisk-inriktning-2016-2020/Hämtad (2016-09-14)

18Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. Militär närvaro tidigareläggs på Gotland. 2016. http://www.dn.se/nyheter/sverige/militar-narvaro-tidigarelaggs-pa-gotland/(Hämtad 2016-09-14)

19Försvarsmakten. Tidigarelagd etablering på Gotland. 2016. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2016/09/tidigarelagd-etablering-pa-gotland/(Hämtad 2016-09-14)

20Försvarsmakten. Gyllensporre, Dennis. Ett militärt angrepp kan aldrig uteslutas, men är alltjämt osannolikt. 2016. https://blogg.forsvarsmakten.se/kommentar/2016/01/26/ett-militart-angrepp-kan-aldrig-uteslutas-men-ar-alltjamt-osannolikt/(Hämtad 2016-09-14)

Korrigering

Någon har säkerligen funderat över varför ett över 5 år gammalt gästinlägg av Peter Neppelberg igår låg högst upp som ett nytt inlägg. Jag justerade igår en felaktig etikett till det inlägget, varvid Blogger tolkade det som ett nytt inlägg och automatiskt tilldelade det gårdagens datum. Jag har nu justerat det manuellt.

Förhoppningsvis kan vi framöver avnjuta ett inlägg från gästskribenten avseende hur det ser ut 5 år efteråt.

Kanonresa till Harstad och Porjus

Vi fick se hur denna tyska 406 mm pjäs från andra världskriget ännu fungerar.

”Adolfkanonen” utanför nordnorska Harstad är en helt intakt tysk 406 mm kanon med en effektiv radie på över fem mil. Det gäller att ha tur – vid tidigare besök har det ej gått att få se den i rörelse. Denna gång fick jag och vännerna från hemvärnet se det gigantiska tornet sidriktas, liksom pjäsens imponerande elevation. Det saknades bara skarp ammunition.

Notera pansarsköldarna i tornkransen, målade i samma färg som tornet.

Här ser man hur sköldarna lyfts upp då tornet närmar sig.

Vi hade även den stora turen att få bli guidade av Harald Isachsen, författaren till den enda boken på svenska om kanonen, alltså Festung Narvik. Inuti kanonens bunkerkomplex hade också en del saker tillkommit, eller så missade jag dem vid mitt förra besök. En höjdare är en allierad agentradio som sannolikt bidrog till att sänka det tyska slagskeppet Tirpitz.

Denna ”väskradio” i museibunkern var sannolikt del av operationen som sänkte Tirpitz.

På vägen hem stannade vi till i Porjus, där ett av planen som bombade Tirpitz till stor del ännu återfinns. alltså Lancasterbombaren ”Easy Elsie”, som jag har bloggat om tidigare. Målet för vår snabbvisit denna gång var dock den gamla kyrkogården, där vi ville se något som ingen av oss sett tidigare, den sovjetiska soldatgrav som för några år sedan fick en mer gedigen sten – fast liksom tidigare utan soldatens namn. Den sovjetiske soldat som flytt från fångenskap i Norge lyckades alltså komma över fjällen men dog av umbäranden på svensk sida innan han kunnat meddela någon sitt namn. Hans kropp fördes av samer till Porjus.

Han lyckades fly från fångenskapen i Norge.

Helt oväntat råkade en av oss upptäcka en gravsten nära den sovjetiske soldatens, över en svensk frivillig i spanska inbördeskriget, Runar Rönnqvist. Mycket lite är känt om denne i de källor jag har – enbart att han tjänstgjorde på den republikanska sidan i Spanien. Varför han avled 1943 är okänt.

”Spanienkämpen” är allt som sägs om Runar Rönnqvists liv. Vem vet mer?

Efter en resa full av angenäma diskussioner om historia kom jag hem till en del post inklusive de två nya böckerna Finsk sisu mot sovjetiskt stål och Pansarjägare till fronten – bägge av Simo Liikanen. Jag var först lite skeptisk till om jag behövde ytterligare två böcker om Finland under andra världskriget men nu kan jag säga att detta är böcker som med rätta fokuserar på en av de mest märkliga aspekterna av Finland 1939-44, nämligen hur det var möjligt att Finland kunde överleva den enorma obalansen i antal stridsvagnar. Förklaringen var inte främst de finska pansartrupperna utan ett effektivt pansarvärn. Kort sagt mycket läsvärda böcker med fotografier som jag huvudsakligen inte har sett tidigare. Berättelserna om enskildas insatser är starka, tänker särskilt på Vilho Rättö…

Gästinlägg: Sekretessgranskning

… har påbörjats av mitt blogginlägg på Strilaren II rörande försvarets interoperabla förmågor L16, Sec Voic, HQII, mm.

Detta meddelade min närmaste chef på LSS mig idag. Vem som anmält är oklart och likaså det bakomliggande syftet.

Jag är inte särskilt orolig eftersom mycket av det jag redovisade står att läsa i olika nationella och internationella tidskrifter, försvarsbloggar samt allmänna handlingar och powerpointbildspel som har beteckningen ÖPPNA, UNCLASSIFIED eller inte åsatts någon sekretess överhuvudtaget.

Inlägget jag skrev skickades även till Försvarsdepartementet, samtliga medlemmar ur Försvarsutskottet och media.

Syftet med inlägget var att reda ut de ”begrepp” som används för att beskriva försvarsmaktens förmågor så att de blir ”förståligt” även för försvarsdebattörer och politiker.

Enligt mitt sätt att se det är anmälan förmodligen ett utslag av ”irritation”.

Försvarsmaktsledningen har av tradition haft som ansvar att informera Fö och FU rörande förmågor i våra förband. Under de senaste åren har inte bara ”gammelmedia” (TV, radio, press) utan dessutom ”moderna media” såsom bloggar, youtube, mail etc blivit ett sätt för försvarsdebattörer och allmänheten att framföra åsikter rörande försvarsutvecklingen.

När inlägg i dessa media dessutom redovisar åsikter som inte är ”comme il faut” eller ifrågasätter tex riktigheten i FM uppgifter om ”förmågor” så blir risken för intressekonflikt uppenbar.

Förmågor av ”teknisk art” finns i bästa fall utvecklade i av regering och riksdag beslutade materielsystem. Steget därifrån till förbandssatta operativa förmågor kan däremot vara stort.

Som exempel:
Att påstå att man har Close Air Support (CAS-) förmåga i JAS 39 är riktigt. JAS kan bära vapen som är lämpliga att användas i nära samverkan med egna markstridsförband för att understödja markstrid.
Men om man inte har flygbaspersonal utbildad för att lagerhålla, hantera, hänga, klargöra och plundra flygplanen på dessa vapen och ammunition är den operativa förmågan minst sagt begränsad.

Om syftet med granskningen av mitt debattinlägg vore att klarlägga riktigheten i mina påståenden och att dessa visar vara sig felaktiga, dvs helst att FM har bättre förmåga än vad jag påstått, vore det glädjande.

Tyvärr upplever jag inte att det verkar vara ambitionen med anmälan.

Peter Neppelberg

Se även Allan Widman

Överprofessionalisering och positionering: Den Ekenbergska ut-redningen om framtidens officersutbildning

av David Bergman Strax innan sommaren kom brigadgeneral Roland Ekenbergs utredning ”Framtidens officersutbildning – Förslag till ny officersutbildning i ljuset av officerens förändrade roll”. Rapporten har inte presenterats på någon större bredd och har inte publicerats offentligt, men diskuterades vid Akademiens seminarium under föregående vecka. Även om titeln antyder att utredningen syftar till en ny […]

Östersjön dominerar i ny rapport

Arktis har på senare år fått fler ryska baser och förband.

Rapporten ”Säkerhet i ny tid” släpptes igår under stor medial belysning på grund av Natofrågan. Rapporten återger till stor del hur en militär händelseutveckling i Östersjöregionen kan gestalta sig men ägnar mycket lite utrymme åt ett mer nordligt scenario.

På 62 ställen i rapportens text tas Östersjörelaterade saker upp. Barents och Arktis nämns vardera två gånger i brödtexten (plus en not om Barents), Murmansk fyra gånger. Vad gäller olika scenarion som berör svensk säkerhet kan man därför snabbt fastställa att man lagt mycket stor fokus på Östersjön. Även av den 203-sidiga rapportens få stycken om nordliga förhållanden framgår dock att Arktis/Barents/Murmansk är av enorm vikt. Men den vikten avspeglas alltså inte i textens geografiska fokus.

Hur stor del av Sverige räknas som en del av Arktis, militärt sett? Ryska försvarsministeriet har inte öppet definierat var gränsen i Sverige går, utan har bara förkunnat att Sverige utgör en del av Arktis. Men enligt en FOI-analys kan hela Norrland räknas som del av det nya Arktis – se FOI-rapporten ”Strategisk utblick 2010: Säkerhetspolitisk nattorientering”.

Medlemskap i Nato skulle öka Sveriges säkerhet – kommentar till Bringéus utredning


Ambassadör Bringéus överlämnade idag (fredag 9 september) sin utredning ”Säkerhet i ny tid” till regeringen. http://www.regeringen.se/contentassets/dc054ef38cde47dabf5aadf63dcab469/sou-2016_57.pdf

Utredarens genomgång av de faktorer som påverkar Sveriges säkerhet och stabiliteten i vårt närområde talar tydligt för ett svenskt Natomedlemskap.

Redan i den inledande, mycket läsvärda, säkerhetspolitiska analysen framgår klart att Sveriges säkerhet är intimt knuten till våra grannländers – det som ökar deras säkerhet ökar också Sveriges säkerhet.

Här kan Sverige ge två bidrag:

  • att öka Natos avskräckningsförmåga, främst genom att underlätta för Nato att försvara sina baltiska allierade, men också genom att skapa möjligheter till en samordnad nordisk försvarsplanering,
  • att öka Sveriges nationella försvarsförmåga, d v s att inte utgöra ett militärt svaghetsområde som inbjuder till ett ryskt angrepp i händelse av en konflikt i Baltikum (då med syfte att försvåra Nato-operationer till stöd för Baltikum),

Att ett svensk – finskt samarbete inte utgör ett alternativ till ett inträde i Nato framgår också klart i utredningen. Inte ens en formell militärallians och en gemensam säkerhetspolitik (två osannolika alternativ) skulle eliminera behovet av hjälp i händelse av ett angrepp mot något av länderna.

Ett svenskt (och finskt) Natomedlemskap skulle öka möjligheterna till militär samverkan, inte bara med Finland utan också med övriga nordiska länder.

Eller som utredaren säger om hur våra grannar och partners ser på saken:

 ”Med Sverige som medlem i Nato uppfattas västs förmåga att verka konfliktavhållande i Östersjöregionen öka och riskerna för ett oöverlagt handlande från Rysslands sida minska. En gemensam regional operativ planering skulle kunna genomföras och ett eventuellt gemensamt uppträdande i händelse av en kris inte behöva improviseras”.

Utredaren dödar också ett antal vanligt förekommande argument bland Natomotståndarna:

  • att en Natoanslutning med automatik skulle innebära drastiskt ökade försvarsutgifter,
  • att Nato skulle placera kärnvapen på svenskt territorium,
  • att det skulle minska Sveriges möjligheter att uppträda som medlare i olika konflikter,
  • att ryska eventuella motreaktioner skulle utgöra en allvarlig fara för Sverige.

Utredaren klargör också mycket tydligt att enbart partnerskap med Nato eller bilaterala överenskommelser med enskilda länder är dåliga substitut för ett medlemskap i alliansen.  

Utredarens avslutningsord borde mana till eftertanke:

”Nationella gränser utgör inga skyddsvallar. Det är svårt att föreställa sig att något land i vår del av världen skulle kunna hålla sig utanför en militär konflikt i regionen”

”Den säkerhetspolitiska ledstjärnan måste därför vara att ge det bidrag vi kan till att detta överhuvudtaget inte inträffar”.

Sammantaget går knappast att tolka utredningen på något annat sätt än att ett svenskt Natomedlemskap skulle vara ett centralt, kanske t o m avgörande, bidrag till en sådan konfliktförebyggande säkerhetspolitik.

Avslutningsvis. Det är sällan jag läst ett så entydigt och väl genomarbetat underlag rörande svensk försvars- och säkerhetspolitik.

Var och en som på något vis vill delta i den säkerhetspolitiska debatten har alla skäl att läsa ambassadör Bringéus utredning i sin helhet (en länk finns i inledningen till detta inlägg).

                                                                              *****

Staten skyddar inte sina medborgare!

av Bo Richard Lundgren Vi har nyligen läst i dagspressen om hur Tysklands befolkning uppmanas att bunkra livsmedel och vatten i händelse av krig. Medborgarna rekommenderas att lägga upp ett individuellt förråd för tio dagar. Vad gäller vatten är beräkningen att förrådet bör innehålla två liter vatten per person och dag. Bakgrunden är den att […]

Ett nytt ”Varken – eller”?

av Magnus Haglund Efter det stora nedrustningsbeslutet 1925 fanns det olika inriktningar och läger, som talade för en återtagning och hur det skulle gå till. Generalstabens – som senare skulle ombildas till Försvarsstaben – uppfattning var, att man i princip skulle återgå till en krigsmakt, som funnits 1914 och som nu borde återställas. Mot denna […]

Övning ger färdighet

Sammanfattning

Ryssland får i dagsläget anses ha god till mycket god förmåga att med ont om tid till förfogande försätta kontinuerligt tjänstgörande förband samt grundutbildningsförband i mycket hög stridsberedskap. Därefter förflytta dem till ett operationsområde och där stridsindelat påbörja lösandet av uppgifter. Ryssland övar nu dels civila komponenter, dels militära komponenter ur dess mobiliseringsorganisation vid beredskapskontroller. Detta får ses som att dels, försöker man drastiskt och snabbt öka förmågan till mobilisering, dels bör det ses som att man förbereder sig för en möjlig väpnad konflikt.

Analys

Mellan den 25AUG2016 och 31AUG2016 genomförde de ryska väpnade styrkorna en beredskapskontroll som skall ha omfattat, det västra, centrala och södra militärdistriktet (MD V/C/S). Därtill skall även Norra Marinen (NM), Svarta Havs Marinen (SHM) samt den Kaspiska flottiljen (KPF) omfattats av beredskapskontrollen. Förband ur luftlandsättningstrupperna (VDV) kom även delta i beredskapskontrollen.1

Det övergripande syftet med beredskapskontrollen förefaller varit att öva åtgärder, för att hävda den ryska federationens säkerhet vid en försämrad säkerhetssituation.2 Detta får ses som ett något allmänt beskrivet syfte, där det mesta får anses rymmas i vad man väljer att öva och hur. Därtill var beredskapskontrollen en förberedelse inför årets strategiska övning, Kavkaz-2016 som genomförs under september månad, 2016.3 Utnyttjandet av större beredskapskontroller innan genomförandet av den årliga strategiska övningen, har genomförts sedan 2014.

Ett antal målsättningar delgavs med övningen: vidta samtliga åtgärder för att omedelbart uppnå högsta stridsberedskap, öva förstärkning av den sydvästra strategiska riktningen (vilket får anses vara Ukraina) med förband ur MD V och C, agera i autonoma stridsgrupper, kontrollera/utvärdera mobiliseringsberedskapen och förmågan att agera med territorialförsvarsförband samt mobiliseringsåtgärder hos dels ryska myndigheter, dels hos krigsviktiga företag (k-företag).4

För att utvärdera detta upprättades två (2) utvärderingsgrupper vid den ryska generalstaben. Den första fick i uppgift att utvärdera de deltagande förbanden inom MD V,C och S samt luftlandsättningsförbanden och det strategiska transportflyget. Den andra fick i uppgift att utvärdera kvalitén samt måluppfyllnaden avseende de vidtagna mobiliseringsåtgärderna.5 Ryssland skall även orienterat OSSE då beredskapskontrollen påbörjades, samt dess vice försvarsminister, skall även orienterat de utländska ackrediterade försvarsattachéerna.6

Myndigheter som omfattades av beredskapskontrollen var, Kommunikationsministeriet, Finansministeriet, Ministeriet för Industri och Handel, Rosrezerv (närmsta svenska motsvarighet är myndigheten för samhällsskydd och beredskap) och den ryska centralbanken.7Vilka k-företag som ingått i beredskapskontrollen förefaller ännu ej delgivits, dock förefaller det varit företag i södra Ryssland, där förmågan att tillhandahålla och reparera militärmateriel har prövats, i sammanhanget är det även värt att notera att man förefaller genomfört antingen inkallelse eller kontroll av krigsplacerade fordon.8

Under beredskapskontrollen har reservister deltagit, dessa förefaller dock kallats in den 22AUG2016 och kommer vara inkallad till den 20SEP2016.9 Således genomfördes ingen oförberedd inkallelse, av reservister, likt den tidigare beredskapskontrollen. Inkallelserna av reservister förefaller genomförts inom Norra Marinen samt MD C och S. Därtill förefaller det vara med syftet att de inkallade skall formera territorialförsvarsförband inom respektive MD.10 Inom MD S förefaller man inkallat 500 reservister, inom MD C 400 stycken,11 varvid Norra Marinens inkallelser torde vara av motsvarande mängd.

Själva genomförandet förefaller, till del, följt tidigare mönster. Under det första dygnet har förbanden flyttats till koncentrationsområden, därefter genomfört taktisk, operativ och/eller strategisk förflyttning till övningsområde. Slutligen har förbanden genomfört tillämpade övningsmoment, inom ramen för beredskapskontrollen.12 Mängden deltagande förband har redovisats för MD S, men mängden av deltagande hos MD V och C förefaller i skrivande stund vara oklart.13

Likt tidigare beredskapskontroller har en stor mängd moment genomförs, något jag denna gång ej kommer beröra, då det ej är det intressanta i denna beredskapskontroll. Det som kan konstateras, genom de tidigare beredskapskontrollerna och denna, är att Ryssland i dagsläget:
  • med mycket ont om tid till förfogande, kan försätta sina kontinuerligt tjänstgörande och grundutbildningsförband i hög stridsberedskap,
  • med mycket ont om tid till förfogande, kan påbörja strategiska och operativa transporter av förband,
  • med ont om tid till förfogande, övergå till att taktiskt, operativt och strategiskt övergå till att tillämpat leda förband,
  • mottaga och stridsindela (till vad som förefaller vara bataljonsstridsgrupp) förband från andra militärdistrikt vid förstärkningsåtgärder och avslutningsvis
  • med ont om tid till förfogande övergå till att lösa, vad som förefaller vara, grundläggande stridssituationer (anfall, försvar m.m.) inom ramen för stridsindelat förband.

Tittar man bakåt dels genom de tidigare analyserna på denna blogg, dels kring vad som rapporteras tillgängligt via internet, blir det väldigt tydligt att förmågan gradvis har byggts upp sedan 2013. För att med mycket ont om tid till förfogande kunna lösa stridsuppgifter med tillgängliga förband. Således är det ur ett analys perspektiv ej längre intressant att detaljstudera, däremot bör man fortsatt översikt studera beredskapskontrollerna för att notera förändringar i mönster.
Vad är då intressant i denna beredskapskontrol? Två områden, dels de civila myndigheternas deltagande i beredskapskontrollen, dels de civila k-företagens deltagande i beredskapskontrollen. Hur det ryska mobiliseringssystemets militära delar, till del ser ut, har berörts i det tidigare inläggetom beredskaps-/mobiliseringskontrollen som genomfördes i juni 2016, varvid det ej kommer beröras.

Men vad innebär det att man övar mobiliseringsåtgärder? Kort och gott mobilisering i rysk termologi innebär att man genomför de förberedelser som vidtagits för att kunna övergå till krig. Mobilisering kan antingen genomföras öppet eller dolt. Helt (allmän) där statens samtliga institutioner/myndigheter ianspråktas eller delvis (partiell) där delar av dem ianspråktas . Grundfundamentet är att det måste finnas tillräckligt med resurser dels föra att kunna försätta sig på krigsfot, dels kunna skapa nya förband och kunna fördela resurser.14

Vad kan då de deltagande myndigheterna haft/ha för uppgifter:
  •  Rosrezerv, är den myndighet som besitter reservlager inom en rad områden, såsom livsmedel, fordon o.dyl. för att kunna säkerställa dels mobilisering, dels bistå vid humanitära katastrofer.15 Rosrezerv har även tidigare deltagit i övningsverksamhet, dock ej beredskapskontroller. Här får man förutsätta att det handlar om att kunna föra fram olika former av förnödenheter, drivmedel o.dyl. för att bistå de ryska väpnande styrkorna i händelse av en konflikt.
  •  Ministeriet för industri och handel, torde ha till uppgift, att i händelse av en spänningsperiod, säkerställa handelsförbindelser med länder som ej ligger i det direkta konfliktområdet för att trygga handel. Därtill torde de ha till uppgift att koordinera verksamheten med de krigsviktiga företagen/industrin. Vilket skulle kunna innebära dels framförsel av nyproducerad materiel, dels omhändertagande och reparation av skadad materiel.16
  • Finansministeriet och Centralbanken torde ha till uppgift att dels säkerställa kassatjänsten för de ryska förbanden i fält,17 dels omfördela ekonomiska medel inom den ryska staten för att trygga krigsindustrin och dess produktion under dels en spänningsperiod, dels i krig.
  • Kommunikationsministeriets uppgift är den mest tydliga, att möjliggöra rörelserna för förbandsförflyttningar, själva koordineringen torde genomföras av den ryska generalstaben. Dock torde en stor del trafikomläggningar o.dyl. behöva genomföras varvid kommunikationsministeriet blir en vital del, i genomförandet.

Vad som rapporterats avseende k-företagen, så förefaller det handla om att dels tillföra fältförbanden materiel från produktionskedjan, dels agera bakre underhåll. Med bakre underhåll avser jag reparationsresurser o.dyl. långt från de möjliga striderna, sett till ett krigs scenario, vilket ej skall likställas t.ex. med de reparationsresurser som finns inom brigaderna och armékårerna/arméerna, utan detta bör ses som operativa/strategiska resurser.

En intressant del är att man övat/övar på att sätta upp förband av reservister genom de inkallelser som genomförts. Detta är även en del av mobiliseringssystemet, således förefaller man merutnyttja situationen av de inkallelser som genomförts. Dels övar man den delen av mobiliseringssystemet d.v.s. upprätta förband, dels upprättar man territorialförsvarsförband för krigsplacering, som man under det senaste året diskuterat en hel del i ryska militära tidskrifter.

Således hur skall denna beredskapskontroll tolkas? Detta är första gången som civila myndigheter samt k-företag omfattas av en beredskapskontroll. Detta borde innebära att det utbildningsprogram av myndigheter, som initierades för snart över 2 år sedan av Rysslands Försvarsminister, måste kommit så långt att man är beredd att pröva det. Det måste även innebära att man innan detta måste gjort en översyn av planer o.dyl. som nu prövats.

Båda grundfundamenten, civila och militära delen, inom det ryska mobiliseringssystemet har nu prövats samtidigt för första gången vid en beredskapskontroll. Om än att samtliga myndigheter ej deltagit, så får man se det som att de viktigaste bortsett från det ryska inrikesministeriet och nationalgardet deltog. Nästa naturliga steg är att även nationalgardet deltar inom ramen för en beredskapskontroll, med övriga ingående delar.

Själva utnyttjandet av beredskapskontrollerna bör ses som ett framdrivningsprogram för att snabbt nå resultat. Jämför vi mot de väpnade styrkorna tog det cirka 1-1½ år innan tydliga resultat framträdde. Detta kommer innebära om man fortsätter med samma framdrivningstakt som tidigare för mobiliseringsdelarna dels de militära dels de civila, bör man fått ett väl fungerande system vid denna tid nästa år, vilket sammanfaller med den strategiska övningen Zapad-2017, som genomförs i vårt direkta närområde.

En mycket oroväckande faktor är att samtliga delar inom mobiliseringssystemet nu kan tänkas prövas inom ramen för beredskapskontroller. Detta kommer försvåra underrättelsebilden än mer, jämfört med om bara det hade rört kontinuerligt tjänstgörande förband och vissa militära mobiliserings delar. Då det stundtals troligtvis kommer bli mycket svårt att skilja övning, från en möjlig skarp verksamhet åt.

Slutsatser

Tre generella slutsatser:
  1. Ryssland får anses ha god till mycket god förmåga att med ont om tid till förfogande förflytta förband till ett nytt operationsområde, där påbörja lösande av uppgifter inom ramen för stridsindelade förband på bataljonsnivå.
  2. Ryssland förbereder dels sitt civila samhälle, dels dess militära organisation för en möjlig väpnad konflikt. Beredskapskontrollerna innehållande dels civila mobiliseringskomponenter, dels militära mobiliseringskomponenter är en tydlig indikation på detta.
  3. Fortsätter beredskapskontrollerna av den militära- och civila mobiliseringsorganisationen i nuvarande takt och enligt samma framdrivningsprogram som de kontinuerligt tjänstgörande förbanden haft, få sannolikheten ses som hög att vid utgången av 2017 kommer de ha en väl fungerande mobiliseringsorganisation.

 Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning

Chatham House 1 (Engelska)
Interfax 1 (Ryska)

RIA Novosti 1, 2, 3 (Ryska)

Ryska försvarsministeriet 1, 2, 3, 4(Ryska)

TASS 1, 2 (Engelska)

Slutnoter

1Ministerstvo oborony Rossiyskoy Federatsii. Po resheniyu Verkhovnogo Glavnokomanduyushchego provoditsya vnezapnaya proverka voysk i sil YUVO, ZVO, TSVO, SF, Glavnogo komandovaniya VKS i komandovaniya VDV. 2016. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12093710@egNews(Hämtad 2016-09-01)

TASS. Putin orders snap checks in Russian armed forces August 25-31. 2016. http://tass.com/defense/895849 (Hämtad 2016-09-01)

2 Ibid.

3 TASS. Russia’s snap checks underway on eve of Kavkaz-1016 exercise (sic). 2016. http://tass.com/defense/895874(Hämtad 2016-09-01)

4 Ministerstvo oborony Rossiyskoy Federatsii. Po resheniyu Verkhovnogo Glavnokomanduyushchego provoditsya vnezapnaya proverka voysk i sil YUVO, ZVO, TSVO, SF, Glavnogo komandovaniya VKS i komandovaniya VDV. 2016. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12093710@egNews(Hämtad 2016-09-01)

5 Ibid.

6 Ministerstvo oborony Rossiyskoy Federatsii. Zamestitel’ Ministra oborony Anatoliy Antonov proinformiroval inostrannyy attashat o vnezapnoy proverke boyegotovnosti v Vooruzhennykh Silakh Rossii. 2016. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12093734@egNews(Hämtad 2016-09-01)

7RIA Novosti. Peskov zayavil, chto mobilizatsiya ministerstv provoditsya na regulyarnoy osnove. 2016. https://ria.ru/defense_safety/20160829/1475530187.html(Hämtad 2016-09-01)

8Interfax. Ministerstva i TSB proveryayut na gotovnost’ k rabote v usloviyakh voyennogo vremeni. 2016. http://www.interfax.ru/russia/525652(Hämtad 2016-09-01)

9 RIA Novosti. Pod Novosibirskom sformirovan pervyy batal’on motostrelkov-rezervistov. 2016. https://ria.ru/defense_safety/20160827/1475435339.html(Hämtad 2016-09-01)

10 Ministerstvo oborony Rossiyskoy Federatsii. V ramkakh vnezapnoy proverki VS RF budet proverena gotovnost’ federal’nykh organov ispolnitel’noy vlasti i predpriyatiy OPK k rabote v usloviyakh voyennogo vremeni. 2016. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12094234@egNews(Hämtad 2016-09-01)

11 Ministerstvo oborony Rossiyskoy Federatsii. V Sevastopole iz voyennosluzhashchikh zapasa sformirovany podrazdeleniya territorial’noy oborony. 2016. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12094277@egNews(Hämtad 2016-09-01)

RIA Novosti. Pod Novosibirskom sformirovan pervyy batal’on motostrelkov-rezervistov. 2016. https://ria.ru/defense_safety/20160827/1475435339.html (Hämtad 2016-09-01)

12Ministerstvo oborony Rossiyskoy Federatsii. Po resheniyu Verkhovnogo Glavnokomanduyushchego provoditsya vnezapnaya proverka voysk i sil YUVO, ZVO, TSVO, SF, Glavnogo komandovaniya VKS i komandovaniya VDV. 2016. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12093710@egNews(Hämtad 2016-09-01)

13 RIA Novosti. Vnezapnaya proverka boyegotovnosti vooruzhennykh sil Rossii zavershayetsya v sredu. 2016. https://ria.ru/defense_safety/20160831/1475686916.html(Hämtad 2016-09-01)

14 Monaghan, Andrew. Russian State Mobilization Moving the Country on to a War Footing. London : Chatham House, 2016, 7.

15 Federal’noye agentstvo po gosudarstvennym rezervam. 2016. http://www.rosreserv.ru/ (Hämtad 2016-09-01)

16 Monaghan, Andrew. Russian State Mobilization Moving the Country on to a War Footing. London : Chatham House, 2016, 8.

17 Interfax. Ministerstva i TSB proveryayut na gotovnost’ k rabote v usloviyakh voyennogo vremeni. 2016. http://www.interfax.ru/russia/525652(Hämtad 2016-09-01)

Kärnvapen och missilförsvar – är debatten snedvriden?

av Stefan Forss ”Kärnvapnens återkomst på den europeiska scenen har överrumplat västländerna. I en värld där icke-spridning ersatte kärnvapennedrustning, kom den plötsliga återupptäckten att kärnvapen kan utnyttjas för att uppnå politiska och strategiska fördelar – och möjligen även användas – som en chock.” Det politiska huvudbudskapet i citatet ovan, hämtat från den finska Natoutredning som […]

Framtida officersutbildning – kommentarer


Med anledning av brigadgeneral Roland Ekenbergs utredning avseende framtida officersutbildning anordnade Kungl Krigsvetenskapsakademien idag (tisdag 30 aug) ett seminarium där olika aspekter på utredningen diskuterades. Nedan mitt inlägg i diskussionen.

Läser jag inledningen så har jag vissa problem med att förstå direktiven till utredningen.

 Låt mig citera.

”Uppfattningen är att svenska officerare står sig väl i internationella jämförelser. Oaktat om det gäller samverkan med lokala myndigheter vid exempelvis försvarsplanläggning, övningar eller insatser vid skogsbränder i Sverige, EU:s utbildningsinsatser i Afrika, insatser eller övningar inom NATO, eller stabsofficerare och observatörer inom FN:s fredsfrämjande insatser – omdömet är att de svenska officerarna gör ett utomordentligt jobb. Utredningen av den framtida officersutbildningen föranleds därför inte främst av behovet av en kvalitetshöjning av officersutbildningen.”

Om detta är sant, vilket inte är omöjligt, kan man ställa sig frågan varför utredningen inte hade mandatet att även se tillbaka på gårdagens system, det som frambragte dessa dugliga officerare – de är ju inte produkter av dagens system.

Men struntar vi i den frågeställningen, som inte rimmar med utredningsuppdraget, skulle jag vilja ta upp några saker som hanteras i utredningen.

Först något om metodiken.

De första halvan av utredningen präglas av långa resonemang om nyttan av kritiskt tänkande, självständig, problemlösning och att undervisningen bör vila på vetenskaplig grund. Officerens roll beskrivs i generella termer som ”kunna samordna”, ”utveckla den militära insatsförmågan”, ”ha av god etik”, m fl faktorer som i måttlig utsträckning styr hur utbildningen borde organiseras och vad som bör prioriteras. I vissa fall är skrivningarna dessutom direkt obegripliga avseende officerens roll, i alla fall för mig:

Det har medfört en rollfördelning mellan specialistofficerare och officerare där specialistofficeren huvudsakligen är fackman, instruktör och genomförandeledning på lägre taktisk och stridsteknisk nivå medan officeren är chef, utvecklare och utbildare på högre nivå”.

Tursamt nog finns i den andra halvan av utredningen en tämligen konkret beskrivning av vad en officer förväntas lösa för uppgifter, beroende vilken nivå han eller hon ska verka på:

Här ett exempel:

”En officer nivå OF 1 (d v s löjtnant) ska kunna:

      leda tropp/pluton tjänstegren i väpnad strid

      leda tropp/pluton tjänstegren i stöd till samhället och humanitära insatser

      leda planering, genomförande och utvärdering av tropp/pluton eller tjänstegrens utbildning

      delta i utvecklingsarbete inom eget fackkompetensområde

      genomföra arbetet muntligt och skriftligt på engelska

      samverka med andra nationer på lägre krigsförbandsnivå

      företräda arbetsgivaren i förvaltningsfrågor som första linjens chef (FM ansvar).”

Det går att ha synpunkter på detaljer i beskrivningen, men den ger en hyfsad bild av vad man borde förvänta sig av en löjtnant.

 (Inom parentes, något avsevärt mer praktiskt och jordnära än vad som sas i det förra citatet – en skrivning som enligt min mening tyder på grav okunskap avseende vad det innebär att leda förband – stora såväl som små).

Jag anser att en väsentligt bättre väg att gå hade varit att redan inledningsvis analysera och redovisa vad officerare på olika nivåer förväntas lösa för uppgifter och vilka kunskaper och förmågor som krävs för det. Med det som grund borde man ha funderat på hur ett utbildningssystem bör utformas för att skapa officerare som uppfyller de nödvändiga kraven.

I det här fallet, där förmågan att leda pluton i krig är den högst prioriterade uppgiften, borde det rimligtvis också återspegla sig i utbildningsupplägget.

Erfarenhetsmässigt tar det ca 18 månader av mycket målinriktad, praktisk, utbildning för att skapa en rimligt krigsanvändbar plutonchef. Kraven på duktighet i huvuduppgiften kanske t o m är än större idag än tidigare. Förväntas löjtnanten leda en pluton där många av soldaterna har betydligt mer erfarenhet än chefen så lär inte militär allmänbildning kompensera för sådana brister när de underlydande inser att chefen inte behärskar sitt jobb och där de riskerar att dö på grund av det.  

Efter att ha tillgodosett detta helt grundläggande krav, och först då, kan det vara dags att fundera på andra krav och olika metoder för att tillgodose dessa.

En sådan metodik hade skapat väsentligt enklare orsakssammanhang – eller om man så vill spårbarhet – varför borde utbildningen se ut på ett visst sätt. Det hade också givit bättre möjligheter till att prioritera mellan ”need to have och nice to have”

Liknande beskrivningar finns för OF 2- 5, kaptener majorer, etc. Även där borde samma metodik tillämpats. Vad är ”måstekunskaper” med hänsyn till huvuduppgiften, vad är tilläggskrav/önskemål.

En lite udda observation kopplat till vad som redovisas i befattningsbeskrivningarna.

Först på nivån OF 5 (överste) nämns att

”vara förebild, kulturbärare och kulturskapare”

Kanske något som även borde gäller lägre nivåer.

Det senare leder in på min kanske allvarligaste invändning om utredningen – vad är det som krävs av en officer förutom kunskaper.  Ingenstans finns skrivningar som liknar vad som angavs som de viktigaste målen för på den dåvarande Krigsskolan:

”Undervisningen ska ledas och bedrivas i de olika övningsgrenarna och ämnena så att eleverna ges den fostran och militära allmänbildning som krävs av en nyutnämnd officer och att ledaregenskaperna – främst beslutsamhet, viljestyrka, ansvarskänsla, plikttrohet, och självständighet – utvecklas”

Egenskaper som knappast är mindre aktuella idag.

Jag ser problemet med att i akademiska sammanhang sätta upp mål, och anpassa utbildningsmetoderna, för att elevernas personlighet ska formas i en viss önskad riktning. Tyvärr begränsar det möjligheterna att skapa dugliga officerare för den uppgift som konstituerar deras existensberättigande – leda förband och annan verksamhet i krig. Har inte officeren dessa personliga egenskaper, som går att skapa genom utbildning och övning, så är aldrig så omfattande kunskaper inte till någon större nytta.  

I texten förekommer ofta försök till att beskriva skillnaden mellan specialistofficerare och taktiska officerare genom att använda termerna specialister respektive generalister, t ex:

”Den mest markanta skillnaden mellan en officer och en specialistofficer är att officeren är generalist medan specialistofficeren är specialist.”

Det är ett mycket farligt sätt att beskriva de två rollerna, det kan leda den fåkunnige till tanken att den taktiske officeren inte behöver mycket djupa kunskaper inom specifika områden, det även på högre nivåer.

Även den taktiske officeren är specialist. Hans eller hennes specialitet är att kunna leda förband och krigsstabstjänst. Verksamheter som kräver djupa kunskaper om de system man ska leda, taktik och stabsarbetsmetoder. De två senare områdena är mycket utpräglade specialitéer, som kräver omfattande studier och mycket praktisk övning.

Där kommer man inte långt med bara militär allmänbildning, om nu någon trodde det.

Det jag sagt kan leda till tanken att jag anser att utredningsmannen gjort ett dåligt arbete. Det tycker jag inte. Det är en bra utredning givet de alltför snäva direktiven.

Det är bra att tiden mellan grundläggande officersutbildning och högre utbildning föreslås bli kortare. Det inte bara för att Försvarsmakten kan tillgodogöra sig investeringen under längre tid, men kanske främst för att en person i trettioårsåldern oftast är mera receptiv, energisk och ”hungrigare” än när han eller hon kanske blivit ytterligare tio år äldre.

Bra när det gäller lärarförsörjningen till FHS. Inget i Försvarsmaktens verksamhet är viktigare än officersutbildningen. De dugligaste officerarna måste lockas, eller kommenderas, till att periodvis bidra till den.

Bra när det gäller behovet för militär personal att växeltjänstgöra i Försvarsmakten för att undvika att lärarna utvecklas till teoretiker utan förankring i verkligheten.

Jag tror också att någon typ av aspirantskolesystem vore värdefullt. Här är det dock utomordentligt viktigt att det utformas så att det verkligen ger mycket goda praktiska kunskaper och inte bara blir någon sorts allmänbildande förberedelsekurs för officersprogrammet.

De tidigare aspirantskolorna var truppslagsknutna och gav en utomordentligt god utbildning vad avser t ex pjästjänst i artilleriet, stridsvagnstjänst i pansartrupperna etc. Helt nödvändiga kunskaper för att kunna föra plutoner och kompanier och även bataljoner. Frågan är om förutsättningarna finns för ett liknande system i dagens lilla organisation.

Ett alternativ kan vara att arméns aspirantskola (om det bara blir en) tar sikte på en grundläggande färdighet som varje arméofficer rimligen bör behärska, d v s markstrid. Inriktningen skulle då kunna vara att utbilda alla blivande arméofficerare till goda skyttegruppchefer, med allt vad det innebär av nödvändig personlig färdighet på olika vapen och förmåga att leda en mindre grupp soldater under påfrestande förhållanden.

Det senare en förmåga man har glädje av under hela sin karriär. Skillnaden att som överste leda underlydande överstelöjtnanter och majorer eller att som furir leda en grupp soldater är mindre än de flesta tror.  Man leder människor – det bör man lära sig tidigt och grundligt.  

En faktor som jag saknar är en beskrivning av förbandens roll när det gäller rekrytering och urval av blivande officerare. Personligen är jag övertygad om att varje officersaspirant redan från första dagen bör tillhöra ett förband. Det förband som valt att just han eller hon kan bli en framtida kollega. Det skapar lojalitet mot förbandet och en känsla av tillhörighet (och stolthet över att tillhöra ett visst förband) – väsentliga faktorer för att öka motivationen att göra en god insats. Dessutom kan förbandet bidra till att ytterligare påverka motivationen genom att regelbundet hålla kontakt med sina officersaspiranter, planera deras framtida arbetsuppgifter mm.

Slutligen en personlig reflektion.  Utredningsmannen har gjort det bästa möjliga givet förutsättningarna. Jag tror dock att Försvarsmakten efterhand kommer att bli tvungen att kraftigt öka inomverksutbildningen, t ex i form av mer omfattande utbildning för pluton-, kompani och bataljonschefer, men också inom områden som taktik och krigsstabstjänst. Dagens officersutbildningssystem kommer visa sig vara otillräckligt för det man skulle kunna kalla krigets hantverk – d v s officerens huvuduppgift.

                                                                  *****