Jag var på väg att skriva om måndagens terroristattentat i Ryssland, men ville först behandlar lite om Norra Kaukasus historia för kontext. Det blev slutligen så långt att jag börjar med att skicka iväg den delen ut i etern. – … Läs mer →
Sökresultat för: ryssland
Grattis spetsnaz!
ÖB och spetsnaz
Sveriges ÖB i Murmansk på Zvezda-kanalen.
Två nyheter som svenska medier hittills inte tagit upp är ÖB Sverker Göransons visit i Ryssland denna vecka, trots att det är hans första i landet, samt att Ryssland idag firat den nationella spetsnaz-dagen.
Man får söka sig till Försvarsmaktens hemsida eller den ryska militärkanalen Zvezda (se klippet ovan) för att få ta del av ÖB-besöket i Ryssland. Formuleringarna om besöket skiljer sig åt en del. En nyckelformulering i Zvezdas skildring av det rysksvenska militära toppmötet var ”med gemensamma krafter stå emot terroristhotet”. Försvarsmakten sammanfattar besöket så här: ”Huvudfokus under resan har legat på erfarenhetsutbyte kring Sveriges respektive Rysslands försvarsreform, samt möjligheter till fördjupat samarbete mellan Sverige och Ryssland särskilt vad gäller maritim säkerhet i Östersjön och Arktis.”
Vad gäller att stå emot terrorister och diversanter (jägarsoldater/operatörer) så handlade ett av dagens ryska TV-reportage om spetsnaz om det. Som framgår av min och Joakim von Brauns bok Ryska elitförband införde president Putin 2006 en särskild minnesdag för de väpnade styrkornas spetsnaz-förband den 24 oktober – till minne av att Sovjets dåvarande försvarsminister den 24 oktober 1950 skapade de första spetsnaz-förbanden av modernt snitt. Sedan 2006 är det därför också naturligt nog extra uppmärksamhet på spetsnaz i ryska medier just denna dag. Klippet nedan sändes idag och visar några nyheter inom spetsnaz.
Mer ansiktsmasker verkar vara en trend inom spetsnaz.
I klippet syns ett nytt PDSS-förband, ett marint förband mot terrorister och diversanter som också benämns som spetsnaz (i detta fall inom stillahavsflottan). Man tänker enligt reportaget införa hästar bland sina vanliga transportmedel och har därför nyligen infört ridutbildning, med viss civil assistans.
Låt oss så avsluta med ett annat spetsnaz-klipp från idag som visar spetsnaz inom armén:
Som sagt, masktrend.
Det rör sig om ett ospecificerat spetsnaz-förband i Tambovområdet. Men med hjälp av Ryska elitförband kan man räkna ut att det torde röra sig om den 16. spetsnaz-brigaden.
Rysk kopia på stridsbåt 90
Projekt 03160 Raptor Det ryska varvet Pella sjösatte i augusti en egen kopia på den svenska stridsbåt 90H. Ursprungsmodellen är konstruerad av Dockstavarvet och är amfibiebataljonens (-ernas…) arbetshäst sedan 1990-talet. Modellen har framgångrikt exporterats till bland annat Norge, Grekland och USA där den nu licenstillverkas. Ryssland kan numera tillföras listan över länder som nu förfogar […]
Mer hemligheter till folket!
Häromdagen genomförde New York Times en intervju med Edward Snowden, som nu fortsätter att trassla in sig i en härva av lögner. Superhjälten som tidigare har försäkrat oss att han har läst igenom alla dokument för att värdera skaderisken, lämnade sedan ut allt till några journalister, vars omdöme han trodde på. Frånsett förmågan att i […]
Pansarfestens facit
Atom, en Mistral på land. Kamouflagemönstret ser lite bekant ut.
Nyligen premiärvisades det rysk-franska stridsfordonet Atom, liksom uppföljaren till stads-stridsfordonet Terminator.
Knappt hade jag skrivit klart min artikel för serien MILITÄRT! om bakgrunden till stads-stridsfordonet Terminator, så avtäcker man en moderniserad version, Terminator 2, se klippet nedan. Notera att statsministern hjälper till med marknadsföringen. Vid samma vapenmässa fick statsministern och andra VIP även en exklusiv titt på Rysslands kommande huvudstridsvagn, Armata. Den som var ett av Putins vallöften i det senaste presidentvalet och som ska ha tillverkats i 2,300 exemplar om sju år (så lyder ännu löftet). Tyvärr släpptes inga bilder av Armatan men här bekräftas en del tidigare påståenden om den. Uppenbarligen kommer Armatan inte vara en upphottad T-90 utan något nytt.
Apropå ryska revolutioner läser jag för närvarande Ryska revolutionen 1900-1927 av Robert Service, hans helt reviderade sammanfattning av de händelser som än idag kastar sin starka skugga över Ryssland. På omslaget står Lenin passande nog på en pansarbil, dock inte med syftet att marknadsföra pansar. Jag har inte läst ut boken men kan konstatera att det är en mycket god investering för 98 riksdaler, som är priset inom SMB, det är månadens premiebok.
Terminator 2 presenterad av statsminister Dmitrij Medvedev.
Mikael Oscarsson (Kd): ”Dåligt att inte den största förändringen på 100 år var förberedd”
Serien med intervjuer av partiernas försvarspolitiska talespersoner i samband med deras riksting (motsv.) fortsätter idag med Mikael Oscarsson (Kd). Nästa helg med statsrådet Karin Enström m a a den här helgens partistämma för moderaterna. – Vad är kristdemokraternas försvars- och säkerhetspolitik? Först vill jag slå fast att för Kristdemokraterna är försvarsfrågorna inget särintresse, det är […]
”Sveriges avsked till kriget?”
Så här var det ifjol dessa dagar i Leipzig.
Imorgon är det exakt 200 år sedan inledningen av det största slaget i Europa före första världskriget. Mig veterligen har riksmedierna ännu inte tagit upp detta (rätta mig gärna om jag har fel) men…
I Uppsala har i alla fall historikern Anders Björnsson tagit till orda under rubriken ”Sveriges avsked till kriget?” och skriver bland annat att genom ”slaget lades grunden för svensk freds- och neutralitetspolitik under närmare två hundra år” samt att slaget ”befäste Rysslands roll som en spelare i europeisk politik”.
Handling ger konsekvens…
Reflektion
Att sila mygg och svälja kameler?
Jag trodde knappt mina ögon när jag via en Twitterlänk läste Annicka Engblom (m) i den Blekingska lokalpressen i dag på morgonen. Det verkar dessvärre som att länken nu har förändrats och kräver betalning. Efter drygt ett års näst intill total offentlig tystnad när det kommer till försvarspolitiska frågor så rasar nu den moderata försvarspolitikern Engblom över att marinens musikkår hotas av nedläggning. Det här inlägget var från början betydligt mer kritiskt än vad det nu är vilket givetvis kräver en förklaring.
Att så som man nu gör, skylla problemen på den tidigare försvarsavvecklingen signerad Socialdemokraterna duger inte heller. Även om Socialdemokraterna saboterat oerhört mycket så kunde man vid den tiden till del gömma sig bakom att omvärldsläget hade förbättrats. Men så är inte längre fallet. Omvärldsläget har nu förändrats till det sämre relativt snabbt, och således borde även vår försvarsförmåga och därmed Försvarsmakten anpassas därefter, men så är inte fallet.
Moderaterna har samtidigt som den blev ”nya” helt och hållet distanserat sig från en ansvarstagande försvars- och säkerhetspolitik där partiledaren deklarerat Sveriges försvars som ett särintresse.
Men som sagt, jag nöjer mig där just nu eftersom Engblom räddade situationen temporärt genom att skriva ett eget blogginlägg under dagen. Engbloms blogginlägg genererade dock fler frågor än det gav svar, och jag hoppas därför att dessa frågetecken inom kort istället rätas ut och blir utropstecken.
Nu när proppen lossnat skulle jag även vilja berätta mina tankar om behövliga förändringar även av Högkvarteret. Av hur vi borde ta tillvara de goda erfarenheterna av den försvarsmaktsgemensamma perioden, men att tiden är kommen att återigen erkänna att krig i luften, på marken och på/under vattnet skiljer sig och kräver olika satsningar och strategier. Vi måste se att personal inte kan fylla uppgifter på förband, skolor, utlandsinsatser eller högkvarter samtidigt utan att de klonar sig. Vi måste se alla de goda idéer om utveckling som finns bland de försvarsmaktsanställda och att det finns många, många fler möjligheter till civil-militärt samarbete osv. Ovan ämnen får bli cliffhangers så länge. Om jag överlever de reaktioner jag förmodligen sätter i rörelse.
Repetition är kunskapens moder
Staffan Danielsson (c) – Ser motiv att diskutera en höjning av anslaget
Vi fortsätter intervjua de försvarspolitiska talespersonerna i samband med deras respektive kongresser etc. Intervjun gjordes före Försvarsmakten lämnade in sin perspektivplan. – Vad är centerns försvars- och säkerhetspolitik? Centern är ju en del av alliansen. Vi har ju samarbetat med socialdemokraterna på 90-talet och en bit in på 2000-talet, så vi har aldrig reserverat oss […]
Riktad opinionsbildning?
Sammanfattning
Vad avser den Europeiska unionen så har andelen som en mycket positiv inställning till unionen har sjunkit från 9% 2003 till 4% 2013. Andelen som har en mycket dålig syn på unionen har ökat från 2% 2003 till 5% 2013. Likväl har andelen som har en generellt dålig inställning till unionen gått från 9% 2003 till 24% 2013.
Hjältarna som far till helvetet
Den nu ofta nämnda nervgasen Sarin/GB är ett arv från Tredje riket.
Skulle du frivilligt fara till Syrien för att syssla med att försöka avlägsna vapen som det räcker med en droppe av för att dödas under stora plågor? Märkligt nog finns det dock dylika frivilliga, även från Sverige.
Som de flesta nog redan känner till har Organisationen för förbud mot kemiska vapen, OPCW, igår fått Nobelpriset och det har fått världens medier att skriva mer om kemiska vapen. DN tar idag (ej online) därför upp något som sällan nämns, att det finns kvar stora mängder kemiska vapen i både Ryssland och USA. Nu har ju tack och lov dessa länder lovat förstöra det som de har kvar. Men det har inte gått särskilt fort, för löftena avgavs 1993. Av 40,000 ton kemvapen har Ryssland sedan dess förstört 75% och USA har av sina 27,600 ton förstört 90%. Många har nog antagit att man på 20 år skulle ha hunnit göra sig av med allt.
Hur många ton beräknas då Syrien ha? Uppskattningsvis 1000 ton. Två av stridsgaserna man har, Tabun/GA och Sarin/GB, uppfanns i Tredje riket. Först med att använda kemiska vapen var dock inte Tyskland, som dagens DN antyder. Ja, tyskarna blev 1915 först med att sätta in renodlad stridsgas. Men som jag tog upp i en not i Svenskar i krig satte Frankrike 1914 in tårgas. Inte alls lika farligt som senapsgas, Sarin etc men tårgas kan dock brukas militärt, vilket fransmännen också gjorde.
Kustrobotbatteri på Gotland = Tröskeleffekt
Detta inlägg började som en kommentar till Allan Widmans inlägg om stridsvagnar på Gotland. I kommentarerna till inlägget har debatten även omfattat nyttan av ett kustrobotbatteri på ön. Men då kommentaren började bli alldeles för lång så lyfte jag över den hit i stället. I bland är det bra att ha den möjligheten.
För den oinvigde så förfogade vi från åren 1995-2000 (5 år) över ett nytt och toppmodernt tungt kustrobotbatteri som sattes upp på numera nedlagda kustartilleriregementet KA2 i Karlskrona, något jag skrivit om tidigare och försökt spåra eventuella kvarvarande komponenter.
Tyvärr avvecklades hela batteriet utan föregående varning av en socialdemokratisk regering i samband med FB-00. Ett katastrofalt beslut som på ett bräde tog bort förmågan att gruppera sjömålsrobotar på Gotland. En förmåga som vi nu efterfrågar igen.
I debatten på Widmans blogg hävdar vissa att RBS-15 är så dålig att de inte skulle göra någon större nytta. Den som påstår något sådant måste då givetvis ställa sig frågan om den är sämre än sin övriga motsvarigheter som Exocet, Harpoon, SS-N-25 som alla är radarmålsökande underljudsrobotar med ungefär samma räckvidd? För att ens kunna göra det så krävs det dessutom lite mer kunskap än att enbart kunna söka på Wikipedia.
Inom västvärlden finns i dag inga sjömålsrobotar med överljudsteknologi då det är enbart öst med framförallt Ryssland och Kina som använder sig av den teknologin. Här har man faktiskt ett annat problem, och det handlar om att träffa små fartyg i hög fart med en robot som flyger i Mach 3-4 i slutfasen. Därför är överljudsrobotar mest effektiva mot större fartyg. Detta är en faktor som givetvis bör tas hänsyn till när vi själva ska anskaffa fartyg i framtiden (om vi alls har en flotta då) men det är en annan diskussion.
Men åter till RBS-15. Jag vill ge Allan Widman rätt i att man faktiskt borde överväga att ta till vara på hela den nuvarande robotstocken om MkII robotar och (åter igen) anskaffa ett antal lastbilar som bärare tillsammans med 2-3 ledningsfordon med eldledning. Anledningen är att Flygvapnet och Marinen tillsammans kommer att anskaffa en ny sjömålsrobot. Att då skrota befintliga robotar vore en oförsvarbar kapitalförstöring. Även om robotarna är gamla och börjar falla för åldersstrecket så kan de omöjligen vara helt värdelösa.
Att behålla dessa skulle givetvis innebära en kostnad precis som att anskaffa ett antal lastbilar. Men om vi ställer den kostnaden i relation till den tröskeleffekt som en sådan lösning skulle innebära så är ration av effekten kontra kostnaden ofantligt hög!
Till detta måste även en sensor kopplas för att ge skjutande enhet ett målläge. Detta kan givetvis ske på flera sätt genom externa sensorer så som flygplan, fartyg och även genom att man skulle kunna ta in SjöC målläge i systemet. Men med egna sensorer så kan man verka även om fasta radarstationer är utslagna och våra flygplan och fartyg är indisponibla.
Jag har dessutom lösningen på detta, en lösning som dessutom redan existerar och således inte kostar något. Den heter ArtE 740 och är förrådsställd någonstans i Sverige.
Anskaffa den materielen, sätt upp ett sådant batteri och lägg det direkt under ett återupprättat Militärkommando Gotland (finns ett embryo redan i dag med några få man på plats).
Bemanna förbandet med ett litet antal kontinuerligt tjänstgörande officerare (OF/SO-K) för underhåll och tillsyn av materiel över tiden. Dessa kan även ha andra uppgifter på Gotland kopplat till de stridsvagnar som nu finns på ön. Låt sedan resten av förbandets personal utgöras av reservofficerare och T-soldater. I framtiden, ännu hellre, av värnpliktiga soldater.
Sprid förbandet i fredsgruppering till ett antal skyddade platser och delta i en övning varje år. En bra övning är marinens återkommande övning SWENEX där både marinförband och flygförband deltar. Här finns goda möjligheter att öva kvalificerad strid mot sjömål tillsammans med övriga sjömålsbekämpande enheter.
Risken för att en sådan lösning skulle haverera direkt (av kostnadsskäl) är om man gör det svårt för sig och hävdar att man måste bygga upp en enorm logistikfunktion runt omkring för att detta ska fungera. Att tvätta och byta olja i en lastbil på Gotland kan inte kräva att man bygger egna faciliteter för detta. För tyngre underhåll av fordon och robotar så finns det förbindelser till fastlandet som kan utnyttjas. En veckas strid kan förbandet förhoppningsvis reda ut utan att ha kok, tankbilar och annan resurskrävande utrustning med sig. Förbandet bör dessutom kunna samverka med hemvärn för skydd och bevakning. Att efterstäva enkelhet måste vara nyckeln för att lyckas!
Detta koncept skulle som sagt ge en mycket hög tröskeleffekt till en förhållandevis låg kostnad. Detta rimmar dessutom mycket bra med Försvarsmaktens eget förslag i perspektivplanen då man förordar system som initialt kan bidra till att binda en motståndares resurser och ge rejäla getingstick för den som försöker sätta sina oönskade kängor på Gotland.
Här Allan Widman har du i mina ögon ett gott embryo till ett koncept som skulle kunna ge mycket effekt till en liten kostnad. Risken att ett koncept likt detta växer sig för stort och omfattande vilket gör att det blir för dyrt och av den anledningen faller bort.
Nivåbegreppet
Utvecklingen i vårt närområde diskuteras flitigt. Jag konstaterar efter gårdagens pressmöte att en del av fokus riktas mot vilken eventuell nivå de ryska stridskrafterna befinner sig. Försvarsmakten anger ogärna en sådan värdering då det är svårt att relatera till vilken … Continue reading →
En sejour i rysk historia
Den förra veckan spenderades med rysk militärhistoria. Det föranledde till en hel del tankar kring dagens Ryssland – En av det sakerna som är svårast att diskutera är den politiska nyttan av konventionell militär makt på tjugohundratalet. Å ena sidan … Läs mer →
Det svenska samförståndet
Oavsett vilken regering som har regerat har den framhållit att man söker breda majoriteter för viktiga försvars- och säkerhetspolitiska beslut. Det sägs om samförståndsandan ungefär som med den militära alliansfriheten – den har gagnat oss väl. Men sedan några år tillbaka framstår det som om hela havet stormar, både mellan partier, inom partier och mellan […]
Perspektivplanen – Det är mycket nu!
Aldrig tidigare har väl Försvarsmaktens senaste kampanj träffat så rätt. Försvarsmaktens ständiga kamp med att få verksamhet, rekrytering och nödvändig materielanskaffning att bära mot den beordrade insatsorganisationen IO14 samtidigt som beställaren, d.v.s. regering och riksdag inte tillser att de ekonomiska förutsättningarna finns. Detta samtidigt som man bombarderar myndigheten med nya krav på utredningar och omfattande svar på regeringsbeslut. Man kan minst sagt konstatera att – det är mycket nu!
Den ständiga turbulensen runt Försvarsmakten de senaste åren har nu tyvärr blivit vardagsmat. Omstruktureringar, nedskärningar, krav på personalreduceringar, uttalanden om att en hel försvarsgren måste avvecklas, en-veckasförsvaret, avsaknad av ekonomi för att öva m.fl. händelser har alla bidragit till att det som verkligen är en politisk bomb, inte alls fått den uppmärksamhet man hade förväntat. Jag talar givetvis om Försvarsmaktens perspektivplan som förra veckan överlämnades till regeringen, ett dokument som innehåller politisk dynamit som rimligtvis borde innebära en omfattande debatt på riksnivå i såväl media som inom politiken. Men ingen reaktion kan skönjas då endast närmast sörjande försvarsbloggar samt Folk & Försvar har uppmärksammat innehållet. En i mina ögon mycket skrämmande utveckling!
Ämnet har som bekant tidigare avhandlats på ett föredömligt sätt av Annika Nordgren Christensen samt Johan Wiktorin, men även i ett gästinlägg på den här bloggen. Men det vore trots detta mer eller mindre tjänstefel om inte även undertecknad avhandlade detta ämne som indirekt, på ett mycket konkret sätt handlar om Försvarsmaktens framtid då prespektivplanen kommer att utgöra en viktig grund för försvarsberedningens rekommendationer inför det kommande försvarsbeslutet. Jag avser inte att analysera skrivningarna i detalj, utan kommer istället att försöka angripa dokumentet på ett annat sätt och ge min syn kopplat till Försvarsmaktens rekommendationer. Uppdraget till Försvarsmakten återfinns i regleringsbrevet för den som är intresserad av fördjupning.
Något som har kritiserats från flera olika håll är varför Försvarsmakten uteslutande byggt hela perspektivplaneringen med utgångspunkt tagen i en prolongerad ekonomi, d.v.s att man har utgått från att man inte kommer att erhålla ett utökat försvarsanslag i framtiden. Detta är något jag själv har funderat över under den gångna veckan. Det andra alternativet hade givetvis varit att utgå från prolongerade uppgifter. D.v.s. vad skulle krävs för att Försvarsmakten ska lösa sina nuvarande uppgifter även i framtiden. Detta kopplat mot bedömd omvärldsutveckling.
I stället för att bara spekulera om anledningen så har jag under dagen fört en dialog med Försvarsmakten för att få svar på frågan om huruvida utgångspunkten rörande en prolongerad ekonomi var en styrning från Försvarsdepartementet eller om det var ett eget val, och i så fall varför? Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten förklarade det hela så här.
Försvarsmakten har i flera underlag till regeringen redovisat svar och analyser kring långsiktig ekonomi bland annat genom det så kallade RB7-underlaget. För att sätta ett tydligt fokus på uppgiftsställningar och vilken förmåga Försvarsmakten skulle kunna ha i framtiden har därför antagandet om prolongerad ekonomi utgjort en grund för arbetet. Perspektivstudien utgår från regeringens bedömning om ekonomin i BP14 liksom dagens säkerhetspolitiska doktrin.
Genom denna modell utgör resonemang kring vägval, alternativ samt uppgifter i framtiden det centrala i studien. På så sätt kan försvarsberedningen och regeringen i sitt arbete först fokusera på, med perspektivstudien som grund, vilket säkerhetspolitiskt instrument Försvarsmakten ska och behöver utgöra i perioden, för att därefter som konsekvens därav kunna resonera kring ekonomi.
Med facit i hand, har jag till del omvärderat min uppfattning. Som vissa läsare kanske minns mottogs Försvarsmaktens svar på RB7 inte med några större ovationer från Försvarsdepartementet och Karin Enström, det renderade i det som senare skulle bli RB5. Försvarsministern mer eller mindre totalsågade svaret på RB7 med motivering ”fel svar” då Försvarsmakten i sitt underlag tydligt hade förklarat att det saknades 4 miljarder/år för att uppnå IO14 någonstans bortom 2020. Det felaktiga svaret bestod med andra ord i att man tagit med parametern utökat försvarsanslag, något som sedan straffades genom ett förnyat uppdrag i RB5 som i praktiken att Försvarsmakten tvingas att reducera personal med upp till 15%. Karin Enström uttalade efter svaret på RB7 följande kritik mot Försvarsmaktens metod.
När det gäller det redovisade merbehovet på nästan 4,5 mdkr pekar myndigheten på stora osäkerheter. Trots detta finns det medräknat. Som jag ser det är det två helt olika metoder man använder sig av, och det tycker jag är inkonsekvent.
– Vi kommer nu att analysera underlaget, del för del, men jag kan redan nu konstatera att det behövs förbättrad styrning av Försvarsmakten, t.ex. v.g. materielplaneringen. Detta för att säkerställa ett utfall i enlighet med regeringens och riksdagens beslut.
Det kärva läget mellan försvarsdepartement och Försvarsmaktens ledning ska enligt uppgifter ha varit kärv efter denna rapport, så av den anledning är min personliga bedömning att Försvarsmakten bytt taktik, och således i stället fokuserat på att beskriva alla brister som onekligen kommer att uppstå vid en prolongerad ekonomi, en uppgift jag anser att man i det stora hela lyckats bra med.
Jag avser fortsättningsvis i detta inlägg fokusera på Försvarsmaktens egna rekommendationer som redovisades av Jan Salestrand under Folk & Försvars senaste seminarium kopplat till perspektivplanen.
Närområdet i fokus
Försvarsmakten är på den här punkten oerhört tydliga. Vid en prolongerad ekonomi måste Försvarsmakten uteslutande fokusera på det nationella försvaret när det kommer till materielanskaffning, utbildning och övningar. Pengarna räcker helt enkelt inte till ”både och”. Man säger dock att FM trots detta skulle kunna använda förband och materiel i tillämpbara delar då det passar även i fortsättningen, men att anskaffa materiel dedikerat för internationella insatser kommer inte ekonomin att medge.
Här anser jag att man är helt rätt ute. Det finns i dag både förband och materiel som i stor grad är mer anpassade för internationella insatser än för det nationella försvaret. Detta är en konsekvens av att pendeln slog i det ena ytterläget och nu med full kraft är på väg tillbaka. Personligen har jag hela tiden hävdat att steget mot en fullständig internationalisering och ignorans av det nationella försvaret var fel väg att gå. De vinster vi har erhållit är den partiella interoperabiliteten med NATO, detta ska dock inte förringas på något sätt då det kan bli helt avgörande i framtiden, mer om detta senare.
Kvalitét före kvantitet
Hög tröskeleffekt
Samarbeten inom Norden
Bidra till politisk handlingsfrihet
Nya förmågor behövs
Balans mellan uppgift och medel
Att de tredan från början finns en balans mellan uppgift och utgift kommer på sikt även att leda till ett bättre klimat mellan myndigheten Försvarsmakten och Regeringen.
Vi har koll på rysk upprustning
Försvarsministern var idag och föreläste för studenter på Försvarshögskolan. Det är bra att statsrådet möter intresserade och förklarar fundamenta och regeringens politik – all heder. Från seminariet rapporterade Victor Strömgren löpande och ett av tweeten, där försvarsminister Enström citerades, var: ”Vi har god koll på den ryska militära upprustningen, och vi ser inte automatiskt något […]