Av René Nyberg En gemensam missuppfattning gällande både den finska och svenska utredningen är att läsa rapporten som en vägkarta för Nato-medlemskap. Missförståndet är allvarligt och en grundläggande felbedömning av uppdraget. Det gäller inte argument för eller vägval hur man kunde ansluta sig till Nato. Nej, uppgiften är att stärka säkerheten. Beroende på omständigheter […]
Sökresultat för: ryska
Gästinlägg: Rädsla som politiskt styrmedel
Nedan följer ett gästinlägg av tidigare försvarsministern Sten Tolgfors, tillika författare av boken ”Sverige i NATO”, om nödvändigheten av ett gott säkerhetspolitiskt debattklimat.
Den första försvarslinjen mot det auktoritäras framflyttade positioner är att vi i väst tar ansvar för att hålla våra demokratiska system vitala och väl förankrade. Demokrati, yttrandefrihet, mötesfrihet, fri media ska värnas. Samtalet är grund för vår styrelseform. Förtroendet för och försvaret av det demokratiska systemet måste vara en gemensam uppgift oavsett syn på enskilda politiska förslag, partier eller politiker. Accepterar vi urholkning av detta, så får vi mindre att försvara och svårare att försvara det vi har i Sverige.
Politisk och militär makt kan betraktas i absoluta termer, men är i verkligheten också relativ. När ett land rustar ökar dess faktiska militära förmåga, men om andra länder också rustar så kanske den relativa styrkan inte förändras. Om Ryssland jämförs med ett förberett och enat Väst och Nato är landet avsevärt militärt svagare, för att inte tala om hur det ser ut vid en ekonomisk jämförelse.
Men skulle Ryssland lyckas splittra länderna i EU och Nato, så att Ryssland jämförs med och ställs emot enskilda länder, så förändras ekvationen. Att försöka åstadkomma detta med politiska medel och informationsoperationer är mer realistiskt, måhända effektivare och därtill billigare än att försöka rusta ikapp dem.
Strategin är därför att försöka dra isär västliga samarbeten, som EU och Nato, genom att bilateralisera relationerna till enskilda medlemsländer och dra nytta av och förstärka deras skiftande intressen. Här används energiexporten för att straffa och belöna länder, allt efter politisk inriktning. Det rör sig också om att spela på mellan länderna skiftande politiska intressen och att använda narrativ som man bedömer fungerar i den berörda nationella miljön, samt att försöka bygga relationer till särskilt högerpopulistiska partier, som delar kritiken mot EU eller Nato.
I hybridkrigföring är Ryssland förmöget att använda alla de verktyg som står till statens förfogande för att nå dess politiska mål. Dessa verktyg är fler i auktoritära länder än i öppna demokratier, i vilka t.ex. en fri press är en central del av det demokratiska systemet. Ryssland styr nyhetsförmedling och vill därigenom påverka politiken och stämningen i andra länder.
Det handlar nämligen också om att dra isär människor och dela befolkningar.
Fundamentalt är att Ryssland använder rädsla som politiskt styrmedel. Genom att skapa osäkerhet och rädsla genom bl.a. militär våldsanvändning mot grannar, utrikespolitiska äventyrligheter och politiska uttalanden lägger landet grunden för att informations- och påverkansoperationer skall fungera.
Fruktar västvärldens det värsta så kommer man ha lättare att acceptera det näst värsta, är logiken. Fruktar världen storskaligt krig i Ukraina, så kommer kraven på återlämnande av Krim att minska.
Osäkerhet är numera ett mål. Vi ska inte veta vad som händer, varför det händer, vem som agerar eller vad målen med ett politiskt eller militärt agerande egentligen är. Den som tvekar på rysk inblandning skall stödjas med argument för ökad osäkerhet.
Men detta ger också en signal till länder i EU och Nato om hur destabilisering och spridande av rädsla skall bemötas. I grunden handlar det om att våra länder är avsevärt svårare att påverka i önskad riktning om demokratin står stadigt, solitt förankrad, med partier som har människors förtroende och en fri press som tar källkritik på stort allvar. Där en moderat är beredd att försvara en socialdemokrat, som hamnar i kampanjens centrum och en socialdemokrat är beredd att ta en centerpartist i försvar i värnet av det gemensamma, som är större än något enskilt parti.
Ett samhälls- eller debattklimat där rädslan får fäste blir instabilt och lättare att påverka utifrån. Utan rädsla går det inte att med samma effekt påverka debatten.
Rädsla används alltså som ett politiskt styrmedel. Tvivlet och osäkerheten måste då finnas där att spela på.
Märks en sådan agenda för instabilitet i debatten? Ja, pekar någon på Rysslands faktiska agerande – så kan det förnekas och ofta förses med tillägg som, “men USA då”? Ibland hävdas att Väst bär ansvar för det Ryssland gör – argument av typen ”allt började med att någon annan slog tillbaka” används. Angriper Ryssland grannländer – så anklagas Nato för att inringa Ryssland.
Det handlar om att diskussionen inte ska få handla om det som faktiskt har hänt, utan själva debatten ska ifrågasättas. Sanningen kan väl inte vara ensidig? Inte är det ens fel om två träter? Eller? Sådana ifrågasättanden sker i syfte att nå en fokusförflyttning till en debatt om debatten om Ryssland – som då inte längre handlar om hur landet faktiskt agerat, utan om hur saken av oss debatteras.
Seminariet om Ryssland och Nato på Stockholms Stadsbibliotek nyligen var av dessa skäl kanske intressantare för vad som hände under frågestunden, än under själva mötet.
Mötet var mer än fullsatt. Efter en timmes samtal om Ryssland, informationsoperationer och media – som Stefan Olssons nya bok handlar om – samt säkerhetspolitik, Nato och Sverige – som min bok “Sverige i Nato” utvecklar – inleddes en frågestund. På de första bänkraderna satt personer iklädda t-shirts med trycket ”Bevara alliansfriheten” på, samt företrädare för ”Svensk-Ryska vänskapsföreningen”, som jag inte vet någonting om. Så långt inga problem, i en demokrati är samtal och debatt grundläggande oavsett vilken ståndpunkt i en fråga som intas.
Problemet var att det hela slutade med högljudda rop och anklagelser om ensidighet från någon från ”Svensk-ryska Vänskapsföreningen” och att frågestunden till stor del kom att upptas av det organiserade. För intresserad allmänhet fans litet utrymme.
Poängen är att mötet sammantaget stördes, oavsett varför och vad det var fråga om. Inte främst för Stefan och mig, men för de åhörare som kanske hade föreställt sig ett annan frågestund än de fick; som inte fick utrymme för sina frågor. Samtidigt var det kanske nyttigt det som skedde, för många alldeles vanligt intresserade fick en ögonblicksbild av vad som står på spel i frågorna, på ett sätt som annars är svårt att förklara. Jag undrar om inte förståelsen i Natofrågan ökade av sig självt efter mötet.
Radioprogrammet ”Konflikt” var på plats och hade under den efterföljande helgen ett längre inslag om hur Ryssland generellt debatteras i Sverige, där delar av Svensk-ryska vänskapsföreningens rop och protester mot Rysslandskritiken på Stadsbiblioteket fanns inklippt. En debatt om Rysslandsdebatten, således. Det finns såklart plats för det också, men sanningen ligger inte alltid mittemellan två personers bilder.
De politiska partierna har en kodex att undvika att störa varandras möten, som ett led i det gemensamma värnandet av demokratin.
Vad det var fråga om på just detta möte lämnar jag därhän. Låt mig istället göra några generella reflektioner.
Det centrala är att varje försök att destabilisera förtroendet för det demokratiska systemet, med myter och dolda agendor måste motverkas. Det måste också spridande av rädsla, som odlas och används som ett politiskt styrmedel. Så varje gång vi talar om Rysslands agerande, hur allvarligt det är och vilket hot det utgör, så måste vi ha med i bilden att det ligger i någon annans intresse att vi talar på det viset. Det innebär varken att det är fel att tala om saken, eller att påståendena om Rysslands agerande är fel. Bara att det krävs medvetenhet om att rädsla och osäkerhet används som ett politiskt styrmedel och vi måste ha denna tanke i huvudet samtidigt som den säkerhetspolitiska utvecklingen diskuteras.
Därför gäller det att undvika att onödigtvis förstora osäkerheter och alltid bevara saklighet och nyans.
Sociala medier har särskilda möjligheter och utmaningar gällande denna sak. I vissa fall vet vi mindre vilka som finns bakom anonyma profiler på sociala medier, än vilka som finns bakom kampanjtröjorna på ett möte. De flesta är givetvis seriösa och engagerade för landets säkerhet, men det kan också finnas personer eller funktioner med andra agendor. Det kan t.o.m finnas profiler som vill bygga till synes seriösa relationer till andra idag, för att kunna använda närhet och nätverk för att agera destabiliserande då så efterfrågas.
Vi kan utgå från att våra reaktioner just nu studeras. Vilken sorts nyheter biter? Vad händer om stämningen på ett offentligt möte görs riktigt obehaglig? Vad får igång debatt, oro, spekulation, konflikt eller delningar i sociala medier? Vilka som dras med av olika typer av nyheter och vilka som inte dras med kan mycket väl kartläggas av andra, måste vi utgå från.
Kollektivt försvar av demokratin är nödvändigt. Och skapande av lugn och trygghet slår undan benen för den rädsla, som används för att destabilisera den. Obekräftade uppgifter bör betraktas kritiskt, det gäller spektakulära som vardagliga uppgifter lika. Nyans, reflektion, källkritik och belägg är grundläggande. Diskutera sak, undvik person, eftersom underminering av på något sätt ledande företrädare för landet är en del av undermineringen av demokratin.
Samtalet är grunden för demokratin.
För dit kommer trollen nämligen aldrig att kunna eller vilja gå.
Den som vill tjoa på möten – vare sig i verkliga livet eller på sociala medier – bör få göra det ensamt.
Sten Tolgfors
Tidigare försvarsminister och författare till boken Sverige i NATO
Nya krav på utvecklad samhällskommunikation
av Erik Lagersten Att fatta beslut som rör den enskildes eller samhällets säkerhet står inför flera utmaningar. Allmänhetens förtroende för att Sverige klarar en kris formas inte längre enbart av hur väl samhället klarar den faktiska uppgiften, utan också hur samtliga inblandade förstår att hantera bilden av förmågan, innan, under och efter ett skeende. Det […]
Se upp för rysk-kinesiskt strategiskt samarbete!
Innebörden av marina samövningar av Ingolf Kiesow ”Om något land skulle försöka skaffa sig global hegemoni och dominera Västra Stilla havet, bör det tänka sig för två gånger, eftersom Kina och Ryssland är svåra att tas med vart och ett för sig, för att inte tala om båda tillsammans.” Med de orden avslutas en ledartikel […]
Förändrad normalbild?
Sammanfattning
Under loppet av några veckor har tre (3) av fyra (4) militärregioner, MR, i Sverige berört främmande makts informationsinhämtning på svenskt territorium. Enligt Försvarsmakten skall ingen hastig ökning skett i främmande makts informationsinhämtning, utan det har varit en långvarig ökning som skett. Dock finns det avvikelser i det resonemanget, då dels inhämtningen förefaller ökat samt ändratkaraktär, dels sammanfaller med rapporteringen avseende tidigareläggandet av den permanenta militära närvaron på Gotland samt ett, enligt Försvarsmakten förändrat och försämrat säkerhetspolitiskt läge i vårt närområde.
Analys
I nedanstående inlägg kommer jag utnyttja begreppet främmande makt, trots att media i ett flertal artiklar hänvisar till att Försvarsmakten sagt att det är Ryssland som genomfört inhämtningsverksamheten, Försvarsmakten använder även i andra artiklar, inom samma tidsrymd och händelser, begreppet främmande makt. Varvid det sist nämnda ur en analytisk synvinkel är mer lämpligt att utnyttja, då händelserna ligger så nära i tid, för att entydigt kunna utpeka en nation, då underrättelseverksamhet per definition är en ”wilderness of mirrors”.
Den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, MUST, skriver i sin årsöversikt för 2015, publicerad 01MAR2016, att främmande makt bedriver omfattande inhämtning inom Sverige, därtill skriver MUST hur Försvarsmaktens verksamhet regelbundet, av främmande makt, följs upp och dokumenteras på olika sätt. Enligt MUST skall, även, främmande makt genomfört avancerad inhämtning mot den av Försvarsmakten skyddsvärd övningsverksamhet.1
Ovanstående text innehåller ett antal nyckelord, kursiverade, som bör klargöras för att skapa en större förståelse för inlägget. Begreppet omfattande bör tolkas att det finns en regelbundenhethos främmande makt d.v.s. det är mer regel än undantag att Försvarsmaktens verksamhet på olika sätt följs upp. Dokumenteras är precis som det låtar, anteckningar av t.ex. hur många fordon och vilka deltog i övningen, avbildning, fotografering, videofilmning o.dyl. av den genomförda verksamheten. Avancerad inhämtning är den inhämtning som får ses falla utanför den ordinarie inhämtning.
Vad blir då detta på ren svenska? Kort och gott det MUST skriver är att Försvarsmakten mer eller mindre dagligen utsätts för uppföljning på olika sätt och vis av främmande makt. Denna mer eller mindre dagliga uppföljning dokumenteras på olika sätt av främmande makt. I sig kanske inget uppseendeväckande, men det är en viktig sak att ta med sig, då det var den normalbild som förefaller varit under 2015, avseende främmande makts inhämtningsverksamhet riktad mot Försvarsmakten.
Ovanstående uppgifter, blir mycket intressant att ta fasta på, utifrån militärregion syds, MR S, uppmaning till allmänheten att rapportera säkerhetshotande verksamhet. En uppmaning som publicerades på Försvarsmaktens hemsida den 12SEP2016.2 Enligt MR S skall det ej vara någon särskild händelse som föranlett uppmaningen om rapportering samt upprättande av ”tipslinjerna”, en (1) för markhändelser och en (1) för sjöhändelser.3 Här får man se erfarenhetsvärdet från 1980-talet, ”detektiven allmänheten” är oftast den bästa på att observera onormala händelser. Då det är de som har bäst kännedom om den s.k. ”normalbilden” i sin omgivning, varvid MR S uppmaning blir fullt naturlig.
Tidsmässigt blir det mycket intressant att notera MR S uppgifter om att både Flygvapenövning 2016, 02-06SEP2016, samt övningen International Bison Counter, 15-26AUG2016, skall ha varit utsatt för inhämtningsoperationer av främmande makt. Inhämtningen skall enligt MR S skett på ett sofistikerat sätt, men det skall ha genomförts inom vad svensk lagstiftning medger,4det vill säga främmande makt har utnyttjat lagstiftningen till sitt maximum för att kunna genomföra i grunden olovlig verksamhet inom lagens råmärken.
De delar som ingick i Flygvapenövning 2016 på Gotland, samt den genomförda beredskapskontrollen, 05-14SEP2016, med Försvarsmaktens operativa reserv på Gotland, förefaller varit utsatt för inhämtningsoperationer av främmande makt. I både fallen förefaller det varit personer med utländskt registrerade fordon som, vid vissa platser, närmat sig övningsverksamheten och ställt frågor till övningsdeltagare, där man förefaller bedöma att individerna som ställt frågorna bedrivit inhämtningsverksamhet.5 Gotland tillhör den mellersta militärregionen, MR M.
Militärregion Norr, MR N, har även belyst problem med inhämtningsverksamhet som genomförs av främmande makt. Eventuellt kan även en liknande tipstelefon som MR S upprättat, även upprättas inom MR N.6
I sammanhanget är det även viktigt att ta med sig Försvarsmaktens bedömning av det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde, som enligt delårsrapporten för 2016, dels förändrats, dels försämrats under det första halvåret av 2016.7 Enligt Försvarsmakten, så skall dock den senaste tidens rapportering avseende främmande makt inhämtningsverksamhet, ej föranletts av någon hastig negativ utveckling, utan det skall ha föregåtts av en långvarig negativ sådan. Därtill förklaras uppmärksamheten, enligt Försvarsmakten, som en del i ökad medveten och intresse för frågan.8
Säkerhetspolitiska förändringar torde, rent logiskt, föranleda pareringar hos t.ex. Försvarsmakten, varvid dessa pareringar på ett eller annat sätt måste mötas upp av främmande makts inhämtningsverksamhet.9 Sen kan givetvis inhämtningen öka och förändrats utan parering av säkerhetspolitiska förändringar, då kan det ses som en indikator för t.ex. ett försämrat läge.
Således, under loppet av enbart några veckor, har tre (3) av fyra (4) militärregioner omtalat främmande makts inhämtningsverksamhet på svenskt territorium. I en MR har redan tipstelefon upprättats och i en annan överväger man att inrätta en, så allmänheten kan rapportera misstänkt säkerhetshotande verksamhet. Därtill förefaller trenden vara, sett till vad som beskrivs i artiklarna från de olika MR, ett nästan demonstrativt agerande av främmande makt vid sin inhämtningsverksamhet. Ett agerande som precis ligger inom lagens råmärken, vilket gör att det förefaller vara svårt att kunna agera med juridiska medel mot den.
Återknyter vi till inledningen av inlägget och vad MUST rapporterar kring vad som förefaller vara en normalbild, som MUST beskriver för 2015. Förefaller normalbilden vara den att Försvarsmakten mer eller mindre kontinuerligt utsätts för uppföljning och dokumentering av sin verksamhet. Detta är ett viktigt ingångsvärde att ta med sig under det fortsatta resonemanget i inlägget.
Agerandet som främmande makt uppvisade under 2015, beskrivet i MUST årsöversikt, förefaller ej varit av sådan art att Försvarsmakten, på MR-nivå, ansett det funnits behov av att upprätta tipstelefoner för allmänheten. Detta är viktigt att ta fasta på då det, bedömt, innebär att normalbilden förändrats under 2016, för den inhämtningsverksamhet som genomförs av främmande makt, då Försvarsmakten, dels upprättar tipstelefon, dels öppet belyser problematiken i media.
Dock kan det givetvis finnas andra förklaringar också. Sett till delårsrapporten som beskriver en försämrad säkerhetspolitisk situation i vårt närområde, så innebär det, troligtvis, även att Försvarsmakten vill kunna följa i större omfattning vad främmande makt genomför för inhämtningsoperationer. Varvid tipstelefoner skulle kunna vara ett sätt. Dock förefaller det utifrån, militärregionernas rapporter snarare röra sig om operativ informationsinhämtning, vars informationsvärde får ses som kortvarig, 3-12 månader, vilket till del, snarare skulle kunna indikera att man ökat den formen av inhämtning, vilket i sig skulle indikera ett trendbrott, då de tidigare rapporterna i media snarare burit karaktären av strategisk inhämtning.
För att fullfölja resonemanget kring operativ inhämtning, så skulle det i sak, kunna vara en av säkert många faktorer som föranlett tidigareläggningen av permanent militär närvaro på Gotland. Då, en möjlig, ökning av, operativ inhämtning, bör ses som en tydlig försämring av det säkerhetspolitiska läget, då de informationsbehoven som faller under den kategorin är så pass kortvariga i tid, d.v.s. den tid man kan få effekt av den information är kortvarig.
Slutsats
De senaste veckornas uppgifter om ökad informationsinhämtning av främmande makts underrättelsetjänst/-er, indikerar utifrån ett antal, i inlägget ovan redovisade, faktorer att inhämtningen i Sverige har ändrat karaktär, normalbilden har förändrats, dels förefaller den blivit mindre osynlig, dels förefaller den ökat, då en militärregion inrättat en tipstelefon, en annan överväger att inrätta. Vilket totalt sett, bedömt, kan innebära att främmande makts informationsinhämtning, som minst, passerat en brytpunkt varvid Försvarsmakten är i behov av att få in ett större underlag för att kunna klarlägga den faktiska omfattningen och mot vad den är inriktad.
Därtill kan detta även ses som en ytterligare faktor som styrker slutsatsen i föregående inlägg, ”strategisk symbios”, att en kris fas, bedömt, har inträtts, som minst, i Östersjöregionen. Då rapporteringen, avseende främmande makts inhämtningsverksamhet, sammanfaller, dels med Försvarsmaktens egna bedömning om ett försämrat säkerhetspolitiskt läge, dels sammanfaller med tidigareläggandet av den permanenta militära närvaron på Gotland.
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
Expressen 1(Svenska)
Sveriges Television 1(Svenska)
Svenska Dagbladet 1(Svenska)
Säkerhetspolisen 1(Svenska)
Slutnoter
1 Försvarsmakten. Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten. Årsöversikt 2015: Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten. Stockholm: Försvarsmakten, 2015. 11.
2 Försvarsmakten. Bohman, Janne. Militärregion syds tipslinje. 2016. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2016/09/militarregion-syds-tipslinje/ (Hämtad 2016-09-20)
3 Aftonbladet. Magnå, Joakim. Försvaret öppnar tipslinje för allmänheten. 2016. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23513044.ab (Hämtad 2016-09-20)
4 Värnamo Nyheter. Nilsson, Hans. Misstänkt spionage mot flygbasen i Hagshult. 2016. http://www.vn.se/article/misstankt-spionage-mot-flygbasen-i-hagshult/ (Hämtad 2016-09-20)
5 Svenska Dagbladet. Gummesson, Jonas. Misstänkta personer sökte upp militär på Gotland. 2016. http://www.svd.se/misstankta-personer-sokte-upp-militar-pa-gotland/om/det-skarpta-sakerhetslaget(Hämtad 2016-09-20)
Expressen. Johansson, Filip. Försvaret: Ryska spioner agerar turister. 2016. http://www.expressen.se/nyheter/forsvaret-ryska-spioner-agerar-turister/(Hämtad 2016-09-20)
6 Sveriges Television. Larsson, Erica. Nilsson, Ellika. Misstänkt ryskt spionage ökar i norra Sverige. 2016. http://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/misstankt-ryskt-spionage-okar-i-norra-sverige(Hämtad 2016-09-20)
7 Försvarsmakten. Försvarsmaktens delårsrapport 2016 inkl. lägesredovisning. Stockholm: Försvarsmakten, 2016. 3.
8 Försvarsmakten. Sylvander, Marcela. På förekommen anledning. 2016. http://blogg.forsvarsmakten.se/kommentar/2016/09/20/pa-forekommen-anledning/(Hämtad 2016-09-20)
9 Säkerhetspolisen. Om utländsk underrättelseverksamhet. http://www.sakerhetspolisen.se/kontraspionage/om-utlandsk-underrattelseverksamhet.html(Hämtad 2016-09-20)
Mot väpnad konflikt VI
av Johan Wiktorin, avdelning I Det har gått fem månader sedan sist och det har blivit dags för uppföljning av serien Mot Väpnad Konflikt. De sedvanliga förbehållen om bland annat icke-linjär utveckling och brister i förståelsen av Gerasimovs krigföringsmodell gäller fortfarande. Den föregående uppföljningen från april hittar du här. Ny skattning 160918 Slutsats: Trenden fortsätter […]
Permanent militär närvaro på Gotland – några kommentarer
ÖB:s (och försvarsministerns) beslut från i onsdags att ständigt ha militära förband på Gotland och att snabba på etablerandet av en ny garnison på ön är bra. Det visar att man uppfattat och reagerar på det allt allvarligare läget i Östersjöområdet. Samtidigt visar det på att förra årets försvarsbeslut sprungits ifrån av verkligheten. Det krävs fler åtgärder, och tidigare, än vad man då räknade med. Det som nu görs är av karaktären ”man tager vad man haver”, men det utgör ingen påtaglig förstärkning av försvarsförmågan på Gotland. Det är mer en markering av att Sverige reagerar på omvärldsutvecklingen.
För att få en uppfattning om hur ett eventuellt militärt hot mot Gotland skulle kunna se ut är Kungl. Krigsvetenskapsakademiens rapport ”Hotet” http://kkrva.se/hur-kan-sverige-angripas/ inte facit, men kanske en vägledning. Ett mekaniserat skyttekompani med 150 soldater och femton stridsfordon samt ett stridsvagnskompani med ett tiotal stridsvagnar (där personalen ska komma från fastlandet) skulle i de skissade scenarierna inte utgöra någon avgörande skillnad för ryska planerare.
Med Försvarsmaktens nuvarande ekonomi och haltande personalförsörjningssystem är det dock tveksamt om det går att göra så värst mycket mer just nu. Jag har tidigare föreslagit att inriktningen borde vara att skapa en stridsgrupp på Gotland bestående av en komplett mekaniserad bataljon förstärkt med artilleri, kvalificerat luftvärn och sjömålsrobotar, totalt ca 1500 personer.
En sådan styrka skulle höja tröskeln för ett eventuellt angrepp avsevärt. Det i två avseenden. För det första skulle då Ryssland i en anfallsplanering behöva räkna med ett starkare motstånd. Det skulle innebära att man måste avdela större styrkor, vilket kräver mer förberedelser, något som i sin tur riskerar att i förtid röja vad man planerar. Något som skulle ge oss tid att vidta motåtgärder. Ryssland skulle också behöva ta med i planeringen att det skulle ta längre tid att besätta ön vilket skulle öka Nato:s möjligheter att ingripa. Något som definitivt ligger i alliansens intresse då ett ryskt innehav av Gotland allvarligt skulle påverka Nato:s möjligheter att försvara Baltikum. Dessutom skulle det ge ett väsentligt bidrag till försvaret av fastlandet. Det skulle inte vara lika lätt att ”runda” ön vid en operation mot östra Mellansverige om där fanns långräckviddiga svenska vapensystem, främst då luftvärn och system för att bekämpa sjömål. Sammantaget, konceptet skulle inte bara öka stabiliteten i Östersjöområdet utan också påtagligt öka Sveriges säkerhet. Det till en tämligen begränsad kostnad.
Vid ett eventuellt återinförande av värnplikt så vore det fullt möjligt att bemanna styrkan med i huvudsak gotlänningar. Något som skulle ge en hög beredskap. Nästan, eller kanske t o m lika hög, som för stående förband. Ön är inte stor. De flesta skulle kunna inställa sig inom timmar vid ett skarpt läge. Men även inom ramen för nuvarande personalförsörjningssystem skulle det vara möjligt att nå en liknande effekt. Det vore antagligen möjligt att rekrytera tämligen många gotländska deltidssoldater genom att t ex erbjuda en rejäl ”gotlandspremie” till dem som är beredda att ställa upp på ett års militär utbildning. Gotland har alltid krävt speciallösningar. På Gotland infördes t ex värnplikt redan 1812, nittio år innan det skedde på fastlandet.
Detta vore inte en återgång till Kalla krigets nivåer. Då skulle ön försvaras av ca 25 000 man (varav 5000 gotlänningar), 60 stridsvagnar, 110 pansarkyttefordon, ett femtiotal artilleripjäser, luftvärn, fast och rörligt kustartilleri mm. Snarare vore det en rimlig avvägning m h t ett annat militärpolitiskt läge och de möjligheter som modern teknik ger.
Det här skulle dock kosta pengar som inte finns. Min förhoppning är att partierna som stod bakom försvarsöverenskommelsen från år 2015 snabbt kan ena sig om tilläggsanslag till Försvarsmakten som möjliggör en förstärkning av försvaret av Gotland (och fastlandet). I väntan på det så får ÖB göra det bästa med det lilla han har – onsdagens beslut visar att han försöker.
*****
Domen över 25 års försvarspolitik
av Bo Hugemark Raskt marscherat, på min ära. Den förra härordningen, rekrytering genom allmän värnplikt, fick bestå i 108 år. Dagens ska enligt utredningsförslaget överges efter tio år. Berömvärd flexibilitet eller följden av ett gigantiskt misslyckande? Det lutar nog åt det sistnämnda. Oavsett vad man anser om hur Försvarsmakten ska rekryteras så kan man konstatera […]
Strategisk symbios
Sammanfattning
Under de senaste tre (3) månaderna förefaller det säkerhetspolitiska läget kraftigt försämrats inom Östersjöregionen, varav det främst har accentuerats under de senaste två (2) till tre (3) veckorna, med diverse uttalanden samt utspel. Den strategiska symbios som råder inom Östersjöregionen, bör särskilt beaktas inom ramen för denna försämring, då ingen står isolerad inför den. Bedömt har Östersjöregionen inträtt en kris fas, utifrån den nu rådande utvecklingen, här bör beaktas att kris ej är synonymt med väpnad konflikt.
Analys
Sveriges Överbefälhavare, General Micael Bydén, påtalade under Almedalsveckan, 2016, vid ett seminiarum anordnat av Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 05JUL2016, att Försvarsmakten såg Ryssland som det största hotet mot Sverige.1 Detta kom föranleda att det ryska utrikesministeriet vid sin veckovisa presskonferens, 07JUL2016, i hårda ordalag bemötte ÖB uttalande.2 Vad som särskilt bör noteras är att detta berördes som en egen talepunkt under presskonferensen, av dess talesperson, MariaZakharova, vilket ej händer särskilt ofta, avseende Sverige.
Vid den Amerikanska vicepresidentens, Joe Biden, sverigebesök, 25AUG2016, uttalade han i väldigt tydliga ordalag vid en gemensam presskonferens tillsammans med Sveriges statsminister, Stefan Löfven, att svenskt territorium var okränkbart.3 Den Amerikanske vicepresidenten riktade sig explicitgentemot Rysslands President, Vladimir Putin, i sitt uttalande, då det framfördes under presskonferensen. Debatten i Sverige kring detta uttalande har främst fokuserat kring, huruvida det var en informell säkerhetsgaranti eller ej.4 Sverige har, dock som bekant, en historik avseende dolda säkerhetsgarantier med USA, varvid diskussionen i sakfrågan blir förståelig.5
Dryga veckan, 03SEP2016, efter den Amerikanska vicepresidentens utspel, så uppmärksammade Dagens Nyheter, Försvarsmaktens delårsrapport som inlämnades 12AUG2016 till Regeringen. Där Försvarsmakten påtalar att det säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde, dels har förändrats, dels har försämrats under det första halvåret av 2016.6 Sveriges ÖB påtalar även i Dagens Nyheter att det är främst Ryssland som påverkar,7vilket är i linje med ÖB tidigare uttalande, från Almedalsveckan 2016. Det ryska utrikesministeriet kom kort efter, 08SEP2016, Dagens Nyheters artikel, bemöta Överbefälhavarens slutsatser, avseende Rysslands skuld till det försämrade säkerhetsläget, i delårsrapporten som inlämnats till regeringen.8
I sammanhanget bör den Amerikanska Försvarsministerns, Ash Carter, uttalande, 07SEP2016, uppmärksammas, där han varnar Ryssland för att påverka/lägga sig i västliga länders demokratiska processer. Han påtalade även att NATO under en längre tid oroats över att Ryssland blandar sig i andra länders inre angelägenheter.9 Den amerikanska Försvarsministerns uttalande, bli mycket intressant, sett till den svenska säkerhetspolisens, SÄPO, uppgifter från våren 2016. Där de delger att rysk underrättelsetjänst dolt försöker påverka opinionsbildningen på svenskt territorium.10
Man bör notera, att ÖB uttalanden uppmärksammas och bemöts av det ryska utrikesministeriet. Å andra sidan är det deras jobb, men i sammanhanget blir det än mer intressant då den amerikanska vicepresidentens uttalande som explicit, riktades mot Rysslands President och därmed Ryssland, förefaller fått gå förbi utan något bemötande från det ryska utrikesministeriet. Vilket får ses som något anmärkningsvärt, då Ryssland förefaller, ha sådant stort intresse för Sverige.
Å ena sidan det ryska intresset för svensk säkerhetspolitik och å andra sidan det amerikanska intresset av att påtala det svenska territoriets okränkbarhet, får nog ses bottna i avsaknaden av s.k. strategiskt djup, då främst på den västliga sidan inom Östersjöregionen. Detta gör även att hela Östersjöregionen måste ses som ett sammanhängande operationsområde, för samtliga aktörer.11 Således medför det även att t.ex. svenskt territorium måste utnyttjas för att effektivt kunna försvara de baltiska staterna. Detta medför även att för att kunna påverka detta försvar, blir svenskt territorium intressant.
I grunden inget nytt, men ovanstående utspel accentuerar det väldigt tydligt. Därtill som vi kommer se strax i detta inlägg, så förefaller denna ”strategiska symbios” i Östersjöregionen, alltmer, balansera på en skörare och skörare lina.
Den tjeckiska säkerhetstjänstens, Bezpečnostní Informační Služba, årsrapport för 2015 bör i detta sammanhang uppmärksammas, där man tydligt beskriver att Ryssland har skapat strukturer inom Tjeckien som gör att Ryssland, när de så vill, kan destabilisera landet.12 Det bör således ej ses ur perspektivet att Ryssland öppet har åsikter om ett land, utan att man med olika subversiva medel kan agera mot ett land inom dess gränser.
Detta blir synnerligen intressant då man adderar den tjeckiska säkerhetstjänstens uppgifter med de tidigare nämnda uppgifterna från den svenska säkerhetspolisen. Därutöver om man lägger till de med de sedan 2013, kända uppgifterna från säkerhetspolisen, att Ryssland genomför krigsförberedelser mot Sverige.13 Vilket t.ex. subversiva strukturer bör ses som, men det torde även vara en vital del i s.k. icke-linjär krigföring, så uppträder en mycket oroväckande bild.
I detta sammanhang blir Sveriges Televisions uppgifter, mycket intressanta om en övervägd beredskapshöjning hos den svenska Försvarsmakten p.g.a. rysk övningsverksamhet,14 bedömt den genomförda beredskapskontrollen mellan 25-31AUG2016, Polen förefaller även oroats över den ryska övningsverksamheten,15 som nämnts i ett tidigare inlägg. Vad som ej framgår är vilken typ av beredskapshöjning som den svenska Försvarsmakten avsåg, då det finns ett antal steg/varianter att utnyttja. I sammanhanget är det dock underordnat, då det återigen visar på vilken oerhört instabil säkerhetssituation som råder i Östersjöregionen just nu.
Vad som dock blir än mer oroväckande är ÖB beslut, 14SEP2016, om att tidigarelägga den permanenta militära närvaron på Gotland m.h.t. det försämrade omvärldsläget.16 Ett beslut som enligt Sveriges Försvarsminister, Peter Hultqvist, grundas på Rysslands agerande, dels i vårt närområde, dels gentemot Sverige.17 Vilket utifrån det försvarsbeslut som togs, innebär permanent militära närvaro 1½år före utsatt datum, då beslutet stipulerar att det skall ske 2018.18 Således får man se detta beslut som att Sverige rent säkerhetspolitiskt har gått in i en praktisk reaktiv fas. Utifrån det försämrade säkerhetspolitiska läget i vårt närområde.
I sammanhanget är det även värt att notera det förändrade språkbruket. Numera förefaller man se en låg risk för angrepp mot Sverige19 kontra den tidigare bedömning där den ansågs osannolik.20 Huruvida något kan bedömas som osannolikt i säkerhetspolitiska sammanhang kan nog anses vara kontroversiellt, men sett till utnyttjandet av värdeord så förefaller hotbilden ökat i vårt närområde, vilket det av ÖB fattade beslutet om att tidigarelägga den permanenta militära närvaron på Gotland, även kan ses som ett tecken på.
Om vi tänker oss ovanstående exempel som lyfts fram i detta inlägg, som lager, vilket appliceras på varandra så framträder en ur akademisk synpunkt mycket intressant bild, men ur en säkerhetsmässig synpunkt, en väldigt oroväckande bild. Därtill är det under en relativt kort tidsrymd som dessa händelser skett, vilket särskilt bör beaktas.
Inleder vi med det försämrade säkerhetspolitiska läget, som utvecklats under kvartal I-II 2016, som det första lagret, så har ÖB från Almedalen intill inlämnandet av delårsrapporten påtalat detta. Vad som dock uteblir i diskussionen är vilka faktorer som gjort att vi gått från ett försämrat säkerhetspolitiskt läge till ett ytterligare försämrat, då dessa ej nämns i några offentliga uttalanden och inga journalister förefaller ställt den logiska följdfrågan. Oaktat, läget var dåligt under 2015 och det har blivit än sämre under det första halvåret 2016.
Därefter bör den Amerikanska vicepresidentens utspel ses som nästa lager, där blir den logiska slutsatsen utifrån hans ordval, att USA anser att det finns ett hot mot svenskt territorium, där nyckelordet för den slutsatsen får anses vara svenskt territoriums okränkbarhet. Varav detta hot, enligt USA vicepresident, kommer från Ryssland, då vicepresidenten explicit väljer att rikta sig mot Rysslands President, i det uttalandet.
Därefter bör det ryska intresset för ÖB uttalanden, därmed även Sverige, särskiltbeaktas. Då man vid två (2) tillfällen under de senaste tre (3) månaderna valt att bemöta det, varav en gång som en särskild delgivningspunkt vid dess veckovisa presskonferens. Då den svenska Försvarsmakten på intet sätt utgör någon form av hot gentemot Ryssland, så får man förutsätta att det är risken för förändring på något sätt som Ryssland vänder sig emot. Då ÖB redovisning av hur man bedömer läget, till del blir opinionsbildande och till del medvetandegörande.
Slutligen bör, dels övervägandet om beredskapshöjning, dels beslutet om att tidigarelägga den fasta militära närvaron på Gotland, ses ur perspektivet att det säkerhetspolitiska läget har försämrats än mer kontra det som beskrivits i delårsrapporten, då det läget ejframtvingande en tidigareläggning. Således har den säkerhetspolitiska utvecklingen gått från, dåligt via sämre till sämst. Då denna åtgärd bör ses som en gardering eller om man så vill ett agerande för att skapa en form av tröskeleffekt, om än att den styrkemässigt kan te sig liten.
Slutsats
Ovanstående resonemang tyder på att Östersjöregionen under en väldigt kort tidsrymd, de senaste 3 veckorna, hamnat i ett instabilt säkerhetspolitisk läge. Vad som förutom övningsverksamhet, föranlett denna försämring är dock mer oklart, då inga tydliga incidenter eller liknande har rapporterats. Tidigareläggandet av den permanenta militära närvaron med 1½ år på Gotland, som de facto blir en tröskeleffekt, får ses som det tydligaste beviset på detta.
Tidigareläggandet av den permanenta truppnärvaron på Gotland, övervägandet om beredskapshöjning, bör även ses ur perspektivet att vi kan ha inträtt en kris fas, i Östersjöregionen. Kris bör i detta sammanhang ses ur definitionen av ordet och är ej synonymt med någon form av väpnad konflikt, vilket även var något som bedömdes kunna ske i bedömandetför möjliga utvecklingar under 2016 i vårt närområde.
Dock bör det försämrade säkerhetspolitiska läget ej ses isolerat till Sverige, däremot kan det kanske accentueras tydligare här, då huvuddelen av de övriga aktörerna inom Östersjöregionen tillhör NATO, vilket på ett annat sätt kan parera försämringar. Råder det då någon akut krigsrisk? Svaret på den frågan får bli nej, som jag skrev i årsbedömandet för 2016, så kommer spänningarna öka under detta år och dessa kommer vi ta med oss in i 2017.
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
The Washington Post 1(Engelska)
Slutnoter
1Helagotland.se. Ekeroth, Anna. ”Rysskräcken finns överallt”. 2016. http://www.helagotland.se/samhalle/rysskracken-finns-overallt-12729812.aspx(Hämtad 2016-09-14)
2 The Ministry of Foreign Affairs of the Russian Federation. Briefing by Foreign Ministry Spokesperson Maria Zakharova, Republic of Crimea of the Russian Federation, July 7, 2016. 2016. http://www.mid.ru/en/press_service/spokesman/briefings/-/asset_publisher/D2wHaWMCU6Od/content/id/2348943#7(Hämtad 2016-09-14)
3Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. Biden vill att den ryska gasledningen stoppas. 2016. http://www.dn.se/nyheter/sverige/biden-vill-att-den-ryska-gasledningen-stoppas/(Hämtad 2016-09-14)
4Dagens Industri. Tolgfors, Sten. Debatt: USA har inte gett försvarsgarantier. 2016. http://www.di.se/artiklar/2016/9/7/debatt-usa-har-inte-gett-forsvarsgarantier/(Hämtad 2016-09-14)
5Svenska Dagbladet. Holmström, Mikael. USA var redo att ge militärt stöd. 2009. http://www.svd.se/usa-var-redo-att-ge-militart-stod(Hämtad 2016-09-14)
6Försvarsmakten. Försvarsmaktens delårsrapport 2016 inkl. lägesredovisning. Stockholm: Försvarsmakten, 2016. 3.
7Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. ”Sveriges säkerhet försämras”. 2016. http://www.dn.se/nyheter/sverige/sveriges-sakerhet-forsamras/(Hämtad 2016-09-14)
8 TASS. Russian Foreign Ministry responds to Swedish general’s criticism. 2016. http://tass.com/politics/898754 (Hämtad 2016-09-14)
9 Reuters. Stewart, Phil. U.S. warns Russia against interfering with Western politics. 2016. http://www.reuters.com/article/us-usa-russia-pentagon-idUSKCN11D1Q4(Hämtad 2016-09-14)
10Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. Säpo: Ryska agenter motarbetar på svensk mark. 2016. http://www.dn.se/nyheter/sverige/sapo-ryska-agenter-motarbetar-pa-svensk-mark/(Hämtad 2016-09-14)
11Utrikesdepartementet. Säkerhet i en ny tid. SOU 2016:57 : Betänkande från Utredningen om Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten. Elanders: Stockholm, 2016. 42, 178.
12 Bezpečnostní Informační Služba. Annual report of the security information service for 2015. 2016. http://www.bis.cz/vyrocni-zpravaEN890a.html?ArticleID=1104#_Toc450829586(Hämtad 2016-09-14)
13Sverige radio. Wettre, Karin. Säpo: Rysk aktivitet i Sverige krigsförberedande. 2014. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5830857(Hämtad 2016-09-14)
14Sveriges Television. Holm, Kerstin. Lauffs, Tomas. SVT erfar: Försvarsmakten nära höjd beredskap vid rysk militärövning. 2016. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/uppgift-forsvarmakten-nara-att-reagera-pa-rysk-militarovning(Hämtad 2016-09-14)
15 The Washington Post. Russia calls snap military drills, raising concern in Poland. 2016. https://www.washingtonpost.com/world/europe/russia-calls-snap-military-drills/2016/08/25/553fe99e-6ac2-11e6-91cb-ecb5418830e9_story.html(Hämtad 2016-09-14)
16Sveriges Television. Holm, Kerstin. SVT Nyheter avslöjar: Fasta förband på Gotland från i dag. 2016. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/svt-nyheter-avslojar-fasta-forband-pa-gotland-fran-i-dag(Hämtad 2016-09-14)
17Regeringen. Försvarspolitisk inriktning 2016-2020. 2015. http://www.regeringen.se/regeringens-politik/forsvar/forsvarspolitisk-inriktning-2016-2020/Hämtad (2016-09-14)
18Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. Militär närvaro tidigareläggs på Gotland. 2016. http://www.dn.se/nyheter/sverige/militar-narvaro-tidigarelaggs-pa-gotland/(Hämtad 2016-09-14)
19Försvarsmakten. Tidigarelagd etablering på Gotland. 2016. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2016/09/tidigarelagd-etablering-pa-gotland/(Hämtad 2016-09-14)
20Försvarsmakten. Gyllensporre, Dennis. Ett militärt angrepp kan aldrig uteslutas, men är alltjämt osannolikt. 2016. https://blogg.forsvarsmakten.se/kommentar/2016/01/26/ett-militart-angrepp-kan-aldrig-uteslutas-men-ar-alltjamt-osannolikt/(Hämtad 2016-09-14)
Östersjön dominerar i ny rapport
Arktis har på senare år fått fler ryska baser och förband.
Rapporten ”Säkerhet i ny tid” släpptes igår under stor medial belysning på grund av Natofrågan. Rapporten återger till stor del hur en militär händelseutveckling i Östersjöregionen kan gestalta sig men ägnar mycket lite utrymme åt ett mer nordligt scenario.
På 62 ställen i rapportens text tas Östersjörelaterade saker upp. Barents och Arktis nämns vardera två gånger i brödtexten (plus en not om Barents), Murmansk fyra gånger. Vad gäller olika scenarion som berör svensk säkerhet kan man därför snabbt fastställa att man lagt mycket stor fokus på Östersjön. Även av den 203-sidiga rapportens få stycken om nordliga förhållanden framgår dock att Arktis/Barents/Murmansk är av enorm vikt. Men den vikten avspeglas alltså inte i textens geografiska fokus.
Hur stor del av Sverige räknas som en del av Arktis, militärt sett? Ryska försvarsministeriet har inte öppet definierat var gränsen i Sverige går, utan har bara förkunnat att Sverige utgör en del av Arktis. Men enligt en FOI-analys kan hela Norrland räknas som del av det nya Arktis – se FOI-rapporten ”Strategisk utblick 2010: Säkerhetspolitisk nattorientering”.
Medlemskap i Nato skulle öka Sveriges säkerhet – kommentar till Bringéus utredning
Ambassadör Bringéus överlämnade idag (fredag 9 september) sin utredning ”Säkerhet i ny tid” till regeringen. http://www.regeringen.se/contentassets/dc054ef38cde47dabf5aadf63dcab469/sou-2016_57.pdf
Utredarens genomgång av de faktorer som påverkar Sveriges säkerhet och stabiliteten i vårt närområde talar tydligt för ett svenskt Natomedlemskap.
Redan i den inledande, mycket läsvärda, säkerhetspolitiska analysen framgår klart att Sveriges säkerhet är intimt knuten till våra grannländers – det som ökar deras säkerhet ökar också Sveriges säkerhet.
Här kan Sverige ge två bidrag:
-
att öka Natos avskräckningsförmåga, främst genom att underlätta för Nato att försvara sina baltiska allierade, men också genom att skapa möjligheter till en samordnad nordisk försvarsplanering,
-
att öka Sveriges nationella försvarsförmåga, d v s att inte utgöra ett militärt svaghetsområde som inbjuder till ett ryskt angrepp i händelse av en konflikt i Baltikum (då med syfte att försvåra Nato-operationer till stöd för Baltikum),
Att ett svensk – finskt samarbete inte utgör ett alternativ till ett inträde i Nato framgår också klart i utredningen. Inte ens en formell militärallians och en gemensam säkerhetspolitik (två osannolika alternativ) skulle eliminera behovet av hjälp i händelse av ett angrepp mot något av länderna.
Ett svenskt (och finskt) Natomedlemskap skulle öka möjligheterna till militär samverkan, inte bara med Finland utan också med övriga nordiska länder.
Eller som utredaren säger om hur våra grannar och partners ser på saken:
”Med Sverige som medlem i Nato uppfattas västs förmåga att verka konfliktavhållande i Östersjöregionen öka och riskerna för ett oöverlagt handlande från Rysslands sida minska. En gemensam regional operativ planering skulle kunna genomföras och ett eventuellt gemensamt uppträdande i händelse av en kris inte behöva improviseras”.
Utredaren dödar också ett antal vanligt förekommande argument bland Natomotståndarna:
-
att en Natoanslutning med automatik skulle innebära drastiskt ökade försvarsutgifter,
-
att Nato skulle placera kärnvapen på svenskt territorium,
-
att det skulle minska Sveriges möjligheter att uppträda som medlare i olika konflikter,
-
att ryska eventuella motreaktioner skulle utgöra en allvarlig fara för Sverige.
Utredaren klargör också mycket tydligt att enbart partnerskap med Nato eller bilaterala överenskommelser med enskilda länder är dåliga substitut för ett medlemskap i alliansen.
Utredarens avslutningsord borde mana till eftertanke:
”Nationella gränser utgör inga skyddsvallar. Det är svårt att föreställa sig att något land i vår del av världen skulle kunna hålla sig utanför en militär konflikt i regionen”
”Den säkerhetspolitiska ledstjärnan måste därför vara att ge det bidrag vi kan till att detta överhuvudtaget inte inträffar”.
Sammantaget går knappast att tolka utredningen på något annat sätt än att ett svenskt Natomedlemskap skulle vara ett centralt, kanske t o m avgörande, bidrag till en sådan konfliktförebyggande säkerhetspolitik.
Avslutningsvis. Det är sällan jag läst ett så entydigt och väl genomarbetat underlag rörande svensk försvars- och säkerhetspolitik.
Var och en som på något vis vill delta i den säkerhetspolitiska debatten har alla skäl att läsa ambassadör Bringéus utredning i sin helhet (en länk finns i inledningen till detta inlägg).
*****
Övning ger färdighet
Sammanfattning
Ryssland får i dagsläget anses ha god till mycket god förmåga att med ont om tid till förfogande försätta kontinuerligt tjänstgörande förband samt grundutbildningsförband i mycket hög stridsberedskap. Därefter förflytta dem till ett operationsområde och där stridsindelat påbörja lösandet av uppgifter. Ryssland övar nu dels civila komponenter, dels militära komponenter ur dess mobiliseringsorganisation vid beredskapskontroller. Detta får ses som att dels, försöker man drastiskt och snabbt öka förmågan till mobilisering, dels bör det ses som att man förbereder sig för en möjlig väpnad konflikt.
Analys
Mellan den 25AUG2016 och 31AUG2016 genomförde de ryska väpnade styrkorna en beredskapskontroll som skall ha omfattat, det västra, centrala och södra militärdistriktet (MD V/C/S). Därtill skall även Norra Marinen (NM), Svarta Havs Marinen (SHM) samt den Kaspiska flottiljen (KPF) omfattats av beredskapskontrollen. Förband ur luftlandsättningstrupperna (VDV) kom även delta i beredskapskontrollen.1
Det övergripande syftet med beredskapskontrollen förefaller varit att öva åtgärder, för att hävda den ryska federationens säkerhet vid en försämrad säkerhetssituation.2 Detta får ses som ett något allmänt beskrivet syfte, där det mesta får anses rymmas i vad man väljer att öva och hur. Därtill var beredskapskontrollen en förberedelse inför årets strategiska övning, Kavkaz-2016 som genomförs under september månad, 2016.3 Utnyttjandet av större beredskapskontroller innan genomförandet av den årliga strategiska övningen, har genomförts sedan 2014.
Ett antal målsättningar delgavs med övningen: vidta samtliga åtgärder för att omedelbart uppnå högsta stridsberedskap, öva förstärkning av den sydvästra strategiska riktningen (vilket får anses vara Ukraina) med förband ur MD V och C, agera i autonoma stridsgrupper, kontrollera/utvärdera mobiliseringsberedskapen och förmågan att agera med territorialförsvarsförband samt mobiliseringsåtgärder hos dels ryska myndigheter, dels hos krigsviktiga företag (k-företag).4
För att utvärdera detta upprättades två (2) utvärderingsgrupper vid den ryska generalstaben. Den första fick i uppgift att utvärdera de deltagande förbanden inom MD V,C och S samt luftlandsättningsförbanden och det strategiska transportflyget. Den andra fick i uppgift att utvärdera kvalitén samt måluppfyllnaden avseende de vidtagna mobiliseringsåtgärderna.5 Ryssland skall även orienterat OSSE då beredskapskontrollen påbörjades, samt dess vice försvarsminister, skall även orienterat de utländska ackrediterade försvarsattachéerna.6
Myndigheter som omfattades av beredskapskontrollen var, Kommunikationsministeriet, Finansministeriet, Ministeriet för Industri och Handel, Rosrezerv (närmsta svenska motsvarighet är myndigheten för samhällsskydd och beredskap) och den ryska centralbanken.7Vilka k-företag som ingått i beredskapskontrollen förefaller ännu ej delgivits, dock förefaller det varit företag i södra Ryssland, där förmågan att tillhandahålla och reparera militärmateriel har prövats, i sammanhanget är det även värt att notera att man förefaller genomfört antingen inkallelse eller kontroll av krigsplacerade fordon.8
Under beredskapskontrollen har reservister deltagit, dessa förefaller dock kallats in den 22AUG2016 och kommer vara inkallad till den 20SEP2016.9 Således genomfördes ingen oförberedd inkallelse, av reservister, likt den tidigare beredskapskontrollen. Inkallelserna av reservister förefaller genomförts inom Norra Marinen samt MD C och S. Därtill förefaller det vara med syftet att de inkallade skall formera territorialförsvarsförband inom respektive MD.10 Inom MD S förefaller man inkallat 500 reservister, inom MD C 400 stycken,11 varvid Norra Marinens inkallelser torde vara av motsvarande mängd.
Själva genomförandet förefaller, till del, följt tidigare mönster. Under det första dygnet har förbanden flyttats till koncentrationsområden, därefter genomfört taktisk, operativ och/eller strategisk förflyttning till övningsområde. Slutligen har förbanden genomfört tillämpade övningsmoment, inom ramen för beredskapskontrollen.12 Mängden deltagande förband har redovisats för MD S, men mängden av deltagande hos MD V och C förefaller i skrivande stund vara oklart.13
Likt tidigare beredskapskontroller har en stor mängd moment genomförs, något jag denna gång ej kommer beröra, då det ej är det intressanta i denna beredskapskontroll. Det som kan konstateras, genom de tidigare beredskapskontrollerna och denna, är att Ryssland i dagsläget:
- med mycket ont om tid till förfogande, kan försätta sina kontinuerligt tjänstgörande och grundutbildningsförband i hög stridsberedskap,
- med mycket ont om tid till förfogande, kan påbörja strategiska och operativa transporter av förband,
- med ont om tid till förfogande, övergå till att taktiskt, operativt och strategiskt övergå till att tillämpat leda förband,
- mottaga och stridsindela (till vad som förefaller vara bataljonsstridsgrupp) förband från andra militärdistrikt vid förstärkningsåtgärder och avslutningsvis
- med ont om tid till förfogande övergå till att lösa, vad som förefaller vara, grundläggande stridssituationer (anfall, försvar m.m.) inom ramen för stridsindelat förband.
Tittar man bakåt dels genom de tidigare analyserna på denna blogg, dels kring vad som rapporteras tillgängligt via internet, blir det väldigt tydligt att förmågan gradvis har byggts upp sedan 2013. För att med mycket ont om tid till förfogande kunna lösa stridsuppgifter med tillgängliga förband. Således är det ur ett analys perspektiv ej längre intressant att detaljstudera, däremot bör man fortsatt översikt studera beredskapskontrollerna för att notera förändringar i mönster.
Vad är då intressant i denna beredskapskontrol? Två områden, dels de civila myndigheternas deltagande i beredskapskontrollen, dels de civila k-företagens deltagande i beredskapskontrollen. Hur det ryska mobiliseringssystemets militära delar, till del ser ut, har berörts i det tidigare inläggetom beredskaps-/mobiliseringskontrollen som genomfördes i juni 2016, varvid det ej kommer beröras.
Men vad innebär det att man övar mobiliseringsåtgärder? Kort och gott mobilisering i rysk termologi innebär att man genomför de förberedelser som vidtagits för att kunna övergå till krig. Mobilisering kan antingen genomföras öppet eller dolt. Helt (allmän) där statens samtliga institutioner/myndigheter ianspråktas eller delvis (partiell) där delar av dem ianspråktas . Grundfundamentet är att det måste finnas tillräckligt med resurser dels föra att kunna försätta sig på krigsfot, dels kunna skapa nya förband och kunna fördela resurser.14
Vad kan då de deltagande myndigheterna haft/ha för uppgifter:
- Rosrezerv, är den myndighet som besitter reservlager inom en rad områden, såsom livsmedel, fordon o.dyl. för att kunna säkerställa dels mobilisering, dels bistå vid humanitära katastrofer.15 Rosrezerv har även tidigare deltagit i övningsverksamhet, dock ej beredskapskontroller. Här får man förutsätta att det handlar om att kunna föra fram olika former av förnödenheter, drivmedel o.dyl. för att bistå de ryska väpnande styrkorna i händelse av en konflikt.
- Ministeriet för industri och handel, torde ha till uppgift, att i händelse av en spänningsperiod, säkerställa handelsförbindelser med länder som ej ligger i det direkta konfliktområdet för att trygga handel. Därtill torde de ha till uppgift att koordinera verksamheten med de krigsviktiga företagen/industrin. Vilket skulle kunna innebära dels framförsel av nyproducerad materiel, dels omhändertagande och reparation av skadad materiel.16
- Finansministeriet och Centralbanken torde ha till uppgift att dels säkerställa kassatjänsten för de ryska förbanden i fält,17 dels omfördela ekonomiska medel inom den ryska staten för att trygga krigsindustrin och dess produktion under dels en spänningsperiod, dels i krig.
- Kommunikationsministeriets uppgift är den mest tydliga, att möjliggöra rörelserna för förbandsförflyttningar, själva koordineringen torde genomföras av den ryska generalstaben. Dock torde en stor del trafikomläggningar o.dyl. behöva genomföras varvid kommunikationsministeriet blir en vital del, i genomförandet.
Vad som rapporterats avseende k-företagen, så förefaller det handla om att dels tillföra fältförbanden materiel från produktionskedjan, dels agera bakre underhåll. Med bakre underhåll avser jag reparationsresurser o.dyl. långt från de möjliga striderna, sett till ett krigs scenario, vilket ej skall likställas t.ex. med de reparationsresurser som finns inom brigaderna och armékårerna/arméerna, utan detta bör ses som operativa/strategiska resurser.
En intressant del är att man övat/övar på att sätta upp förband av reservister genom de inkallelser som genomförts. Detta är även en del av mobiliseringssystemet, således förefaller man merutnyttja situationen av de inkallelser som genomförts. Dels övar man den delen av mobiliseringssystemet d.v.s. upprätta förband, dels upprättar man territorialförsvarsförband för krigsplacering, som man under det senaste året diskuterat en hel del i ryska militära tidskrifter.
Således hur skall denna beredskapskontroll tolkas? Detta är första gången som civila myndigheter samt k-företag omfattas av en beredskapskontroll. Detta borde innebära att det utbildningsprogram av myndigheter, som initierades för snart över 2 år sedan av Rysslands Försvarsminister, måste kommit så långt att man är beredd att pröva det. Det måste även innebära att man innan detta måste gjort en översyn av planer o.dyl. som nu prövats.
Båda grundfundamenten, civila och militära delen, inom det ryska mobiliseringssystemet har nu prövats samtidigt för första gången vid en beredskapskontroll. Om än att samtliga myndigheter ej deltagit, så får man se det som att de viktigaste bortsett från det ryska inrikesministeriet och nationalgardet deltog. Nästa naturliga steg är att även nationalgardet deltar inom ramen för en beredskapskontroll, med övriga ingående delar.
Själva utnyttjandet av beredskapskontrollerna bör ses som ett framdrivningsprogram för att snabbt nå resultat. Jämför vi mot de väpnade styrkorna tog det cirka 1-1½ år innan tydliga resultat framträdde. Detta kommer innebära om man fortsätter med samma framdrivningstakt som tidigare för mobiliseringsdelarna dels de militära dels de civila, bör man fått ett väl fungerande system vid denna tid nästa år, vilket sammanfaller med den strategiska övningen Zapad-2017, som genomförs i vårt direkta närområde.
En mycket oroväckande faktor är att samtliga delar inom mobiliseringssystemet nu kan tänkas prövas inom ramen för beredskapskontroller. Detta kommer försvåra underrättelsebilden än mer, jämfört med om bara det hade rört kontinuerligt tjänstgörande förband och vissa militära mobiliserings delar. Då det stundtals troligtvis kommer bli mycket svårt att skilja övning, från en möjlig skarp verksamhet åt.
Slutsatser
Tre generella slutsatser:
- Ryssland får anses ha god till mycket god förmåga att med ont om tid till förfogande förflytta förband till ett nytt operationsområde, där påbörja lösande av uppgifter inom ramen för stridsindelade förband på bataljonsnivå.
- Ryssland förbereder dels sitt civila samhälle, dels dess militära organisation för en möjlig väpnad konflikt. Beredskapskontrollerna innehållande dels civila mobiliseringskomponenter, dels militära mobiliseringskomponenter är en tydlig indikation på detta.
- Fortsätter beredskapskontrollerna av den militära- och civila mobiliseringsorganisationen i nuvarande takt och enligt samma framdrivningsprogram som de kontinuerligt tjänstgörande förbanden haft, få sannolikheten ses som hög att vid utgången av 2017 kommer de ha en väl fungerande mobiliseringsorganisation.
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
Chatham House 1 (Engelska)
Interfax 1 (Ryska)
Slutnoter
1Ministerstvo oborony Rossiyskoy Federatsii. Po resheniyu Verkhovnogo Glavnokomanduyushchego provoditsya vnezapnaya proverka voysk i sil YUVO, ZVO, TSVO, SF, Glavnogo komandovaniya VKS i komandovaniya VDV. 2016. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12093710@egNews(Hämtad 2016-09-01)
TASS. Putin orders snap checks in Russian armed forces August 25-31. 2016. http://tass.com/defense/895849 (Hämtad 2016-09-01)
2 Ibid.
3 TASS. Russia’s snap checks underway on eve of Kavkaz-1016 exercise (sic). 2016. http://tass.com/defense/895874(Hämtad 2016-09-01)
4 Ministerstvo oborony Rossiyskoy Federatsii. Po resheniyu Verkhovnogo Glavnokomanduyushchego provoditsya vnezapnaya proverka voysk i sil YUVO, ZVO, TSVO, SF, Glavnogo komandovaniya VKS i komandovaniya VDV. 2016. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12093710@egNews(Hämtad 2016-09-01)
5 Ibid.
6 Ministerstvo oborony Rossiyskoy Federatsii. Zamestitel’ Ministra oborony Anatoliy Antonov proinformiroval inostrannyy attashat o vnezapnoy proverke boyegotovnosti v Vooruzhennykh Silakh Rossii. 2016. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12093734@egNews(Hämtad 2016-09-01)
7RIA Novosti. Peskov zayavil, chto mobilizatsiya ministerstv provoditsya na regulyarnoy osnove. 2016. https://ria.ru/defense_safety/20160829/1475530187.html(Hämtad 2016-09-01)
8Interfax. Ministerstva i TSB proveryayut na gotovnost’ k rabote v usloviyakh voyennogo vremeni. 2016. http://www.interfax.ru/russia/525652(Hämtad 2016-09-01)
9 RIA Novosti. Pod Novosibirskom sformirovan pervyy batal’on motostrelkov-rezervistov. 2016. https://ria.ru/defense_safety/20160827/1475435339.html(Hämtad 2016-09-01)
10 Ministerstvo oborony Rossiyskoy Federatsii. V ramkakh vnezapnoy proverki VS RF budet proverena gotovnost’ federal’nykh organov ispolnitel’noy vlasti i predpriyatiy OPK k rabote v usloviyakh voyennogo vremeni. 2016. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12094234@egNews(Hämtad 2016-09-01)
11 Ministerstvo oborony Rossiyskoy Federatsii. V Sevastopole iz voyennosluzhashchikh zapasa sformirovany podrazdeleniya territorial’noy oborony. 2016. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12094277@egNews(Hämtad 2016-09-01)
RIA Novosti. Pod Novosibirskom sformirovan pervyy batal’on motostrelkov-rezervistov. 2016. https://ria.ru/defense_safety/20160827/1475435339.html (Hämtad 2016-09-01)
12Ministerstvo oborony Rossiyskoy Federatsii. Po resheniyu Verkhovnogo Glavnokomanduyushchego provoditsya vnezapnaya proverka voysk i sil YUVO, ZVO, TSVO, SF, Glavnogo komandovaniya VKS i komandovaniya VDV. 2016. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12093710@egNews(Hämtad 2016-09-01)
13 RIA Novosti. Vnezapnaya proverka boyegotovnosti vooruzhennykh sil Rossii zavershayetsya v sredu. 2016. https://ria.ru/defense_safety/20160831/1475686916.html(Hämtad 2016-09-01)
14 Monaghan, Andrew. Russian State Mobilization Moving the Country on to a War Footing. London : Chatham House, 2016, 7.
15 Federal’noye agentstvo po gosudarstvennym rezervam. 2016. http://www.rosreserv.ru/ (Hämtad 2016-09-01)
16 Monaghan, Andrew. Russian State Mobilization Moving the Country on to a War Footing. London : Chatham House, 2016, 8.
17 Interfax. Ministerstva i TSB proveryayut na gotovnost’ k rabote v usloviyakh voyennogo vremeni. 2016. http://www.interfax.ru/russia/525652(Hämtad 2016-09-01)
Kärnvapen och missilförsvar – är debatten snedvriden?
av Stefan Forss ”Kärnvapnens återkomst på den europeiska scenen har överrumplat västländerna. I en värld där icke-spridning ersatte kärnvapennedrustning, kom den plötsliga återupptäckten att kärnvapen kan utnyttjas för att uppnå politiska och strategiska fördelar – och möjligen även användas – som en chock.” Det politiska huvudbudskapet i citatet ovan, hämtat från den finska Natoutredning som […]
Prolog till beredskapskontroll 25-31AUG2016
Reflektion
Den sedan igår, 25AUG2016, påbörjadeberedskapskontrollen, som fortgår intill 31AUG2016, i Ryssland innehåller ett intressant moment, som mig veterligen ej prövats under beredskapskontroller tidigare. Detta gör att det kommer finnas skäl, till att återkomma med en senare fördjupad analys. Det moment jag åsyftar är övande av mobiliseringsåtgärderför rysk krigsindustri.
Varför är då detta intressant? De två grundfundamenten för rysk mobilisering, är mobilisering av dess militär och dess ekonomi. Ekonomin utgör grundfundamentet för en generell mobilisering, vilket omfattar bl.a. omställning av industri, där det militärindustriella komplexet utgör basen, för att förbereda ekonomin inför ett möjligt krig.
Sett till hur ekonomin skall förberedas inför ett krig så förefaller man se framför sig en spänningsperiod som innebär att t.ex. industrin kan ställs om, förbereder sig, för krigsproduktion. Därefter skall den kunna övergå till krigsproduktion. Därmed inte sagt att övergång till krigsproduktion är synonymt med att ett krig påbörjats, utan här för man förutsätta att de ekonomiska fundamentet ställs om för att stödja det militära. Vilket kan innebära att innan ett krig, kan det utgöra en för det militära fundamentet, stödjande funktion.
Detta går att återknyta till vad som förefaller vara det övergripande syftet med beredskapskontrollen, vidta samtliga åtgärder för att skydda den ryska federationen mot säkerhetshot – fritt översatt. Vilket skulle innebära att man vidtar samtliga åtgärder för att möjliggöra t.ex. dels övergång till krigsproduktion vid industrin, dels vidtar sådana åtgärder som krävs för att kunna påbörja en mobilisering av krigsplacerad personal.
Detta faller även in i linje med den tidigare bedömningenatt vi kommer se ytterligare oförberedda kontroller av det militära mobiliseringssystemet, i stil med de inledande beredskapskontrollerna under 2013. Dock omfattade den bedömningen enbart de militära mobiliseringsåtgärderna och ej de ekonomiska. Således finns även möjligheten att inkallelser av krigsplacerad personal, kan ske under denna beredskapskontroll.
En möjlig indikator på att även inkallelser av krigsplacerad personal förbereds/genomförs, är den extra föredragningsom den polska försvarsmakten genomförde igår, 25AUG2016, för dess försvarsminister. Då det i samband med att möjligheten likt andra gånger, finns, att Ryssland genomfört en beredskapskontroll, som ej kunnat uppfattas av västliga underrättelsetjänster, så skulle detta igångsätta vissa larmfunktioner, likt den tidigare bedömningen varnade för.
Vad den tidigare bedömningen ej tog höjd för, var att det ekonomiska grundfundamentet i det ryska mobiliseringssystemet, även skulle börja övas och kontrolleras. I sak blir det dock väldigt logiskt, ur en nationalstatsvinkel, krävs både komponenterna. Dock blir frågan hur man väljer att öva det, då olika former av ingrepp riskerar att påverka produktionskedjor o.dyl. vilket i praktiken innebär ekonomiska förluster för de företag som omfattas.
I sak kan övningarna vara helt teoretiska och rendera i att planer tas fram, för hur det skall genomföras. Vilket får ses som det mest troliga. Det viktiga som man bör och måste ta fasta vid, är att det övas. Det i sak innebär att Ryssland, numera tar höjd för att kunna vidta mobiliseringsåtgärder som omfattar samtliga samhällssektorer. Vilket får ses som väldigt unikt, då troligtvis inget västerländskt land har tagit det steget än.
Under det kalla kriget hade de flesta västliga länder förmågan att genomföra en form av ”samhällsmobiliserings” i händelse av en konflikt. Efter det kalla krigets avslut, så avvecklades denna förmåga gradvis till att numera få ses som obefintlig i de flesta västerländska länder. Till del så har tanken återkommit i Sverige med förnyad totalförsvarsplanering, dock får man se det som långt bort innan man börjar öva olika former av mer omfattande totalförsvarsmoment.
Således, som jag skrev i inledningen av detta inlägg, det finns tydliga skäl till att analysera denna beredskapskontroll mer detaljerat i ett senare skede, då man som minst övar det ekonomiska grundfundamentet i det ryska mobiliseringssystemet, vilket får ses som en ny faktor inom ramen för beredskapskontroller.
Have a good one! // Jägarchefen
Krigsvetenskap förr och nu?
av Magnus Haglund Det är flera intressanta frågor som presenteras på KKrVA hemsida och som uppges vara slutsatser av de studier som bedrivits i akademins projekt. Tyvärr innehåller de ambitiösa slutsatserna inte den framåtsyn, som jag tycker att de borde ha, men framför allt – och som man dessvärre gjort i Sverige sedan 1960-talets inledning […]
Visdomsord att beakta
av Björn Körlof De ryska påståendena om ukrainska våldsaktioner på Krim leder osökt till två latinska sentenser som stämmer till eftertanke. Den första lyder ”cui bono?” och brukar översättas med ”vem gynnas?” (underförstått vem gynnas av det som skett”) och innebörden är enkelt den att när något hänt där orsaken är dunkel bör man fråga […]
Nya flygplan billigare och bättre än äldre flygplan, Uppföljaren
Äntligen når insikten om att vi ska demontera befintliga flygplan i flygvapnet för att kunna bygga nya och bättre flygplan högre höjder i och med Robert Dalsjös artikel i svenska dagbladet. Budskapet att inte riskera ett materiellt förmågeglapp är av …
FÖRSVARSFÖRMÅGA PÅ VILLOVÄGAR
Försvarsförmåga är ett begrepp vi ofta har hört i den allt mer intensiva debatten om vårt försvar de senaste åren. Debatten handlar i huvuddrag, helt korrekt om att försvarsförmågan måste öka, vilket de flesta numera är överens om. I detta inledningsanförande har jag valt att fokusera på, och analysera de fem områden som jag bedömer har påverkat vår försvarsförmåga i störst utsträckning. Syftet med att välja en sådan utgångspunkt, och jag inte har antagit ett visionärt förhållningssätt den här gången, är en förhoppning om att kunna bidra till att tidigare misstag inte ska göras om i framtiden.
Texten är ursprungligen publicerad i Tidskrift i Sjöväsendet (TiS) 2-2016
Inledning
Det finns en rad anledningar och påverkande faktorer till att vår försvarsförmåga har degraderats och det finns lika många anledningar till att den inte ökar i den takt som det försämrade omvärldsläget kräver. I syfte att göra min analys hanterbar så har jag valt att avgränsa den till tiden från försvarsbeslutet 2000 och fram till idag. Jag har också valt att bortse från frågan om Nato.
Jag har i min analys kommit fram till att det i huvudsak är fem områden, som i olika grad har inverkat på vår försvarsförmåga:
– Reduceringar genom försvarsbeslut
– Internationaliseringen
– Politiskt förhållningssätt till försvarsfrågan
– Det militära budskapet
– Militära utvecklingsprojekt
Ovanstående områden överlappar varandra i flera fall. Exempelvis så är reduceringar genom försvarsbeslut tätt knutet till det politiska förhållningssättet.
Reduceringar genom försvarsbeslut
Den enskilt största faktorn, som menligt har inverkat på vår försvarsförmåga är försvarsbesluten. Om detta råder inga tvivel. Men för att ge en samlad bild går det inte att utelämna denna självklarhet.
FB 00
Inför försvarsbeslutet 2000, som slutade med att en mycket stor del av våra militära förband avvecklades, så var de flesta eniga om behovet av att reformera försvaret. Planen var att förnya och modernisera, inte att avveckla på det sätt så som det hela slutade med. Men planen var inte förankrad på finansdepartementet, vilket innebar att finansministern på egen hand gjorde upp med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om stora reduceringar. Det innebar att försvarsbudgeten reducerades med 4 miljarder per år, pengar som redan var intecknade, bland allt genom olika materielprojekt. Den efterföljande debatten handlade därför helt felaktigt om ”svarta hål” och att Försvarsmakten inte hade kontroll på sin ekonomi, när det i själva verket var politiska beslut som var orsaken till dessa hål.
De faktiska konsekvenserna av FB 00 innebar att försvarsförmågan inom alla försvarsgrenar reducerades kraftigt där bland annat både Arméns och Kustartilleriets brigadstruktur slogs sönder, något som man idag eftersträvar att återskapa. För marinens del och förmågan att kunna bekämpa sjömål, så blev avvecklingen av artillerisystemet 12/80 och det då helt nya tunga kustrobotbatteriet med RBS-15 två nederlag. Förmågor som nu åter igen efterfrågas. Även den sista fartygsdivisionen på västkusten, 18. Patrullbåtsdivisionen avvecklades.
En annan vital funktion som nedmonterades var vår ubåtsskyddsförmåga som vi hade byggt upp under lång tid, baserat på lång erfarenhet. Även detta är något som vi idag har ett behov av att återskapa då vi ånyo konstaterar kränkningar av våra vatten. Försvarsbeslutet 2000 kom att bli den största omorganisationen av Försvarsmakten sedan 1925, och de negativa konsekvenserna påverkar oss än idag. Men det räckte inte, det skulle komma mer.
FB 04
Bara några år efter att försvarsbeslutet 2000 klubbades igenom så konstaterades det att de ekonomiska hemtagningarna ej skulle gå att genomföra snabbt nog. Det var således upplagt för ytterligare nedskärningar och fler förbandsnedläggningar.
Det nya försvaret som växte fram var inte bara mindre, det innebar också att förbandstyper och utbildningsregementen blev singularförband, d.v.s. ett artilleriregemente, ett luftvärnsregemente osv. Man utvecklade nu ”demonstratorförsvaret”[1] med syftet att vidmakthålla och utveckla förmågorna inom respektive stridfunktion. Det var således aldrig tänkt att den nya försvarsmaktsorganisationen, i stort sett samma som vi lever med idag, skulle vara anpassad för försvaret av Sverige. Därmed upphörde även försvarsplaneringen.
Försvarsbeslutet präglades dessutom av ett stort mått av regionalpolitik, vilket innebar att de olika förbandstyperna, framför allt inom Armén, blev utspridda över hela Sverige, vilket innebar att det blev mycket svårt att öva tillsammans. Artilleriet hamnade i Boden, luftvärnet i Halmstad, stridsvagnarna i Skövde och ingenjörer i Eksjö osv.
Det var även genom detta försvarsbeslut som det militära vakuumet på Gotland uppstod då det sista militära förbandet på ön avvecklades. Idag är en återuppbyggnad av försvaret på Gotland prioriterat. Den militära infrastrukturen på Gotland där P 18 tidigare låg såldes för 40 miljoner kronor. Idag lägger Försvarsmakten 780 miljoner kronor på att bygga upp en ny garnison för den stridsgrupp som ska etableras på ön.[2]
FB 09
Försvarsbeslutet 2009, som benämndes inriktningsbeslut, var egentligen bara en fortsättning på den inslagna vägen som FB 04 stipulerade. Det var givetvis en stor besvikelse för alla de som hade satt sitt hopp till den moderatledda regering som tillträdde i samband med valet 2006. Försvarsminister Mikael Odenberg valde kort efter sitt tillträde att avgå sedan det stod klart att finansministern hade planerat för ytterligare reduceringar av försvaret genom att skära i budgeten med ytterligare 3-4 miljarder.
I propositionen ”Ett användbart försvar”[3] som lades på riksdagens bord strax efter att Ryssland hade invaderat Georgien, så var man tydliga med att ekonomin var styrande till skillnad från de faktiska försvarsbehoven. ”Regeringen vill understryka att den föreslagna utvecklingen mot ett mer tillgängligt försvar bara kan ske i den takt som ekonomin medger”.
Försvarsmaktens insatsorganisation var därmed nere på rekordlåga nivåer. I huvudsak utgörs verkansdelarna av 100 stridsflygplan, sju korvetter, fyra ubåtar och åtta manöverbataljoner med bristfälliga stödfunktioner. Ett av de största problemen som då blev kända för en större allmänhet är de omfattande materielbristerna, det som i media beskrivs som ”det ofinansierade materielberget”. Förbanden saknar stora delar av sin materiel, och den som finns börjar bli föråldrad.
FB 15
Inför försvarsbeslutet 2015 fördes en allt mer intensiv debatt. Det var en allmän uppfattning bland försvarsexperter och debattörer, och framför allt från oppositionen, att alliansregeringen inte hade tagit försvarsfrågan på det allvar som omvärldsutvecklingen dikterade. Ryssland hade inte bara invaderat Georgien, utan nu också annekterat Krim, övat kärnvapenfall mot Sverige[4] i samband med den ”ryska påsken” 2013, hotat med kärnvapen, genomfört en rad mycket stora beredskapsövningar samt påbörjat ett militärt upprustningsprogram av enorm omfattning. Till detta skall läggas undervattenskränkningen av svenskt territorium hösten 2014.
Att öka vår svenska försvarsförmåga i detta farliga läge var nu helt nödvändigt för att bättre kunna möta denna utveckling som närmade sig ett nytt kallt krig. Men när försvarsuppgörelsen presenterades i maj 2015 så kunde vi åter igen konstatera att våra politiker inte hade tagit försvarsfrågan på allvar. Försvarsbeslutet blev förvisso ett trendbrott, då man ökade försvarsbudgeten, men problemet blev att överenskommelsen endast finansierade hälften av försvarsmaktens minimibehov. Ökningen blev endast 10,2 miljarder jämfört med det framställda minimibehovet om 20 miljarder. Man skall dock vara medveten om att dessa 20 miljarder enbart skulle finansiera de mest allvarliga bristerna från det tidigare försvarsbeslutet, inte tillföra några nya förmågor.
Nu blev utfallet således hälften, samtidigt som regeringen ställde krav på att Gotland skulle re-militariseras, och att ubåtsjaktförmågan skulle öka. En ekvation som givetvis inte går ihop. Försvarsbeslutet 2015 renderade därför i ytterligare ett haveri inom svensk försvarspolitik under 00-talet.
Baserat på ovanstående korta sammanställning av fyra försvarsbeslut så kan vi konstatera att samtliga dessa beslut, i huvudsak, har påverkat vår försvarsförmåga i negativ riktning. Inledningsvis genom nedskärningar, och därefter genom underfinansiering, och slutligen genom att inte öka förmågan i paritet med omvärldsutvecklingen.
Internationaliseringen
Den andra faktorn som i stor utsträckning har bidragit till den succesiva degraderingen av vår nationella försvarsförmåga är det som jag har valt att benämna som ”internationaliseringen”. Det hela startade i samband med FB 00 och accelererade inför FB 04.
Pendeln svängde nu från det ena ytterläget (invasionsförsvar) till det andra ytterläget (internationella insatser). Plötsligt skulle alla försvarsgrenar och förband försöka hitta sin plats i det nya försvaret, i vissa fall upplevdes denna transformering näst intill desperat.
Man ska inte förledas att tro att det är de genomförda internationella insatserna som jag avser i den här delen, för så är det inte. Felet kan istället häledas till vårt förhållningssätt till det hela, det vill säga det som ledde till internationaliseringen av Försvarsmakten, vilket i sin tur innebar att vi övergav förmågor och funktioner som är avgörande för att kunna försvara Sverige.
Armén låg på framkant, och eftersom brigadstrukturen redan var sönderslagen, så passade den nya organisationen med små förbandsenheter utmärkt för internationella insatser. Även Flygvapnet släppte greppet om det nationella försvaret och började anpassa sig mot internationella uppgifter. Här låg fokus på CAS (Close Air Support) vilket innebär flygunderstöd till markförband under ett totalt luftherravälde, något som inte är applicerbart vid nationellt försvar. Nu etablerades även nya sanningar, som att ”försvaret av Sverige börjar i Afghanistan”[5].
Marinen kom också att gå denna väg. All verksamhet skulle nu ha en internationell prägel och alla marina förband anmäldes till EU styrkeregister. Förbanden skulle nu övas mot ett internationellt tänkbart scenario och vid den tidpunkten möjlig hotbild. Detta ledde till ett antal vägval som påverkade Marinen mer än vad som kanske var avsett från början. Övningarna blev mycket lågintensiva och omfattades ofta av att ligga i en tilldelad ruta i havet och försöka hitta smugglare av olika slag.
Marinens nya huvudfiende vid denna tidpunkt blev terroristen! Terroristen var ett lämpligt objekt eftersom vi fortfarande påmindes om terrorattacken (9/11) mot USA. Terroristattacken mot USS Cole utanför Yemen var en annan händelse som påverkade vägvalet. Hon blev attackerad av en liten båt lastad med sprängämnen. 17 sjömän dog och 39 blev skadade. Svenska flottan skulle nu ta upp kriget mot terroristerna, eftersom många chefer ansåg att det var i den miljön vi skulle verka i framtiden.
Den lilla terroristbåten FIAC (Fast Inshore Attack Craft) blev därmed känd för marinen, och något som skulle bli det mest använda begreppet vid sjöstridsflottiljerna under många år, tillsammans med LSF (Low Slow Flyer) som utgjordes av ytterst okvalificerade propellerflygplan. För att kunna hantera dessa nya hot så lastades det ombord finkalibriga vapen i en omfattning som inte tidigare funnits på ytstridsfartyg, och övningar med flottans huvudvapensystem så som ubåtsjakttorpeder och robotar reducerades till ett absolut minimum.
Interoperabilitet blev nu ett nytt modeord, men eftersom Sverige inte är ett NATO-land så hade man inte tillgång till nödvändiga krypton och datalänar. På grund av detta så var svenska flottan hänvisad till talad stridsledning och målrapportering på okrypterat radiosamband. En återgång till hur det fungerade i marinen på 50-talet.
För ubåtsvapnets del var det svårt att kunna hävda att terroristen var den huvudsakliga fienden på samma sätt som sjöstridsflottiljerna kunde göra. Därför valde ubåtsflottiljen att hårdsatsa på, och sälja in budskapet att man nu var ett underrättelseförband. De tidigare huvuduppgifterna att lokalisera och sänka fientligt överskeppningstonnage och att kunna detektera fientliga ubåtar skulle inte gynna ubåtsvapnet i sin existenskamp i det nya insatta insatsförsvaret.
Minröjningsförbanden påverkades i mindre omfattning. Det fanns fortfarande otroligt många minor kvar på Östersjöns botten. Man kunde dessutom ändra namnet från ”minröjningsoperationer” till ett begrepp som var lättare att sälja in, och som låg oerhört rätt i tiden, nämligen ”miljöoperationer”. Minröjningsförbanden gjorde under den här perioden ett föredömligt bra arbete med att städa i Östersjön. För amfibieförbandet så blev den enda kvarvarande bataljonen delvis ominriktad mot att bli en manöverbataljon som ska kunna strida på land och transporteras med fordon.
I slutet av 2008 fick Försvarsmakten en anvisning att planera för en insats i Adenviken, det som skulle bli ME01 med korvetterna Stockholm, Malmö och stödfartyget Trossö. Terroristen som flottan under många år hade förberett sig för att möta övergick nu istället till att vara Piraten.
Efter insatsen i Adenviken kom så den första vändpunkten, och de nationella övningarna på hemmaplan började återupptas. Ett problem var dock att Försvarsmaktens ekonomi var mycket ansträngd, ett annat var att förbandsmassan i Marinen nu krympt så oerhört mycket att de förband som var kvar på hemmaplan inte hade någon att öva med/mot.
Den slutliga vändpunkten kom dock strax efter att Jan Thörnqvist tillträdde som marinchef då han mycket befriande deklarerade att ”Strid mot en kvalificerad och högteknologisk motståndare ska vara dimensionerande för marinen. Kan vi hantera en sådan situation står vi även inom ramen för detta väl rustade att möta även mer lågteknologiska hot som exempelvis sjöfartsskydd mot pirater i Indiska oceanen”. [6]
Därmed var ordningen återställd och marinen började åter igen, enligt min mening, fokusera på rätt saker.
Marinen har gjort oerhört bra ifrån sig under både internationella övningar och insatser. ML-insatserna utanför Libanon, och ME-insatserna utanför Somalia och amfibieförbandet i Tchad är bara några exempel. Men felet, och det som har påverkat vår försvarsförmåga i negativ riktning, var att pendeln tilläts svänga för långt, ända till det andra ytterläget. Det här innebar att förmågan inom en rad helt avgörande områden reducerades i allt för hög grad, något som vi under de senaste åren har jobbat hårt för att återta.
Sammanfattar man konsekvenserna av internationaliseringen så kan jag konstatera att det innebar en felfokusering inom marinen, där vi helt anpassade oss mot en okvalificerad motståndare. Avvecklingen av ubåtsskyddet fortsatte, och den sjöoperativa helikopterförmågan utgick till förmån för att de sista Hkp 4 anpassades för uppgifter inom Nordic Battlegroup (NBG 08)[7]. Värnplikten avskaffades, armén slutade öva i sammansatta förband. Inom flygvapnet avvecklades hela krigsflygbassystemet. Möjligheten till sjömålsbekämpning inom Flygvapnet höll på att utgå i samband med övergången till JAS 39 C/D då Försvarsmakten inte beställde någon integration av roboten. Vi räddades här av Thailand som beställde robot 15 till sina flygplan, och därmed så fick Sverige det på köpet[8], något vi idag ska vara väldigt tacksamma för.
Jag vill ånyo poängtera att man måste skilja på internationella insatser och internationaliseringen av Försvarsmakten. Det förstnämnda har vi utfört föredömligt, samtidigt som det sistnämnda i vissa avseenden har varit direkt skadligt för vår försvarsförmåga.
Politiskt förhållningssätt till försvarsfrågan
Det politiska förhållningssättet till frågan om försvar och säkerhet är givetvis hårt knutet till försvarsbeslut och ekonomi, men det är trots det en påverkande faktor som måste belysas. Försvarsberedningens slutsats från 2004 kring rysk militär förmåga blev att landet fortsatt skulle komma att ha ”en mycket begränsad konventionell förmåga att genomföra större militära operationer, vilket inte bedöms ändras på tio års sikt”[9]
Det är givetvis lätt att vara efterklok och idag säga att beredningen hade fel. Istället kan man konstatera att försvarsberedningens rekommendation vid ett försämrat omvärldsläge var helt korrekt. ”Efter allvarlig och långvarig säkerhetspolitisk försämring kommer det att krävas flera successiva beslut av regering och riksdag för att kunna möta allvarligare hot mot riket”[10]
Men det här sätter också fingret på frågan om politiskt förhållningssätt eftersom politisk nivå ännu ej har tagit ett enda beslut av större magnitud som har bidragit till att bättre kunna möta allvarligare hot i enlighet med vad 2004 års försvarsberedningen rekommenderade.
Istället gjorde man i princip tvärt om. 2008 tillsatte regeringen det som kom att kallas genomförandegruppen. En låg rad materielprojekt ströks, och lika många reducerades. Det var här som bland annat den planerade luftvärnsroboten till våra Visbykorvetter försvann. Detta skedde samtidigt som Ryssland invaderade Georgien. När riksrevisionen senare granskade ärendet kom man fram till att ”sammanfattningsvis har regeringens besparingar gett negativa effekter i Försvarsmaktens insatsförmågor… Regeringen tycks ha varit medveten om att brister i förmågan kunde uppstå och gjorde medvetna ambitionsminskningar och risktagningar… Riksrevisionens bedömning är att frågan om påverkan på Försvarsmaktens förmåga hamnat i skymundan i genomförandet av besparingarna.”
Det var också här som begreppet ”skönmålning” blev allmänt vedertaget inom försvarspolitiken. Det politiska budskapet som trummades ut var att regeringen stärkte försvarsförmågan, och att man nu skapade ett ”tillgängligt, flexibelt och användbart försvar som kunde möta morgondagens hot som var komplexa oförutsägbara och gränslösa”. Det såg bra ut i alla debattartiklar, men verkligheten var givetvis en helt annan. Underfinansieringen var ett faktum, och ÖB Sverker Göranson försökte gång på gång förklara det prekära läget. Något som nådde sitt crescendo när han i Almedalen 2013 gjorde en liknelse, och förklarade att han skulle tvingas avveckla en hel försvarsgren om inte mer pengar tillfördes.
Men inte ens en rad omvälvande händelser under den här perioden skulle rendera i att regeringen vidtog några konkreta förmågeökande åtgärder. 2009 genomförde Ryssland övningen Zapad där man övade kärnvapenanfall mot Polen. 2011 lanserades det ryska upprustningsprogrammet om 5000 miljarder kronor. Samma år hade vi en befarad undervattenskränkning på västkusten. 2012 konstaterade MUST att spionaget mot Sverige ökade samtidigt som försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren(m) skrev att ”Ryssland drar sig öster ut. Europa är säkrare än på länge”. Drygt ett år senare annekterade Ryssland Krim, och startade ett krig i östra Ukraina.
Efter regeringsskiftet 2014 så skrev moderaternas nya försvarspolitiska talesperson Hans Wallmark en debattartikel i SvD[11] där han bland annat skrev ”just att beskriva verkligheten på ett sätt som människor känner igen sig i, har inom försvarspolitiken stundtals varit svårt för Moderaterna” samt ”med tiden har det etablerats en bild av att Moderaterna inte talar klarspråk i försvarsfrågor. Stundtals har partiet haft ett tonläge som snarast speglat hur man önskat att verkligheten sett ut. Inte hur den faktiskt varit”.
När socialdemokraterna övertog regeringsmakten var det nog många som hoppades på konkreta åtgärder givet det allt mer försämrade omvärdsläget. Inte minst beroende på den hårda kritiken som utdelats i opposition. Men åter igen så uteblev de konkreta åtgärderna, vilket jag beskrev i den första delen om försvarsbesluten.
Det militära budskapet
Det politiska förhållningssättet till försvarsfrågan är i vissa fall tätt knuten till det militära budskapet. Men hur har Försvarsmaktens budskap och prioriteringar påverkat försvarsförmågan?
ÖB Håkan Syrén skrev sommaren 2004 att ”en återgång till den tidigare situationen är utesluten. Nu måste vi istället kunna möta nya hot mot oss som en del av en vidare europeisk och global gemenskap”[12] I samma skrift deklarerade ÖB även att ”vi måste göra upp med de sista resterna av det gamla invasionsförsvaret – inte bara i teorin, utan också i praktiken”[13].
Det är förvisso lätt att vara efterklok. Men vi kan nu konstatera att situationen idag har många likheter med den tidigare och att stora delar från det gamla invasionsförsvaret, som vi gjorde upp med, hade behövts idag.
Ett annat exempel där Försvarsmaktens budskap har påverkat är frågan om Gotland. ÖB Sverker Göranson avrådde från att satsa resurser på Gotland med hänvisning till vårt försvarskoncept med operativ rörlighet.[14] Den tidigare alliansregeringen gick på ÖB:s linje trots att få oberoende försvarsexperter och analytiker delade den bedömningen. I samband med det senaste försvarsbeslutet valde regeringen att överge ÖB:s linje i frågan, vilket innebär att permanenta förband på Gotland nu återinrättas.
Försvarsmaktens budskap har inte heller alltid varit entydigt. I sitt tal[15] under Folk & Försvar i Sälen januari 2015 tog ÖB Sverker Göranson upp den operativa förmågan. ”Det är ett faktum att ökningen av vår operativa förmåga inte är i nivå med den utveckling som Försvarsberedningen förutser kommer att prägla vårt närområde. Ett sådant scenario utsätter oss för ökade och enligt min mening oacceptabla risker”.
Kort senare, efter att vår nya ÖB Micael Bydén tillträdde så var budskapet runt operativ förmåga ett annat. Bara nio månader senare, i oktober 2015 intervjuades ÖB i Studio 1 och budskapet var då att ”jag har svårt att förstå den bild som man kan få berättad för sig utanför Försvarsmakten, att vi har en bristande operativ förmåga och att vi inte är tillräckligt duktiga”. ÖB lade också till att ”I min värld kan jag säga, att vi aldrig har varit bättre än vad vi är just nu. Vår personal har aldrig varit bättre utbildad, vi har bättre övningsverksamhet och vi är bättre tränade”[16]
Det skilda budskapen kan möjligen bottna i att vår nya ÖB vill sätta en positiv bild av vårt försvar istället för att påvisa brister, något som givetvis är bra. Men det finns också en risk att diametralt skilda budskap kan skapa förvirring runt de faktiska försvarsbehoven, vilket i sin tur kan riskera att den politiska nivån kan förledas att tro att försvarsbehoven är tillfredsställda.
Militära utvecklingsprojekt
Det sista området som jag bedömer har inverkat negativt på utvecklingen av vår försvarsförmåga är raden av militära utvecklingsprojekt, något som skulle kunna rendera i lika många uppsatser.
När Försvarsmakten skulle förnyas i samband med FB 00 så startades projektet NBF (Nätverksbaserat Försvar). Kostnaden sägs ha landat på runt fem miljarder, med mycket ringa uteffekt kopplat till faktisk försvarsförmåga.
Visbyprojektet är ett annat utvecklingsprojekt som har kostat oss över tio miljarder. Vi beställde och betalade för sex korvetter men fick fem! Fartygen har idag exakt samma vapensystem som äldre korvetter och det tog hela 15 år från sjösättning av det första fartyget fram till leverans av det sista. Även om fartygen idag är väl fungerande, så ställer jag mig tveksam till att Försvarsmakten i framtiden ska ge sig in i liknande utvecklingsprojekt.
Det finns en rad andra projekt inom ramen för det nordiska samarbetet som i olika grad har havererat. Det uttalade syftet med de samnordiska materielprojekten var att ”på ett kostnadseffektivt sätt öka respektive lands försvarsförmåga”. Men utfallen visar tyvärr allt för ofta på havererade samarbeten och kompromisslösningar som följd. När Helikopter 14 skulle anskaffas värderade regeringen ett nordiskt samarbete högre än att Försvarsmakten skulle få den bästa helikoptern. I det nordiska ubåtsprojektet Viking så drog sig först Norge ur, och därefter Danmark, och projekthaveriet var ett faktum trots många investerade skattemiljoner. Den splitterskyddade granatkastaren AMOS är ett annat projekt där först Norge och Danmark drog sig ur, sedan Sverige på grund av alliansregeringens besparingar på försvaret 2008. Projektet kostade enligt riksrevisionen Sverige 860 miljoner med utebliven förmåga som följd.
Archerprojektet skulle däremot slå belackarna på fingrarna. Man avvecklade Sveriges sista 48 artilleripjäser för att återanvända delar till 24 nya Archer vardera till Sverige och Norge. Projektet framhölls som det goda exemplet, där Sverige skulle spara 400 miljoner genom samarbetet. Men även detta samarbete havererade. Norge drog sig ur på grund av förseningar och låg tilltro till systemet, vilket innebär att Sverige kan komma att få bära alla kostnader på egen hand.
Baserat på ovanstående blir det därför svårt att hävda att försvarsförmågan har ökat i paritet med kostnaderna för alla dessa projekt.
Sammanfattning
Om man sammanfattar dessa fem områden kan man förenklat säga att:
- Samtliga försvarsbeslut har i grunden varit underfinansierade
- Internationaliseringen har inverkat menligt på den nationell försvarsförmågan.
- Våra politiker har följt och debatterat den försämrade omvärldsutvecklingen, men inte vidtagit några konkreta åtgärder för att möta den
- Försvarsmakten har bidragit till att accelerera internationaliseringen, och i vissa fall har man ej varit entydiga i sitt förmedlande budskap.
- Utvecklingsprojekt och nordiska samarbeten inom materielområdet har sällan bidragit till ökad försvarsförmåga.
Ovanstående faktorer har i olika grad, och på olika sätt inverkat på uppbyggnaden av vår försvarsförmåga, och möjligen kan denna text bidra till en påminnelse om eftertänksamhet inför framtida vägval där vi måste tillse att:
- Försvarsbesluten blir realistiska, långsiktiga och finansierade.
- Basförmågor vidmakthållas, även vid ett förbättrat omvärldsläge (jmf internationaliseringen).
- Förhållningssättet till omvärldsläget tas på allvar av våra politiker, inte bara i teorin, utan även i praktiken.
- Försvarsmakten måste framställa försvarsbehoven utifrån faktiska omständigheter, och inte utefter vad man kan förväntas få igenom ekonomiskt.
- Kostsamma utvecklingsprojekt måste undvikas. Försvarsförmåga, låg kostnad och hög leveranssäkerhet måste vara vägledande.
Slutligen tål det att påminnas om att försvarsförmåga är något relativt! Det innebär att om vi satsar 10 miljarder på att öka vår förmåga samtidigt som vår motståndare satsar 5000 miljarder, så har vi inte åstadkommit annat än en kraftfull relativ förmågereducering. Det är något som ofta glöms bort i den försvarspolitiska debatten.
Fotnoter:
[1] Budgetunderlag för år 2004, Försvarsmakten, 2003-02-28, http://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/budgetunderlag/budgetunderlag-2004/bu04_hdok_2004_med_bilagor.pdf
[2]”Nya garnisonen kostar 780 miljoner”, SR P4 Gotland, 2016-05-02, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=94&artikel=6422704
[3] ”Ett användbart försvar”, Regeringens 2008/09:140, 2009-03-19
[4] ”Ryssland övade kärnvapenanfall mot Sverige”, DN, 2016-02-02, http://www.dn.se/nyheter/sverige/ryssland-ovade-karnvapenanfall-mot-sverige/
[5] Försvarspolitisk talesperson Håkan Juholt (s), http://www.svd.se/folkpartiet-vill-skapa-ny-varnplikt
[6] ”Nationella övningar lägger grunden”, Jan Thörnqvist, Marinbloggen, 2012-05-08
[7] ”Helikoptrar till NBG försenade”, Försvarsmakten, 2007-12-17, http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2007/12/helikoptrar-till-nbg-forsenade/
[8] ”Den icke existerande vapenarsenalen”, Wismans Wisdoms, 2013-09-04, http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2013/09/fortsatt-om-den-icke-existerande.html
[9] ”Säkrare grannskap – osäkrare värld”, Regeringskansliet, 2003-02-27, http://www.regeringen.se/contentassets/7c5b30f0b33a451899d217085be6d765/sakrare-grannskap—osaker-varld
[10] Ibid
[11] ”Tid för klarspråk om försvaret”, Hans Wallmark, SvD Brännpunkt, 2015-01-11, http://www.svd.se/tid-for-klarsprak-om-forsvaret
[12] ”Vägen framåt”, ÖB Håkan Syrén, Försvarsmaken, 2004
[13] Ibid
[14] ”Försvarsmakten avråder från att satsa resurser på Gotland”, SR, 2015-04-28
[15] ”Förutsättningar inför ett nytt försvarsbeslut”, ÖB Sverker Göranson, Folk & Försvar Sälen, 2015-01-12, http://www.forsvarsmakten.se/siteassets/3-organisation-forband/overbefalhavaren/tal-och-debattartiklar/tidigare-obs-tal-och-debattartiklar/150112-forutsattningar-infor-nytt-forsvarsbeslut-ob-sverker-goranson-anforande-vid-folk-och-forsvar-2015-webb.pdf
[16] ”Nya ÖB räds inte ryssen”, Sveriges Radio Studio 1, 2015-10-02, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6269704
KKrVa studie ”Hotet” – några slutsatser avseende Försvarmaktens utveckling
I Almedalen presenterade Kungl Krigsvetenskapsakademien studien ”Hotet” där ryska medel och metoder vid ett eventuellt framtida angrepp mot Sverige analyserats (se länk http://kkrva.se/hur-kan-sverige-angripas). Studien ska ligga till grund för fortsatt arbete inom Akademien för hur Försvarsmakten bör utvecklas. Detta arbete kommer att ske under det närmaste året och omfatta detaljerade analyser av bland annat: svagheter och styrkor i dagens organisation, behov av olika vapensystem och funktioner för att möta de beskrivna hoten, möjligheter att utnyttja ny teknik, nödvändig taktikanpassning och utformningen av olika stödfunktioner. Studien ska också utgöra ett underlag för att analysera det civila samhällets möjligheter att hantera de typer av angrepp som beskrivs.
Utan att föregripa Akademiens kommande arbete kan man av studien redan nu dra ett antal generella slutsatser vilka bör påverka Försvarsmaktens utveckling. Här redovisas några.
Den starka tonvikt som rysk doktrin lägger på överraskning och vilseledning, kopplat till utvecklingen av de ryska stridskrafterna i riktning mot ökad flexibilitet såväl strategiskt, operativt som taktiskt, talar för att vår förmåga till underrättelseinhämtning och underrättelseanalys måste förstärkas. Speciellt viktigt framstår här den operativa underrättelsetjänsten, d v s förmågan att se igenom det ”brus” i form av övningar, beredskapskontroller och andra typer av vilseledning, som kan dölja förberedelser för ett eventuellt angrepp.
Den starka tonvikt som rysk doktrin lägger på överraskning och vilseledning, kopplat till utvecklingen av de ryska stridskrafterna i riktning mot ökad flexibilitet såväl strategiskt, operativt som taktiskt, talar för att vår förmåga till underrättelseinhämtning och underrättelseanalys måste förstärkas. Speciellt viktigt framstår här den operativa underrättelsetjänsten, d v s förmågan att se igenom det ”brus” i form av övningar, beredskapskontroller och andra typer av vilseledning, som kan dölja förberedelser för ett eventuellt angrepp.
Genom att kryssnings- och ballistiska robotar är på väg att bli ”mängdvapen” kan en inledande bekämpning av svenska baser och andra installationer ske både överraskande och med stor kraft. Vår förmåga till snabb spridning (före ett angrepp) av flygplan, fartyg och annan materiel måste förbättras. Likaså kommer det att behövas förmåga att aktivt kunna möta den här typen insatser i speciellt viktiga områden, d v s kunna bekämpa robotar innan de når sina mål.
En angripare har fördelen att välja tid och plats för ett angrepp. Antalet områden i Sverige som kan vara aktuella som anfallsmål kopplat till att flytta fram ryska luftvärns- och sjömålsbekämpningssystem för att hindra Nato att ingripa till försvar av Baltikum är stort.
Vi kommer aldrig att kunna vara på plats med egna stridskrafter i alla de riktningar som kan vara hotade. Många områden kommer att vara ”trupptomma”. Det i kombination med olika typer av förbekämpning, robotar, flyg, sabotörer, cyber m fl, kommer allvarligt att försvåra alla typer av egna tidiga insatser. Våra möjligheter att ”komma igen”, eller utryckt på ett annat sätt, hantera efterhandssituationer, måste därför utvecklas. Förutom att överleva en intensiv förbekämpning framstår här tre förmågor som speciellt angelägna:
- att med olika långräckviddiga system kunna bekämpa en angripare i ett område han tagit, det både för att tidigt kunna påverka honom innan andra egna system kan komma till verkan liksom för att kunna bekämpa hans system inne i ett ”brohuvud”,
- att kunna återta terräng varifrån en angripare kan lösa sin huvuduppgift, det som i grunden föranledde ett angrepp mot Sverige – att med luftvärns- och sjömålsbekämpningssystem försvåra Natoinsatser i Baltikum.
- att kunna påverka en angripares sjö- och lufttransporter och därmed hans styrketillväxt och uthållighet i ett taget område.
Till detta ska läggas behovet av att bädda för att kunna ta emot eventuell utländsk hjälp. Med andra ord, inte göra det omöjligt för någon att hjälpa oss därför att vi inte kan skydda sådana områden och anläggningar dit hjälpen kan anlända. Här ingår även kravet på att skydda såväl det luftrum och de sjöfartsleder som krävs för att förstärkningar ska nå fram.
Det sker också en snabb materielutveckling i den ryska krigsmakten t ex: drönare införs på stor bredd, örlogsfartyg ges efterhand mycket kvalificerad luftvärns- och ubåtsjaktförmåga, stridsfordon utrustas med aktiva motmedel, en ny generation avancerade stridsflygplan är på väg att införas mm. För att möta dessa system krävs från vår sida en kontinuerlig hotbildsanpassning.
Risken är överhängande att det i vissa avseenden redan existerande teknikgapet mellan våra förmågor och rysk förmåga ökar. Det finns därför starka skäl att öka våra insatser när det gäller forskning och utveckling inom sådana områden där vi skulle kunna nå ett försteg jämfört med de hot vi har att möta, och där lämplig teknik inte alltid finns tillgänglig på marknaden. Dessutom, kunskapen behövs för att vara en kompetent upphandlare.
Det scenario i studien som innebar tämligen omfattande strider på svenskt territorium, angrepp på svensk infrastruktur och där också förbindelserna med utlandet skars av, gav vid handen att det civila samhällets möjligheter att hantera en sådan situation var ytterst begränsade. Det är uppenbart att det krävs omfattande åtgärder inom områden som ledning, sjukvård, försörjningsberedskap, ordningshållning m fl, för att säkerställa att samhället på ett rimligt sätt ska kunna klara de påfrestningar som ett krig skulle innebära. Något som också kraftigt påverkar Försvarsmaktens förmåga. Det framstår som klart att Försvarsmaktens möjligheter att verka är starkt beroende av stöd från det civila samhället, tex avseende sjukvård och försörjning av förnödenheter. Det väcker frågan i vilken utsträckning Försvarsmakten, åtminstone i tidiga skeden av en konflikt, kanske några veckor, ska vara beroende av omfattande stöd från det civila samhället för att kunna verka.
Sammanfattningsvis:
Försvarsmaktens förmåga måste bygga på flera ben. Angriparen får inte ges möjlighet att optimera sin plan och sina insatser mot bara en typ av hot när han ska genomföra en operation mot Sverige. Det är kombinationen av olika svenska motåtgärder, och den eventuella möjligheten att även andra länders stridskrafter kan agera i och i anslutning till Sverige, som tvingar honom till en stor och komplicerad och därmed riskfylld operation. D v s skapar den tröskel som skulle kunna avskräcka från ett angrepp.
Den idag planerade (finansierade) utvecklingen av Försvarsmakten innebär att den varken kommer att ha det nödvändiga antalet förband av olika slag, eller kunna förnyas tekniskt i tillräcklig utsträckning, för att skapa en trovärdig avskräckningseffekt. Det vare sig den ska agera ensam eller tillsammans med andra i händelse av ett angrepp mot Sverige.
Nästa års studier tar därför bl a sikte på att inte bara analysera och föreslå medel och metoder, nya som gamla, för att möta de hot som beskrivits i årets studie utan även att försöka beskriva och kvantifiera tänkbara försvarsmaktsstrukturer för att möta de hot som skulle kunna vara aktuella i framtiden.
P.S. Ovanstående är mina egna slutsatser, de har inte förankrats hos övriga medlemmar i den arbetsgrupp som deltog i studien ”Hotet”.
Kan Finland och Sverige räkna med en gratis middag vid Natos bord?
av Yrsa Grüne ”En kontinuerlig utveckling av det militära samarbetet med Nato är en av de viktigaste delfaktorerna för att Finland ska kunna upprätthålla och utveckla det nationella försvaret och kapaciteten att försvara sitt eget territorium. Finland fortsätter med sitt omfattande deltagande i Natos övningar och utbildningsverksamhet.” Bland annat så står detta i Finlands regerings […]