Moderaternas svaga icke besked om försvaret.

Jag har på riksdagens frågestund ställt följande fråga till försvarsminister Karin Enström (m) : Är ni beredd att göra ett omtag och återuppta förhandlingarna med socialdemokraterna för att garantera försvarsmakten en mer hållbar ekonomi i framtiden ?

Jag får inget svar, utan Enström svarar enligt principen anfall är bästa försvar och hänvisar till hur socialdemokraterna ska kunna göra upp med vänsterpartiet och miljöpartiet. Det är svagt. Enströms icke-svar löser inte ett enda problem utan ingår bara en överpolitiserad skuggboxning inför valet.

Regeringens politik innebär en ökning med försvarskostnaderna med 1.1 miljarder fram t o m 2018. Det kommer inte att räcka för att klara det ekonomiska bortfallet från den uteblivna schweizaffären, löser inte det underliggande kostnadstrycket när det gäller materiel och förband. Därför har vi socialdemokrater föreslagit en ökning med 2 miljarder till 2018, dvs 900 mkr mer än regeringen. Deras motbud var mycket låga 75 miljoner. Vi tackade självfallet nej!

Försvarets ekonomi borde nu lyftas över partipolitiken. Det vore en bra signal till ett oroligt närområde. Enström(m) borde kunna bättre och se problemen i sak istället för att fly ifrån ansvar och inte svara på min enkla fråga. Vill man inte göra upp så är det bättre att säga nej direkt. Då kan väljarna förhålla sig till detta föga konstruktiva förhållningssätt.

Fem partier är helt överens om innehållet i försvarsberedningens rapport. Men ekonomin kommer inte att hålla. På den punkten har en bred palett av partier från höger till vänster en hemläxa att göra ! Vårt erbjudande om en realistisk uppgörelse om försvarets ekonomi kvarstår.

Andra bloggar om:

Borgerligheten spricker i försvarspolitiken !

Ena dagen så betecknar statsminister Fredrik Reinfeldt försvaret som ett ”särintresse”. En kort tid däreffter så talar vice statsministern Jan Björklund om att försvaret behöver mer pengar och att armen bör fördubblas. Regeringen spricker därmed upp helt och fullt inför öppen ridå.
Verkligheten innebär att var femte soldat idag hoppar av sin tjänstgöring i den nya yrkesarmen. PÅ materielsidan finns det stora ofinansierade behov inför framtiden. De moderata försvarspolitikerna med försvarsminister Karin Enström i spetsen skönmålar och ger en bild av försvaret som inte stämmer med verkligheten.
Uppenbart är att regeringens svaga insatser där försvarsministern är nöjd med det s k enveckasförsvaret kompletterat med statsministerns tal om särintresse kraftigt gör att regeringens trovärdighet eroderar. Försvarsberedningen som nu arbetar med en säkerhetspolitisk analys och därefter ska dra slutsatser om framtidens försvar av Sverige har därför en än viktigare uppgift. Den måste ha integritet nog att inte låta sig styras av finansdepartementets besparingsiver eller statsministern olyckliga och ogenomtänkta uttalanden.
Det återstår att se om den borgerliga alliansens ledamöter i beredningen klarar det provet ! Eller är det nu så att den borgerliga splittring som länge legat under ytan och grott nu kommer att blomma ut ?
I grunden så behövs breda överenskommelser om försvars- och säkerhetspolitiken. Det handlar om att skapa stabilitet. Men när regeringen tackar nej till att stabilisera ekonomin i JAS-projektet där det fattas 5.5 miljarder de närmaste tio åren så verkar man i motsatt riktning. Man agerar inte konstruktivt.
En viktig orsak till den spektakulära debatt som nu äger rum om försvaret är regeringens bristande handlag och ointresse. I andra länder så ställer man sig verkligen frågande till varför statsministern säger att försvaret är ett ”särintresse”. Jag har själv mött dessa förvånade frågor. Statsministern är ett av problemen för trovärdigheten i svensk försvars- och säkerhetspolitik !

problemen för svensk försvars- och säkerhetspolitik !

problemen

Andra bloggar om:

Ska framtidens försvar domineras av MÖP, militärt överintresserade personer ?

Snart är det den 1 juli och då upphör värnpliktssystemet i Sverige. Värnplikten har varit ett av de sociala kitten som hållit ihop vårt land. Det skingras nu för ett yrkesförsvar där militären själv är rädd för att ”möpare” ska tränga sig in. MÖP betyder militärt överintresserad person.

Värnplikten har gjort att det svenska försvaret bland annat vid utlandsoperationer visat sig ha mycket dugliga soldater. Men den har också gjort försvaret av Sverige till en angelägenhet för hela svenska folket. När det kalla kriget tog slut så ändrades också förhållandena och det har i sin tur lett till ökad kraft bakom krav på yrkesförsvar.

Just för att försvaret succesivt inte ska befolkas av s k MÖP, för att använda militärens egen beteckning, så är den folkliga förankringen viktig. Det hade gått att behålla dagens mönstrings- och värnpliktssystem trots små utbildningskullar. Som helhet hade det gett både bättre förankring hos svenska folket, bättre rekryteringsmöjligheter till hemvärnet och en bättre blandning av kompetenser och bakgrunder i förbanden.

Inom några år är risken stor för att försvaret har fjärmats från folkligt intresse och engagemang. Det skulle i så fall vara ett stort bakslag. Det renodlade yrkesförsvaret kan visa sig vara en stark nackdel för dels försvarets roll i samhället, dels förutsättningarna för att rekrytera rätt personer.

NOterbart är också att högerregeringen drev igenom denna stora förändring utan en blocköverskridande överenskommelse. Det vittnar inte om långsiktighet i tänkandet utan om en vilja att kompromisslöst diktera villkoren med egna uppfattningar som utgångspunkt. Det är inte särskilt klokt när det gäller försvars- och säkerhetspolitiken.

Andra bloggar om: