av Mats Bergquist Debatten om vårt förhållande till NATO, som varit mera intensiv de senaste två åren än sedan alliansen bildades 1949, försummar ofta en grundläggande aspekt. När anhängare av ett medlemskap pekar på att vi inte kan försvara oss själva längre, att vi ju redan genom vårt nära samarbete mer eller mindre är inne […]
Sökresultat för: Org 18
Rätt tänkt, men varför gjordes ingenting under åtta år?
Frågan om Sveriges förhållande till NATO är ett ständigt återkommande ämne i försvarsdebatten. Debatten förs till och med på Aftonbladets kultursidor med jämna mellanrum. Häromdagen skrev Socialdemokraterna en debattartikel och nu svarar Moderaterna.
Socialdemokraternas paradnummer är att närma sig NATO så mycket som man bara kan, och bidraga med så mycket som möjligt vilket bevisas ännu en gång genom Åsa Lindestams m.fl debattartikel i SvD. Socialdemokraternas logik i den här frågan är helt obegriplig. Det är som att odla, göda och vattna sin åker men aldrig någonsin skörda, inte ens om man skulle svälta. Att förespråka ett medlemskap i NATO, och därmed också åtnjuta det som NATO kan erbjuda i form av kollektivt skydd verkar vara som att svära i kyrkan för varje socialdemokrat.
Men även Moderaternas logik är helt obegriplig. I dag skriver f.d. försvarsminister Karin Enström och försvarspolitikern Hans Wallmark en replik i SvD på Lindestams artikel. I sak har duon Enström och Wallmark helt rätt. De anser att det är fel att inte utreda ett NATO-medlemskap, och de anser att det går för långsamt..
Problemet är att vi inte gör det tillräckligt snabbt och inte har tagit beslut om att bli ett medlemsland. Den rödgröna regeringen måste se verkligheten för vad den är, släppa taget om den svenska militära alliansfriheten och snarast sätta upp en färdplan mot ett svenskt Nato-medlemskap, med målet om en ansökan nästa mandatperiod.
Ett Nato-medlemskap är det enda försvarssamarbete som på lång sikt stärker Sveriges säkerhet och förmåga.
Som sagt, jag yrkar bifall till allt det som Enström och Wallmark skriver i sin artikel. Men frågan som de båda moderaterna måste ställa sig själva blir då, varför gjorde vi själva inget åt saken under våra åtta år i regeringsställning? Karin Enström var till och med försvarsminister och satt därmed i regeringen!
Men kanske var det Reinfeldt ensam som satte agendan, och de övriga fick snällt sitta tysta? Så sent som för ett och ett halv år sedan sa f.d. statsminister Reinfeldt att…
”Ett svenskt Nato-medlemskap är inte aktuellt”.
tydligare än så kan det knappast bli. Hans Wallmark har tidigare själv uttryckt sig skeptiskt till den NATO-uredning som han idag förespråkar.
Jag är inte säker på att en utredning löser problemen. Långsiktigt behövs en seriös Nato-debatt, men jag har svårt att se någon socialdemokrat delta i den, säger Hans Wallmark.
Under sina åtta år vid makten, med alla möjligheter att baxa igenom ett NATO-medlemskap så valde man istället att då låta Socialdemokraterna avgöra saken genom att inte göra någonting. Karin Enström som i dag är för en anslutning mot NATO höll sig väldigt passiv under sin tid som minister i den här frågan. Vi kan därför konstatera att alla andra har gett Socialdemokraterna monopol på frågan oavsett om de sitter i regeringsställning eller inte. En mycket märklig situation. Frågan är vad som händer om Moderaterna åter igen hamnar i regeringsställning efter valet 2018? Kommer man att hålla sig till den linje man skriver om idag, eller backar man till tidigare linje, d.v.s. att låta Socialdemokraterna fortsätta bestämma?
Hans Wallmark sitter även med i den grupp om fyra personer som ska föreslå Alliansens väg mot en valseger 2018. Här behöver man ha en tydlig samsyn om såväl försvaret som frågan om NATO.
En omedelbar utredning av ett medlemskap i NATO är bra på flera sätt. Den hade nämligen tvingat Socialdemokraterna att på riktigt motivera sitt konsekventa nej-sägande och därmed tvingas till att väldigt konkret redovisa alternativen med dess konsekvenser.
Jag är rätt säker på att Peter Hultqvist vet att Sverige inte klarar sig själva vid ett angrepp, han vet också att vi inte kommer att kunna förvänta oss stöd från NATO, och han vet att samarbetet med Finland är långt i från tillräcklig. Frågan är om övriga socialdemokrater har förstått det? Miljöpartiet och Vänstern befinner sig på en helt annan planet i denna fråga.
I en framtida omröstning i riksdagen så bedömer jag risken som stor att SD kommer att bli vågmästare – även i den här frågan. Även om SD likt Socialdemokraterna har varit motståndare till NATO så börjar det höjas mer förnuftiga röster inom partiet som har insett det som Moderaterna nu propagerar för så jag håller det inte för osannolikt att det kan ske en omsvängning även här.
Med tanke på att en majoritet av svenska folket nu säger JA till NATO så borde det avspeglas även inom politiken. Att inte ens – på allvar – utreda frågan är både oseriöst och oansvarigt.
Ny intressant information
I fredagens SvD skrev jag i min kolumn kortfattat om de märkliga omständigheterna runt fyndet av den ryska ubåten SOM, något som jag i en lägre version också har avhandlat här på bloggen. Men nu har det kommit fram ytterligare mycket intressant information som skulle kunna förklara vissa detaljer runt fyndet.
Jag blev under fredagen kontaktad av Ritva Rönnberg, reporter på TV4, som hade en hel del intressanta saker att berätta efter att hon hade läst min kolumn. Vad hon berättade för mig återfinns att läsa i en ny kolumn hos SvD. Då TV4 inte hade för avsikt att göra något med detta i nuläget så bedömde hon att det förmodligen skulle intressera mig och säkert många andra.
Efter att jag två gånger stämt av med Rönnberg att jag hade uppfattat det hon berättade helt korrekt så kontaktade jag Försvarsmakten och informerade om de uppgifter jag hade erhållit, även om det hela egentligen inte är en fråga för Försvarsmakten med hänsyn till vrakets ålder. Uppgifterna är i mina ögon mycket intressanta. Huruvida det faktiskt förhåller sig så som Rönnberg har uppgett låter jag vara osagt, men mycket tyder på att det kan stämma. Men osvuret är alltid bäst.
Vi har tillsammans diskuterat huruvida det skulle kunna handla om någon sammanblandning med någon annan ubåt från VK1, men hennes uppgifter runt omständigheterna stämmer vad jag kan se inte in på något annat känt vrak.
Ett alternativ som vi diskuterade är den ”Tsar-Ryska” ubåten Bars (Snöleopard) som sjönk året efter SOM, d.v.s. 1917. Men den ubåten hittades av sjömätningsfartyget Jacob Hägg så sent som 2009 och inte 2002. Dessutom ligger den inte på svenskt vatten, utan ca 30 NM nordost om Gotska Sandön. Rönnberg utesluter att det skulle handla om den här ubåten. Vad jag vet så finns det inga fler kända ryska ubåtar från VK1 på Östersjöns botten, varken återfunna eller icke återfunna sådana. Däremot finns ett stort antal sänkta VK2-ubåtar i Östersjön, men här var Rönnberg tvärsäker, den hon fick information om 2002 var en ”Tsar-rysk” som sjönk under första världskriget.
Det är dock inte alls säkert att Försvarsmakten som myndighet känner till något om detta, det var enligt Rönnberg även en annan myndighet inblandad då det hela begav sig.
Om jag tillåter mig själv för en stund spekulera fritt. Om allt stämmer så kan situationen vid det aktuella tillfället möjligen ha bedömts som politiskt känsligt om det skulle visa sig att det var en ny ubåt som man hade hittat på havets botten, långt in på svenskt vatten. Det är även Rönnbergs egen teori. Möjligen ville man undvika samma spekulationer som vi förra veckan fick runt fyndet av SOM. Av den anledningen kan uppgifterna möjligen ha hanterats av enstaka individer med uppgift att fastställa identiteten på vraket, och som därefter överlämnades till UD? All information är inte alltid avsedd för alla, och det organisatoriska minnet suddas ofta ut när personal omsätts. Så är det i all verksamhet. Men som sagt, hur det hela förhåller vet vi inte och det här är enbart ett försök till att försöka finna en rimlig förklaring.
Oaktat detta så bedömer jag Rönnbergs uppgifter som mycket intressanta då de stämmer väl in på de faktiska omständigheterna runt SOM.
Men nyckeln till detta bör således finnas hos UD om uppgifterna stämmer.
 |
| Ritva Rönnberg TV4 |
Uppföljning av omständigheterna runt ubåtsfyndet
 |
| Foto: Chang Frick |
Jag skrev förra veckan ett blogginlägg om turerna runt den ryska ubåten med det märkliga namnet ”Som”. I lördags följde media upp den minst sagt märkliga historien runt den nyfunna ryska ubåten. Nyhetsteam från både Expressen och Nyheter Idag var under lördagen på plats i Grisslehamn där Ocean X Team samt den ryske finansiären Alexey Mikhaylov fanns på plats för att genomföra dykningar på ubåtsvraket.
Expressens artikel är i vissa avseenden lite märklig. Man missar tyvärr flera intressanta sammanhang och därmed så missar man också att ställa de viktiga uppföljande frågorna. Jag återkommer till detaljerna senare i inlägget.
Även Chang Frick från nyheter idag var på plats och gjorde en artikel. För att finansiera detta så sålde han ett videoinslag till ryska propagandakanalen Ruptly/Russia Today. Oavsett detta udda agerande så är hans artikel mycket intressant eftersom Ocean X Team uppenbart var ute och letade efter en miniubåt i stort sett samtidigt som den största ubåtsjakten under 2000-talet pågick i Stockholms skärgård. Personligen ser jag efter min egen granskning inga samband mellan de båda händelserna mer än att det är en intressant slump.
Ocean X Team
Det står nu helt klart att det är ryssen Alexey Mikhaylov som även kallas Max Rite som finansierar den verksamhet som Ocean X Team sysslar med kopplat till ubåten ”Som” och förmodligen även de verksamhet man bedriver med det större fartyget 12. I lördags nyttjades dock en av svenska flottans utrangerade minsvepare, mer känd som en M-båt. Det var f.d. M22 numera med namnet Idskär som man hyrde in vid lördagens dykning. Fartyget ägs enligt uppgift av Rådmansö rederi och hyran betalades av Mikhaylov som själv var i Sverige och följde med ut till vraket. Man hyr in M22 trots att Mikhaylov de facto äger ett annat fartyg som dessutom finns i närheten, på Eckerö.
Det har tidigare skrivits på olika håll om att Ocean X Team behöver pengar. Detta bekräftas när man tittar på företagets nya promotionvideo. Där framgår flera gånger att man ”man riskerar allt” och att de har ”satsat allt de har” på sitt nya projekt. Det Ocean X Team egentligen letar efter är fartyget Kyros. Ett vrak med en Cognacslast värd 30 miljoner som man givetvis vill hämta upp.
Filmen är för övrigt producerad och filmad av en kille med namnet Emil Marczak. Han arbetade tidigare för Försvarsmaktens Combat Camera. Han har utöver promotionvideon för Ocean X Team även gjort en film med fartyget 12 i huvudrollen där man ser att det är ett stort fartyg som Mikhaylov har försett Ocean X Team med.
Ocean X Team har även koppling till ett annat företag subx.se där man säljer tjänster med undervattensfarkoster. Man har både en ny mindre gul ROV och en till synes äldre och större grön ROV som man arbetar med.
Min bedömning från olika intervjuer och inslag är att grabbarna i Ocean X Team har hamnat i den här soppan av en ren slump och är förmodligen endast intresserade av sina egna projekt, och att tjäna pengar på sitt intresse. Det märkliga i sammanhanget är att de har en finansiär i Mikhaylov som plötsligt kontaktade Ocean X Team och inte tvärt om. De verkar till synes inte veta särskilt mycket om sin finansiär förutom att han ger teamet vissa order att följa och tillhandahåller ett stort fartyg.
Alexey ”Max Rite” Mikhaylov
Vad finns det då att finna runt denne finansiär i öppna källor på internet. En intressant sak är att Mikhaylovs egen webbsida, ligger på toppdomänen .SU som står för Sovjetunionen och skulle användas av sovjetiska institutioner. När den ryska toppdomänen .RU sjösattes 1993 så var det meningen att den skulle ersätta .SU helt och hållet men så blev det inte. Ett fåtal använder den fortfarande. Enligt wiki används den bland annat av pro-ryssar i östra Ukraina.
Mikhaylov står faktiskt som registrerad ägare till hela åtta olika webbsidor varav fyra är aktiva idag. Dessa webbsidor är:
MAX.SU
CHELUSKIN.RU
NEPTUNEXPEDITION.RU
QAW.RU
MEGALODON.RU (ej aktiv)
DIVEX.RU (ej aktiv)
EXPLORERSCLUB.RU (ej aktiv)
ICEMATE.RU (ej aktiv)
På webben förekommer dessutom uppgifter att denne ”Max” även har kopplingar till företaget Perseus Ltd. Huruvida detta stämmer är inte bekräftat, men det förefaller så enligt vissa uppgifter. Vad jag kan se så är Perseus Ltd ett guldbrytande gruvbolag med huvudsaklig verksamhet i Afrika där man marknadsför sig som ”One of West Africa’s most aggressive gold explorers”.
Om det inte är guldgrävarföretaget som avses så är det intressant att Perseus också var kodnamnet för en Sovjetisk spion. Men det är givetvis bara ett rent sammanträffande.
Man kan också finna att Mikhaylov driver någon verksamhet med namnet Max Rite Dive Systems.
En av de mer intressanta sakerna runt denne Max är att han, eller någon av hans medarbetare bytte information på sajten tillhörande Ixplorer i anslutning till att Expressen gick ut med informationen runt ”Som”, något som uppmärksammades av Mikael Gräv. Ägarnamnet ändrades från ”Vladimir Mikhaylov” i Moskva till ”Alex Vladimirsson” i Reykyavik. Även här figurerar Perseus Ltd. Mikael Gräv noterade också att servern står placerad hos RIPN (Russian Institute for Public Network) i Moskva. Se tweets här nedan.
Titta på namnbytet på whois-infon om http://t.co/3fvUPJckTg & relatera till Alexey Mikhaylov. Sajt nere. #oceanxubåt pic.twitter.com/SGy0y4kXR0
— Mikael Grev (@mikaelgrev) 27 juli 2015
Också lite intressant var IP-adressen på sajten pekar på att datorn står. #oceanxubåt pic.twitter.com/Smran8rR3D
— Mikael Grev (@mikaelgrev) 27 juli 2015
Lägger man dessutom ihop ett och ett så kan man konstatera att detta twitterkonto i sammanhanget är intressant. Varför då? Jo, för att användarnamnet ”vovafly” är samma som används i en mailadress kopplat till Mikhaylov. Dessutom är webblänken som finns i profilen, yeahracing.ru samma som hostname (se tweet här ovan) på den server där Mikhaylovs företag Ixplorer finns registrerad. Av en händelse så visar dessutom profilbilden en fartyg med någon form av dykfarkost. Möjligen ett rent sammanträffande.
I intervjun med Expressen så vägrar ryssen svara på frågor om finansieringen. Om man vill späda på spekulationerna och bidra till att fler ögon vänds mot detta projekt så ska man göra precis så som han gör, d.v.s säga att saker är hemliga. Då blir alla givetvis väldigt intresserade att gräva vidare i detta.
Ixplorer
Ixplorer är företaget på Island som ägs av Mikhaylov. Där har han enligt webbsidan tre anställda, varav två är islänningar. Den ena av dessa två, Kristina Eldjarn, anställd som Company Managing Director säger till Expressen, absolut ingenting…
Inte heller delägaren Kristjan Eldjarn Johannesson vill uppge hur projektet med att hitta den förlista ubåten har finansierats när Expressen når honom.
– Det är privat information, säger han.
Handlar det om miljontals kronor?
– Det är privat information.Har ni haft sponsorer som hjälpt till med finansieringen?
– Det är också privat information.Varför är det privat?
– Det är information som bara stannar i vårt företag.Finns det ryska sponsorer?
– Jag har aldrig hört något intresse från ryska sponsorer.Delägaren Kristjan Eldjarn Johannesson vill inte ens svara på hur han och Alexey ”Max” Mikhaylov träffats för att sedan ha affärer ihop.
– Det får du fråga honom om, det är också något som jag inte berättar för någon annan, säger han.
En annan av de tre männen på företaget förefaller vara en svensk med namnet Peter Grönqvist. Han är anställd som befälhavare på fartyget 12 som jag återkommer särskilt till här nedan. Grönqvist äger enligt sin egen sida på LinkedIn även företaget Tunapirate Ltd.
Fartyget 12
Tittar man närmare på det intressanta fartyget 12 så kan man komma fram till följande fakta.
Den 13 september 2013 offentliggjorde Mikhaylov på sin webbsida att han hade köpt in ett större fartyg och att det har köpts in genom hans Isländska företag Ixplorer. Fartyget är ett 55 meter långt före detta tyskt lotsfartyg på 760 ton. Ett stort fartyg med andra ord. Det hade tidigare namnet Helene Bleeker. Ixplorer har ytterligare ett stort fartyg med namnet Argo, här finns dock inga fler uppgifter att finna..
Den senast kända hamnen innan fartyget 12 gick in i Östersjön var Palm Beach i USA som man lämnade den 12 mars 2013.
Första gången hennes AIS-signal plockades upp i Östersjön var 18 månader senare, närmare bestämt den 10 september 2014. Då startas AIS på henne och då ligger fartyget förtöjt i Hargshamn. Strax efter att AIS startas ändras statiska data och man byter namn på henne i AIS till namnet 12. Orsaken till att detta märkliga namn antogs är oklart men ett försök till långskott skulle kunna vara att”russia day” infaller den 12 juni. Huruvida det finns något samband vet nog bara ägaren själv, men förmodligen inte. Det är nog bara ett sammanträffande.
Följer man fartyget historik sedan hon kom in i Östersjön så kan man konstatera att hon har varit till sjöss vid ett antal tillfällen och att hennes resor har flera gånger gått till finskt territorium. Dessvärre har hon vid ett antal tillfällen slagit ifrån sin AIS, och vid vissa tillfällen har hon inte haft den startad alls. Hos nyheter idag framkommer att Kustbevakningen och Polisen mötte upp fartyget den 8 september, d.v.s. två dagar tidigare eftersom hon då hade kört omkring med sin AIS avstängd.
International Maritime Organisation (IMO) beslutade redan 2001 att alla fartyg på mer än 300 ton ska använda AIS, och den ska dessutom alltid vara tillslagen när fartyget är under gång, enbart av säkerhetsskäl får den vara avslagen (läs risk för piratattack mm).
Några dagar efter att fartyget 12 låg i Hargshamn så sätter man igång AIS igen, närmare bestämt den 16 september 2014. Då ligger hon mitt i havet norr om Åland. Under resan dit har hon haft AIS avstängd, och därför är det oklart när hon lämnade Hargshamn. Man ändrar då även destinationen till hamnstaden ”BRUNSBUETTEL” vid tyska atlantkusten, för att kort senare ändra till ”BALTIC SEA”. Här ute förefaller man ligga still relativt länge. Därefter går man till en position i närheten av det område som man enligt uppgift har funnit ubåten, någonstans utanför Svartklubben. Här ligger man fram till tiden runt den 21 september. Därefter förtöjer man bedömt Grisslehamn.
I Grisslehamn ligger man enligt AIS-data fram till den 9 oktober 2014 då man återigen går till sjöss. Huruvida man har kört något utan AIS tillslagen i perioden däremellan är oklart. Nu beger man sig in på finskt vatten och ligger där ett antal dagar fram till den 15 oktober då man åter igen går till hamn i Sverige.
Ett område som förefaller ha varit extra intressanta är vid de röda prickarna. Positionen närmast Svartklubben är sannolikt i närheten av platsen där ”Som” ligger. Vid fyra tillfällen förefaller området runt fyren Märket ha varit extra intressant. I detta området ligger bland annat den ryska ubåten S-2 som förliste 1940 då hon gick på en mina. Men där råder enligt uppgift dykförbud.
 |
| AIS-data från fartyget 12 i perioden från 1 januari till 31 oktober 2104 |
Tittar man på verksamheten med fartyget 12 efter oktober månad så kan man konstatera att hon den 6 november gick från Grisslehamn. Även den här gången gick hon till positionen på finskt vatten strax utanför den finska staden Rauma där hon låg fram till den 9 november. Den 11 januari i år (2015) körde man över henne till Åland och Eckerö hamn där hon enligt AIS-data har legat sedan dess.
I skrivande stund, d.v.s. klockan 18.30 den 4 augusti så lämnade Alexey Mikhaylovs fartyg MS 12 Eckerö på Åland och satt kurs nord-ostvart mot Rauma.
Bilder på fartyget 12 återfinns på Marine Traffic.
Första dykningen på ubåten Som
I lördags var alltså Ocean X Team ute och dök på fartyget ”Som” där man enligt sin egen film på youtube gjorde sitt första dyk. Det som slår mig när jag tittar på den här filmen, och även tidigare bilder från teamets ROV-kamera är att mängden bottensediment på ubåten till synes varierar rätt kraftfullt. Tittar man på själva skrovet så finns det relativt mycket sediment. Men på själva tornet med luckan och ventilen så är det inte alls lika mycket. Det var endast bilder på ”den rena delarna” som visades för Expressen, inte skrovet med mängder av sediment. Man skulle nästan kunna tro att någon har varit där nere tidigare och borstat bort sediment från vissa delar. Men detta är givetvis enbart spekulationer som saknar grund. Ett sammanträffande.
Sammanfattningsvis
…så går det inte att sammanfatta detta blogginlägg på ett enkelt sätt. Det är som vi kan konstatera en rad märkliga omständigheter runt detta fynd som har satt Ocean X Team i en märklig och förmodligen oönskad sits. Jag tror som jag har skrivit tidigare att teamet inte har några onda avsikter eller någon dold agenda mer än att man vill dra in pengar till sin verksamhet på olika sätt. Ett sätt är att sälja en story till Expressen, ett annat att ordna en finansiär.
Men det intressanta är det som Expressen missar att ställa följdfrågor runt trots att vissa fakta ligger framför näsan. Den första saken berör finansieringen som enligt Mikhaylov är ”hemlig”. I intervjun säger han att ”min uppgift är att föra samman släktingar till de som dog i detta”. Den omedelbara följdfrågan som inte ställdes borde då ha varit ”på uppdrag av vem”?
En annan intressant detalj är att mikhaylov först säger att han inte alls har varit i ryska Marinen.
– Självklart inte. Jag har aldrig varit i den ryska marinen.
När han senare konfronteras med uppgifter som finns på webben så erkänner han att han har varit i en sprängpatrull, tränat för detta i fem år och att det var som dykare i en underavdelning till ryska flottan i vita havet. Följdfrågan borde ha varit varför han först nekade till att ha tjänstgjort i den ryska marinen när han enligt egen senare utsago var där i hela fem år?
En tredje och mycket intressant sak som enbart framkommer i videoklippet och inte i artikeltexten är sekvensen när Mikhaylov pratar om arkivforskning och säger att han har 2-3 anställda som sysslar med att leta i ryska arkiv… Det här svaret verkar helt gå reportern förbi. Vilken privatperson har tre anställda arkivforskare?
En fjärde intressant detalj framkommer i klippet från RT. Där säger Mikhaylov att han ska föra hem jord från vrakplatsen till en kyrkogård nära St Petersburg i Ryssland. Han ska ta upp det från havets botten i små kanistrar. På uppdrag av vem kan man då fundera på? Redan den 29 juli hade Russian Geographic Society, där rysslands försvarsminister Shoigu är en ledamot, ett möte där en expedition till ubåten Som hade diskuterats. Det gick således väldigt fort. Förmodligen ett rent sammanträffande. Organisationen har dessutom uppenbart stort inflytande i Ryssland.
Möjligen har det hela blivit en höna av en fjäder. Men så länge fakta saknas så är det i alla fall en intressant historia med en rad märkliga sammanträffanden. Expressen avslutar dock sin senaste artikel med de två viktigaste och centrala frågorna så länge vi inte vet allt:
Men hur den (ubåten) kunde hittas så enkelt – tack vare ”ryska arkiv” – är fortfarande oklart. Och vem betalar för Alexey ”Max” Mikhaylov och hans dykningar?
Snabbinsatsstyrkor
Reflektion
 |
| Bild 1. Övningsområdets geografiska placering. |
TASS rapporterade tidigare i veckan, V531, att CSTO, Collective Security TreatyOrganization, snabbinsatsstyrka kommer genomföra en övning i Pskov Oblast, närmare bestämt vid det militära övningsfältet, Strúgi Krásnyye.Snabbinsatsstyrkan består av enheterfrån Ryssland, Vitryssland, Armenien, Kirgizistan, Tadzjikistan och Kazakstan, storleken på förbandet är cirka 20,000 man och grundades 2009. Värt att notera är att övningen genomförs vid samma övningsfält som utnyttjades av 106. Luftlandsättningsdivisionen under sin övning14-17JUL2015.
Snabbinsatsstyrkan består i huvudsak av luftlandsättnings- och specialförband. Styrkan är således en lätt och lufttransportabel enhet, som snabbt kan förflyttas i olika riktningar. Styrkan genomförde under maj månad 2015, i Tadzjikistan , en larmövning, 12-22MAJ2015, med över2,500 man, cirka 20 stridsflygplan och över 200 olika materielslag såsom pansarskyttefordon o.dyl.
Någon specifik tidpunkt för övningen definieras ej i rapporteringen, förutom att den skall genomföras före ”Unionsskölden-2015” d.v.s. före 10SEP20151. Erfarenheter från den tidigare, 12-22MAJ2015, genomförda larmövningen, skall även omhändertas under denna övning. Vid Zapad’2013 genomfördeCSTO även en övning med dess snabbinsatsstyrka, vilket kan vara värt att notera i sammanhanget.
 |
| Bild 2. Styrkesammansättning CSTO snabbinsatsstyrka. |
Vad som även är intressant att notera, är att NATO, genomförde en övning, 9-19JUN2015, med dess nya snabbinsatsstyrka, Very HighReadiness Joint Task Force, övningengenomfördes i området Swietoszów – Żagań i västra Polen. Totalt deltog ca 2,100 soldater och över 300 fordon i övningen, deployeringstiden, var 96 timmar till övningsområdet.
Båda organisationerna, CSTO och NATO, förefaller se framför sig sådana konfliktförlopp som kräver snabba och lätt transportabla enheter. Dock förefaller NATO vara mer i efterhand i upprättande och implementering av ett sådant koncept, kontra vad CSTO förefaller vara i dagsläget. Trots att NATO som organisation tidigare har haft ett snarlikt koncept med NATO Response Force – NRF – som grundades 2003.
 |
| Bild 3. Geografisk placering för VJTF övningsområde. |
I sig är det inget ovanligt att CSTO snabbinsatsstyrka övar vid Rysslands västra landgräns, detta har genomförts tidigare, dock är det första gången sedan det försämrade säkerhetsläget mellan Ryssland och Väst uppstod. Samt sedan man brutit kommunikationen mellan å ena sidan NATO och å andra sidan CSTO, man väljer att genomföra en övning vid dess västra landgräns.
Jämför man då, deployeringstider, så förefaller CSTO snabbinsatsstyrka vara betydligt snabbare, då t.ex. en luftlandsättningsbataljon transporterades under 48 timmar till Tadzjikistan från Ivanovo under CSTO senaste larmövning 12-22MAJ2015. I sig är sådana jämförelser irrelevanta då en ”skarp” situation innebär friktioner o.dyl. som ofta gör att fredstida resultat ej uppnås, men i sammanhanget är det värt att notera.
Vad avser övningsscenario har heller inget framkommit kring den nya övningen, den tidigare övningen var inriktad mot en irreguljär motståndare. Dock utifrån övningsscenariot som ”Unionsskölden-2015” har, manöverkrigföring över stor yta, så kan ett scenario som omfattar en reguljär konflikt vara mer trolig, i denna övning med CSTO snabbinsatsstyrka.
Rent tidsmässigt kan övningen som tidigare nämnts ske när som helst intill dess att ”Unionsskölden-2015” påbörjas. Men utifrån scenariot i ”Unionsskölden-2015”, som förefaller vara en reguljär konflikt, finns stora operationella vinster att dra, genom att påbörja CSTO övning strax innan, d.v.s. några dagar innan maximalt en vecka innan ”Unionsskölden-2015” påbörjas.
Det scenario man då skulle få, är att en konflikt utbryter, CSTO snabbinsatsstyrka aktiveras och förflyttas till konfliktområdet, övriga manöverförband kraftsamlas därefter till området under tiden som de lätta förbanden fördröjer en framträngande motståndare, slutligen avlöses de lätta förbanden och de tyngre manöverförbanden, påbörjar sin strid. På detta sätt övas en hel funktionskedja, dock är detta ett antagande, hur man skulle kunna öva.
Avslutningsvis så kan den kommande övningen, tydligt påvisa om CSTO kommer fortsätta fungera, främst som en säkerhetsorganisation som förefaller verka i Centralasien med de säkerhetsproblem som finns där. Eller om den även kommer agera tydligare i Centraleuropa, d.v.s. en tyngdpunktsförskjutning, utifrån det nu rådande säkerhetsläget.
Have a good one! // Jägarchefen
Ubåtens öde och Rysslands försvarsminister
Dagens Nyheters rubrik den 25 maj 1916.
Det finns flera missförstånd och oklarheter kring den ryska ubåten Som (på svenska Malen). En del förklaringar följer här nedanför. Rysslands försvarsminister har nu också själv signalerat intresse för ubåten.
Idag (29/7) publicerade DN en artikel av Mikael Holmström som på flera sätt placerar ubåten i ett historiskt sammanhang. Holmström skriver exempelvis att ”Både ryska och brittiska ubåtar opererade nämligen 1915 från Åland mot tysk järnmalmtrafik på svenskt territorium (längs Sveriges syd- och västkust opererade tyska ubåtar).” samt att: ”Den nu återfunna ubåten patrullerade in på svenskt vatten och skulle kanske också försöka sänka malmfartyg på väg till Tyskland.”
Men Mikael Holmström har, liksom jag själv helt nyligen, angett fel datum för ubåtens sista livstecken, alltså kollisionen med Ångermanland (i flera ryska källor felaktigt kallad Ingermanland, ett historiskt landskap söder om Finska viken). Detta med datumet spelar stor roll för att finna mer information. Det var inte den 16 maj krocken skedde, men däremot är den 10 maj delvis sant. Vid denna tid följde Ryssland ännu den gamla julianska kalendern och enligt den var det den 10 maj. Men i Sverige var det samtidigt den 23 maj…
Hur upplevdes krocken egentligen 1916, vad hette den svenske fartygschefen och vilken last hade hans fartyg – tysk last eller? Dessa frågor fann jag idag delvis svar på i det digitala DN-arkiv som man kan få tillgång till som prenumerant. Men söker man där på dagarna just efter den 10 maj finner man inget – man måste känna till det svenska datumet, alltså den 23 maj. I nästa dags DN (24/5) kan man läsa den första nyheten under rubriken ”Ubåtskatastrof i Ålands hav?”:
En egendomlig kollision, om vars utgång för den ena parten man ingenting har sig bekant, inträffade natten till tisdagen i Ålands hav. Sveabolagets ångare Ångermanland råkade nämligen kollidera med en U-båt, som helt plötsligt skar dess kurs. Ångermanland erhöll inga skador. Däremot svävar man i ovisshet om U-båtens öde.
Dagens Nyheter har haft ett samtal med Ångermanlands befälhavare, kapten Abrahamsén, vilken själv befann sig på kommandobryggan då olyckan inträffade. Ångermanland kom från Mäntyluoto, medförande bl.a. 28,665 kolli kärleksgåvor till Tyskland.
Här måste förklaras vad som menas med ”kärleksgåvor till Tyskland”. Av samtida artiklar är det tydligt, nämligen paket till ryska krigsfångar i Tyskland. Bara ett exempel på en annan artikel som förklarar detta tydligare, ur DN den 27 maj 1916: ”Stor last av kärleksgåvor från Ryssland […] Sveabolagets ångare Hudiksvall, som hitkom på fredagen från Raumo, medförde 23,000 postpaket, utgörande kärleksgåvor till ryska krigsfångar i Tyskland och Österrike.”
Men låt oss nu återvända till den första artikeln om kollisionen:
Man hade passerat genom Öregrunds skärgård och kom vid 4-tiden på tisdagsmorgonen ut i Ålands hav vid Svartklubben. Färden fortsattes söderut inom territorialgränsen. Kort efter det ångaren passerat Svartklubben fick rorsmannen syn på ett periskop från en undervattensbåt som uppehöll sig på svenskt område. Undervattensbåten som alltså var i sänkt läge, rörde sig – att döma av periskopet – i ångarens riktning. Plötsligt ändrade den kurs och gick till havs, varvid den kom att skära Ångermanlands kurs. Ombord på ångaren slogs genast back, men det var för sent. Man märkte en svag stöt och ett krasande ljud hördes då kollisionen inträffade. Periskopet försvann, och ehuru fartyget låg kvar en halvtimme på platsen för att bringa hjälp, om så skulle vara behövligt, märkte man intet av U-båten. På vattenytan syntes icke heller något som kunde antyda att båten var läck och höll på att förolyckas.
Kaptenen höll för troligt att U-båten fått en mycket svag törn, som endast skadat periskopet, men icke båten i övrigt. Ångermanland hade icke fått den minsta läcka.
Enär U-båten kom i riktning från land, synes det icke uteslutet att det kan ha varit ett svenskt fartyg. I marinstaben och på sjöfartsdepartementets kommandoexpedition meddelas det att rapport icke ingått om någon olycka. Man trodde icke heller att någon svensk U-båt uppehållit sig på den angivna platsen då kollisionen skulle ha inträffat.
Följande dag, den 25 maj, kunde DN berätta mer under rubrikerna ”Sveaångarens äventyr med ubåten” och ”Ubåten torde själv bära skuld till kollisionen”:
Den uppseendeväckande händelsen i Ålands hav, då Sveabolagets ångare Ångermanland enligt uppgift skulle ha kolliderat med en U-båt, har givetvis föranlett undersökning från de svenska marinmyndigheternas sida.
På förfrågan av Dagens Nyheter meddelar också sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition att det är uteslutet att någon svensk undervattensbåt skulle ha blivit påseglad av Ångermanland på dess senaste resa till Stockholm.
Kapten Abrahamsén på Ångermanland har i anledning av meddelandena i pressen velat fästa uppmärksamhet på att ångaren icke ens ofrivilligt medverkat till någon kollision med U-båten. Då man fick syn på periskopet lät kaptenen i enlighet med rederiets order stoppa fartyget, och detta låg stilla, då U-båten ändrade kurs och styrde rakt mot Ångermanland. För att hindra kollision slog kaptenen back och denna rörelse hade just börjat då U-båten, vilken uppenbarligen sökte gå under ångaren, gick till havs. Om någon skada skett, måste alltså U-båtens chef bära ansvaret härför. Då båten gick fram för att skära Ångermanlands kurs, såg man från ångaren hur periskopet gradvis sänktes. Vid kollisionen låg det endast ett par decimeter över vattenytan mot först omkring 1 meter.
För den som vill veta mer om ubåten Soms sista befälhavare, löjtnant Chrisanf (inte Chrisan) Bugurajev född 1891 i Donkosackernas land i nuvarande staden Belaja Kalitva, så kommer här hela hans namn på ryska: Хрисанф Константинович Бугураев. Det finns mycket mer att berätta om honom och flera (arkiv)uppgifter finns om honom på ryska sidor, även utlagda för flera år sedan.
Vad gäller nutida reaktioner har det under dagen blivit känt genom ryska statsmedier, även på engelska, att Rysslands försvarsminister Sergej Shoigu uttalat sig för en ”gemensam expedition”, alltså med svenskar, till ubåten. Vilket är en rätt stor omsvängning jämfört med det förlöjligande av Sverige som ryska statsmedier först kom med.
För övrigt kan man studera vad som skedde i Östersjön sommaren före Soms kollision med Ångermanland, alltså sommaren 1915. En benämning är slaget vid Gotland.
Uppdaterad: En ubåt på botten utanför Stockholms skärgård?
Expressen slog på stort idag när man trummade ut nyheten om att en rysk ubåt har hittats på botten mycket nära svensk kust. Spekulationerna i media om vad det kunde vara slog nog tyvärr nya rekord under kvällen, och det var mest spekulationer utan några större inslag av fakta.
Jag tror personligen inte att det är någon ny rysk ubåt som ligger där på botten, jag tror att det här är något gammalt, vilket jag ska försöka härleda med så mycket fakta det går just nu, men utan att försöka fastställa något…
Den 23 juli 2014, d.v.s. förra året frågar en viss Peter Lindberg på ett dykforum på webben om någon har information om den ryska ubåten med namnet ”Som”. Den ska enligt Lindberg ha kolliderat med ett fartyg och sjunkit under första världskriget.
Av en händelse så har en av personerna bakom företaget Ocean X Team samma namn som personen på dykforumet. Nämligen Peter Lindberg. Är det en slump, någon helt annan? Ja kanske, eller kanske inte?
Tittar man på Wikipedia så ska den första ubåten i ”Som-klassen” mycket riktigt ha kolliderat och sjunkit i Östersjön 1916. Längden på ubåten är 20 meter och den är ca 3 meter bred, vilket stämmer dessutom exakt med de uppgifter som kommer från dykarna. Den teorin bekräftades senare även av Per Andersson till Expressen.
Tittar man därefter på bilder från filmen på Expressens webbsida och jämför med bilder från nätet, och i synnerhet namnskyltens placering högt upp på förskeppet och nära den stolpe som sitter på däck ovanför namnskylten så ser det onekligen likadant ut.
Tittar man på ytterligare en bild, en riktig närbild och då jämför en gammal bild på ubåtens namnskylt från den tid då den var operativ, med en bild från dykarnas färska bild som är publicerad hos Expressen så blir saken än mer klar (bilder länk i nedanstående tweet från Christopher Ekström).
— Christopher Ekström (@EkstromChris) 27 juli 2015
Jag tror, jag säger tror, eftersom vi fortfarande inte vet, att det är den ryska ubåten med namnet Som, som sjönk 1916 och som man nu kanske har funnit, och slagit upp stort i media? Jag har kommenterat det hela till SvD då jag anser att man dragit på alldeles för stora växlar med innebörden att det skulle vara en färsk händelse. Bilderna talar nämligen ett annat språk, detaljerna ser enligt min bedömning gamla ut.
– Just nu måste Försvarsmakten få göra sitt jobb och min reaktion är att det dragits på för stora växlar kring att det är vore en rysk ubåt från färskt datum. Det gynnar inte situationen att dra på så här stora växlar i ett tidigt skede, säger Niklas Wiklund.
Om det nu stämmer att det är den ryska ubåt Som man har hittat så var sannolikt Ocean X mycket medvetna om vad man hade hittat när man idag intervjuades i Expressen. Om så är fallet så har man med mycket stor sannolikhet farit med osanning i media. Kanske i syfte att skapa rubriker och PR för det egna företaget? Trots att det dykarna förmodligen kände till vad det var man hittat så säger man att den ”ser modern ut” i intervjun med Expressen. Man säger också att ”den kan vara från 80-talet”. Se intervjun här nedan…
Ännu mer intressant är att titta på kontaktuppgifterna på företagets webbsida, där man har uppgett ”russian contacts”. Det är också intressant vad som framkommer hos GP, dvs att man fått uppgifterna om ubåtens exakta position från företaget iexplore på Island. Även i Expressens intervju med de båda så framgår att det att de hade fått ett tips från ett isländskt företag om att en ubåt skulle ha förlist och ligga på havets botten – bara 1,5 sjömil, 2 750 meter, från den svenska ostkusten. En väldigt exakt siffra på avståndet från land, och således också en väldigt exakt position.
– Vi kan inte släppa några uppgifter om hur det här företaget fick uppgifterna. Men vi kan säga att man hade uppgifter om att en ubåt förlist på den här platsen, säger Dennis Åsberg. Efter bara ett par timmars letande med en undervattensrobot hittade gruppen vad de sökt efter.
Tittar man närmare på det isländska företaget så drivs företaget av en ryss vid namn Alexey Mikhaylov som enligt vissa uppgifter också är chef för ett ryskt ubåtsmuseum…..
Nu återstår att se vad Försvarsmakten kommer fram till så vi förhoppningsvis kan lägga locket även på den här händelsen. Tyvärr fick media igång den ryska propagandakanalen Sputnik innan Försvarsmakten hann gå ut med sin syn på sakernas tillstånd.
Uppdatering 23:30: Ryska Wikipedia har uppdaterat sin artikel om ”Som”
Uppdatering 02:00: Ägaren till företaget Iexplore, Alexey ”Max” Mikhaylov som enligt uppgift har tillhandahållit informationen till det svenska företaget, är enligt en artikel (sidan 33) tidigare dykare i ryska norra flottan, och hans far var officer i ryska flottan. Max har tidigare varit i Sverige och dykt på ubåten S-8 utanför Öland tillsammans med andra svenska dykare.
We returned on August
18th to dive the wreck of the sub again. This time, we had enlisted the help of a Russian dive buddy, Max Mikhaylov, to come with us to Öland. Normally, he is an IANTD instructor and, at the time, ran a dive center in the Maldives. But he just happened to be visiting us when we planned to dive the mys- tery submarine again.For him, the coming dive would be a deeply personal quest. He served as a diver
in the Soviet Red Banner Northern Fleet in the Kola Peninsula and his father was an officer in the Navy. He naturally felt connected to the crew of the sub and was com- mitted to helping us identify her.
Skillnaden mellan internationella insatser och nationellt försvar
Fokus för Försvarsmakten har under stor del av 2000-talet varit internationella insatser. Allt nationellt skulle bort, oavsett hur effektivt det var, och ersättas med system som kunde användas långtbortistan. Genomförandegruppen var kanske kulmen på detta kortsiktiga önsketänkande. Sedan några år tillbaka gäller dock en ökad fokus på nationellt försvar, även om det inte nått fullt ut…
Levande försvarshistoria
Försvarsmakten blir en bättre organisation genom alla frivilliga. Med detta menas ofta alla medlemmar i våra frivilliga försvarsorganisationer. Men det är mer än så. Utan att vara formellt knutna till Försvarsmakten finns det ett stort antal frivilliga som i olika … Continue reading →
Motstånd på ockuperat område
Reflektion
Allmänt.I det århundrade vi i dag lever i, har under dess första decennium visat exempel på olika former av motstånd som kan påminnaom motståndsrörelser. Dess verksamhet kontra dåtidens visar på två (2) historiska faktum. Alla former av ockupation av en stats territorium kommer mötas med någon form av motstånd, väpnateller ickeväpnat, och den ockuperande staten kommer bekämpa detta motstånd.
Den rörelse som motsätter sig ockupationen, väpnat eller ickeväpnat, är vad som benämns motståndsrörelse, denna kan uppstå spontant eller redan i fred vara organiseradför att påbörja sin verksamhet då en ockupation sker.1Nu skall man ej förledas att tro att en motståndsrörelse, går att likna med en folkrörelse, som varje vecka vid samma klockslag genomför demonstrationer för en sak. En ockupationsmakt kommer på alla sätt och viss försöka bekämpa alla former av motstånd mot dess ockupation.
För att en motståndsrörelse skall kunna verka effektivt, så krävs dels en legitimitet för den dels en centraliseradledning. Vad avser legitimitet så skall den vara underordnad den regering som styrde landet innan ockupationen skede, detta innebär då i förlängningen att de är den ursprungligt styrande maktens ”verktyg” inom det ockuperade området.2Det innebär även att alla former av aktioner har en legitim förankring och ej är verk av enskilda intressen. En nationell centraliserad ledning, krävs för att kunna samordna resurserna3 i en vald riktning, för att därmed, mest effektivt, kunna påverka en ockupationsmakt. Sprida aktioner i olika riktningar, ger ytterst lite effekt och kan i slutändan vara destruktiva både för motståndsviljan men även motståndsrörelsen.
Det säger sig själv, att en motståndsrörelse som förbereds innan en konflikt, fungerar bättre, än en som måste påbörja sitt arbeta och organisera sig under de förhållanden som råder vid en ockupation. Detta var en av de slutsatser som drogs efter andra världskrigets, VK II, slut. Likväl varför de flesta västliga länder redan efter krigsslutet, påbörjade en organisering av motståndsrörelser.4 En organiserad motståndsrörelse går igenom tre (3) faser, förberedelser ifred, genomförandevid ockupationoch demobilisering vidbefrielse.
 |
| Bild 1. Bärande pelare för en motståndsrörelse. |
Som tidigare nämnts, så är det ett historiskt faktum att motstånd kommer uppstå av en befolkning mot en ockupationsmakt. I alla former av samhällen finns det vapen, varpå en väpnad kampmot en ockupationsmakt, kan förutsättas ske, likaväl som en ickeväpnad kamp kan förutsättas ske, av de som ej har tillgång till vapen. Detta förefaller man tagit fasta på i den, nedlagda organiserade motståndsrörelsen. Den var organiserad utifrån tre (3) områden, väpnat motstånd, underrättelseinhämtning och flykthjälp samt ickeväpnatmotstånd – psykologisk krigföring.5 Fördelarna med denna form av organisationsstruktur, är att samtliga områden täcks in för en kamp mot en ockupationsmakt, likväl finns en möjlighet att genom en centraliserad ledning, kunna fokusera de olika metoderna i rätt riktning, för att därmed uppnå största möjliga effekt, mot ockupationsmakten.
Förberedelser.För att en motståndsrörelse skall vara effektiv krävs förberedelser i fred, detta var den största lärdomen efter VK II, då oerhört mycket tid var tvungen att avsättas till uppbyggnad av grupper, sambandsvägar osv. för verksamheten, något man i en modern konflikt ej har tid till uppbyggnad för. Således sambandsvägar, ledningsförhållande o.dyl. måste redan i fred förberedas, för att effektivt möjliggöra en motståndsrörelse.
Den tidigare organiserade motståndsrörelsen i Sverige, som lades ned i mitten av 2000-talet6, förefaller varit organiserad utifrån ett underordnande till NATO centrala ledning av motståndsrörelser, dock med nationella förbehåll och ledning av verksamheten.7 Längst upp i organisationsträdet hade man SHAPE, Supreme Headquarters Allied PowersEurope, därunder ACC, Allied CoordinationCommittee, därunder nationell ledning, därefter regional ledning och avslutningsvis motståndsgrupperna.8 Det är således ett väldigt kort organisationsträd, med de fördelar och nackdelar detta medför.
 |
| Bild 2. Exempel på organisationsstruktur i Sverige enl, Reinhold Gejer. |
Organisationen i Sverige förefaller varit organiserad med en nationell ledning, dels en på plats i Sverige dels en i utlandet beredd att överta ledningen,9 därefter under denna ledning fanns ett flertal regionala ledare, under de regionala ledarna fanns därefter motståndsgrupper. Denna organisationsstruktur efterliknar i mångt den struktur som den organiserade brittiska motståndsrörelsen, ”Auxiliary Units”, var uppbyggd efter.10Fördelarna med denna form av organisationsstruktur är givetvis sekretessen man kan uppnå med den, så länge inte den nationella ledningen antingen blir infiltrerad eller dess uppgifter faller i ockupationsmaktens ägo.
Rekryteringen av medlemmar till organisationen förefaller genomförts i tre (3) stadier. Inledningsvis så har celledaren eller den regionala ledaren fattat intresse för en lämplig individ, diskreta förfrågningar om individen genomfördes även i detta stadiet. Passerade individen den inledande kontrollen så genomförde däreftersäkerhetspolisen en kontroll av individen. Passerade individen även denna kontroll så närmade sig slutligen celledaren eller den regionala ledaren individen för rekrytering.11Hur stora motståndscellerna, i Sverige, skulle vara framgår inte i någon dokumentation, men en rimlig förutsättning är att man även här, tittat på den brittiska uppbyggnaden, som bestod av sexmanna celler.12
Ser man till den tidigare svenska organisationsmodellen, så var cellerna kaderorganiserade, d.v.s. ledningen för den fanns men inte motståndsmännen, dessa förutsatte man skulle kunna värvas i händelse av en ockupation, troligtvis en helt korrekt analys.13Fördelarna med denna fredsmässiga uppbyggnad av motståndsrörelsen, är tydlig. En ledning finns, för att kunna ta vid i händelse av ockupation, organisationen är inte stor i fred, vilket minskar riskerna för röjande av hemliga uppgifter m.m. Grunden var oftast att en ledare fanns samt en signalist eller signalister, då dessa var de som tog tid att utbilda.14
Förberedelser i fred innebär även rekognosering för uppgifter man kan tänkas lösas i händelse av ockupation. Förberedelser innebär även t.ex. att lokalisera platser som motståndscellen kan utnyttja för återhämtning, mottagande av materiel, döljande av materiel m.m. faktorerna är är många, men måste tas hänsyn till och förberedas för.15 Har man förberett dessa faktorer i fred, kommer verksamheten i händelse av ockupation underlättas oerhört, likväl minskas risktagningar för de som ingår i motståndsrörelsen.
En viktig del i förberedelser kommer även vara, hur man på ett säkert sätt skall kunna förmedla meddelanden inom ockuperat område, s.k. kurirverksamhet, då dels olika former av sambandsmedel mest troligt avlyssnas dels mycket väl kan vara utslagna p.g.a. kriget. Meddelanden måste komma fram till celledare, som kan vidarebefordra information med hjälp av signalisten. All denna information sammanställs sedan till planer, på lokal, regional och nationell nivå.16
Genomförande.Inledningsvis så bör det belysas att alla former av motståndsarbete, väpnat eller ickeväpnat, är förenat med livsfara för de som deltar i kampen mot en ockupationsmakt. Trots att embryot till en motståndsrörelse skulle organiseras redan i fredstid, kommer den till huvudsak ej kunna skrida till verket omedelbart efter en ockupation, en folklig vilja till motstånd samt acceptans till motståndet måste först finnas. Denna vilja och acceptans kommer troligtvis ej infinna sig omedelbart efter en ockupation, då befolkningen troligtvis befinner sig i ett trauma fortfarande.17
Den del av motståndsrörelsen som däremot omedelbart kan och måste träda i verket, så fort en ockupation skett, är motståndsrörelsens underrättelsebetonade gren.18 Detta är av vikt, om det enbart rör sig om en begränsad del av landet som blivit ockuperad eller stora delar, att man omedelbart och kontinuerligt får information rörande förhållandena inom det ockuperade området. Detta omfattar dels rena militära förhållanden såsom vilken typ av förband, hur mycket förband som motståndaren har inom området m.m. Dels de civila förhållandena inom det ockuperade området, hur behandlas de, vilka restriktioner har införts m.m. Inom ramen för denna verksamhet ryms även s.k. flykthjälp. Detta innebär att man förflyttar individer som av olika skäl och anledningar ej kan finnas kvar inom det ockuperade området m.h.t. deras egen säkerhet.19
Det ickeväpnade motståndet, är troligtvis det första motståndet som kommer påbörjas efter traumat av en ockupation lagt sig. Spektret som ickeväpnat motstånd rör sig mellan, är stort, det kan vara strejker, arbetsmaskning, illegal press, olika former av demonstrationer o.dyl.20 Troligtvis det första som kommer påbörjas vid ickeväpnat motstånd, är olika former av illegal press, då en motståndare kommer censurera och begränsa en befolknings förmåga att få ta del av oberoende nyheter, så kommer behovet vara stort kring just illegal press. Dock visar historien att de som är involverad i just denna form av verksamhet var de som fick högst förluster och flest gripna. Dock är den illegala pressen oerhört viktig, främst för att förmedla oberoende nyheter, höja moralen hos den egna befolkningen och förbereda den för fortsatt motstånd.21 Arbetsmaskning är en annan form som är mycket svår att bevisa även för en motståndare, det kan vara att man gör allt efter ett regelverk, eller reparation av utrustning tar längre tid än nödvändigt osv.
Det väpnade motståndet, bygger främst på två (2) grundprinciper, alla aktioner måste stödja den totala ansträngningen22samt motståndscellen på plats avgör om aktionen är möjlig att genomföra eller ej m.h.t. de faktiska förhållandenasom råder.23 Vad avser den totalaansträngningen, så måste man ofta se det långsiktigt, t.ex. vad händer om man förstör en bro, kortsiktigt så hindras motståndarens verksamhet. Men långsiktigt kan man kanske själv behöva använda den vid en motoffensiv, likväl vad händer om man förstör en fabrik som motståndaren utnyttjar, som kanske behövs den dag landet ej längre är ockuperat. Likväl vilka repressalier mot civilbefolkningen kan man påräkna för aktionen, är de värt det eller ej, dessa frågor och flera måste man alltid ta i beaktande. Vad avser faktiska förhållanden, så kan inte en ledning, i värsta fall flera hundra mil ifrån, motståndscellen, diktera vad som kan göras eller ej, uppdragstaktik måste råda.
Alla former av motstånd, kommer kräva stöd, oaktat hur mycket förberedelser man genomfört i fredstid, så kommer alltid någon form av extern part vara tvungen att stödja motståndet. Det kan bl.a. vara finansiellt, materiellt, personellt stöd men även andra former av stöd som krävs och kommer krävas för att hålla motståndsrörelsen aktiv. Ser man till det ickeväpnade motståndet som t.ex. skedde i de forna Sovjetiska satellitstaterna, så var de avhängt illegalt västligt stöd i olika former. En modern motståndsrörelse kommer även kräva stöd av en extern eller externa parter i händelse av en ockupation.
Demobilisering.En särskild faktor som måste beaktas, är demobilisering av motståndsrörelsen, då ockupationen väl är över. I praktiken innebär detta att samtliga utrustning tas in av den styrande makten i nationen. Likväl kommer det krävas en väl fungerande organisation, som tar vid och upprätthåller lag och ordning, så fort det ockuperade området har blivit befriat, likt de norska polistrupperna vid Norges befrielse.
Framtid.Ovanstående text beskriver mycket kring hur planeringen troligtvis var upplagd under det kalla kriget, i några tidigare inlägg på denna blogg, har motståndskamp beskrivits, finns det då fortfarande ett behov, då man trots allt under inledningen av 2000-talet valde att avveckla den organiserade motståndsrörelsen?
Självklart finns ett behov av en organiserad motståndsrörelse, ser vi till Sveriges geografiska storlek, kontra mängden militära förband, så kommer ett behov finnas. Om ett väpnat angrepp mot Sverige skulle inträffa med en efterföljande ockupation av delar av vårt territorium, så kommer med hög sannolikhet delar av befolkningen inom det ockuperade området efter ett tag, påbörja en kamp mot ockupationsmakten.
För att detta dels skall vara meningsfyllt dels vara framgångsrikt krävs det en organisation som kan utgöra ledningen för denna motståndskamp. Motståndskampen kommer vara tvungen att vara väpnad och ickeväpnad, för att effektivt kunna påverka en ockupationsmakt, sett till den totala krigsansträngningen. Men hur och var skall en sådan ny motståndsrörelse börja?
Ser man till organisation, så är den gamla organisationsstrukturen i mångt mycket duglig, dock krävs troligtvis en något större organisation m.h.t. dagens snabba krigsförlopp. Vad man bör fundera på är även, huruvida organisationen skall ha tillgång till vapen och sprängmedel över tiden. Den gamla organisationen, skall enligt de i texten utnyttjade källorna, ej haft tillgång till vapen utan dessa skulle tillföras i ett skede då en konflikt var trolig, sprängmedel fanns däremot att tillgå över tiden. Ser man till dagens konfliktförlopp, med den snabbhet dessa har, så bör vapen förhandslagras i ett mycket tidigt skede hos organisationerna. Detta utifrån det faktum att åtminstone militära vapen kommer vara svåra att få tag i m.t.p. den förbandsavveckling som skett sedan det kalla kriget.
 |
| Bild 3. Tre militärstrategiskt viktiga områden. |
Rent geografiskt vart bör man börja? Ser man till vårt territorium så finns det tre (3) militärgeografiska/-strategiska områden där en motståndsrörelse bör organiseras, då dessa områden är intressanta för båda parter i vårt närområde. Detta är Gotland, Östersjöutloppet samt Nordkalotten. Dessa tre områden bör inledningsvis prioriteras, därefter kommer storstadsregionerna, Stockholm, Malmö och Göteborg.
Ser man då till uppgifter, bör en renodlad fokusering på inhämtning ske inledningsvis, för att kunna förmedla information rörande militära och civila förhållanden, inom de geografiska områdena. Därefter, då ett sådant system är uppbyggt, kan utbildning påbörjas i väpnat och ickeväpnat motstånd. Ett särskilt fokusområde bör vara till- och utförsel av dels materiel dels personal vad avser Gotland. Slutligen tas ett helhetsgrepp kring den totala verksamheten.
Organisatoriskt bör en ny motståndsrörelse sortera under Försvarsmakten och mer precist underrättelsetjänsten, då den i hög grad troligtvis kommer ha en hög grad av betoning på underrättelseverksamhet en stor del av tiden. Likväl finns det stora vinster med det tidigare arrangemanget med en form av civil kommitté som styr verksamheten, för att dels förankra den rent folkligt dels rent demokratiskt förankra den i samhället.
Tre generella slutsatser avseende ovanstående resonemang:
-
Ur svenska förhållanden kan en motståndsrörelse som bedriver dels väpnat motstånd dels ickeväpnat motstånd, i händelse av en ockupation, vara ett mycket effektivt medel, för att dels fortsätta kampen dels fortfarande hävda svenskt territorium. Vår geografiska utformning lämpar sig mycket väl för olika former av motstånd mot en ockupationsmakt.
-
En modern motståndsrörelse bör i en högre utsträckning vara mer förberedd på att påbörja sin verksamhet än den tidigare var, då dagens moderna krigsförlopp är markant snabbare än dåtidens. Vilket troligtvis kommer ställa högre krav på en mer utbyggd organisation dels personellt dels materiellt. Förberedelser bör även vara genomförda mot troliga allierade i händelse av en krigssituation.
-
En ny organiserad motståndsrörelse måste ha en god folklig och demokratisk förankring, då den i praktiken likt tidigare, kommer vara en dold organisation, med begränsad insyn, där både kunskap och praktisk förmåga kommer finnas till dold kamp. Härvid krävs ett noggrant urval av personer.
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
DN 1(Svenska)
Nationalencyklopedin 1(Svenska)
Sunday Express 1(Engelska)
Frånstedt, Olof. Spionjägaren SÄPO, IB och Palme. Falun: ICA Bokförlag, 2014.
Ganser, Daniel. NATO’s Secret Armies. Ebok. New York: Frank Cass, 2005.
Holmström, Mikael. Den dolda alliansen. Stockholm: Atlantis, 2011.
Palm, Thede. Motstånd och motståndsrörelser. Stockholm: Militärhistoriska Förlaget, 1988.
Warwicker, John. Churchill’s Underground Army. Ebok. Yorkshire: Frotline Books, 2008.
Slutnoter
1Nationalencyklopedin. Motståndsrörelse. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/motståndsrörelseHämtad 2015-07-11
2Palm, Thede. Motstånd och motståndsrörelser. Stockholm: Militärhistoriska Förlaget, 1988, 11, 13.
3Ibid.
Holmström, Mikael. Den dolda alliansen. Stockholm: Atlantis, 2011, 391.
4Ganser, Daniel. NATO’s Secret Armies. Ebok. New York: Frank Cass, 2005, xi.
5Dagens Nyheter. Kanger, Thomas. Hedin, Oscar. Erlanders hemliga gerilla. I ett ockuperat Sverige skulle det nationella motståndet ledas från Äppelbo skola i Dalarna. 1998. http://www.dn.se/arkiv/lordag-sondag/erlanders-hemliga-gerilla-i-ett-ockuperat-sverige-skulle-det-nationellaHämtad 2015-07-11
6Holmström, Mikael. Den dolda alliansen. Stockholm: Atlantis, 2011, 418.
7Ibid, 394,401.
8Dagens Nyheter. Kanger, Thomas. Hedin, Oscar. Erlanders hemliga gerilla. I ett ockuperat Sverige skulle det nationella motståndet ledas från Äppelbo skola i Dalarna. 1998. http://www.dn.se/arkiv/lordag-sondag/erlanders-hemliga-gerilla-i-ett-ockuperat-sverige-skulle-det-nationellaHämtad 2015-07-11
Holmström, Mikael. Den dolda alliansen. Stockholm: Atlantis, 2011, 394, 401, 411.
Ganser, Daniel. NATO’s Secret Armies. Ebok. New York: Frank Cass, 2005, 1.
9Holmström, Mikael. Den dolda alliansen. Stockholm: Atlantis, 2011, 397, 413.
10Warwicker, John. Churchill’s Underground Army. Ebok. Yorkshire: Frotline Books, 2008, Pos 670 (Kindle).
11Dagens Nyheter. Kanger, Thomas. Hedin, Oscar. Erlanders hemliga gerilla. I ett ockuperat Sverige skulle det nationella motståndet ledas från Äppelbo skola i Dalarna. 1998. http://www.dn.se/arkiv/lordag-sondag/erlanders-hemliga-gerilla-i-ett-ockuperat-sverige-skulle-det-nationellaHämtad 2015-07-11
Frånstedt, Olof. Spionjägaren SÄPO, IB och Palme Del 2. Falun: ICA Bokförlag, 2014, 265.
12Sunday Express. Lee, Adrian. Winston Churchill’s specially trained resistance fighters were prepared for Nazi invasion. 2013. http://www.express.co.uk/news/uk/437795/Winston-Churchill-s-specially-trained-resistance-fighters-were-prepared-for-Nazi-invasionHämtad 2015-07-12
13Holmström, Mikael. Den dolda alliansen. Stockholm: Atlantis, 2011, 415.
14Ibid, 411.
15Dagens Nyheter. Kanger, Thomas. Hedin, Oscar. Erlanders hemliga gerilla. I ett ockuperat Sverige skulle det nationella motståndet ledas från Äppelbo skola i Dalarna. 1998. http://www.dn.se/arkiv/lordag-sondag/erlanders-hemliga-gerilla-i-ett-ockuperat-sverige-skulle-det-nationellaHämtad 2015-07-11
16Palm, Thede. Motstånd och motståndsrörelser. Stockholm: Militärhistoriska Förlaget, 1988, 19,21.
17Ibid, 88-89.
18Ibid, 28, 33.
19Ibid, 48.
20Ibid, 106.
21Ibid, 89,92.
22Ibid, 62, 72.
23Ibid, 95.
Kriget mot tilliten – eller för den
av Lars Holmqvist För cirka tio år sedan arbetade jag på bank. Vid några tillfällen fick jag då uppgiften att ta emot besökande ekonomistuderande från Sankt Petersburg för att under några timmar berätta om svenskt bankväsende i allmänhet och vår egen verksamhet i synnerhet, något som skedde inom ramen för ett projekt knutet till Stockholms […]
Prolog till "Unionsskölden-2015"
Sammanfattning
Den troligtvis viktigaste övningen under 2015, inom det västra militärdistriktet, MD V, samt den s.k. ”baltiska operationsriktningen” kommer vara övningen ”Unionsskölden-2015”. Övningen kommer omfatta Mark-, Luft- och Sjöstridsförband. Bedömt kommer kombinerade operationer att genomföras under övningen, likväl kommer övningen vara inriktad på högintensiv strid mot en högteknologisk motståndare. Övningen kommer i huvudsak genomföras i västra Ryssland samt i södra Östersjön.
Analys
Årets stora, samt viktigaste, övning för det västra militärdistriktet (MD V)1 och de vitryska väpnade styrkorna2, kommer vara övningen ”Unionsskölden-2015”. Övningen kommer genomförs mellan den 10-16SEP2015.3 Övade förband förefaller dels vara förband ur MD V dels vara Vitryska förband ur den gemensamma Rysk-Vitryska stridsgruppen, som finns inom ramen för unionsavtalet mellan de två staterna.
Övningen i sig kommer genomföras på Ryskt territorium enligt nu delgivna uppgifter, övningsledare kommer dels vara chefen för MD V dels den Vitryska Generalstabschefen, Oleg Belokonev.4Planeringen inför övningen förefaller genomförts en längre tid, en stabstjänstövning med dels stabspersonal ur MD V dels från Vitryssland, genomfördes under mars månad 2015, inför övningen.5
Övningsscenariot för markstridskrafterna förefaller vara manöverkrigföringmed stor operativ bredd och djup. Därtill skall man även öka förmågan i interoperabilitet på stabsnivå i olika förbandsnivåer samt öka förmåga i utnyttjande av avancerade ledningsstödsystem. Enligt de delgivna uppgifterna skall övningen vara av defensiv karaktär.6 Övningen skall även vara uppdelad i två (2) skeden under den givna tidsperioden.7Den nämnda skedes indelningen faller inom ramen för de tidigare större övningarna, där de inledande 3-4 dagarna normalt utnyttjats till momentövningar och de avslutande dagarna, är en tillämpad del, där övningsmomenten vävs samman till ett operativt genomförande.
Vad man bör notera är att man kommer genomföra en övning i manöverkrigföring, detta i sig indikerar att den spelade motståndaren är en reguljär motståndare och enstat ellersammanslutning av stater. Huruvida övningen är av offensiv eller defensiv karaktär, blir svårt att utröna, då själva essensen i manöverkrigföring bygger på rörlighet. Härvid bygger stridsteknik och taktik på eldoch rörelse både i försvar och anfall.
Under KV I 2015, har Vitryska stabsofficerare utbildats i St Petersburg, MD V, i bl.a. ledningsmetodik samt ledningssystem.8 Vitryska generalstabsofficerare deltog även vid den stora beredskapskontrollen den 16-21MAR2015.9 Varpå en tydlig utbildningsplan måste ha tagits fram, där man troligtvis under ”Unionsskölden-2015” kommer validera de inhämtade kunskaperna.
Därför är det särskilt intressant att man dels förefaller ta interoperabiliteten längre dels nått längre hos markstridsförbanden, än vad man gjort hos luftstridskrafterna. För luftstridskrafterna finns ett formellt avtal mellan de två staterna att samordna luftförsvaret, dock förefaller man enligt öppna uppgifterna ej kommit så långt i det samarbetet.
Huruvida de vitryska förbanden de facto kommer klara av manöverkrigföring, kan diskuteras, då deras stridsvärde av bl.a. IISS och andra bedömare, bedömts till lågt, dels rent utbildningsmässigt dels materiellt.10 Dock förefaller Vitrysslands President, Aleksandr Lukasjenko, beordrat ett moderniseringsprogram av de vitryska stridskrafternas vapenarsenal under hösten 2014.11 Huruvida det även omfattar stridsvärdeshöjande åtgärder av de Vitryska förbanden är oklart.
 |
| Bild 1. Vitrysslands försvarsbudget 100 miljoner USD (USD 2011 års värde). |
Troligtvis kommer det vitryska deltagandet vara snarlikt det, deltagande, de hade i övning Zapad’2013. En kombination av de prioriterade mekaniserade förbanden samt deras specialförbandssystem. Specialförbandssystemet är en form av hybrid mellan de ryska luftlandsättningsförband samt dess specialförband.12Under Zapad’2013, deltog, 11. Mekaniserade brigaden, ur specialförbandssystemet deltog 103. Mobila brigaden, 38. Mobila brigaden samt 350. Mobila bataljonen.13 Dock är detta ett antagande utifrån att dessa förband borde bibehållit sin prioritering även efter övning Zapad’2013. Ser man till den Vitryska försvarsbudgeten sedan 2013, så har den liten minskning genomförts,14 så detta antagande torde vara korrekt.
En annan intressant faktor att ta med, är de Vitryska stridspiloter, med bedömt SU-25, tillsammans med Ryssland, som genomfört luftstridsövningar i Sibirien under Juni månad 2015.15Vilket troligtvis kommer innebära att vi kommer få se markunderstöd av Vitryssland under ”Unionsskölden 2015”. Detta utifrån den tydlig satsning genomförs med den genomförda utbildning i Sibirien, då de Vitryska piloterna i genomsnitt har femton (15) flygtimmar per år.16
En indikator, på möjliga övningsmoment, är att personal ur de vitryska specialförbandssystemet, erhållit utbildning i attackdykarverksamhet, uppträdande i kustnära områden m.m. vid de ryska luftlandsättningstruppernas (VDV) högre läroverk i Ryazan.17Under övning Zapad’2013, erhöll de vitryska specialförbandssystemet utbildning i landstigning från landstigningsfartyg, varpå de utnyttjades som marininfanteri.18 Således ligger det nära till hands att anta att förbandet denna gång kommer utnyttjas i övningen för enklare marina specialförbandsuppgifter.
Utbildning i attackdykverksamhet av det vitryska specialförbandssystemet, stärker det tidigare antagandet, att dessa förband har uppgifter inom ramen för MD V i Östersjöregionen. Då attackdykarverksamhet är en verksamhet som dels kräver mycket utbildningstid för att uppnå en hög nivå i dels kräver mycket tid för vidmakthållande av den uppnådda nivån. Måste det finnas faktiska uppgifter redan predestinerad för de Vitryska specialförbanden, i Östersjöregionen.
Intressant att notera är att även VDV, genomför utbildning i maritima specialförbandsoperationer. Detta kan tyda på att dels de marina spetsnazförbanden dels de ordinarie spetsnazförbanden ej har tillräcklig mankraft att klara av de operativa inriktningar som ställs mot dem inom ramen för den baltiska operationsriktningen. Likväl så blir den nu utannonserade satsningen på miniubåtssystem i Ryssland än tydligare.
Vad avser deltagande Ryska förband, så förefaller dels Östersjömarinen19 och dess Marinflyg20 delta i övningen dels förefaller Tamandivisionen under den senaste tiden övat klassisk manöverkrigföring.21 Utöver det så kan vi troligtvis förutsätta ett Ryskt deltagande med dess luftlandsättningsförband (VDV), då troligtvis det Vitryska specialförbandssystemet kommer delta. Därtill kan vi nog påräkna att markstridsförbanden inom Kaliningrad Oblast, inklusive, Marininfanteribrigaden kommer delta i övningen.
Återkopplar vi till Tamandivisionen, är det, det förband inom MD V, som hittills under denna sommarutbildningsperiod genomfört de mest intressanta övningarna. Dels förefaller man övat manöverkrigföring i större omfattning, med inslag av vattenövergångar, samt strid i bebyggelse som understöddes av attackflyg samt attackhelikoptrar. Dels förefaller man även övat lednings- och stabstjänst bilateralt inom ramen för den nämnda övningen, dock namnges ej, med vilken nation.22
 |
| Bild 2. Bedömt övningsområde. |
Bedömt kommer huvuddelen av övningarna genomföras inom Pskov och Leningrad Oblast, i huvudsak den Ryska 6. Armékårens område, geografisk beskrivet blir således kraftsamlingsområdet från den Vitryska gränsen i söder till St Petersburg i Norr, längs de Baltiska staternas gräns. Därtill tillkommer övningsområde i Södra Östersjön för dels sjö- dels luftstridsövningar för Östersjömarinen. Likväl kommer övningsterrängen inom Kaliningrad Oblast att utnyttjas.
Vad jag vill understryka är dock att detta är ett antagande utifrån de nu rådande säkerhetspolitiska spänningarna, som råder mellan Ryssland å ena sidan och Väst och andra sidan, att övningsterrängen kommer vara inom 6. Armékårens område. Dock ett troligt antagande, då övningen BALTOPS, öppet sagts varit ett maktdemonstration mot Ryssland23, så är sannolikheten hög att en maktdemonstration, från Ryssland, kommer genomföras i samma område.
 |
| Bild 3. Större övningsverksamhet i Östersjöregionen Augusti-September 2015. |
Vad avser risken för incidenter, så genomförs i dagsläget, vad som är känt inga större västliga (här avses NATO övningar eller övningar av Sverige eller Finland) övningar i Östersjöregionen, dock får risken fortfarande ses som hög för incidenter, då den Ryska övningsverksamheten borde generera spaningsinsatser, inom främst den södra delen av Östersjöregionen.
Slutsatser
Utifrån prologen till övningen kan tre tydliga slutsatser dras:
-
”Unionensskölden-2015” kommer troligtvis involvera de tre klassiska arenorna, mark, sjö och luft. Inom 6. Armékårens område kommer bedömt luftlandsättnings och mekaniserade operationer genomföras. Ett högt övningstempo kommer bedömt hållas för att simulera dels manöverkrigföring dels högintensiv strid mot en högteknologisk motståndare. Inom Östersjömarinens övningsområde kommer bedömt sjöstrids- samt landstigningsövningar genomföras, marina specialförbandsföretag kommer bedömt även genomföras.
-
Det Vitryska specialförbandssystemet fokusering på maritima operationer vid de större samövningarna med Ryssland, indikerar att dessa förband har uppgifter inom Östersjöregionen. Utbildningen i attackdykverksamhet kan indikera på att förbandssystemet autonomt med tillförsel av landstigningsmateriel kommer kunna genomföra dels rekognosering för landstigningar dels landstigningar med större förband i framtiden. Vilket blir en faktor att ta hänsyn i vad avser styrkeförhållanden för marina landstigningsoperationer i Östersjöregionen.
-
Integreringen och fokuseringen på att öka interoperabiliteten mellan de Rysk och Vitryska stridskrafterna, tyder på att MD V, har klara och tydliga uppgifter för de Vitryska stridskrafterna inom ramen för den s.k. Baltiska operationsriktningen. Vilket innebär att den s.k. ”Vitryska flanken” som ofta försvinner i teoretiska diskussioner kring möjliga konfliktscenarion mellan Ryssland och de Baltiska staterna, måste tas i beaktande.
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
International Business Times 1(Engelska)
OSW 1(Engelska)
TASS 1(Engelska)
TvZvezda 1(Ryska)
Slutnoter
1Minoborony Rossii. Komanduyushchiy voyskami ZVO podvel itogi uchebno-boyevoy deyatel’nosti voysk okruga v zimnem periode obucheniya. 2015. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12037748@egNewsHämtad 2015-07-06
2Press Service of the President of the Republic of Belarus. Celebration of Day of Fatherland Defenders and Belarusian Armed Forces. 2015. http://president.gov.by/en/news_en/view/celebration-of-day-of-fatherland-defenders-and-belarusian-armed-forces-10895/Hämtad 2015-07-06
3RIA Novosti. Belorussiya i RF provedut ucheniya ”Shchit Soyuza-2015” s 10 po 16 sentyabrya. 2015. http://ria.ru/defense_safety/20150616/1072121758.htmlHämtad 2015-07-06
4Ibid.
5Belarusian Telegraph Agency. Belarusian-Russian regional army group begins tabletop exercise. 2015. http://eng.belta.by/all_news/society/Belarusian-Russian-regional-army-group-begins-tabletop-exercise_i_80446.htmlHämtad 2015-07-06
6RIA Novosti. Belorussiya i RF provedut ucheniya ”Shchit Soyuza-2015” s 10 po 16 sentyabrya. 2015. http://ria.ru/defense_safety/20150616/1072121758.htmlHämtad 2015-07-06
Ministerstvo oborony Respubliki Belarus. Podgotovka k belorussko-rossiyskomu sovmestnomu operativnomu ucheniyu ”Shchit Soyuza-2015” vstupayet v aktivnuyu fazu. 2015. http://www.mil.by/ru/news/43836/Hämtad 2015-07-06
7Belarusian Telegraph Agency. Active preparations for Belarus-Russia army exercise Union Shield 2015. 2015. http://eng.belta.by/all_news/society/Active-preparations-for-Belarus-Russia-army-exercise-Union-Shield-2015_i_82545.htmlHämtad 2015-07-06
8Minoborony Rossii. V Sankt–Peterburge prokhodit sbor rukovodyashchego sostava ZVO. 2015. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12006034@egNewsHämtad 2015-07-06
Minoborony Rossii. Rukovodyashchiy sostav ZVO izuchayet osobennosti primeneniya v upravlenii voyskami sovremennykh informatsionnykh tekhnologiy. 2015. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12006080@egNewsHämtad 2015-07-06
9RIA Novosti. Belorussiya napravila voyennykh na komandno-shtabnuyu trenirovku v RF. 2015. http://ria.ru/defense_safety/20150317/1052920703.htmlHämtad 2015-07-06
10The International Institute For Strategic Studies. Military Balance 2014. 2014. E-bok. Sid 173
The Centre for Eastern Studies. Wilk, Andrzej. ‘West 2013’: the Belarusian and Russian armies’ anti-NATO integration exercises. 2013. http://www.osw.waw.pl/en/publikacje/analyses/2013-09-25/west-2013-belarusian-and-russian-armies-anti-nato-integrationHämtad 2015-07-06
11Press Service of the President of the Republic of Belarus. Session to discuss launch of advanced weaponry production. 2014. http://president.gov.by/en/news_en/view/session-to-discuss-launch-of-advanced-weaponry-production-9857/Hämtad 2015-07-06
12Ministerstvo oborony Respubliki Belarus. Sily spetsial’nykh operatsiy. http://www.mil.by/ru/forces/sso/Hämtad 2015-07-06
13The Centre for Eastern Studies. Wilk, Andrzej. ‘West 2013’: the Belarusian and Russian armies’ anti-NATO integration exercises. 2013. http://www.osw.waw.pl/en/publikacje/analyses/2013-09-25/west-2013-belarusian-and-russian-armies-anti-nato-integrationHämtad 2015-07-06
14Stockholm International Peace Research Institute.SIPRI Military Expenditure Database. 2015. http://www.sipri.org/research/armaments/milex/milex_database/milex-data-1988-2014Hämtad 2015-07-06
15TASS. Russia, Belarus to engage over 40 combat aircraft in East Siberia joint drills. 2015. http://tass.ru/en/russia/802954Hämtad 2015-07-07
The International Institute For Strategic Studies. Military Balance 2014. 2014. E-bok. Sid 174
16The International Institute For Strategic Studies. Military Balance 2014. 2014. E-bok. Sid 174
17Minoborony Rossii. Desantniki Rossii i Belorussii sovershenstvuyut navyki podvodnogo rukopashnogo boya. 2015. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12044246@egNewsHämtad 2015-07-07
TvZvezda. Boyevyye plovtsy VDV obezvrezhivayut ”vraga” pod vodoy. 2015. http://tvzvezda.ru/news/forces/content/201507021011-5u77.htmHämtad 2015-07-07
18Minoborony Rossii. Na uchenii ”Zapad-2013” belorusskiye voyennosluzhashchiye vysadyatsya s samogo bol’shogo v mire rossiyskogo desantnogo korablya na vozdushnoy podushke. 2013. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=11845747@egNewsHämtad 2015-07-07
19Minoborony Rossii. Intensivnost’ vykhodov korabley Baltiyskogo flota v more v letnem periode obucheniya znachitel’no vozrastot. 2015. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12038111@egNewsHämtad 2015-07-08
20Minoborony Rossii. Letchiki morskoy aviatsii Baltiyskogo flota perevypolnili plan naleta na 25%. 2015. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12041061@egNewsHämtad 2015-07-08
21Minoborony Rossii. Ekipazhi boyevykh mashin ZVO otrabatyvayut vozhdeniye na plavu i pod vodoy. 2015. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12043807@egNewsHämtad 2015-07-08
Minoborony Rossii. Boleye 1500 voyennosluzhashchikh prinyali uchastiye v dvukhstoronnem komandno-shtabnom uchenii soyedineniy ZVO v Podmoskov’ye. 2015. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12044083@egNewsHämtad 2015-07-08
22Ibid.
23International Business Times. Harress, Christopher. Amid Russian Threats, Dutch Foreign Minister Says NATO BALTOPS 2015 Exercise Is A Warning To Russia. 2015. http://www.ibtimes.com/amid-russian-threats-dutch-foreign-minister-says-nato-baltops-2015-exercise-warning-1975399Hämtad 150709
Alliansfriheten har tjänat oss väl
Att alliansfriheten har tjänat Sverige väl är något som framförallt vänstern klämmer in vid tillfälle och som socialdemokraterna även skriver på sin sajt. På senare tid har det även blivit ett huvudargument i NATO-motståndet. Huruvida Sverige genom historien verkligen varit alliansfria – och i kris och krig neutrala – avhandlar Wiseman i ett tidigare inlägg.…
Almedalen 2015
Almedalen 2015 är slut. Inte utan en kraftansträngning då åtta dagar (nio om den extra dagen räknas med) är en modig ”vecka” att klara. Min beundran till alla representanter för den tredje statsmakten och alla andra som gick in i … Continue reading →
Bästa verksamheten – bästa bilderna
Vi har Sveriges bästa motiv och verksamhet att visa. Därför har vi nu gjort vår bilddatabas tillgänglig för alla utan inloggning. Bilderna är fria att använda, om, för eller emot det vi gör. Bilderna kan användas av media, organisationer eller … Continue reading →
Almedalen från hängmattan
Vinden blåser in mig till summering av Almedalen och känslan är som vanligt att det kommer ta en tid innan det som sades kan märkas som en ny tendens eller en övergång till nästa fas i debatten. Eller med andra ord: Man gör inte upp under stående seminarium, men efter en tid brukar en slags […]
Den farliga neutralitetsmyten
Inom samhälls- och beteendevetenskaperna talar man ofta om att det är ”arv och miljö” som de två huvudsakliga faktorer som formar en människa och dess handlande. Oavsett om man vill framhålla arvet eller miljön som faktorn med kraftigast inflytande, så handlar bägge om historia.
Inte heller inom säkerhetspolitiken går det att komma ifrån historiens inflytande på de beslut som fattas idag för att möta eventuella framtida händelseutvecklingar. För svensk del är historien av stor vikt när det gäller ett NATO-medlemskap. Ett av de vanligaste argumenten hos nej-sidan är just det historiska. Sverige har ”en 200-årig historia av alliansfrihet” framhålls det t.ex. i Almedals-seminariet En utförsäljning av alliansfriheten? och i en artikel på Aftonbladets kultursida framhåller Thage G Peterson att hotet att bli indraget i ett storkrig mellan NATO och Warzawapakten motades framgångsrikt genom ”en fast och konsekvent neutralitetspolitik och ett starkt försvar”.
Är det så att det finns en reell grund att stå på i historien avseende svensk neutralitet och alliansfrihet, finns det också den största anledning att överväga denna linje även för framtiden. I den identitetsfråga som ett svenskt NATO-medlemskap utvecklat sig till, spelar det dock mindre roll hur vi i Sverige uppfattar oss själva jämfört med hur vi uppfattas av omgivningen och framförallt då av den presumtiva motståndaren – förr Sovjetunionen och sedan några år, Ryssland. Även där väger de historiska erfarenheterna in i högsta grad. Det är bara att ta en titt på det årliga firandet av segerdagen den 9 maj för att förstå historiens vikt i såväl Sovjetunionen som dagens Ryssland, samt hur mycket av de sovjetiska historiska erfarenheterna som av naturliga skäl lever vidare idag.
Det blir därmed fundamentalt för NATO-frågan respektive neutralitetspolitiken hur det svenska säkerhetspolitiska agerandet uppfattats i Sovjetunionen och Ryssland hur de historiska erfarenheterna sett ut avseende den svenska politiken. Man kan konstatera att det finns inga anledningar för Ryssland idag och Sovjetunionen igår att tvivla på var Sverige hör hemma säkerhetspolitiskt och vilken substans som funnits i den offentliga svenska retoriken om alliansfrihet och neutralitet.
Till att börja med kan nämnas Krimkriget 1853-56 där Sverige upplät Fårösund som framskjuten marinbas åt de brittiska och franska flottorna som skar av de ryska handelvägarna genom Östersjön och anföll ryska kustbefästningar i Finland, inte minst på Åland och sedan Sveaborg (Helsingfors). Sverige var även på väg in i Krimkriget mot Ryssland, men endast under förutsättning om Österrike också gick på den brittisk-franska sidan. Då liksom idag, var Östersjön den huvudsakliga handelsvägen för Ryssland.
Under första världskriget höll Sverige en starkare neutral linje utan avsteg, medan under andra världskriget, kunde Sverige hålla sig utanför kriget endast genom upprepade avsteg från neutraliteten åt bägge håll i kombination med tur. Enda gången Sverige inte förklarade sig neutralt var vid det sovjetiska angreppet mot Finland. Sverige förklarade sig då icke-krigförande och bistod istället Finland med en omfattande materiell och monetär hjälp, och bidrog med stridande på ett sätt snarlikt hur Ryssland agerat i östra Ukraina. Sverige böjde sig därmed åt än det ena, än det andra hållet beroende på vilken kraft som var starkast.
Därefter följer det svenska agerandet under det kalla kriget, där den offentliga linjen kan sammanfattas som alliansfrihet syftande till neutralitet, medan det reella agerandet i själva verket var omfattande förberedelser för samarbete med USA och övriga medlemmar av NATO i händelse av krig. Om detta påminner Robert Dalsjö mycket bra i fredagens SvD. Inte minst att Sovjetunionen hade full insyn i detta genom det spionage som Stig Wennerström och Stig Bergling ägnade sig åt (förmodligen även andra), varvid stora delar av det svenska ledningssystemet och ledningsorganisationen röjdes. På de sovjetiska militära akademierna utmålades också de Sverige som ett NATO-land och i igenkänningsmanualerna för främmande stridskrafter likaså.
Vilka erfarenheter drog då Sovjetunionen av historien? Att någon svensk neutralitet inte var något annat än prat men att de reella handlingarna såg annorlunda ut. Utåt kunde Sovjetunionen upprätthålla linjen att acceptera den svenska neutralitetspolitiken och långsiktigt också tjäna på att göra så, då detta faktiskt var något som kunde användas mot Sverige och försvaga såväl svenska som västliga försvarsförberedelser. Genom en offentlig retorik som vädjade till den svenska neutralitetsmyten och odlade densamma, kunde Sovjetunionen underminera det svenska folkets stöd för en eventuell framtida situation där Sverige skulle behöva militärt stöd utifrån. Ju längre tiden gick, desto känsligare blev också skillnaden mellan retorik och handling för den socialdemokratiska partiledningen.
I början fanns starka realpolitiska skäl att inte gå med i NATO, t.ex. att risken Sovjetunionen omedelbart skulle flytta fram sina positioner i Finland och därmed komma närmare västerut, vilket varken skulle gynna Sverige eller NATO. Med tiden blev sedan den uttalade alliansfrihets- och neutralitetspolitiken till en sanning för de som befann sig längre från socialdemokratins innersta krets och de som växte in i rörelsen. Med tiden blev också möjligheterna allt mindre att förklara de egentliga förhållandena. Dels hade det fått förödande inrikespolitiska konsekvenser och det hade även riskerat att tippa den säkerhetspolitiska balansgången i Norden under det kalla kriget. När så Sovjetunionen och Warzawapakten fallit var frågan inte längre intressant utan det fanns en möjlighet att lägga allt bakom sig och slippa denna surdeg. Världen skulle utvecklas åt ett annat håll och den tidigare skillnaden mellan retorik och handling i svensk säkerhetspolitik skulle inte längre vara relevant, utan svensk politik skulle kunna börja om på ett nytt blad, fritt från tidigare låsningar. 2015 står det dock tydligt att världsutvecklingen blivit en helt annan och att försvarsallianser är åter en faktor i säkerhetspolitiken, liksom neutralitetsmyter.
Finns det idag några anledningar för Ryssland att tro att Sverige någonsin skulle förhålla sig neutralt eller åtminstone inte stötta NATO i händelse av en framtida konflikt? Inte de minsta. Sverige har inte varit neutralt och har sedan medlemskapet i EU inte ens möjlighet att vara det. Det allt djupare samarbetet med NATO med början i Partnerskap för Fred (som Ryssland också är medlem av), liksom många och täta samövningar med enskilda NATO-länder säger också sitt. Lissabonfördragets artikel 42 om kollektivt självförsvar, liksom den svenska unilaterala solidaritetsförklaringen till grannländerna sopar också undan de sista av alla tvivel om vilken sida Sverige skulle välja i händelse av en konflikt i norra Europa.
Ur ett historiskt perspektiv framstår den svenska neutraliteten som en myt för omvärlden, men den är samtidigt ytterst tacksam att odla för den som i krigstid gynnas av svagare svenska försvarsförberedelser.
Skuggan av Baltikum Del 3
Sammanfattning
Finlands nekande av inresetillstånd för den Ryska delegationens deltagande i mötet med OSSE Parlamentariska församling, 05-09JUL2015, utifrån EU inreseförbud mot individer på dess sanktionslista. Kommer troligtvis få påverkningar på de Finsk-Ryska relationerna, likväl kommer detta troligtvis utnyttjas som en språngbräda för hårdare retorik mellan Ryssland och EU.
Analys
Det Finländska Utrikesministeriet har beslut om att neka inresetillstånd1 för sex (6) av totalt 15 delegater ur Rysslands delegation till OSSE möte i Helsingfors 05-09JUL2015.2Beslutet skall ha fattats efter konsultationer med dels andra EU länder dels OSSE, varav enligt ryska uppgifter det enbart skall ha varit tre (3) till fyra (4) nationer inom OSSE som motsatt sig deltagandet av parlamentarikerna som står på EU sanktionslista.3De sex (6) som nekats inresetillstånd står på EU sanktionslista.
Bland de som nekats inresetillstånd är bl.a. Ryska Dumans talman, SergejNarysjkin, Ordföranden för Dumans kommitté i internationella frågor, Alexey Pushkov, och Dumans ordförande i kommittén för Oberoende Staters Samvälde, Eurasiska integration och förbindelser med landsmän, Leonid Slutsky,4såldes är det väldigt högt uppsatta individer som nekats inresetillstånd.
De Ryska delegaterna skulle delta i ett möte med OSSE Parlamentariska församling i Finland.5 Ser man till det beslut som EU tagit avseende inreseförbud, för ett antal individer i Ryssland, så stipulerar texten att OSSE verksamhet är undantaget inreseförbudet.6Om det nu omfattar all OSSE verksamhet eller enbart del av, framgår ej av texten. Dock menar Finland på att möten med OSSE Parlamentariska församlingen ej omfattas av undantaget.7
En omedelbar Rysk konsekvens av det nekade inresetillståndet, för sex (6) av de 15 delegaterna, blev att ingen ur delegationen kommer åka till Finland.8 OSSE mötet kommer av Ryssland representeras med dess Finländske ambassadör. Likväl kommer man ej deltaga med någon delegation vid 40 års jubileet för undertecknandet av Helsingforsöverenskommelsen, som en konsekvens av det nekade inresetillståndet.9
De ryska reaktionerna har inte låtit sig vänta. Ordföranden i kommittén för utrikesfrågor i Ryska Parlamentets överhus, Konstantin Kosachev, jämför beslutet med att ej skicka någon delegation överhuvudtaget, med Rysslands Premiärminister 1998-99, Jevgenij Primakov, välkända vändning över Atlanten och inställande av statsbesök i USA 1999, i protest mot NATO bombningar av bl.a. Serbien.10Likväl så anser han att i framtiden så bör internationella organisationers konferenser ej genomföras i nationer som är en del i sanktionerna riktad mot Ryssland.11
Ryska Utrikesministeriet delgav även sin syn på beslutet, till Finlands Ambassadör. Där man menar på, att det Finska beslutet är, enl. TASS ”Russia regarded such moves as openly unfriendly” medan YLE säger att ambassadören delgivits att ”beslutet var illvilligt”. Likväl ansåg man att detta skadar de Finsk-Ryska relationerna.12
Ordförande i Rysslands federala råd (Ryska Parlamentets Överhus), ValentinaMatvijenko, har även uttalat sig i frågan. Dels menar hon på att detta visar hur stater som är medlemmar i EU har förlorat all sin suveränitet och självständighet. Dels menar hon även på att detta är ett sätt av EU för att tysta Rysslands röst vid OSSE mötet.13 Här åsyftar hon troligtvis de två (2) förslagen som skulle framläggas, varav den ena var förbud mot sanktioner mot parlamentariker och den andra var åtgärder för att motverka spridning av nazism.14
Ryska utrikesministeriets talesman för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatliga principer, Konstantin Dolgov, har även uttalat sig i frågan. Enl TASS så skall han bl.a. sagt, ”This is a highly unfriendly step in Finnish-Russian relations, a step that won’t facilitate their fruitful development and that’s obvious” och ”In line with international law, the Finnish authorities have definite obligations while hosting events sponsored by international organizations – the OSCE in this case”.15
Rysslands representant i OSSE, Andrej Kelin, menar på att det Finländska beslutet underminerar grundfundamenten för europeisk säkerhet och samarbete. Likväl menar han på att ett prejudikat nu har skapats, där man kan välja att frysa ut nationer eller delegater vid internationella konferenser.16Duman har även fördömt det Finländska agerandet och menar på att beslutet kan få negativa konsekvenser för säkerheten och det politiska klimatet på den Europeiska kontinenten.17
Den Ryska Duman förefaller även övervägt och överväger fortfarande införande av sanktioner mot Finland p.g.a. det fattade beslutet.18 Enligt uppgifter skall det röra sig om möjliga restriktioner mot virkeshandeln mellan Finland och Ryssland.19 Realiseras restriktionerna mot Finland, så är det ett tydligt tecken på ett markant förändrat politiskt klimat mellan de båda länderna.
Vad vi således har är en rad kraftfulla uttalanden från den Ryska sidan, vad som är särskilt intressant att notera, är hur TASS refererar till ordet ”unfriendly” medan YLE istället använder ordet ”illvilligt”, för en som hastigt läser texten, kanske det ej har någon större betydelse. Dock i ordbrytandes verkliga konst, diplomati, vägs varje ord tungt, varpå ”unfriendly” och ”illvilligt” korrelerar ej med varandra, om ”unfriendly” har utnyttjas så har ett verkligt tungt budskap skickats. Det man särskilt bör notera är att det från den ryska sidan inte var vilka parlamentariker som helst, man hade valt att skicka.
 |
| Bild 1. Ryska Karelen. |
Om vi ser till helheten, så kan detta beslut ej kommit som en överraskning för Ryssland. Dels förefaller det tagit osedvanligt lång tid för att lämna besked om inresetillstånd från Finland till Ryssland, varpå man redan där från Rysk sida bör annat något. Dels så var sex (6) av de 15 delegaterna uppsatta på EU-sanktionslista och Finland hade genomfört konsultationer både med EU och OSSE i frågan, varpå Ryssland genom sina kanaler bör ha blivit varse om vad som var på gång.
Ser vi ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv så råder det ej, i dagsläget, någon spänd situation mellan Ryssland och Finland. Dock lät sekreteraren i det ryska statliga säkerhetsrådet, NikolajPatrusjev, meddela under våren 2015, att man såg revanschistiska tongångar och aktiviteter hos finländska organisationer, som via icke-statliga organisationer, försöker påverka situationen i det Ryska Karelen.20
 |
| Bild 2. Rysk ”intressesfär” mht BMF förmåga. |
Därtill skall även tilläggas att Rysslands tidigare Generalstabschef, Nikolaj Makarov, redovisade, 2011, en hotbildskarta,21där bl.a. länder som man ansåg gjorde territoriella anspråk på Ryssland var redovisade. Finland utpekades där som ett av de länderna, varav Karelen var det landområde man ansåg de gjorde anspråk på. Utöver detta var han även mycket tydlig i ett statsbesök 2012 i Finland med att, Finska övningar tillsammans med NATO men även det Nordiska militära samarbetet utgjorde ett militärt hot mot Ryssland, likväl som han kritiserade militära övningar i östra Finland.22 Dock det mest kända, är den kartbild som han visade under sitt statsbesök, 2012, där en tydlig Rysk intressesfär framgick, där NATO under inga omständigheter fick utplacera BMF, Ballistiskt Missilförsvar, där Finland och stora delar av Sverige ingick.23
Ett Finländskt närmande eller medlemskap i NATO har Ryssland ett flertal gånger24 förklarat kommer mötas upp med motåtgärder, dock är det oklart vad som åsyftas med detta, vid den Finske Presidentens, Sauli Niinistö, senaste statsbesök till Ryssland, så framlade Rysslands President, VladimirPutin, att Finland gjorde bäst i att vara militärt alliansfri.25
Ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv, förefaller det vara tydligt att Ryssland ser Finland som en del av sin intressesfär, möjligtvis även som en del av sitt s.k. ”nära utland”. Detta har sina historiska rötter, i modern tid, i den politik Finland tvingades föra under efterkrigstiden, gentemot Sovjetunionen, som främst yttrade sig genom den s.k. VSB-pakten, Vänskaps-, samarbets- och biståndspakten, men även Paasikivi–Kekkonen-linjen.
En faktor som även måste vägas in i detta är att Finland sedan 29MAJ2015 har en ny regering.26 Det är således en väldigt ny regering med ett flertalet nya ministrar på sina poster, främst inom den säkerhetspolitiska delen av den finska regeringen.27 Likväl måste man väga in att de facto är det styrande partiet, Sannfinländarna, i Finland är ett EU-kritiskt parti.28Dock har man i sin regeringsförklaring valt att skriva att man skall iaktta, EU gemensamma riktlinjer i förhållande till Ryssland.29
Inleder vi med det Finska beslutet, så förefaller en diskussion skett med dels EU dels OSSE, hur man skall tolka begreppet EU har fastslagit, rörande OSSE, i sitt beslut rörande inreseförbud till EU-länderna av vissa ryska medborgare. En tolkning, av antingen den finska regeringen eller EU, måste således ha skett att OSSE parlamentariska församling ej omfattas av inresetillståndet.
Ser vi då på den uppkomna situationen så ställdes Finland helt enkelt inför ett moment 22. Antingen så går man emot EU sanktionslista och därmed skapar en tydlig splittring inom EU, eller så går man emot Ryssland genom att följa EU sanktionslista, med risken att skapa ett kärvare politiskt klimat mellan Finland och Ryssland som konsekvens. Oaktat för Finland så blir konsekvensen negativ i vilket av valen man väljer.
Likväl blir situationen en s.k. ”win-win” situation för Ryssland. Hade Finland valt att släppa in delegaterna som stod på EU-sanktionslista hade en tydlig splittring uppstått inom EU, vilket man hade tjänat på. Likväl nekas delegaterna inresetillstånd, så öppnas möjligheten att föra en helt annan diplomatisk retorik gentemot främst Finland men även Europa som helhet.
Inom Rysk militär teoribildning så kan man ofta läsa om begreppet reflexiv kontroll, detta kan givetvis även utnyttjas i ej militära sammanhang. Grunden i reflexiv kontroll är att man tvingar ens motpart att agera utifrån en egen arrangerad spelplan. Ser man till militära sammanhang handlar det ofta om att förleda en motståndare, till att agera på ett specifikt sätt, så att man själv kan uppnå sina målsättningar.30
 |
| Bild 3. Finlands ”moment 22”. |
En möjlighet blir således att Finland avsiktligt ställdes inför ett val, släpp in våra delegater eller inte. Dels som en prövning av den nya Finska regeringen dels för att framtvinga en reaktion. Ser vi till det rådande säkerhetspolitiska klimatet, så skulle det ej vara omöjligt att Ryssland ”prövat” den nya finska regeringen.
Möjligheten finns även för Ryssland att höja det retoriska tonläget gentemot Europa som helhet, utifrån det fattade beslutet. Vilket förefaller vara det mest troliga alternativet som kommer ske, om man ser till de, till dags datum, genomförda uttalandena. Det Finländska beslutet förefaller utnyttjas som en ”språngbräda”.
Kommer detta påverka de Finsk-Ryska relationerna? Utan tvekan, väger man samman det säkerhetspolitiska läget tillsammans med det Finska beslutet, så kommer detta på ett eller annat sätt påverka relationerna. Lägg därtill att man övervägde/överväger sanktioner mot Finland kring beslutet. Restriktioner och sanktioner har vid flertalet tillfällen utnyttjas mot de Baltiska staterna av Ryssland för att påvisa sitt missnöje i olika frågor, varpå det är mycket intressant att detta även har uppkommit mot Finland, som likt de baltiska staterna är ett direkt grannland till Ryssland. Jag är således inte lika övertygad som Finlands President, som bedömer att detta ej kommer sätta några djupare spår i relationerna mellan Finland och Ryssland. Då detta måste ses som en av de mest tydliga politiska markeringarna mot Ryssland av Finland sedan andra världskrigets slut.
Slutsatser
-
Inledningsvis kan vi rätt säkert slå fast att arvet från Paasikivi–Kekkonen-linjen, troligtvis, har ett väldigt begränsat handlingsutrymme i Finländsk utrikes- och säkerhetspolitik. Hade den linjen varit mer tongivande hade det finländska beslutet, troligtvis, varit av en annan art.
-
Därefter bör detta ses som en första prövning, ”sondering av terrängen”, från Rysk sida av den nya finska regeringen och hur den har tänkt att agera i de Finsk-Ryska relationerna, eller om man så vill, i det utrikespolitiska ”spelet” mellan länderna.
-
Avslutningsvis kommer detta troligtvis påverka de långsiktiga relationerna mellan Finland och Ryssland, till vilken grad är oklart, men som minst kommer det retoriska och politiska klimatet mellan de två nationerna bli en aningen kallare och kärvare.
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
Finlands Utrikesministerium 1(Engelska)
Journal of Slavic Military Studies 1(Engelska)
Regeringen 1(Svenska)
Rysslands Röst 1(Svenska)
Rysslands Utrikesministerium 1(Engelska)
Sannfinländarna 1(Svenska)
SvD 1(Svenska)
Västra Nyland 1(Svenska)
Slutnoter
1Finska Utrikesministeriet. Twitter, Juli 01, 2015, https://twitter.com/Ulkoministerio/status/616199125512646656
2YLE. Brunell, Eva. Ryssland kallade finländsk ambassadör till samtal. 2015. http://svenska.yle.fi/artikel/2015/07/01/ryssland-kallade-finlandsk-ambassador-till-samtalHämtad 2015-07-01
3YLE. Dahlström, Sebastian. Ryssland deltar inte i OSSE-mötet i Finland. 2015. http://svenska.yle.fi/artikel/2015/07/01/ryssland-deltar-inte-i-osse-motet-i-finlandHämtad 2015-07-01
TASS. Finland sides with Baltic States when it imposes entry bans on Russian deputies — lawmaker. 2015. http://tass.ru/en/russia/805267Hämtad 2015-07-01
4TASS. Finland’s decision to deny entry to Russian delegates is ill-intentioned — OSCE envoy. 2015. http://tass.ru/en/russia/805357Hämtad 2015-07-01
5TASS. Russia will not participate in OSCE session in Helsinki despite calls from the PA head. 2015. http://tass.ru/en/russia/805426Hämtad 2015-07-02
6Europeiska unionen. RÅDETS BESLUT 2014/145/GUSP om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende. Europeiska unionens officiella tidning No. 78 (2014): 16.
7Hufvudstadsbladet. ”Rysslands reaktion väntad”. 2015. http://hbl.fi/nyheter/2015-07-02/761488/rysslands-reaktion-vantadHämtad 2015-07-03
Rysslands Utrikesministerium. Twitter, Juli 03, 2015. https://twitter.com/mfa_russia/status/616971212326072320
8Ibid.
9TASS. Finnish ambassador in Moscow summoned to the Russian Foreign Ministry. 2015. http://tass.ru/en/russia/805366Hämtad 2015-07-01
10TASS. Finland’s decision to deny entry to Russian delegates is ill-intentioned — OSCE envoy. 2015. http://tass.ru/en/russia/805357Hämtad 2015-07-01
11TASS. Countries organizing international events should not take part in sanctions — senator. 2015. http://tass.ru/en/russia/805394Hämtad 2015-07-02
12TASS. Finnish ambassador in Moscow summoned to the Russian Foreign Ministry. 2015. http://tass.ru/en/russia/805366Hämtad 2015-07-01
YLE. Brunell, Eva. Ryssland kallade finländsk ambassadör till samtal. 2015. http://svenska.yle.fi/artikel/2015/07/01/ryssland-kallade-finlandsk-ambassador-till-samtalHämtad 2015-07-01
13TASS. Finland’s move to deny entry to top Russian MP pushed by EU — upper house speaker. 2015. http://tass.ru/en/russia/805276Hämtad 2015-07-01
14TASS. Russia will not participate in OSCE session in Helsinki despite calls from the PA head. 2015. http://tass.ru/en/russia/805267Hämtad 2015-07-02
15TASS. Finland’s denial of entry to Duma speaker short-sighted, says diplomat. 2015. http://tass.ru/en/russia/805396Hämtad 2015-07-02
16TASS. Finland sets dangerous precedent denying entry to Russian delegation — Russia’s OSCE envoy. 2015. http://tass.ru/en/russia/805755Hämtad 2015-07-03
17TASS. State Duma condemns Finland’s decision to deny entry to Russian delegation. 2015. http://tass.ru/en/russia/805779Hämtad 2015-07-03
18 Hufvudstadsbladet. Ryska duman övervägde sanktioner mot Finland. 2015. http://hbl.fi/nyheter/2015-07-03/761658/ryska-duman-overvagde-sanktioner-mot-finlandHämtad 2015-07-04
19 Hufvudstadsbladet. Ryssland kan införa restriktioner på virkeshandeln. 2015. http://hbl.fi/nyheter/2015-07-04/761668/ryssland-kan-infora-restriktioner-pa-virkeshandelnHämtad 2015-07-04
20SvD. Laurén, Anna-Lena. Rysk säkerhetstopp varnar för Finland. 2015. http://www.svd.se/rysk-sakerhetstjanst-varnar-for-finland_4423363Hämtad 2015-07-02
Rysslands Röst. Finska nationalister utövar inflytande på Karelens befolkning. 2015. http://se.sputniknews.com/swedish.ruvr.ru/news/2015_03_19/Finska-nationalister-utovar-inflytande-pa-Karelens-befolkning-1666/Hämtad 2015-07-02
21Thomas, Timothy L. Recasting The Red Star. Fort Leavenworth: Foregin Military Studies Office. 2011. E-bok. Sida 102-103
22Hufvudstadsbladet. Lydén, Marianne. Niinistö: Makarovs analys var felaktig. 2012. http://hbl.fi/nyheter/2012-06-07/niinisto-makarovs-analys-var-felaktigHämtad 2015-07-02
Västra Nyland. Jansén, John-Erik. Muller från öster. 2012. http://vastranyland.fi/opinion/ledare/2012-06-07/muller-fran-osterHämtad 2015-07-02
23Forss, Stefan. Kiianlinna, Lauri. Inkinen, Pertti. Hult, Heikki. The Development of Russian Military Policy and Finland. Helsinki: National Defence University. E-bok. Sida 14
24Reuters. Koranyi, Balazs. NATO expansion in Nordics would force Russian response: Medvedev. 2013. http://www.reuters.com/article/2013/06/04/us-russia-nato-idUSBRE9530UH20130604Hämtad 2015-07-02
Hufvudstadsbladet. Laurén, Anna-Lena. ”Vill ni vara med och starta ett tredje världskrig?”. 2014. http://hbl.fi/nyheter/2014-06-08/616261/vill-ni-vara-med-och-starta-ett-tredje-varldskrigHämtad 2015-07-02
Reuters. Soldatkin, Vladimir. Rosendahl, Jussi. Russia says concerned by Finland, Sweden moves toward closer ties with NATO. 2015. http://www.reuters.com/article/2015/04/12/us-russia-crisis-nato-idUSKBN0N30D220150412Hämtad 2015-07-02
25YLE. Lehmus, Liisa.Putin: Alliansfrihet är den bästa garantin för Finlands säkerhet. 2015. http://svenska.yle.fi/artikel/2015/06/16/putin-alliansfrihet-ar-den-basta-garantin-finlands-sakerhetHämtad 2015-07-02
26Hufvudstadsbladet. Finland får ny regering. 2015. http://hbl.fi/nyheter/2015-05-29/757202/finland-far-ny-regeringHämtad 2015-07-02
27Statsrådet. Statsminister Juha Sipiläs regering. 2015. http://valtioneuvosto.fi/sv/sipila/regeringenHämtad 2015-07-02
28Sannfinländarna. På Svenska. 2015. https://www.perussuomalaiset.fi/kielisivu/pa-svenska/Hämtad 2015-07-02
29Regeringens publikationsserie 11/2015. Strategiskt program för statsminister Juha Sipiläs regering. Helsingfors: Statsrådets Kansli. E-bok. Sida 36
30Thomas, Timothy L. Russia’s Reflexive Control Theory and the Military. Journal of Slavic Military Studies 17. no 2 (2004): 237.
Glöm inte våra krigsveteraner
av David Lindén Svenska Röda Korset har sedan 1985 hjälpt människor som utsatts för tortyr och traumatiska upplevelser i krig. I dag beräknas 180 000 människor i Sverige ha upplevt tortyr och siffran stiger i takt med flyktingmottagandet. Att Röda Korset nu öppnar ytterligare ett behandlingscentrum för tortyroffer i Gamlestaden i Göteborg är därför […]
Mårran lämnar efter sig frusen mark, Ryssland frusna konflikter
av René Nyberg Den finska och svenska säkerhetspolitiska debatten åtskiljer sig igen markant. Det behöver inte vara oroväckande, men bör noteras speciellt när somliga i Sverige tycks som det kan uttryckas ”jump the Russian guns”. I Tyskland utdelas årligen en utmärkelse med den underbara beteckningen ”Orden wider den tierischen Ernst”. FNBs biträdande chefredaktör Minna […]