Stridens grundelement och den politiska parkeringen på Gotland del 3

Detta är ytterligare ett lite längre inlägg, men jag har valt att inte dela upp det då jag tycker sammanhanget är viktigt.

Som utlovats skall jag även beskriva en annan fundamental grund för krigföringen, som kan ses som ytterligare en dimension som kopplar till elementen ELD-SKYDD-RÖRELSE. (Läs mer om den grunden här och här). Dimensionen benäms som MEDEL-MOTMEDEL.

Påståendet ”förloraren av ett krig är den som kommer vinna det kommande kriget” sammanfattar i vida ordalag hur Medel-Motmedel hänger ihop ur ett makroperspektiv. Ett exempel på detta kan Nazitysklands militära utveckling vara. Just genom att ”tänka nytt” kunde man snabbt ta över Frankrike 1940, genom att använda exempelvis stridsvagnar i stor skala. Jag medger att det är ett något förenklat exempel, men det är principen jag vill framhäva.

Historien ger oss många exempel, och ett exempel ur ett mikroperspektiv kan en riddare med rustning, häst och lans vara. Riddaren var vid introduktionen helt oövervinnerlig. Rustningen gav skyddet, hästen gav rörelsen och lansen gav eldkraften. Motståndaren, fotfolket utan rustning,  kunde inte besegra en sådan riddare. Ett nytt sätt att strida mot den här typen riddare tvingades fram genom att man ”tänkte nytt”, man skapade ett motmedel. Motmedlet blev att utveckla pilbågar som man kunde skjuta längre med, samtidigt beväpnades fotfolket med s.k. ”pikar” (http://sv.wikipedia.org/wiki/Pik). Dessa två åtgärder innebar att man kunde öka avståndet mellan sig själv och riddaren. Och plötsligt var riddarens totala övertag på slagfältet brutet. Riddaren kunde ”beskjutas” på avstånd, genom pilbågarna, och hållas på avstånd i närstriden genom de långa pikarna.

Stridsvagnen är ytterligare ett exempel, som var ett motmedel för att bryta dödläget i det hemska skyttegravskrigen under första världskriget. Ingen i fiendens skyttegrav kunde stoppa en framstormande stridsvagn som följdes av stormande soldater, ett nytt medel var därmed skapat. Motmedlet mot stridsvagnen blev då att skapa kraftigare minor, och olika typer av skjutvapen som kunde stoppa stridsvagnen. Motmedlet mot detta i sin tur blev att bepansra stridsvagnen ytterligare, och utveckla en bättre taktik för att använda stridsvagnen effektivare.

Båda dessa exempel är hämtade ur Smedbergs bok, ”Om stridens grunder”.

I takt med att tekniken utvecklas ökar möjligheten att ständigt skapa nya medel, och därmed ökar kraven på motmedel för att skapa sig ett övertag mot fienden. Den tekniska utvecklingen inom krigföringen gör att allt fler ”arenor” kan kopplas till krigföringen – man måste ju skaffa sig övertaget, och man måste tänka nytt. Många aspekter av krigföring återfinns ofta i en ”gråzon” mellan arenorna. Tillhör en kraftfull missil, dvs en kryssningsrobot, arenan den avfyras från, i detta fall antingen sjö eller mark, eller är det hur den faktiskt orsakar skada hos fienden? Den skulle då tillhöra arenan luft, eftersom den kommer ifrån luften.

Innefattas en militärledd ”cyberoperation” som syftar till att sprida desinformation på sociala medier i en konfliktsituation av informationsarenan eller cyberarenan? Som sagt, det är en gråzon i många situationer, och det som är viktigast är snarare att känna till de olika arenorna än att kunna kategorisera alla typer av militära aktiviteter i olika fack.

Nedan följer en beskrivning av de olika arenorna.

– Luft, användandet av flygplan och exempelvis kryssningsrobotar.

Sjö, kort och gott alla typer av fartyg.

– Mark, alla typer av markenheter och vapen.

Luft, mark och sjö är traditionella arenor som existerat sedan början tillsammans sen i början av 1900-talet. Första flygbombningen sker på 1910-talet. Innan dess fanns mark och sjö.

I dagens krigföring tillkommer flera ytterligare arenor, som är betydligt mer komplexa:

Rymdarenan, utgörs av sateliter, som i huvudsak ger möjlighet spana på fienden i syfte för att inhämta underrättelser. Rymdtekniken ger även möjlighet att skapa varningssystem för kraftfulla missiler, kryssningsrobotar, som fienden skjuter från andra sidan jorden. Satelittekniken ger även möjlighet att använda GPSsystem för att öka precitionen i alla typer av vapen, samtidigt som GPSsystemen ger möjlighet till exempelvis navigering.

Teoretiskt kan rymdarenan även användas för att avge eld. Som en historisk anekdot kan Nikita Khrushchevs uttalande år 1961 nämnas. Khrushchev hade en skrämmande retorik i samband med uppskjutningen av den första människan i rymden. Citatet löd: ”…We placed Gagarin and Titov in space, and we can replace them with bombs that kan be deverted to any place on earth”. Men hitintills finns inga klara signaler att någon större tyngd läggs vid att faktiskt skapa ett sådant typ av vapen.

Rymdarenan uppmärksammades igen under slutfasen av det kalla kriget, när den amerikanska presidenten Ronald Reagan skulle krossa ”onskans imperium”, dvs Sovjetunionen. Fantasifullt döptes programet till ”Star wars”, och inriktades i mot att genom sateliter skjuta ner eventuella sovjetiska kärnvapenmissiler. (läs exempelvis http://en.wikipedia.org/wiki/Strategic_Defense_Initiative) Tankegångarna har återkommit på senare tid när exempelvis s.k. robotsköldar diskuteras.

– Cyberarenan blir allt viktigare i takt med att informationstekniken utvecklas. Allt mer i samhället i stort styrs av datorer som integreras i allt större nätverk. Dessa nätverk är ofta sammankopplade med internet, vilket medger att duktiga ”hackers” kan göra en enorm skada i en konfliktsituation. Exempelvis diskuteras i dagsläget huruvida det går och ”hacka” den datoriserade styrningen av en militär drönare. Men även hur viktiga samhällsfunktioner, som vatten och el, kan slås ut genom en cyberattack. Effekten av detta kan vara fördelaktig om man vill vid ett anfall vill utnyttja den panikartade stämning som uppstår i varje västerlänskt land när basala samhällsfunktioner upphör och fungera. Ett verkligt exempel kan cyberattacken mot Estland 2007 utgöra: (http://en.wikipedia.org/wiki/2007_cyberattacks_on_Estonia)

– Informationsarenan är egentligen inte någon direkt ny arena, då exempelvis propaganda och medier har funnits länge. Men på senare tid har har den ansetts att vara allt mer avgörande just genom den ständigt tilltagande utvecklingen inom informationstekniken. Sociala medier som youtube, facebook, twitter  osv ger enskilda grupper och individer möjlighet att snabbt sprida ett budskap till alla som har tillgång till en dator, eller nyare mobiltelefon. Ett relevant exempel kan vara den pågående konflikten i Syrien, eller den arabiska våren 2011, då just sociala medier var viktiga. Sammantaget kan sägas att informationsarenan utvecklas linjärt med tekniken.

Men det diskuteras samtidigt om hur det enorma faktiska informationsflödet informationstekniken genererar snarare förvirrar än förklarar. Lika snabbt som exempelvis ett videoklipp som visar ett krigsbrott kan läggas upp och spridas genom youtube för att visa på en regims övergrepp, kan desinformation spridas som påvisar något helt annat. Svårigheterna att kontrollera informationsflödet går åt båda ”hållen”.

Information kan även användas som ett vapen av militära styrkor för att hindra fienden att genomföra militära operationer. Ett exempel på detta kan återses i under den svenska insatsen i Bosnien under åren 1993-94. Vid flertalet tillfällen fick man de olika stridande parterna att avbryta sina krigshandlingar eller planerade offensiver genom att hota att ett kamerateam från CNN skulle komma och dokumentera vad de höll på med.

Mer läsning,  kring de nyare arenorna för den vetgirige. Hjälp mig gärna med mer!

Rymdarenan
Space and defence
Andersson Marie m.fl.2003 (observera att denna rapport är tio år gammal. Utvecklingen har gått framåt, men den ger iallafall en ingress)
http://www.foi.se/templates/Pages/DownloadReport.aspx?FileName=\710ff2d1-e6b0-43f4-a72b-4742f7f0f17b.pdf&rNo=FOI-R–0765–SE

Cyberarenan
Emerging Cyberthreats and Russian Views on Information Warfare and Information Operations.
Roland Heickerö 2010.
http://www.foi.se/templates/Pages/DownloadReport.aspx?FileName=\757b37d5-4918-4edf-b256-5b70a0993e05.pdf&rNo=FOI-R–2970–SE

Informationsarenan
Kampen om det kommunikativa rummet
Kristina Riegert 2002
http://www.msb.se/RibData/Filer/pdf/23176.pdf

Sociala medier och kriskommunikation – vad är möjligt om fem år?

https://www.msb.se/sv/Om-MSB/Forskning/Pagaende-forskning/MSBs-forskningsprojekt/Security-Arena-Lindholmen/Sociala-medier-och-kriskommunikation/

I nästa inlägg ska jag försöka komma tillbaka till stridsvagnarna på Gotland, och hur katastrofalt beslutet egentligen är. Tjelvar (http://sv.wikipedia.org/wiki/Tjelvar) har i min mening lämnat ön för länge sedan.

/HW

Stridens grundelement och den politiska parkeringen på Gotland del 2


Inledningsvis vill jag säga att jag inte har ”glömt bort” att skapa ett konkret exempel med stridens fundamentala grunder och de 15 stridsvagnarna på Gotland. Jag upplever dock att det finns ett behov att beskriva dessa grunder och hur de hänger ihop med andra aspekter av krigföring för att läsaren enklare skall kunna koppla dem till ett nutida sammahang.

I det första inlägget skrev jag kring stridens fundamentala grunder. Dessa grunder, eller element, har hängt med sedan tidernas begynnelse,  vilket självfallet innebär att betydelsen och sambanden mellan de olika elementen har förändrats. Flera kommentarer på inlägget påpekar att det finns flera fundamentala grunder att ta hänsyn till när man beskriver stridens grunder.

Och det är natuligtvis helt riktigt, om man ser till helheten, ett holistiskt perspektiv om hur en militär verksamhet bedrivs idag. Men sättet för att bedriva krig och militära operationer förändras ständigt, detta reflekteras bland annat genom att taktiken ständigt utvecklas som ett resultat av tekniken och fiendens agerande. Taktikmässigt har inte de över tusen år gamla grekiska falangerna (http://sv.wikipedia.org/wiki/Falang)  inte mycket gemensamt med de operationerna som idag genomförs i en militär gråzon med hjälp av s.k. drönare (http://sv.wikipedia.org/wiki/Obemannad_luftfarkost) i Afghanistan. Det sistnämda exemplet är enligt vissa militärteoretiker ett exempel på hur framtida konflikter kommer att utspela sig, dvs den senaste typen av krigföring.

Grekerna som stred för över tusen år sedan och personerna som fjärrstyr drönarna bakom en dataskärm har trots det i min mening samma tre fundamentala grunder att ta hänsyn till för att genomföra striden på ett lyckat sätt, Eld – Rörelse – Skydd. Till detta tillkommer natuligtvis flera ”tilläggsaspekter” som utvecklas med tiden och därmed taktiken. Jag har tidigare benämt dem som ”sekondära aspekter”. Dessa är mer eller mindre grundläggande för att den aktuella taktiken skall kunna förverkligas i den aktuella samtiden.

Vilka tilläggsaspekter som är aktuella nämna beror alltså på i min mening på följande:

– Vilken nivå man avser analysera den militära operationen eller stridssituationen. Ju högre nivå,  ju mer hollistiskt perspektiv. Ett mer hollistiskt perspektiv skapar behovet av att integrera mer kringliggande aspekter som exempelvis ledning, stridsvärde och underrättelser. Ett mer holistiskt perspektiv innebär även att flera vapenslag,  och s.k. ”arenor” vägs in. (det kommer ett separat blogginlägg kring detta senare)

– Beroende på vilket vapenslag som skall utnyttjas så är olika aspekter mer eller mindre viktiga, beroende på vilket perspektiv som används. Ett i holistiskt perspektiv, dvs ett makroperspektiv är natuligtvis fler aspekter än de fundamentala grunderna ytterst relevanta att nämna för att förstå hur en militär operation planeras och genomförs.

– I samband med taktiken utvecklas och därmed förändras, kommer fokus skiftas mellan olika ”tilläggsapekter”. Detta som ett resultat av vilket typ av krig som skall utkämpas, samtidigt som tekniken utvecklas.

Men fortfarande är de fundamentala grunderna, grundena för all typ av strid, förutsättningen för att dessa ”tilläggsaspekter” skall ens behövas. Och därför är det viktigt att förstå hur de fundamentala grunderna är uppbyggda, hur de hänger ihop och framförallt, hur de påverkar varandra.
Principen är enkel. Om en svaghet finns i en av de fundamentala grunderna kan det kompenseras genom att man stärker de två övriga.

Detta leder oss in till den andra dimensionen i de fundamentala grunderna, nämligen  medel – motmedel.

Detta kommer i ett nytt blogginlägg, som även kommer beskriva de olika s.k. ”arenorna” som kriget kan föras på. Teknikens utveckling skapar nya medel att använda arenorna, detta föder även motmedel. Detta skapar i sin tur upphov till att en taktik behöver förändras, och när taktiken förändras kan fokus förskjutas mellan olika ”tilläggsaspekter”.
Stay tuned!

/HW