Drönare/UAS – Ukrainakriget en katalysator för både dagens och framtidens krigföring

Varje dag sedan 24 februari 2022 hittar vi senaste nytt från kriget i Ukraina i svenska och internationella medier. Ett vanligt återkommande inslag är beskrivningar av hur drönare, eller UAV som är en bättre term, använts av båda sidor – ofta med förödande verkan för motståndarna. Drönare har länge varit ett samlingsnamn för obemannade flygande [...]

Om Sveriges väg in i Nato – realism och is i magen!

Förändrade svenska perspektiv I anslutning till Sveriges och Finlands pågående anslutningsprocess till Nato dyker det ständigt upp kommentarer som avspeglar ett envist kvardröjande svenskt utifrånperspektiv på den västliga försvarsalliansen. Det handlar ofta om sättet att se på relationen Nato - Sverige men också om nationella förbehåll och reservationer. Inför perspektivet att Sverige snart ingår i [...]

Ytterligare reflektioner kring kriget i Ukraina

Den 24 juni publicerade KKrVA mina ”Reflektioner kring kriget i Ukraina”. Sedan dess har mycket hänt varför jag vågar mig på en uppdatering. Även denna gång är min huvudsakliga källa det franska TV-programmet LCI som varje kväll lägger en dryg timme på genomgångar och debatt med mycket kvalificerade deltagare. Härtill kommer förstås artiklar i dagspress [...]

De ryska luftstridskrafternas misslyckanden i Ukraina

With 2,000 years of examples behind us we have no excuse when fighting, for not fighting well. E Lawrence[1] Det går inte bra för Ryssland. Efter de ukrainska motoffensiverna i norra Ukraina under hösten har ryska styrkor inte genomfört några större offensiva operationer. Man har, trots månader av försök, ännu inte tagit Bakhmut, en strategiskt [...]

Rysk imperialism och Västs koloniala risker

Är Rysslands politiska mål i den pågående konflikten i Ukraina en konstant eller en variabel? Att döma av retoriken så har vi att göra med något i hög grad rörligt. Inledningsvis var det att ”demilitarisera och denazifiera” grannen i sydväst. Sedan, antagligen beroende på sviktande krigslycka, modifierades målet. Man hade inte längre politiskt utplånande av [...]

Rysk imperialism och Västs koloniala risker

Är Rysslands politiska mål i den pågående konflikten i Ukraina en konstant eller en variabel? Att döma av retoriken så har vi att göra med något i hög grad rörligt. Inledningsvis var det att ”demilitarisera och denazifiera” grannen i sydväst. Sedan, antagligen beroende på sviktande krigslycka, modifierades målet. Man hade inte längre politiskt utplånande av [...]

Agera!

Förmodligen ligger det en del i vad den gamle kgbiten Sergej Jirnov i sin bok ”L´Engrenage” (2022) och i franska och svenska medier (SvD 3/11-22) påstås om Putins liksom förberedande Hiroshima/Nagasaki-argumentation… för att alltså senare, med mindre egna skrupler, får man förmoda, också sätta in laddningarna. Säkert är däremot att en avhoppad kgbits, d v [...]

Agera!

Förmodligen ligger det en del i vad den gamle kgbiten Sergej Jirnov i sin bok ”L´Engrenage” (2022) och i franska och svenska medier (SvD 3/11-22) påstås om Putins liksom förberedande Hiroshima/Nagasaki-argumentation… för att alltså senare, med mindre egna skrupler, får man förmoda, också sätta in laddningarna. Säkert är däremot att en avhoppad kgbits, d v [...]

Försvarsmaktens militära råd – en kommentar

Det militära råd överbefälhavaren lämnade till regeringen 1 november, samt de ytterligare underlag som lämnades i samband med det, utgör grunden för en substantiell ökning av Sveriges försvarsförmåga. Investeringen i ökad försvarskraft innebär bland annat omfattande nyanskaffningar, fler förband och en större krigsorganisation.

Omfattningen och de konkreta förslagen överskuggades till del av en debatt om eventuella förbehåll under Sveriges medlemskapsprocess med Nato. Jag noterade också rapportering om försvarsekonomi som föranleder en kommentar.

Försvarsmaktens förslag svarar mot de ekonomiska planeringsramar som regeringen gav oss i våras och som då bedömdes motsvara två procent av BNP. Sedan dess har mycket hänt. Inflationen har ökat, kronan är svagare, räntorna är högre.  Det har lett till att våra kostnader har ökat och att vi kommer att behöva vidta en del finansiella åtgärder med anledning av det högre ränteläget.

De ekonomiska planeringsramar vi fick i våras bedömer vi i dag att vi kommer att nå 2026. Därmed inte sagt att det kommer att motsvara två procent av BNP 2026. Vilket år vi faktiskt kommer att nå två procent av BNP påverkas i hög grad av hur BNP utvecklas och hur vår kostnadsutveckling kommer att se ut. I grunden gör dock Försvarsmakten samma bedömning idag som vi gjorde i våras när det gäller hur snabbt vi kan öka försvarsförmågan.

Försvarsmakten har således varken ändrat bedömningen av hur snabbt vi kommer kunna tillväxa eller hävdat att vi når två procent av BNP till 2026.

Överbefälhavarens uppdrag är att ge ett militärstrategiskt råd till regeringen. I fråga om eventuella förbehåll innebär det att ge politiken maximal handlingsfrihet. ÖB har varken sagt ja eller nej till några kärnvapen – ej heller nämnt kärnvapen i underlaget – även om man kan tro det om man enbart ser rubriker i medierna. Han har varit mycket tydlig med det självklara: Att det är helt upp till politiken.

Som vi ser det hade det snarare varit ett politiskt ställningstagande att rekommendera ett förbehåll.

Vi har ett mycket allvarligt säkerhetsläge och en osäker omvärldsutveckling att hantera. Vi kan inte heller utesluta än allvarligare händelseutvecklingar.

Överbefälhavarens militära råd handlar om hur Försvarsmakten bör utvecklas fram till 2035 för maximal försvarskraft för pengarna. Det ska ses som en helhet. Vi har eftersträvat balans avseende operativ förmåga och producerbarhet över tid. Eventuella förändringar behöver därför övervägas noga. Försvarsmakten understryker också vikten av fortsatt utvecklad styrning av försvaret så att vi kan komma framåt så snabbt som möjligt.

Peder Ohlsson
Kommunikationsdirektör

Nato – nordiska försvarsperspektiv

 

Finska Försvarshögskolans tidskrift Maanpoulustus hade vänligheten att publicera nedanstående artikel av mig i sitt senaste nummer, september 2022.

Finlands och Sveriges anslutning till Nato ger nya möjligheter att samordna de nordiska och baltiska ländernas försvarsplanering, och därmed skapa ökad säkerhet för alla länder i regionen.

Trots Natos inriktning vid Madridtoppmötet i juni i år att skapa en insatsstyrka på 300 000 personer, med tio till trettio dagars beredskap, kommer det alltid råda osäkerhet om hur mycket som kan avdelas för det nordiska området, och när hjälpen kan vara på plats. Det finns därför skäl att fundera på hur länderna i ett regionalt perspektiv skulle kunna använda sin egna resurser för att optimera sin gemensamma avskräckningsförmåga. Här några tankar.

Att hela regionen kommer bestå av Natomedlemmar ändrar inte den övergripande hotbilden. Rysslands intressen kommer i huvudsak att vara desamma: önskan att kunna öka skyddet av baskomplexen på Kolahalvön; viljan att kunna påverka det ”nära utlandet”; ambitionen att försvaga Nato och EU. Det går heller inte att bortse från återuppväckta ryska imperieambitioner.

De länder som idag skulle kunna benämnas ”frontstater” kommer därför vara desamma, och hoten likna dagens. Norge kommer också framgent behöva ägna försvaret av sina norra landsdelar och Norska havet stor uppmärksamhet. Finland kommer även i framtiden ha en lång gräns mot Ryssland. Finska Lappland med närheten till Murmansk kommer fortsatt utgöra ett speciellt problem. Alla de baltiska staterna kommer att förbli sårbara. För dessa länder är därför frågan främst ”hur kan de försvarsproblem vi har redan idag lösas bättre i ett nordisk-baltiskt sammanhang?”

Det land som däremot radikalt kommer behöva ompröva inriktningen av sin militära planering, och sitt försvarspolitiska tänkande, är Sverige. Förutom att möta ett angrepp genom norra Finland har behovet av svensk militär förmåga fram till nu kopplats till ett eventuellt hot mot Baltikum. Genom att ta delar av svenskt territorium skulle Ryssland kunna isolera Baltikum från omvärlden.

Nu uppstår i stället möjligheten, och skyldigheten, att stödja ”frontstaterna” i deras försvarsansträngningar. Vilka blir konsekvenserna av att Sverige åter ska försvaras vid Systerbäck eller Narva, och att försvaret av Norge också blir en tydlig svensk angelägenhet?

Stödet skulle kunna beskrivas som indirekt stöd och direkt stöd, även om gränserna är flytande. Det indirekta stödet vore åtgärder som säkerställer ”frontstaternas” uthållighet. Det direkta stödet skulle vara insatser med svenska förband på eller i anslutning till ”frontstaternas” territorium.

 Det indirekta stödet skulle bland annat innebära att säkerställa såväl land-, sjö- som luftförbindelser till grannländerna. Något som kommer ställa mycket höga krav på svenskt luftförsvar och förmåga att skydda sjötransporter över Östersjön och Bottenhavet, till Finland och Baltikum. Förmågan att säkerställa grannländernas förbindelser med omvärlden är avgörande för deras förnödenhetsförsörjning och möjligheter att ta emot militär hjälp. En annan form av indirekt understöd vore att, som ett samnordiskt projekt, anpassa några flygbaser i Sverige till F-35 systemet. Det skulle inte bara skapa ett uthålligare bassystem, utan också öka handlingsfriheten att optimalt utnyttja de olika flygsystemen i de nordiska flygstridskrafterna beroende på vilka hot som ska mötas och var. Dessutom, det skulle öka möjligheterna för till exempel amerikanska flygförband att snabbt frambasera till det nordiska området.

Vad skulle då kunna vara inriktningen för direkt stöd till ”frontstaterna”? Den största svagheten när det gäller försvaret av det nordisk-baltiska området är bristen på markstridsförband i de två mest hotade riktningarna; Nordkalotten och Baltikum. I båda fallen skulle Sverige kunna ge substantiella och viktiga bidrag.

 Inom ramen för den återuppbyggnad av svensk försvarsförmåga som pågår vore det realistiskt att sätta upp två brigader i norra Sverige. Tillsammans med de norska och finska förband som också kommer finnas i området skulle det skapa en trovärdig förmåga att kunna möta ett ryskt angrepp på Nordkalotten.

Den svaga markstridsförmågan är ett än mer akut problem i Baltikum. Att tidigt kunna föra över en svensk styrka, motsvarande kanske två brigader, skulle innebära en avsevärd skillnad i möjligheterna att möta ett angrepp. Det speciellt som de svenska förbanden sannolikt vore de som kan vara snabbast på plats i en krissituation, jämfört med förstärkningar från exempelvis USA eller Storbritannien. Kanske borde Finland, med samma motiv, trots att landet också är en ”frontstat” överväga möjligheterna att bidra med markstridsförband till försvaret av Estland.

Denna inriktning för direkt stöd understryks av Natos nya, eller snarare återupplivade, koncept med ”forward defence” där målsättningen är att redan tidigt, gränsnära, försöka stoppa ett ryskt angrepp. Strategin att med begränsade styrkor skapa en snubbeltråd och sedan med tillförda styrkor återta förlorad mark är inte längre aktuell.

 

 

Sammantaget. Finlands och Sveriges anslutning till Nato kommer öka hela regionens gemensamma säkerhet, men hur mycket beror på i vilken utsträckning vi är beredda att utnyttja de möjligheter som medlemskapet ger.

                                                    *****

 

Officersprogrammet fortsatt attraktivt för ungdomar

Den 17 oktober rapporterade Sveriges Radio att en kommande studie från Försvarshögskolan visar att andelen unga som kommit in men tackat nej till det treåriga officersprogrammet (OP) har ökat. Vanligen är det cirka 40 procent som tackar nej till sin plats, men i år har ungefär hälften valt att inte påbörja utbildningen. Försvarshögskolan har nu genomfört en undersökning för att ta reda på varför antalet har ökat.

Undersökningen visar att antalet ansökningar till OP i stort sett var lika många som under 2021, men att resultatet följer förväntade prognoser eftersom fler sökande kommer direkt från värnplikten. Många av dem uppger att de vill ha mer erfarenhet innan de påbörjar sin utbildning till officer. Drygt 30 procent av de värnpliktiga väljer istället att stanna kvar i Försvarsmakten som till exempel soldat eller sjöman innan de börjar på officersprogrammet.

Endast ett fåtal anger att Sveriges Nato-ansökan eller kriget i Ukraina har påverkat deras val att tacka nej till kursplats.

Försvarshögskolan avviker inte från normalbilden jämfört med andra högskolor när det gäller sökande som tackar nej till en erbjuden kursplats. OP tillhör dessutom det översta skiktet i Sverige bland högskolor när det gäller att utexaminera studenter med godkänt resultat. Elever som tar ut godkänd examen varje år vid andra högskolor ligger ungefär på 70 procent medan examen från OP ligger på mer än 90 procent.

Antagningsbesked till officersprogrammet ges ut i maj och det kan kännas som att lång tid förflyter fram till kursstart i augusti. Här behöver Försvarsmakten bli bättre på att relationshantera individer som är intresserade av officersprogrammet fram till kursstart.

Under de två senaste åren har Försvarsmakten och Försvarshögskolan tillsammans rekryterat de största kullarna någonsin till OP. Varje år söker cirka 1 000 individer och sett till de senaste sju åren har antalet sökande dubblerats. Inget tyder heller på att intresset avtagit. OP är fortfarande en attraktiv utbildning och Försvarsmaktens personalförsörjningsplan håller.

Kontaktperson är kmd Anna-Karin Broth, stf Försvarsmaktens utbildningschef.

Vad riskerar vi?

Sverige har en god chans att antas som medlem i NATO – men det råder ännu tvivel om den saken. Varken Turkiet eller Ungern är ännu beredda att lämna sitt godkännande. Väntan kan bli lång, och det kan inte uteslutas att försöket misslyckas. Vilka risker löper vi under tiden? Kina och Ryssland rustar upp, och [...]

Försvarsmakten kritisk till Norrvattens rapport om PFAS

Dricksvattenproducenten Norrvatten publicerade nyligen en rapport om PFAS i vattentäkten Mälaren-Görväln och pekar bland annat ut Uppsala garnisons dagvatten till Fyrisån som en betydande källa till föroreningarna. När Fortifikationsverket och Försvarsmakten granskar uppgifterna i rapporten konstateras att värdena inte stämmer.

Fortifikationsverkets beräkningar är betydligt lägre än det som står i Norrvattnets rapport. Ett konkret exempel är att Fortifikationsverkets beräkningar visat på ett årligt utflöde av PFAS till Fyrisån på mellan 67-97 gram jämfört med de 4 200 gram som står i rapporten. Dagvattnet från garnisonen utgör volymmässigt alltså bara 3 procent av det totala flödet i Fyrisån.

Norrvatten har inte varit i kontakt med Fortifikationsverket inför rapporten för att ta del av befintlig mätdata och analyser, vilket hade varit naturligt med tanke på att Fortifikationsverket är fastighetsägare och Försvarsmakten verksamhetsutövare för området som pekas ut som betydande källa till spridning av PFAS. Andra fastighetsägare och verksamhetsutövare har däremot kontaktats.

Korrekta värden är mycket viktigt i en rapport. Den finns kvar under lång tid och kan ligga till grund för andra analyser och rapporter. Det vore därför önskvärt med en dialog med Norrvatten kring rapportens ingångsvärden och en överenskommelse om att rapporten justeras.

Peder Ohlsson
Kommunikationsdirektör

Allt är inte guld som glimmar?

En av de förklaringsmodeller som används för att få begriplighet i hur ukrainarna lyckas så mycket bättre än ryssarna i striderna sedan februari i år är att de tillämpar uppdragstaktik. De ukrainska soldaterna har ett syfte med striden. De vet varför de slåss. De riskerar sina liv för sitt land, sina familjer och sina vänner. [...]

Henry Kissingers testamente

Nästa år, 2023, fyller Henry Kissinger 100 år. Trots att det nu är 45 år sedan han hade någon officiell position i Washington har han, i alla fall intill ganska nyligen, fortsatt att resa till olika stormaktshuvudstäder och samtalat med sittande och f d statsledare. Emellanåt, men inte särskilt ofta, har han gett intervjuer. Han [...]

Tillräckligt många eller tillräckligt bra?

Attackerna mot Nordstream har återigen lyft behovet av numerär, och väcker samtidigt frågor kring vilken typ av numerär vi kommer att behöva som nya NATO-länder. I kölvattnet av sabotaget syntes alliansens styrka tydligt – en av orsakerna till att svenska marinen inte sände några ytenheter till attentatsplatsen under de första dagarna angavs av den svenska [...]

Winds of War (again) gaining momentum in the Eastern Mediterranean

Do you remember the Kardak/Imea crisis in the Aegean Sea back in 1996? The spiraling events of action-reaction then brought political mishandling of old Greek-Turkish issues, with roots from the time of the 1923 Lausanne Treaty, to the brink of open war between the Aegean neighbors. Incredibly, the casus belli was two tiny islets inhabited [...]

Resebrev HMS Falken 220918

Klockan har precis passerat 02:00 och alla som är på vakt och sina poster står och kollar på några delfiner som simmar längds med fartyget. Himlen är stjärnklar och det är tack vare månen som lyser som gör att vi kan se när delfinerna simmar längs med fartyget. 

Vi har lämnat Biscayabukten bakom oss och seglar i ett betydligt lugnare vatten längs Spaniens och   Portugals kust på väg mot Porto. Vi beräknas komma fram till Porto måndag morgon. Det ska bli skönt att få komma till fast mark igen efter många dagars gungande på Biscayabukten 

Precis när jag håller på att skriva klart brevet så visslar tredje skepparen i sin skepparpipa och alla i vakten samlas på däck. Jag han inte skriva klart brevet den kvällen men på kvällen dagen efter seglar vi in i Porto. Vi lägger ankar precis utanför hamnen och imorgon på morgonen ska vi förtöja i hamnen i Porto. 

Nu ser jag framemot ett besök i Porto innan seglingen fortsätter mot Portimao. 

//Elev Lindell

Resebrev HMS Falken 220917

Klockan är nu 01:24 portugisisk tid och hemma i Sverige är hon 02:24, nu sitter jag här och reflekterar över dagen och tiden som varit.

Rutinerna ombord börjar sätta sig, det märks att folk börjar känna sig mer och mer hemma i miljön på segelfartyget.

Vädret har fortsatt varit på vår sida med en något starkare vind under natten. I förebyggande och i utbildningssyfte så har vi idag satt upp stormfocken, ett mindre segel med syftet att släppa igenom mer av vinden för att inte behöva ta emot hela vindens kraft.

Det är mycket att lära sig ombord, men för varje dag som går så fastnar mer och mer av segelkunskaperna och alla dessa tampar så som Storens Dirk, Buktåg, Göling m.m. 

Vi närmar oss spanska/portugisiska kusten och vinden känns ljummen,  jag ser fram emot att åter få tillgång till internet men framförallt att så ser jag fram emot att få upptäcka lite av Portugal när vi kommer fram till Porto.

//Kadett Svärd