Försvarsbloggare

Den årliga Lennart Meri konferensen i Tallinn om säkerhets och försvarspolitik som nu hölls för nittonde gången tog i år upp bland annat: Transatlantic Co-operation, Intelligence Challenges, The Arctic, Europe´s Defence Strategy, Indo-Pacific and Europe, Drone Warfare, Hybrid Horizones, Future Nuclear Deterrence mm.

Nedan ett antal hastigt noterade ”takes” från de paneldiskussioner där jag var med och lyssnade. Program, paneldeltagare mm kan hämtas på  lmc.icds.est

Generellt för hela konferensen var en stämning, lite till skillnad från tidigare år, att visst måste vi planera för framtiden, både på fem och tio års sikt, men nu är läget så allvarligt att vi måste öka våra förmågor av olika slag fort.

Övergripande frågor/allmängiltiga slutsatser

-            Det får inte vara en planeringsförutsättning, varken politiskt eller militärt, att USA kommer stödja Europa vid en konflikt med Ryssland,

-            Viktigt att snabbt göra verklighet av 5% målet till försvarsändamål,

-            Viktigt att fortsätta stödja Ukraina,

-            Kina ser nog Arktis mer som en ekonomisk än en säkerhetspolitisk fråga,

-            Den försvarspolitiska diskussionen i Europa borde också vara en diskussion om hur få Europas ekonomi att växa för att möjliggöra dagens och framtida satsningar,

-            Vi får inte stirra oss blinda på EU och NATO, vi måste också knyta närmare band med likasinnade länder som Kanada, Japan, Sydkorea m fl,

-            Svårt att se hur hållbara och trovärdiga säkerhetsgarantier för Ukraina ska se ut så länge landet inte är medlem av Nato.

Förmågebehov/försvarsindustri

-            Nödvändigt stärka den försvarsindustriella basen,

-            Europa måste redan nu börja skaffa system, ”enablers” för att gardera sig mot att USA inte står till tjänst med olika förmågor inom t ex underrättelseinhämtning och sambandssystem, kommer ta åtskilliga år, här finns risk för allvarliga förmågeluckor,

-            Den upprustning som sker i många länder hotas av drastiskt ökade priser på försvarsmateriel, visserligen får de olika försvarsmakterna mer pengar men fortfarande blir det få prylar,

-            Diskussionen om drönare, långräckviddig bekämpning m fl vapenssystem alltför fragmenterad, måste sättas in i en bild av hur tror vi ett framtida krig (inte bara enskilda strider) kommer att gestalta sig,

-            Vi måste frigöra oss från tendensen att alltid vilja ha det bästa, att acceptera ”tillräckligt bra” är den enda vägen för att skapa nödvändiga volymer, vi måste resonera i termerna ”high-low” mix,

-            Efterhand som Nato börjar öva mer och övningarna blir större och med allt fler nationer som deltar är det tydligt att behovet av en ökad interoperabilitet avseende samband, målangivning, kryptering, kunna jobba mot varandras ”moln” mm måste ägnas mer uppmärksamhet.

Ryssland

-            Rysslands grundinställning är att väst är en motståndare i en ständigt pågående konflikt,

-            Ryssland är inte ett akut hot, det är ett kroniskt hot,

-            För de baltiska länderna, Finland och andra små stater gränsande till Ryssland så utgör Ryssland ett existentiellt hot,

-            Det sker ett närmande mellan Ryssland och Kina som vi måste beakta och hålla ögonen på väldigt noga,

-            Även om det just nu kan se ut som att Ryssland har problem med att hantera det ukrainska drönarhotet, så får vi inte glömma att rysk drönarförmåga är god och att den ständigt utvärderas och förbättras,

-            Den senaste ryska säkerhetsstrategin anger nu Europa som huvudmotståndaren, från att tidigare ha ansetts som ”USA:s lakej”, nu en motståndare i sig.

-            Vad Ryssland gör i framtiden beror på oss – avskräckning,

Kärnvapen

-            Oklart i vilken utsträckning och under vilka omständigheter det amerikanska kärnvapenparaplyet är, eller kommer vara, trovärdigt,

-            Europa bör skapa sig en egen trovärdig kärnvapenförmåga,

-            Frankrikes kärnvapen har en europeisk dimension, men de är inte en gemensam europeisk resurs, när och hur de eventuellt sätts in är ett franskt beslut,

-            I ryskt militärt tänkande är taktiska kärnvapen en komponent i krigföringen, varken de brittiska eller de franska kärnvapnen är optimerade för taktiska insatser, de är i grunden strategiska avskräckningsinstrument,

Underrättelsetjänst/hybridhot

-            Den i dag enorma mängden öppen information leder till bearbetnings- och analysproblem, tar stora resurser, de dedikerade underrättelsetjänsterna kanske bör återgå till att vara ”spioner” igen – försöka hitta motståndarens hemligheter,

-            Underrättelsetjänst är, och kommer i stor utsträckning förbli, en affär där informationsutbytet främst sker mellan enskilda länder, informationsutbyte inom en stor krets, t ex Nato eller EU, kommer alltid att präglas av tämligen stora begränsningar,

Som avslutning två citat (anger inte av vem):

”The US is in and out of NATO at the same time”

”It is not Putins Russia, it is Russias Putin”