Ett halvt år – ett helt liv

Jag har nu läst Magnus Ernströms bok om den första Bosnienbataljonen BA01, Ett halvt år – ett helt liv, och jag vet inte var jag ska börja, hur jag ska beskriva vad jag känner för den. Det finns så mycket att förmedla.
Ska jag börja med hur jag som värnpliktig slog ut tänderna på Magnus under en innebandymatch med fängelse-regler, eller ska jag skriva en formell recension? Jag vet inte. Det får bli som det blir.

Foto: Författaren Magnus Ernström signerar sin bok i skrivarstugan. Privat

I många år har jag väntat på att Magnus skulle få ut boken. Vi satt vid elden vid Ljusnan efter hans hemkomst från Bosnien och utbytte historier, han från Bosnien och jag från Libanon. Inför min Bosnienvända pratade vi en hel del. Många historier var förfärande och föga moraliskt uppbyggande för mig inför rotation.
Magnus skrev senare målande inlägg på SoldF Forum och sedermera på sin egen blogg Morgonsur. Inlägg som gav mersmak.

Det mesta som skrivits om BA01 har jag nog läst men Ett halvt år – ett helt liv tror jag är det bästa jag läst om insatsen. Magnus personliga berättarstil gör att man inte vill lägga i från sig boken. Dispositionen med cliffhangers gör att man nyfiket läser vidare. Detaljrikedomen är väl avvägd.

Persongalleriet innehåller en hel del bekanta. Flera av dem har jag tjänstgjort med både i Sverige och utomlands. De är beskrivna med vad som kan ses som ömhet, om än med vissa gliringar. Stämningen mellan soldaterna går nästan att ta på, för en som varit med i motsvarande sammanhang.

Händelserna som utspelas i boken är hemska, för hemska, och det värsta av allt är att det har hänt på riktigt. Bosnien-kriget var fruktansvärt på alla sätt och skildringen blottlägger hur jävligt det faktiskt var.

Vad som också blir tydligt är vilken risktagning som BA01 kontinuerligt tog. Många gånger var det ren tur att inte fler skadades eller stupade. ”Gud är svensk” var ett uttryck på Balkan i mitten på 90-talet, åsyftande den osannolika tur som svensk trupp hade.

Titeln Ett halvt år – ett helt liv är omsorgsfullt vald. Jag tror dock att det krävs en utlandsveteran för att tillfullo förstå innebörden. Det man får uppleva på en kort tidsperiod bär man med sig resten av livet. På gott och ont.

Jag kan tänka mig att det har varit jobbigt att skriva boken. Vissa saker vill man helst lägga bakom sig och det kan göra ont att lyfta upp dem till ytan igen. Jag hoppas och tror att Magnus tycker att det var värt det. För oss läsare gav det mycket.
Jag har fått se Magnus före och efter BA01, liksom jag har sett andra genomgå det en insats kan innebära. Boken kan ge förståelse till de som inte själva varit med.

Ett stort tack till dig Magnus för att du delat med dig av dina upplevelser. Historier är till för att berättas.

/C

Militärt missnöje

av Olof Santesson Inom försvaret gror missnöje. Publikinlägg på det temat bröt sig mot trevliga frågor och svar när Micael Bydén ett stycke in i maj framträdde vid Allmänna försvarsföreningens årsmöte i Lejonskjöldska salen på FHS. Nye ÖB, som gentemot organisation och omvärld inlett sitt jobb med nästan bedövande optimism, verkade i det ögonblicket mest […]

Jan hedrad på bästa sätt

Länderna som Jan ställde upp för fanns med på flera sätt vid avskedet.

Örebro-Värmlandsgruppen (ÖVG) är underställd Livregementets husarer (K 3), där Jan Danielsen, frivillig i Finland och sedan Norge, i decennier var reservofficer. Hedersvakten vid Jans begravning med frivilliga från ÖVG var alltså synnerligen lämplig och de tre representanterna inklusive ÖVG:s chef överstelöjtnant Bengt Fransson gav ceremonin en gedigen inramning.

Stort tack för alla som på olika sätt bidrog till ett vackert och berikande avsked av en man som i både ord och handling ställde upp för Nordens frihet.

Veterandagen 2016

I strålande solsken genomfördes Veterandagen 2016. På Gärdet flögs det drake och minnen från Afghanistan for genom mig. Mycket passande.

Det var några år sen sist som jag hade möjlighet att delta i högtidligheten vid Sjöhistoriska museet i Stockholm. Och det har hänt en del sen sist. Fler organisationer deltar och dagen känns välkomponerad. Arrangemanget har börjat sätta sig.

Några korta intryck:

Statsminister Lövén deltog, som förste statsminster. Hans tal var riktigt bra. Inget politiskt manifesterande utan rakt på ett tal till och om veteranerna.
Även moderaternas Anna Kinberg Batra besökte ceremonin.

Callis Amid blev medaljerad för sina insatser för bland annat de afghanska tolkarna. Välförtjänt utsågs han också till Årets veteran.

På plats var många andra kändisar från försvarsdebatten som förs på nätet. Johanne Hildebrandt, Magnus Morgonsur Ernström, Jan Mörtberg, för att nämna några. Det var givetvis många andra prominenta gäster på plats, inte bara från Försvarsmakten utan också tex HMK och GD MSB (som faktiskt varit i Afghanistan).

Även förre försvarsministern Sten Tolgfors var på plats och jag tog tillfället i akt att tacka honom för att han lyfte upp veteranfrågan högre på det politiska bordet. Utan hans engagemang hade vi inte varit där vi är idag.
Vi hade en intressant diskussion om försvarspolitik och hur den ska kunna kopplas ihop med ”plutonsnivån” och jag hoppas kunna återkomma med ett inlägg i ämnet.
Tolgfors uppmuntrade till återupptaget bloggande.

Försvarsmusikens framförde Vid dagens slut, en låt som liksom kommer åt det där ömma längst in i mig. Jag mindes särskilt Gunnar, Johan och Kenneth som stupade där ute och ett antal vars liv inte gick att rädda när de kom hem. Det gör ont att bara tänka på dem. Skönt är att omhändertagandet för hemkomna blir allt bättre.

Veterandagen 2016 var en trevlig tillställning. Jag hoppas på upprepning nästa år.

Vass bok om Afghanistan-insatsen

Det finns en hel del frispåkighet i denna nya bok.

Grattis på veterandagen, veteraner. En hel del av er har tjänstgjort i Afghanistan och nu släpps inom kort en ny bok med en hel del mycket uppriktiga och högintressanta texter om olika aspekter av de svenska insatserna i landet. Plus ett otroligt bildmaterial – bland det absolut bästa jag sett från landet.

Boken heter Uppdrag Afghanistan

Om den skenbara stabiliteten

av Jan Leijonhielm Jag bevistade för några dagar sedan ett seminarium med bl a Peter Hultquist, som gav sin syn på vårt säkerhetspolitiska läge. Efter att korrekt och utan att darra på manschetten beskrivit den ryska utvecklingen med ett alltmer hotfullt uppträdande mot omvärlden underströk försvarsministern att Sveriges alliansfria linje låg fast och skulle så förbli. […]

Bland armékårer och divisioner

Reflektion
Den nyhet som troligtvis förbisetts mest i nyhetsrapporteringen avseende stridskraftsförhållanden under maj månad, 2016, är återupprättandetav 11. Armékåren i Kaliningrad Oblast. Under det s.k. ”kalla kriget” var den 11. Armékåren inordnad i det Baltiskamilitärdistriktet och var placeradi Kaliningrad Oblast. Armékåren kom att finnast.om. 1997 då den upplöstes och förbanden inordnades i Östersjömarinen (ÖM).
I dagsläget förefaller inga ytterligare förband tillföras Kaliningrad Oblast och den nyupprättade armékåren, utan detta förefaller vara en strikt administrativ åtgärd. Ser vi till den organisation man hade innan återupprättandet av armékåren, så var det en väldigt stor mängd förband som var direkt underställda chefen för ÖM, varvid detta troligtvis förenklar ledningen av förbanden, armékåren kommer fortsatt vara underställd chefen för ÖM.
I sammanhanget är det intressant att påminna om återupprättandet av 1. Pansararmén inom det västra militärdistriktet (MD V) samt upprättandet av ytterligare två (2) nya divisioner inom MD V. Med 11. Armékårens återupprättandet så har de ryska väpnande styrkorna under de senaste tre (3) åren dels förändrat organisationen inom MD V dels återgått till en organisation mer lik den som fanns under Sovjetunionens tid inom MD V.
Anledningen till detta kan vara olika, generellt sett, oaktat vilken nation det än må röra, så är väpnande styrkor väldigt obenägna att förändra sig till nya strukturer, vilket säkert kan vara en bidragande orsak, dock så är det i MD V som en återgång till divisionskoncept kan skönjas. Hade det varit en generell trend att man ej trodde på den inslagna vägen med brigadkoncept som man antagit, torde trenden varit mer omfattande att återgå till divisioner i de övriga militärdistrikten.
En bidragande orsak kan troligtvis vara att minska antalet direkt underställda chefer (DUC) inom armékårerna, då man får en mer hierarkisk struktur med divisionskonceptet, vilket generellt sett förenklar ledningen. Sett till början av reformprogrammet för de ryska väpnande styrkorna, var det en väldigt platt organisation som skapades med väldigt många DUC till ett fåtal ledningsnivåer. Vilket kan jämföras med hur det såg ut i Sverige under en period efter militärdistrikten upplöstes och det ej fanns någon ledningsnivå mellan förband och t.ex. Armétaktiskstab (ATS).
En annan förklaring till återupprättandet av divisioner kan vara att man upplever att denna struktur lämpar sig bättre för en möjlig konventionell konflikt mellan Ryssland och NATO. Framförallt då många av de högre cheferna inom den ryska armén är utbildad i detta koncept. Det som motsäger detta är dock övningsmönstren, i de strategiska övningarna så har brigadkonceptet varit i fokus och bataljonsövningar är generellt rådande i den ordinarie övningsverksamheten inom militärdistrikten.
Det troliga blir således att divisionsnivån enbart är en ledningsnivå för att förenkla för armékårstaberna ledningen av sina förband. Istället för att ha en stor mängd brigader direkt under armékårerna, sammanfogar man de till divisionsledningsnivå, vilket skapar enkelhet för staberna. Striden kommer troligtvis fortfarande föras inom ramen för manöverbrigader, och bataljonsstridsgrupper, som tankegångarna varit med reformprogammet för de väpnande styrkorna från första början.
Dock bör man se upprättandet av de två (2) nya divisioner främst som en kaderorganisation i dagsläget, då man ej har manskap till det inom MD V. Vilket skulle kräva omfördelning av förband från t.ex. det centrala (MD C) och/eller östra militärdistriktet (MD Ö), för att bemanna dessa fullt ut. Vissa indikationer finns att förband är på väg att förflyttas, dock finns det ingen entydig media rapportering på det, varvid kaderorganisation som sedan bemannas av reservister vid mobilisering är det troliga i dagsläget.
Have a good one! // Jägarchefen

Natos toppmöte och södra flanken

av Michael Sahlin ”The security vacuum in the Middle East and North Africa will have long-term negative consequences for the stability of Europe. The offensive of the Islamic State, mass migration, and Russia s attempts to rebuild its influence in opposition to the West in general, and the US and NATO in particular, will intensify […]

Spy vs Spy

Reflektion
Denna veckas stora nyhet, dock än bara tisdag, är troligtvis arresteringen av en Portugisisk agent samt dess ryska handledare i Rom under lördagen, 21MAJ2016, föra veckan. Gripande av dels agenter knutna till rysk underrättelsetjänst dels att ryska underrättelseofficerare grips eller utvisas är inte ovanligt, dock är det ej mängder som arresteras. Varvid vid första anblick kanske inte nyheten i sig ter sig så märkvärdig, men den är klart märkvärdig av ett antal olika skäl, som förhoppningsvis kan belysas med detta inlägg.
Några ingångsvärden innan vi fortsätter. Inledningsvis den Portugisiske agenten förefaller under en period varit sektions-/byråchef inom den Portugisiska säkerhetstjänsten men omplacerats och därefter arbetat med analyser. Därefter förefaller han arbetat ett längre tag som agent för Ryssland, som minst sedan 2014. Slutligen individen i fråga skall även varit föremål för disciplinäraåtgärder inom den Portugisiska säkerhetstjänsten, samt han skall även haft flertalet relationer med Östeuropeiska kvinnor.
Vi inleder med att han skall ha blivit omplacerad, detta är ett klassiskt ”grepp” av säkerhetstjänster då man börjar få tydliga misstankar att någon arbetar för främmande makt, man försöker helt enkelt minska individens inflytande och/eller tillgång till hemlig information. Således kan vi förutsätta att den Portugisiska säkerhetstjänsten under en längre tid, längre än vad man öppet medger med att man startade förundersökning för ett år sedan, misstänkt att individen i frågan, arbetat för Ryssland. Huruvida det Portugisiska kontraspionaget kan ha lyckats placera falsk information som han vidarebefordrat, efter misstankarna mot honom blivit större, eller om han på annat sätt tillförskansat sig hemlig information får vara oskrivet, dock är det ett klassiskt agerande hos kontraspionage att placera falsk information om man misstänker någon för spionage.
Fortsätter vi med att individen i fråga förefaller varit föremål för disciplinära åtgärder, så kan det innebära ett flertal olika saker, men i grunden kan det inneburit att han skaffat sig ett agg mot sin egen organisation, vilket mycket väl kan ha utnyttjats för att rekrytera honom som agent. Den andra möjligheten är givetvis att han fallit offer för en klassisk fälla med utnyttjande av s.k. ”svalor”, något som är ett känt modus operandi hos rysk underrättelsetjänst, men även andra underrättelsetjänster, d.v.s. försätta en individ i en komprometterande situation med hjälp av antingen manliga eller kvinnliga medhjälpare, för att därefter kunna utnyttja det i en rekryteringsprocess.
Så här långt kan man konstatera att ”fallet” uppvisar de flesta klassiska tecknen på en spionhistoria, ett möjligt aggmot sin arbetsgivare eller snärjd i en fälla som gjort han till en agent. Ett kontraspionage som misstänker att han arbetar för en annan stats underrättelsetjänst och därmed försöker ”isolera” honom, då kontraspionaget mest troligt upptäckt att Ryssland vidtagit motåtgärder utifrån den information som förmedlats till dem och därmed även röjt att man har en källa någonstans. Men där slutar även de klassiska med denna historia.
Sett till den position som individen förefaller innehaft hos den Portugisiska säkerhetstjänsten, så förefaller det mindre troligt att någon av de ryska underrättelsetjänsterna, skall använt sig av en mindre erfaren handledare/underrättelseofficer. Att det Portugisisk och Italienska kontraspionaget då lyckas arrestera dem vid växlingen av information mot pengar, är mer eller mindre anmärkningsvärt, hade det varit en lägre placerad källa hade man kunnat anta att det var en ung oerfaren handledare, vilket hade varit mer förståeligt, i detta fallet får vi se det som mindre troligt.
Därtill att det antingen är en underrättelseofficer med s.k. ”ickeofficiell täckbefattning” eller en illegalist som blivit arresterad, gör det hela än mer anmärkningsvärt. Då båda kategorierna har betydligt längre och mer omfattandeutbildning kontra de underrättelseofficerare som placeras med en täckbefattning på t.ex. ambassader, då de har ett visst skydd via sin diplomatiska immunitet. Givetvis kan det Portugisiska och Italienska kontraspionaget haft tur och lyckas ta dem på bar gärning.
Vad man dock skall ha med sig är att rysk underrättelsetjänst och dess förmåga att arbeta med mänskliga källor, HUMINT, är världsledande. Då man till del blivit tvingad att arbeta mer inom det området då de saknat det teknologiska försprånget som t.ex. de västliga underrättelsetjänsterna har. Men de sätter även högre tillit vid att t.ex. få faktiska dokument i handen kontra t.ex. signalunderrättelser eller bildunderrättelser. Antingen har man felat grovt från båda sidor d.v.s. handledare och agent, inför och under överlämningen, eller så har man medvetet valt att ta risker för man bedömt informationen så viktigt att den måste komma fram.
Underrättelsetjänster tar ogärna risker, vilket kan tyda på att agent och handledare felat grovt. Dock så har flertalet västliga säkerhetstjänster tydligt beskrivit att den ryska inhämtningen blivit markant mer offensiv sedan den ryska militära operationen gentemot Ukraina påbörjades 2014. Vilket tyder på att man de facto tar större risker, då säkerhetstjänsterna lättare detekterar den ryska underrättelsetjänstens verksamhet. Så att entydigt säga antingen eller är väldigt svårt.
Vad kan det dras för slutsatser av det hela? Inledningsvis kan man konstatera att rysk underrättelsetjänst med hög sannolikhet inte lyckats infiltrera det Portugisiska kontraspionaget, då hade inte dessa arresteringar kunnat ske. Därefter kan vi troligtvis förutsätta att det kommer genomföras någon form av utbytte inom det närmsta halvåret, den ryska handledaren gentemot någon i Ryssland arresterad västerländsk källa.
Slutligen skall vi komma ihåg James Angeltons devis i spionaffärer, det är en ”Wilderness of Mirrors” d.v.s. vad vi ser behöver inte innebära att det faktiskt är vad vi ser. Agenten kanske hela tiden arbetade för det Portugisiska kontraspionaget och lyckades vända den ryska handledaren och fått honom att hoppa av till väst. Den ryska handledaren kanske medvetet låtit sig gripas för att kunna placera falsk information då man mest troligt kommer genomföra ett utbyte i närtid, osv.
Have a good one! // Jägarchefen

Dödförklarad 1940 men dog 2016

Stenen till minne av svenska medborgare fallna för Norge 1940-45, på Västra gravlunden i Oslo.

Nu på fredag den 27 maj begravs en svensk som var frivillig för både Finland och Norge, Jan Danielsen. Det var mycket som jag uppskattade med Jan, inte minst hans vänliga sätt och humor. Det känns tomt nu men samtidigt har det i både brev och per telefon kommit värmande ord om honom.

Under Jans deltagande i striderna om södra Norge blev han rapporterad som stupad och hans föräldrar började få kondoleansbrev om den stupade sonen. Flaggan hemmavid vajade därför en tid på halv stång. Men Jan klarade sig både den gången, liksom många gånger till. Några av hans kamraters namn hamnade dock på minnesstenen över stupade svenskar 1940-45, i Oslo, den sten som syns här ovanför.

Hur hittar man förresten minnesmärken över stupade svenskar, både utomlands och i Sverige? En del har Lennart Westberg och jag tagit upp i Svenskar i krig 1914-45 men det finns många fler. Det finns också sedan några år en förening som sysslar med att inventera alla olika svenska militära minnesmärken, och verkar för att de skall vårdas. Besök gärna föreningens hemsida och förundras över i hur många länder det finns svenska militära minnesmärken.

Norska Aftenposten har infört denna nekrolog om Jan.

“Mastfallet”

av Lars Holmqvist Onsdagen den 25 maj förväntas Riksdagen fatta beslut angående ett svenskt Värdlandsavtal med NATO. Intressant nog har vi den senaste tiden kunnat se flera olika störningar riktade mot vår infrastruktur. En efter en av dessa störningar har i efterhand visat sig vara en följd av handhavandefel eller bristande underhåll. Senast under lördagen […]

Ryska ubåten och kärleksgåvorna

Den ryska ubåten ”Som”, på svenska ”Malen”.

Det är idag exakt 100 år sedan den ryska ubåten Som på svenskt territorialvatten kolliderade med det svenska civila fartyget Ångermanland. Det skrevs ifjol mycket om fyndet av ubåten, men än idag har få medier (några alls?) tagit upp den krigsrelaterade last Ångermanland hade.

Ifjol kunde jag efter en del arkivsökande berätta om vad lasten ”kärleksgåvor” innebar. Jag presenterade även den 25-årige ryske ubåtschefens korrekta namn, Chrisanf Bugurajev. Svenska riksmedier har dock vad jag sett ännu inte tagit upp dessa rön (rätta mig om jag har fel) eller att det är 100-årsdagen idag.

En lokaltidning, Norrtelje Tidning, kan dock idag rapportera några nyheter om ubåten, att en kompass just har bärgats och vilka ståndpunkter det finns om en fullständig bärgning. Det är bra med lokaltidningar!

En kollision, en Hans-Fredrik, en presschef och myten om brödseglarregeln



Idag skriver jag krönika i BLT som du kan läsa HÄR. Ämnet avhandlar i huvudsak händelsen då vägfärjan mellan Karlskrona och Aspö körde rakt in i sidan på HMS Carlskrona.


Medias i vissa fall undermåliga hantering av frågan bedömer jag i huvudsak beror på bristande kompetens inom området. Den aktuella dagen noterade jag ett antal oerhört märkliga uttalanden. Men det är två personer som utmärker sig mer än alla andra i sammanhanget.

Hans Fredrik Samuelsson

Den första, en privtperson vid namn Hans Fredrik Samuelsson. Den aktuella dagen förekommer han i ett stort antal olika intervjuer i media. Tyvärr bidrar intervjuerna med honom att det sprids en felaktig bild av situationen. När ni läser detta så ska ni komma ihåg att det är Aspöfärjan som har kört rakt in i babordssidan på HMS Carlskrona. Aspöfärjan var således otvetydigt väjningsskyldig!

I Expressen säger Hans Fredrik att:

-Hade färjan inte bromsat så hade HMS Carlskrona träffat färjan misskepps, det kunde blivit väldigt allvarligt.

– Det kunde slutat riktigt illa om Carlskronas stäv träffat den mindre färjan midskepps….

I BLT säger Hans Fredrik att:

– Det här är en fruktansvärd händelse. Om inte färjan hade slagit back utan fortsatt framåt 10-20 sekunder till hade den träffats midskepps. Då hade färjan som är flatbottnad vält, säger Hans-Fredrik Samuelsson, som var ombord på färjan

Men det absolut värsta utspelet tilläts Hans Fredrik att göra i P4 Blekinge direktsändning. I inslaget förmedlades felaktiga uppgifter om diverse sakförhållanden blandat med osakliga påhopp, vilket senare publicerades på webben. Hans Fredrik hävdade att Marinens personal både är vårdslösa och okunniga, och lyfte fram sin egen kompetens eftersom han hade gått på sjökrigsskolan på 60-talet…

Efter påpekande om osaklighet så klippte SR P4 Blekinge bort halva inslaget, den delen som innehöll de värsta påhoppen.

Nu har @P4Blekinge korrigerat/ klippt ner inslaget och tagit bort de rent felaktiga påståendena om skuld i ärendet. pic.twitter.com/pECsnO2l1i

— Skipper (@Twitt_Skipper) 6 maj 2016

Bengt Olsson, presschef på Trafikverket

I min krönika i BLT nämner jag presschefen på trafikverket med anledning av hans uttalande i Sydöstran.

Eftersom jag knappt trodde mina ögon när jag läste dessa i sammanhanget absurda påståenden så ringde jag upp Bengt Olsson för bloggens räkning, och bad honom förklara vad han egentligen menade, och ge honom en chans att korrigera det hela om han möjligen hade blivit felciterad.  Här nedan återfinns intervjun med Bengt Olsson. (S=Skipper B= Bengt Olsson)

S: Jag läser ett uttalande från dig i tidningen Sydöstran där du säger att ”Högerregeln gäller, men sedan handlar det om yrkestrafik kontra vanligt trafik och så kommer marinen in också med sina regler…” Jag undrar vad du egentligen menar med detta?

B: Ja, det är ju så här att det finns, det finns, regler för sjöfarten som, som, där, många saker spelar in, så att jag, jag kan inte redogöra för dom, det var det jag sa till dom.

S: Ja, men du har ju sagt här att det handlar om yrkestrafik kontra vanligt trafik och så kommer marinen in också med sina regler?

B: Ja, det var, det var, jag tänkte på fritidsbåtar…. För där… Det är ju så att yrkestrafik har ju företräde framför fritidsbåtar till exempel.

S: Ja, men det här är ju ett örlogsfartyg, och det här fartyget är dessutom betydligt större än Aspöfärjan.

B: Ja, och det, och det jag sa när det gäller…. Vad sa du att du ringde ifrån?

S: Jag ringer för en webbsida som heter Skipper, som skriver om försvarsfrågor. 

B: Ja… För grejen är så här, det jag sa till dom att jag kan inte hur det ser ut för örlogstrafik… Om dom har någon egen, några egna regler, det var det jag sa. För, det kan jag inte. Så det var på en rak fråga från reportern.

S: Okej, för här framstår det som att du har sagt att marinen också kommer in med sina regler, alltså att det skulle finnas andra regler som gäller för marinen?

B: Ja… Inte vad jag vet, inte om såvida inte det är krigstillstånd, och det lär det inte vara i Sverige.

S: Nej, men vad är din uppfattning nu då? Det är alltså att högerregeln gäller, dvs att Aspöfärjan således var väjningsskyldig, eller har du någon annan uppfattning?

B: Jag har inte haft någon uppfattning över huvud taget. Jag vet inte, jag har inte velat uttala mig , eller trafikverket har inte velat uttala sig kring skuldfrågan eller vad som har hänt. Det som händer nu är att det blir en utredning på det här och det ska intervjuas en massa människor, dels säkert på Carlskrona, men dels också på Yxlan, dom som är yrkesarbetande på Yxlan … Det kommer att ta en stund innan det är utrett.

S: Ja, visst är det så, men anledningen till att jag ringde är att där du är citerad så framstår det som att du menar att andra regler än ”högerregeln” som har spelat in här, d.v.s. yrkestrafik kontra vanlig trafik och att marinen skulle ha egna regler, men det stämmer ju inte?

B: Nej…. Grejen är ju så här, det det…

S: Det är ju inte korrekt.

B: Nej… Det är inte korrekt.


Marinen har givetvis inte några egna sjövägsregler! Hur skulle det se ut?

Myten om brödseglarregeln 

Kopplat till ovanstående så kan det vara på sin plats att belysa påståendet om yrkestrafik kontra vanlig trafik särskilt! Det grundar sig nämligen på ett helt felaktigt och livsfarligt påstående. Nämligen myten om brödseglarregeln.

Den härstammar från diverse utbildningar i förarintyg motsv. runt om i landet, där väldigt många utbildare förmedlar budskapet att:

”den som seglar för sitt nöje skall hålla undan för den som seglar för sitt bröd”

Andemeningen med att lära ut detta är i grunden god, då det handlar om att fritidsbåtar ute i skärgården inte ska hindra yrkessjöfarten. Men problemet är att det inte finns någon sådan regel, och den som förmedlar detta har uppenbart helt förträngt att en fritidsbåt kan vara en lyxjakt på 180 meter som möter en sju meters taxibåt i yrkestrafik.

Om man ska tillämpa brödseglarregeln så ska alltså en 180 meter lång privatägd lyxjakt, oavsett vem som är väjningsskyldig, hålla undan för den lilla taxibåten. Att förmedla sådant är både fel och farligt. Dessutom är det i vissa fall helt omöjligt att avgöra vem som är yrkes- respektive fritidsskeppare när man möter varandra i skärgården.

Myten om brödseglarregeln, som tyvärr har slagit rot, måste alltså avlivas!

Mytbildningen kan förmodligen härledas till Internationella sjövägsreglerna (International Regulations for Preventing Collisions at Sea) regel 2 och 9.

I Regel 2 – Ansvar framgår att:

a) Den som brister i gott sjömanskap kan enligt sjölagen ställas till ansvar även om någon sjöolycka ej inträffat. Paragrafen är även tillämplig på t.ex. en förare av fritidsbåt. Med vanligt sjömansbruk eller gott sjömanskap avses bland annat: Hålla lämplig fart och lämpligt passageavstånd, hålla undan i god tid och med bestämd manöver, lämna plats för stora och svårmanövrerade fartyg, hålla noggrann utkik horisonten runt m.m. Jämför reglerna 5, 6, 7 och 8.

b) Enligt denna regel skall t.ex. en fritidsbåt hålla undan för sådant fartyg som till följd av sitt djupgående, sin storlek eller liknande orsaker inte kan hålla undan, även om fritidsbåten enligt andra regler inte är väjningsskyldig. Regeln kan vara tillämplig även i en situation mellan fritidsbåtar.

Regel 9 – Trånga farleder framgår att:

b) Fartyg med längd under 20 meter eller segelfartyg får ej hindra genom- farten för fartyg, som kan säkert framföras endast inom en trång farled.

Internationella sjövägsreglerna reglerar inbördes skyldigheter mellan fartyg av olika storlek vid olika tillfällen. Men några regler runt brödsegling finns inte! Det som Bengt Olsson hävdar i min intervju, d.v.s. att Det är ju så att yrkestrafik har ju företräde framför fritidsbåtar till exempel” – det är ett helt felaktigt påstående!


Lite mer om inbördes skyldigheter och signaler

Ovanstående beskrivna regler är således inte applicerbara på situationen där Aspöfärjan körde in i sidan på HMS Carlskrona. Inte ens om HMS Carlskrona nu hade varit en fritidsbåt, så hade det varit mycket tveksamt att applicera ovanstående regler Aspöfärjan har vid den aktuella platsen för kollisionen både manöverutrymme, och är inte hämmad av sitt djupgående. Exakt vad som anses vara en trång farled finns ej definierat, utan får bedömas i varje enskilt fall. Min bedömning är att farleden inte kan anses som trång i det aktuella fallet.

Reglerna är i huvudsak tillämpbara i andra sammanhang än vid den aktuella händelsen. Exempel kan vara en oljetanker eller ett annat fartyg med mycket stort (och därmed begränsande) djupgående i en trång farledsränna. Det kan även handla om en ”finlandsfärja” i ett trångt delavsnitt i Stockholms skärgård, så som exempelvis passagen vid Oxdjupet på väg till/från Stockholm. Men det kan också handla om ett örlogsfartyg i en trång farled inomskärs, där det inte finns något manöverutrymme. Då skall mindre båtar hålla undan (enligt regel 2 samt 9).

I de fall man som stort fartyg på något sätt är hämmad i sin navigering/manövrering så skall man dessutom hissa aktuell dagersignal, och på natten tända tillämpliga lanternor. Det här är dock något som stora fartyg generellt sett är mycket dåliga på att använda även om de borde det betydligt oftare.

Lanternor på fartyg med begränsad manöverförmåga (röd-vit-röd runtlysande lanternor)

Dagersignal på fartyg med begränsad manöverförmåga (klot-romb-klot hissad i masten)

Fartyg hämmat av sitt djupgående (tre röda runtlysande lanternor)
Dagersignal på fartyg som är hämmad av sitt djupgående (cylinder hissad i masten)

Signalflagga D (David) = ”Håll undan för mig, jag manövrerar med svårighet”



Regelverket

När det gäller kollisionen så kan jag rekommendera den intresserade, samt övriga, att ta del av nedanstående regler, som kan ha relevans i samband med kollisionen. En (eller flera) av dessa har bedömt ej tillämpats av den aktuella vägfärjan. 
I huvudsak kan kollisionen härledas till:

Regel 15 – Skärande kurser 
När två maskindrivna fartygs kurser skär varandra så att det innebär risk för kollision, skall det fartyg, som har det andra på sin egen styrbordssida, hålla undan för det andra fartyget och skall, då förhållandena så medger, undvika att gå för om detta.

Men även nedanstående regler kan på ett eller annat sätt ha betydelse i sammanhanget:

Regel 6 – Säker fart
Varje fartyg skall alltid framföras med säker fart, så anpassad att det kan vidta lämplig och effektiv åtgärd för att undvika kollision och kan stoppas upp inom en distans avpassad efter rådande omständigheter och förhållanden.


Regel 7 – Risk för kollision

Varje fartygs kall utnyttja alla tillgängliga medel, som med hänsyn till rådande förhållanden och omständigheter bedöms lämpliga för att avgöra om risk för kollision föreligger. I tveksamma fall skall sådan risk anses föreligga.

Regel 8 – Åtgärd för att undvika kollision
Varje åtgärd för att undvika kollision skall vidtagas i enlighet med regler- na i detta kapitel och skall, då förhållandena så medger, utföras bestämt, i god tid och med noggrant iakttagande av gott sjömanskap.

Regel 16 – Fartyg som skall hålla undan Varje fartyg, som är skyldigt att hålla undan för annat fartyg, skall såvitt möjligt i god tid vidta bestämd åtgärd för att gå väl klart.  

Avslutning

Haverikommisionen har beslutat att inte genomföra en utredning. Istället blir det ett ärende för polisen att utreda.
Jag kan som avslutning rekommendera alla skärgårdsbor och båtfolk att ta del av den information som Försvarsmakten riktar till er. Viktig och bra läsning!
Dagens krönika blev för övrigt den mest lästa på BLT.se


Krigföringens tio grundregler mot terrorism!

av Göran Frisk Detta blogginlägg riktar sig till svenska regeringens politiska, diplomatiska, militära, polisiära och berörda civila sakkunniga och rådgivare. I militär beslutsfattning används oftast den s k bedömandemallen, numera den som används i NATO. Den svenska varianten ska utmynna i ett BESLUT I STORT (BIS).  Jag avser använda Krigföringens tio grundregler som inte är […]

Guld för uteliv och överlevnad

Författaren Lars Fält är grundaren av Försvarsmaktens överlevnadsskola.

Ray Mears skriver i förordet till Lars Fälts Uteliv på sommaren: ”Vi har båda färdats till öde trakter i Arktis och haft privilegiet att under perioder få leva med naturfolk. Men det som förenar oss allra mest är övertygelsen att traditionella kunskaper och färdigheter bara kan utvärderas genom att testas under långfärder.”

Uteliv på sommaren är dock inte bara guld för den avancerade vandraren utan här har Lars samlat decennier av både grundläggande och vidareutvecklande kunnande om uteliv i Norden sommartid. Lars ger även goda råd om kläder, knivar, kartläsning, kanoting med mera. Allt illustrerat av särskilt framtagna färgillustrationer av den enastående Alf Lannerbäck, plus färgfoton.

Insprängt i texten finns många rön om både gammal och ny teknik och hur vi människor brukar reagera i olika situationer.

Det är en förmån att få ta del av så här välformulerat kunnande. Det här är en bok som varje vandrare och soldat borde få njuta av. Uteliv på sommaren finns i senaste numret av Pennan & Svärdet.

Lennart Meri konferensen 2016 – några noteringar

Årets Lennart Meri konferens i Tallinn avslutades igår, söndag. Den var kanske den bästa under de tio år som den genomförts. Det allvarliga säkerhetsläget kring Östersjön präglade de flesta av seminarierna. Nedan några strödda anteckningar. I vissa fall namnges inte personerna som stod för inlägget då delar av konferensen genomfördes under s k ”Chatham rules”- fritt att sprida vad som sagts, men inte vem som sa det.

Estlands försvarsminister Hannes Hanso
”Dagens koncept att försvara Baltikum med tillförda förstärkningar är inte tillräckligt, det krävs också permanent stationering av utländska förband i de baltiska staterna, samt förhandslagring av materiel”. Sannolikt kommer han att bli bönhörd (min kommentar).

Hög Nato-företrädare
” Avskräckning grundar sig på reell krigföringsförmåga”. ”Förstärkningar måste vara på plats inom en vecka”. ”En snabb och fungerande politisk beslutsprocess är också en del av avskräckningen”. Det som sas framfördes lite i ”önskelisteform” vilket tyder på att det finns ganska mycket kvar att göra innan man når de målen (min kommentar).

Annan person
”Vi måste vara beredda på mycket omfattande mark-, sjö- och luftoperationer för att kunna försvara Baltikum, det är vi inte idag”. ”Balterna som sannolikt är bäst på att tackla hybridkrigföring – borde vara tongivande i Nato i dessa frågor”. ”Balterna borde göra bi- och trilaterala avtal med vissa stater (USA) för att säkerställa hjälp i tid”. Det sista anspelar på beslutsprocessen i Nato (min kommentar).

Sveriges försvarsminister, Peter Hultqvist, den förste svenske försvarsminister som deltagit i Lennart Meri konferensen, höll ett starkt och uppskattat anförande där han bl a sa: ”den ryska annekteringen av Krim är olaglig”, ”vi kan inte acceptera dagens ryska uppträdande”, ”viktigt att sanktionerna mot Ryssland bibehålls”, ”Sverige kommer att utveckla offensiv cyberkrigföringsförmåga”. Det sista uttalandet väckte positivt uppseende då det velas rejält i en del Natostater avseende att utveckla sådana förmågor (min kommentar).
Flera talare var bekymrade om EU:s framtid och pekade på riskerna med Brexit, både ekonomiskt och ur säkerhetspolitisk synvinkel.  Även risken för att det skulle kunna leda till en kedjereaktion med fler folkomröstningar lyftes fram. Det var allmän enighet att EU inte, varken dagens eller morgondagens, hade någon större roll att spela när det gäller ”hård” säkerhet, däremot så kunde unionen spela en viktig roll när det gäller andra maktmedel. dagens ekonomiska sanktioner mot Ryssland lyftes fram som exempel.
Vid ett mycket intressant seminarium om cyber-/informationskrigföring framfördes bla:
– ”Vi har haft en övertro på att gemensamma demokratiska grundvärden, tro på tryckfrihet och andra   fundamentala faktorer i våra samhällen ska skydda oss mot informationskrigföring”,
– ”Ryssland har visat sig mycket skickligt att utnyttja brister i våra samhällen som tex ekonomiska klyftor och en mindre lyckad migrationspolitik för att underblåsa populistiska strömningar, och därmed skapa en ökad polarisering och splittring i våra samhällen”,
– ”Vi måste bli bättre på att tydligt peka på rena lögner om t ex nedskjutningen av MH 17 och närvaron av ryska trupper i Ukraina – vi måste sluta med att relativisera det som är sanning”
– ”De stora hoten inom cyberdomänen är inte bara mjukvarurelaterade, idag kan det likaväl omfatta hårdvaran, vi har oftast inte en aning om var olika delkomponenter är tillverkade och hur de kan vara infekterade på något sätt, Intel inside, utgör inte garanti för någonting”,
Slutligen för att avsluta med ett lite skämtsamt (kanske) citat av Estlands premiärminister, Taavi Roivas under seminariet angående ekonomisk utveckling, korruption, finansiering av  terrorism m m.  ”There are few Estonian companies in the Panama papers. Why?  Probably it is cheaper and easier to pay taxes in Estonia”.

​Energin som vapen?

av Lars Holmqvist En av mina yngre släktingar arbetade 2006 för ett multinationellt företag i Sofia i Bulgarien. Trots stadens sydliga läge, ungefär på samma latitud som Rom eller Barcelona, är vintertemperaturerna ganska lika de vi har i södra Sverige. Att det känns ännu kallare när någon stänger av gasen, var något som min släkting […]

Se till förmåga i stället för förmodad avsikt

Efter Georgienkriget och nu senare Krimannekteringen, interventionerna i Ukraina och Syrien och diverse provokativa ageranden världen runt med kraftsamling till Östersjöområdet spekuleras och analyseras det om mycket. En ofta återkommande fråga är: Efter vilka modeller tänker och planerar de och vilka prioriteringar har de i Kreml? Svaret är att det vet vi inte! Av historien […]

Kollektivavtalsfrågan engagerar

I min roll som Försvarsmaktens produktionschef har jag den senaste tiden fått ett antal mejl med anledning av den pågående översynen av kollektivavtalen. Alla har fått ett personligt svar och det har varit en bra och konstruktiv dialog. Jag hör … Continue reading