– Om alla skulle vara som ni, skulle allt frysa till is och ingenting bli gjort! – Om jag inte funnits, ers majestät, hade ni brunnit i helvetet! Denna ordväxling lär ha utspelats mellan krigarkungen Karl X Gustav och hans adjutant Erik Dahlbergh. En k…
Kategoriarkiv: underrättelsetjänst
Att välja vara blind?
I några texter under senaste året har jag berört förväntningars och förutfattade meningar betydelse vid beställning, tolkning och leverans av underrättelser samt slutsatser kring dessa. Välkända men svårhanterade utmaningar för såväl politiker som anal…
Akademien lämnar in yttranden på utredningar
Akademien har nyligen lämnat in yttranden på två offentliga utredningar. ”En reformerad underrättelseverksamhet (SOU 2025:78)” ”Polisiär beredskap i fred, kris och krig (SOU 2025:57)” Då akademien inte formellt har ombetts lämna ett yttrande publiceras…
Stärk underrättelsetjänsternas avnämare
Hösten 2023 åtog sig förre statsministern Bildt uppdraget att utreda och föreslå förbättringar för svensk underrättelsetjänst. Rapporten, i vilket ett par dussin specialister medarbetade, kom i somras (SOU 2025:78) och finns väl tillgänglig på internet…
Borisprojektet – århundradets spionskandal!
I min förra artikel om det brittiska Ultra-systemet beskrev jag vilken betydelse detta underrättelsesystem hade för utgången av andra världskriget och hur aningslöshetens mekanismer spelade en avgörande roll, för att de allierade skulle gå segrande ut …
Sveriges framtida underrättelsetjänst
Ledamoten Anders Brännström delar med sig av sina erfarenheter i en debattartikel om utformningen av den framtida underrättelsetjänsten, inte utan udd. Han delar med sig av konkreta, personliga erfarenheter från 2004-2005, som jag inte har någon som he…
Struktur, process och psykologi i underrättelseförmedling
Efter Carl Bildts utredning om svensk underrättelsetjänst och behovet av förnyelse har en försiktig debatt inletts, även i detta forum. Ledamöterna Johan Wiktorin och nu senast Anders Brännström har gjort väl underbyggda och viktiga inlägg, dock med ol…
Avsändarlegitimitet och Mottagarauktoritet
Ett ofta förbigått och underskattat problem i kommunikationssammanhang är relationen mellan avsändare och mottagare. I samband med signalvärdering inför och under kriget i Ukraina har detta aktualiserats på allvar och blivit uppenbart för alla som gör …
Motståndarkunskapens återtåg i Armén
Det säkerhetspolitiska läge som råder i vår omvärld ställer ökade krav på personal, anläggningar, materiel, doktrin och processer liksom organisation, utbildning, ledarskap och träning i Försvarsmakten. Oavsett om vi agerar som allierade, helt själva e…
Sveriges säkerhet och insiderhotet: är vi förberedda?
I en tid då hotbilden mot Sverige blir alltmer komplex och svårförutsägbar är det avgörande att vi inte bara ser utåt för att skydda oss, utan också inåt. Insiderhot – handlingar utförda av personer inom en organisation som utnyttjar sin tillgång till …
Rysk underrättelseverksamhet i Sverige
Att likna saker vid ett isberg är lika uttjatat som klyschigt. Likväl är det ibland den jämförelsen som passar bäst. Det vi ser och upplever är bara en liten del av det som finns. Det allra mesta döljer sig under ytan. Precis så är det när vi försöker …
Spitfire-pistol och äkta spionbilder
Signalpistol från Spitfire i privat samling i Skellefteå, en Webley & Scott No 4 Mk I.Sepals-baserna i Norrbotten har jag skrivit om i flera böcker och de finns givetvis med i nya boken 200 svenska sevärdheter från andra världskriget. Men hur är de…
Det hemliga Malmö
Wehrmacht på omslaget men det handlar om en rad främmande makters intresse. Snart släpps min nya bok som kan krydda din ”hemester” med 200 platser inom landet med stark koppling till andra världskriget. För att kunna skriva dess avsnitt om Malmö vände…
Agent Jan Segers debut
Agenten Jan Seger blir en nyckelperson när Finlands frihet hotas 1948.Genom den så kallade Pragkuppen 1948 grep det Moskva-styrda kommunistpartiet makten i Tjeckoslovakien. Varför skedde inte samma sak i Finland samma år? Kring detta har Patrik Berghäl…
”Det hände här”
Graven i Berlin för ”Wollweberligans” ledare Ernst Wollweber. FOTO: Mutter ErdeIgår kväll fick jag i Luleå se det musikaliska dramat ”Nybergs Mekaniska Verkstad” om NKVD-sabotagenätverket Organisation Bernhard, mer känt i Sverige som ”Wollweberligan” e…
Kalla krigets största spionhistoria
Ännu ett bevis för att verkligheten överträffar dikten.När jag läste undertiteln för Ben Macintyres nya bok Spion och förrädare tänkte jag spontant ”Hm, kalla krigets största spionhistoria – det är väl ändå Kim Philbys?” Det är svårt att jämföra den hi…
Schakalen och nazistbankiren
”Schakalen” var fäst vid sin Tokarev. FOTO: Askild AntonsenI linje med denna bloggs nya profil kommer här ett tips. Fram till den 15 mars 2019 visar SVT Play bland det mest sevärda om terrorism som någonsin visats av svensk television, den 2018 färdigs…
Tyska sabotörer och specialförbandet Z
En av de tyska sabotörer som med ubåt skickades till USA, George Dasch. FOTO: FBI
Gavin Mortimer, med flera böcker om SAS bakom sig, presenterar nu andra världskrigets mest intressanta specialoperationer, underrättelseframgångar och -fiaskon.
Efter att ha landsatts med ubåt nära New York var det meningen att Abwehr-sabotören George Dasch och hans tre underlydande skulle spränga kraftverken vid Niagarafallen och tre aluminiumfabriker särskilt viktiga för USA:s flygindustri. De landsattes faktiskt, och var inte heller de enda tyskarna som nådde den amerikanska östkusten.
De tyska Abwehr-sabotörerna i USA, de mer framgångsrika italienska attackdykarna, SAS-föregångarna i Spökpatrullen, den brittiska motståndsrörelsen mot en befarad tysk ockupation och specialförbandet ”Z” – alla finns de med i Det hemliga andra världskriget av Gavin Mortimer. De skildras på ett synnerligen läsvärt sätt och med många skarpa foton som jag aldrig tidigare har stött på. Intresserad av specialoperationer? Då bör du spana in Gavin Mortimers nya bok.
Statligt stödda terrorister
Skorpion-kpistar från Tjeckoslovakien användes under gisslandramat i London. Denna Skorpion med ljuddämpare finns utställd i Armémuseum i Stockholm.
Den nya filmen om hur Special Air Service (SAS) 1980 fritog gisslan i Irans London-ambassad heter ”6 Days” och har nu nått Sverige genom Netflix. Filmen tar upp en viktig aspekt av gisslandramat som flera andra skildringar saknar: terroristerna ifråga hade statligt stöd.
Statligt understödd terrorism är nu åter aktuell genom en ny film. Flera skildringar av dramat 1980 kring Irans ambassad har saknat en väsentlig del: den irakiska underrättelsetjänsten hade både utbildat, finansierat och beväpnat terroristerna ifråga. En av de irakiska underrättelseofficerna följde med ända fram till London. Detta sammanfattas kort i ”6 Days” (lite efter mitten) och skulle ha kunnat tas upp mer eftersom Iraks högst konkreta stöd i andra skildringar har lyst med sin frånvaro. För den som vill veta mer om gisslandramat rekommenderas relevanta böcker – en av dem finns översatt till svenska, Elitstyrka SAS av SAS-veteranen Ken Connor. Den är slut i lager men finns givetvis på bibliotek.
I stort sett är ”6 Days” klart sevärd, skådespeleriet och musiken är av högsta klass. Frågetecken kring hur SAS agerade får sin förklaring i litteraturen om gisslandramat.
Östtyska Stasis hjälp till terroristgruppen ANO blev känd i Sverige först för några veckor sedan.
Stasi-stödda ANO, flygkapningar och nynazister
Trailern för spelfilmen från 2016 om ANO:s mest ökända flygkapning.
Den östtyska bakgrunden till vapengömman vid Arlanda har nu blivit känd och härom dagen lade jag ut några ytterligare foton från mitt forskande. Men många yngre lär inte minnas Abu Nidal-organisationen (ANO).
Med tanke på Arlanda är det viktigt att ha klart för sig att ANO bara något över ett år före vapengömman skapades hade genomfört två samtidiga och synnerligen blodiga attacker mot flygplatserna i Rom och Wien. Därmed dock inte sagt att vapengömmans innehåll enbart var ämnat för en attack mot Arlanda. I princip inget är ännu säkert om målet eller målen för vapengömmans innehåll. Man kan till och med fundera över om vapengömman gjordes enbart för ANO-användning, med tanke på att man skapade en sorts bildguide (filmrullen som Säkerhetspolisen framkallade) som ledde betraktaren av bilderna till vapengömman.
Ifjol (2016) kom den första spelfilmen om ett ANO-terrordåd, kapningen 1986 av Pan Am Flight 73. Men eftersom filmen är indisk är det nog rätt få nordiska läsare som hört talas om den. Den förefaller dock vara sevärd (se trailern ovan) och börjar dyka upp på filmkanaler. Det kan därför vara bra att lägga filmens namn på minnet, ”Neerja”, förnamnet på flightens purser som mördades under det att hon räddade en stor del av planets passagerare. Hon var 23 år gammal och dekorerades sedan postumt med bland annat Indiens högsta militära utmärkelse, Ashoka Chakra.
Som ett resultat av Pan Am Flight 73 kom ANO att flytta sin huvudbas från Syrien till Libyen. När vapengömman skapades nära Arlanda bör ANO-högkvarteret ha legat i Libyen. Som framgick av min artikel i Expressen var även Östtyskland (DDR) vid denna tid ett viktigt land för ANO, för Stasi-utbildning och finanser. Både ANO:s och andra dåtida terroristgruppers band till underrättelsetjänster inom sovjetblocket är ett ämne som nu förhoppningsvis kommer att belysas mer. För det är ju inte så att Sverige som bas för terrorister är något nytt.
Inte heller är östligt stöd till nynazister något nytt för den som följt med i senare års tyska Stasi-debatt. Inte sällan kom aktiva västtyska nynazister också att få militär utbildning i Mellanöstern. För att få läsa böcker om detta idag måste man i princip kunna tyska. Två relevanta författare är Regine Igel och Yury Winterberg.
