Författararkiv: Jägarchefen

Gästinlägg: "Fiskafänge"

Nedan följer ett gästinlägg av Wictor Phalén, inlägget skall ses som en fördjupning till vissa faktorer som tas upp i inlägget Ubåt, Ubåtar och Ubåtarna ffa. vad avser våra historiska erfarenheter som bör tillvaratas och fortfarande kan vara mycket aktuella. Wictor Phalén var under 1980-talet aktiv reservofficer (Major) och Kustjägare samt deltog i ubåtsskyddsverksamheten i olika befattningar.

Have a good one! // Jägarchefen


Nu rapporteras det återigen om ubåtskränkningar och rapporterna känns säkert igen av de som var med under ubåtskrisens 1980-tal. Rapporterna nu som då, visar samma mönster av intrång djupt in i våra skärgårdar och vitala försvarsområden. Initialt uppfattade vi då, att verksamheten kopplades till våra övningar, då KFÖ, men även nu som då, till olika typer av materielprov. Att ”kolla” på en främmande makts materielprov är en normalbild bland många länder och i Sverige är denna typ av uppvaktning legio sedan 1960-talet – kanske tidigare. Under ubåtskrisens decennium förstod vi så småningom att verksamheten därutöver primärt utgjordes av krigsförberedelser i händelse av ett överraskande anfall. Det primära målet var anfallsförberedelser mot våra radarspaningsanläggningar, flyg- och marinbaser, kustförsvarsanläggningar etc.

Under 1980-talet så började den andra etappen av försvarets effektivisering. Den började redan 1972 och beskrivs som nedmontering av försvaret. Den andra omställningsperioden 1996-2000 eller som dåvarande ÖB Owe Wiktorin valde att rubricera den – ”stålbadet". De dåvarande försvarsgrenscheferna och många med dem kallade det för en nedmontering av FM.

Under perioden 1980-1985 gav FM ut kvartalsvisa rapporter om ubåtskränkningarna. Men många tvivlade på att de skedde, de ingick heller inte i den svenska Regeringens försvars- och säkerhetspolitiska bild. Den kvartalsvisa rapporteringen upphörde 1987, då den övergick till en årsrapportering. (tidigare rapporteratav Jägarchefen 160129). Carl Bildt, som ingick i ubåtskommissionen, personliga ubåtsrapportering till bl a USA uppfattades som mycket irriterande av Regeringen.

Man måste också inse dåvarande ÖB:s Bengt Gustavssons situation. Han hade inte full kontroll på ekonomin – även om FM upplevde att man hade det. Han hade tre försvarsgrenschefer, som var egna myndigheter. Ingen visste att Järnridån skulle falla 1989-1991. ÖB försökte minska FM:s kostnader genom att dra in på antalet värnpliktiga och föreslog 3-månadersutbildning för en del av de värnpliktiga, men ÖB blev nedröstad dels av Försvarsminister Roine Carlsson (folkförankringsskäl) dels av arméns ledning. Det fanns vid den aktuella tidsperioden, ett ”krig” om ekonomin inom armén mellan Fredsorganisationen och Krigsorganisationens krav. Då som nu, fanns det krafter som ville klarlägga att det var ryssen som stod för ubåtskränkningarna. På något sätt hamnade FM i någon sorts försvarsposition till företeelsen ubåtskränkningarna, d.v.s. det egentliga problemet att försvara och hävda rikets gräns och dess territorium diskuterades inte öppet. Ett grundläggande kriterium för en nationalstat är ju att den måste kunna utöva kontroll över sitt territorium.

MEN, det fanns då i alla fall några krigare, som avvek från mängden. En av dem var amiral Claes Tornberg, som var chef för Kustflottan (KF) mellan 1985-1990. Förbandet var ett utbildningsförband och innehöll eller kontrollerade egentligen alla fartyg i flottan. Malpåsesystemet hade lyckligen ersatts av depåfarlagda fartyg ingående i kustflottan, Kustflottan övergick från en mobiliserings (freds) flotta till insatsflotta. Ubåtsskyddsstyrkor sammansattes, för att successivt växa allteftersom förmåga i form av bredd, spaning och vapenförmåga utvecklades till ubåtsjaktstyrka. Under Tornbergs ledning omvandlades flottan till en aktiv 24/7 flotta. Skarp verksamhet kombinerades med utbildning och övningar. Allt detta utan egentliga kostnadsökningar även om jag tror att en del praktisk bokföring tillämpades.

Man övergick från en reaktiv till en aktiv offensiv agerandeprofil, som hade en mycket hemlighållen övningsverksamhet. Kustflottan skapade en ledningsorganisation/företagsledning som samordnades med örlogsbaserna. Jag vill minnas att Kustflottans övningar kallades för ”fiske” eller ”fiskafänge” troligen efter den tidigare övning NOTVARP. Vad Tornberg ville åstadkomma och åstadkom var en FÖRHANDSSITUATION. Det är lönlöst att jaga efter ett observerat periskop och komma till platsen efter 15-20 minuter med helikopter, då sökområdet torde ha ökat med en diameter från observationen på ca 8-10 km. Men att låta inkräktaren komma in i ett område där vi redan finns är en annan sak. Beaktas bör också den beräknade sannolikheten för en sänkande verkan var låg med de vapen som disponerades. Sjunkbomber m/33 och ELMA-granater som fordrade direktträff i målet. Visuellt på ytan såg sjunkbombsdetonationer imponerande ut oavsett storleken på mängden. Sannolikheten att målet – ubåten – sänktes eller tvingades upp till ytan var och förblev dock försvinnande liten. Ett förhållande som i princip kvarstår idag.

Avsikten med ovanstående historiebeskrivning, är att visa de idag berörda militärerna och politikerna, att det centrala är att hävda Sveriges gräns, inte FM:s sätt att uttrycka sig eller sannolikheten i olika kränkningar. Avsikten då från en främmande makt med kränkningarna, bedömdes vara krigsförberedelser inför ett anfall mot Sverige. Men idag är antalet vitala försvarsobjekt så få, så avsikten med dagens kränkningar bör analyseras ur ett annat perspektiv. Intrångens syfte skulle nu istället kunna vara att provocera, visa vem som de facto behärskar Östersjöområdet, eller vem som är stormakt, eller skapa förvirring och bristande tilltro till egna svenska försvarssystem.


Det är min förhoppning att nya C Insats (StfCh Insats är ju en amiral) tittar på de åtgärder FM och framförallt Marinen gjorde i slutet på 80-talet och som det heter ”vidtar nödvändiga åtgärder”. Vilka de är bör enligt min uppfattning inte publiceras – vilket också är en erfarenhet från 80-talet.

Måluppfyllnad?

Reflektion

Två (2) intressanta nyheter har publicerats nyligen rörande det ryska reformprogrammet för de väpnade styrkorna. EnligtRysslands vice Premiärminister, Dmitrij Rogozin, så befinner man sig just nu cirka 50% före i tidsplanen för reformprogrammet. Då man i dagsläget har uppnått en 47% implementering av reformprogrammet. Sedan tidigare är det känt att man avser moderniserade ryska väpnade styrkorna upp till 70% d.v.s. all materiel skall upptill 70% vara modern, totalt sett över de ryska väpnande styrkorna, vissa förband har även högre prioritet, än den stipulerade målsättning på 70%.

Vad som är ytterligare känt, sedan tidigare, är att man har nått framgångmed sitt reformprogram dels vad avser operationskonst dels vad avser att höja materiel status på de väpnade styrkorna. Sammantaget ger det en ökad operativ effekt, vilket troligtvis är en bidragande orsak till att Förenta Staternas president, Barack Obama, nyligen angavde Ryska väpnade styrkorna som de andra slagkraftigaste i världen. Vilket är en kraftig revideringgentemot den retorik man hade för något år sedan, avseende synen på Rysslands väpnade styrkor.

Således har man sedan reformprogrammet påbörjades effektivt höjt den operativa effekten, något som ej kommit till över en natt, utan det är en gradvis och successiv höjning som skett, under ett flertal år, i praktiken sedan den militära operationen i Georgien 2008. Något som egentligen inte uppmärksammats fullt ut förrän nu, som en konsekvens av den militära operationen i Ukraina samt i Syrien. Trots det t.ex. fanns. många tecken redan under Zapad'13och den stora beredskapskontrolleni det östra militärdistriktet (MD Ö) under 2013, på att en signifikant höjning av den operativa effekten hade skett.

Under de senaste veckorna har uppgifter rörandeneddragningari den Ryska försvarsbudgeten förekommit, vilket förefaller röra sig om en 5% neddragning av utgifterna. Fokus förefaller vara att neddragningarna kommer vara på projekt med lägre prioritet samt dyra utvecklingsprojekt, såsom bärsystemet för interkontinentala missiler på järnväg samt femte generationens strategiska bombflygplan. Således är det ej en neddragning som, bedömt, påverkar den huvudsakliga operativa effekten som är ställd att uppnås innan 2020 för de ryska väpnande styrkorna.

Denna neddragning i försvarsbudgeten blir intressant i perspektiv utifrån Rysslands Premiärministers, Dmitrij Medvedev, uttalandeinnan årsskiftet, att neddragningar i försvarsbudgeten var uteslutna då det i praktiken mer eller mindre skulle hota Rysslands existens. Varpå en neddragning skulle kunna signalera två (2) saker utifrån det uttalandet. Antingen så hotas inte Ryssland längre alternativt är den ekonomiska situationen så ansträngande just nu i Ryssland, att man måste ta en kalkylerad risk och dra ned på försvarsbudgeten.

Troligtvis är det inget av de endera alternativen. Ser man till Rogozinsuttalande tillsammans med det man förefaller prioritera bort, så påverkas inte den operativa effekten till helhet, utan troligtvis kommer man uppnå de fastställda målen vid 2020, det som skett är att man inte når de innan den tidpunkten. Något man troligtvis hade gjort, sett till Rogozins uttalande, om inte sanktionerna hade inträffat samt om den kraftiga nedgången i priset på fossila bränslen inte hade uppstått. Slutsatsen blir således att den gradvisa ökningen av den operativa effekten måste tagit signifikant fart mellan 2012-14, varpå man kom att ligga före tidsplanen, dock saktas den ned något nu p.g.a. sanktionerna samt det låga priset på fossila bränslen, men som helhet hotas ej reformprogrammet.

Have a good one! // Jägarchefen

Ubåt, Ubåtar och Ubåtarna

Reflektion

Bild 1. Geografiskt område för fyren Vindbåden.
Så var det åter dags för rapporter om främmande makts undervattensverksamhet i svenskt territorialvatten med undervattensfarkost. Dagens nyheter rapporterade, 26FEB2016, om en händelse som skall skett under våren 2015, öster om fyren Vindbåden i Stockholms skärgård. Flottan skall vid det aktuella tillfället genomfört övning med torpedskjutning. Varpå en besättningsmedlem observerade ett periskop under några sekunder i övningsområdet. Inledningsvis antogs det vara en svensk ubåt, senare visade det sig ej vara en svensk ubåt. Händelsen klassificerades därefter som sannolik ubåt d.v.s. den näst högsta klassificering.

Den 27FEB2016 publiceradeDagens Nyheter ytterligare uppgifter, om möjlig undervattensverksamhet av främmande makt i Östergötlands skärgård. Därtill framkom det att observationer hade genomförts under April, Maj och Juni månad i Stockholms skärgård. Den möjliga undervattensverksamheten i Östergötlands skärgård klassificerades som en trea (3), vilket innebär trolig ubåt/undervattensverksamhet, regeringen informerades även rörande den möjliga undervattensverksamheten. Således har denna observation lägre gradering än den tidigare nämnda observationen utanför fyren Vindbåden och från underrättelseoperationen 2014.

Bild 2. Östgötska skärgården.
Vad avser klassificeringarna så skall det jämföras med underrättelseoperationen, benämnd Operation Örnen, som genomfördes i Stockholms skärgård i oktober 2014, då främmande undervattensverksamhet hade observerats, där bedömdes även verksamheten till en tvåa (2). Således bör det inte råda något tvivel om sannolikheten kring kränkningen utanför Vindbåden. Troligtvis har även ytterligare information tillförts bedömningen, förutom den enskilda observationen av ett periskop under den aktuella övningen, som gör att man kan klassificera händelsen till en tvåa (2). Observationerna i Östergötlands skärgård är ju något mer vaga sett till bedömningen, en trea (3), detta kan kanske bero på att inga enheter och/eller system ur Försvarsmakten registrerat något kring händelsen utan den baseras enbart på civila uppgiftslämnare, dock måste det finnas något substantiellt i observationerna då regeringen har informerats om det.

Främmande makts undervattensverksamhet i anslutning till Flottans övningar och provverksamhet är inget nytt. Utan är ett mönster som går igen från 1980 och 90-talets undervattensverksamhet. Dock kan viss del av övningsverksamheten ingått i den planlagda ubåtsskyddsverksamheten, varvid det kan bli missvisande att säga att övningsverksamheten var det egentliga intresset från främmande makt, utan valet av plats för vår övningsverksamheten kan korrelerat med våra egna skyddsåtgärder gentemot undervattensverksamheten.

Därtill kan troligtvis det enda reella syftet med att utnyttja ubåtar som en inhämtningsresurser vid provverksamhet, vara att bärga rester av proven. Exempel finns från t.ex. 1980-talet då utprovning av torpeder genomförts och bärning fördröjts, då dessa har försvunnit, trots att man lokaliserat dem för bärgning och märkt ut platsen. All annan inhämtningsverksamhet kan göras betydligt mer riskfritt från t.ex. signalspaningsfartyg eller flygplan från internationellt vatten och/eller luftrum.

Värt att notera i sammanhanget, är under våren 2015, genomfördes materielförsöki Bottenhavet tillsammans med den Tyska Flottan. Huruvida det kan finnas ett samband mellan ubåtsobservationen i Stockholms skärgård under våren och materielförsöken i Bottenhavet skall vara osagt. Men om främmande makt genomfört underrättelseföretag i Bottenhavet med undervattensfarkoster, så kan t.ex. ett offensivt agerande i Stockholms skärgård varit en metod för att kraftsplittra våra resurser. Å andra sidan kan det varit så att vi kanske kraftsamlat våra resurser till Bottenhavet och genom tur observerade ett företag riktat mot Stockholms skärgård genom vår övningsverksamhet. Myntet har som bekant två sidor.

I sammanhanget kan det vara intressant att kort jämföra historia med nutid dels avseende geografiska områden dels avseende tidpunkter. Historiskt d.v.s. under 1980- och 90-talet, sett till ett kalenderår, genomförde främmande makt undervattensverksamhet från i huvudsak April t.o.m. November månad. Avsaknaden av verksamhet under de övriga månaderna kan bedömt förklaras av klimatologiska faktorer. Vad avser geografiska områden, så var undervattensverksamheten främst koncentrerad till mellersta Sverige, Mälardalsregionen, och Gotland. Västra och södra Sverige samt nedre Norrland, hade en snarlik frekvens av undervattensverksamhet, dock längre frekvens än Mälardalsregionen, övre Norrland var underrepresenterad.

Sett till nutid så förefaller den av Dagens Nyheter rapporterade verksamheten, för 2015, genomförts under April, Maj och Juni månad, den främmande undervattensverksamheten som föranledde operation Örnen, skedde i oktober månad. Således förefaller tidsrymden vara ungefär densamma som under 1980- och 90-talet. Vad avser geografisk tyngdpunkt blir det svårt att säga något, då de rapporterade områdena dels nu senast dels före är inom samma områden som under 1980- och 90-talet, dock rapporteras inget om hur många observationer inom de olika områdena, således kan man ej ta ställning till var en eventuell tyngdpunkt ligger för främmande makt med undervattensverksamheten.

Dock kan den av främmande makt genomförda undervattensverksamheten ej vara omfattande, då mängden observationer från civila observatörer i sådant fall borde vara högre och därmed borde även massmedia i högre grad fått upp ögonen för det. Givetvis kan taktik och teknikutveckling från 1980-talets ubåtsincidenter, gjort att observationerna blivit färre, vilket torde vara ett rimligt antagande, då man, bedömt, ej vill bli upptäckt. Men misstag sker alltid, varvid mängden rapporter torde varit högre, om det var en omfattande verksamhet som genomfördes. Den informationssökande noterade säkert i Marinchefens julhälsning, där han påtalade att indikationer på undervattensverksamhet även noteras under 2015. Varpå frågan inställer sig hur många fler kränkningar under ytan har skett under 2015?

Avslutningsvis kan det vara värt att notera de geografiska områden där Försvarsmakten, de facto, förefaller anse att kränkningar genomförts och är så pass allvarliga att man väljer att informera regeringen om dessa, väl platser in i tankegångarna kring "korridoren till Baltikum". Båda antagonisterna har dock intresse av den "korridoren", om än med olika syften.

Have a good one! // Jägarchefen

Korrelation?

Reflektion

Två intressanta nyheter rörande rysk övningsverksamhet i det västra militärdistriktet (MD V) publicerades 19FEB2016, den ena avhandla beredskapskontroller, den andra avhandlade övningsverksamhet med de ryska luftlandsättningstrupperna. Som tidigare skrivits i års bedömandetför 2016, så förutspås en ökad övningsverksamhet inom MD V, den ena nyheten kan bedömt indikera att så blir fallet.

MD V delgav, den 19FEB2016, att på order av chefen MD V, Generalöverste Andrei Kartapolova, har man inom MD V genomfört över 20 beredskapskontroller från 2016 års början. Beredskapskontrollerna förefaller enligt delgiven information varit enligt tidigare mönster, utgångsgruppera därefter öva strid i okänd terräng. Beredskapskontrollerna har följts upp av stabsofficerare ur militärdistriktsstaben samt i vissa fall militärdistriktschefen själv. Värt att notera är att en nyligen publiceradstudie, från Center for Strategic and International Studies, gör gällande att i dagsläget har man inom MD V, bedömt, cirka 22 stridsgrupper.

Det första man kan konstatera är att dessa beredskapskontrollerar måste varit av en mindre karaktär, annars torde de uppmärksammats, antingen genom läckor inom den västliga underrättelsesfären till press i de västliga länderna, eller i rysk press. Det andra vilket är än mer intressant, är hur mängden beredskapskontroller korrelerar med det bedömda antalet stridsgrupper, just nu, inom MD V. Givetvis är det ett antagande. Man kan mycket väl kontrollerat ett flygförband på en ort, ett luftvärnsförband på en annan osv. Men mängden beredskapskontroller samt mängden stridsgrupper, kan mycket väl tyda på att man enskilt prövat samtliga stridsgrupper inom MD V de senaste 1½ månaderna.

Den andra nyheten berör den nyss avslutade övningen i Pskov Oblast, med luftlandsättningstrupperna ur 76. Luftlandsättningsdivisionen i Pskov. Där chefen för luftlandsättningstrupperna, Generalöverste Vladimir Sjamanov, menade på att säkerhetssituationen kring de baltiska staterna har en tendens till försämring. Därutöver delgav han även att de ryska luftlandsättningstrupperna skulle fortsätta att öva längs de baltiska staternas gränser.

Bild 1. Platser för luftlandsättning 17FEB2016.
Luftlandsättningstruppernas övningen genomfördesmellan den 15-20FEB2016 och skall totalt omfattat cirka 2,500 man. Ställföreträdande chefen för luftlandsättningstrupperna skall ha varit övningsledare, därtill så skall chefen för luftlandsättningstrupperna följt avslutningen på övningen. Intressant att notera är att den 17FEB2016 genomfördes en simultan luftlandsättning mot tre(3) platser med totalt cirka 1,000 soldater, fördelade på dessa tre (3) platser. I anslutning till luftlandsättningsområdena vid samtliga tre (3) platser finns flygplatser, huruvida övningsmomentet var att ta flygplatserna vid samtliga tre platser är oklart, men bedömt kan det varit syftet.

Vad som bör ses som oroande är att man, från ryskt håll, förefaller se en försämring i säkerhetssituationen längs den baltiska gränsen. Dock är det inte en oväntad nyhet mtp. upprättandet av tre nya divisioner inom MD V under 2016, som indikerar att man ser en försämring i säkerhetsläget. Polens President, Andrzej Duda, gjorde även ett uttalande, 19FEB2016, rörande den aktuella säkerhetssituationen, där han menade på att Ryssland underblåser ett nytt kallt krig. Vilket var ett svar på Rysslands Premiärministers, Dmitrij Medvedev, uttalandevid säkerhetskonferensen i München, där han menade på att man återigen hade hamnat i ett kallt krig.

Således förefaller vi återigen gå in i en period med försämring av säkerhetssituationen i Östersjöregionen. Där man från båda hållen, förefaller, se en klar försämring i relationerna sinsemellan. Huruvida det är skrämselskott p.g.a. den just nu pågående kraftmättningen mellan en rad olika parter kring konflikten i Syrien skall vara osagt, men oaktat är det klart illavarslande uttalanden.

Have a good one! // Jägarchefen

Nytt läge – Del 2 "Korridoren till Baltikum"

Sammanfattning

Rysk A2/AD, Anti-Access/Area Denial, förmåga i södra Östersjön, omintetgör NATO förstärkningar till de baltiska staterna dels via sjötransporter dels via lufttransporter, via södra Östersjön, i händelse av en konflikt mellan Ryssland och NATO. A2/AD förmågan skapar i dagsläget en korridor till Baltikum, norr om Gotland, denna korridor utgör i dagsläget livlinan till de baltiska staterna i händelse av en konflikt. Denna korridor förutsätter att man dels kan utnyttja det svenska fastlandet dels att Gotland ej ockuperas.

Analys

I det förgåendeinlägget, identifierades att dels mellersta och norra delen av Östersjön blivit mer strategiskt viktigt, dels Svenskt territorium i form av det svenska fastlandet blivit mer strategiskt viktigt, men vad innebär det i praktiken, det är vad detta inlägg skall försöka beröra. Detta inlägg kommer således bli ett mer hypotetiskt inlägg då vi försöker se in i framtiden.

Bild 1. Nuvarande och kommande A2/AD förmåga i Kaliningrad Oblast.
Då södra Östersjön i praktiken redan i fred behärskas av Ryssland m.h.t. dess A2/AD förmåga,1 ger det i hand, att NATO samt Ryssland måste skapa nya planer för hur en möjlig konflikt, mellan de i dagsläget både antagonisterna,2 kan utvecklas. Den svenska debatten har ofta cirkulerat kring Gotland och dess strategiska placering, Gotlands strategiska placering kan ej förnekas, men ur ett A2/AD perspektiv är Gotland redan överspelat, då man redan nu indirekt kan påverka den platsen.

Bild 2. "Tomrum" norr Gotland.
Ur ett Ryskt perspektiv handlar således Gotland om att kunna täcka det tomrum som uppstår norr om dess placering, utifrån nuvarande och kommande fjärrbekämpningsförmåga.3 Ur ett NATO perspektiv handlar det om att förneka Ryssland förmågan att täcka detta tomrum, som de facto i dagsläget utgör livlinan till Baltikum i händelse av en konflikt mellan de båda antagonisterna. Vad avser Gotlands strategiska värde, har det berörts tidigare på denna blogg och andra bloggar, men vad som föga berörts är det tomrum som finns norr om dess geografiska placering.

Detta tomrum, norr Gotland, möjliggör för NATO stridskrafter att tillföra resurser till de baltiska staterna dels via luften dels via havet. Under förutsättningen att svenskt territorium kan utnyttjas som ett transitområde. Således den som äger Gotland kan antingen förneka eller möjliggöra förstärkningar till de Baltiska staterna, vilket är den egentliga strategiska frågan, därav blir mellersta och norra Östersjön ett mycket strategiskt område, då södra Östersjön redan i fred är "förnekat" NATO.

Inleder vi med sjötransporter för NATO så kommer, mest troligt, intransportpunkten vara Göteborgshamn, och uttransport området kommer vara från Norrköpingsområdet och norrut m.h.t. räckvidder på rysk fjärrbekämpningsförmåga, inom ramen för dess A2/AD-förmåga i Östersjöregionen. Transporterna mellan väst- och östkusten kommer troligtvis i huvudsak ske på järnväg då det är det snabbaste sättet att transportera en stor mängd, tung materiel, mellan två platser. Sårbarheten i det svenska järnvägsförbindelserna exemplifieras bra av den brand som uppstod i Göteborg, 13FEB2016, som kraftigt minskat effekten hos järnvägstransporterna.4

Vad avser lufttransporter så kommer de bedömt passera in över Sverige vid Göteborgsområdet, eller norr om, därefter ut vid Stockholms området, för att därefter fortsätta vidare in mot Estland, sett till, teoretisk, räckvidd på SA-21 systemen som finns i Kaliningrad Oblast. Dock uppstår problemet för NATO luftstridskrafter när de närmar sig Estland eller någon av de övriga baltiska staterna, då ryskt luftvärn från ryskt territorium kan påverka de baltiska staternas luftrum. Givetvis kan man tillämpa låghöjdsflygning för att t.ex. undgå luftvärnssystem, dock krävs mer bränsle samt sannolikheten finns fortfarande att man kan bli påverkad.

Ovanstående resonemang kring NATO styrketillförsel bygger på att antingen NATO har en förvarning kring en möjlig konflikt. Varpå man ej vill ta risken att transportera förband och materiel inom ett område som kan påverkas, varpå Sverige blir det naturliga alternativet. Eller en konflikt har påbörjas och NATO förband lyckas fördröja en rysk framträning så länge, att förband kan transporteras över Östersjön till de baltiska staterna. Därutöver bygger det på att Gotland ej besätts av Ryssland.

Bild 3. "Korridoren till Baltikum".
Således, på det svenska fastlandet blir Göteborgshamn, järnvägsförbindelserna mellan öst- och västkusten, mest troligt västra stambanan, samt utskeppningshamnarna från Norrköping och norrut till Stockholm, strategiskt viktiga i händelse av en konflikt, mellan NATO och Ryssland. Varpå man kan säga att det svenska fastlandet utgör en korridor till Baltikum. Denna korridor till Baltikum kan påverkas på två (2) sätt, antingen besätts Gotland av ryska stridskrafter eller så utnyttjas ryska sjöstridskrafter norr Gotland för att påverka dels fartygstransporter dels lufttransporter.

Det kommer således bli en kapplöpning om dels Gotland dels "korridoren till Baltikum" av både NATO och Ryssland, i händelse av en konflikt mellan de två antagonisterna. Denna kapplöpning pågår redan nu i fred, i form av diverse olika utspel och förslag. Hur det kan te sig vid ett än mer försämrat säkerhetspolitiskt läge är oklart, dock vet båda parter Sveriges historia att vi vid olika tillfällen vikit ned oss för krav, när det varit konflikter i vårt närområde, vilket gör att påtryckningar mot Sverige med militära maktmedel i bakgrunden får ses som troliga, i händelse av ett kraftigt försämrat säkerhetspolitiskt läge i Östersjöregionen.

Därav blir det s.k. värdlandsavtalet ur NATO perspektiv mycket viktigt att få till, ur det ryska perspektivet så underlättar det markant om värdlandsavtalet ej röstas igenom. För ser man ur NATO perspektivet kommer det krävas omfattande förberedelser för att kunna få till en korridor till Baltikum, för att undvika den ryska A2/AD förmågan i södra Östersjön. Ur det ryska perspektivet krävs det dock ej så omfattande åtgärder för att i händelse av en konflikt kunna påverka denna korridor till Baltikum, även om värdlandsavtalet med NATO röstas igenom i Sveriges riksdag.

Ur Rysslands perspektiv när det kommer till det svenska fastlandet, innebär det att man bl.a. måste:
  • Kunna påverka Sverige så att transporter av NATO stridskrafter ej tillåts i händelse av ett försämrat säkerhetspolitisk läge. Detta kan göras på ett flertal olika sätt, den gemensamma nämnaren är bedömt att militära maktmedel kommer finnas i bakgrunden, för att få svenska beslutsfattare att säga nej till en möjlig NATO förfrågan kring utnyttjande av svenskt territorium.
  • Säkerställa redan i fred, dels att man har så pass goda underrättelsenätverk, så man kan få underrättelser rörande vilka fartyg samt vad som transporteras in i Göteborgshamn i händelse av en konflikt. Dels krävs det att man kan följa transporternas rörelser längs det svenska järnvägsnätet till utskeppningshamnar på östtkusten. Avslutningsvis kunna avgöra när och var ilastning samt utskeppning från östkusten kommer ske.
  • Med aktiva metoder, kunna påverka in- och utskeppningshamnar, bedömt med olika former av fjärrstridsmedel. Därtill kunna påverka järnvägsförbindelserna mellan in- och utskeppningshamnarna, bedömt med specialförband och/eller illegala underrättelsenätverk, eller offensiv cyberkrigföring.

Ur NATO perspektiv när det kommer till det svenska fastlandet, innebär det att man bl.a. måste:
  • Kunna säkerställa inskeppning till Göteborgshamn, d.v.s. att förflyttningen ej, på något sätt, hindras. Därefter måste urlastning kunna ske utan hinder i hamnen. Då den svenska marina förmågan på västkusten i princip är obefintlig kommer det åligga NATO enskilt att säkerställa den förflyttningen. Därtill med en nästan obefintlig svensk luftvärnsförmåga, så måste luftvärn tillföras Göteborgsområdet av NATO länderna för att kunna skydda Göteborgshamn mot fjärrbekämpning.
  • Säkerställa på liknade sätt skyddet av utskeppningshamnarna på östkusten med luftvärnsförmåga, för att kunna skydda dessa mot fjärrbekämpning. Därutöver måste bedömt en stor del av NATO marina kapacitet i Östersjön avdelas för att skydda transporterna mellan den svenska östkusten och den baltiska kusten. Denna typ av transport kommer bedömt bli ett prioriterat mål, att bekämpa, för de ryska luft- och sjöstridskrafterna i Östersjön.
  • Säkerställa baseringsmöjlighet av NATO luftstridskrafter på svenskt territorium, för att kunna skydda transporter över Östersjön. Därutöver även kunna utnyttja luftstridskrafterna för att kunna skydda de baltiska staterna. Då de kommer vara ytterst sårbara mot bekämpning om de är baserade i antingen Baltikum eller i de östra delarna av Polen.
  • Antingen med svenska förband eller NATO förband kunna skydda järnvägstransporter från väst- till östkusten. Samt skydda i- och urlastningsplatser för järnvägstransporterna gentemot fjärrbekämpning, vilket troligtvis enskilt blir ett NATO problem, då återigen den svenska luftvärnsförmågan i princip är obefintlig.

Slutsatser

Tre generella slutsatser blir:
  1. För att kunna undgå rysk A2/AD förmåga blir det svenska fastlandet avgörande för NATO om de skall kunna tillföra förband till de baltiska staterna. För att kunna genomföra luft- samt sjötransporter genom "korridoren till Baltikum" kommer det krävas, av NATO, omfattande förberedelser i Sverige, därtill måste förband redan i fredstid ur NATO stridskrafter predestineras, i dess planering, mot en sådan uppgift för att kunna möjliggöra den.
  2. För att NATO skall kunna lyckas med detta får det nog ses som en grundförutsättning att värdlandsavtalet röstas igenom i riksdagen. Ur ett ryskt perspektiv underlättas situationen givetvis om det ej röstas igenom. Dock så får man bedöma att Ryssland med ytterst små medel, då främst asymmetriska sådana, kan påverka "korridoren till Baltikum", så att det som minst uppstår förseningar i transporterna, i händelse av en konflikt mellan Ryssland och NATO.
  3. "Korridoren till Baltikum" i mellersta och norra Östersjön, som uppstår genom den Ryska A2/AD förmågan i södra Östersjön, kan bedömt som helhet omintetgöras i händelse av en ockupation av Gotland. Till del kan korridoren påverkas genom en frambasering av ryska sjöstridskrafter i mellersta och norra Östersjön i händelse av en konflikt mellan Ryssland och NATO, om man ej ockuperar Gotland.
Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Army Recognition 1, 2(Engelska)
Defense News 1(Engelska)
Navy Recognition 1(Engelska)
Reuters 1(Engelska)
Sveriges Television 1, 2(Svenska)
TASS 1(Engelska)

Slutnoter

1Sveriges Television. Olsson, Jonas. Amerikansk toppgeneral varnar: Ryssland kan blockera Östersjön. 2015. http://www.svt.se/articles/amerikansk-toppgeneral-varnar-ryssland-kan-blockera-ostersjon/Hämtad 2016-02-14
Defense News. Bodner, Matthew. NATO Deputy SecGen: Russia's Anti-Access/Area-Denial Build-Up Is Biggest Worry. 2016. http://www.defensenews.com/story/defense/policy-budget/leaders/interviews/2016/02/13/nato-deputy-secgen-russias-anti-accessarea-denial-build-up-biggest-worry/80343130/Hämtad 2016-02-14
2Reuters. Emmott, Robin. Nasralla, Shadia. Russia warns of new Cold War as east Ukraine violence surges. 2016. http://www.reuters.com/article/us-ukraine-crisis-minsk-idUSKCN0VM0L6 Hämtad 2016-01-14
3Navy Recognition. Russia To Deploy K-300P Bastion Mobile Batteries With Yakhont Antiship Missiles in Arctic in 2015. 2015. http://www.navyrecognition.com/index.php?option=com_content&task=view&id=2776Hämtad 2016-02-14
Warfare.be. SS-C-1B REDUT/SS-C-* RANZHIR COASTAL DEFENSE. 2015. http://warfare.be/db/linkid/2487/catid/312/Hämtad 2016-02-14
TASS. Iskander-M missile system crews begin drills in Russia's Western Military District. 2015. http://tass.ru/en/defense/847326Hämtad 2016-02-14
4Sveriges Television. Vaccari, Cecilia. Tågförseningar lång tid framöver. 2016. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vast/tagforseningar-lang-tid-framover?cmpid=del:pd:ny:20160213:tagforseningar-lang-tid-framover:nyhHämtad 2016-02-14

Nytt läge – del 1

Sammanfattning

De ökade styrkeförhållandena i Östersjöregionen samt Rysslands A2/AD förmåga i den södra delen av Östersjöregionen, samt NATO behov av att fortsatt kunna genomföra förstärkningar till de baltiska staterna. ökar bedömt det strategiska värdet av det Svenska fastlandet. Främst de södra delarna av Sverige samt delar av mellersta Sverige.

Analys

Östersjöområdet förefaller återigen hamna i en spänningssituation, samt vikten av Sveriges territorium förefaller öka, något som förutsågs i bedömandetför 2016. Ryssland å ena sidan har meddelat att man kommer tillföra ytterligare tre (3) divisioner till det västra militärdistriktet (MD V).1 USA och NATO å andra sidan förefaller nu öka förbandsmängden till de östra medlemsländerna.2 USA bedöms tillföra en (1) tyngre brigad.3 Därtill förefaller man inom NATO dragit upp riktlinjer för att öka mängden personal som tidvis skall befinna sig i de östra medlemsländerna, något man kommer fatta beslut om vid NATO toppmötet i Warszawa under Juni 2016.

Inleder vi med de ryska förstärkningarna i MD V, så förefaller det vara två (2) divisioner som kommer upprättas i anslutning till Ukraina, samt en (1) division som kommer upprättas i anslutning till Belarus.4 Därtill upprättas ytterligare en (1) division i det centrala militärdistriktet (MD C) under 2016.5Enligt en tidigare given order är styrkeförstärkningen inom MD V högt prioriterad under 2016.6 Under 2015, upprättades även en (1) armékår i MD V, 1. Pansararmén, varpå man i dagsläget har tre (3) armékårer inom MD V, 6. och 20. Armékåren samt 1. Pansararmén.7

Bedömt kommer de ytterligare tre (3) divisionerna inordnas i de redan befintliga armékårerna. Vad som är intressant att notera är att en (1) av grupperingsplatserna för divisionerna ligger inom det södra militärdistriktet (MD S). Antingen kommer divisionen utlokaliseras dit från MD V eller så förstärks även MD S. Dock kan en justering genomförts, av gränsdragningen, varvid Ukraina i huvudsak blir MD V ansvarsområde. Det skulle i sådant fall innebära att MD V i dagsläget har tre (3) operationsriktningar, den Karelska i norr, den Baltiska i väster och den Ukrainska i söder. Vilket skulle vara logiskt, då den baltiska operationsriktningen tidigare omfattade ett, relativt, stort geografiskt område.

Den ökade förbandsuppbyggnaden kommer leda till ett ökat övningsmönster inom MD V, något som tidigare identifierats, dock kommer troligtvis, 2017 års strategiska övning för Ryssland, som genomförs i MD V, blir ytterst viktig. Detta är bedömt det första tillfället man kan pröva och mäta om förstärkningen med dels 1. pansararmén dels de tre (3) nya divisioner har givit ökad operativ effekt. Varvid 2017, bedömt kommer innehålla ett än mer ökat övningsmönster i Östersjöregionen, än under 2016.

Huruvida man kommer lyckas genomföra denna förstärkning inom MD V, med hänsyn till den ekonomiska situationen i Ryssland,8 får vara oskrivet, dock har Ryssland Premiärminister, Dmitrij Medvedev, varit tydlig i december 2015. Genomförs ej reformprogrammet av Rysslands väpnade styrkor, så menar han på, kommer inte Ryssland finnas kvar som stat längre.9 Varpå man får se viljan att genomföra dels reformen av de väpnade styrkorna i Ryssland som hög, dels torde därmed indirekt viljan att upprätta de tre (3) divisionerna vara hög.

Som tidigare nämnts förefaller NATO förstärkning av dess östra medlemsstater därtill dess östra strategiska riktning, bestå av en ökad mängd förband som tillfälligt baseras i de östra medlemsstaterna. Därtill en (1) tung amerikansk brigad. Jämför man detta med den ryska förstärkningen av MD V, så är det i grunden ett slag i luften. Den ursprungliga försvarsplanen av NATO, för Polen och de baltiska staterna, som togs fram efter Georgien konflikten 2008, förespråkade minst nio (9) divisioner för att försvara Polen samt de Baltiska staterna.10

Därtill visar en nyligen publicerad studie av RAND, för att fördröja en rysk framryckning i de Baltiska staterna krävs minst sex (6) till sju (7) brigader, varav tre (3) måste vara tunga mekaniserade brigad.11 Det vill säga, för att enbart vinna tid, för att kunna få in förstärkningar, krävs ytterligare sex (6) brigader. Därtill är den Amerikanska brigaden ejpredestinerad de baltiska staterna, utan den skall även kunna vara i Polen. Därmed är det en väldigt marginellförstärkning man genomför av de östra medlemsstaterna.

Således, förefaller NATO fortsatta strategi, vara en där man fullföljer satsningen på dess nya snabbinsatsstyrka, därtill förefaller man ej se ett reguljärt angrepp mot t.ex. de baltiska staterna som ett troligt scenario, utan ett lågintensivt scenario, där man ej passerar "gränsvärdet" för Artikel 5, ses som det troliga.12 Snabbinsatsstyrkan som skall bestå av cirka 5,000 soldater skall ha en förmåga att inom 48 timmar påbörja förflyttning, därefter skall en större styrka, på cirka 25,000 soldater, kunna följa upp efter några veckor.13

Värt att notera med NATO synsätt på dess östra flank, är ett som förefaller bygga på två grundfundament. Det ena är att man bygger sitt operativa tänkande på förvarning, det vill säga, man skall hinna påbörja aktivering av snabbinsatsförband, innan ett presumtivt angrepp kan ske. Det andra, är att man bygger den på att man har förmågan att förflytta förbanden, utan hinder, till sitt operationsområde, innan ett angrepp har påbörjats.

Dock så förefaller man ha problem med båda grundfundamenten. Ser man till förmågan till underrättelsetjänst, så har både USA och NATO vid ett flertal tillfällen, enligt dem själva, blivit överraskade av Rysslands s.k. beredskapskontroller.14Därtill så förefaller man missbedömt Rysslands operativa intentioner dels vid annekteringen av Krimhalvön15 dels vid starten av den, just nu pågående, militära operationen i Syrien.16 Varvid deras förmåga i dagsläget, för att identifiera och tyda ryskt militär agerande, samt intentioner, får ses som relativt svag.

Därtill tillkommer Rysslands förmåga att blockera tillförsel av NATO förstärkningar till de Baltiska staterna i dagsläget, något som Chefen för de Amerikanska styrkorna i Europa, Ben Hodges, delgav i december 2015.17 Förmågan att blockera ett område benämns i militära termer A2/AD, Anti-Access/Area-Denial, en lämplig svensk militär term saknas i dagsläget. Bedömt avses södra Östersjöområdet i Generallöjtnant Hodges uttalande, med hänsyn till räckvidd på nu befintliga system i Kaliningrad Oblast.

Förnekas sjövägen och/eller luftvägen, återstår landvägen. Där den mest beprövade och snabbaste metoden är transport på järnvägen till ett avlastningsområde. Dock saknar man i dagsläget, inom NATO, utrustningen för större järnvägstransporter.18 Vilket skulle innebära landsvägstransport samt förflyttning, vilket dels är långsamt dels är sårbart. Därtill tvingas man passera det s.k. "Suwalki passet"19 vilket är ett mindre geografiskt område mellan Kaliningrad Oblast och Belarus där Polen och Litauen möts, vilket mycket enkelt skulle kunna blockeras med indirekta bekämpningsmetoder.

En effekt av detta, blir således att NATO kanaliseras längre norrut, för att kunna förstärka de baltiska medlemsstaterna. Vilket blir en, naturlig, sidoeffekt av A2/AD,20 förnekar man en part ett område, trycks denna i en annan riktning. Vilket innebär att mellersta och norra Östersjön i dagsläget, är högst intressant för NATO och Ryssland.

Då Södra Östersjön är stängd för NATO förband, innebär det i praktiken att all form av intransport måste ske över svenskt territorium för att kunna förstärka de baltiska staterna. Detta kan genomföras på två (2) sätt, antingen via lufttransport eller intransport med fartyg på västkusten, därefter landsvägstransport till den svenska östkusten för att där genomföra sjötransport, över Östersjön till de baltiska staterna.

Slutsats

Den påbörjade och nyss annonserade styrkeuppbyggnaden inom MD V ökar tydligt Rysslands förmåga att genomföra reguljär väpnad strid i Östersjöregionen. Då MD V, bedömt i dagsläget, har tre operationsriktningar och därmed kan avdela en armékår i respektive operationsinriktning. NATO nuvarande styrkeförhållande och i dagsläget annonserade ökning, kräver fortfarande omfattande transporter av förband till Östersjöregionen i händelse av ett försämrat säkerhetspolitiskt läge.

Bejakar vi den tidigare historiken, där NATO och USA förefaller ha svårigheter att förutsäga Rysslands militära agerande. Därtill att Ryssland i dagsläget har förmågan att blockera södra Östersjön. Får vi se det som högst sannolikt att det kan bli en kapplöpning kring delar av det svenska fastlandet, av både NATO och Ryssland i händelse av en konflikt mellan de två parterna i Östersjöregionen. Där den ena parten måste utnyttja territoriet för att genomföra styrkeförstärkningar och den andra parten måste påverka förmågan, bedömt med fjärrbekämpningsmedel, att genomföra förstärkningar.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

European Command 1(Engelska)
Foregin Policy 1(Engelska)
Reuters 1, 2, 3, 4 (Engelska)
Rysslands Försvarsministerium 1(Engelska)
Stratfor 1(Engelska)
Sveriges Television 1(Svenska)
TASS 1(Engelska)
The Guardian 1(Engelska)
The Wall Street Journal 1, 2, 3, 4, 5(Engelska)
The Washington Times 1(Engelska)
Vedomosti 1(Ryska)
Voyenno-promyshlennyy kuryer 1 (Ryska)

Shlapak, David A. Johnson, Michael W. Reinforcing Deterrence on NATO’s Eastern Flank. Santa Monica: Rand Corporation, 2016.
Hedenskog, Jakob (red). Vendil Pallin, Carolina (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv - 2013. Stockholm : Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2013.

Slutnoter

1Reuters. Kiselyova, Maria. Devitt, Polina. Russia to deploy new divisions on Western flank, form nuclear regiments. 2016. http://www.reuters.com/article/us-russia-army-idUSKCN0UQ0YA20160112Hämtad 2016-01-07
2Reuters. Emmott, Robin. Armed with new U.S. money, NATO to strengthen Russia deterrence. 2016. http://www.reuters.com/article/us-nato-russia-idUSKCN0VE1QAHämtad 2016-01-07
3The Wall Street Journal. Barnes, Julian E. NATO Expected to Approve Expansion of Troop Deployments on Eastern Flank. 2016. http://www.wsj.com/articles/nato-expected-to-approve-expansion-of-troop-deployments-on-eastern-flank-1454680933Hämtad 2016-01-07
4Vedomosti. Nikolskiy, Aleksey. Zapadnuyu granitsu Rossii prikroyut tri novyye divizii. 2016. http://www.vedomosti.ru/politics/articles/2016/01/13/623777-granitsu-prikroyutHämtad 2016-02-07
5Voyenno-promyshlennyy kuryer. Ramm, Aleksey. Reinkarnatsii v Vooruzhennykh Silakh. 2016. http://vpk-news.ru/articles/28914Hämtad 2016-02-07
6Russian Defence Ministry. Russian Armed Forces tasks for 2016. 2015. http://eng.itogi2015.mil.ru/tasks2016Hämtad 2016-02-07
7TASS. Russia plans to form three west-oriented army divisions in 2016 — defense minister. 2016. http://tass.ru/en/defense/848904Hämtad 2016-02-07
Hedenskog, Jakob (red). Vendil Pallin, Carolina (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv - 2013. Stockholm : Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2013, 56.
8Reuters. Winning, Alexander. Kiselyova, Maria. Korsunskaya, Darya. UPDATE 1-Russia FinMin: budget to be short of over $38 bln at current oil price. 2016. http://www.reuters.com/article/russia-finmin-rouble-idUSL8N1500BL Hämtad 2016-02-07
9Reuters. Kelly, Lidia. Russian PM: we'll stick to defence spending plans. 2015. http://www.reuters.com/article/russia-medvedev-defence-idINR4N13Q02B20151209Hämtad 2016-02-07
10The Guardian. Traynor, Ian. WikiLeaks cables reveal secret Nato plans to defend Baltics from Russia. 2010. http://www.theguardian.com/world/2010/dec/06/wikileaks-cables-nato-russia-balticsHämtad 2016-02-08
11Shlapak, David A. Johnson, Michael W. Reinforcing Deterrence on NATO’s Eastern Flank. Santa Monica: Rand Corporation, 2016, 8.
12The Wall Street Journal. Barnes, Julian E. NATO Works to Adapt to More Ambiguous Warfare Techniques. 2016. http://www.wsj.com/articles/nato-works-to-adapt-to-more-ambiguous-warfare-techniques-1454928411Hämtad 2016-02-08
13The Wall Street Journal. Bendavid, Naftali. NATO Completes Plans for ‘Spearhead’ Force. 2015. http://www.wsj.com/articles/nato-pledges-support-for-ukraine-no-word-on-weapon-1423139719Hämtad 2016-02-08
14United States European Command. Senate Armed Services Committee Opening Statement by General Phil Breedlove, Commander, U.S. European Command. 2015. http://eucom.mil/media-library/article/33031/senate-armed-services-committee-opening-statement-by-general-phil-breedlove-commander-u-s-europeanHämtad 2016-02-09
15The Wall Street Journal. Entous, Adam. Barnes, Julian E. Gorman, Siobhan. U.S. Scurries to Shore Up Spying on Russia. 2014. http://www.wsj.com/articles/SB10001424052702304026304579453331966405354Hämtad 2016-02-09
16The Washington Times. Taylor, Guy. Congress investigates U.S. intelligence failures on Russian aggression in Syria. 2015. http://www.washingtontimes.com/news/2015/oct/8/congress-investigates-us-intelligence-failures-rus/?page=allHämtad 2016-02-09
17Sveriges Television. Olsson, Jonas. Amerikansk toppgeneral varnar: Ryssland kan blockera Östersjön. 2015. http://www.svt.se/articles/amerikansk-toppgeneral-varnar-ryssland-kan-blockera-ostersjon/Hämtad 2016-02-09
18The Wall Street Journal. Fidler, Stephen. NATO Struggles to Muster ‘Spearhead Force’ to Counter Russia. 2014. http://www.wsj.com/articles/nato-struggles-to-muster-spearhead-force-to-counter-russia-1417459067Hämtad 2016-02-09
19Foreign Policy. McLeary, Paul. Meet the New Fulda Gap. 2015. http://foreignpolicy.com/2015/09/29/fulda-gap-nato-russia-putin-us-army/Hämtad 2016-02-09

20Stratfor. How Modern Warfare Works. 2015. https://www.stratfor.com/image/how-modern-warfare-worksHämtad 2016-02-09

Neverending Story

Reflektion

Den s.k. ryska påsken, benämningen på en rysk flygövning i Östersjön under natten mot långfredagen 2013, förefaller fortfarande vara en högst aktuell händelse i svensk säkerhetspolitik, trots det snart förflutit tre (3) år sedan den inträffade. Händelsen förefaller, dock, mer blivit en inrikespolitisk fråga kontra en säkerhetspolitisk. Därtill har händelsen i sig, från första början, varit illa skött på alla sätt och vis, vi har troligtvis inte ens börjat se slutet, på alla turer kring den.

Men för att förstå händelserna måste man gå tillbaka tre (3) år i tiden, då synen på det säkerhetspolitiska läget var helt annorlunda. Trots att väldigt många opponerade sig, mot den bild, som dåvarande Alliansregeringen, förmedlade. Så förmedlades en bilden, av en fortsatt sönderrostande rysk Försvarsmakt, som var mer intresserad av att dra sig österut kontra västerut, eller för den delen söderut. Sen förändrades saker och ting i ett väldigt snabbt tempo, chimären slogs sönder, allmänheten fick en kort inblick i hur läget verkligen var, den s.k. ryska påsken var ett faktum.

Dryga månaden efter händelsen, publicerade Svenska Dagbladet de första uppgifterna, huvudfokus kom att ligga på svensk incidentberedskap. Där det visade sig, att det ej fanns någon incidentberedskap i tjänst, vid det aktuella tillfället. Här börjar nog turerna, dåvarande insatschefen, Generallöjtnant Anders Silwer, menade på att den ryska övningen var fullt normal, vid en presskonferenskring de publicerade uppgifterna. Sveriges dåvarande utrikesminister, Carl Bildt, menade på, tre veckor efter de första uppgifterna hade publicerats, att den ryska övningen, ejhade varit riktad mot Sverige.

Därefter kommer nästa tur, Försvarsmakten anmälerSvenska Dagbladet för att publicerat sekretessbelagda uppgifter. Varpå det även framkommer att man granskat ett antal försvarsbloggar i ärendet. Därtill uttalar sig dåvarande Försvarsministern, Karin Enström, samt dåvarande ordföranden i Försvarsberedningen, Cecilia Widegren, i frågan. Vilket kan sammanfattas med att de ansåg att ärendet ej skulle diskuteras i det offentliga rummet. Svenska Dagbladet kom att frias i ärendet.

Sen kommer det vara lugnt i frågan under ett halvår, då Expressen publicerarnya uppgifter i ärendet, i januari 2014. Expressens uppgifter säger att Ryssland, mest troligt genomfört simulerade kärnvapenangrepp, mot två mål på Svenskt territorium. Expressen hänvisar till källor inom den svenska militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST). Återigen aktualiseras den s.k. ryska påsken i media.

Sen kommer nästa vändning i frågan, från att varit helt tyst vad avser officiella bekräftelser, så medger Säkerhetspolisen vid dess årsredovisningi mars 2014, att den s.k. ryska påsken, trots allt innebar simulerade angrepp mot mål på svenskt territorium, dock nämns inget om kärnvapen. Så drygt ett år senare, bekräftar en svensk myndighet att övningen trots allt, innebar simulerade angrepp, något som tidigare tillbakavisades.

Här kan man då tro att turerna kring den ryska påsken skall vara över. Men då helt utan vidare, så delger NATO i sin årsredovisningför 2015, att den ryska övningen innebar simulerade kärnvapenangrepp mot mål på svenskt territorium. Så drygt ett år senare, efter Expressen publicerat uppgifter om att den ryska övningen innebar simulerade kärnvapenangrepp, bekräftar NATO detta. Återigen kan man tro att turerna kring den ryska påsken skall vara över. Dagens Nyheter publicerardå uppgifter, där ledamöter i Försvarsutskottet säger att de ej skulle varit delgivna information, rörande de simulerade kärnvapenangreppen.

Kort och gott som jag skrev i inledningen av inlägget, så har vi nog inte ens börjat se slutet på alla turer kring den s.k. ryska påsken. För summan av allt detta, är att ingen verkar vilja kännas vid det hela, ingen har blivit informerad, men alla förefaller i något skede vetat om att det trots allt skett en övning på natten mot långfredagen 2013. Här skulle man kunna fortsätta och vidareutveckla enskilda kommentarer, ageranden o.dyl. men jag väljer att avstå från det, för detta är en "Neverending Story".

Have a good one! // Jägarchefen

Grodmän, Illegalister och Stödnätverk – Del 1

Inledning

Denna inläggsserie kommer handla om de mer ljusskygga verksamheterna som förekom, under det kalla kriget, i vårt land. De har till del berörts tidigare på denna blogg, men de förtjänar vissa fördjupningar, framför allt, för att kunna utveckla resonemang, kring hur denna form av verksamhet, kan bedrivas i vår nuvarande tid. Detta inledande inlägg kommer fokusera på den rapporterade grodmansverksamheten i samband med främmande makt/makters ubåtsoperationer mot vårt land under det kalla kriget. Nationalitetsfrågan kommer ej beröras i detta inlägg, då man kan konstatera att dels länder i Östersjöregionen hade förmågan under det kalla kriget för genomförande av dessa operationer dels hade flertalet NATO länder samt Sovjetunionen förmågan, varav det ej ensidigt går att utpeka någon nation.

Sammanfattning

Främmande makt/makter har sedan mitten/slutet av 1960-talet genomfört inhämtning på svenskt territorium med hjälp av grodmän. Det övergripande målet har bedömt varit informationsinhämtning syftandes till krigsplanläggning samt krigsförberedelser mot Sverige. Den främmande makten eller makterna har varit villiga att ta väldigt höga risker för att nå sitt mål. Bedömt är denna verksamhet fortsatt en metod som en främmande makt eller makter kan tänkas utnyttja för att genomföra informationsinhämtning mot viktiga objekt i Sveriges kustnära områden.

Analys

Under hösten 2015, fattades det beslut av regeringen att, till del, avhemliga en tidigare kvalificerat hemlig handling, "Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987". Denna handling berör bl.a. främmande makts grodmansverksamhet. Informationen i denna handling gör att man till del kan börja värdera andra uppgifter som publicerats, främst av tidigare militär personal, rörande grodmansverksamheten.

Den första rapporterade grodmansobservationen, som kan tänkas härledas till främmande makts undervattensverksamhet, är från 1969,1var och hur denna observation genomfördes är fortfarande sekretessbelagt, men fenomenet är således inte nytt och var inte heller nytt under 1980-talets ubåtsjakter.

Intressant att notera i sammanhanget, är en till Sverige avhoppad Sovjetisk fartygskapten under inledningen av 1970-talet, som delgav uppgifter, om hur ha, hade transporterat dykare från hamnar i Baltikum, för att släppa dessa nära den svenska kusten.2 Frånstedt, nämner även att Säkerhetspolisen innan detta, hade fått uppgifter om dykare i skärgården men inga båtar i närheten, här får det förutsättas att det ej fanns landförbindelse till dessa platser där observationerna genomfördes.

Dessa två uppgifter, torde innebära att främmande makts grodmansverksamhet, riktad mot Sverige, måste påbörjats under senare del av 1960-talet, givetvis kan det skett tidigare än så. Men, säkerhetspolisen förefaller fått rapporter om det under den tidsrymden, Försvarsmaktens första rapporterade observation är från 1969. Så före slutet av 1960-talet kan det ej rört sig om någon systematisk verksamhet, än mindre någon större omfattning, som verksamheten genomförts av främmande makt.

Totalt mellan 1969 till 1982 inrapporterades 13 händelser3 som kunde tyda på att främmande makt hade genomfört undervattensverksamhet med grodmän i svenska vatten. Någon särskild bedömning förefaller ej genomförts i den nu avhemligade rapporten för perioden 1969-82, jämfört med 1995 års ubåtskommission, där även en bedömning genomförs. Samtidigt är det fullt möjligt att en bedömning, kan finns gömd, bakom de fortsatt sekretessbelagda delarna i rapporten från 1987.

Men vad är det då för observationer som genomförts under perioden 1969-82? I den avhemligade rapporten beskrivs hur en tillsyningsman vid ett tillfälle 1975 rundar en udde, varpå han där ser en dykare lämna en kobbe, observationsavståndet är ett tiotal meter. I det aktuella området fanns ett kustartilleribatteri.4Kommendören av 1. Graden, Nils-Ove Jansson, beskriver i sin bok, Omöjlig Ubåt, två händelser under perioden 1969-82, avseende grodmansverksamhet.

Den ena observationen är från 1973, då en yrkesofficer som sitter post i anslutning till en strandkant, helt plötsligt observerar hur en dykare stiger upp ur vattnet vid strandkanten. Precis när dykaren skulle ta av sig cyklopögat, hälsar officeren han välkommen upp ur vattnet, då han trodde det var en svensk attackdykare, dykaren vände sig då om och hoppade ned i vattnet.5

Bild 1. Observationer vid Skramsö 1973, 1975.
Den andra observationen är från 1975, under en beredskapsövning vid Musköbasen, upptäcker en dubbelpost vid ett väl maskerat postställe, hur en dykare kliver upp ur vattnet. Dykaren upptäcker inledningsvis inte dubbelposten, när han väl upptäcker dem så kastar han sig snabbt ned i vattnet och försvinner.6 Båda dessa observationer genomfördes på Stora Skramsö, observationen vid 1973 genomfördes på dess södra del och den vid 1975 på dess norra del. Stora Skramsö ligger precis vid Muskö basen.

Under den formativa perioden (1969-1982) för grodmansverksamheten, förefaller verksamheten dels varit ringa i omfattning mtp. antalet inrapporterade observationer. Dels varit inriktad mot skyddsvärda objekt såsom baser och befästningar. Givetvis kan verksamheten varit högre, men ser man till den övriga undervattensverksamheten under den aktuella tidsperioden,7så är den även ringa i sin rapportering. Därför kan man förutsätta att det ej varit en utbredd verksamhet. Vilken metod för intransport av grodmännen som varit dominerande går ej att avgöra mest troligt är det en kombination av ubåt och fartyg. Av fartyg kan det, bedömt, dels vara fartyg med utländskt flagg dels med svenskt flagg.

Bild 2. Fördelning av observationer, 1981-94.
I ubåtskommissionens rapport från 1995, berörs grodmansverksamheten till del, varav den kanske viktigaste informationen, inte är redovisningen av olika händelser, utan en sammanställning av antalet observationer mellan 1981 till 1994. Antalet inrapporterade observationer är 239 stycken.8 Dessa har bedömts utifrån en sexgradig skala. Under 13 år, perioden 1969-82, genomförs lika många observationer av grodmän som år, kontra de 13 åren mellan 1981-94 då 239 rapporter inrapporteras. Vilket innebär en 18-faldig ökning. Dock ökar den övriga undervattensverksamheten markant också,9 varvid det är en relativt naturlig förklaring att verksamheten med grodmän även bör ha ökat under samma period.

Försvarsmakten rapporter 1983 till regeringen att det troligtvis ingår grodmansverksamhet inom ramen för den genomförda systematiska undervattensverksamheten av främmande makt,10 som man börjar få en bild av. Detta bör ses som den officiella tidpunkten, när man förstår, att främmande makt systematisk även utnyttjar grodmän för sin verksamhet på svenskt vatten. Därtill, rapporterar man även att den genomförda, grodmansverksamheten av främmande makt, förefaller vara riktad mot skyddsvärda föremål.

Fortfarande är fenomenet med grodmansverksamhet inom ramen för främmande makts undervattensverksamhet i huvudsak okänd utanför Försvarsmakten, troligtvis även inom Försvarsmakten. Detta kommer ändras radikalt, vid den medialt väldigt uppmärksammade ubåtsjaktoperationen som genomförs i Karlskrona skärgård, under februari och mars månad 1984.11 Vid denna ubåtsjaktoperation kommer dykare för första gången rapporteras av media.12 Detta kommer föranleda en ökning i rapporteringen, av grodmansverksamhet, de kommande åren.13

Men vilka observationer genomförda man innan ubåtsjaktoperationen 1984 i Karlskrona skärgård? Den 27SEP1983 observerar en tillsyningsman tre (3) grodmän vid minspärrtroppen på Lerskär. En (1) grodman befann sig vid strandkanten och två (2) i vattnet. Grodmännen förefaller genomfört någon form av mätning, då en mätlina utnyttjades. Tillsyningsmannen kunde observera dykarna, under cirka tio (10) minuter,14 innan grodmännen upptäckte han och dessa dök.15 Detta var förövrigt samma tillsyningsman som genomförde en observation 1975, som nämnts tidigare, samt en observationen 1969, bedömt den första. Observationen kom att föranleda en särskild utredning som genomfördes av dåvarande chefen för statens haverikommission, Göran Steen, enligt utredningen så rörde det sig mest troligt om att främmande makt var verksam vid minspärrtroppen.16

Vid ubåtsjakten i Sundsvall, under april-maj månad 1983,17nämner Bo Theutenberg i sina memoarer att rykten går om att grodmän syns i land, varpå han skriver ett PM kring det folkrättsliga agerandet i händelse av att dessa skulle infångas.18Troligtvis har grodmän varit verksamma på Alnö, då UD folkrättsligt ansvarige väljer att skriva ett PM om det, dock nämns Alnö ej i ÖB avhemligade rapport.

Bild 3. Geografiskt område för observation vid Almö.
Därefter inträffar Almö. Den 29FEB1984 observerar en postering i bildförstärkare hur en grodman kliver upp ur vattnet och påbörjar framryckning på land. Detta föranleder att polisen larmas och en hundförare med hund sätts in för att spåra grodmannen. Hundpatrullen får upp ett spår från stranden, som går vidare till ett torn på Almö, därefter går spåret spikrakt, västerut, över ön, till stranden på öns västra sida, där det slutar.19Den 03MAR1984, observeras ånyo en grodman vid Almö, denna gång på isen, en yrkesofficer tillsammans med sina soldater, observerar dykaren genom bildförstärkare och observerar dykutrustning på honom. Observationen föranleder att man öppnar verkanseld mot grodmanen.20 Ett flertal andra incidenter och observationer inträffar även på Almö. I ÖB avhemligade rapport, tillsätter man hög tillförlitlighet, till observationerna på Almö.21

Utöver observationer säkrades även ett antal bevis på Almö. Bland annat upptäckts en långvågsantenn, samt nedgrävd nödproviant.22Därutöver säkras även fotavtryck från en trolig dykarsko, samt en filmrulle som gömts i tornet på ön.23 Hundars förmåga prövades även efter ubåtsjakten, för att verifiera om de verkligen kunde spåra en dykare, som förflyttat sig över land, detta löste de utan problem.24

Vid en övningen i Stockholms skärgård, 1985, observerar en postering vid ett större förrådd för sjöminor, vad som förefaller vara en ytsimmande grodman. Observationen genomförs under 15 minuter av grodmannen, vid posteringen finns dokumentationsutrustning tillhanda. Fotografier tas, varvid bilderna senare visar en grodman som troligtvis förflyttade sig på ett undervattenstransportmedel.25

Bild 4. Geografiskt område för observation vid Gålö.
I Stockholms skärgård, maj 1986, närmare bestämt vid Gålö, observerar en fågelskådare tidigt på morgonen, hur två (2) grodmän kommer upp ur vattnet, cirka 150 meter från hans position. Fågelskådaren har både dubbelkikare samt observationskikare till handa, han noterar hur de båda grodmännen försvinner in i skogen, förloppet tog cirka en (1) minut. Kort därefter kommer grodmännen tillbaka och försvinner med sin dykutrustning ned i vattnet. Fågelskådaren går till sin parkerade bil, då dyker en annan bil upp vid parkeringen och en man försvinner in i skogen, kort därefter kommer mannen tillbaka med ett mindre bylte, bredvid platsen där grodmännen gick upp samt där mannen vid parkeringen försvann in i skogen, går en kraftledningsgata.26

Ovanstående exempel från 1970-talet och framåt är några av de exempel, som finns omskrivna kring den grodmannsverksamhet, som främmande makt förefaller bedrivit i svenska vatten. Grodmannsverksamheten förefaller under 1980-talet främst skett i samband med annan undervattensverksamhet,27 i exemplet från 1985 där ett fotografi togs, fanns dock en civil fritidsbåt i anslutning till platsen, som kan tänkas varit involverad i verksamheten.28Verksamheten förefaller främst bedrivits mot viktiga försvarsinstallationer såsom kustartilleribatterier, minstationer o.dyl.29

Vad syftade då allt detta till? Bedömt handlade det främst om att genomföra informationsinhämtning, för krigsplanläggning och krigsförberedelser av främmande makt. Då huvuddelen av de rapporterade observationerna är vid eller i anslutning till viktiga militära installationer, blir det, den logiska slutsatsen. Men varför inte utnyttja civila? Bedömt låg många av installationerna till så att det skulle vara svårt, därtill fanns under det kalla kriget militära skyddsområden, där patrullering trots allt genomfördes, varav man var tvungen att kunna förklara sin närvaro som svensk medborgare och som utländsk ägde man ej tillträde. Detta ger i hand, att grodmän blir en metod att ta till.

Dessutom ville man bedömt bekräfta installationerna och få noggranna mätvärden, trots en möjlig tillgång till satellitspaning. Maskering och skenmål visade sig, t.ex. under flygkriget på Balkan, vid 1990-talets andra hälft, kunna lura även de mest avancerade system i den västerländska arsenalen, något som fortfarande gäller. En mindre del av verksamheten kan omfattat intransport av materiel för dels stödnätverk dels underrättelseoperatörer i Sverige, där andra metoder bedömdes som osäkra. Transportmetoder för att få grodmännen till det geografiska området, för att lösa sin uppgift, förefaller varit dels ubåt dels fraktfartyg möjligtvis även civila fartyg.

Är då utnyttjandet av grodmän något som fortfarande skulle fungera i dagsläget? Onekligen skulle det göra det, verksamheten torde till och med numera förenklats, markant, för en främmande makt, de militära skyddsområdena är borta. Skyddspatrulleringen vid känsliga objekt har troligtvis nedgått i samma takt som Försvarsmaktens storlek krympt, på tillgänglig personal, vilket även underlättar.

Slutsatser

Tre generella slutsatser:
  1. Verksamheten förefaller genomförts från mitten/slutet av 1960-talet och fortsatt intill det kalla krigets slut. Det är således en verksamhet med långsiktig planering som måste haft ett specifikt syfte över tiden i dess genomförande. Givetvis kan verksamheten stundtals skiftat karaktär, men det övergripande syftet bakom den torde varit informationsinhämtning i syfte till krigsplanläggning samt krigsförberedelser.
  2. Man kan definitivt säga att främmande makt genomfört militära operationer på svensk mark, vilket de facto grodmansverksamheten blir, under det kalla kriget. Ett dolt krig, kan man således säga, genomfördes på svensk mark, under den sista delen av det kalla kriget. Där motståndaren förefaller varit benägen att ta väldigt höga risker för att lösa sin uppgift, då verksamheten bevisligen fortsatte trots verkanseld, av marktrupp, mot grodmän.
  3. Bedömt är utnyttjande av grodmän fortfarande något en främmande makt som kränker svenskt territorium kan utnyttja som inhämtningsmetod. Då maskering och skenåtgärder fortsatt med mycket enkla medel kan lura väldigt avancerade sensorer som genomför inhämtning. Därav kommer inhämtning med mänskliga sensorer kommer vara en viktig del för en främmande makt som genomför krigsplanläggning och krigsförberedelser mot vårt land.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Braun, Joakim von. Gyllenhaal, Lars. Ryska Elitförband. Stockholm: Fischer & Co, 2013.
Frånstedt, Olof. Spionjägaren Del 1, Bland agenter, terrorister och affärer. Falun: ICA bokförlag, 2013.
Försvarsdepartementet. Undervattensverksamheten som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987.
Jansson, Nils-Ove. Omöjlig Ubåt. Göteborg: Nils-Ove Jansson Förlag, 2014.
Lindholm, Mikael. Ubåtar och grodmän – 6 dygn på Almö 1984. Halmstad: Bulls Graphics, 2015.
SOU 1983:13. Att möte Ubåtshotet: Ubåtskränkningarna och svensk säkerhetspolitik.
SOU 1995:135. Ubåtsfrågan 1981-1994.
SOU 2001:85. Perspektiv på ubåtsfrågan.
Theutenberg, Bo. Dagbok från UD Volym 1. Skara: Solveigs Tryckeri, 2012.

Slutnoter

1Försvarsdepartementet. Undervattensverksamheten som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, 61.
2Frånstedt, Olof. Spionjägaren Del 1, Bland agenter, terrorister och affärer. Falun: ICA bokförlag, 2013, 77.
3Försvarsdepartementet. Undervattensverksamheten som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, 61.
4Ibid.
5Jansson, Nils-Ove. Omöjlig Ubåt. Göteborg:Nils-Ove Jansson Förlag, 2014, 56-57.
6Ibid, 58-59.
7Försvarsdepartementet. SOU 1983:13 Att möte Ubåtshotet: Ubåtskräniningarna och svensk säkerhetspolitik. Stockholm: Jernström Offsettryck AB, 1983, 87.
8Försvarsdepartementet. SOU 1995:135 Ubåtsfrågan 1981-94. Stockholm: Norstedts Tryckeri AB, 1996, 197.
9Försvarsdepartementet. SOU 2001:85 Perspektiv på ubåtsfrågan. Stockholm: Fritzes, 2001, 219.
10Försvarsdepartementet. Undervattensverksamheten som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, 61.
11Försvarsdepartementet. SOU 2001:85 Perspektiv på ubåtsfrågan. Stockholm: Fritzes, 2001, 169, 172.
12Försvarsdepartementet. Undervattensverksamheten som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, 62.
13Ibid, 64.
14Försvarsdepartementet. Undervattensverksamheten som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, 61.
15Jansson, Nils-Ove. Omöjlig Ubåt. Göteborg:Nils-Ove Jansson Förlag, 2014, 60.
16Försvarsdepartementet. Undervattensverksamheten som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, 61.
Försvarsdepartementet. SOU 1995:135 Ubåtsfrågan 1981-94. Stockholm: Norstedts Tryckeri AB, 1996, 197.
17Försvarsdepartementet. SOU 2001:85 Perspektiv på ubåtsfrågan. Stockholm: Fritzes, 2001, 161.
18Theutenberg, Bo. Dagbok från UD Volym 1. Skara:Solveigs Tryckeri, 2012, 218.
19Lindholm, Mikael. Ubåtar och grodmän – 6 dygn på Almö1984. Halmstad: Bulls Graphics, 2015, 23-27.
20Ibid, 60-62.
21Försvarsdepartementet. Undervattensverksamheten som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, 62.
22Braun, Joakim von. Gyllenhaal, Lars. Ryska Elitförband. Stockholm: Fischer & Co, 2013, 120.
Lindholm, Mikael. Ubåtar och grodmän – 6 dygn på Almö 1984. Halmstad: Bulls Graphics, 2015, 105.
23Lindholm, Mikael. Ubåtar och grodmän – 6 dygn på Almö 1984. Halmstad: Bulls Graphics, 2015, 75, 80.
24Ibid, 105.
25Försvarsdepartementet. Undervattensverksamheten som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, 63.
26Jansson, Nils-Ove. Omöjlig Ubåt. Göteborg:Nils-Ove Jansson Förlag, 2014, 64-66.
27Försvarsdepartementet. Undervattensverksamheten som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, 64.
28Ibid, 63.

29Ibid, 64.

En dag i januari

Reflektion

Den 13JAN2016, meddeladedet ryska Försvarsministeriet att luftlandsättningstrupperna, VDV, avsåg genomföra en större luftlandsättningsövning den 20JAN2016. Övningen skulle omfatta över 2,000 luftlandsättningssoldater och cirka 20 stycken IL-76 transportflygplan. Luftlandsättningsövningen skulle genomföras i fyra (4) regioner, Pskov, Uljanovsk, Rjazan och Kostroma, med samtidig luftlandsättning i tid.

Bild 1. Luftlandsättningsövning 20JAN2016.
Vid tidpunkten för genomförandet av övningen, 20JAN2016, förefaller enbart luftlandsättning genomförts i regionerna Uljanovsk, Rjazan och Kostroma. Övat förband förefaller varit 76. Luftlandsättningsdivisionen, lokaliserat i Pskov. Övningen förefaller syftat till att ta strategiskt viktiga mål, under genomförandet understöddes förbanden dels av luftvärn dels av artilleri. Enligt de publicerade uppgifterna så skall förbanden löst tilldelade uppgifter.

Dagen efter, 21JAN2016, genomförandet av övningen meddelade befälhavaren för de ryska luftlandsättningstrupperna, Vladimir Sjamanov, vid en pressträff två (2) mycket intressanta nyheter. Dels så skall luftlandsättningstrupperna prioritera luftlandsättning som genomförs med långa transportavstånd. Dels så bedömer man att 2020 har Ryssland tillräckligt med transportkapacitet för att kunna genomföra luftlandsättning med en hel luftlandsättningsdivisionsamtidigt, vilket man även har avsikten att öva under det året.

Vad avser prioriteringen kring förflyttning med långa transportavstånd, är det en given order som förefaller gälla för samtligadelar av de ryska väpnande styrkorna. Den ordern går bl.a. igen i prioriteringen för de större beredskapskontrollerna som skall genomföras under 2016. Där ligger således luftlandsättningstrupperna helt i fas. Ryssland förefaller redan idag förfoga över en relativt omfattande transportkapacitet, då man bedöms kunna förflyttadryga 60,000 man under 72 timmar, med transportflygplan. Denna kapacitet förefaller således öka, markant, under den närmsta 3-4 års perioden. Huruvida man kommer kunna genomföra det i praktiken återstår att se m.h.t. den nuvarandeekonomiska utvecklingeni Ryssland. Dock var Rysslands Premiärminister, Dmitrij Medvedev, mycket tydlig vid ett uttalande, 09DEC2015, att försvarsreformen skall fullföljas oaktat ekonomiskt läge.

Ser man till den genomförda övningen så är det tre olika avstånd, förutsatt att samtliga luftlandsättningsföretag startade i Pskov. Varav det längsta avståndet är till Uljanovsk med dryga 1,200 km, därefter Rjazan med dryga 800 km och Kostroma med dryga 700 km. Vad som är intressant med övningen är koordineringen som krävs för att möjliggöra samtidig luftlandsättning i tid mht de olika avstånden samt med stor mängd trupp vid de tre (3) geografiskt skilda platserna.

Vad som är det faktiska avståndet/innebörden, i långa transportavstånd, är i dagsläget oklart. Historiskt så skulle de Sovjetiska luftlandsättningstrupperna, som de ryska är arvtagare till, kunna genomföra operationer på ett avstånd upptill 1,000 km bakom en stridslinje och/eller från sin stationeringsort. Ser man till uppgifterna så har de ej förändrats markant sedan Sovjetunionens upplösning, varvid det fortsatt skulle kunna vara ett gällande minsta avstånd, för att definiera långa transportavstånd.

Övningen förefaller varit riktad mot en reguljär motståndare, då luftvärnsförmåga utnyttjades för att skydda det övade genomförandet. Bedömt har övningen syftat till att antingen förstöra högvärdiga mål eller ta infallsportar för efterföljande förband. Värt att notera är att man numera förefaller ha förmågan att transportera samt luftlandsätta bataljonsstorlek synkroniserat i tid mot skilda geografiska platser, vad som i skrift kan te sig som en relativt enkel sak, men som i praktiken är betydligt mer komplicerat. Luftlandsättningstrupperna har således kommit en mycket lång väg, jämfört med hur förmågan såg ut i inledningen av 2000-talet men även i slutet av 00-talet.

Have a good one! //Jägarchefen

Krigsrädsla?

Reflektion

Opinionsundersökningar och statistik kan vara intressant att studera, men det kan även ge en felaktig bild av saker och ting, utifrån hur man dels väljer att ställa frågor, vart frågorna ställs osv. Dels hur man väljer att förmedla informationen. Men oftast förmedlar det en form av riktning, kring hur det är ställt, med saker och ting. I Ryssland likt de flesta andra länderna genomförs det frekvent opinionsundersökningar i diverse olika ämnesområden, såsom säkerhetspolitiska områden, vilket jag ett flertal gånger, använt i inlägg på denna blogg.

Det statliga ryska opinionsundersökningsinstitutet, VTsIOM, delgavden 15JAN2016, en undersökning kring vad de ryska medborgarna känner oro inför. Undersökningen bestod av nio (9) påståenden med sju (7) olika svarsalternativ. Antalet tillfrågade var 1,600, i 46 regioner, under perioden 26-27DEC2015, felmarginalen anges till 3,4%. Vad som sticker ut i den undersökningen är rädslan kring väpnad konflikt, hela 70% av respondenterna var oroad över det. Vid en liknande undersökning genomförd14-15FEB2015, ansåg 68% av de tillfrågade, att det fanns ett militärt hot mot Ryssland, antalet tillfrågade var då 1,600, i 46 regioner och felmarginalen angavs till 3,5%.

Det oberoende opinionsinstitutet Levada Center, genomförde mellan den 20-23NOV2015 en undersökningdär förhållandet till de västliga länderna undersöktes. 1,600 individer svarade på frågor i 46 olika regioner, felmarginalen anges till 3,4% i undersökningen. Där anger 70% att de har en negativ inställning till USA, 60% att de har en negativ inställning till den Europeiska Unionen. På frågan om det finns någon grund för Ryssland att vara rädd för de NATO anslutna länderna, ansåg 54% att det mest troligt fanns grund för det. På frågan om det kunde finnas någon grund för att NATO länderna skulle vara rädd för Ryssland, ansåg 39% att det kunde finnas en grund för det.

Att den ryska befolkningen förefaller uppvisa en krigsrädsla, får nog ses som troligt, huruvida de i ledande befattning har samma rädsla, får vara oskrivet. Men ser man till hur dels den nya nationella säkerhetsstrateginbeskriver omvärldsläget dels hur den militära doktrinen likaså beskriver det, så är det nog troligt att de i ledande position, även har en form av krigsrädsla. Vilket till del kan tänkas accentueras i de relativt omfattande förberedelserna och övningarna, av det ryska civilförsvaret, som genomförts och påbörjats under 2014-15. Något som även beskrivs som ett viktigt område inom den nationella säkerhetsstrategin. Därtill tillkommer även mobiliseringsförberedelser dels praktisk dels av samhället som helhet, som även kan ses accentuera en krigsrädsla, hos de styrande i Ryssland.

Det senaste tillfället både makthavareoch befolkningkan tänkas uppvisa en sådan tydlig krigsrädsla, i Ryssland, torde varit under den första hälften av 1980-talet då det kalla kriget var i ett av sina farligaste tillstånd. Sen hur mycket man skall läsa in i de senaste två (2) årens försämrade relationer och misstro samt rädsla som uppstått, är svårt att avgöra, men den politiska inriktningen samt opinionsundersökningarna, gör att man bör ta den rapporterade krigsrädslan på allvar. I Ryssland förefaller man i dagsläget, helt klart tro, att en väpnad konflikt mellan Ryssland och Väst, är en fullt möjlig händelseutveckling.

Dock förefaller rädslan, likt under det tidiga 1980-talet, ej noteras fullt ut i de västliga länderna, vilket dels är något anmärkningsvärt dels är något oroande. Risken är att man missförstår det ryska agerandet, trots ett mer öppet informationsflöde än under det kalla kriget, om man ej tar i beaktande, vad som förefaller vara en genuin krigsrädsla. För krigsrädslan i sig kan leda fram till eskaleringen i snabba skeden, där antingen en incident uppstått eller information tolkas felaktigt, som kanske i ett annat, mentalt, tillstånd ej skulle skapat en eskalering.

Intressant i sammanhanget är även att notera skillnaderna, mellan Sverige och Ryssland, i rädslan för en väpnad konflikt. MSB redovisade undersökning, visar nästan ett helt omvänt procentförhållande, mellan den ryska och svenska befolkningens rädsla, för att en militär konflikt kan ske. Avståndet rent fysiskt mellan Sverige och Ryssland är inte många mil, men det mentala tillståndet förefaller vara som skillnaden mellan ”natt och dag” i synen på en möjlig omvärldsutveckling.

Hur skall man då förhålla sig till detta? Först och främst vill jag återknyta till första stycket, opinionsundersökningar och statistik kan vara ett trubbigt instrument att skåda säkerhetspolitik i, men det ger helt klart en indikation på hur "vindarna blåser". Det ger i sin tur, att man bör ta den rapporterade ryska rädslan i beaktande, för den indikerar helt klart något. Den bör inte förringas på något sätt, men man bör heller inteparalyseras av den.

Have a good one! // Jägarchefen

Getens år

Reflektion

December månad brukar vara en månad för reflektion kring det år som passerat, reflektion är alltid nyttigt, då det kan ge en uppfattning i vilken riktning, händelser och skeden kan tänkas föra oss. Ser man till enbart mängden inlägg som antingen har omarbetats eller lagts på hyllan för att något annat inträffat under detta året, så förefaller året varit väldigt händelserikt, om man nu väljer att nyttja det som en måttstock. Men 2015 har säkerhetspolitiskt, varit på alla sätt och vis, ett väldigt händelserikt år. I den kinesiska kalendern var, 2015, Getens år och det skall enligt sägen vara fredens och harmonins år, tyvärr så har det varit allt annat än fred och harmoni. Nedan kommer några delar att belysas, på intet sätt är det en sammanfattning över året.

Detta exemplifieras kanske tydligast i de olika spänningar som finns i Östra Europa, främst vad avser Ukraina, därtill Östersjöregionen, Mellanöstern och avslutningsvis Asien främst vad avser Sydkinesiska havet. Aktörerna i dessa spänningar, finns på ett eller annat sätt med i samtliga geografiska områden, antingen med säkerhetspolitiska intressen eller ekonomiska intressen. Varpå en händelse vid ett geografiskt område, mycket snabbt kan få följdverkningar i andra områden.

Det gångna året visade även att säkerhetssamarbeten i olika former aktivt har tagit fart, där katalysatorn främst varit följdverkningarna av den ryska militära operationen dels på Krimhalvöndels i östra Ukraina. Beroende på vilken positionering man har, har man försökt skapa olika samarbeten, för att främst stärka sin egen säkerhet eller skaffa sig olika former av fördelar inom den säkerhetspolitiska arenan. Kanske tydligast blir det med Sverige och Finland, men Ryssland har även försökt stärka sitt samarbete med t.ex. Vitryssland.

Under året har många hävdat att det är ett nytt kallt krig vi befinner oss i. Jag vill snarare hävda att det är en fortsättning på det kalla kriget, med det menar jag att konflikten i sig, ej fick ett slut, utan det skapades förutsättningar för nya konfliktytor. Men det vi befinner oss i, är snarare, en situation liknande den som föranledde det första världskriget. En stor mängd av samarbeten och positioneringar i dels allianser dels bilaterala avtal, både i ekonomiska- men även säkerhetssamarbeten. Har en potential att skapa en grogrund för konflikter. Som vid ett olyckligt utfall i något skede, kan skapa en tändande gnista, som utlöser en konflikt, med potentialen att skapa en "dominoeffekt" över hela ytan.

Ser vi till Barents- och Östersjöregionen så förefaller inte situationen förvärrats, utan man har nu uppnått ett mer eller mindre låst läge, ser man t.ex. övningsverksamheten under KV III-IV för 2015, så har det legat på en relativt konstant nivå för båda parterna (NATO och Ryssland). Kanske viktigast är att situationen eskalerade ej i Östersjöregionen p.g.a. den Turkiska nedskjutningen av det Ryska attackflygplanet den 24NOV2015. Men det i sig visar även på att situationen är så pass spänd att man kan ej gå längre, utan att det mest troligt, blir väldigt negativa konsekvenser.

Det gångna året, har även visat på hur illa förberedd många svenska myndigheter är, för att kunna verka i krisfyllda situationer. Den pågående flyktingströmmen dels genom Europa dels in i Sverige. Har tydligt visat på att myndigheterna ej har stabsrutinerna för att kunna arbeta effektivt och överskridande mellan varandra. Troligtvis hade det gamla totalförsvarstänkandet många goda synergieffekter, då en stor del av myndigheterna var tvungen att planera men även öva inför t.ex. flyktingströmmar, men även generellt hur man skall agera vid mycket stora påfrestningar på samhället.

Det om något accentuerar vikten av att totalförsvarsplaneringen återupptas på ett adekvat sätt, men även att våra myndigheter börjar öva, hur de skall agera i väldigt påfrestande situationer, för det är enbart genom övning man kan dra slutsatser. Slutsatser som därefter kan omsättas i handlingsplaner som är adekvata. Teoretiska planer som ej är spelade och övade på, är sällan en lyckad plan att agera på i händelse av en verklig situation som uppstår. Således det är inte bara riksdagens krigsdelegationen som behöver övas, utan även våra myndigheter.

Detta år innebar även ett nytt försvarsbeslut, som redan från början var underfinansierad, utifrån vad f.d. Överbefälhavaren, General Sverker Göransson, ansåg vara en rimlig nivå. Trots en budgetförstärkning, så når försvarsbudgeten nya bottennivåer, sett till andel av bruttonationalprodukten (BNP), detta innebär i praktiken att Sverige blir det land i vårt närområde som har lägst försvarsanslag i BNP räknat.

Många, en huvuddel, av de säkerhetspolitiska problem som uppstod under 2014-15, tar vi således med oss in i 2016. Det är således ingen ljusning vi går till mötes, utan i vissa fall kan det till och med bli mer säkerhetspolitiskt spänt under 2016 än vad det var under 2015. Hur 2016 kan komma att gestalta sig kommer ett inlägg efter årsskiftet att avhandla.

Trots att de ovanstående styckena, lätt kan ge en bild av svartmålning, finns det en stor förändring under 2015, det får nog ses som året då försvars- och säkerhetspolitik återigen kom upp på agendan. Finns inte ett ämne på agendan så försvinner det lätt i den övriga debatten som förs. Det jag kan uppleva jämfört med de tidigare åren, är att den säkerhets- och försvarspolitiska dimensionen i den svenska politiska debatten, nu återigen gjort ett intåg, vilket är bra. Utmaningar och problem åskådliggörs då och lösningar tas förhoppningsvis fram, vilket vi de facto börjar se, anvisningar och styrningar för planering o.dyl. har givits.

Därmed är det sista inlägget för 2015 skrivit och jag vill ta tillfället i akt att tillägna er alla läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år.

Have a good one! // Jägarchefen

Nedåt i spiralen

Reflektion

  Bild 1. Geografisk område för incidenten 13DEC2015.
Den 13DEC2015 avgav ett Ryskt örlogsfartyg, jagaren Smetlivyy, varningseld i det Egeiska Havet mot ett Turkiskt fiskefartyg, Geçiciler Balıkçılık. Jagaren skall legat för ankare ca 20 km öster om ön LEMNOS i det Egeiska havet, då det Turkiska fiskefartyget började närma sig jagaren. Enligt Ryska uppgifterså skall man försökt få kontakt med fartyget dels över radio dels med hjälp av visuella signaler, för att få den att ändra kurs.

Det turkiska fiskefartyget närmade sig den ryska jagaren om styrbord, då fartygen var ca 1 km ifrån varandra så började den ryska jagaren att försöka få kontakt med det turkiska fartyget. Då ingen kontakt erhölls med fartyget och avståndet var ca 600 m mellan den ryska jagaren och det turkiska fiskefartyget, avgavs varningseld med handeldvapen, varningselden skall ha skjutits framför fören på fartyget. Enligt ryska uppgifter så skall fartyget efter varningselden, girat och förflyttat sig förbi på ett avstånd av 540 m.

Enligt den Turkiske ägaren till fartyget så skall avståndet mellan hans fartyg och den ryska jagaren varit minst 1,6 km. Enligt fartygets ägare så skall hans fartyg vara tekniskt välutrustad, därtill så skall de ej uppmärksammat någon eldgivning. Ägaren skall även överlämnat dokumentation till den Turkiska kustbevakning från händelsen. Huruvida de uppmärksammat någon radiotrafik eller visuella signaler, uttalar sig ägaren inte om.

Det Ryska Försvarsministeriet kom även, under den 13DEC2015, tillkallasig den Turkiske Försvarsattachén, Ahmet Gunes, i Moskva, avseende incidenten i det Egeiska Havet. Rysslands vice försvarsminister, Anatolij Antonov, skall ha varnat den Turkiska Försvarsattachén kring möjliga konsekvenser avseende Turkiskt agerande gentemot de Ryska väpnande styrkorna. Turkiets Utrikesminister, Mevlüt Çavuşoğlu, uttaladesig den 14DEC2015 avseende incidenten, han ansåg att Rysslands agerande på intet sätt var proportionerligt samt Turkiets tålamod avseende Ryssland har en gräns.

Den 05DEC2015 uppstod även en annan marin incident, som Turkiet anser varit provokativ, då ett Ryskt landstigningsfartyg, Caesar Kunikov, passerade genom Bosporen. Incidenten bestod i att en rysk sjöman/soldat, fullt synligt, stod med en bärbar luftvärnsrobot i färdigställning på fartygets däck. Turkiets Utrikesminister, uttalade sig om händelsen och förklarade att om Turkiet ansåg att en situation var hotande så skulle de besvara det. Rysslands ambassadöri Turkiet, Andrey Karlov, kallades även upp till Turkiets utrikesministerium, där man från Turkisk sida förmedlade budskapet att man hoppades undvika liknande agerande från Ryssland i framtiden. Det Ryska Utrikesministeriets ståndpunkti frågan är att man ej brutit mot några internationella avtal.

Den 14DEC2015 rapporteradeTASS om ytterligare en incident som hade uppstått mellan Ryska och ett Turkiskt flaggat fartyg i Svarta Havet. Datumet för incidenten specificerades ej. Enligt TASS, gav det turkiskt flaggade fartyget ej väg för konvojen av ryska fartyg, varpå en incident höll på/kunnat uppstå. Det turkiskt flaggade fartyget svarade ej på anrop, varpå ett gränsbevakningsfartyg samt en robotbåt ur Svarta Havsflottan, tvingade det turkiska fartyget att ändra kurs.

Den faktor som hade kunnat deeskalera spänningarna något mellan de båda länderna, det planerade mötetmellan Rysslands President, Vladimir Putin, och Turkiets President, Recep Tayyip Erdoğan, den 15DEC2015 i St Petersburg har ställts in, vilket meddelades den 14DEC2015. Det skäl som angavs av, Kremls talesperson, Dmitry Peskov, till inställandet av mötet, var att det ej blivit planerat. Varpå någon reell chans till att minska spänningarna mellan de båda länderna i närtid, ej förefaller finnas.

Intressant att notera i detta sammanhang, är anvisningarna som Rysslands President gavden 11DEC2015, där han tydligt klargör att om någon part försöker påverka den ryska militära operationen i Syrien, så skall det mötas upp, d.v.s. det fientliga målet/målen skall nedkämpas, av de ryska väpnade styrkorna, explicit nämns luftstridskrafterna och infrastrukturen på plats, dock nämns inget om de maritima förbanden i Medelhavet, dock kan man förutsätta att dessa även omfattas av det.

En slutsats man kan dra är från att varit luftorienterade incidenter mellan Turkiet och Ryssland, sedan starten av den Ryska militära operationen i Syrien, så förefaller incidenterna nu även omfatta den maritima arenan. Varpå situationen de facto är än mer instabil nu, än vad den var tidigare, då två (2) arenor omfattas, är sannolikheten för ytterligare incidenter mellan Ryssland och Turkiet, än mer troligt, än vad det varit tidigare.

Detta påverkar givetvis även säkerhetssituationen i Barents- och Östersjöregionen som Sverige är en del av, då en ytterligare negativ nedgång i säkerhetssituationen mellan Ryssland och Turkiet som NATO land. Indirekt påverkar relationerna mellan NATO länderna och Ryssland i vårt närområde. Sett till övningsmönster o.dyl. så förefaller inte den tidigare säkerhetssituationen, i Barents- och Östersjöregionen försämrats p.g.a. den Turkiska nedskjutningen av det Ryska attackflygplanet, ett status quo råder fortfarande, dock på en negativ nivå.

Have a good one! // Jägarchefen

Inrikespolitisk fokusering?

Reflektion

Rysslands President, Vladimir Putin, höll det årliga taletför den federala församlingen i Ryssland den 03DEC2015, detta inlägg kommer beröra delar av talet, i sig innehåller talet ett antal intressanta stycken, men jämför man med fjolåretstal, så upplever man som läsare, detta tal mindre slagkraftigt, vilket även förefaller varit fallet hos mottagarna för talet, då antalet avbrott för applåder var färre jämfört med tidigare år, huruvida det beror på talet, eller andra faktorer får bli oskrivet, men i ”Kremlogins” tidevarv är det en faktor, att ta i beaktande.

Talet inledes med att beskriva kampen mot terrorismen samt behovet av en tydlig uppslutning av alla stater gentemot terrorismen. En intressant del är där Rysslands president belyser, konsekvenserna av västvärldens agerande gentemot Irak, Libyen och Syrien och vilka konsekvenser detta fått gentemot den övriga världen, ingen stat utpekas, dock, explicit som skyldig. Vad som även är intressant att notera, är att man öppet säger, att den militära operationen i Syrien, ger goda möjligheter att pröva nya ryska vapensystem under stridsförhållanden och därmed även en möjlighet att förbättra dess prestanda.

Vad som är väldigt viktigt att belysa i denna del av talet, är att detta är den enda del där man utdelar ett retoriskt slag gentemot västländerna och då är det även, för att jämföra med tidigare tal, i väldigt milda ordalag, då man ej säger rent ut att väst är att skylla för situationen i t.ex. Irak, Libyen och Syrien, som man gjort tidigare gånger. Dock är den allmänna retoriken i detta känt sedan tidigare, varpå man kanske ej anser sig vara nödgad att återigen påtala det.

Den Turkiska nedskjutningen av ett ryskt attackflygplan, 24NOV2015, kom tidigt beröras i den ryske presidentens tal dels i en generell del avseende terroristhotet dels explicit kring nedskjutningen. Rysslands president menar att Turkiet utgjorde dels en materiel dels en moralisk bas för de irreguljära krigare som verkade i norra Kaukasus under dels 1990-talet dels 2000-talet. Därefter påminner han Turkiet, hur Ryssland alltid ansett att förräderi varit det mest skamfulla man kan göra. Slutligen förklarar han att Ryssland inte kommer påbörja något ”vapen skrammel” gentemot Turkiet, men Turkiet kommer inte undkomma vad de gjort, de kommer bli påminda mer än en gång och det kommer inte bara vara med importrestriktioner på tomater, utan de kommer ångra vad de gjort, och Ryssland vet vad som skall göras.

Som berördes i inlägget ”fjärilseffekt”, så kommer de Rysk – Turkiska relationerna under en långtid framgent vara väldigt frysta, något som ovanstående del av den Ryska presidentens tal, ger en tydlig indikation på. Därtill ges även en väldigt tydlig indikering, om att mer är att vänta, i praktiskt handlande gentemot Turkiet. Däremot ges en tydlig avgränsning, sektorn man förefaller komma agera i är ej ekonomiska sanktioner och ej med vapenmakt utan området däremellan.

Den ekonomiska utvecklingen i Ryssland berördes även, vilket får ses som den längsta delen av talet. Inledningsvis så påtalades, att under 2014 ställdes Ryssland inför allvarliga ekonomiska utmaningar. Dels så föll oljepriset samt priset på andra exportprodukter dels utsattes Ryssland för ekonomiska sanktioner. Vilket gjort att många ryska medborgares inkomst samt allmänna livskvalitet påverkats. Därtill tillägger även Rysslands President, att Ryssland måste vara beredda på att råvarupriserna kommer vara låga samt att sanktionerna kommer vara under en mycket lång tid framgent. Ett antal åtgärder föreslogs även för att förbättra den ekonomiska situationen samt stödja de ryska medborgarna. Exempel på detta var bl.a. skapa konkurrenskraftig tillverkning, stöd till utsatta industrier, stöd till låginkomsthushåll och socialt utsatta grupper, skapa en balanserad budget och öka förtroendet mellan marknaden och myndigheterna.

Vad som är intressant att notera, är att man, dels förutsätter att sanktionerna mot Ryssland kommer fortgå under en lång tid framöver, dels så utdelas inga retoriska slag gentemot västländerna som infört dessa sanktioner mot Ryssland, utan det förbigås helt. Utifrån den retorik som varit mot sanktionerna så är dock ställningstagandet känt, men det är anmärkningsvärt att det ej påtalas i detta tal, som trots allt anses vara ett linjetal.

En annan intressant del i talet är hur Rysslands president föreslår att 2020 så skall Ryssland vara självförsörjande vad avser matvaror. Varpå han påtalar att man i dagsläget har miljontals med hektar av jordbruksmark som ligger i träda, som tillhör stora markägare, som ej förefaller ha något intresse för att bruka marken. Ett sätt för att skapa denna självförsörjning, är att staten skall ta den mark som ligger i träda och auktionera ut den till individer som kan och vill bruka jordbruksmarken.

Detta förslag får nog ses som ett av de mer långtgående i detta tal. Dels att man skall bli självförsörjande dels att staten skall expropriera mark för att sedan sälja den till andra för att öka produktiviteten. Förslaget om självförsörjning går i linje med ökad lagerhållning av diverse olika varor som påbörjats i Ryssland under 2015, men det får ses som en av de tydligaste tecknen på en klart ökad polarisering framförallt gentemot väst. Därtill så kan troligtvis exproprieringen av mark utlösa, om förslaget genomdrivs, inrikespolitisk oro i Ryssland.

Jämför vi 2014 tal med 2015 tal så är retoriken helt omvänd. Under 2014 tal så fördes en väldigt hård retorik gentemot västvärlden, under 2015 års tal så finner man bara ett stycke riktat mot västvärlden, där inget västland explicit utpekas. Konflikten mellan väst och Ryssland har ju på intet sätt mattas av under 2015, varpå det är anmärkningsvärt att så lite utrymme i talet upptas kring det.

Därtill upptar talet, mer utrymme kring inrikesfrågor kontra utrikesfrågor, det sistnämnda får ses som mer dominerande under 2014 års tal. Vad som är intressant att notera är att den längre delen av talet avhandlade den ekonomiska utvecklingen, detta får troligtvis ses som att symbiosen mellan det låga priset på fossila bränslen i samverkan med de ekonomiska sanktionerna, påverkar Ryssland markant.

Avsaknaden av en hårdare retorik gentemot de västliga länderna samt en högre grad av fokusering på inrikespolitiska frågor kan naturligtvis tolkas på ett flertal olika sätt. Fokuseringen på inrikespolitiska frågor kan dock ge en fingervisning om att den inrikespolitiska situationen i Ryssland just nu, är klart mer ansträngd, än vad många västliga bedömare vill göra gällande.

Have a good one! // Jägarchefen

Fjärilseffekten

Reflektion

Då har det passerat över 48 timmar sedan den Turkisk – Ryska krisen uppstod genom nedskjutningenav ett Ryskt attackflygplan, som enligt Turkiet kränkte dess luftrum, något som tillbakavisas av Ryssland, som hävdar att planet befann sig inomSyriskt luftrum. Fakta i målet är att Turkiet har skjutit ned ett ryskt attackflygplan, vem som har rätt i orsaken till nedskjutningen kommer troligtvis aldrig fastställas tillfyllest för endera av parterna. Att denna incident skede var dock inte oväntat då många av oss har påtalat risken för det, därtill så har det tidigareagerandetav Ryssland gentemot Turkiet ökat riskerna för det.

För att få en uppfattning hur allvarligt, de ryska ledarna ser på den Turkiska nedskjutningen, bör man studera deras uttalanden. Dock är det svårt att dra några långtgående slutsatser kring det, då ett uttalande enbart är ett uttalande, men det ger en viss form av inriktning d.v.s. en riktlinje man kan förhålla sig till. I detta fallet kommer några av den ryske Presidentens, VladimirPutin, och Premiärministerns, DmitrijMedvedev, uttalanden, utnyttjas för exemplifiering.

Rysslands President uttaladesig samma dag, 24NOV2015, som nedskjutningen skede, att Turkiets agerande var ett knivhugg i ryggen, genomfört av medbrottslingar till terrorister samt att handlingen kommer få allvarliga konsekvenser på relationerna mellan de båda staterna. Rysslands President menade även på, vid sitt mötemed Irans statschef, Ali Khamenei, att Ryssland till skillnad från andra stater ej hugger sina allierade i ryggen, troligtvis var kommentaren riktad mot Turkiet.

Rysslands President återkommer även vid sitt talför ny ackrediterad diplomatisk personal i Ryssland, den 26NOV2015, kring nedskjutningen av det ryska attackflygplanet. Där han menar på att Turkiets agerande är ett förrädiskt stick i ryggen, av någon Ryssland trodde var deras allierade i kampen mot terrorismen. Därtill säger han att Turkiets agerande är emot dels sunt förnuft dels internationell rätt, då flygplanet enligt honom sköts ned över Syriskt territorium.

Intressant att notera i sammanhanget, är att Rysslands President, ej utesluter att liknande incidenter kan ske, varpå Ryssland kan vara tvungen att respondera, vilket kan innebära att ryska medborgare kan utsättas för fara i Turkiet. Det ryska utrikesministeriet var snabba att dels varnaför att åka till Turkiet dels senare uppmana sina medborgare att lämnaTurkiet, vilket sätter en viss tyngd bakom Presidentens uttalande.

Rysslands Premiärminister, uttaladesig i Jekaterinburg kring nedskjutning, han påtalade att nedskjutningen har inneburit tre (3) konsekvenser. Den första (1) är att det har uppstått en mycket farlig försämring i relationerna mellan NATO och Ryssland, den andra (2) enligt honom är att Turkiet skyddar IS och den tredje (3) är att förbindelserna mellan Ryssland och Turkiet har underminerats och det kommer bli mycket svårt att reparera den skada som skett. Intressant att notera är att han inleder med att påtala att relationerna mellan NATO och Ryssland har försämrats.

Tre (3) militärt tydliga åtgärder beslutadesredan samma dag som nedskjutningen. Den första (1) är att de ryska attackflygplansföretagen hädanefter kommer eskorteras av jaktflygplan. Den andra (2) är att förstärka luftvärnsförmågan i området genom att dels förflytta kryssaren Moskva närmre den Syriska kusten dels förflytta landbaserat luftvärn till Syrien och avslutningsvis den tredje (3) åtgärden är att avbryta alla kontakter med Turkiet på den militära nivån.

På det ickemilitära planet, förefaller Ryssland i dagsläget inrikta sina åtgärder mot Turkiet på det ekonomiskaplanet, detta genom att påbörja olika former av ekonomiska sanktioner. Majoriteten av Turkisk export sker till Ryssland, varpå sanktionerna kan komma att slå mycket hårt mot dem, därtill förefaller man även överväga att agera mot olika former av Turkisk företagsverksamhet i Ryssland. Detta är även, en utåt sett, tydlig respons vilket troligtvis anses visahandlingskraft för den inhemska opinionen.

Detta är de konkreta åtgärderna man, hitintills,  har vidtagit sedan nedskjutningen från rysk sida. Men vad kan vi då förvänta oss på längre sikt? Framför allt vad det avser dels relationerna mellan Ryssland och Turkiet dels relationerna mellan NATO och Ryssland samt kan det bli någon form av militär motåtgärd av Ryssland gentemot Turkiet.

Inleder vi med den sista delen, så är det ejtroligt att Ryssland kommer genomföra något form av militärt angrepp, för att straffa Turkiet, då det i praktiken även innebär ett angrepp mot NATO. Däremot är det fullt möjligt att om en ytterligare nedskjutning av ett ryskt flygplan genomförs så kommer Ryssland svara proportionellt d.v.s. mest troligt samtidigt som Turkiet skulle öppna eld så kommer Ryssland öppna eld mot Turkiet. Ett sådant agerande kommer troligtvis destabilisera situationen ytterligare, men ej utlösa en konflikt, då Rysslands ledare i praktiken sagt det mellan raderna att det är vad som kommer ske vid en ytterligare nedskjutning, samt liknande incidenter skede under det kalla kriget utan att utlösa en konflikt.

Därefter hur detta kommer påverka relationerna mellan Turkiet och Ryssland är synligt redan nu, utifrån de ryska ledarnas uttalanden i olika sammanhang. Det kommer ta en väldigt lång tid att återigen etablera något form av förtroende mellan de båda parterna. Det är således inte en snabbt övergående skede, utan en långvarig försämrad situation mellan de båda staterna vi kommer få se. Framför allt då den troligtvis snabbaste chansen att deeskalera situationen, ställdesin, d.v.s. den Ryske Utrikesministerns sedan tidigare inplanerade, 25NOV2015, besök i Turkiet.

Slutligen detta kommer påverka relationerna mellan Ryssland och NATO. Som tidigare nämnts så belyste Rysslands Premiärminister detta i ett av sina uttalanden. Detta innebär även i förlängningen att det kommer påverka vår egen säkerhetssituation i Östersjö- och Barentsregionen en s.k. säkerhetspolitisk fjärilseffekt har uppstått. Marginalerna, som varit små sedan tidigare, i interaktionen mellan NATO länder och Ryssland i luftrummet kommer vara mycket små framgent. Vilket bedömt är den allvarligaste konsekvensen av detta, då det kan föranleda liknande incidenter fast inom andra geografiska områden.

För att sammanfatta situationen, relationerna mellan Ryssland och Turkiet kommer under en lång tid framöver vara väldigt ansträngda, det konkreta agerandet av Ryssland mot Turkiet kommer innefatta ekonomiska sanktioner, om inte ytterligare incidenter inträffar, då finns möjligheten att Ryssland kommer agera med vapenmakt mot Turkiet. Relationerna mellan NATO och Ryssland kommer påverkas negativt av detta, framförallt. kommer en ökad misstroi luftrummet råda, vilket ökar risken för liknande incidenter.

Have a good one! // Jägarchefen

Fjärrbekämpning

Reflektion

Den sedan 30SEP2015av Ryssland påbörjade militära operationen i Syrien, har till dags datum, 22NOV2015, uppvisat en stor del av Rysslands konventionella fjärrbekämpningsförmåga. Inledningsvis utgjorde dock vanligt attackflyg, det huvudsakliga bekämpningsmedlet, vilket det fortfarande är, dock har man sedan den 07OKT2015även utnyttjat olika former av fjärrbekämpning mot markmål i Syrien.

Bild 1. Inflygningsrutter för flyg samt kryssningsrobotar.
Vad avser den ryska marinens fjärrbekämpning, så har både korvetter och minst en (1) ubåtavfyrat kryssningsrobotar mot mål i Syrien. Kryssningsrobotarna som skjutits från korvetter har avfyrats från det KaspiskaHavet. Flygvägen för dessa kryssningsrobotar, förefaller gå över Iran, Irak och därefter in mot mål i Syrien. Den ubåtsavfyrade kryssningsroboten skede från Medelhavet och torde gått in mellan Cypern och det Syriska fastlandet för att slå mot mål inne i Syrien, däremot hur långt ut i Medelhavet ubåten befann sig vid avfyringen har ej delgivits.

Den ryska flottan har avfyrat markmålsvarianten av Kalibr kryssningsroboten (3M-14, 3M-14T), från dels ubåt dels ytfartyg. Intressant i sammanhanget att notera är att om man t.ex. skulle placera ett ytstridsfartyg i Svarta Havet med 3M-14T så skulle man kunna verka mot markmål i Sverige. Därtill den ubåtsbaserade varianten, 3M-14, kan även utnyttjas av de Kilo ubåtar som finns i Östersjön i dagsläget.

Vad avser det Ryska flygvapnet så förefaller fjärrbekämpningen genomförts av TU-95MSsamt TU-160. Uppgiftergör gällande att det är KH-555 samt KH-101 som utnyttjats av det ryska flygvapnet, där KH-101 utnyttjats av TU-160 och KH-555 av TU-95MS. Inflygningsväg för fjärrbekämpningen med det Ryska flygvapnet, förefaller efterlikna den inflygningsväg som utnyttjas för fjärrbekämpningen med den ryska flottans kryssningsrobotar från det Kaspiska Havet.

Bild 2. Långräckviddigt fjärrbekämpningsföretag.
Det kanske till dags datum mest intressantafjärrbekämpningsföretaget genomfördes av två (2) TU-160 den 19-20NOV2015. De startade i Olenegorsk och förflyttade sig därefter ut längs med Norge, därefter ut i Atlanten mellan Island och Storbritannien, för att ta sig in i Medelhavet via Gibraltar. Därefter avfyras kryssningsrobotarna över Medelhavet mot mål i Syrien, för att de slutligen överflyger Syrien, Irak och Iran och åter hem till Ryssland.

Nyttan med att utnyttja fjärrbekämpningsmedel såsom kryssningsrobotar mot en lågteknologisk och irreguljär motståndare, kan dock diskuteras, historiskt har man alltid varit tvungen att utnyttja markförband för att i slutändan nå framgång, då flygoperationer enbart skapar en viss form av övertag och möjlig påverkan. Mot en högteknologisk motståndare utgör fjärrbekämpning med kryssningsrobotar däremot en mycket effektivt bekämpningsmetod, utnyttjas det mot t.ex. knutpunkter för informationsflöden så kan man snabbt skapa ett ledningsvakuum, som kan utnyttjas för egna stridskrafter att nå avgöranden, då den högteknologiska motståndaren oftast byggt upp sin operationskonst kring t.ex. informationsflöden.

Den största fördelen med kryssningsrobotar samt fjärrbekämpningsförmåga vid operationer mot en irreguljär motståndare, är främst att kunna verka mot specifika högvärdiga mål som är tidskritiska, såsom ledare, olika former av högvärdiga transporter o.dyl. Där kan man få mycket stor effekt, men så jag ser på det, så är det endast då man har nytta av den förmågan vid operationer mot en irreguljär motståndare.

Givetvis tar Ryssland tillfället i akt att pröva materiel och förfaranden, i detta fallet dess fjärrbekämpningsförmåga, under "skarpa" förhållanden under den nu pågående militära operationen i Syrien. Så en hel del kommer kunna utläsas om ett halvår – år fr.o.m. nu kring deras förmåga. Men initialt så måste man säga att deras fjärrbekämpningsförmåga förefaller fungera, samt man har förmåga att kunna genomföra långräckviddiga flygoperationer.

Ser vi till materielfaktorn, så skulle jag påstå att den materiel som utnyttjats fungerar, mycket av rapporteringen i västlig media, har handlat om att ryska kryssningsrobotar skjutna från Kaspiska havet skall ha kraschati Iran. Här bör man beakta att både under Desert Storm, 1991, och under det initiala skedet av Operation Iraqi Freedom, 2003, så kraschade Amerikanska Tomahawkkryssningsrobotar, så att ta det för intäkt att Ryssland har dålig materiel för att några av deras kryssningsrobotar har kraschat är en mycket farlig slutsats att dra.

Ser vi till taktiken så förefaller man ha en fungerande målprocess (engelskans targeting process), d.v.s. kedjan från målval, lokalisering till verkan fungerar, dock så är troligtvis Syrien just nu fokusområde för Rysslands inhämtningsresurser, så det bör tas i beaktande då man bedömer hur väl målprocessen skulle fungera under andra förutsättningar. Därtill så förefaller man kunna koordinera fjärrbekämpningen mellan flyg- och sjöstridskrafterna mot markmål i tid och rum.

Totalt så förefaller Ryssland byggt upp en fungerande konventionell fjärrbekämpningsförmåga, liknande den USA har, för att kunna genomföra konventionell global punktmålsbekämpning. Hur väl den skulle fungera mot en högteknologisk motståndare, är i dagsläget svårbedömt, den skulle troligtvis fungera väl i ett initialt skede av en konflikt, dock är den i mångt avhängt inhämtningsresurser som i en reguljärkonflikt oftast blir överansträngda, vilket skulle kunna utgöra en begränsning för Ryssland.

Utöver det så har Ryssland troligtvis även uppnått en tydlig signaleffekt dels vad avser förmågan att genomföra fjärrbekämpning dels förmågan att kunna genomföra den globalt. Något man utifrån teoretiska resonemang tidigare kunnat komma fram till, nu har det även på ett tydligt sätt genomförts praktiskt.

Have a good one! // Jägarchefen

Chimär av säkerhet?

Reflektion

Ett gammalt axiom säger, det man har med sig när man går ut i fält, är vad man har för lösandet av sina uppgifter, ofta och väl har det visat sig stämma. Vad har då detta med försvars- och säkerhetspolitik att göra, frågar sig säkert vän av ordning? Allt skulle jag vilja påstå. I en tid där fler och fler nationer förefaller bygga sin säkerhet antingen på bilaterala avtaleller ingående i allianser, så kan det vara intressant att se vilken säkerhet det, de facto ger, just nu, eller är det enbart en chimär?

All form av försvar bygger på förband, dess gripbarhet, dess materiella status samt tillgång på materiel. Ser vi till Europa under det kalla kriget, så garanterades Europas säkerhet främst av USA och dess förmåga att överföra förband till de förrådsdepåer som fanns utsprida i Europa, men även överföring av förband samt dess materiel till Europa. I Sverige fanns ett mobiliseringskoncept som byggde på utspridning över ytan av förbandens materiel, personalen snabbt skulle kunna transporteras eller själv ta sig till platsen där materielen fanns, för att sedan kunna börja verka som förband.

Således under det kalla kriget, fanns det åtminstone en konceptuell idé och vidtagna förberedelser för hur man i händelse av ofred skulle få förband på plats och snabbt kunna verka med dem. Hur det skulle fungerat i verkligheten, vet vi ju inte, som en konsekvens av det radikalt förändrade säkerhetspolitiska läget efter Sovjetunionens och Warszawapaktens upplösning, upphörde och avvecklades i princip det svenska systemet kring mobilisering men även NATO system med styrketillförsel och förhandslagring för predestinerade förband i Europa.

Nu dryga 20 år senare, står vi inför ytterligare en radikal förändring, pendeln har s.a.s. slagit från ett ytterläge till det andra ytterläget, många talar om ett nytt kallt krig, rent säkerhetspolitiskt så liknar spänningarna nu, de som fanns under det kalla kriget. Dock var det kalla kriget en ideologisk konflikt, nu kan vi snarare tala om en systemkonflikt, där dels de system för samverkan mellan nationer som upprättades efter andra världskriget ifrågasätts. Dels de post kalla kriget system som togs fram ifrågasätts.

Dessa spänningar, har som bekant gjort att dels NATO länderna återigen sätter en ökad tillit till den försvarsallians man är en del av dels har de militärt alliansfria staterna återigen orienterat sig på en bilateral nivå mot USA. I båda fallen handlar det om att öka sin egen säkerhet och i båda fallen ses USA som garanten för säkerheten. Men och här kommer återigen ett stort men, den säkerhet man förefaller förlita sig på har varken stora lager av utrustning än mindre större trupp kontingenter i Europa längre, därtill har man under två decennier, ej övat styrketillförsel till Europa.

Styrketillförsel till NATO länderna kan troligtvis ske relativt smärtfritt, när de väl är på plats, om det råder de nog inga tvivel om, då det fortfarande finns en konceptuell idé. Dock så skulle det innebära en massiv logistisk förflyttning över Atlanten, då mängden materiel i Europa är låg, en förflyttning som i händelse av en konflikt mellan NATO och Ryssland, troligtvis skulle bli utsatt för en hög grad av påverkan, av både flyg- och flottenheter. Detta är en faktor som ofta förbises i sammanhanget, dock något man åtminstone på Amerikansk sida, nu smärtsamt förefaller blivit varseom.

Därtill tillkommer problemet med vad som i engelska termer benämns anti-access/area denial, A2/AD, enkelt beskrivet är det att förneka en motståndare tillträde till ett begränsat område av främst luft- och sjörum. Så även om man skulle kunna förflytta sig relativt oskadad över Atlanten, så kan man fortfarande förhindras att inom vissa geografiska områden av Europa att genomföra sin styrketillväxt. De tydligaste områdena är kring Östersjön, Svarta Havet och till del även nu Medelhavet.

I det sammanhanget är det även väldigt intressant att notera hur småde ekonomiska resursförstärkningarna är, för de säkerhetspolitiska instrumenten över hela Europa. Man förefaller säga att den säkerhetspolitiska situationen är ytterst instabil och farlig, men man agerar utifrån att den ej är det med de ekonomiska medlen. Varpå återigen så blir slutsatsen att man tillsätter sin säkerhet, till någon som är placerad på andra sidan av ett hav, som troligtvis kommer få mycket stora svårigheter att tillföra sina resurser, för att utgöra en säkerhet, i händelse av en konflikt.

Så likt under det s.k. "kalla kriget" så förefaller en konflikt mellan Väst och Ryssland avgöras under, och över Atlanten. Troligtvis så avgörs utgången av en konflikt i än högre grad på Atlanten nu, än tidigare, med tanke på de begränsade resurser som USA de facto har i Västeuropa. Så just nu skulle jag vilja påstå, att graden av säkerhet man tror sig kunna uppnå vid olika vägval, är en form av säkerhetspolitiskchimär. En hög grad av egen förmåga kommer fortfarande krävas under en lång tid framöver hos alla nationer för att garantera sin säkerhet, något många förefaller förbise i den säkerhetspolitiska debatten i dagsläget, likaså förefaller man ej vara villig att betala för sin egen säkerhet.

Have a good one! // Jägarchefen

Nukleär Verktygslåda

Sammanfattning

Den ryska systemövningen av kärnvapentriaden den 30OKT2015, bör ses som ett trendbrott, då även taktiska bärsystem utnyttjades inom ramen för en strategisk övningen. Utnyttjandet av taktiska bärsystem aktualiserar även frågan kring kärnvapen i Östersjöregionen, då ett flertal av dessa bärsystem finns stationerad i dels Kaliningrad Oblast dels längs Rysslands västra landgräns mot dels de Baltiska staterna dels Finland. Systemövningen bör ses som en riktad signaleffekt mot det västliga övningarna med ballistiskt missilförsvar som skedde inom samma tidsrymd som den ryska systemövningen.

Analys

Den 30OKT2015 genomfördes i Ryssland en fullständig systemövning av kärnvapentriaden. Kärnvapentriaden omfattar de strategiska robottrupperna, den strategiska robotubåtsflottan samt det tunga bombflyget. Därtill övades även bärsystem för taktiska kärnvapen under övningen i form av dels 9K720 (SS-26) Iskander dels en (1) Buyan-M korvett ur den Kaspiska flottiljen. Enligt uppgift så skall hela ledningskedjan övats, från högsta nivå ned till enskild enhet, övningen ses även som mycket framgångsrik.1

Bild 1. Involverade övningsområden med ungefärlig position.
Enligt uppgift så skall avfyrningen av de olika systemen varit synkroniserade i tid,2 däremot skedde målbekämpning mot olika geografiska platser. De strategiska robottruppernaavfyrade en (1) Topol-M (SS-27) från Plesetsk. bedömt mot Kura övningsfält på Kamtjatka halvön. Den strategiskarobotubåtflottan avfyrade dels en (1) ballistisk robot från Barentshav mot Kura övningsfält på Kamtjatka halvön dels en (1) ballistisk robot från Ochotska havet mot bedömt Chizhna övningsfält på Kaninhalvön. Det tunga bombflyget, avfyrade kryssningsrobot mot markmål från TU-160 mot dels Pemba övningsfält dels Kura övningsfält. Utöver de ordinarie delarna i kärnvapentriaden som har strategiska bärsystem för kärnvapenladdningar, så utnyttjades även taktiska bärsystem inom ramen för övningen. Dels avfyrades 9K720 (SS-26) Iskander robot, mot markmål, mot övningsfältet Kapustin Yar dels Kalibr robotar från korvetten Veliky Ustyug i Kaspiska havet, vilket övningsfält dess robot avfyrades mot har i dagsläget ej gått att identifiera genom öppna källor.3

Intressant att notera är att vid motsvarande tidpunkt under 2014 genomfördes även en strategisk övning av den ryska kärnvapentriaden, dock var den utsprid i tid under nästan tre (3) dygn, likväl förefaller taktiska bärare ej utnyttjas i den.4 Varpå denna övning som genomfördes 30OKT2015 visar på en hög grad av samordning i tid, mot olika mål i rum, med i princip samtliga former av bärsystem.

Högst Intressant är utnyttjandet av taktiska system, här avses utnyttjandet av kortdistansmissilsystemet Iskander samt kryssningsroboten Kalibr inom ramen för en strategisk kärnvapenövning med hela kärnvapentriaden. Dess involvering kan indikera tre (3) troliga övningsscenarion, antingen förbekämpningav ballistiskt missilförsvar (BMF), agerande inom ramen för nukleärdeeskalering och avslutningsvis övning av den kärnvapenbärande kedjan hos de ryska stridskrafterna.

Inleder vi med det förstämda, förbekämpning av BMF, är det sedan tidigare känt, att en taktik av Ryssland för att kontra BMF, är utnyttjande av Iskander mot dess gruppering,5 därtill torde även utnyttjandet av kryssningsroboten Kalibr kunna utgöra en sådan taktik då den även har längre räckvidd än vad Iskander medger. Detta skulle således kunna vara en förklaring till varför man utnyttjat taktiska bärsystem inom ramen för en strategisk övning. Tilläggas bör, för att slå ut BMF, skulle det ej krävas utnyttjande av kärnvapen, utan konventionella laddningar skulle vara fullt tillräckligt för det, vilket båda bärsystem främst är designade för att bära.

Den andra förklaringen s.k. nukleär deeskalering,6 skulle innebära att man utnyttjat "slagfältskärnvapen" tillsammans med ett begränsat utnyttjande av strategiska kärnvapen, för att deeskalera en konflikt. Huruvida detta är ett troligt scenario är för tidigt att spekulera i. Dock så genomfördes slutövning för 2014 vinterinryck över hela Ryssland samtidigt7som den strategiska kärnvapenövningen genomfördes, varvid det är ett scenario som ej kan uteslutas.

Den tredje och avslutande förklaringen, man övade stora delar av den kärnvapenbärande kedjan, taktiska till strategiska kärnvapen under en övning. Det vill säga, verkan på slagfältet (taktiskt djup), verkan på det medellånga djupet (operativt djup) och verkan på det strategiska djupet övades, vilket kanske är den mest troliga förklaringen. Dock indikerar det, likt de ovanstående förklaringarna, att man ser de taktiska bärsystemen som en viktig komponent och att dess betydelse kan ha ökat under den senaste tiden, då de nu ingår inom ramen för en strategisk kärnvapen övning.

Oaktat förklaringsmodell och om Iskander samt Kalibr utnyttjas som bärare för kärnvapen eller i dess konventionella roll, så är detta första gången på mycket länge man valt att öva nästan alla former av kärnvapenbärande alternativ vid ett och samma tillfälle. Något man kunna göra under en mycket lång tid, dock har man valt tillfället nu, för genomförandet av en sådan övning. Troligtvis har syftet varit uppnå en signaleffekt. Signaleffekten är troligtvis riktad mot någon av tre (3) övningar som genomförts i närtid, antingen den BMF övning som genomfördes den 20OKT2015 av USA i Atlanten utanför Skottland,8 NATO övningen Trident Juncture9 eller USA BMF övning i Stilla havet 01NOV2015,10 som man mest troligt haft kännedom om, innan dess genomförande.

Dock utgör utnyttjandet av taktiska bärsystem, inom ramen för en strategisk kärnvapenövning, en komplikation för Östersjöregionen, då Ryssland redan i början av 2000-talet bedöms överfört taktiska kärnvapen till Kaliningrad Oblast.11Något som har tillbakavisats av Ryssland12 dock aktualiserades frågan återigen 2011 då Rasa Jukneviciene, som var Litauens försvarsminister vid tillfället, hävdade att Ryssland hade taktiska kärnvapen i Kaliningrad Oblast.13Intressant att notera i sammanhanget är även den beredskapskontroll som genomfördes av 12. GUMO i Februari 2013, då kärnvapenladdningar skall ha flyttats fram mot Västeuropa,14 huruvida några av dessa då ombaserades från centrala lager till lokala lager finns det ej några uppgifter om, men det bör ses som en möjlighet, i sammanhanget bör det i sådant fall antingen varit till någon av flygbaserna som finns inom det västra militärdistriktet (MD V) eller markrobotförbanden.

Mängden taktiska kärnvapen som Ryssland förfogar över varierar mellan olika källor, men mellan 1,000 – 4,000 kärnladdningar för taktiskt brukande gör en studie gällande. Dessa är i sin tur fördelade på Flygvapnet, Armén och Marinen för olika former av bärsystem. Inom ramen för dessa laddningar finns även de mer portabla systemen som främst förefaller varit tilldelade det ryska specialförbandssystemet.15 Sett till taktiska bärsystem som finns för Ryssland i Östersjöregionen utgörs det främst av markrobotsystem (SS-21, SS-26), olika attackflygplan (SU-24, SU-34), samt olika bär alternativ hos flottans fartyg.16 Varpå förmågan att utnyttja taktiska kärnvapen i Östersjöregionen av Ryssland får ses som god.

Avslutningsvis så kan det dock noteras att man ej utnyttjat hela sin potential, man har ej beskrivit att man utnyttjat attackflygplan eller portabla kärnvapen inom ramen för övningen, varpå man fortfarande har vissa "spelkort" kvar att utnyttja inom ramen för signaleffekter gentemot väst. Dock så finns givetvis möjligheten att detta även övats men man ej valt att delge det.

Slutsatser

Inledningsvis får man se denna övning i ljuset av att man vill uppnå en signaleffekt, som tidigare berörts, detta utifrån det faktum att samtliga bärsystem, förutom attackflygplan och portabla kärnvapen, utnyttjats vid en och samma tidpunkt. Att signaleffekten är riktad mot de Västliga länderna bör det heller ej råda något tvivel om, däremot, mot vad, är mer öppet för diskussion, men mest troligt är det riktat mot BMF.

Därefter kan hela övningen till del ses som ett paradigmskifte i det ryska nukleära övningsmönstret, då taktiska bärsystem nyttjats samtidigt som strategiska, dock är det för tidigt att säga att ett paradigmskifte skett, då det i dagsläget enbart skett vid ett tillfälle. Slutligen fortsätter övningsmönstret med att utnyttja taktiska bärsystem samtidigt i samverkan med enskilda delar eller hela kärnvapentriaden, så bör det dels ses som ett paradigmskifte dels kommer de säkerhetspolitiska spänningarna öka i Östersjöregionen, då ett flertal taktiska bärsystem finns i det området.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

BarentsObserver 1(Engelska)
Bulletin of the Atomic Scientists 1(Engelska)
Dagens Nyheter 1(Svenska)
Federation of American Scientists 1(Engelska)
FOI 1, 2(Svenska)
House of Representatives 1(Engelska)
Reuters 1, 2, 3(Engelska)
RIA Novosti 1(Ryska)
TASS 1, 2(Engelska)
The Independent Barents Observer 1(Engelska)
The Lithuania Tribune 1(Engelska)
The New York Times 1(Engelska)
The Telegraph 1(Engelska)
The Washington Times 1, 2(Engelska)
TvZvezda 1(Ryska)
United Press International 1(Engelska)

Slutnoter

1TASS. Russian Armed Forces carry out missile launches as part of scheduled inspection. 2015. http://tass.ru/en/defense/832903Hämtad 2015-11-01
RIA Novosti. Shoygu: trenirovka "yadernoy triady" VS Rossii proshla uspeshno. 2015. http://ria.ru/defense_safety/20151103/1312906336.htmlHämtad 2015-11-07
2TvZvezda. Triada dlya potentsial'nogo protivnika: rossiyskaya armiya nanosit udar s neba, zemli i vody. 2015. http://tvzvezda.ru/news/forces/content/201510310808-4djr.htmHämtad 2015-11-01
3Ibid.
The Independent Barents Observer. Nilsen, Thomas. Barents Region playground for Kremlin’s nuclear war-games. 2015. http://thebarentsobserver.com/2015/10/barents-region-playground-kremlins-nuclear-war-gameHämtad 2015-11-01
4BarentsObserver. Nilsen, Thomas. Russia plays nuclear war-games in Barents Region. 2014. http://barentsobserver.com/en/security/2014/11/russia-plays-nuclear-war-games-barents-region-01-11Hämtad 2015-11-01
5The Telegraph. Waterfield, Bruno. Russia threatens Nato with military strikes over missile defence system. 2012. http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/russia/9243954/Russia-threatens-Nato-with-military-strikes-over-missile-defence-system.htmlHämtad 2015-11-01
6Bulletin of the Atomic Scientists. Sokov, Nikolai N. Why Russia calls a limited nuclear strike "de-escalation". 2014. http://thebulletin.org/why-russia-calls-limited-nuclear-strike-de-escalationHämtad 2015-11-01
7TASS. Final combat readiness check beginning in Russian armed forces. 2015. http://tass.ru/en/defense/826143Hämtad 2015-01-11
8Reuters. Shalal, Andrea. U.S. Navy, allies intercept targets in European missile test. 2015. http://www.reuters.com/article/2015/10/20/us-usa-military-missile-defense-idUSKCN0SE2XP20151020Hämtad 2015-11-01
9Reuters. Emmott, Robin. As Russia reasserts itself, NATO opens biggest exercises in years. 2015. http://www.reuters.com/article/2015/10/19/us-nato-exercises-idUSKCN0SD1F920151019Hämtad 2015-11-01
10Reuters. Shalal, Andrea. U.S. completes complex test of layered missile defense system. 2015. http://www.reuters.com/article/2015/11/02/us-usa-missile-defense-idUSKCN0SQ2GR20151102Hämtad 2015-11-01
11The Washington Times. Satellites pinpoint Russian nuclear arms in Baltics. 2001. http://www.washingtontimes.com/news/2001/feb/15/20010215-021129-5026r/?page=allHämtad 2015-11-07
12Dagens Nyheter. Winiarski, Michael. Kaliningrad: Kärnvapen förnekas. 2001. http://www.dn.se/arkiv/nyheter/kaliningrad-karnvapen-fornekasHämtad 2015-11-07
The New York Times. Putin Dismisses U.S. Reports That Russia Shipped Nuclear Weapons for Baltic Fleet. 2001. http://www.nytimes.com/2001/01/07/world/putin-dismisses-us-reports-that-russia-shipped-nuclear-weapons-for-baltic-fleet.htmlHämtad 2015-11-07
13The Lithuania Tribune. Russia has tactical nuclear weapons in Kaliningrad – Lithuanian DefMin. 2011. http://www.lithuaniatribune.com/5336/russia-has-tactical-nuclear-weapons-in-kaliningrad-lithuanian-defmin-20115336/Hämtad 2015-11-07
14The Washington Times. Gertz, Bill. Russia launched massive nuclear drill, Pentagon alarmed. 2013. http://www.washingtontimes.com/news/2013/mar/5/russians-launched-massive-nuclear-drill-sounded-al/?page=allHämtad 2015-11-07
15Woolf, Amy F. Nonstrategic Nuclear Weapons. Congressional Research Service, 2015, 10, 22-23.
House of Representatives. United States/Russian National Security Issues. 1998. http://commdocs.house.gov/committees/security/has216010.000/has216010_1.HTMHämtad 2015-11-07
Ekström, Markus. Rysk operativ-strategisk övningsverksamhet under 2009 och 2010. Stockholm: FOI, 2010, 61.
United Press International. Horrock, Nicholas. FBI focusing on portable nuke threat. 2001. http://www.upi.com/Top_News/2001/12/21/FBI-focusing-on-portable-nuke-threat/90071008968550/Hämtad 2015-11-07

16Hedenskog, Jakob. Pallin Vendil, Carolina (red.). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: FOI, 2013, 34.

Linjetal?

Reflektion

Rysslands President, Vladimir Putin, höll den 22OKT2015 ett tal, vid den Internationella diskussionsklubben i Valdai, detta tal innehåller ett antal intressanta beröringsområden, som bör belysas och reflekteras över, kring vilken säkerhetspolitisk situation vi i dagsläget har mellan å ena sidan de västliga länderna och å andra sidan Ryssland.

Årets tema, för diskussionsklubben, var krig och fred, något som kan ge en fingervisning om det ryska säkerhetspolitiska tänkandet. Kring dels situationen i världen dels situationen i Rysslands närområde och hur man avser att bemöta denna. Dock ges inga tydliga svar i Putins anförande och under den efterföljande diskussionen, varpå det blir en tolkningsfråga. Nedan kommer vi således försöka spåra linjer i hans tal som kan ge en bild d.v.s. nyckelord o.dyl som utnyttjas i de olika styckena av hans tal, eller hela stycken.

När man läser Putins tal, så kan man i princip referera den säkerhetspolitiska utvecklingen från Sovjetunionens upplösning intill dags datum. Inleder vi med det kalla kriget avslut, så menar Putin på att den ideologiska konflikten upphörde, men den geopolitiska grunden för konflikter har kvarstått, här får man förutsätta att han åsyftar mellan de västliga länderna och Ryssland.

Därtill menar han på att tröskeln för utnyttjandet av militärt våld har sjunkit under de senaste 25 åren, samt att den militära terminologin har blivit ett vardagligt inslag och perceptionen hos människan kring konflikter har matas ut, likaså att militär styrka är och förblir under en överskådlig framtid ett instrument i den internationella politikens relationer.

Intressant att notera är även Putins beskrivning av koalitioner och allianser ur ett historiskt perspektiv. Där han menar på att många av dessa konstellationer haft som syfte att säkerställa en fred, men de har ofta utnyttjat militär makt, för att lösa ackumulerade motsättningar, för att därefter etablera nya hierarkier.

Putin betonar även, för att kunna undvika konflikter, så måste ett känt och ömsesidigt regelverk finnas, som accepteras av alla parter, utan det så kommer kriser och "dramatiska" utbrott kunna ske, en situation som han menar på att vi nu befinner oss i. Det vill säga, vi har i dag en modell som enbart främjar en ömsesidig dominans, vilket lett fram till en obalans, som kan innebära att den politiska, ekonomiska och militära situationen kan bli utom kontroll.

Därtill noterar även Putin att fred, som ett tillstånd, historiskt föregåtts av stora konflikter, såsom den Westfaliska Freden som satte ett slut för det trettioåriga kriget, men även Wienkongressen som genomfördes efter Napoleonkrigen och avslutningsvis nämner han Jaltakonferensen, som i mångt drog upp riktlinjerna för hur freden efter andra världskriget skulle se ut.

Det kanske mest intressanta stycket i talet, är där han anser att å ena sidan har kärnvapenavskräckningen förlorat sitt värde å andra sidan så säger han i en annan del av talet att en konflikt med kärnvapen enbart kan leda fram till en ömsesidig förstörelse, där ingen är en vinnare. Därtill berör Putin i relativt stor omfattning det Amerikanska uppsägandetav det antiballistiska missilavtalet.

Denna uppsägning, anser Putin, har rubbat den strategiska balansen, framförallt då själva grundvalen, för dess skäl, nu, enligt Putin, är undanröjd d.v.s. det möjliga Iranska kärnvapenprogrammet. Varpå Putin anser att det är anmärkningsvärt att missilförsvarsprogrammet trots det fortsätter och att man nu genomfört försökmed systemet i Europa, detta är enligt honom ett tecken på att USA försöker diktera villkoren samt förskjuta styrkebalansen till USA fördel, något som är en mycket farlig utveckling.

Under den fortsatta diskussionen så återkommer frågan kring missilförsvaret, där Putin under en diskussion med USA tidigare ambassadör till Sovjetunionen, Jack Matlock, menar på att missilförsvaret dels hotar Rysslands kärnvapenförmåga dels är ett sätt att minska alla andra staters nukleära förmåga till ett minimum samt att systemet är ett hot mot mänskligheten.

Under den fortsatta diskussionen så berör Putin, ytligt, även den östliga NATO utvidgningen, men även den militarisering som Ryssland anser sker av NATO längs dess östliga gräns och att denna oroar dem. Vad som dock är känt genom andra uttalandenär att Ryssland kommer vidta åtgärder för att skydda sin nationella säkerhet, mot den av Ryssland upplevda militariseringen längs dess västra landgräns. Något man även förefaller svara på då, man förstärker det västra militärdistriktet (MD V) med nya förband som skall vara intagna senast 01DEC2015.

Intressant att notera under diskussionen är även Putins reflektion kring Sovjetunionens sönderfall, att det i huvudsak berodde på ett ej fungerande politiskt och ekonomiskt system. Men att Sovjetunionens geopolitiska motståndare troligtvis gav en "hjälpande hand" för att understödja sönderfallet. Vilket även ger en tydlig koppling till nutidens s.k. "agentlag" i Ryssland.

Under den fortsatta diskussionen så fäller Putin en mycket intressant kommentar, i sammanhanget berör den konflikten i Syrien men bör tas i beaktande, där han beskriver vad han lärt sig av sin barndom i Leningrad, nuvarande St Petersburg, att om en strid är oundviklig se till att vara den först som slår, i sådant fall.

Vad som dock är intressant att notera är i slutskedet av talet, så förefaller Putin trots sitt väldigt tydliga ställningstagande mot USA, öppna upp för ett samarbete i Syrienfrågan och liknande, då han menar på att man missade chansen att samarbete efter kalla krigets avslut, därefter missade man chansen efter 11-september 2001 och att man nu inte bör låta möjligheten till samarbete förgås.

Inleder vi då med det sista stycket, finns det någon reell möjlighet till ett utvecklat samarbete mellan USA och Ryssland? Troligtvis i mindre sakfrågor, men distansen som verkar finns i övrigt mellan de två staterna är nog för stor för att överbryggas, i de större frågorna. Framför allt då tonen i talet, i övrigt, gentemot främst USA men även till del de västliga länderna i övrigt är mycket kritisk.

Intressant att reflektera över är även att den post kalla kriget ordning som etablerades vid ESK-mötet 1990 i Paris, för att officiellt avsluta det kalla kriget, snarare förefaller inneburit en postkonfliktordningen som givit upphov till ett förkonfliktstadium snart 25 år senare. Med en lägre tröskel för utnyttjande av militära maktmedel samt en instabil säkerhetsordning.

En intressant jämförelse går även att göra med den krigsrädslasom fanns i Sovjetunionen under den första delen av 1980-talet, då ett av Sovjetunionen upplevt militärt underläge och ökad hotbild, kom att ge upphov till en förhöjd beredskap inom Sovjetunionens stridskrafter, frampositionering av förband västerut, ökad övningsverksamhet o.dyl. samt ett massivt inhämtnings- och krigsförberedelseprogram av underrättelsetjänsterna benämnt RYaN.

Allt detta ser vi även nu, den ryska befolkningen förefaller även uppleva hotmot dem, de styrande i Ryssland förefaller uppleva ett hot mot dem. Vad man även bör notera är att många av de styrande i dagens Ryssland fanns under tiden för RyAN i underrättelsesfären, så de är i mångt en produkt av det, varpå tänkandet för dem säkert kan börja gå i de bannor som fanns under första halvan av 1980-talet.

En reflektion går även att göra mellan det kalla kriget och nutid, vilket är kring det ballistiska missilförsvar man nu försöker upprätta, vilket under det kalla kriget kan jämföras med vad som populärt benämndes "Stjärnornas krig" eller "Strategic Defense Initiative", vilket skulle kunna påverka ballistiska missiler med högenergivapen. Då som nu gav det upphov till en ökad misstro i de säkerhetspolitiska relationerna.

En annan liknelse med den första hälften av 1980-talet och vår egen nutid, är att då förstod och visste man inte riktigt hur de styrande i Kreml tänkte. Nu förefaller de styrande i väst ej heller förstå eller veta hur Kreml tänker, något som bl.a. visade sig hur man missbedömde Rysslands intentioner 2008 avseende Georgien.

Intressant att notera är även stycket, om en strid är oundviklig var då den som slår först, detta tyder på ett tänkande att man de facto måste förbereda sig för krig, något som den svenska säkerhetspolisensrapportering, ger ett tydligt intryck av att så sker av Ryssland på svensk mark. Därtill är man heller inte rädd att realisera de planer man gör upp såsom i Georgienoch på Krimhalvön.

Så hur skall vi då tolka Putins tal? De västliga länderna gör nog klokt i att tolka det som en klar och tydlig varning, utifrån den övriga ryska aktiviteten som sker, så har man nog från de västliga ländernas sida troligtvis missuppfattat hur allvarligt Ryssland de facto ser på den säkerhetspolitiska situationen i sitt närområde. Väst ser troligtvis inte ett krig som en reell möjlighet, medan Ryssland troligtvis upplever situationen som markant mer spänd och ser väst som en tydlig aggressor mot dem och därmed även tror att ett krig kan uppstå under vissa förutsättningar.

Have a good one! // Jägarchefen

Det går fort i säkerhetspolitik

Reflektion

En rad negativa utvecklingslinjer utvecklar sig just nu i större och mindre omfattning. Sedan tidigare har vi de negativa säkerhetspolitiska utvecklingslinjerna med dels Ukraina dels Östersjöregionen mellan Väst å ena sida och Ryssland å andra sidan. Till del kan även skönjas en negativ säkerhetspolitisk utveckling kring Arktis- och Barentsregionen.

Bild 1. Negativa säkerhetspolitiska utvecklingslinjer.
Till detta kan nu ytterligare två (2) negativa utvecklingslinjer skönjas. Den första är intressekonflikten över vilket tillvägagångssätt man skall ha gentemot IS i Syrien, där de västliga länderna ser ett förhållningssätt och Ryssland ser ett annat. Detta förefaller nu sköljas över till Turkiet, där ett mer "handgripligt" agerande förefaller ske mellan Väst och Ryssland, i vad som verkar utvecklas till en liknande ”katt och råtta” lek som skett över Östersjön mellan västliga och ryska flygstridskrafter.

Den andra, negativa utvecklingslinjen, är det negativa vitryska beskedet kring stationering av ryska flygstridskrafter i Vitryssland. Särskilt intressant att notera är Vitrysslands President, AleksandrLukasjenko, uttalandei frågan, som dels berör om Ryssland ser negativt på ett försök till normaliserade relationer mellan Väst och Vitryssland dels att man i Vitryssland måste vara beredd på möjliga provokationer. Något som berörts i ett tidigare inlägg.

Ser vi då till intressekonflikten över Syrien, så har vi i dagsläget en västlig koalition, som samordnat inom sin koalition, genomför luftangrepp, därtill tillkommer Ryssland som genomför egna luftangrepp. Ingensamordning sker i dagsläget mellan dessa luftangrepp, så redan här finns en friktionsyta, som skulle kunna innebära att man av misstag påverkarden ena eller andra partens styrkor. Därtill så förefaller ett antal incidenterinträffat mellan både ryska och syriska luftstridskrafter gentemot Turkiet. Både Turkiet och Syrien har under de senaste åren skjutit ned luftfarkoster för varandra, varpå man får anse att de ej har några betänkligheter på att utnyttja vapenmakt mot en part som antingen uppträder aggressivt eller kränker dess territorium. Tröskeln är således låg för att tillgripa vapenmakt.

Redan här ser man att möjligheten till att en situation där risken att vapenmakt kan tänkas utnyttjas, är hög till mycket hög. Vilket kan jämförs med de incidenter som varit i Östersjön, som varit farliga men där ingen av parterna historiskt i närtid utnyttjat vapenmakt mot varandra, vilket ger en viss dämpande effekt. Därtill bör man beakta att Storbritannien, Frankrike, Förenta Staterna och Ryssland är kärnvapenmakter, samt samtliga genomför väpnande aktioner över Syrien, vilket gör att insatserna även blir högre i denna ”katt och råtta lek”, med hänsyn till den kärnvapenretoriksom utvecklats under det senaste året.

Vad avser Vitryssland så må de dels ingå i den Eurasiska unionen med Ryssland dels ingå i en union med Ryssland, men det negativa beskedet till den ryska flygbasen kommer troligtvis ses negativt av Ryssland. En möjlighet är att Lukasjenko, inför det vitryska valet, genomför en taktisk manöver, genom att säga, att man motsätter sig en bas, för att efter valet, gå med på en rysk flygbas, något hans uttalandefaktiskt ger en viss fingervisning om. Vilket skulle kunna vara fullt möjligt mtp. de tidigare turer som varit mellan Ryssland och Vitryssland rörande främst militära samarbeten.

Lukasjenko, kan sägas genomfört ett "dubbelspel" mot Ryssland och de Västliga länderna sedan ett tag tillbaka, något som Kreml med hög sannolikhet tagitnotis om, så skulle det ej vara en taktisk manöver av Lukasjenko inför valet kring flygbasen, så riskerar han betydligt mer än att bara säga nej till Ryssland. Vitryssland ses som en interageraddel av Ryssland, vilket märks t.ex. avseende luftförsvaret, så finns, de facto, möjligheten att Ryssland kommer sätta "hårt mot hårt", denna gång, mot Lukasjenko. Ett västligt "närmande" skulle vara markant mer känsligt vad avser Vitryssland än vad det var kring Ukraina. Framför allt då det säkerhetspolitiska läget är markant sämre nu, än vad det var innan konflikten i Ukraina uppstod.

Bild 2. Geografiska områden med negativ säkerhetspolitisk
utveckling mellan Väst och Ryssland.
Därtill så skall vi även ta i beaktande det redan dåliga säkerhetspolitiska läget i Östersjöregionen men även kring Ukraina, så förefaller det börja "pyra" runt Rysslands närområde, dels i olika säkerhetspolitiska frågor dels i en farlig och avancerad "katt och råtta" lek mellan vad som förefaller vara två antagonister.

Det går nu väldigt fort i det säkerhetspolitiska spelet, för fort, för att vara hälsosamt i säkerhetspolitiska sammanhang, med en allt hårdnande retorik mellan två antagonister, som samtidigt genomför väpnande aktioner utan samordning inom ett och samma luftrum, så kan saker och ting, snabbt göra att man tappar kontrollen över händelseutvecklingen och automatiserade förfaranden tar vid. Framför allt då det gäller stridskrafter som genomför operationer, varpå en allvarlig incident kan inträffa, som kan ge en lavinartad negativ utveckling.

Avslutningsvis, Syrien är högintressant just nu, men man får inte tappa fokus, varken Väst eller Ryssland har släppt garden vid de andra områdena där en negativ utvecklingslinje finns. Med den snabba utvecklingen som sker just nu, så kan något snabbt hända vid andra geografiska platser.

Have a good one! // Jägarchefen

Slutövning

Reflektion

Intressant att notera i skuggan av den nu pågående ryska militära operationen i Syrien, är att de ryska värnpliktiga som genomfört vinterinryckning, nu genomför sin slutövningsperiod. Denna kommer pågå mellan 5-16OKT2015 samt 22-31OKT2015. Totalt kommer över 300 förband/enheter omfattas av slutövningen, övningar kommer genomförs från Kaliningrad Oblast i väster till Kurilerna i öster, dock förefaller det ske utan samordning mellan sig.

Övningen kommer genomföras inom ramen för kompani- och bataljonsstridsgrupper, vilket kan innebära att någon större samordnad övning ej kommer genomföras, de förband som omfattades av övning Tsentr-2015, årets strategiska övning som genomfördes inom det centrala militärdistriktet (MD C), kommer ej omfattas av vinterinryckets slutövning.

Att de förband som övades under övning Tsentr-2015 ej ingår i slutövningsperioden är rätt naturligt då dessa övades, stor del av september månad. Inledningsvis med den genomförda beredskapskontrollen inom MD C, som i praktiken var en förflyttningsövning till aktuella övningsområden. Därefter ingick de i den strategiska övningen. Varpå man slutligen nu, bedömt, genomför materielvård efter genomförd övning, en mindre del kan troligtvis övas, om stora brister upptäckts i dess utbildningsståndpunkt.

Vinterinrycket 2014 omfattadecirka 120,000 tusen värnpliktiga, sprida över hela Ryssland, ett troligt antagande är att cirka 40-50,000 av dessa deltog inom ramen för övning Tsentr-2015. Vilket innebär att totalt sett bör någonstans 70-80,000 soldater öva utspritt, inom hela Ryssland, under stor del av oktober månad.

Luftlandsättningstrupperna, VDV, meddelandeäven att man nu under oktober månad går in i sin slutövningsperiod för året 2015. Hur stora förband samt med vilka förband man kommer öva framgår ej, men troligtvis är förutsättningarna desamma som för de manöverförband som ingick i övning Tsentr-2015, de övas ej. Troligtvis kan vi få se en större övningsaktivitet hos 76. Luftlandsättningsdivisonen i Pskov, då dessa ej övades med större förband under ”Unionsskölden-2015” samt de ingick ej i Tsentr-2015.

Inledningsvis är det intressant att notera att man de facto ger exaktatidpunkter för när övningsverksamheten kommer genomföras, vilket kan jämföras med övning Tsentr-2015 där man in i det längsta höll inne på vilka datum den skulle genomföras vid. Dock sker de strategiska övningarna i september månad, men den faktiska tidpunkten brukar man hålla inne på, in i det längsta. Så om detta är ett utfall av att man vill försöka dämpa spänningar återstår att se.

Därefter är det intressant att notera att man fortsätter på inslagen väg att öva i bataljonsstridsgrupper. Nu förefaller detta blivit ett mer utbrett tänkande inom den ryska armén, då man förefaller anse att man främst kommer strida i dessa stridsgrupper, utifrån snabba stridsförlopp m.m. Likväl kan det vara en konsekvens av fortsatt låg personaluppfyllnad av kontrakterade soldater inom manöverförbanden, varpå man övar utifrån den personalstorlek man har för tillfället och anpassar taktiken därefter.

Därefter är det intressant att notera att man ej förefaller välja att öva ledningsstrukturerna för den högre taktisk nivå d.v.s. brigadsystemet inom de olika militärdistrikten, då möjligheterna bör vara goda för det, genom att föra samman de olika utbildningsbataljonerna till, tillfälliga brigader, dock kan det återigen vara ett utfall bataljonsstridsgrupp tänkandet. En annan möjlighet är att det ekonomiska utrymmet ej medger detta.

Avslutningsvis och vad som gör att denna slutövningsperiod blir högintressant (då denna period normalt sett är av rutinkaraktär), är den nu rakt nedåtgående säkerhetsspiralen, mellan NATO och Ryssland, över Syrien och de incidentersom skett under helgen(3-4OKT2015). Detta kommer troligtvis innebära en ökad västlig närvaro över Östersjön för att bevaka vad som sker, varpå motsvarande incidenter som skett över Syrien kan inträffa över Östersjön.

Have a good one! // Jägarchefen