Kategoriarkiv: brister

Intet nytt under solen och allt var inte bättre förr

Ra 120

 

I dessa dagar av revisionsrapporter och allmän upprördhet över personal- och materielbrister i förbanden kan det vara på sin plats att återuppväcka tidigare så frekventa ord som  version, substitut, myndighetsbrist och riksd:o. Gör man det och kopplar orden till vad de stod för, blir man raskt varse att dagens situation i FM inte på något sätt är unik, att intet är nytt under solen och att allt inte var bättre förr.

Version: U-listesatt materiel utbytt mot variant av samma materielslag, ex:vis kpist m/45 i stället för kpist m/45B. Ingen större katastrof alltså, men ändå
Substitut: Materiel utbytt mot annan ”så nära man kan komma”. Ex:vis tgb 903 ist f tgb 11, gevär m/96 i st f kpist, ra 120 i st f ra 145 osv.
Myndighetsbrist: Materielen fanns inte i tillräcklig mängd inom mobiliseringsmyndigheten
Riksbrist: Materielen fanns inte i tillräcklig mängd ens inom riket

Åtminstone inom armén lurades krigsförbandschefer länge genom att förbandens förråd var välfyllda med rätt materiel inför varje KFÖ, något som möjliggjorts genom omfattande materielsnurror där bristmateriel flyttades runt mellan förbanden efterhand som det var dags för KFÖ. Det var först vid 80- och 90-talens krigsförbandsvärderingar som cheferna fick aha-upplevelser och kunskap om det verkliga läget.

Några talande exempel på OE-materiel (organistions- och effektbestämmande):
Till ra 145 (dåtidens viktigaste radiostation inom armén) skulle det finnas tre batterilådor/rastn. En i radion, en i ”ryggsäcken” och en på laddning. Sanningen/verkligheten var att det kanske fanns 2/rastn i riket! Existerande batterilådor snurrade landet runt efterhand som förbanden gjorde KFÖ…

Uthålligheten på våra rb 70-förband var synnerligen begränsad eftersom det saknades ett avgörande batteri (riksbrist) för att systemet överhuvudtaget skulle fungera

Vissa artilleribataljoner som mobiliserade i Norrland kunde initialt inte förflyttas en meter eftersom man saknade fordon. Dragbilar, ammunitionsbilar etc. var uttagna fordon som pga. brister inom mobiliseringslänet skulle komma från Göteborgsområdet/milo V. Problemet, förutom körtid relativt mobtiden, var att de som förväntades köra upp bilarna till Norrland var värnpliktiga inkallade till andra förband i andra delar av landet….

Kvalificerad ammunition till våra haub 77-förband fanns i så begränsad mängd att först då kraftsamlingsriktningen (egen och/eller fiendens) kunnat fastställas kunde uppfyllnad till RU ske genom omfördelning från sekundära riktningar.

Då uniformssystem 90 infördes vid de prioriterade fältförbanden dumpades nya och oanvända m/59 på överskottsmarknaden. Det var för dyrt att packa om och ersätta de urtvättade och slitna uniformerna, ibland tom. substitutet linnekläder, vid de lågt prioriterade lokalförsvarsförbanden.

Personal däremot, det fanns det tack vara värnplikten gott om. Om den sen alltid var rättutbildad är en helt annan sak. Första gången jag gjorde KFÖ, (som plutch i början på 70-talet) hade förbandet just omorganiserats från infbrig org 59 till NB org 69.
Materieltillförseln hade gått fortare än utbildningen så min bandvagnsförare var ett substitut, en fd. anspannskusk…