Författararkiv: Jägarchefen

Den 13JAN2016, meddeladedet ryska Försvarsministeriet att luftlandsättningstrupperna, VDV, avsåg genomföra en större luftlandsättningsövning den 20JAN2016. Övningen skulle omfatta över 2,000 luftlandsättningssoldater och cirka 20 stycken IL-76 transportflygplan. Luftlandsättningsövningen skulle genomföras i fyra (4) regioner, Pskov, Uljanovsk, Rjazan och Kostroma, med samtidig luftlandsättning i tid.

Vid tidpunkten för genomförandet av övningen, 20JAN2016, förefaller enbart luftlandsättning genomförts i regionerna Uljanovsk, Rjazan och Kostroma. Övat förband förefaller varit 76. Luftlandsättningsdivisionen, lokaliserat i Pskov. Övningen förefaller syftat till att ta strategiskt viktiga mål, under genomförandet understöddes förbanden dels av luftvärn dels av artilleri. Enligt de publicerade uppgifterna så skall förbanden löst tilldelade uppgifter.

Dagen efter, 21JAN2016, genomförandet av övningen meddelade befälhavaren för de ryska luftlandsättningstrupperna, Vladimir Sjamanov, vid en pressträff två (2) mycket intressanta nyheter. Dels så skall luftlandsättningstrupperna prioritera luftlandsättning som genomförs med långa transportavstånd. Dels så bedömer man att 2020 har Ryssland tillräckligt med transportkapacitet för att kunna genomföra luftlandsättning med en hel luftlandsättningsdivisionsamtidigt, vilket man även har avsikten att öva under det året.

Vad avser prioriteringen kring förflyttning med långa transportavstånd, är det en given order som förefaller gälla för samtligadelar av de ryska väpnande styrkorna. Den ordern går bl.a. igen i prioriteringen för de större beredskapskontrollerna som skall genomföras under 2016. Där ligger således luftlandsättningstrupperna helt i fas. Ryssland förefaller redan idag förfoga över en relativt omfattande transportkapacitet, då man bedöms kunna förflyttadryga 60,000 man under 72 timmar, med transportflygplan. Denna kapacitet förefaller således öka, markant, under den närmsta 3-4 års perioden. Huruvida man kommer kunna genomföra det i praktiken återstår att se m.h.t. den nuvarandeekonomiska utvecklingeni Ryssland. Dock var Rysslands Premiärminister, Dmitrij Medvedev, mycket tydlig vid ett uttalande, 09DEC2015, att försvarsreformen skall fullföljas oaktat ekonomiskt läge.

Ser man till den genomförda övningen så är det tre olika avstånd, förutsatt att samtliga luftlandsättningsföretag startade i Pskov. Varav det längsta avståndet är till Uljanovsk med dryga 1,200 km, därefter Rjazan med dryga 800 km och Kostroma med dryga 700 km. Vad som är intressant med övningen är koordineringen som krävs för att möjliggöra samtidig luftlandsättning i tid mht de olika avstånden samt med stor mängd trupp vid de tre (3) geografiskt skilda platserna.

Övningen förefaller varit riktad mot en reguljär motståndare, då luftvärnsförmåga utnyttjades för att skydda det övade genomförandet. Bedömt har övningen syftat till att antingen förstöra högvärdiga mål eller ta infallsportar för efterföljande förband. Värt att notera är att man numera förefaller ha förmågan att transportera samt luftlandsätta bataljonsstorlek synkroniserat i tid mot skilda geografiska platser, vad som i skrift kan te sig som en relativt enkel sak, men som i praktiken är betydligt mer komplicerat. Luftlandsättningstrupperna har således kommit en mycket lång väg, jämfört med hur förmågan såg ut i inledningen av 2000-talet men även i slutet av 00-talet.

Have a good one! //Jägarchefen

Opinionsundersökningar och statistik kan vara intressant att studera, men det kan även ge en felaktig bild av saker och ting, utifrån hur man dels väljer att ställa frågor, vart frågorna ställs osv. Dels hur man väljer att förmedla informationen. Men oftast förmedlar det en form av riktning, kring hur det är ställt, med saker och ting. I Ryssland likt de flesta andra länderna genomförs det frekvent opinionsundersökningar i diverse olika ämnesområden, såsom säkerhetspolitiska områden, vilket jag ett flertal gånger, använt i inlägg på denna blogg.

Det statliga ryska opinionsundersökningsinstitutet, VTsIOM, delgavden 15JAN2016, en undersökning kring vad de ryska medborgarna känner oro inför. Undersökningen bestod av nio (9) påståenden med sju (7) olika svarsalternativ. Antalet tillfrågade var 1,600, i 46 regioner, under perioden 26-27DEC2015, felmarginalen anges till 3,4%. Vad som sticker ut i den undersökningen är rädslan kring väpnad konflikt, hela 70% av respondenterna var oroad över det. Vid en liknande undersökning genomförd14-15FEB2015, ansåg 68% av de tillfrågade, att det fanns ett militärt hot mot Ryssland, antalet tillfrågade var då 1,600, i 46 regioner och felmarginalen angavs till 3,5%.

Det oberoende opinionsinstitutet Levada Center, genomförde mellan den 20-23NOV2015 en undersökningdär förhållandet till de västliga länderna undersöktes. 1,600 individer svarade på frågor i 46 olika regioner, felmarginalen anges till 3,4% i undersökningen. Där anger 70% att de har en negativ inställning till USA, 60% att de har en negativ inställning till den Europeiska Unionen. På frågan om det finns någon grund för Ryssland att vara rädd för de NATO anslutna länderna, ansåg 54% att det mest troligt fanns grund för det. På frågan om det kunde finnas någon grund för att NATO länderna skulle vara rädd för Ryssland, ansåg 39% att det kunde finnas en grund för det.

Att den ryska befolkningen förefaller uppvisa en krigsrädsla, får nog ses som troligt, huruvida de i ledande befattning har samma rädsla, får vara oskrivet. Men ser man till hur dels den nya nationella säkerhetsstrateginbeskriver omvärldsläget dels hur den militära doktrinen likaså beskriver det, så är det nog troligt att de i ledande position, även har en form av krigsrädsla. Vilket till del kan tänkas accentueras i de relativt omfattande förberedelserna och övningarna, av det ryska civilförsvaret, som genomförts och påbörjats under 2014-15. Något som även beskrivs som ett viktigt område inom den nationella säkerhetsstrategin. Därtill tillkommer även mobiliseringsförberedelser dels praktisk dels av samhället som helhet, som även kan ses accentuera en krigsrädsla, hos de styrande i Ryssland.

Det senaste tillfället både makthavareoch befolkningkan tänkas uppvisa en sådan tydlig krigsrädsla, i Ryssland, torde varit under den första hälften av 1980-talet då det kalla kriget var i ett av sina farligaste tillstånd. Sen hur mycket man skall läsa in i de senaste två (2) årens försämrade relationer och misstro samt rädsla som uppstått, är svårt att avgöra, men den politiska inriktningen samt opinionsundersökningarna, gör att man bör ta den rapporterade krigsrädslan på allvar. I Ryssland förefaller man i dagsläget, helt klart tro, att en väpnad konflikt mellan Ryssland och Väst, är en fullt möjlig händelseutveckling.

Dock förefaller rädslan, likt under det tidiga 1980-talet, ej noteras fullt ut i de västliga länderna, vilket dels är något anmärkningsvärt dels är något oroande. Risken är att man missförstår det ryska agerandet, trots ett mer öppet informationsflöde än under det kalla kriget, om man ej tar i beaktande, vad som förefaller vara en genuin krigsrädsla. För krigsrädslan i sig kan leda fram till eskaleringen i snabba skeden, där antingen en incident uppstått eller information tolkas felaktigt, som kanske i ett annat, mentalt, tillstånd ej skulle skapat en eskalering.

Intressant i sammanhanget är även att notera skillnaderna, mellan Sverige och Ryssland, i rädslan för en väpnad konflikt. MSB redovisade undersökning, visar nästan ett helt omvänt procentförhållande, mellan den ryska och svenska befolkningens rädsla, för att en militär konflikt kan ske. Avståndet rent fysiskt mellan Sverige och Ryssland är inte många mil, men det mentala tillståndet förefaller vara som skillnaden mellan ”natt och dag” i synen på en möjlig omvärldsutveckling.

Hur skall man då förhålla sig till detta? Först och främst vill jag återknyta till första stycket, opinionsundersökningar och statistik kan vara ett trubbigt instrument att skåda säkerhetspolitik i, men det ger helt klart en indikation på hur ”vindarna blåser”. Det ger i sin tur, att man bör ta den rapporterade ryska rädslan i beaktande, för den indikerar helt klart något. Den bör inte förringas på något sätt, men man bör heller inteparalyseras av den.

Have a good one! // Jägarchefen

December månad brukar vara en månad för reflektion kring det år som passerat, reflektion är alltid nyttigt, då det kan ge en uppfattning i vilken riktning, händelser och skeden kan tänkas föra oss. Ser man till enbart mängden inlägg som antingen har omarbetats eller lagts på hyllan för att något annat inträffat under detta året, så förefaller året varit väldigt händelserikt, om man nu väljer att nyttja det som en måttstock. Men 2015 har säkerhetspolitiskt, varit på alla sätt och vis, ett väldigt händelserikt år. I den kinesiska kalendern var, 2015, Getens år och det skall enligt sägen vara fredens och harmonins år, tyvärr så har det varit allt annat än fred och harmoni. Nedan kommer några delar att belysas, på intet sätt är det en sammanfattning över året.

Detta exemplifieras kanske tydligast i de olika spänningar som finns i Östra Europa, främst vad avser Ukraina, därtill Östersjöregionen, Mellanöstern och avslutningsvis Asien främst vad avser Sydkinesiska havet. Aktörerna i dessa spänningar, finns på ett eller annat sätt med i samtliga geografiska områden, antingen med säkerhetspolitiska intressen eller ekonomiska intressen. Varpå en händelse vid ett geografiskt område, mycket snabbt kan få följdverkningar i andra områden.

Det gångna året visade även att säkerhetssamarbeten i olika former aktivt har tagit fart, där katalysatorn främst varit följdverkningarna av den ryska militära operationen dels på Krimhalvöndels i östra Ukraina. Beroende på vilken positionering man har, har man försökt skapa olika samarbeten, för att främst stärka sin egen säkerhet eller skaffa sig olika former av fördelar inom den säkerhetspolitiska arenan. Kanske tydligast blir det med Sverige och Finland, men Ryssland har även försökt stärka sitt samarbete med t.ex. Vitryssland.

Under året har många hävdat att det är ett nytt kallt krig vi befinner oss i. Jag vill snarare hävda att det är en fortsättning på det kalla kriget, med det menar jag att konflikten i sig, ej fick ett slut, utan det skapades förutsättningar för nya konfliktytor. Men det vi befinner oss i, är snarare, en situation liknande den som föranledde det första världskriget. En stor mängd av samarbeten och positioneringar i dels allianser dels bilaterala avtal, både i ekonomiska- men även säkerhetssamarbeten. Har en potential att skapa en grogrund för konflikter. Som vid ett olyckligt utfall i något skede, kan skapa en tändande gnista, som utlöser en konflikt, med potentialen att skapa en ”dominoeffekt” över hela ytan.

Ser vi till Barents- och Östersjöregionen så förefaller inte situationen förvärrats, utan man har nu uppnått ett mer eller mindre låst läge, ser man t.ex. övningsverksamheten under KV III-IV för 2015, så har det legat på en relativt konstant nivå för båda parterna (NATO och Ryssland). Kanske viktigast är att situationen eskalerade ej i Östersjöregionen p.g.a. den Turkiska nedskjutningen av det Ryska attackflygplanet den 24NOV2015. Men det i sig visar även på att situationen är så pass spänd att man kan ej gå längre, utan att det mest troligt, blir väldigt negativa konsekvenser.

Det gångna året, har även visat på hur illa förberedd många svenska myndigheter är, för att kunna verka i krisfyllda situationer. Den pågående flyktingströmmen dels genom Europa dels in i Sverige. Har tydligt visat på att myndigheterna ej har stabsrutinerna för att kunna arbeta effektivt och överskridande mellan varandra. Troligtvis hade det gamla totalförsvarstänkandet många goda synergieffekter, då en stor del av myndigheterna var tvungen att planera men även öva inför t.ex. flyktingströmmar, men även generellt hur man skall agera vid mycket stora påfrestningar på samhället.

Det om något accentuerar vikten av att totalförsvarsplaneringen återupptas på ett adekvat sätt, men även att våra myndigheter börjar öva, hur de skall agera i väldigt påfrestande situationer, för det är enbart genom övning man kan dra slutsatser. Slutsatser som därefter kan omsättas i handlingsplaner som är adekvata. Teoretiska planer som ej är spelade och övade på, är sällan en lyckad plan att agera på i händelse av en verklig situation som uppstår. Således det är inte bara riksdagens krigsdelegationen som behöver övas, utan även våra myndigheter.

Detta år innebar även ett nytt försvarsbeslut, som redan från början var underfinansierad, utifrån vad f.d. Överbefälhavaren, General Sverker Göransson, ansåg vara en rimlig nivå. Trots en budgetförstärkning, så når försvarsbudgeten nya bottennivåer, sett till andel av bruttonationalprodukten (BNP), detta innebär i praktiken att Sverige blir det land i vårt närområde som har lägst försvarsanslag i BNP räknat.

Många, en huvuddel, av de säkerhetspolitiska problem som uppstod under 2014-15, tar vi således med oss in i 2016. Det är således ingen ljusning vi går till mötes, utan i vissa fall kan det till och med bli mer säkerhetspolitiskt spänt under 2016 än vad det var under 2015. Hur 2016 kan komma att gestalta sig kommer ett inlägg efter årsskiftet att avhandla.

Trots att de ovanstående styckena, lätt kan ge en bild av svartmålning, finns det en stor förändring under 2015, det får nog ses som året då försvars- och säkerhetspolitik återigen kom upp på agendan. Finns inte ett ämne på agendan så försvinner det lätt i den övriga debatten som förs. Det jag kan uppleva jämfört med de tidigare åren, är att den säkerhets- och försvarspolitiska dimensionen i den svenska politiska debatten, nu återigen gjort ett intåg, vilket är bra. Utmaningar och problem åskådliggörs då och lösningar tas förhoppningsvis fram, vilket vi de facto börjar se, anvisningar och styrningar för planering o.dyl. har givits.

Därmed är det sista inlägget för 2015 skrivit och jag vill ta tillfället i akt att tillägna er alla läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år.

Have a good one! // Jägarchefen

Den 13DEC2015 avgav ett Ryskt örlogsfartyg, jagaren Smetlivyy, varningseld i det Egeiska Havet mot ett Turkiskt fiskefartyg, Geçiciler Balıkçılık. Jagaren skall legat för ankare ca 20 km öster om ön LEMNOS i det Egeiska havet, då det Turkiska fiskefartyget började närma sig jagaren. Enligt Ryska uppgifterså skall man försökt få kontakt med fartyget dels över radio dels med hjälp av visuella signaler, för att få den att ändra kurs.

Det turkiska fiskefartyget närmade sig den ryska jagaren om styrbord, då fartygen var ca 1 km ifrån varandra så började den ryska jagaren att försöka få kontakt med det turkiska fartyget. Då ingen kontakt erhölls med fartyget och avståndet var ca 600 m mellan den ryska jagaren och det turkiska fiskefartyget, avgavs varningseld med handeldvapen, varningselden skall ha skjutits framför fören på fartyget. Enligt ryska uppgifter så skall fartyget efter varningselden, girat och förflyttat sig förbi på ett avstånd av 540 m.

Enligt den Turkiske ägaren till fartyget så skall avståndet mellan hans fartyg och den ryska jagaren varit minst 1,6 km. Enligt fartygets ägare så skall hans fartyg vara tekniskt välutrustad, därtill så skall de ej uppmärksammat någon eldgivning. Ägaren skall även överlämnat dokumentation till den Turkiska kustbevakning från händelsen. Huruvida de uppmärksammat någon radiotrafik eller visuella signaler, uttalar sig ägaren inte om.

Det Ryska Försvarsministeriet kom även, under den 13DEC2015, tillkallasig den Turkiske Försvarsattachén, Ahmet Gunes, i Moskva, avseende incidenten i det Egeiska Havet. Rysslands vice försvarsminister, Anatolij Antonov, skall ha varnat den Turkiska Försvarsattachén kring möjliga konsekvenser avseende Turkiskt agerande gentemot de Ryska väpnande styrkorna. Turkiets Utrikesminister, Mevlüt Çavuşoğlu, uttaladesig den 14DEC2015 avseende incidenten, han ansåg att Rysslands agerande på intet sätt var proportionerligt samt Turkiets tålamod avseende Ryssland har en gräns.

Den 05DEC2015 uppstod även en annan marin incident, som Turkiet anser varit provokativ, då ett Ryskt landstigningsfartyg, Caesar Kunikov, passerade genom Bosporen. Incidenten bestod i att en rysk sjöman/soldat, fullt synligt, stod med en bärbar luftvärnsrobot i färdigställning på fartygets däck. Turkiets Utrikesminister, uttalade sig om händelsen och förklarade att om Turkiet ansåg att en situation var hotande så skulle de besvara det. Rysslands ambassadöri Turkiet, Andrey Karlov, kallades även upp till Turkiets utrikesministerium, där man från Turkisk sida förmedlade budskapet att man hoppades undvika liknande agerande från Ryssland i framtiden. Det Ryska Utrikesministeriets ståndpunkti frågan är att man ej brutit mot några internationella avtal.

Den 14DEC2015 rapporteradeTASS om ytterligare en incident som hade uppstått mellan Ryska och ett Turkiskt flaggat fartyg i Svarta Havet. Datumet för incidenten specificerades ej. Enligt TASS, gav det turkiskt flaggade fartyget ej väg för konvojen av ryska fartyg, varpå en incident höll på/kunnat uppstå. Det turkiskt flaggade fartyget svarade ej på anrop, varpå ett gränsbevakningsfartyg samt en robotbåt ur Svarta Havsflottan, tvingade det turkiska fartyget att ändra kurs.

Den faktor som hade kunnat deeskalera spänningarna något mellan de båda länderna, det planerade mötetmellan Rysslands President, Vladimir Putin, och Turkiets President, Recep Tayyip Erdoğan, den 15DEC2015 i St Petersburg har ställts in, vilket meddelades den 14DEC2015. Det skäl som angavs av, Kremls talesperson, Dmitry Peskov, till inställandet av mötet, var att det ej blivit planerat. Varpå någon reell chans till att minska spänningarna mellan de båda länderna i närtid, ej förefaller finnas.

Intressant att notera i detta sammanhang, är anvisningarna som Rysslands President gavden 11DEC2015, där han tydligt klargör att om någon part försöker påverka den ryska militära operationen i Syrien, så skall det mötas upp, d.v.s. det fientliga målet/målen skall nedkämpas, av de ryska väpnade styrkorna, explicit nämns luftstridskrafterna och infrastrukturen på plats, dock nämns inget om de maritima förbanden i Medelhavet, dock kan man förutsätta att dessa även omfattas av det.

En slutsats man kan dra är från att varit luftorienterade incidenter mellan Turkiet och Ryssland, sedan starten av den Ryska militära operationen i Syrien, så förefaller incidenterna nu även omfatta den maritima arenan. Varpå situationen de facto är än mer instabil nu, än vad den var tidigare, då två (2) arenor omfattas, är sannolikheten för ytterligare incidenter mellan Ryssland och Turkiet, än mer troligt, än vad det varit tidigare.

Detta påverkar givetvis även säkerhetssituationen i Barents- och Östersjöregionen som Sverige är en del av, då en ytterligare negativ nedgång i säkerhetssituationen mellan Ryssland och Turkiet som NATO land. Indirekt påverkar relationerna mellan NATO länderna och Ryssland i vårt närområde. Sett till övningsmönster o.dyl. så förefaller inte den tidigare säkerhetssituationen, i Barents- och Östersjöregionen försämrats p.g.a. den Turkiska nedskjutningen av det Ryska attackflygplanet, ett status quo råder fortfarande, dock på en negativ nivå.

Rysslands President, Vladimir Putin, höll det årliga taletför den federala församlingen i Ryssland den 03DEC2015, detta inlägg kommer beröra delar av talet, i sig innehåller talet ett antal intressanta stycken, men jämför man med fjolåretstal, så upplever man som läsare, detta tal mindre slagkraftigt, vilket även förefaller varit fallet hos mottagarna för talet, då antalet avbrott för applåder var färre jämfört med tidigare år, huruvida det beror på talet, eller andra faktorer får bli oskrivet, men i ”Kremlogins” tidevarv är det en faktor, att ta i beaktande.

Talet inledes med att beskriva kampen mot terrorismen samt behovet av en tydlig uppslutning av alla stater gentemot terrorismen. En intressant del är där Rysslands president belyser, konsekvenserna av västvärldens agerande gentemot Irak, Libyen och Syrien och vilka konsekvenser detta fått gentemot den övriga världen, ingen stat utpekas, dock, explicit som skyldig. Vad som även är intressant att notera, är att man öppet säger, att den militära operationen i Syrien, ger goda möjligheter att pröva nya ryska vapensystem under stridsförhållanden och därmed även en möjlighet att förbättra dess prestanda.

Den Turkiska nedskjutningen av ett ryskt attackflygplan, 24NOV2015, kom tidigt beröras i den ryske presidentens tal dels i en generell del avseende terroristhotet dels explicit kring nedskjutningen. Rysslands president menar att Turkiet utgjorde dels en materiel dels en moralisk bas för de irreguljära krigare som verkade i norra Kaukasus under dels 1990-talet dels 2000-talet. Därefter påminner han Turkiet, hur Ryssland alltid ansett att förräderi varit det mest skamfulla man kan göra. Slutligen förklarar han att Ryssland inte kommer påbörja något ”vapen skrammel” gentemot Turkiet, men Turkiet kommer inte undkomma vad de gjort, de kommer bli påminda mer än en gång och det kommer inte bara vara med importrestriktioner på tomater, utan de kommer ångra vad de gjort, och Ryssland vet vad som skall göras.

Den ekonomiska utvecklingen i Ryssland berördes även, vilket får ses som den längsta delen av talet. Inledningsvis så påtalades, att under 2014 ställdes Ryssland inför allvarliga ekonomiska utmaningar. Dels så föll oljepriset samt priset på andra exportprodukter dels utsattes Ryssland för ekonomiska sanktioner. Vilket gjort att många ryska medborgares inkomst samt allmänna livskvalitet påverkats. Därtill tillägger även Rysslands President, att Ryssland måste vara beredda på att råvarupriserna kommer vara låga samt att sanktionerna kommer vara under en mycket lång tid framgent. Ett antal åtgärder föreslogs även för att förbättra den ekonomiska situationen samt stödja de ryska medborgarna. Exempel på detta var bl.a. skapa konkurrenskraftig tillverkning, stöd till utsatta industrier, stöd till låginkomsthushåll och socialt utsatta grupper, skapa en balanserad budget och öka förtroendet mellan marknaden och myndigheterna.

En annan intressant del i talet är hur Rysslands president föreslår att 2020 så skall Ryssland vara självförsörjande vad avser matvaror. Varpå han påtalar att man i dagsläget har miljontals med hektar av jordbruksmark som ligger i träda, som tillhör stora markägare, som ej förefaller ha något intresse för att bruka marken. Ett sätt för att skapa denna självförsörjning, är att staten skall ta den mark som ligger i träda och auktionera ut den till individer som kan och vill bruka jordbruksmarken.

Jämför vi 2014 tal med 2015 tal så är retoriken helt omvänd. Under 2014 tal så fördes en väldigt hård retorik gentemot västvärlden, under 2015 års tal så finner man bara ett stycke riktat mot västvärlden, där inget västland explicit utpekas. Konflikten mellan väst och Ryssland har ju på intet sätt mattas av under 2015, varpå det är anmärkningsvärt att så lite utrymme i talet upptas kring det.

Därtill upptar talet, mer utrymme kring inrikesfrågor kontra utrikesfrågor, det sistnämnda får ses som mer dominerande under 2014 års tal. Vad som är intressant att notera är att den längre delen av talet avhandlade den ekonomiska utvecklingen, detta får troligtvis ses som att symbiosen mellan det låga priset på fossila bränslen i samverkan med de ekonomiska sanktionerna, påverkar Ryssland markant.

Avsaknaden av en hårdare retorik gentemot de västliga länderna samt en högre grad av fokusering på inrikespolitiska frågor kan naturligtvis tolkas på ett flertal olika sätt. Fokuseringen på inrikespolitiska frågor kan dock ge en fingervisning om att den inrikespolitiska situationen i Ryssland just nu, är klart mer ansträngd, än vad många västliga bedömare vill göra gällande.

Då har det passerat över 48 timmar sedan den Turkisk – Ryska krisen uppstod genom nedskjutningenav ett Ryskt attackflygplan, som enligt Turkiet kränkte dess luftrum, något som tillbakavisas av Ryssland, som hävdar att planet befann sig inomSyriskt luftrum. Fakta i målet är att Turkiet har skjutit ned ett ryskt attackflygplan, vem som har rätt i orsaken till nedskjutningen kommer troligtvis aldrig fastställas tillfyllest för endera av parterna. Att denna incident skede var dock inte oväntat då många av oss har påtalat risken för det, därtill så har det tidigareagerandetav Ryssland gentemot Turkiet ökat riskerna för det.

För att få en uppfattning hur allvarligt, de ryska ledarna ser på den Turkiska nedskjutningen, bör man studera deras uttalanden. Dock är det svårt att dra några långtgående slutsatser kring det, då ett uttalande enbart är ett uttalande, men det ger en viss form av inriktning d.v.s. en riktlinje man kan förhålla sig till. I detta fallet kommer några av den ryske Presidentens, VladimirPutin, och Premiärministerns, DmitrijMedvedev, uttalanden, utnyttjas för exemplifiering.

Rysslands President uttaladesig samma dag, 24NOV2015, som nedskjutningen skede, att Turkiets agerande var ett knivhugg i ryggen, genomfört av medbrottslingar till terrorister samt att handlingen kommer få allvarliga konsekvenser på relationerna mellan de båda staterna. Rysslands President menade även på, vid sitt mötemed Irans statschef, Ali Khamenei, att Ryssland till skillnad från andra stater ej hugger sina allierade i ryggen, troligtvis var kommentaren riktad mot Turkiet.

Rysslands President återkommer även vid sitt talför ny ackrediterad diplomatisk personal i Ryssland, den 26NOV2015, kring nedskjutningen av det ryska attackflygplanet. Där han menar på att Turkiets agerande är ett förrädiskt stick i ryggen, av någon Ryssland trodde var deras allierade i kampen mot terrorismen. Därtill säger han att Turkiets agerande är emot dels sunt förnuft dels internationell rätt, då flygplanet enligt honom sköts ned över Syriskt territorium.

Intressant att notera i sammanhanget, är att Rysslands President, ej utesluter att liknande incidenter kan ske, varpå Ryssland kan vara tvungen att respondera, vilket kan innebära att ryska medborgare kan utsättas för fara i Turkiet. Det ryska utrikesministeriet var snabba att dels varnaför att åka till Turkiet dels senare uppmana sina medborgare att lämnaTurkiet, vilket sätter en viss tyngd bakom Presidentens uttalande.

Rysslands Premiärminister, uttaladesig i Jekaterinburg kring nedskjutning, han påtalade att nedskjutningen har inneburit tre (3) konsekvenser. Den första (1) är att det har uppstått en mycket farlig försämring i relationerna mellan NATO och Ryssland, den andra (2) enligt honom är att Turkiet skyddar IS och den tredje (3) är att förbindelserna mellan Ryssland och Turkiet har underminerats och det kommer bli mycket svårt att reparera den skada som skett. Intressant att notera är att han inleder med att påtala att relationerna mellan NATO och Ryssland har försämrats.

Tre (3) militärt tydliga åtgärder beslutadesredan samma dag som nedskjutningen. Den första (1) är att de ryska attackflygplansföretagen hädanefter kommer eskorteras av jaktflygplan. Den andra (2) är att förstärka luftvärnsförmågan i området genom att dels förflytta kryssaren Moskva närmre den Syriska kusten dels förflytta landbaserat luftvärn till Syrien och avslutningsvis den tredje (3) åtgärden är att avbryta alla kontakter med Turkiet på den militära nivån.

På det ickemilitära planet, förefaller Ryssland i dagsläget inrikta sina åtgärder mot Turkiet på det ekonomiskaplanet, detta genom att påbörja olika former av ekonomiska sanktioner. Majoriteten av Turkisk export sker till Ryssland, varpå sanktionerna kan komma att slå mycket hårt mot dem, därtill förefaller man även överväga att agera mot olika former av Turkisk företagsverksamhet i Ryssland. Detta är även, en utåt sett, tydlig respons vilket troligtvis anses visahandlingskraft för den inhemska opinionen.

Detta är de konkreta åtgärderna man, hitintills,  har vidtagit sedan nedskjutningen från rysk sida. Men vad kan vi då förvänta oss på längre sikt? Framför allt vad det avser dels relationerna mellan Ryssland och Turkiet dels relationerna mellan NATO och Ryssland samt kan det bli någon form av militär motåtgärd av Ryssland gentemot Turkiet.

Inleder vi med den sista delen, så är det ejtroligt att Ryssland kommer genomföra något form av militärt angrepp, för att straffa Turkiet, då det i praktiken även innebär ett angrepp mot NATO. Däremot är det fullt möjligt att om en ytterligare nedskjutning av ett ryskt flygplan genomförs så kommer Ryssland svara proportionellt d.v.s. mest troligt samtidigt som Turkiet skulle öppna eld så kommer Ryssland öppna eld mot Turkiet. Ett sådant agerande kommer troligtvis destabilisera situationen ytterligare, men ej utlösa en konflikt, då Rysslands ledare i praktiken sagt det mellan raderna att det är vad som kommer ske vid en ytterligare nedskjutning, samt liknande incidenter skede under det kalla kriget utan att utlösa en konflikt.

Därefter hur detta kommer påverka relationerna mellan Turkiet och Ryssland är synligt redan nu, utifrån de ryska ledarnas uttalanden i olika sammanhang. Det kommer ta en väldigt lång tid att återigen etablera något form av förtroende mellan de båda parterna. Det är således inte en snabbt övergående skede, utan en långvarig försämrad situation mellan de båda staterna vi kommer få se. Framför allt då den troligtvis snabbaste chansen att deeskalera situationen, ställdesin, d.v.s. den Ryske Utrikesministerns sedan tidigare inplanerade, 25NOV2015, besök i Turkiet.

Slutligen detta kommer påverka relationerna mellan Ryssland och NATO. Som tidigare nämnts så belyste Rysslands Premiärminister detta i ett av sina uttalanden. Detta innebär även i förlängningen att det kommer påverka vår egen säkerhetssituation i Östersjö- och Barentsregionen en s.k. säkerhetspolitisk fjärilseffekt har uppstått. Marginalerna, som varit små sedan tidigare, i interaktionen mellan NATO länder och Ryssland i luftrummet kommer vara mycket små framgent. Vilket bedömt är den allvarligaste konsekvensen av detta, då det kan föranleda liknande incidenter fast inom andra geografiska områden.

För att sammanfatta situationen, relationerna mellan Ryssland och Turkiet kommer under en lång tid framöver vara väldigt ansträngda, det konkreta agerandet av Ryssland mot Turkiet kommer innefatta ekonomiska sanktioner, om inte ytterligare incidenter inträffar, då finns möjligheten att Ryssland kommer agera med vapenmakt mot Turkiet. Relationerna mellan NATO och Ryssland kommer påverkas negativt av detta, framförallt. kommer en ökad misstroi luftrummet råda, vilket ökar risken för liknande incidenter.

Have a good one! // Jägarchefen

Den sedan 30SEP2015av Ryssland påbörjade militära operationen i Syrien, har till dags datum, 22NOV2015, uppvisat en stor del av Rysslands konventionella fjärrbekämpningsförmåga. Inledningsvis utgjorde dock vanligt attackflyg, det huvudsakliga bekämpningsmedlet, vilket det fortfarande är, dock har man sedan den 07OKT2015även utnyttjat olika former av fjärrbekämpning mot markmål i Syrien.

Vad avser den ryska marinens fjärrbekämpning, så har både korvetter och minst en (1) ubåtavfyrat kryssningsrobotar mot mål i Syrien. Kryssningsrobotarna som skjutits från korvetter har avfyrats från det KaspiskaHavet. Flygvägen för dessa kryssningsrobotar, förefaller gå över Iran, Irak och därefter in mot mål i Syrien. Den ubåtsavfyrade kryssningsroboten skede från Medelhavet och torde gått in mellan Cypern och det Syriska fastlandet för att slå mot mål inne i Syrien, däremot hur långt ut i Medelhavet ubåten befann sig vid avfyringen har ej delgivits.

Den ryska flottan har avfyrat markmålsvarianten av Kalibr kryssningsroboten (3M-14, 3M-14T), från dels ubåt dels ytfartyg. Intressant i sammanhanget att notera är att om man t.ex. skulle placera ett ytstridsfartyg i Svarta Havet med 3M-14T så skulle man kunna verka mot markmål i Sverige. Därtill den ubåtsbaserade varianten, 3M-14, kan även utnyttjas av de Kilo ubåtar som finns i Östersjön i dagsläget.

Vad avser det Ryska flygvapnet så förefaller fjärrbekämpningen genomförts av TU-95MSsamt TU-160. Uppgiftergör gällande att det är KH-555 samt KH-101 som utnyttjats av det ryska flygvapnet, där KH-101 utnyttjats av TU-160 och KH-555 av TU-95MS. Inflygningsväg för fjärrbekämpningen med det Ryska flygvapnet, förefaller efterlikna den inflygningsväg som utnyttjas för fjärrbekämpningen med den ryska flottans kryssningsrobotar från det Kaspiska Havet.

Det kanske till dags datum mest intressantafjärrbekämpningsföretaget genomfördes av två (2) TU-160 den 19-20NOV2015. De startade i Olenegorsk och förflyttade sig därefter ut längs med Norge, därefter ut i Atlanten mellan Island och Storbritannien, för att ta sig in i Medelhavet via Gibraltar. Därefter avfyras kryssningsrobotarna över Medelhavet mot mål i Syrien, för att de slutligen överflyger Syrien, Irak och Iran och åter hem till Ryssland.

Nyttan med att utnyttja fjärrbekämpningsmedel såsom kryssningsrobotar mot en lågteknologisk och irreguljär motståndare, kan dock diskuteras, historiskt har man alltid varit tvungen att utnyttja markförband för att i slutändan nå framgång, då flygoperationer enbart skapar en viss form av övertag och möjlig påverkan. Mot en högteknologisk motståndare utgör fjärrbekämpning med kryssningsrobotar däremot en mycket effektivt bekämpningsmetod, utnyttjas det mot t.ex. knutpunkter för informationsflöden så kan man snabbt skapa ett ledningsvakuum, som kan utnyttjas för egna stridskrafter att nå avgöranden, då den högteknologiska motståndaren oftast byggt upp sin operationskonst kring t.ex. informationsflöden.

Den största fördelen med kryssningsrobotar samt fjärrbekämpningsförmåga vid operationer mot en irreguljär motståndare, är främst att kunna verka mot specifika högvärdiga mål som är tidskritiska, såsom ledare, olika former av högvärdiga transporter o.dyl. Där kan man få mycket stor effekt, men så jag ser på det, så är det endast då man har nytta av den förmågan vid operationer mot en irreguljär motståndare.

Givetvis tar Ryssland tillfället i akt att pröva materiel och förfaranden, i detta fallet dess fjärrbekämpningsförmåga, under ”skarpa” förhållanden under den nu pågående militära operationen i Syrien. Så en hel del kommer kunna utläsas om ett halvår – år fr.o.m. nu kring deras förmåga. Men initialt så måste man säga att deras fjärrbekämpningsförmåga förefaller fungera, samt man har förmåga att kunna genomföra långräckviddiga flygoperationer.

Ser vi till materielfaktorn, så skulle jag påstå att den materiel som utnyttjats fungerar, mycket av rapporteringen i västlig media, har handlat om att ryska kryssningsrobotar skjutna från Kaspiska havet skall ha kraschati Iran. Här bör man beakta att både under Desert Storm, 1991, och under det initiala skedet av Operation Iraqi Freedom, 2003, så kraschade Amerikanska Tomahawkkryssningsrobotar, så att ta det för intäkt att Ryssland har dålig materiel för att några av deras kryssningsrobotar har kraschat är en mycket farlig slutsats att dra.

Ser vi till taktiken så förefaller man ha en fungerande målprocess (engelskans targeting process), d.v.s. kedjan från målval, lokalisering till verkan fungerar, dock så är troligtvis Syrien just nu fokusområde för Rysslands inhämtningsresurser, så det bör tas i beaktande då man bedömer hur väl målprocessen skulle fungera under andra förutsättningar. Därtill så förefaller man kunna koordinera fjärrbekämpningen mellan flyg- och sjöstridskrafterna mot markmål i tid och rum.

Totalt så förefaller Ryssland byggt upp en fungerande konventionell fjärrbekämpningsförmåga, liknande den USA har, för att kunna genomföra konventionell global punktmålsbekämpning. Hur väl den skulle fungera mot en högteknologisk motståndare, är i dagsläget svårbedömt, den skulle troligtvis fungera väl i ett initialt skede av en konflikt, dock är den i mångt avhängt inhämtningsresurser som i en reguljärkonflikt oftast blir överansträngda, vilket skulle kunna utgöra en begränsning för Ryssland.

Have a good one! // Jägarchefen

Ett gammalt axiom säger, det man har med sig när man går ut i fält, är vad man har för lösandet av sina uppgifter, ofta och väl har det visat sig stämma. Vad har då detta med försvars- och säkerhetspolitik att göra, frågar sig säkert vän av ordning? Allt skulle jag vilja påstå. I en tid där fler och fler nationer förefaller bygga sin säkerhet antingen på bilaterala avtaleller ingående i allianser, så kan det vara intressant att se vilken säkerhet det, de facto ger, just nu, eller är det enbart en chimär?

All form av försvar bygger på förband, dess gripbarhet, dess materiella status samt tillgång på materiel. Ser vi till Europa under det kalla kriget, så garanterades Europas säkerhet främst av USA och dess förmåga att överföra förband till de förrådsdepåer som fanns utsprida i Europa, men även överföring av förband samt dess materiel till Europa. I Sverige fanns ett mobiliseringskoncept som byggde på utspridning över ytan av förbandens materiel, personalen snabbt skulle kunna transporteras eller själv ta sig till platsen där materielen fanns, för att sedan kunna börja verka som förband.

Således under det kalla kriget, fanns det åtminstone en konceptuell idé och vidtagna förberedelser för hur man i händelse av ofred skulle få förband på plats och snabbt kunna verka med dem. Hur det skulle fungerat i verkligheten, vet vi ju inte, som en konsekvens av det radikalt förändrade säkerhetspolitiska läget efter Sovjetunionens och Warszawapaktens upplösning, upphörde och avvecklades i princip det svenska systemet kring mobilisering men även NATO system med styrketillförsel och förhandslagring för predestinerade förband i Europa.

Nu dryga 20 år senare, står vi inför ytterligare en radikal förändring, pendeln har s.a.s. slagit från ett ytterläge till det andra ytterläget, många talar om ett nytt kallt krig, rent säkerhetspolitiskt så liknar spänningarna nu, de som fanns under det kalla kriget. Dock var det kalla kriget en ideologisk konflikt, nu kan vi snarare tala om en systemkonflikt, där dels de system för samverkan mellan nationer som upprättades efter andra världskriget ifrågasätts. Dels de post kalla kriget system som togs fram ifrågasätts.

Dessa spänningar, har som bekant gjort att dels NATO länderna återigen sätter en ökad tillit till den försvarsallians man är en del av dels har de militärt alliansfria staterna återigen orienterat sig på en bilateral nivå mot USA. I båda fallen handlar det om att öka sin egen säkerhet och i båda fallen ses USA som garanten för säkerheten. Men och här kommer återigen ett stort men, den säkerhet man förefaller förlita sig på har varken stora lager av utrustning än mindre större trupp kontingenter i Europa längre, därtill har man under två decennier, ej övat styrketillförsel till Europa.

Styrketillförsel till NATO länderna kan troligtvis ske relativt smärtfritt, när de väl är på plats, om det råder de nog inga tvivel om, då det fortfarande finns en konceptuell idé. Dock så skulle det innebära en massiv logistisk förflyttning över Atlanten, då mängden materiel i Europa är låg, en förflyttning som i händelse av en konflikt mellan NATO och Ryssland, troligtvis skulle bli utsatt för en hög grad av påverkan, av både flyg- och flottenheter. Detta är en faktor som ofta förbises i sammanhanget, dock något man åtminstone på Amerikansk sida, nu smärtsamt förefaller blivit varseom.

Därtill tillkommer problemet med vad som i engelska termer benämns anti-access/area denial, A2/AD, enkelt beskrivet är det att förneka en motståndare tillträde till ett begränsat område av främst luft- och sjörum. Så även om man skulle kunna förflytta sig relativt oskadad över Atlanten, så kan man fortfarande förhindras att inom vissa geografiska områden av Europa att genomföra sin styrketillväxt. De tydligaste områdena är kring Östersjön, Svarta Havet och till del även nu Medelhavet.

I det sammanhanget är det även väldigt intressant att notera hur småde ekonomiska resursförstärkningarna är, för de säkerhetspolitiska instrumenten över hela Europa. Man förefaller säga att den säkerhetspolitiska situationen är ytterst instabil och farlig, men man agerar utifrån att den ej är det med de ekonomiska medlen. Varpå återigen så blir slutsatsen att man tillsätter sin säkerhet, till någon som är placerad på andra sidan av ett hav, som troligtvis kommer få mycket stora svårigheter att tillföra sina resurser, för att utgöra en säkerhet, i händelse av en konflikt.

Så likt under det s.k. ”kalla kriget” så förefaller en konflikt mellan Väst och Ryssland avgöras under, påoch över Atlanten. Troligtvis så avgörs utgången av en konflikt i än högre grad på Atlanten nu, än tidigare, med tanke på de begränsade resurser som USA de facto har i Västeuropa. Så just nu skulle jag vilja påstå, att graden av säkerhet man tror sig kunna uppnå vid olika vägval, är en form av säkerhetspolitiskchimär. En hög grad av egen förmåga kommer fortfarande krävas under en lång tid framöver hos alla nationer för att garantera sin säkerhet, något många förefaller förbise i den säkerhetspolitiska debatten i dagsläget, likaså förefaller man ej vara villig att betala för sin egen säkerhet.

Have a good one! // Jägarchefen

Den 30OKT2015 genomfördes i Ryssland en fullständig systemövning av kärnvapentriaden. Kärnvapentriaden omfattar de strategiska robottrupperna, den strategiska robotubåtsflottan samt det tunga bombflyget. Därtill övades även bärsystem för taktiska kärnvapen under övningen i form av dels 9K720 (SS-26) Iskander dels en (1) Buyan-M korvett ur den Kaspiska flottiljen. Enligt uppgift så skall hela ledningskedjan övats, från högsta nivå ned till enskild enhet, övningen ses även som mycket framgångsrik.¹

Intressant att notera är att vid motsvarande tidpunkt under 2014 genomfördes även en strategisk övning av den ryska kärnvapentriaden, dock var den utsprid i tid under nästan tre (3) dygn, likväl förefaller taktiska bärare ej utnyttjas i den.⁴ Varpå denna övning som genomfördes 30OKT2015 visar på en hög grad av samordning i tid, mot olika mål i rum, med i princip samtliga former av bärsystem.

Högst Intressant är utnyttjandet av taktiska system, här avses utnyttjandet av kortdistansmissilsystemet Iskander samt kryssningsroboten Kalibr inom ramen för en strategisk kärnvapenövning med hela kärnvapentriaden. Dess involvering kan indikera tre (3) troliga övningsscenarion, antingen förbekämpningav ballistiskt missilförsvar (BMF), agerande inom ramen för nukleärdeeskalering och avslutningsvis övning av den kärnvapenbärande kedjan hos de ryska stridskrafterna.

Inleder vi med det förstämda, förbekämpning av BMF, är det sedan tidigare känt, att en taktik av Ryssland för att kontra BMF, är utnyttjande av Iskander mot dess gruppering,⁵ därtill torde även utnyttjandet av kryssningsroboten Kalibr kunna utgöra en sådan taktik då den även har längre räckvidd än vad Iskander medger. Detta skulle således kunna vara en förklaring till varför man utnyttjat taktiska bärsystem inom ramen för en strategisk övning. Tilläggas bör, för att slå ut BMF, skulle det ej krävas utnyttjande av kärnvapen, utan konventionella laddningar skulle vara fullt tillräckligt för det, vilket båda bärsystem främst är designade för att bära.

Den andra förklaringen s.k. nukleär deeskalering,⁶ skulle innebära att man utnyttjat ”slagfältskärnvapen” tillsammans med ett begränsat utnyttjande av strategiska kärnvapen, för att deeskalera en konflikt. Huruvida detta är ett troligt scenario är för tidigt att spekulera i. Dock så genomfördes slutövning för 2014 vinterinryck över hela Ryssland samtidigt⁷som den strategiska kärnvapenövningen genomfördes, varvid det är ett scenario som ej kan uteslutas.

Den tredje och avslutande förklaringen, man övade stora delar av den kärnvapenbärande kedjan, taktiska till strategiska kärnvapen under en övning. Det vill säga, verkan på slagfältet (taktiskt djup), verkan på det medellånga djupet (operativt djup) och verkan på det strategiska djupet övades, vilket kanske är den mest troliga förklaringen. Dock indikerar det, likt de ovanstående förklaringarna, att man ser de taktiska bärsystemen som en viktig komponent och att dess betydelse kan ha ökat under den senaste tiden, då de nu ingår inom ramen för en strategisk kärnvapen övning.

Oaktat förklaringsmodell och om Iskander samt Kalibr utnyttjas som bärare för kärnvapen eller i dess konventionella roll, så är detta första gången på mycket länge man valt att öva nästan alla former av kärnvapenbärande alternativ vid ett och samma tillfälle. Något man kunna göra under en mycket lång tid, dock har man valt tillfället nu, för genomförandet av en sådan övning. Troligtvis har syftet varit uppnå en signaleffekt. Signaleffekten är troligtvis riktad mot någon av tre (3) övningar som genomförts i närtid, antingen den BMF övning som genomfördes den 20OKT2015 av USA i Atlanten utanför Skottland,⁸ NATO övningen Trident Juncture⁹ eller USA BMF övning i Stilla havet 01NOV2015,¹⁰ som man mest troligt haft kännedom om, innan dess genomförande.

Dock utgör utnyttjandet av taktiska bärsystem, inom ramen för en strategisk kärnvapenövning, en komplikation för Östersjöregionen, då Ryssland redan i början av 2000-talet bedöms överfört taktiska kärnvapen till Kaliningrad Oblast.¹¹Något som har tillbakavisats av Ryssland¹² dock aktualiserades frågan återigen 2011 då Rasa Jukneviciene, som var Litauens försvarsminister vid tillfället, hävdade att Ryssland hade taktiska kärnvapen i Kaliningrad Oblast.¹³Intressant att notera i sammanhanget är även den beredskapskontroll som genomfördes av 12. GUMO i Februari 2013, då kärnvapenladdningar skall ha flyttats fram mot Västeuropa,¹⁴ huruvida några av dessa då ombaserades från centrala lager till lokala lager finns det ej några uppgifter om, men det bör ses som en möjlighet, i sammanhanget bör det i sådant fall antingen varit till någon av flygbaserna som finns inom det västra militärdistriktet (MD V) eller markrobotförbanden.

Mängden taktiska kärnvapen som Ryssland förfogar över varierar mellan olika källor, men mellan 1,000 – 4,000 kärnladdningar för taktiskt brukande gör en studie gällande. Dessa är i sin tur fördelade på Flygvapnet, Armén och Marinen för olika former av bärsystem. Inom ramen för dessa laddningar finns även de mer portabla systemen som främst förefaller varit tilldelade det ryska specialförbandssystemet.¹⁵ Sett till taktiska bärsystem som finns för Ryssland i Östersjöregionen utgörs det främst av markrobotsystem (SS-21, SS-26), olika attackflygplan (SU-24, SU-34), samt olika bär alternativ hos flottans fartyg.¹⁶ Varpå förmågan att utnyttja taktiska kärnvapen i Östersjöregionen av Ryssland får ses som god.

Avslutningsvis så kan det dock noteras att man ej utnyttjat hela sin potential, man har ej beskrivit att man utnyttjat attackflygplan eller portabla kärnvapen inom ramen för övningen, varpå man fortfarande har vissa ”spelkort” kvar att utnyttja inom ramen för signaleffekter gentemot väst. Dock så finns givetvis möjligheten att detta även övats men man ej valt att delge det.

Inledningsvis får man se denna övning i ljuset av att man vill uppnå en signaleffekt, som tidigare berörts, detta utifrån det faktum att samtliga bärsystem, förutom attackflygplan och portabla kärnvapen, utnyttjats vid en och samma tidpunkt. Att signaleffekten är riktad mot de Västliga länderna bör det heller ej råda något tvivel om, däremot, mot vad, är mer öppet för diskussion, men mest troligt är det riktat mot BMF.

Därefter kan hela övningen till del ses som ett paradigmskifte i det ryska nukleära övningsmönstret, då taktiska bärsystem nyttjats samtidigt som strategiska, dock är det för tidigt att säga att ett paradigmskifte skett, då det i dagsläget enbart skett vid ett tillfälle. Slutligen fortsätter övningsmönstret med att utnyttja taktiska bärsystem samtidigt i samverkan med enskilda delar eller hela kärnvapentriaden, så bör det dels ses som ett paradigmskifte dels kommer de säkerhetspolitiska spänningarna öka i Östersjöregionen, då ett flertal taktiska bärsystem finns i det området.

Have a good one! // Jägarchefen

BarentsObserver 1(Engelska)

Bulletin of the Atomic Scientists 1(Engelska)

Dagens Nyheter 1(Svenska)

Federation of American Scientists 1(Engelska)

FOI 1, 2(Svenska)

House of Representatives 1(Engelska)

Reuters 1, 2, 3(Engelska)

RIA Novosti 1(Ryska)

TASS 1, 2(Engelska)

The Independent Barents Observer 1(Engelska)

The Lithuania Tribune 1(Engelska)

The New York Times 1(Engelska)

The Telegraph 1(Engelska)

The Washington Times 1, 2(Engelska)

TvZvezda 1(Ryska)

United Press International 1(Engelska)

Rysslands President, Vladimir Putin, höll den 22OKT2015 ett tal, vid den Internationella diskussionsklubben i Valdai, detta tal innehåller ett antal intressanta beröringsområden, som bör belysas och reflekteras över, kring vilken säkerhetspolitisk situation vi i dagsläget har mellan å ena sidan de västliga länderna och å andra sidan Ryssland.

Årets tema, för diskussionsklubben, var krig och fred, något som kan ge en fingervisning om det ryska säkerhetspolitiska tänkandet. Kring dels situationen i världen dels situationen i Rysslands närområde och hur man avser att bemöta denna. Dock ges inga tydliga svar i Putins anförande och under den efterföljande diskussionen, varpå det blir en tolkningsfråga. Nedan kommer vi således försöka spåra linjer i hans tal som kan ge en bild d.v.s. nyckelord o.dyl som utnyttjas i de olika styckena av hans tal, eller hela stycken.

När man läser Putins tal, så kan man i princip referera den säkerhetspolitiska utvecklingen från Sovjetunionens upplösning intill dags datum. Inleder vi med det kalla kriget avslut, så menar Putin på att den ideologiska konflikten upphörde, men den geopolitiska grunden för konflikter har kvarstått, här får man förutsätta att han åsyftar mellan de västliga länderna och Ryssland.

Därtill menar han på att tröskeln för utnyttjandet av militärt våld har sjunkit under de senaste 25 åren, samt att den militära terminologin har blivit ett vardagligt inslag och perceptionen hos människan kring konflikter har matas ut, likaså att militär styrka är och förblir under en överskådlig framtid ett instrument i den internationella politikens relationer.

Intressant att notera är även Putins beskrivning av koalitioner och allianser ur ett historiskt perspektiv. Där han menar på att många av dessa konstellationer haft som syfte att säkerställa en fred, men de har ofta utnyttjat militär makt, för att lösa ackumulerade motsättningar, för att därefter etablera nya hierarkier.

Putin betonar även, för att kunna undvika konflikter, så måste ett känt och ömsesidigt regelverk finnas, som accepteras av alla parter, utan det så kommer kriser och ”dramatiska” utbrott kunna ske, en situation som han menar på att vi nu befinner oss i. Det vill säga, vi har i dag en modell som enbart främjar en ömsesidig dominans, vilket lett fram till en obalans, som kan innebära att den politiska, ekonomiska och militära situationen kan bli utom kontroll.

Därtill noterar även Putin att fred, som ett tillstånd, historiskt föregåtts av stora konflikter, såsom den Westfaliska Freden som satte ett slut för det trettioåriga kriget, men även Wienkongressen som genomfördes efter Napoleonkrigen och avslutningsvis nämner han Jaltakonferensen, som i mångt drog upp riktlinjerna för hur freden efter andra världskriget skulle se ut.

Det kanske mest intressanta stycket i talet, är där han anser att å ena sidan har kärnvapenavskräckningen förlorat sitt värde å andra sidan så säger han i en annan del av talet att en konflikt med kärnvapen enbart kan leda fram till en ömsesidig förstörelse, där ingen är en vinnare. Därtill berör Putin i relativt stor omfattning det Amerikanska uppsägandetav det antiballistiska missilavtalet.

Denna uppsägning, anser Putin, har rubbat den strategiska balansen, framförallt då själva grundvalen, för dess skäl, nu, enligt Putin, är undanröjd d.v.s. det möjliga Iranska kärnvapenprogrammet. Varpå Putin anser att det är anmärkningsvärt att missilförsvarsprogrammet trots det fortsätter och att man nu genomfört försökmed systemet i Europa, detta är enligt honom ett tecken på att USA försöker diktera villkoren samt förskjuta styrkebalansen till USA fördel, något som är en mycket farlig utveckling.

Under den fortsatta diskussionen så återkommer frågan kring missilförsvaret, där Putin under en diskussion med USA tidigare ambassadör till Sovjetunionen, Jack Matlock, menar på att missilförsvaret dels hotar Rysslands kärnvapenförmåga dels är ett sätt att minska alla andra staters nukleära förmåga till ett minimum samt att systemet är ett hot mot mänskligheten.

Under den fortsatta diskussionen så berör Putin, ytligt, även den östliga NATO utvidgningen, men även den militarisering som Ryssland anser sker av NATO längs dess östliga gräns och att denna oroar dem. Vad som dock är känt genom andra uttalandenär att Ryssland kommer vidta åtgärder för att skydda sin nationella säkerhet, mot den av Ryssland upplevda militariseringen längs dess västra landgräns. Något man även förefaller svara på då, man förstärker det västra militärdistriktet (MD V) med nya förband som skall vara intagna senast 01DEC2015.

Intressant att notera under diskussionen är även Putins reflektion kring Sovjetunionens sönderfall, att det i huvudsak berodde på ett ej fungerande politiskt och ekonomiskt system. Men att Sovjetunionens geopolitiska motståndare troligtvis gav en ”hjälpande hand” för att understödja sönderfallet. Vilket även ger en tydlig koppling till nutidens s.k. ”agentlag” i Ryssland.

Under den fortsatta diskussionen så fäller Putin en mycket intressant kommentar, i sammanhanget berör den konflikten i Syrien men bör tas i beaktande, där han beskriver vad han lärt sig av sin barndom i Leningrad, nuvarande St Petersburg, att om en strid är oundviklig se till att vara den först som slår, i sådant fall.

Vad som dock är intressant att notera är i slutskedet av talet, så förefaller Putin trots sitt väldigt tydliga ställningstagande mot USA, öppna upp för ett samarbete i Syrienfrågan och liknande, då han menar på att man missade chansen att samarbete efter kalla krigets avslut, därefter missade man chansen efter 11-september 2001 och att man nu inte bör låta möjligheten till samarbete förgås.

Have a good one! // Jägarchefen

En rad negativa utvecklingslinjer utvecklar sig just nu i större och mindre omfattning. Sedan tidigare har vi de negativa säkerhetspolitiska utvecklingslinjerna med dels Ukraina dels Östersjöregionen mellan Väst å ena sida och Ryssland å andra sidan. Till del kan även skönjas en negativ säkerhetspolitisk utveckling kring Arktis- och Barentsregionen.

Till detta kan nu ytterligare två (2) negativa utvecklingslinjer skönjas. Den första är intressekonflikten över vilket tillvägagångssätt man skall ha gentemot IS i Syrien, där de västliga länderna ser ett förhållningssätt och Ryssland ser ett annat. Detta förefaller nu sköljas över till Turkiet, där ett mer ”handgripligt” agerande förefaller ske mellan Väst och Ryssland, i vad som verkar utvecklas till en liknande ”katt och råtta” lek som skett över Östersjön mellan västliga och ryska flygstridskrafter.

Den andra, negativa utvecklingslinjen, är det negativa vitryska beskedet kring stationering av ryska flygstridskrafter i Vitryssland. Särskilt intressant att notera är Vitrysslands President, AleksandrLukasjenko, uttalandei frågan, som dels berör om Ryssland ser negativt på ett försök till normaliserade relationer mellan Väst och Vitryssland dels att man i Vitryssland måste vara beredd på möjliga provokationer. Något som berörts i ett tidigare inlägg.

Ser vi då till intressekonflikten över Syrien, så har vi i dagsläget en västlig koalition, som samordnat inom sin koalition, genomför luftangrepp, därtill tillkommer Ryssland som genomför egna luftangrepp. Ingensamordning sker i dagsläget mellan dessa luftangrepp, så redan här finns en friktionsyta, som skulle kunna innebära att man av misstag påverkarden ena eller andra partens styrkor. Därtill så förefaller ett antal incidenterinträffat mellan både ryska och syriska luftstridskrafter gentemot Turkiet. Både Turkiet och Syrien har under de senaste åren skjutit ned luftfarkoster för varandra, varpå man får anse att de ej har några betänkligheter på att utnyttja vapenmakt mot en part som antingen uppträder aggressivt eller kränker dess territorium. Tröskeln är således låg för att tillgripa vapenmakt.

Redan här ser man att möjligheten till att en situation där risken att vapenmakt kan tänkas utnyttjas, är hög till mycket hög. Vilket kan jämförs med de incidenter som varit i Östersjön, som varit farliga men där ingen av parterna historiskt i närtid utnyttjat vapenmakt mot varandra, vilket ger en viss dämpande effekt. Därtill bör man beakta att Storbritannien, Frankrike, Förenta Staterna och Ryssland är kärnvapenmakter, samt samtliga genomför väpnande aktioner över Syrien, vilket gör att insatserna även blir högre i denna ”katt och råtta lek”, med hänsyn till den kärnvapenretoriksom utvecklats under det senaste året.

Vad avser Vitryssland så må de dels ingå i den Eurasiska unionen med Ryssland dels ingå i en union med Ryssland, men det negativa beskedet till den ryska flygbasen kommer troligtvis ses negativt av Ryssland. En möjlighet är att Lukasjenko, inför det vitryska valet, genomför en taktisk manöver, genom att säga, att man motsätter sig en bas, för att efter valet, gå med på en rysk flygbas, något hans uttalandefaktiskt ger en viss fingervisning om. Vilket skulle kunna vara fullt möjligt mtp. de tidigare turer som varit mellan Ryssland och Vitryssland rörande främst militära samarbeten.

Lukasjenko, kan sägas genomfört ett ”dubbelspel” mot Ryssland och de Västliga länderna sedan ett tag tillbaka, något som Kreml med hög sannolikhet tagitnotis om, så skulle det ej vara en taktisk manöver av Lukasjenko inför valet kring flygbasen, så riskerar han betydligt mer än att bara säga nej till Ryssland. Vitryssland ses som en interageraddel av Ryssland, vilket märks t.ex. avseende luftförsvaret, så finns, de facto, möjligheten att Ryssland kommer sätta ”hårt mot hårt”, denna gång, mot Lukasjenko. Ett västligt ”närmande” skulle vara markant mer känsligt vad avser Vitryssland än vad det var kring Ukraina. Framför allt då det säkerhetspolitiska läget är markant sämre nu, än vad det var innan konflikten i Ukraina uppstod.

Därtill så skall vi även ta i beaktande det redan dåliga säkerhetspolitiska läget i Östersjöregionen men även kring Ukraina, så förefaller det börja ”pyra” runt Rysslands närområde, dels i olika säkerhetspolitiska frågor dels i en farlig och avancerad ”katt och råtta” lek mellan vad som förefaller vara två antagonister.

Det går nu väldigt fort i det säkerhetspolitiska spelet, för fort, för att vara hälsosamt i säkerhetspolitiska sammanhang, med en allt hårdnande retorik mellan två antagonister, som samtidigt genomför väpnande aktioner utan samordning inom ett och samma luftrum, så kan saker och ting, snabbt göra att man tappar kontrollen över händelseutvecklingen och automatiserade förfaranden tar vid. Framför allt då det gäller stridskrafter som genomför operationer, varpå en allvarlig incident kan inträffa, som kan ge en lavinartad negativ utveckling.

Avslutningsvis, Syrien är högintressant just nu, men man får inte tappa fokus, varken Väst eller Ryssland har släppt garden vid de andra områdena där en negativ utvecklingslinje finns. Med den snabba utvecklingen som sker just nu, så kan något snabbt hända vid andra geografiska platser.

Have a good one! // Jägarchefen

Intressant att notera i skuggan av den nu pågående ryska militära operationen i Syrien, är att de ryska värnpliktiga som genomfört vinterinryckning, nu genomför sin slutövningsperiod. Denna kommer pågå mellan 5-16OKT2015 samt 22-31OKT2015. Totalt kommer över 300 förband/enheter omfattas av slutövningen, övningar kommer genomförs från Kaliningrad Oblast i väster till Kurilerna i öster, dock förefaller det ske utan samordning mellan sig.

Övningen kommer genomföras inom ramen för kompani- och bataljonsstridsgrupper, vilket kan innebära att någon större samordnad övning ej kommer genomföras, de förband som omfattades av övning Tsentr-2015, årets strategiska övning som genomfördes inom det centrala militärdistriktet (MD C), kommer ej omfattas av vinterinryckets slutövning.

Att de förband som övades under övning Tsentr-2015 ej ingår i slutövningsperioden är rätt naturligt då dessa övades, stor del av september månad. Inledningsvis med den genomförda beredskapskontrollen inom MD C, som i praktiken var en förflyttningsövning till aktuella övningsområden. Därefter ingick de i den strategiska övningen. Varpå man slutligen nu, bedömt, genomför materielvård efter genomförd övning, en mindre del kan troligtvis övas, om stora brister upptäckts i dess utbildningsståndpunkt.

Vinterinrycket 2014 omfattadecirka 120,000 tusen värnpliktiga, sprida över hela Ryssland, ett troligt antagande är att cirka 40-50,000 av dessa deltog inom ramen för övning Tsentr-2015. Vilket innebär att totalt sett bör någonstans 70-80,000 soldater öva utspritt, inom hela Ryssland, under stor del av oktober månad.

Luftlandsättningstrupperna, VDV, meddelandeäven att man nu under oktober månad går in i sin slutövningsperiod för året 2015. Hur stora förband samt med vilka förband man kommer öva framgår ej, men troligtvis är förutsättningarna desamma som för de manöverförband som ingick i övning Tsentr-2015, de övas ej. Troligtvis kan vi få se en större övningsaktivitet hos 76. Luftlandsättningsdivisonen i Pskov, då dessa ej övades med större förband under ”Unionsskölden-2015” samt de ingick ej i Tsentr-2015.

Inledningsvis är det intressant att notera att man de facto ger exaktatidpunkter för när övningsverksamheten kommer genomföras, vilket kan jämföras med övning Tsentr-2015 där man in i det längsta höll inne på vilka datum den skulle genomföras vid. Dock sker de strategiska övningarna i september månad, men den faktiska tidpunkten brukar man hålla inne på, in i det längsta. Så om detta är ett utfall av att man vill försöka dämpa spänningar återstår att se.

Därefter är det intressant att notera att man fortsätter på inslagen väg att öva i bataljonsstridsgrupper. Nu förefaller detta blivit ett mer utbrett tänkande inom den ryska armén, då man förefaller anse att man främst kommer strida i dessa stridsgrupper, utifrån snabba stridsförlopp m.m. Likväl kan det vara en konsekvens av fortsatt låg personaluppfyllnad av kontrakterade soldater inom manöverförbanden, varpå man övar utifrån den personalstorlek man har för tillfället och anpassar taktiken därefter.

Därefter är det intressant att notera att man ej förefaller välja att öva ledningsstrukturerna för den högre taktisk nivå d.v.s. brigadsystemet inom de olika militärdistrikten, då möjligheterna bör vara goda för det, genom att föra samman de olika utbildningsbataljonerna till, tillfälliga brigader, dock kan det återigen vara ett utfall bataljonsstridsgrupp tänkandet. En annan möjlighet är att det ekonomiska utrymmet ej medger detta.

Avslutningsvis och vad som gör att denna slutövningsperiod blir högintressant (då denna period normalt sett är av rutinkaraktär), är den nu rakt nedåtgående säkerhetsspiralen, mellan NATO och Ryssland, över Syrien och de incidentersom skett under helgen(3-4OKT2015). Detta kommer troligtvis innebära en ökad västlig närvaro över Östersjön för att bevaka vad som sker, varpå motsvarande incidenter som skett över Syrien kan inträffa över Östersjön.

Have a good one! // Jägarchefen

Den sedan 2013 föreslagna ryska flygbasen i Vitryssland förefaller nu slutligen nått det sista stadiet av förhandlingar. Vitrysslands position samt ffa. dess Presidents förefaller vara mer utsatt än på länge, ett förhandlingsspel som förts dels gentemot de västliga länderna dels gentemot Ryssland, kan försatt honom och även Vitryssland i en mycket utsatt situation. Flygbasfrågan kommer bedömt avgöra vilken positionering Vitryssland kommer inneha under en lång tid framöver.

Den 19SEP2015 gav Rysslands President, Vladimir Putin, i uppgift till dels det ryska Försvarsministeriet dels det ryska Utrikesministeriet att påbörja förhandlingar med Vitryssland kring upprättandet av en rysk flygbas på vitryskt territorium.¹Detta skedde dagen efter både Rysslands President och Vitrysslands President, Aljaksandr Lukasjenka, träffats.²Frågan kring denna ryska flygbas har varit mer eller mindre en följetong sedan 2013, då den först kom på tal, dock förefaller den nu gå in i ett slutskede, mtp. de givna instruktionerna av Rysslands President.

Frågan kring den ryska flygbasen är dock betydligt mer mångfacetterad än vad man kan tro vid första anblick. Vad de flesta troligtvis tänker, är att det är ytterligare ett steg i konfrontationen mellan å ena sidan NATO och å andra sidan Ryssland, då ärendet varit pågående sedan 2013, då ett relativt lugn trots allt rådde mellan Ryssland och Väst samt de NATO anslutna länderna, så är inte det de övergripande syftet, med en möjlig etablering av en rysk flygbas i Vitryssland. Givetvis blir det nu även en spelbricka i den rådande konflikten, men ytterst handlar det bedömt om andra värden.

Lukasjenkahar sedan den Rysk – Ukrainska konflikten uppstod under 2013-14, förhållit sig neutral i frågan åtminstone utåt sett, troligtvis i syfte att vinna ett ökat förtroende hos Väst. Likaså får benådningen av sex (6) oppositionella ses i ljuset av detta ffa. utifrån de uttalanden som kommit efter det.³ En benådning som förefaller fallit i god jord hos bl.a. EU då man ser framför sig att de ekonomiska sanktionerna mot Vitryssland kommer lättas på sikt, vilket innebär att pengar från västliga länder kan komma in, varpå Vitryssland ej skulle fortsätta vara lika beroende av Ryssland.⁴

I grunden handlar Lukasjenkos agerande om ekonomi och sin egen vilja att kvarstanna på sin post som President av Vitryssland, då de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland även påverkar Vitryssland,⁵så krävs en balansgång mellan å ena sidan Ryssland och å andra sidan de västliga länderna, vilket Vitrysslands ställningstagande kring den Ukrainska konflikten bör ses ur. Sett ur ett ryskt perspektiv så utgör Vitryssland en tydlig del av det s.k. ”nära utlandet”,⁶ varpå en västlig orientering av Vitryssland ej kommer tolereras, då det drastiskt skulle försämra den geostrategiska balansen för Ryssland.

Sett till den ekonomiska förlust som Vitryssland fått som följdverkningar genom sanktionerna mot Ryssland, så blir Lukasjenkos agerande gentemot de Västliga länderna förståeligt, dock kan man relativ hög säkerhet förutsätta att de styrande i Ryssland, anser att han spelar ut båda parter ffa. Ryssland genom sitt agerande. Ett agerande som till del påminner om Ukrainas orientering gentemot EU innan konflikten där uppstod, dock är Vitrysslands geostrategiska läge minst lika viktigtom inte viktigare för Ryssland än vad Ukraina var, varpå toleransnivån troligtvis är lägre kring en möjlig västlig orientering hos Vitryssland mot Väst.

Bild 2. Ryska baser, samt föreslagna platser för flygbas.

Ur ett militärstrategiskt perspektiv utgör en (1) bas, inte någon större förändring av den militära balansen, det man tidigare diskuterat är basering av ett flygregemente vilket i sig förändrar balansen något.⁷ Dock har Vitryssland idag, i praktiken inget flygvapen, utan är beroende av Ryssland, varpå man får se att förändringen blir obefintlig, alla västliga planer bör förutsätta att Ryssland i händelse av ett försämrat säkerhetspolitiskt läge kommer genomföra ombasering inom ramen för försvarsunionen mellan Ryssland och Vitryssland. Inom ramen för den Rysk-Vitryska försvarsunionen så har Ryssland även jaktflygplan på rotationsbasis i Vitryssland sedan 2013, för att upprätthålla incidentberedskap,⁸ likt NATO genomför i Baltikum, över Vitryssland.

Den planerade Ryska flygbasen i Vitryssland utgör således en tydlig hävstång för Ryssland, i syfte att bibehållaVitryssland i den ryska intressesfären. Skulle en rysk flygbas etableras kommer den tydligt försvåra, om möjligt omintetgöra, en orientering hos Vitryssland västerut, då man i sådant fall tydligt gör ett ställningstagande gentemot de västliga länderna, i den nu pågående intressekonflikten mellan Väst och Ryssland. Så genom att nu lyfta upp flygbasfrågan på högsta nivå, kan man säga att man nu tagit situationen till vägs ände.

Lukasjenkahar historiskt alltid förhalat de ryska militära samarbeten, dock får man nog säga att denna gång kommer han inte kunna förhala det, utifrån de geopolitiska strömningar som råder. Det stundande valet den 11OKT2015 i Vitryssland blir även en faktor att ta hänsyn till avseende flygbasen, vilket troligtvis Lukasjenka är medveten om, att det mycket väl kan utnyttjas mot han dels av oppositionen om han går med på det, vilket troligtvis kommer föranleda fortsatta ekonomiska sanktioner av bl.a. EU dels av Ryssland om han ej går med på upprättandet av en flygbas, vilket i praktiken skulle innebära att han tappar sin status som ”skyddsling” som inneburit billigare gas, ekonomiskt stöd m.m.

Vad som dock är mycket oroande är att liknande, rykten om möjligt rysk subversiv påverkan i Vitryssland, som kom i omlopp innan konflikten i Ukraina startade,⁹ även nu är i omlopp rörande Vitryssland.¹⁰ Då som nu, var det en möjlig västlig orientering som föranledde dem, om än att den är betydligt mindre i Vitrysslands fall än vad den var i Ukrainas, dock uppvägs det av att Vitryssland är markant mer geostrategiskt viktig för Ryssland. Då som nu var även världens blickar fäst mot konflikten i Syrien.

Huruvida det skulle kunna röra sig om en militär intervention får man låta vara osagt, dock är situationen i Vitryssland markant mer skör än den var i Ukraina. Varpå ingen större provokation från Rysslands sida skulle behövs för att få Vitryssland att agera, eg. skapa upplopp som föranleder att oppositionella fängslas, på ett sådant sätt att de Västliga länderna skulle fortsätta sanktionerna mot dem, varpå Vitrysslands försök till en västlig orientering skulle vara omintetgjord.

Den vitryska Försvarsmakten är även mer eller mindre integrerad i den ryska.¹¹ Så dels får man fundera på vart dess lojalitet ligger dels har Ryssland mycket god kännedom om dess styrkor och svagheter att den skulle ej utgöra något hinder för dem, vid en liknande situation som i Ukraina. Vilket gör att i grunden utgör den ingen säkerhetsgaranti för Lukasjenkaatt kunna bibehålla sin maktposition i Vitryssland, utan den kan snarare utgöra en riskfaktor för honom.

Den föreslagna ryska flygbasen i Vitryssland har mer långtgående konsekvenser än enbart militärstrategiska. Lukasjenkos”spel” gentemot både Ryssland och Väst, har troligtvis nu nått vägs ände, flygbasfrågan kommer avgöra vilken positionering Vitryssland kommer inneha under en lång tid framöver. Vid ett vitryskt nej till flygbasen kan inte, någon form av, rysk destabilisering uteslutas mot Vitryssland, i syfte att isolera landet gentemot väst, för att därefter genomdriva sin vilja. Härvid bör situationen och utvecklingen i Vitryssland det närmsta halvåret särskilt följas, då det i hög grad även påverkar den svenska säkerhetssituationen.

Have a good one! // Jägarchefen

AP 1(Engelska)

OSW 1, 2, 3(Engelska)

Reuters 1, 2, 3, 4(Engelska)

The Guardian 1(Engelska)

The Jamestown Foundation 1, 2, 3(Engelska)

The Moscow Times 1(Engelska)

The New York Times 1(Engelska)

7Reuters. Makhovsky, Andrei. Anishchuk, Alexei. Russia plans to deploy fighter jets, base in Belarus. 2013. http://www.reuters.com/article/2013/04/23/us-russia-belarus-jets-idUSBRE93M12J20130423Hämtad 2015-09-26

Att den svenska Försvarsmaktens numerär är allt annat än adekvat anpassat för nationellt försvar, är de flesta försvarsdebattörer överens om. I en studie av Kungliga krigsvetenskaps akademin, som delar av redovisats i ett inläggav Frank Rosenius, delges en väldigt avgörande slutsats kring Gotland. För att kunna uppnå någon form av avskräckningseffekt, eller kunna försvara Gotland, krävs minst att halvaarmén samt hela marinen utnyttjas.

I sig är detta ingen nyhet, då numerären är så liten, men exemplet med Gotland, tydliggör problematiken som både Försvarsmakten men i synnerhet den politiska ledningen måste hantera. Vilken ytterst begränsad geografisk del av Sverige skall man välja att försvara? För det är vad det handlar om. Likt väl blir konsekvenserna väldigt tydliga, där man väljer att placera någon del av armén, så blir det en ”lagt kort ligger” konsekvens.

Vad avser jag då med ”lagt kort ligger”, flyttar vi t.ex. över förband till Gotland vid ett kraftigt försämrat säkerhetspolitiskt läge kring Östersjön, så har man lagt sitt kort, de förbanden kommer inte snabbt kunna flyttas tillbaka över till fastlandet. Flyttas någon av brigaderna i en riktning, så är den i den riktningen, under en mycket lång tid, då resurserna för att kunna förflytta förband o.dyl. är så begränsade.

Vad som kanske är mest allvarligt, är utifrån den begränsade numerär som Försvarsmakten består av i dagsläget, så blir man mycketsårbar för vilseledning. Lyckas en motståndare förleda oss till att tro att en militär operation skall påbörjas i en riktning som är falsk men vi flyttar våra förband dit, så har han troligtvis stora möjligheter att lyckas lösa militära operationer i andra delar av Sverige. Detta kan även föranledda passivitet från vår sida, vi väntar för länge att placera ut våra förband, varpå effekten blir densamma som om vi skulle blivit vilseledda.

Nu är ju inte kvantitet allt, men sett till Sveriges geografiska yta, så krävs en viss kvantitet av förband, det är inte heller någon form av ”invasionsförsvars nostalgi” utan ett faktum. Man kan inte tro att man, snabbt, skall kunna samla våra två (2) brigader som i sina ordinarie grupperingsplatser är utsprida över hela Sveriges yta, till ett kraftsamlingsområde. Därtill så kan man inte tro att man skall kunna flytta dessa brigader snabbt i en ny riktning om det är så att kraftsamlingsområdet visar sig vara fel, de resurserna finns helt enkelt inte i dagsläget, lägg därtill de friktioner som uppstår i en konflikt, så har vi återigen ”lagt kort ligger” konsekvensen.

Detta ger som tidigare nämnts, strategiska och operativa, konsekvenser. Tar vi då åter Gotland som ett exempel, så har politikerna på det strategiska planet varit väldigt tydliga i den antagna försvarspolitiska inriktningen, att Gotland har ett stort strategiskt värde, utifrån KKrVA spel, så vet vi att minst halva armén d.v.s. en (1) av två (2) brigader måste avdelas till ön för att uppnå någon trovärdighet. Skall det då finnas någon trovärdighet i våra folkvaldas antagna inriktning, så måste Gotland försvaras, varpå en brigads storleken blir trolig. Det innebär, utifrån det förda resonemanget, att övrigaSveriges yta, skall försvaras med en (1) brigad. Givetvis finns hemvärnsbataljonerna men de är varken utrustade eller inriktade mot renodlade anfalls och försvars uppgifter mot en kvalificerad reguljär motståndare.

Vart någonstans skall då denna enda brigad som är kvar på fastlandet placeras i händelse av en konflikt? Vilken del av det svenska fastlandet är värd att försvara? Frågor som inte går att besvara, vänder man på myntet, så blir det än mer obehagligt, skall vi undvika att förstärka försvaret av Gotland i händelse av ett kraftigt försämrat säkerhetspolitiskt läge? Som ni förstår så befinner vi oss i ett moment 22, oaktat hur man väljer att ”lägga sina kort” kommer det få oerhörda konsekvenser p.g.a. en numerär som ej är adekvat anpassat mot en reguljär motståndare.

Utifrån denna låga numerär så blir det mer eller mindre omöjligt att ta fram strategiska riktlinjer och utifrån det operativa planer. Givetvis kan man planera, men det blir enbart planer, som mest troligt inte går att realisera utifrån den numerär som Försvarsmakten idag består av. För återigen numerären ligger oss i ”fatet”, där vi väljer att placera ut våra kort kommer korten ligga.

Här är oftast motargumentet, att vi står inte ensamma, Sverige kommer inte ensidigt dras in i en konflikt i Östersjöregionen m.m. Helt korrekta antaganden, men att få någon hjälp i händelse av en konflikt, bedömer jag att vi kan avskriva helt inom den närmsta fem (5) års perioden. Då krigsspel visarpå att NATO själva ej kan försvara de baltiska staterna, så blir det väldigt naivt att tro att man kommer ha förband över till att understödja ett militärt alliansfritt land såsom Sverige, då man själva just nu saknar förmågan att effektivt försvara sina egna medlemsländer.

Inom vissa NATO länder förefaller man även se hybridkrigföring som den enda formen av krigföring man kan tänkas möta, vilket medfört att satsningar på konventionella förmågor uteblir, vilket är en grundförutsättning för att kunna försvara de baltiska staterna,då dessa är dyrare än satsningar mot hybridkrigföring. Tendenser till en liknande debatt finns även i Sverige, att hybridkrigföring är det nya allena rådande konceptet, vilket skulle kunna försvara vår låga numerär.

Att se hybridkrigföring som den enda formen av krigföring, är ett mycket vanskligt antagande, ffa. då ryskt operativt tänkande tydligt visar på att reguljär krigföring alltid kommer ske i en konflikt, vilket även är det man främst övar, manöverkrigföring med stora förband i samverkan med flyg- och sjöstridskrafter, däremot kan inledningsskedet av en konflikt vara av en okonventionell karaktär.

Våra folkvalda står således inför två val, antingen låter man den låga numerären kvarstå och chansar på att de säkerhetspolitiska spänningarna kommer avta, dock med Sveriges oberoende som insats. Eller så väljer man att öka försvarsförmågan, vilket måste innebära, fler brigader, fler ytstridsfartyg och fler stridsflygplan.

Have a good one! // Jägarchefen

Sverige förefaller av Ryssland blivit ett säkerhetspolitiskt intresseområde, mest troligt har det kopplingar, till antingen genomförda eller kommande säkerhetspolitiska ställningstaganden, eller ageranden, av Sverige i antingen Östersjöregionen och/eller Barentsregionen. Detta innebär, troligtvis, även att den säkerhetspolitiska spänningsnivån inom Östersjöregionen och/eller Barentsregionen som helhet har ökat.

Ryska utrikesministeriets nytillträdda talesperson, MariaZacharova,¹ uttalade sig under denna veckas pressorientering, 10SEP2015, vid det ryska utrikesministeriet, rörande Sveriges förhållande till NATO och hur ett svenskt medlemskap skulle påverka förhållandena mellan Sverige och Ryssland samt stabiliteten i norra Europa,² något som både rysk och svensk media därefter följt upp. Uttalandet har föranlett att Sveriges Utrikesminister, Margot Wallström, den 11SEP2015 tillkallade Rysslands Ambassadör, ViktorTatarintsev, till det svenska Utrikesdepartementet för att förklara det ryska uttalandet.³

Vad som blir intressant med detta uttalande och reaktionerna på det, är att detta är ingetnytt, i princip är det samma uttalande, eller snarare retoriskalinje, som förmedlats sedan 2013, då Rysslands dåvarande President, Dmitrij Medvedev, uttalande sig i frågan.⁴Därefter har bl.a. Rysslands ambassadör, i Juni 2015,⁵uttalat sig på ett liknande sätt som Medvedev gjorde. Rysslands nuvarande President, Vladimir Putin, har även gjort liknande uttalande, utifrån samma retoriska linje, ejmot Sverige utan gentemot Finland i juni 2015.⁶

Så ur ett retoriskt perspektiv är detta ingetnytt budskap från Ryssland gentemot Sverige, däremot tog det två (2) år för Sverige att reagera på den av Ryssland, inslagnaretoriska linjen. Vad som dock är nytt, är att nivån har höjts på varifrån uttalandet kommer d.v.s. det Ryska utrikesministeriet, samt det är explicit riktat mot just Sverige, Medvedevs uttalande var riktat både mot Sverige och Finland. Vad som även får ses som ett ny tag, är att förmedla budskapet, även på det sociala mediet Twitter⁷ och på engelska (något man gjort länge, men får ses som nytt i diplomatiska sammanhang). Vilket troligtvis var vad som gjorde att reaktionerna blev så kraftiga denna gång, man fick en större spridning av budskapet, kontra traditionella medier.

Ser man till uttalandet som helhet, så säger man å ena sidan att valet av nationellt försvar och säkerhetspolitisk strategi är varje suverän stats interna angelägenhet, men å andra sidan så menar man på att ett NATO anslutet Sverige kommer få dels militärpolitiska dels utrikespolitiska konsekvenser som Ryssland måste bemöta. Man menar även på att det är ett antal svenska politiker och NATO sändebud samt frilansande säkerhetspolitiska experter som driver linjen att Sverige bör anslutas till NATO och systematiskt försöker påverka den svenska befolkningen för ett NATO medlemskap.

Vad som orsakade, stormen kring detta uttalande, var troligtvis det engelska ordvalet man valde på Twitter, kring ett svenskt NATO medlemskap (se bild 1). Hade man utnyttjat den egentliga översättningen som tillämpas på hemsidan, hade bedömt inte reaktionerna varit desamma. Huruvida det är en avsiktlig skrivning eller ett snabbt översättningsfel, lär vi aldrig få reda på, men man kan notera att två (2) dagar efteråt så ligger dels meddelandet kvar dels har ingen förklaring givits till ordvalet varken av det svenska eller ryska utrikesministeriet.

Dock uppstår två intressanta saker, den ena är varför nu detta intresse för svensk säkerhetspolitik det andra är sättet man väljer att kommunicera detta intresse. Börjar vi med själva kommunikationen, så är det faktiskt väldigt intressant, att vid en presskonferens som i huvudsak avhandlar situationen kopplat till Syrien och Ukraina, så väljer man att ta upp Sverige och dess relation till NATO. Sett till de två andra allvarstyngda ämnena som avhandlades så blir det ur ett svenskt perspektiv något felplacerat att ta upp Sveriges relation till NATO, då det ur vår svenska synvinkel på intet sätt ens är i närheten av samma dignitet som de två andra ämnesområdena.

Det andra, intresset för svensk säkerhetspolitik, blir desto svårare att se någon tydlig koppling till. Att ett antal riksdagspartier nu öppnat upp för att driva en linje för ett NATO medlemskap som en en möjlighet kan vara ett skäl. Personligen är jag skeptisk till att det är detta som föranlett det ryska uttalandet, då Ryssland har mer raffinerade metoder än utspel på presskonferenser för att påverka svensk opinionsbildning, NATO frågan är heller på intet sätt avgjord genom att ett antal riksdagspartier väljer att driva den linjen. Då blir det mer troligt att det är riktat mot något annat inom ramen för Sveriges samarbete med NATO eller NATO anslutna länder.

Vad som dock blir intressant med uttalandet är om man söker efter möjliga kopplingar till den ryska militärdoktrinen, som i mångt styr dess säkerhetspolitik. Då finner man två sådana kopplingar omedelbart. Den ena är NATO frågan,⁸ som ses som den främsta yttre faran mot Ryssland och då även med en utvidgning av organisationen. Den andra är militärpolitiska förändringar,⁹sett till den militära doktrinen, så anser man att en kraftig försämring av den militärpolitiska situationen, enkelt beskrivet säkerhetspolitiska förändringar i mellanstatliga relationer, är det farligaste hotet, då detta kan ge upphov till utnyttjande av militära maktmedel.

Ur ett doktrinärt hänseendeså blir det då förståeligt med ett uttalande rörande Sveriges relation till NATO, samtidigt som Rysslands ståndpunkt kring Syrien och Ukraina förmedlas vid det ryska utrikesministeriets presskonferens, då NATO och en utvidgning av organisationen ses som det främsta hotet och de följdverkningar detta skulle kunna få. Dock så blir valet av tidpunkt fortfarande höjt i ett dunkel. Däremot får vi, bedömt, med detta uttalande anse att Sveriges säkerhetspolitiska agerande, oaktat medlemskap eller inte i NATO, nu även anses som dimensionerande för Rysslands säkerhetspolitik.

Då detta ej är en ny retorisk linje från rysk sida, men ett säkerhetspolitiskt intresse förefaller uppstått kring Sverige från rysk sida, så kan det innebära att den säkerhetspolitiska nivån inom Östersjöregionen och/eller Barentsregionen som helhet har skruvats upp en eller några nivåer. Då Sverige av de flesta aktörerna kring Östersjön ses som ett säkerhetspolitiskt vakuum, så blir det även naturligt att Ryssland försöker bevara detta vakuum, då NATO som ses av Ryssland som dess huvudmotståndare, i princip är de övriga länderna i Östersjöregionen. Varpå alla försök till att stärka svensk säkerhet, genom bilaterala avtal eller medlemskap i organisationer, kommer bemötas av Ryssland på olika sätt, då Sverige blir en belastning för de övriga aktörerna att ta hänsyn till, gynnar det Rysslands säkerhetspolitiska agenda.

Tre slutsatser rörande händelseutvecklingen:

Have a good one! // Jägarchefen

Dagens Nyheter 1(Svenska)

Svenska Dagbladet 1(Svenska)

Sveriges Radio 1(Svenska)

Hufvudstadsbladet 1(Svenska)

Reuters 1(Engelska)

Rossiyskoy gazety 1(Ryska)

Ryska Utrikesministeriet 1, 2(Engelska)

I skuggan av den nu påbörjade beredskapskontrollen i Rysslands centrala militärdistrikt (MD C), som får ses som en del av årets strategiska övning Center-2015, något jag återkommer till längre fram när övningen är avslutad, så pågår även en större övning i Azerbajdzjan. Sett till procentuell storlek, så är övning i Azerbajdzjan, betydligt mer imponerande än den ryska.

Övningen påbörjades 06SEP2015 och skall pågå till 13SEP2015, värt att notera är att den pågående beredskapskontrolleni MD C pågår mellan 07SEP2015 och 12SEP2015. Övningen omfattar cirka 65,000 man varav 6,000 är reservister som genomför mobiliseringsövning. Materielmässigt kommer man utnyttja cirka 700 olika former av bepansrade fordonstyper, stridsvagnar – pansarskyttefordon o.dyl, över 500 artilleri och raketartillerisystem, upptill 50 helikoptrar och 20 fartyg.

Azerbajdzjans Försvarsmakt består av en aktiv del och en mobiliseringsbar del. Den aktiva delen bestod 2014 av 66,950 soldater varav 56,850 tillhörde Armén, 2,200 Marinen och 7,900 Flygvapnet. Den mobiliseringsbara delen består av ca 300,000 soldater, som genomfört sin militärtjänstgöring de senaste 15 åren. Således är det en huvuddel av den aktiva delen ur Azerbajdzjan styrkor som deltar i denna övning, då enbart 6,000 reservister är inkallade.

Materielmässigt består Azerbajdzjan Försvarsmakt i huvudsak av tidigare Sovjetmateriel. Nyare materiel har under de senare åren införskaffas, dock i mindre omfattning, så själva effekten av materielinköpen kan diskuteras, då man i huvudsak har äldre system. Armén får ses som dess främsta vapengren, då ffa. flygvapnet har dels underhållsproblem dels en eftersatt utbildningsnivå.

Ser man till försvarsutgifterna, statistik från SIPRI, så förefaller uppgången i oljepriset tydligt spegla graden av ökade utgifter, mellan 2010 och 2011 fördubblades nästan försvarsutgifterna. I denna budgetökning inryms troligtvis många av de nya materielinköpen som genomförts bl.a. S-300 system från Ryssland. Huruvida man kan bibehålla denna budget med ett sjunkande oljepris, återstår att se.

En sådan stor övning som man nu genomför i Azerbajdzjan är inget annat än en styrkedemonstration, mot vem, kan diskuteras, för i bakgrunden finns konflikten mellan Azerbajdzjan och Armenien. Likväl finns ett rysktintresse i Azerbajdzjan kring dess gas och oljefyndigheter, som även EU har ett intresse av. Dessutom går den enda västliga transitvägen utanför Ryssland, för gas och olja från Asien, via Azerbajdzjan, varpå det är en geostrategisk viktig punkt för främst EU.

I skuggan av konflikten i Ukraina har även Azerbajdzjan kommit att bli en spelbricka för både Väst och Ryssland, då man dels är neutral dels historiskt balanserat mellan Väst och Ryssland. Varpå denna styrkedemonstration även kan vara ett sätt att visa sitt oberoende i regionen mot externa aktörer. En faktor man dock måste ta i beaktande är valet av tidpunkt för övningen, som sammanfaller med tidsrymden för övning Center-2015, samt Rysslands aktivitet i Kaspiska havetinom ramen för den övningen.

Möjligheten finns att man antingen fått kännedom om tidpunkten för den ryska övningsverksamheten eller att man genomfört ett bedömande när den skulle inträffa, varpå man valt att genomföra en egen motövning i samma tidsrymd. I syfte att visa sin suveränitet. Dock blir den tydliga slutsatsen, oaktat orsak, att med en sådan skarp styrkedemonstration, från Azerbajdzjan sida, så har temperaturen rent säkerhetspolitiskt höjts några ”grader” i regionen, vilket kan få följdverkningar vidare in i Europa.

Have a good one! // Jägarchefen

Bloomberg 1(Engelska)

RIA Novosti 1(Ryska)

SIPRI 1 (Engelska)

De kommande två veckorna (V537-38), 07-20SEP2015, kommer bedömt innebära en markant förhöjd övningsaktivitet i Sveriges närområde, då både Unionsskölden-2015 och årets strategiska övning, Center-2015, för de ryska väpnande styrkorna genomförs samtidigt. Övningsaktiviteten kommer vara av karaktären reguljär krigföring, med tyngdpunkt på manöverkrigföring, där både mark-, luft- och sjöstridskrafter ur de ryska väpnande styrkorna kommer övas. Beroende på karaktären av övningsverksamheten kan länder angränsande till Ryssland vidta beredskapshöjande åtgärder, utifrån det nu, negativt rådande säkerhetspolitiska läget.

Rysslands Försvarsminister, Sergej Shoigu, gjorde den 31AUG2015 ett uttalande¹ som tyder på att årets strategiska övningen, Center-2015, för de Ryska Väpnande styrkorna, kommer omfatta, både det västra militärdistriktet (MD V) samt det centrala militärdistriktet (MD C). Enligt Shoigu, så skall förberedelserna för övningen genomförts under perioden 24-29AUG2015.

Något exakt datum, förefaller ej vara publicerat för Center-2015, dock är de inkallade reservisterna, som omfattas av Center-2015, enbart inkallad intill den 20SEP2015.² Ett troligt datum mtp. reservisterna utryckningsdatum blir då att övningen hålls parallellt med ”Unionsskölden-2015” d.v.s. 10-16SEP2015, detta skulle ge fyra (4) dagar för demobilisering av reservisterna, vilket är en rimlig tid mtp. vård o.dyl. av materiel. Likväl stärks denna tes av Shoigus uttalande, avseende MD V deltagande i Center-2015.

Vad som är intressant att notera, är de omfattande logistik förberedelserna som genomförts inför årets strategiska övning. Under perioden 24-29AUG2015 genomfördes broläggningsförberedelser dels för fordon dels för järnväg, förberedelser för fordonsmarscher d.v.s. upprättande av trafikplatser o.dyl, fält förråd, fältflygplatser m.m. har förberetts.³

Vad som är mycket intressant kring logistiken, är att man förefaller ska öva förfarandet med underhållstjänst från de statliga reservlagren, Rosrezerv,⁴ den närmsta svenska jämförelsen hade varit ett utnyttjande av det numera avvecklade svenska civilförsvarets förhandslagringar, i form av olika varor såsom drivmedel, mjöl o.dyl. som fanns intill 1990-talet.

Således finns det i dagsläget bedömt en väl fungerande logistikkedja upprättad för olika former av transporter mellan MD C och MD V och vice versa inför Center-2015. Här skall särskilt beaktas att förbanden inom MD C, ses som Rysslands strategiska reserv,⁵för att kunna förflyttas till andra militärdistrikt (MD), i händelse av en konflikt. Detta skulle kunna innebära att vi kommer få se övning i förstärkningsåtgärder från MD C till MD V.

Intressant att notera är även den civila administrationens deltagande i den strategiska övningen,⁶ detta var något som belystes under 2014 av det Ryska Försvarsministeriumet, som en tydlig utvecklingspunkt.⁷ Något man med denna strategiska övningen förefaller omhänderta, om än på länsnivå, detta tillsammans med utnyttjandet av reservlagren, tyder på att det är en reguljär konflikt mot en annan stat man kommer öva och öva, stora delar av samtliga nivåer i Ryssland, inom ramen för övningen.

Då MD V även kommer omfattas i Center-2015 och det bedömt innebär att Unionsskölden-2015 genomförs som en del i Center-2015, så bör scenariona vara desamma. Övningsscenariot i Unionsskölden är mot en reguljär motståndare, där manöverkrigföring kommer övas.⁸Vad avser mängden övningsdeltagare är det svårt att spekulera i, Unionsskölden skall enligt uppgift uppgå till cirka 8,000 övningsdeltagare.⁹ Men troligtvis kommer dessa två (2) övningar, tillsammans bli en av de större Ryska övningarna hitintills i vårt närområde, utifrån det nu rådande säkerhetspolitiska läget. Då t.ex. Zapad-2013, som var den strategiska övningen 2013, bestod av långt fler övningsdeltagare än de första uppgifterna, så är sannolikheten hög, för att så även blir fallet, med denna övning.

Ser man till fjolårets strategiska övning, Vostok-2014, så inleddes denna med en beredskapskontroll,¹⁰ för att därefter övergå till den strategiska övningen. Motsvarande koncept skedde även under Zapad-2013, då var det inrikesministeriets förband som omfattades av en beredskapskontroll. Då inga egentliga datum förefaller framkommit för Center-2015, så finns möjligheten att även denna års strategiska övning inleds med en beredskapskontroll, för att därefter övergå till den egentliga övningen.

Utöver det självklara att mark- och luftförband skall ingå i övningen, då MD C ej har några marina förband, så är det intressant att notera, den Kaspiska flottiljen, som tillhör det södra militärdistriktet (MD S), även omfattas av Center-2015.¹¹ Östersjömarinen förbereder sig även för en större övning, i närtid – bedömt inom ramen för Unionsskölden-2015, som bl.a. skall omfatta landstigning.¹² Det maritima övningsscenariot förefaller vara likartat för både Östersjömarinen och den Kaspiska flottiljen.

Om förstärkningsåtgärder från MD C till MD V kommer övas, så kan detta bedömt utlösa någon form av motåtgärd antingen av enskilda länder angränsande till Ryssland, likt Litauens beredskapshöjning¹³under den s.k. ”Ryska Adventen”, eller inom NATO som försvarsallians, då det säkerhetspolitiska läget ej har stabiliserats mellan Ryssland och Väst.

Tre generella slutsatser:

Have a good one! // Jägarchefen

DELFI 1(Engelska)

FOI 1(Svenska)

Jamestown Foundation 1(Engelska)

Krasnaya zvezda 1, 2, 3(Ryska)

Minoborony Rossii 1(Ryska)

RIA Novosti 1, 2, 3(Ryska)

RT 1(Engelska)

Tsentral’nyy Voyenno-Morskoy Portal 1(Ryska)

Tv Zvezda 1(Ryska)

En av de saker som förefaller dyka upp titt som tätt, när det gäller kalla krigets historia och spionage i Sverige, är historien om det Sovjetiska företaget MATRECO. Svenska Matreco AB grundades 1963, som bilföretag förefaller Matreco ej varit en framgångssaga, utan låga försäljningssiffror kombinerat med förluster förefaller varit ett stående inslag.¹

Trots det kom företaget, som hade sitt huvudkontor i Bromma, öppna filialer i bl.a. Gävle, Luleå, Göteborg, Malmö, Lund, Storå och Sundsvall, utöver det kom företaget att etablera ett välutbyggt nät av service- och återförsäljarplatser över hela Sverige.²Här slutar troligtvis likheterna med en ordinarie bilfirma, då service- och återförsäljningsplatserna, men även filialerna, i huvudsak var lokaliserad vid militärstrategiskt känsliga områden samt i anslutning till militära installationer såsom krigsflygbaser, krigsförtöjningsplatser, gemensamma ledningsplatser för totalförsvaret, staber m.m.

I en tid när mobiltelefoni ej fanns, så valde Matreco att upprätta radioanläggningar på dels sitt huvudkontor dels ute vid sina filialer, med det uttalade syftet att man på detta sätt skulle hålla kontakt med varandra.³ Dock utnyttjades denna radiotrafik även till att dirigera inhämtningsresurser inom Sverige, i form av den s.k. TIR lastbilsverksamheten men även inhämtningsverksamhet till havs. Radiotrafiken från Matreco kom även att bli ett problem, för både den civila och militära flygtrafiken.⁴

Ser man till den bifogade kartan där de gula prickarna är platser som Matreco hade filialer vid, så sammanfaller de med militärstrategiskt känsliga områden och platser där förband, staber m.m. fanns. Ser man till de blåa och orangea, som är återförsäljnings- och serviceställen, så sammanfaller de i de flesta fall med staber, förband, ledningsplatser, krigsflygbaser m.m. Detta går i nutid att klarlägga då hemligstämpeln släppts kring mycket av dessa geografiska platsers militära installationer, med den omfattande avveckling som skedde under 90- och 2000-talet. De svarta prickarna är platser där militär verksamhet i någon form ej gått att klarlägga, men återförsäljnings- och serviceställen fanns. De svarta ”stråken” är koncentrationsvägar.

Ett annat intressant fenomen man kan se är hur väl service- och återförsäljningsställena som Matreco hade runt om i Sverige, sammanfaller med de koncentrationsvägarna. Dessa vägar var transportleder som skulle utnyttjas för att smidigt kunna förflytta förband inom Sverige, främst i Nord-Sydlig riktning, dels vid en mobilisering dels under krig. Ur ett inhämtningsperspektiv är dessa punkter väl placerade, dels vid ett skymningsläge då mobilisering påbörjats dels vid krig, för att erhålla information om trupprörelser.

Var nu alla hos Matreco involverade i någon form av underrättelseverksamhet? Mycket tveksamt, däremot medgav både filialernas placering samt service- och återförsäljningsställena en god möjlighet till förflyttning över ytan i Sverige, för de som var involverad i underrättelseverksamhet. Man fick s.a.s. ett giltigt skäl att bege sig till områden som var av vikt för totalförsvaret. Därmed möjliggjordes underrättelseverksamhet i olika former.

Men varför en sådan stor satsning på inhämtningsverksamhet utsprid över hela ytan? Mest troligt var det Sveriges placering under det kalla kriget som avgjorde det hela, för att Sovjetunionen och Warszawapakten skulle kunna påverka framförallt Norge, så krävdes en god uppfattning om vilken verksamhet som kunde tänkas pågå inom Sverige. Då Sovjetunionen och Warszawapakten var beroende av att förhindra styrkeöverskeppning från USA till Europa i händelse av en konflikt, krävdes det att Norge till del eller huvuddel var neutraliserat som ett hot, för att de Sovjetiska flott- och flygstyrkorna skulle kunna påverka USA styrkeöverskeppning. Därav krävdes en omfattande inhämtningsverksamhet, samt förberedelser för att kunna övergå till en illegal inhämtningsverksamhet i händelse av en konflikt mellan Sovjetunionen/Warszawapakten och NATO.

Matrecos verksamhet förefaller i samband med Sovjetunionens kollaps, gått samma öde tillmötes, att säkerhetspolisen under huvuddelen av tiden, hade en uppföljning och relativ god uppfattning om vad verksamheten syftade till och försökte påverka den, vittnar den f.d. chefen för det svenska kontraspionaget, Olof Frånstedt, om.⁵Huruvida kontraspionaget hade någon insyn i hur verksamheten hade tänkt bedrivas i händelse av ett skymningsläge, finns det inga offentliga uppgifter om, detta kan vi enbart spekulera kring.

I Finland förefaller en liknande debatt som pågick kring Matreco i Sverige under 1970- och 80-talet nu påbörjats i skuggan av den väpnade konflikten i Ukraina. Elisabeth Braw, har skrivit en lång artikel kring detta, i Foreign Affairs, huruvida det nu finns någon substans i de Ryska köpen av främst sommarstugor, privat inköpta, i anslutning till känsliga militära områden, råder det stor oklarhet kring.⁶

Huvuddelen av dessa sommarstugor, förefaller köpts i Södra Karelen och i gränstrakten till Ryssland. Under 2013 var 89% av alla köpen gjorda av Ryska köpare i det området, jämfört med 46% under 2004. Således en dubblering på nästan tio (10) år, den Ryska ekonomiska expansionen hos främst dess medelklass pågick i huvudsak mellan 2004 intill 2013, varav siffrorna kan förklaras, genom det. Teorierna varierar dock kring de ryska inköpen av dessa sommarstugor i allt från legitima köp, till penningtvättför avslutningsvis dolda militära syften.

En kanske mer intressant historia är den om ett rysk stött turistföretag, i Finland, som inhandlat tomtmark och stugor, i Åbo skärgård, men även utrangerade örlogsfartyg av den finska Marinen.⁷ Företaget har sedan det grundades 2007, ständigt gått i förlust, detta har dock ej hindrat inköp. Totalt sett äger man åtta (8) tomter, med stugor, i Åbo skärgård. Varav tre (3) är placerad längs den större inseglingsrännan till Åbo.⁸

Ser man till Åbo, så är det en för Finland viktig handelshamn, likväl finns det en örlogsbas i Pansio, som ligger vid Åbo,⁹varpå köpet av två (2) utrangerade örlogsfartyg, med bibehållen originalmålning,¹⁰ samt innehavet av tomter längs den större farleden in i Åbo, så kan man lätt få uppfattningen att verksamheten har kopplingar till underrättelseverksamhet, i någon form.

Dock har vi här ett problem, varje sansadunderrättelseorganisation oaktat nation, gör precis som kriminella organisationer, man försöker undvika att spår går att finna till ens egen verksamhet. Varpå man t.ex. utnyttjar skalbolag o.dyl. samt ”målvakter” vid inköp. Att man hade svårigheter under tiden för kalla kriget, jmf. med Matreco, med detta, är förståeligt, då Sovjetunionen och Väst var mer eller mindre avskurna varandra. Dock fr.o.m. Sovjetunionens upplösning intill dags datum bör inte detta varit något problem för Rysk underrättelsetjänst att genomföra dolda inköp och transaktioner, som ej går att spåra åter till Ryssland, svårigheter kan dock ha uppstått nu, utifrån konflikten i Ukraina.

Å andra sidan, sett till försiktigheten som Finland dels intog gentemot Sovjetunionen dels haft gentemot Ryssland, så skulle ett sådant agerande med en mycket svag täckhistoria för inköpen av stugor och mark, mycket väl kunna vara gångbart i Finland, utifrån dess historik. På samma sätt som Matreco och liknande händelser, har bemöts med stor skepsis i Sverige, som går att spåra tillbaka till de s.k. ryska ”sågfilarna” som reste kring i Sverige, i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, så skulle en svag täckhistoria vara gångbar.

Men ytterst handlar underrättelsetjänsters inhämtning och krigsförberedelser om att säkerställa att dels inhämtningen kan genomföras dels att förberedelser och inhämtning ej upptäcks, varpå täckhistorier för verksamheten som ej går att spåra åter till ursprungssändaren oftast är det man eftersträvar. Således, är troligtvis huvuddelen, av den rapporterade verksamheten i Finland, ej någon form av illegal underrättelseverksamheten, ytterst små delar kan vara det och det är i sådant fall ej någon del som massmedia rapporterat om, men majoriteten av verksamheten har troligtvis ingen anknytning till underrättelseinhämtning.

Have a good one! // Jägarchefen

Arbetarbladet 1(Svenska)

Foreign Affairs 1(Engelska)

Ilta Sonomat 1(Finska)

Iltalehti 1(Finska)

Walther Blaadh. Sovjetisk invasion av Sverige. Lettland: Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag, 2015.

Dragan Jovius. Sovjetspionage i Sverige. Avesta: Eric Jannersten Tryckeri AB, 1978.

Olof Frånstedt, Spionjägaren Del 1. Falun: ICA Bokförlag, 2013.

Få saker förefaller, ”kittla” det mänskliga sinnet, så mycket som undervattensverksamhet, något som nyhetsrapportering kring fyndet, av en rysk ubåt från första världskriget, visar på. En intressant nyhet, inom samma ämnesområde, som dök upp lika snabbt som den försvann, var upptäckten, av vad som förefaller vara ett hydrofonsystem utlagt i Finländsk ekonomisk zon som tidningen Helsingin Sanomat (HS) rapporteradeom den 11JUN2015. Upptäckten genomfördes vid prospektering för utläggning av en telekommunikationskabel.

Sveriges innehav av ett fast hydrofonsystem, SOSUS, (System 4), är sedan tidigare känt och klarlagt av bl.a. programmetReportrarna (50:06), men även Mikael Holmströmi sin bok ”Den dolda alliansen” och även kommenteratav Konteramiral (PA) Göran R. Wallén som var militär expert i den senaste statliga utredningen, SOU2001:85 Perspektiv på ubåtsfrågan, rörande ubåtskränkningar av svenskt vatten. Likväl har det förekommit uppgifteratt Finland, samtidigt som Sverige, skall ha erhållit ett liknande system av USA.

Värdet av ett SOSUS system, utlagt i Östersjön, har diskuterats flitigt, då det främst är ett system som utnyttjar”ljudtunnlar” som uppstår i de stora haven, därmed även gör att man kan höra ljud, över stora avstånd. Sovjetiskt spionage gjorde även att, SOSUS systemets, verkningsgrad nedgick kraftigt, vilket kom att föranleda en vidareutvecklingav systemet. Denna vidareutveckling blev sensorkedjor som främst kunde detektera undervattensfarkoster i dess omedelbara närhet, således ett liknande system, men mer avancerat, än det, den svenska marinen hade utlagtvid Mälsten, vid tidpunkten för ubåtsjakten i Hårsfjärden 1982.

Ryssland har haft och innehar givetvis liknande system som det amerikanska SOSUS, 2014, kunde man läsa att hydrofonsystem för detektering av under- och övervattensfarkoster skulle placeras ut i Barentshav, som ett led i den Arktiska strategin. Systemet förefaller vara”MGK-608E”, detta system förefaller vara anpassat för verkan i anslutning till kust, som längst 200 km ut i havet. Sett till Barents hav och Arktis är detta avstånd förståeligt, då störande istäcken blir mer och mer troligt desto längre ut från kust man kommer, vilket kommer försvåra och i vissa fall omöjliggöra inhämtning med hydrofonsystem.

Finlands utnyttjande av system för detektering av undervattensverksamhet, kommenteradessenast under den rapporterade ubåtsjakten (APR2015), där man från finsk sida, klarlade att man vid samtliga djuprännor som en undervattensfarkost kan tänkas utnyttjas, har system för detektering utplacerad. Den finländska undervattenstopografin, begränsar kraftigt undervattensfarkosters möjligheter till förflyttning, vilket möjliggör utplacering av en sådan sensorkedja d.v.s. det rör ej stora områden.

Huruvida det nu är ett hydrofonsystem, för detektering av bl.a. ubåtar man har funnit, har inte framkommit, men en intressant sak som kan noteras är att själva dragningen av kommunikationskabeln, har fått ändras ett antal gånger innan upptäckten gjordes. Utifrån direktiv av den Finska Försvarsmakten, vilket kan berott på deras egna utlagda system. Detta bör begränsa sannolikheten att det är finska sensorsystem som upptäckts.

Legitimiteten i utplacering av sensorsystem i en annan stats ekonomiska zon kan givetvis även diskuteras, havsrättenstipulerar att en annan stat har rätt att lägga ut undervattensledningar/-rör i en annan stats ekonomiska zon, ett sensorsystem är i princip en ledning, om än att man då kanske ”töjer” på skrivelserna. Utplacering av sensorsystem på internationellt vatten eller i en annan stats ekonomiska zon, blir således fullt tillåtet enligt nu gällande internationell rätt. Så i grunden är den nu över två (2) månader gamla nyheten, i sig inget häpnadsväckande, men vad den, återigen, främst visar på, är att Östersjön i sig, inte är ett så ”lugnt” geografiskt område rent säkerhetspolitiskt, som kanske många dels tror dels försöker ge sken av.

Båda parter, Ryssland och NATO, i Östersjön har intresse av att utplacera hydrofonsystem för att följa undervattensrörelser. Ser man till de delgivna punkterna, så är placeringen gynnsam för båda parter. Ryssland som ofta genomför provtursverksamhet med nya ubåtar öster om Gotland, kan tänkas vilja ha kännedom om västliga ubåtars rörelser i området samt om någon västlig ubåt är på väg in i Finska viken. NATO å andra sidan kan tänkas vilja ha kännedom om ryska ubåtsrörelser ut ur den Finska viken, samt i Östersjön.

Återigen är detta i sig inget häpnadsväckande, men lägger man samman bilden med dels förhandslagringav försvarsmateriel i de baltiska staterna dels en ökad rysk militarisering av det västra militärdistriktet – från en redan hög nivå skall sägas, så visar detta fynd av ett hydrofonsystem tillsammans med de övriga delarna på en tydlig militarisering av Östersjöregionen som helhet.

Have a good one! // Jägarchefen

Ryssland befinner sig just nu i en kraftig negativ ekonomisk utveckling som bedömt kommer få inrikespolitiska konsekvenser, troligtvis i form av socioekonomiska spänningar. Detta kommer troligtvis föranleda olika former av åtgärder av de styrande i Ryssland, för att förhindra en kraftigt destabiliserad situation, likt utvecklingen 1992-93 efter Sovjetunionens sönderfall.

I inlägget, trender och utvecklingar, som skrevs som en bedömning kring utvecklingen 2015, tog jag upp Rysslands ekonomiska utveckling och hur en fortsatt negativ utveckling i ekonomin kunde föranleda ytterligare negativa utvecklingar. Dock var situationen då inlägget skrevs svår att tyda, nu finns tydligare tecken på en tydlig negativ utveckling av Rysslands ekonomi, vilket gör att en analys kring detta kan genomföras.

Anders Åslund, Professor i internationell ekonomi, beskrev i Svenska dagbladet, några av de ekonomiska problem som Ryssland befinner sig i, bl.a. har reallönerna i Ryssland har under det första halvåret 2015, sjunkit med 8,5%. Halveringen av oljepriset, har gjort att, Rysslands export minskat med 29%, importen har även minskat med 39%, för att nämna några problem.¹

En avgörande faktor för den Ryska ekonomiska utvecklingen, därmed även dess utveckling i andra riktningar, är således priset på de fossila bränslena.² Ser man till den negativa säkerhetspolitiska utvecklingen som tydligt utvecklade sig under 2014, så har oljepriset under samma tidsperiod haft en snarlik negativ utveckling.³

Bedömare menar nu på att, utvecklingen av oljepriset kan vara inne i en betydligt mer långvarig negativ utveckling, än vad man tidigare antagit.⁴ En långvarig negativ utveckling av oljepriset, kan få, långtgående negativa konsekvenser på den totala utvecklingen i Ryssland, då främst en negativ socioekonomisk utveckling med de effekter en sådan utveckling kan ha.⁵

Den Ryska ekonomen, Vladislav Zhukovsky, gör bedömningen att den Ryska ekonomin just nu befinner sig i ett betydligt sämre tillstånd än vad många tror. Han gör även bedömningen att oljepriset kan sjunka till 25 dollar fatet, likväl att inflationen i Ryssland kan gå upp till 30% och att växelkursen mot dollarn kan komma till 125 rubel för en (1) dollar.⁶ Detta skulle innebära att den ryska ekonomin skulle hamna i ett fritt fall, eller som han uttrycker det ”en perfekt storm” liknande situationen 1992-93.

En begynnande negativ ekonomisk utveckling för de ryska hushållen har även börjat skönjas,⁷ med en tydlig ökning av fattigdom, ökningen förefaller skett i en lavinartad fart, vilket kan jämföras med utvecklingen som skede vid den ekonomiska kraschen 1998 i Ryssland. Likväl förefaller inte den ryska regeringen vidtagit några konkreta åtgärder mot detta, vilket man genomförde vid den ekonomiska kraschen 2008, för att undvika omfattande social utslagning.⁸

En annan indikator på att den ekonomiska utvecklingen har börjat slå mot den ordinarie ryska medborgaren, är att snatteriet har ökat i Ryssland. I sig kanske en trivial indikator kan man tycka, men sett till de varor som toppat statistiken, så förefaller det vara, varor som främst indikerar på att man försöker bibehålla en levnadsstandard, som man ej längre kan upprätthålla.⁹

En annan ekonomisk faktor som visar på att de ryska hushållen har fått en sämre ekonomisk situation är, viljan att genomföra ett bilinköp. Under 2013, uppgav 18-20% av den Ryska befolkningen att de hade planer på detta, under 2014 var siffran nere i 12-14% och för 2015 gör man bedömningen att den nedgått till 8-9%.¹⁰Således så förefaller de ryska medborgarnas köpkraft tydligt nedgå.

Den ekonomiska utvecklingen i Rysslands regioner, närmaste jämförelse är län, har även en mycket negativ utvecklingskurva, 40 av Rysslands 85 regioner har skulder som överstiger 60% av dess inkomster, varav tio (10) stycken av dessa 40, närmar sig 100%. Det statliga stödet till regionerna har även fallit markant, 2012 omfattade det stödet 56 miljarder dollar, 2014 hade stödet sjunkit till 28 miljarder dollar.¹¹

Under det första kvartalet av 2015 har även, 26 regioner skurit ned sin budget för utbildning, 21 regioner har skurit ned budgeten för hälso- och sjukvård samt 16 regioner har skurit ned sin budget för socialbidrag.¹² Således är det främst välfärdssektorerna i Ryssland som man förefaller skära ned budgeten för, något som redan var tydligt under 2014.

Denna ekonomiska utveckling, exemplifieras även bra av Rysslands Premiärminister, Dmitrij Medvedev, som den 22JUL2015 skall ha påtalat att de städer som i huvudsak, enbart har enindustri, som arbetsgivare är i risk för en ekonomisk kollaps. Totalt finns det 319 sådana städer i Ryssland, en kvarleva sedan Sovjettiden, då man upprättade städer kring en industri. Enbart 79 av dessa 319 städer, anses vara ekonomiskt stabila, totalt bor cirka 14 miljoner människor i denna typ av städer i Ryssland.¹³

Intäkterna för den federala budgeten förefaller minska med minst 1,6 biljoner rubel för 2016, enligt bedömningar från slutet av Juni 2015.¹⁴Rysslands Premiärminister, förefaller även vara mycket tydlig med att den federala budgeten kommer vara hårt ansträngd de närmsta åren, samt inga onödiga utgifter får finnas i budgeten, för att situationen skall kunna hanteras, på ett adekvat sätt.¹⁵

Fyra (4) stycken omfall för olika neddragningar av den ryska federala budgeten, förefaller ha tagits fram, för den ryska budgeten intill 2018, dock förefaller inget valts ännu, omfallen är:

Oaktat vilket förslag som väljs så kommer det krävas praktiska åtgärder för minskningarna, för att minska utgifterna har det ryska finansministeriet lagt fram sju (7) stycken praktiska förslag:

Då den ekonomiska krisen främst förefaller slå mot den ordinarie Ryska medborgaren kan det vara intressant att se, hur de ser på, utvecklingen i Ryssland. Levada Center, oberoende opinionsinstitut, genomför fortlöpande undersökningar rörande de ryska medborgarnas attityder i olika frågar. Trots den tydligt negativa ekonomiska utvecklingen i Ryssland och för de ryska medborgarna, så förefaller man fortfarande ha ett högt förtroende för den förda politiken.¹⁸Detta är i sig en väldigt intressant avvikelse, ekonomin pekar tydligt nedåt, men medborgarna, är mer än nöjda, med situation i Ryssland samt dess ledning och hur utvecklingen i landet går.

Dock förefaller de styrande i Ryssland, insett att situationen, går i en tydligt negativ riktning. Enligt olika uppgifter så har de interna stridigheterna tilltagit bland de styrande i Kreml.¹⁹Likväl så förefaller de ledande ryska politikerna vara mycket orolig över utvecklingen som just nu pågår, vilket har uttryckt sig på olika sätt under inledningen av Augusti månad 2015.²⁰

Då den Ryska ekonomin så kraftigt, är avhängt priset på de fossila bränslena, så förefaller något större ekonomiskt uppsving i närtid ej vara troligt för den Ryska ekonomin. Detta kommer troligtvis föranleda ett antal olika möjliga utvecklingslinjer, ingen av de olika utvecklingslinjerna är positiva för varken Ryssland eller dess närområde.

Tre (3) negativa utvecklingslinjer är mer trolig än andra:

Kan då utvecklingen enbart ske i en negativ riktning? Nej givetvis kan utvecklingen även ske i en form av positiv riktning, dock är det nog enbart en stabilisering av Rysslands ekonomi som kan hindra en negativ utveckling. Med stabilisering och positiv riktning, avses här att den negativa utvecklingen av ekonomin bromsas upp, något som just nu ej förefaller troligt.

Inom vilken tidsrymd sker då denna negativa utveckling? Bedömt rör det sig inom de närmsta ett (1) till två (2) åren som vi kommer få se en tydligt destabiliserad intern situation i Ryssland. Det är således inte så att händelseutvecklingen kommer ske över en natt, eller den närmsta veckan, utan en gradvis negativ utveckling, som gradvis kommer ske snabbare och snabbare.

Tre generella slutsatser kring den ekonomiska utvecklingen och vilka konsekvenser dessa kan få:

Have a good one! // Jägarchefen

Bloomberg 1, 2(Engelska)

Interfax 1, 2(Ryska)

Levada Center 1 (Ryska)

Radio Free Europe/Radio Liberty 1(Engelska)

RosBiznesKonsalting 1, 2(Ryska)

Rossiyskoye informatsionnoye agentstvo 1(Ryska)

Stratfor 1(Engelska)

SvD 1(Svenska)

The Moscow Times 1, 2, 3, 4, 5(Engelska)

The New York Times 1(Engelska)

The Washington Post 1(Engelska)