Författararkiv: Sinuhe the Egyptian

Halvsovande blogg

Av olika orsaker kommer denna blogg från och med nu att gå ned i ett än mer halvsovande läge.
Skälen är många.
Ett skäl är att redaktionen har svårt att finna erforderlig tid att skriva om ett ämne som berör och entusiasmerar ganska få läsare.
Ett annat skäl är att redaktionen delvis arbetar med personalfrågor till vardags och det därför kan upplevas som illojalt att inte arbeta för förbättringar i det som brukar kallas ”i linjen”.  
Ett tredje skäl är att bloggen, i annan form, redan finns på Twitter.
Det finns ändå skäl att skriva några ord som sammanfattning av vad bloggen innerst inne vill åstadkomma.
För det första är vi av uppfattningen att riksdag och regering kan faktiskt förbättra t-systemet genom att dels göra det mer intressant att vara anställd som reservofficer eller som GSS/T, dels göra det mer intressant för andra arbetsgivare att anställa t-personal. Bloggen har redovisat handfasta förslag. Vi hoppas att regeringens utredare tar till sig dessa.
För det andra är vi av uppfattningen att informationen på Försvarsmaktens hemsida ibland är av generande låg kvalitet. Detta gäller bland annat rekryteringsinformation och platsannonser.  
För det tredje så känns det inte alltid som att Försvarsmakten inser att det är bråttom att förbättra och säkerställa myndighetens personalförsörjning  i händelse av höjd beredskap eller krig. Ett exempel är att volymen inkallade totalförsvarspliktiga är obegripligt låg jämfört med hur många värnpliktiga som faller ur systemet med hänsyn till tioårsregeln. Krigsplaceringsinstrumentet måste användas mycket mer aggressivt än idag.

För det fjärde så blev ett mål med bloggen att försöka förklara ett komplicerat personalsystem så enkelt och lättfattligt som möjligt. Att som myndighet hantera inte mindre än 12 olika personalgrupper är en utmaning.
Annars har det under flera år varit ett mycket stort nöje att blogga.  
Vi tackar för de stora mängder av kommentarer som har kommit!
När det gick som bäst hade vi tiotusentals unika besökare varje månad, och totala antalet besökare totalt är ”stort”. Statistiken visar också att även andra länder har haft viss spaning på den triste egyptiern. Att hamna på Expressens tio-lista var extra kul!
Vi önskar våra mer uthålliga kollegor (Wiseman, Skipper och många fler) fortsatt framgång och kan faktiskt inte lova att inte återkomma med forntida kraft igen.
Men – nu är det dags att dra sig tillbaka till hyddan vid Nilens strand ett tag. 
GMY
Sinuhe
 

Utbildning, värnplikt med mera

Just nu är det mycket som händer med beröring på Försvarsmaktens personalförsörjning.
För det första har kollegan Wiseman upplåtit plats till Lars Fresker att problematisera om försörjningen med nya yrkesofficerare.
För det andra verkar vårt land plötsligt ha blivit fyllt av värnpliktskramare, där utrikesminister Wallström just nu är den senaste att hurra för ett system där unga kvinnor och män med plikten som grund förväntas ge sin tid (och i värsta fall sitt liv) till staten.
Om vi börjar med försörjningen med yrkesofficerare så har Fresker i stort sett rätt i att det  nuvarande systemet inte riktigt levererar. Problemen finns främst inom officersprogrammet (OP), där ett för litet intag kombineras med en genant stor andel officersaspiranter vilka efter tre års akademiska studier inte ens klarar av att skriva en enkel C-uppsats. 
Beträffande specialistofficersutbildningen (SOU) så ser det lite bättre ut, men även där fylls inte utbildningsplatserna.
För SOU finns det också en anpassad variant, där ett anställt gruppbefäl, soldat eller sjöman efter viss anställningstid kan invärdera sina redan erhållna kunskaper och därigenom genomgå en förkortad variant av utbildningen (minst en termin kortare). Detta kan i de flesta fall även ske med i stort sett bibehållna förmåner enligt ett särskilt regelsystem.
Man bör här känna till att någon motsvarande anpassad variant inte finns för OP – ska denna utbildning resultera i en officersexamen (yrkesexamen) så blir det svårt eller omöjligt att invärdera kunskaper av ”oakademisk” karaktär.
Fresker menar också att anställda gruppbefäl, soldater och sjömän ska kunna medges att genomgå hela OP (tre år) med ”bibehållen lön”. Hej och hå – det blir ett ekonomiskt klipp för individen eftersom det förmånspaket som regleras i officersförordningen är tvingande (140 kr/dag, fri mat, fria resor, fri logi med mera). Individen skulle alltså tjäna betydligt mer under utbildningen än hon eller han gör före eller efter utbildningen.
Men – det kanske ändå trots allt kan vara en god idé att exempelvis öronmärka 10 platser av OP för redan anställda gruppbefäl, soldater och sjömän samt att låta dem erhålla ”dubbla förmåner” under utbildningen. Det som kan trassla till de hela är möjligen att OP är en akademisk utbildning där FHS står för antagningen. Exakt hur detta skulle kunna matchas med att Försvarsmakten fördelar till tio platser vet denna blogg inte riktigt. 
Det finns dock också en annan variant och det är att Försvarsmakten köper tio platser som så kallad uppdragsutbildning. Detta sker redan idag när det gäller särskild officersutbildning av försvarsmeteorologer och -ingenjörer. I dessa fall får individen dock ingen officersexamen, men däremot motsvarande kunskaper. 
Med tanke på de rekryteringsproblem som finns till OP så kan det finnas goda skäl att prova nya verktyg enligt ovan.
Fresker nämner ingenting om reservofficersutbildning. Spaning ger dock tyvärr vid handen att rekryteringen till den nya ettåriga reservofficersutbildningen och det grundutbildningsår som den ska inledas med går uruselt. 
Nästa ämne att behandla i detta lite längre inlägg är det stora intresset för värnplikten (eller egentligen en plikt att genomföra grundutbildning som värnpliktig).
Denna blogg har tidigare varit tveksam till en övertro att värnplikten med ett Alexanderhugg kan lösa Försvarsmaktens rekryteringsproblem. Kritiken har varit baserad på ett oomkullrunkeligt faktum: problemet är inte för få som söker och blir antagna, problemet är brist på utbildningsplatser.
Försvarsmakten har kända problem vad avser rekrytering av både tidvis tjänstgörande personal och hemvärnsmän. Man kan dock inte säga att dessa problem skulle försvinna om plikten användes för att få in unga kvinnor och män till grundutbildning, följd av krigsplacering efter utbildningen. Det finns lik förbannat för få utbildningsplatser! 
Det är också så att många som får frågan om det inte vore trevligt att återinföra plikten att genomgå grundutbildning baserad på plikt inte inser eller fattar att en utbildningsvolym om 4 000 individer av en årsklass på över 100 000 individer rimligen inte kan sägas vara allmän värnplikt.
Det finns också romantiska fantasier om att värnplikten skulle underlätta integration och assimilering av kvinnor och män med sina rötter i andra länder. Detta argument faller dock även det platt till marken med hänsyn till den begränsade utbildningskapaciteten.
Slutligen så har minister Wallström också fantasier om ”civil värnplikt” och ”militär värnplikt”.
Man skulle kunna hoppas att en minister skulle vara bättre påläst. Civilplikt finns redan beskriven i lag (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Det är fullt möjligt för Wallströms regering att fatta beslut om plikt att genomföra grundutbildning som civilpliktig. Då får Wallström dock också berätta vilken myndighet som ska genomföra utbildningen, hur uttagning ska gå till samt vad personalen ska användas till efter genomförd grundutbildning. 
Att med plikt som grund utbilda unga kvinnor och män för att de ska kunna hjälpa ”nyanlända” kan inte sägas vara av sådant nationellt intresse att någon ska kunna tvingas till det. 
Jag ber om ursäkt för detta lite flummiga inlägg, men tycker att båda ämnena kan samsas rätt bra.
Det ska bli intressant att följa Folk- och Försvars konferens. Kanske någon kan tipsa minister Wallström om vad som redan är beslutat i en lag.
GMY
Sinuhe

Gott Nytt År!

Ett riktigt Gott Nytt År önskar Sinuhe med redaktionskommitté till alla försvarsbloggare och försvarsintresserade!
Ett intressant år ligger framför oss:
  • Militär grundutbildning införs, vilken ersätter nuvarande GMU och KMU.
  • Personalförsörjningsutredning nummer tre ska lägga fram sitt betänkande, vilket kan tänkas modifiera och utveckla nyttjandet av plikten.

Det finns mycket att göra – men första ska det drickas champagne och ätas hummer!

GMY

Sinuhe

Artikeln i Svenska Dagbladet

Dagens nummer av SvD har följande artikel som berör Försvarsmaktens personalförsörjning:

http://www.svd.se/forsvaret-saknar-tusentals-soldater

Artikeln innebär i sak inget nytt – möjligen förutom det faktum att den också pekar på att det ”fattas” yrkes- och reservofficerare.
Om vi börjar med tidvis tjänstgörande anställda gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS/T) är det ingen hemlighet att införandet går trögt och att de mål som senast sattes upp i budgetunderlaget inte kommer att nås. Det är också så att en väsentlig del av de GSS/T som finns är före detta värnpliktiga, medan inflödet från GMU varit förhållandevis litet. Det hela har möjligen också accentuerats av att HKV valt att medvetet minska några kullar av GMU.
Hur den nu arbetande utredningen kan komma att påverka detta har jag ingen insyn i. Man kan dock på rimliga grunder anta att det kommer att införas ett pliktinslag även för militär grundutbildning – kanske någonting som baseras på att när man gjort rekryttestet så kan man inte undvika att genomgå utbildningen. Alternativt kan man tänka sig att pliktinslaget infaller tidigare eller senare. Att införa en obligatorisk mönstringsplikt för alla håller jag som uteslutet – Rekryteringsmyndigheten har inte kapacitet.

Försvarsmakten sägs dessutom ha kapacitetsproblem om man vill öka utbildningen till 7-8 000/år. 
Denna blogg har tidigare torgfört att det finns oanvända verktyg för att öka själva attraktiviteten runt en anställning som tidvis tjänstgörande i Försvarsmakten. Det som vi pekade på var bland annat lägre statlig skatt för den enskilde samt även lägre arbetsgivaravgift för hennes eller hans huvudarbetsgivare. Man kan också överväga incitament i form av en förmånlig statlig tjänstepension. Allt går om viljan finns och statsmakterna anser att detta är viktigt. Att konstruera ett system är inte raketforskning. Av de verktyg som denna blogg skissat finns idag inga på plats.
Artikeln nämner också att det saknas reservofficerare. Med tanke på att ingen generell grundläggande utbildning för denna personalgrupp funnits i över tio år är bristerna inte överraskande. Rent konkret torde bristerna finnas bland tidvis tjänstgörande specialistofficerare, där behovet är stort och produktionen hitintills varit mycket begränsad. Här måste Försvarsmakten tänka i helt nya banor utifrån de tänkta målgruppernas drivkrafter.
Slutligen så fattas det också yrkesofficerare. Rent konkret är det främst officersprogrammet vid Försvarshögskolan som har mycket svårt att fylla platserna. Här har denna blogg inga konkreta förslag till förbättringar – det enda skulle i så fall vara att kanske överväga om alla kontinuerligt tjänstgörande officerare behöver genomgå officersprogrammet. Kan det inte finnas några arbetsområden där kravet på akademiskt synsätt i början av karriären kan undvaras? Det är ju faktiskt så att det finns möjligheter även för en lite äldre yrkesofficer att erhålla 180 högskolepoäng och ta en akademisk examen.
Jag vill slutligen passa på att önska alla läsare en God Jul och ett riktigt Gott Nytt År! Bloggredaktionen har tidvis övervägt att sluta blogga, men stapplar vidare i vårt smala spår.
GMY
Sinuhe

Pensionsålder för yrkesofficerare

Yrkesofficerare (YO) har en unik möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder. Denna omständighet tänkte jag beröra lite i detta inlägg.

PA 16 kan innebära att lite yngre YO kommer att tvingas arbeta lika länge som andra som är födda efter 1988. Officersförbundet har i sitt nyhetsbrev anmält att de inte är nöjda med detta utan vill ha lägre pensionsålder för alla sina medlemmar (om de är YO).

Den underliggande frågan är varför just anställningen som YO ska generera denna möjlighet? 
En hjärtkirurg har ingen särskild pensionsålder. Många andra hårt arbetande yrkesgrupper får knoga på till 65.

En mer rimlig ansats skulle vara att antalet internationella militära insatser ger en sänkning av pensionsåldern, för alla statligt anställda.

På min arbetsplats ser jag dagligen en stor mängd med YO som inte har deltagit i en enda internationell militär insats, men som ändå snart kan dra sig tillbaka. Deras kolleger är civilanställda med i många fall massor av internationella militära insatser i bagaget, men ingen sänkt pensionsålder som belöning för detta.
Det kan dock vara så att den lägre pensionsåldern inte är kopplad till deltagande i internationella militära insatser utan till att parterna i ett avtal kommit överens om det, kanske baserat på en förmodad återhållsamhet i framtida löneanspråk. Mot detta talar dock parallelliteten mellan lönesättning av O-respektive C-befattningar. Om O-befattningar har lite lägre lönenivåer på grund av kopplingen till lägre pensionsålder så slår ju detta direkt mot en mängd civilanställda. C- och O-befattningar har ju parallella lönenivåer om befattningen finns på samma nivå.
Jag släpper diskussionen nu och ser fram emot kreativa kommentarer!
GMY
Sinuhe
 

Försvarsmaktens platsannonser

Detta är sista gången jag skriver något om Försvarsmaktens platsannonser.

Efter att i helgen ha suttit och läst om bland annat ”Livbataljon” (obestämd form singularis) i stället för ”Livbataljonen” (bestämd form singularis), ”tidvis anställda”, ”tillfälligt anställda”, ”heltidsanställda”, ”GSS/T-avtalet” samt sett den genomgående avsaknaden av beslutade befattningsnivåer med mera så ger jag upp. En myndighet måste själv se till att dess platsannonser håller en språkligt och innehållsmässig god nivå. Så är absolut inte fallet idag. Det trista är att ingen verkar bry sig. Ingen har väl ansvaret.

Denna blogg har alltså viktigare saker att ägna tiden åt.

Fortsättning följer snart – om andra ämnen.

GMY

Sinuhe

Använd t-personalen!

Försvarsmakten har en unik resurs i sin tidvis tjänstgörande personal (t-personalen): RO och GSS/T. Det är faktiskt så att ingen annan arbetsgivare har ett liknande system.
Tyvärr brister det avsevärt i användningen av denna unika resurs. Man kan utan vidare säga att reservofficerarna inte behandlats bra de senaste tio till femton åren, även om viss förbättring kan skönjas.
Det här inlägget ska dock handla om att Försvarsmakten som arbetsgivare behöver kasta bort skygglapparna  och inte konsekvent glömma alla dem som inte syns på sin arbetsplats varje dag. T-personalen är en unik resurs som arbetsgivaren också ska se som en resurs och inte som en belastning.
Ett bra exempel är den nu rådande situationen med väldiga migrantströmmar till vårt land. Migrationsverket går på knäna och har bett Försvarsmakten att ställa upp med personal (som inte ska syssla med myndighetsutövning utan med administration och logistik).
Försvarsmakten har också ställt upp med personal så tillvida att viss k-personal tillfälligt stödjer Migrationsverket.
Men varför tänkte inte Försvarsmakten utanför boxen och frågade sin t-personal? Av över 6 000 reservofficerare finns det säkert några som kan tänka sig att stödja statens mottagande av de stora volymer av människor som nu nu kommer till vårt land. Det totala antalet anställda för t-tjänstgöring nu är närmare 10 000 kvinnor och män – varför inte överväga att åtminstone fråga dem?
Genom att konsekvent missa de möjligheter som t-systemet kan ge så gör Försvarsmakten ett mindre bra arbete med att på ett klokt och kostnadseffektivt sätt använda personalens kompetens.
GMY
Sinuhe
 

Tjänstepension för reservofficerare

Det har sedan 2003 funnits ett undantag för reservofficerare i det avtal som reglerar tjänstepension (PA 03). Enligt undantaget har reservofficerare när de tjänstgjort i sin tillsvidareanställning inte erhållit avsättningar till tjänstepension (men däremot till vanlig statlig pension). Vid en tillkommande tidsbegränsad anställning (”RO i GRO”) har undantaget dock inte tillämpats.
Det nu gällande kollektivavtalet har omhändertagit detta genom att ge dessa reservofficerare ett bruttolönetillägg om 13 % – pengar som det är tänkt att den enskilde reservofficeren själv ska förvalta på ett klokt sätt inför kommande pension.
Denna särlösning är dock snart ett minne blott, eftersom PA 03 snart ersätts av PA 16, där det tydligt anges att reservofficerare som tjänstgör i sin tillsvidareanställning ska erhålla avsättning till statlig tjänstepension.
PA 16 finns här: http://www.arbetsgivarverket.se/avtal–skrifter/avtal/pa-16-pensionsavtal/
Detta är goda nyheter eftersom det bidrar till att ”normalisera” reservofficerares tjänstgöring i sin krigsbefattning. Det innebär också att behovet av kollektivavtal för denna personalgrupp sannolikt kommer att upphöra.
PA 16 träder i kraft 2016-01-01.
GMY
Sinuhe

Kommunikationsförslag

Som en motsats till det förra lite negativa inlägget följer här ett förslag som jag hoppas ska tas emot positivt.
Saken är den att Försvarsmaktens fokus sakta men säkert glider mer mot behålla-perspektivet och lite mindre på ren rekrytering. Det är också så att ett avancerat CRM-system håller på att sjösättas. Avsikten är att få ett modernt systemstöd för att underlätta och systematisera kontakten med bland annat sökande till militär grundutbildning. Jag har inga djupare kunskaper om CRM-systemet men tror att det faktiskt kan bli riktigt bra. Det finns också en helt ny avdelning på FM HRC (Relation & Kommunikation) som bland annat ska ”ratta” utvecklingen och implementeringen av CRM-systemet.
I myndighetens  kommunikativa portfölj finns dock redan idag ett instrument, som enligt denna blogg kan användas mer offensivt. Det instrument jag talar om är Försvarets Forum.

En GSS, CVAT, YO eller RO som avslutar sin anställning i Försvarsmakten tappar omedelbart också Försvarets Forum. Jag har hört en mängd vittnesmål om hur abrupt detta upplevs – efter kanske 40 år i Försvarsmakten så klipps relationen över en dag. Det är ju också så att det införda veteranbegreppet i sig egentligen betyder att man även efter anställningen på något sätt räknas in i försvarsmaktsfamiljen – om än utan giltig anställning. 
Denna bloggs enkla förslag är att Försvarsmakten bör ändra regelverket rörande tilldelning av Försvarets Forum.  
Låt exempelvis tilldelningen fortsätta i två år efter det att anställningen avslutats. 
En sådan åtgärd skulle med stor sannolikhet öka personalflödet tillbaka till Försvarsmakten – det är ju lättare att ”flöda tillbaka” om man har en bättre kunskap om Försvarsmakten. 

Förslaget omfattar också de som direktrekryterats för att tjänstgöra i en internationell militär insats. Dessa arbetstagare har ju under sin anställning möjligen (?) haft tilldelning av tidningen, men efter anställningens upphörande klipps banden. Detta är faktiskt individer som själva valt en tidsbegränsad anställning och vars relation med Försvarsmakten borde vara värd att vårda bättre än idag.

Slutligen så talas det numera mycket om Försvarsmaktens behov av ambassadörer. Det är faktiskt lättare att vara ambassadör om man har någorlunda aktuella kunskaper om det ämne som man ska vara ambassadör för.

GMY

Sinuhe

En riktigt rörig kampanj

I dagarna har Försvarsmakten startat sin ”officerskampanj”. 
Behovet att kraftigt öka inflödet av nya yrkes- och reservofficerare är stort och det finns en god grund för kampanjen.
Det som denna blogg är mycket kritisk till är själva utformningen, där uppenbarligen utformning och ordval påverkats av reklam- och strategiexperter, utan insikt i vad som Försvarsmakten egentligen söker samt vilka olika yrken det finns.
Kampanjen ligger här:  http://jobb.forsvarsmakten.se/
Min grundläggande kritik är att FM HRC tydligen har uppfunnit ett eget författningsstöd och indelat ”officerare” i ”officerare”, ”specialistofficerare” och ”reservofficerare”. Av dessa tre kategorier är det dock endast reservofficerare som är en reell personalgrupp, beskriven i förordning (1996:927) med bestämmelser för Försvarsmaktens personal.  

Det det som det står i kampanjen är egentligen följande.

”Kom till oss och bli ett äpple. Det finns tre sorts äpplen hos oss – äpplen, bananer och päron. En banan är alltså också ett äpple, bananen likaså. Ett äpple är också ett äpple. Men ett äpple är ingen banan utan ett äpple. Detsamma gäller för päron, de är inte heller äpplen. Men de är också äpplen.”

En snabb spaning i den egyptiska bekantskapskretsen visar tydligt att temat för kampanjen är helt obegripligt för individer som inte känner till Försvarsmaktens system för tillsvidareanställda befäl.

Fakta: det är helt felaktigt att beskriva Försvarsmaktens tillsvidareanställda befäl som ”officerare, specialistofficerare och reservofficerare”. En reservofficer kan vara verksam i både officersrollen och i rollen som specialistofficer. En yrkesofficer likaså. Den författningsreglerade personalgruppen yrkesofficerare är för övrigt inte ens omnämnd i denna kampanj. Däremot finns det ett underliggande ”k-perspektiv” på hela kampanjen.

Hur skulle man skrivit i stället?

En god utgångspunkt är att utgå från de båda författningsreglerade personalgrupperna yrkesofficerare och reservofficerare. Då har man startat rätt. Den ena personalgruppen går till jobbet i Försvarsmakten varje dag, medan den andra går till jobbet hos en annan arbetsgivare varje dag men också jobbar i Försvarsmakten ibland/tidvis/periodvis. En annan god utgångspunkt är att inte samtidigt använda begreppet officer som 1) samlingsbegrepp för yrkes- och reservofficerare och 2) beskrivning av en distinkt befälsroll som går att hänföra till två helt olika personalgrupper.

Det man sedan borde gjort borde varit att beskriva de olika befälsroller som officerare och specialistofficerare jobbar inom, med utgångspunkt från till exempel utbildning, ansvar, befattningar etc. 
Båda befälsrollerna återfinns i båda personalgrupperna.

I fallet med yrkesofficerare är utbildningarna olika (OP respektive SOU) medan det för reservofficerare endast kommer att vara mindre skillnader i utbildningen mot de båda rollerna när den nya generella reservofficersutbildningen (ROU) finns på plats.

Denna bloggs sammanfattning är att kampanjen sannolikt inte kommer att generera alla de unga kvinnor och män som behövs för att påbörja utbildning mot anställning som yrkes- eller reservofficer. Vår uppfattning är också att kampanjens obegripliga upplägg kommer att bidra till att utbildningsplatserna vid OP, SOU och ROU inte kommer att fyllas med kvalificerade och motiverade unga kvinnor och män.

Synd. Vi behöver dem.

GMY

Sinuhe




Förslag om utvidgad plikt

Regeringen fattade under 2014 beslut om att en viktig del av värnplikten skulle återaktiveras, nämligen plikten att fullgöra repetitionsutbildning. Frukten av detta beslut kommer att kunna ses under vecka 47-51, då cirka 425 krigsplacerade totalförsvarspliktiga kommer att fullgöra repetitionsutbildning.
Denna bloggs uppfattning är dock att beslutet borde vässas, så att plikten skulle ligga till grund för deltagande i repetitionsutbildning även för k-personal och t-personal. Det är svårt att se någon logik i att just för krigsplacerade totalförsvarspliktiga riskerar individen att hämtas av polisen och/eller lagföras om denne inte dyker upp, medan däremot all annan krigsplacerad personal i stort sett kan hitta på vilka ursäkter som helst för att slippa.
Om det nu är så att alla krigsförband ska vara övade senast år 2020 så bör rimligen alltså allt deltagande i repetitionsutbildning ske med plikten som grund för all personal.
Spaning ger vid handen att en sådan utvidgad plikt diskuterades innan regeringens beslut, men statsråden valde till slut att vara snälla. Nu är det allvar – gör om och gör rätt!
GMY
Sinuhe 

Uppdatering 1: Jag är medveten om att lagstiftningen måste ändras om detta inläggs tes ska kunna genomföras. Yrkesofficerare, reservofficerare samt anställda gruppbefäl, soldater och sjömän är med dagens författningsstöd inte totalförsvarspliktiga, utan krigsplaceras med sin anställning som grund.

Utlåsning

Detta blogginlägg handlar om Försvarsmaktens totala oförmåga och ointresse att ge t-personalen (reservofficerare samt tidvis tjänstgörande anställda gruppbefäl, soldater och sjömän) ”sjysta villkor” avseende information om myndighetens verksamhet.
Försvarsmakten har ett intranät som heter emilia. Ett intranät är till för anställda ska kunna ta del av information som rör dem. Emilia är öppet för alla som har tillgång till en FM AP (Försvarsmaktens arbetsplats) och kan logga in med ett TEID-kort (ett kort i kreditkortsformat som anger vem man är). T-personal har regelmässigt inget TEID-kort och kan därför inte heller använda en FM AP när man är inne och tjänstgör. Detta innebär bland annat att t-personal, inte ens när man tjänstgör, kan utföra följande i system PRIO:
  • Registrera arbetstid
  • Beställa resor
  • Lägga in kvalifikationer
Dessa viktiga åtgärder måste i stället göras av någon annan.
Åtkomst till emilia är alltså villkorad av en FM AP och ett TEID-kort. T-personal kan således aldrig, vare sig man är i tjänst eller inte, komma åt arbetsgivarens centrala portal för information till anställda. Samma förhållande gäller bland annat för hemvärnsmän, avtalspersonal och personal som är direktrekryterad för att tjänstgöra i en internationell militär insats. 
Denna blogg anser att detta förhållande är helt oursäktligt.
I den moderna världen kan man logga in på sin internetbank genom en applikation i sin smartphone genom en PIN-kod. Man kan också logga in på samma bank genom att använda Bank-ID. Hur tusan kan det vara så svårt att skapa samma möjlighet för alla de kvinnor och män som har ett engagemang i Försvarsmakten men inte går till sin arbetsplats varje dag?  
Till saken hör också att det finns inget sekretessbelagt på emilia. Däremot finns det en hel del information som kan vara bra att komma åt, exempelvis följande:
  • Blanketter
  • Viktiga bestämmelser (uniformsbestämmelser, FM PersI etc.)  
Orsaken till ovanstående lär vara den militära underrättelse- och säkerhetstjänstens rigida hållning rörande IT-säkerhet.
Ur ett arbetstagarperspektiv är detta dock inte acceptabelt. T-personal ska ha tjänstekort, uniform hemma samt tillgång till arbetsgivarens intranät för anställda. Detsamma borde gälla för all annan personal som är krigsplacerad och alltså förväntas att riskera liv och hälsa i händelse av ”krig och örlog”.
Ovanstående problematik måste lösas snarast. Helst nu.
GMY
Sinuhe

Ny personalförsörjningsutredning och nytt t-system?

Regeringen har nu utsett Annika Nordgren Christensen till att leda den senaste utredningen om Försvarsmaktens personalförsörjning. Enligt min mening är detta ett mycket bra val, av flera skäl.

Regeringens utredningsdirektiv (vilka jag läst) är sannolikt skrivna delvis tillsammans med utredaren. Jag har svårt att tro att Annika skulle åta sig ett utredningsuppdrag som detta utan att ha ett rimligt utrymme att lyfta på alla stenar. Det finns jobb att göra.

Denna blogg är dock ingen påhejare av en återinförd plikt att genomgå militär grundutbildning. Jag vet att politiker och höga generaler har en ”våt dröm” att förena de svenska, danska och norska systemen, dvs. skapa ett system med ett flertal olika anställnings- och associationsformer, där plikten att genomgå militär grundutbildning så att säga ska vara den slutliga garanten för att årsklasserna blir fyllda.
Här i hyddan vid Nilens strand är nog åsikten mer att man först bör överväga att markant öka attraktionskraften i t-systemet. Plikt ska användas för att säkerställa att redan utbildad personal kan krigsplaceras och övas, men inte för att generera ett inflöde.
Så – vad saknas i t-systemet? 
För det första så är systemet grymt osynligt. Förutom på Försvarsmaktens hemsida så har jag inte sett några kampanjer över tiden för att tydliggöra t-systemet, med reservofficerare och tidvis tjänstgörande anställda gruppbefäl, soldater och sjömän. De flesta kampanjer har haft ett tydligt eller outtalat k-fokus. Om regeringens företrädare uttalar sig om t-systemet är det oftast med rynkad panna och bekymrad uppsyn.
För det andra måste man överväga att mycket mer kraftfullt använda ekonomiska verktyg för att locka och belöna t-personalen. I förra inlägget hade jag lite idéer om reducerad skatt, reducerad eller borttagen arbetsgivaravgift, fördelaktiga pensionsvillkor etc. Till detta finns det ytterligare ett tänkbart verktyg, nämligen skattefria befattningspengar av samma typ som hemvärnet har för hemvärnsmän. 
Till saken hör att idag används inga av dessa verktyg, däremot så riskerar t-personalen att få ett skattepliktigt förmånsvärde vid logementsboende (!). 
För det tredje så är det så att problemet med t-personal egentligen inte är att de slutar i förtid – problemen är snarare följande.
  • Ungdomarna har får liten kunskap om systemet och är därför inte benägna att gå in i en anställning för t-tjänstgöring.  Inflödet av rekryter är för litet med nuvarande verktygslåda.
  • Alltför många tidvis tjänstgörande anställda gruppbefäl, soldater och sjömän går över till kontinuerlig tjänstgöring, vilket i princip balanserar det flöde som går åt andra hållet. 
  • Ett klokt användande av ekonomiska verktyg bör åtminstone kunna minska flödet ut ut t-systemet. Det är också värt att notera att rörande reservofficerare har det aldrig varit något stort flöde till yrkesofficersanställningar.
Uppenbarligen blir man reservofficer just för att man bli reservofficer och inte för att man inte kunde bli yrkesofficer. Så måste det bli också för tidvis tjänstgörande anställda gruppbefäl, soldater och sjömän. 

Jag vill slutligen skriva några ord om vad som egentligen är Akilleshälen i hela personalförsörjningen – nämligen utbildningskapaciteten.

Om Försvarsmakten kan öka den nuvarande utbildningskapaciteten på cirka 3 500 rekryter/år till det dubbla så kommer krigsorganisationen att fyllas med ny personal mycket snabbare. Det finns dock många domedagsprofeter som menar att kapaciteten inte tillåter sådana volymer. En del av begränsningen är att det saknas personal.

För mig och många andra låter detta fullständigt orimligt! Skulle inte 9 000 yrkesofficerare samt 5 500 kontinuerligt tjänstgörande anställda gruppbefäl, soldater och sjömän tillsammans kunna utbilda 7 000 rekryter? Teoretiskt finns det alltså 2 personer gripbara per rekryt. Många dock med fel kompetens och dålig vilja kanske.

Men – nu är det på riktigt. Försvarsmakten primära uppgifter några år framåt bör vara två: grundutbildning och repetitionsutbildning. Allt annat bör vara underställd dessa två huvuduppgifter.

Ett exempel på när det blir helt fel är att i år ska det repetitionsutbildas cirka 425 värnpliktiga. Nästa år planeras dock en mycket ”stor höjning” – till 6-700. Detta är fullständigt oacceptabelt i en situation när det finns över 7 000 krigsplacerade värnpliktiga, vilka  alltså ALLA ska vara övade senast år 2020.

Det här duger inte. Vår nye ÖB, regeringen och Annika har ett grannlaga jobb framför sig.
GMY
Sinuhe






 

Värnplikten och annat

Jag vill inleda med att be om ursäkt för att sommarledigheten blev lite längre än beräknat. 

Jag (och de andra som jobbar med bloggen) har dock kommit fram till att det är svårt att skriva nya inlägg varannan vecka om det ska bli kvalitet av dem. Vi har därför kommit fram till att tills vidare minska tiden på bloggen och i stället vara mer aktiva på Twitter (där vi också heter Sinuhessamtal). Så i den mån vi har kvar några läsare så blir det alltså färre inlägg här, som det ser ut som nu.

Men första några ord om värnplikten och den personalförsörjningsutredning som regeringen vill starta.

Inom HKV så pratar alla redan som om en återinförd värnplikt redan var införd, och med detta kliv bakåt så löses alla problem.

Men – så är det inte.

Jag antar att det som utredningen ska komma med förslag om är en återinförd plikt att genomföra grundutbildning. Plikten att genomföra repetitionsutbildning är ju redan återinförd.

Vilka problem har man då tänkt ska lösas med en pliktbaserad grundutbildning?

Faktum är att ju att Försvarsmakten inte har generella problem att rekrytera GSS/K.  Däremot finns det tydliga problem att rekrytera GSS/T. Men – det som många glömmer bort är att det egentliga problemet att Försvarsmakten har en alldeles för låg grundutbildningskapacitet, där taket verkar ligga på runt 3 500 rekryter per år. Det innebär att om man drömmer om att plikta in 110 000 unga kvinnor och män varje år så har man inte riktigt kontakt med verkligheten.

Jag har svårt att förstå logiken att plikta in 3 500 rekryter varje år när Försvarsmakten ändå kan rekrytera dem på frivillig bas.

I alla händelser så kan en återinförd grundutbildningsplikt inte få genomslag förrän runt år 2020. Innan dess ska den nya militära grundutbildningen startas och utvärderas.  

Om problemet är GSS/T har denna blogg tidigare kommit med praktiska och enkla förslag för att stödja systemet med tidvis tjänstgörande personal. Jag hoppas att utredningen läser denna blogg…;)

När en GSS/K eller GSS/T väljer att avsluta sin anställning kan hon eller han skrivas in för värnplikt och alltså vara krigsplacerad som totalförsvarspliktig även fortsättningsvis. Det är alltså så att krigsplaceringen av anställd personal bygger på anställningen och inte på totalförsvarsplikten. Min magkänsla är att inskrivning för värnplikt och krigsplacering fungerar ganska bra men att alla förbandschefer inte riktigt tagit tag i denna fråga. Rekryteringsmyndighetens kapacitet är inget problem utan de krigsplacerar raskt bara de får korrekt information.

En annan men relaterad fråga är hur Försvarsmakten på ett konstruktivt och samordnat sätt tänker rekrytera de totalförsvarspliktiga som ska genomföra repetitionsutbildning i höst till anställning som GSS/T. Av cirka 400 individer så borde rimligen minst 100 stycken kunna anställas, om information och hantering sker på ett bra sätt. Tyvärr har jag inte sett några sådana tecken i skyn än.

Vi ser fram emot en intressant ”försvarshöst”!

GMY

Sinuhe

Almedalen med mera

De rapporter jag tagit del av rörande Almedalen ger vid handen att Försvarsmakten lyckats tämligen väl med sina frågor och de seminarier man deltog i. Trenden verkar dock vara att allmänhetens fokus på Almedalen minskar – även om detta just i år kanske beror på att det var valår förra året och att en jämförelse därför inte blir helt rättvis.

HMS Karlskrona var utbytt mot HMS Belos – detta var enligt uppgift en klar förbättring eftersom HMS Belos erbjuder bättre lokaler för olika möten. Högre är hon också!

Nu tar denna blogg sommarledigt, om inget särskilt händer. Vi som jobbar med bloggen önskar alla läsare en riktigt trevlig sommar och hoppas på en intensiv och framåtriktad försvarsdebatt i höst – i vårt fall med inriktning på personalförsörjning.

Innan dess är det dock att peka på ett beslut som enligt många jag pratat med var felaktigt – nämligen informationsstabens ”ukas” att Försvarsmaktens personal inte skulle bära uniform under Almedalen.

Enligt min mening så är det viktigt att arbeta utifrån sina komparativa fördelar, dvs. nyttja verktyg som andra saknar. I Almedalen hade Försvarsmakten två potentiella verktyg för att synas i vimlet: HMS Belos och bärande av uniform. Det ena spelkortet användes, det andra var nästintill förbjudet.

Försvarsmaktens författningsstöd är entydigt (förordning (1996:927) med bestämmelser för Försvarsmaktens personal) – militär personal ska bära uniform i tjänsten. Vad jag vet kan inte informationsstaben ensidigt upphäva regeringens förordningar.

Om Försvarsmaktens personal var i tjänst i Almedalen är det alltså självklart att uniform ska bäras. Det är grundregeln. Gör om och gör rätt!

Trevlig sommar önskas från hyddan vid Nilens strand – i höst tar vi nya tag!

GMY

Sinuhe 

T-system 2.0

Det finns anledning att fundera i nya banor för att få riktig fart på t-systemet.

Denna blogg har ju tidigare redovisat att en övergång till att plikta in unga män och kvinnor till grundutbildning för att sedan krigsplacera dem inte kommer att ge resultat förrän runt år 2020. Det duger inte.

Vilka verktyg kan man alltså tänka sig att använda? Jag tror att det nu är dags att börja använda den ”ekonomiska verktygslådan” mer offensivt än vad som diskuterats tidigare.

Mitt förslag nedan ska ses som ett komplement till en bättre och intressantare verksamhet; för t-personalen innebärande bra övningar med mera.

Det jag funderar över är ett system som skapar ekonomiskt mervärde för både t-personalen och deras andra arbetsgivare – de senare är inte minst viktiga. Förslaget från hyddan vid Nilens strand är följande.


  1. Inför ett skatteavdrag för t-personalen så att det blir mer pengar kvar i plånboken så länge man är krigsplacerad. Exakt utformning av ett sådant system kan man fundera över – extra grundavdrag kan vara en modell och är förmodligen den enklaste. Ett extra grundavdrag blir vad jag förstår också neutralt oberoende av vilken inkomst man har. All t-personal belönas alltså lika, oavsett civil lön. Grundavdraget bör vara substantiellt – låt oss säga 10 000 kr i månaden, vilka alltså blir skattefria. Enligt min åsikt är detta en bättre modell än att införa ett premiesystem. Premier har ju tyvärr en tråkig förmåga att försvinna i skatt.
  2. Inför en reducerad arbetsgivaravgift för t-personal så länge man är krigsplacerad. Den allmänna löneavgiften är för närvarande 10,15 %, av en total arbetsgivaravgift på 31,42 %. Ta bort den allmänna löneavgiften för krigsplacerad t-personal helt. Med förslaget reduceras alltså arbetsgivaravgiften med cirka en tredjedel, under förutsättning att individen är krigsplacerad. T-personalen blir mer intressant att anställa. Ett utrerat alternativ kan vara att ta bort arbetsgivaravgiften helt.
  3. Utöver ovanstående kan man också överväga att arbeta med pensionsinstrumentet, med extra statlig tjänstepension om man är krigsplacerad som reservofficer eller anställt gruppbefäl, soldat eller sjöman.
Ovanstående förslag kan verka vara extraordinära, men Sverige står också inför en extraordinär situation där en snabb tillväxt med t-personal är den största enskilda utmaningen vad gäller personalförsörjning.

Vad tycker bloggens läsare? Vansinne eller lite nya tankar? Hur påverkas hemvärnet? Hur ska man få en balanserad men accelererad tillväxt?

GMY

Sinuhe

Nytt tjänstegradssystem

Det har sedan en tid pågått ett arbete som syftar till en ny tjänstegradsstruktur. Det handlar i sak om att förändra hela OR-systemet.

De förslag jag sett innebär bland annat följande.

Det införs en soldat- och sjömanskarriär, innebärande att nuvarande indelning motsvarande OR 1-3 (menig, menig 1:a klass och vicekorpral) utsträcks till att även infatta befattningsnivån OR 4. Det finns olika idéer om hur tjänstegraderna ska benämnas, men ett intressant förslag är att en soldat eller sjöman i befattningsnivån OR 4 ska benämnas specialist. Förslaget innebär alltså att det ska gå att göra en tydligare karriär utan att hamna bland gruppbefälen. Eftersom lönenivåerna ska vara relaterade till befattningsnivån innebär det att en soldat eller sjöman placerad i befattningsnivån OR 4 bör få lön motsvarande en korpral enligt dagens system. De nuvarande årstecknen försvinner och ersätts med fyra riktiga tjänstegrader.

Dagens gruppbefäl (korpraler och sergeanter i befattningsnivåerna OR 4-5) ändras rätt rejält. Den urgamla tjänstegraden furir återkommer och ska i grunden motsvara dagens sergeanter. Därutöver införs också den gamla tjänstegraden överfurir (också i befattningsnivå OR 5) för att kunna premiera gruppbefäl med lång anställning och/eller särskilda kvalifikationer. Det finns också lösa tankar om att lägga till ytterligare en tjänstegrad ovanför överfuriren – de gamla benämningarna rustmästare respektive flaggfurir har nämnts, fortfarande motsvarande befattningsnivå OR 5.

Dagens specialistofficerare i befattningsnivå OR 6 ges lite nya tjänstegrader. En nyanställd yrkes- eller reservofficer som genomgått grundutbildning samt SOU ska ges tjänstegraden sergeant. För den officersaspirant som efter GSS-anställning genomgått ASOU är tanken att han eller hon ska ges tjänstegraden förstesergeant (skrivet med bokstäver) – individen har ju ett helt annat kompetensdjup än den som bara gått utbildning utan att tjänstgöra. Det finns också tankar om att i befattningsnivån OR 9 införa tidsbegränsade tjänstegrader för den främste specialistofficeren per stridskraft – en ”arméförvaltare” och motsvarande.

Det finns också tankar om att använda den i det nya systemet lediga tjänstegraden vicekorpral för att ges till rekryter som är befälsuttagna och genomgått cirka halva sin ettåriga grundutbildning. Tanken är ju att dessa ska kunna gå in som biträdande instruktörer och då kan det vara lämpligt att individen också har en tjänstegrad.

Beträffande tjänstegrader för officersaspiranter finns det olika förslag, där det verkar möjligt att alla officersaspiranter blir sergeanter men också att de bara har ett kadettecken och alltså de facto saknar tjänstegrad.

Jag tror att detta kan bli ett riktigt bra system, men det finns detaljer som måste tas hand om.

Den första frågan gäller hemvärnet – det vore djupt olyckligt att införa ett nytt tjänstegradssystem utan att hemvärnet till fullo är med.  

Den andra frågan gäller lönebildning och hur och om en soldat eller sjöman som är specialist ska ges lön som en korpral – båda finns ju på befattningsnivån OR 4.

Den tredje frågan gäller tjänsteställningsordningen, alltså den formella hierarkin mellan Försvarsmaktens tjänstegrader. Detta borde dock gå att lösa.

Vad tycker läsarna av denna blogg?

GMY

Sinuhe

Rekrytering via Försvarsmaktens hemsida

Denna blogg har även förr haft stora betänkligheter rörande den verbala rappakalja som ibland kan hittas på en stor statlig myndighets hemsida. Det senaste blogginlägget i frågan finns här:


Sedan dess har egentligen ingenting blivit bättre, utan snarare ännu sämre.

För det första finns det på avdelningen ”Jobba här” två ingångar – en som heter ”lediga jobb” och en annan som heter ”för dig som redan är anställd”. Det som rör till det är dock att en övervägande del av platsannonserna finns på båda ställena, vilket verkar fullständigt ologiskt.

Bättre vore enligt min mening att göra en radikal omstrukturering så att det införs rubriker enligt nedan:
  1. Lediga befattningar för dig som redan är anställd i Försvarsmakten och som söker en ny tillsvidareplacering
  2. Lediga befattningar för reservofficerare som söker en tillkommande tidsbegränsad anställning
  3. Lediga befattningar för dig som söker en nyanställning nationellt
  4. Lediga befattningar för dig som söker en tidsbegränsad anställning i en internationell militär insats
  5. Lediga befattningar i hemvärnet
  6. Kurs- och seminarieanmälningar
Med en sådan mer finmaskig struktur så uppstår inte den totala sammanblandning som idag förekommer. Det kommer att bli lättare söka på rätt ställe.

Försvarsmakten samarbetar också med Arbetsförmedlingen och andra rekryteringsföretag. Det är i så fall platsannonser enligt punkterna 3 och 4 som ska skickas till dessas kanaler, inte platser enligt punkterna 1, 2, 5 och 6.

Att göra en ny struktur som är alltäckande och enkel är en utmaning i sig – som det ser ut nu är det mesta dock obegripligt. Kloka förslag mottages tacksamt så kanske bloggens läsare gemensamt kan ta fram ett bra förslag.

Det finns tyvärr även annat som det är svårt att inte ha synpunkter på. Det handlar om att en stor myndighets hemsida måste upprätthålla en viss kvalitet för att myndigheten ska verka seriös. Enligt min mening har Försvarsmakten in detta avseende en lång väg att gå.

Det grundläggande felet är att det lär finnas över 3 000 befattningshavare som själva kan formulera och lägga ut platsannonser – detta kan dessutom ske utan att någon central kvalitetsgranskning sker.

I Försvarsmaktens personalstruktur finns elva unika militära personalgrupper. Det finns också engagemangsformer i Försvarsmakten vilka saknas hos andra arbetsgivare (anställning för tidvis tjänstgöring, hemvärnsavtal, frivilligavtal etc.). Allt detta gör att det faktiskt är svårare att tydligt beskriva vad som söks samt hur ett kommande engagemang är tänkt att fungera.

Det som tyvärr ofta blir fel är bland annat att anställning för tidvis tjänstgöring uttrycks som ”deltidsanställning”, ”deltidstjänstgöring”, ”tidvis anställning” eller något annat tokigt. 

C LEDS har under 2013 beslutat att i kommunikativa sammanhang får begreppet ”deltidssoldat” användas i stället för GSS/T. Enligt denna bloggs åsikt har begreppet dock mycket lite i en platsannons att göra. ”Deltidsanställning” är ett arbetsrättsligt begrepp som inte har något med anställning som reservofficer eller tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldat eller sjöman att göra. En platsannons ska vara korrekt formulerad.

Det är också ibland svårt att inte le när man ser hur den stackars sjunde manöverbataljonen hanteras och benämns. ”Livgardets 7.e bataljon” är en vanligt förekommande benämning men eftersom detta krigsförband är delat kan samma krigsförband också beskrivas som K 3:s 7. lätta skyttebataljon. Kan inte någon skapa ordning och reda?

Det är också så att det fortfarande ofta fattas befattningsnivåer i platsannonser, trots att det är beslutat att befattningsnivå alltid ska anges.

Förslag till lösning på det som relateras ovan är följande:
  • Omstrukturering av undergrupperna av platsannonser så att de blir mer finmaskiga.
  • Korrekturhandläggare införs på FM HRC så att alla platsannonser utan undantag måste godkännas av denne person.
Så här kan vi inte ha det.

GMY

Sinuhe















Plikten tillbaka?

Regeringen beslutade under slutet av år 2014 att återinföra plikten att som totalförsvarspliktig genomföra repetitionsutbildning. Den första omgången med totalförsvarspliktiga kommer att med plikt som grund genomföra repetitionsutbildning kommande höst (cirka 400 personer med tyngdpunkten på P 4, I 19 och Amf 1).

Avsikten med beslutet var främst att öka möjligheterna för Försvarsmakten att genomföra repetitionsutbildning med hela krigsförband, dvs. med både anställd, frivillig och totalförsvarspliktig personal.

Det som kan anas runt hörnet är att komplettera den frivilliga grundutbildningen med personer som även genomför grundutbildningen inom ramen för värnplikten. En utbildningsomgång om cirka 9 månader kan alltså om några år innehålla både rekryter som vill genomföra utbildningen och totalförsvarspliktiga som inte vill.

Värnplikt är inte detsamma som totalförsvarsplikt. Totalförsvarsplikten omfattar alla som är skrivna i i Sverige och är mellan 16 och 70 år gamla (alltså även personer som inte är svenska medborgare).

Värnplikt och civilplikt är något helt annat. Dessa plikter omfattar endast svenska medborgare i åldersspannet 19-47 år. Förutom en övergripande plikt att mönstra består dessa båda plikter vardera av fyra ”delplikter”:
  • Plikten att genomföra grundutbildning 
  • Plikten att genomföra repetitionsutbildning
  • Plikten att genomföra beredskapstjänst
  • Plikten att genomföra krigstjänst
Ett omfattande regelverk finns i olika författningar, där den viktigaste är lag (1994:1809) om totalförsvarsplikt.

Jag tänker nedan försöka teckna ett troligt scenario som är tänkt att beskriva vägen från dagens situation till en ny situation där vi har unga kvinnor och män som genomför militär grundutbildning (i detta inlägg hädanefter förkortat till MGU) med totalförsvarsplikten som grund.

Den första inryckningen till MGU om 4-12 månader är planerad att ske runt halvårsskiftet år 2016. Merparten av rekryterna kommer att genomföra cirka 9 månaders utbildning. Det exakta utseendet av MGU är inte beslutat än, så vissa förändringar kommer säkert att ske.

En stor osäkerhet är hur attraktiv MGU kommer att vara för de blivande rekryterna.

Det som ur rekrytens perspektiv kanske kan sägas vara en försämring är att befattnings- och förbandsutbildningsskedet (BFU) om cirka 6 månader idag genomförs inom ramen för en anställning, dvs. med månadslön och arbetstidsreglering. När MGU är införd genomförs detta skede som rekryt, dvs. med månadsersättning om cirka 4 500 kr och utan arbetstidsreglering. Regeringen har därutöver också aviserat att man vill införa en utbildningspremie. På plussidan finns möjligen att detta kanske inte spelar någon stor roll för en ung människa – man har ju redan siktet inställt på en relation med Försvarsmakten och sex månader med lägre inkomst kanske inte spelar så stor roll.

Frågan är hur unga kvinnor och män kommer att reagera inför dessa förändrade villkor.

Denna bloggs gissning är att förändringen totalt sett för Försvarsmakten kommer att medföra fördelar. Utbildningen kan bedrivas med en helt annan intensitet om rekryterna inte är arbetstidsreglerade. För blivande officersaspiranter planeras 12 månaders utbildning innan kursstart på utbildning till yrkes- eller reservofficer. Detta är en mycket stor förbättring jämfört med dagens GMU + FOK.

Det finns dock tecken i skyn som tyder på att intresset från kvinnor att genomgå MGU kommer att minska jämfört med dagens trots allt ganska goda siffror rörande andelen kvinnor på GMU.

Försvarsmakten har idag egentligen inga problem att rekrytera blivande GSS/K, förutom inom vissa särskilda arbetsområden. Utmaningen kommer att bli att öka rekryteringen från andra målgrupper än ”unga spänningssökare” samtidigt som man kan anta att den längre grundutbildningen i sig kommer att minska benägenheten från andra målgrupper att söka. Det är också så att andelen kvinnor kan komma att minska eftersom kvinnor har en lägre representation inom gruppen ”unga spänningssökare” än inom andra definierade målgrupper. Det finns också tecken som tyder på att kvinnor kan ha viss reservation gentemot utsikten att bo på logement under nio månader.

En särskild fråga är rekryteringen av blivande GSS/T och hemvärnsmän.

Beträffande GSS/T så är det ju så att det lite grann är kommunicerande rör mellan personalgruppen ”totalförsvarspliktig personal” och personalkategorin GSS/T såtillvida att dessa till stor del kommer att bemanna liknande befattningar, främst i kontraktsförbanden. Ett för litet inflöde av blivande GSS/T skulle alltså rent principiellt kunna kompenseras med att man återinför plikten att genomföra grundutbildning samt sedan helt sonika krigsplacerar de totalförsvarspliktiga som genomgått MGU med godkänt resultat. Plikten att delta i repetitionsutbildning finns ju redan.

Rekryteringen av blivande GSS/T har ju de facto inte uppnått olika måltal. Denna bloggs åsikt är dock att det fortfarande finns möjlighet att använda olika rekryteringsverktyg bättre – det handlar om att skapa ökad samhällelig förståelse och kunskap om systemet med tidvis tjänstgörande personal. Tyvärr har jag ännu aldrig sett någon kampanj som särskilt adresserar denna fråga. Normen på svensk arbetsmarknad är ju att man har ett arbete och inte två. Försvarsmaktens rekrytering har historiskt varit helt fokuserad på blivande GSS/K.

Beträffande hemvärnsmän så ter det sig inte sannolikt att med totalförsvarsplikten som grund tvinga unga kvinnor och män att genomföra MGU för att sedan tvinga dem till hemvärnet med krigsplacering där.  Hemvärnet bygger på frivillighet och har alltid gjort. Att ändra denna gamla princip innebär ett helt nytt hemvärn.

Ska man fundera på ett troligt scenario rörande införande av användning av totalförsvarsplikt för att  tvinga kvinnor och män att delta i MGU så kan man alltså tänka sig något enligt följande.
  1. Den nya grundutbildningen startar sommaren år 2016.
  2. Antalet utbildningsplatser fylls men andelen kvinnor minskar samtidigt som andelen som vill bli GSS/T också blir lägre än Försvarsmaktens måltal.
  3. Resultatet utvärderas efter genomförd första utbildningsomgång, dvs. efter sommaren år 2017.
  4. En aktivering av plikten att delta i grundutbildning sker någon gång under 2017-2018.
  5. Första inryckning av totalförsvarspliktiga till grundutbildning sker sommaren 2019.
  6. Första krigsplaceringar kan ske sommaren 2020.
Denna bloggs slutsats är att effekten kommer för sent. 

Att öka intresset för en anställning som GSS/T parat med användning av nya verktyg för att rekrytera kvinnor kommer att ge bättre och snabbare effekt.

GMY

Sinuhe

Cirkus GSS/T

Min trogne läsare och kommentator Teaterdirektören (numera omdöpt till f.d. teaterdirektören) har identifierat oklarheter rörande tidvis tjänstgörande anställda gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS/T).
För det första blir man lätt lite mörkrädd när man läser om hur anställningsformen uttrycks i platsannonser på Försvarsmaktens hemsida. Jag tar mig friheten att saxa lite ur f.d. teaterdirektörens kommentar på denna blogg.
”Visstidsanställning 4-8 år. (kallas GSS/T)
Deltidsanställning med möjlighet att hoppa in vid sjukdom eller semester.(kallas GSS/T)
Deltidsanställning med viss tjänstgöringstid.(kallas GSS/T)
Tillsvidare tidsbegränsad anställning med 4-8 års kontrakt.(kallas GSS/T)
Anställning enligt GSS-avtalet? (Oklart vad som menas)
Anställning enligt Försvarsmaktens kollektivavtal. (oklart vad som menas)
GSS/T med ett till tre dygns vakttjänstgöring i veckan och lagstadgad semester! (kallas GSS/T)
m.m.
Lite text ur gamla kommentarer.
Hade för något år sedan en lång debatt med ett förband som vägrade förstå hur GSS/T-avtalet fungerade. De tog in individer på kurser och gav dem ett GSS/T-avtal som varade i max tre veckor. Liknande vid sommarvikarier, vaktjänst, m.m. 
Du kan själv förstå hur illa det blir när individen går in till sin arbetsgivare och visar upp GSS/T-avtalet och menar att han har rätt till ledighet för tre veckors kurs i fjällen. Under kursen, och endast under denna (tre veckor) är individen anställd på ett hemmasnickrat avtal som man kallar GSS/T. ”
Nu vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. ”Tillsvidare tidsbegränsad anställning”? Ett detta en statlig myndighets hemsida? Är det ingen som kontrollerar vad som läggs ut på Försvarsmaktens hemsida? Tydligen inte.
Så här är det.
Det finns inget ”GSS/T-avtal”. Det som sker är att individen anställs för tidvis tjänstgöring med stöd av lag (2012:332) om vissa försvarsmaktsanställningar. Det är skillnad på en lag stiftad av riksdagen och ett kollektivavtal.
Lagen stipulerar att en anställning ska vara om minst sex år. Detta är inte förhandlingsbart över huvud taget. Ingen GSS/T kan anställas för kortare tid än sex år!
I praktiken är det så att alla GSS/T anställs med stöd av lagen, medan de flesta GSS/K anställs med stöd av ett tidigare slutet kollektivavtal. Det kollektivavtalet tillåter kortare minsta anställningstider än lagen, men är utan betydelse när man ska anställa GSS/T.
Det finns flera principiella synpunkter som uppkommer med anledning av teaterdirektörens granskning av platsannonser på Försvarsmaktens hemsida.
Den första är att hemsidan torde ha en ansvarig utgivare. Han eller hon har inte gjort något bra jobb eftersom det verkar saknas kvalitetskontroll på den delen som heter ”jobba här”. I princip kan ju de som har rättighet att lägga ut text på hemsidan lägga ut rasistiska eller sexuella trakasserier vilka inte rimmar med Försvarsmaktens värdegrund. Jag tror att detta delvis handlar om oklart rollspel mellan INFOS och FM HRC.
Den andra är att det måste införas en kvalitetskontroll för platsannonserna. Denna blogg har tidigare riktat kritik mot kvaliteten på vissa platsannonser – se tidigare inlägg benämnt ”Party på Livgardet”:

(http://sinuhessamtal.blogspot.se/2012/03/party-pa-livgardet.html 

En snabb granskning av de annonser som ligger ute just nu visar att någon allmän höjning av kvaliteten inte alls skett. Till saken hör också att personaldirektörens beslut om att befattningsnivå alltid ska anges överhuvud taget inte följs. 
GMY

Sinuhe