Sökresultat för ”Ledning” – Sida 17

FLEXIBILITET

Foto: FörsvarsmaktenMed start nästa fredag (15 mars) påbörjar marinen en omfattande verksamhet på västkusten. Det handlar dels om att den årligt återkommande ytstridsövningen där robotstrid från fartyg mot sjömål är det centrala. Utöver detta ske…

Hemvärnet i Gråzonen

Av Lars Holmqvist Hemvärnssoldater Revingehed 2015. Fotograf och upphovsman ”Jorchr”, från Wikimedia enligt licens. Enligt uppgifter i media har vi idag en Försvarsberedning som – faktiskt – nått enighet om att stärka det militära försvaret. Samtliga åtta riksdagspartier står alltså bakom. Rubriken i DN den 14 februari löd: ”Försvaret växer för första gången sedan 1970-talet”. […]

Kustflottan går åter till sjöss

av Göran Frisk Sverige är enligt författaren på väg att återskapa Kustflottan. Foto: Anders Sjödén, Försvarsmakten. Inom Försvarsmakten omorganiseras alltid något stort eller smått. Ibland blir det bra och ibland dåligt. F n pågår en omlokalisering av de centrala staberna. Försvarsgrensstaberna lämnar ”kloka stugan” på Lidingövägen i Stockholm. Arméstaben flyttar till Ledningsregementet, gamla S1, i […]

Kustflottan går åter till sjöss

Avvikelse i normalbild

Reflektion

Inom loppet av en månad har två ovanliga/anmärkningsvärda incidenter inträffat, vilket involverat ryska luftstridskrafter och Sverige. Den första incidenten inträffade den 19JAN2019 och den andra 19FEB2019.¹ Den första incidenten omfattande två stycken jaktflygplan, av modellen SU-27, som förefaller eskorterat ett IL-20 signalspaningsflygplan, som under en kort stund kränkte svenskt territorium under vad som sannolikt var en inhämtningsflygning.² Denna incident är anmärkningsvärd främst av två skäl, det första är att signalspaningsflygplanet genomförde sin inhämtning med eskort vilket ej är vanligt förekommande.³ Det andra skälet är att det skedde en kränkning av svenskt territorium, där Ryssland ej utgör en av de nationer som frekvent kränker svenskt territorium⁴trots en stundtals hätsk retorik riktad mellan de båda länderna.

Den andra incidenten omfattande ett svenskt signalspaningsflygplan samt ett ryskt jaktfyflygplan av typen SU-27. Incidenten anses vara anmärkningsvärd då det ryska jaktflygplanet genomförde två passager i överljudsfart i anslutning till det svenska signalspaningsflygplanet, därefter lade det sig omkring 20 meter ifrån det svenska flygplanet i internationellt luftrum. Enligt chefen för flygstaben, Överste Anders Persson, skall det hela utgjort en anmärkningsvärd händelse, dock har Flygvapnet varit med om det vid enstaka tillfällen.⁵Sveriges Försvarsminister, Peter Hultqvist, anser att incidenten, dels är provokativ, dels var farlig.⁶ Incidenten kom även föranledda att det svenska Utrikesdepartementet kom tillkalla Rysslands Ambassadör, Viktor Tatarintsev, för att beröra händelsen. Enligt den ryska ambassadören skall det ryska jaktflygplanet betett sig korrekt.⁷ Vad avser incidenten med gränskränkning den 19JAN2019 kom det enbart föranleda att Utrikesdepartementet tillkallade sig en tjänsteman från den ryska ambassaden.⁸

Inledningsvis förefaller incidenten den 19FEB2019 varit av en allvarligare karaktär kontra den gränskränkning som skedde 19JAN2019 utifrån vilka nivåer det svenska utrikesdepartementet valde att genomföra samtal med ryska representanter från dess ambassad i Sverige. Dock kan gränskränkningen den 19JAN2019 tillsammans med det ryska agerandet mot det svenska signalspaningsplanet den 19FEB2019 föranlett att utrikesdepartementet valde att tillkalla sig Rysslands ambassadör i Sverige. Vid en liknande närgången incident mot en svensk signalspaningsflygning över södra Östersjön 2017, valde det svenska Utrikesdepartementet även att tillkalla sig Rysslands ambassadör.⁹ Varvid en princip kan antagits redan 2017, när Utrikesdepartementet väljer att markera tydligare från svensk sida vid allvarligare incidenter i internationellt luftrum.

Därefter är det intressant att notera hur incidenterna inträffar på samma datum, d.v.s. den 19, i januari respektive februari månad 2019. Där incidenten i februari blir intressant. Vid studier av den svenska signalspaningens flygningar i södra Östersjön utifrån lagrad information hos internettjänsten RadarBox24 framträder, dels en normalbild när flygdagar inträffar, dels geografiskt område där flygningarna genomförs. Utifrån den lagrade informationen går de att konstatera att flygningarna i princip sker samma dagar varje vecka och flygrutten oftast är densamma i södra Östersjön. Varvid det ryska agerandet hade kunnat genomföras mer eller mindre när som. Därmed uppstår frågan om slump eller avsiktligt agerande att det inträffade precis en månad efter den ryska gränskränkningen av svenskt territorium med luftfarkoster.

Vad avser slumpen kontra avsiktligt agerande kan ett flertal teorier läggas fram avseende repetitionen i datum. Den första är att t.ex. någon för Ryssland skyddsvärd verksamhet genomfördes i Kaliningrad Oblast den 19FEB2019 varvid Ryssland försökte få det svenska signalspaningsflygplanet att avbryta sin inhämtning, vilket får anses ligga inom ramen för slumpen. En annan teorin kan vara att Ryssland tog hänsyn till tidpunkten för gränskränkningen den 19JAN2019 och valde att agera den 19FEB2019. Detta skulle kunna innebära att något budskap försökte förmedlas, som för en utomstående betraktare blir svårt att tyda. En tredje teori skulle kunna vara att det enbart var ett aggressivt agerande den 19FEB2019, varvid återigen slumpen spelar in. Ytterligare teorier kan givetvis läggas fram.

Slutligen, oaktat om det är slumpen eller något avsiktligt agerande som föranlett att två allvarliga incidenter inträffat inom loppet av en månad, faller det utanför den s.k. normalbilden som kan tas fram ur mediarapportering och Försvarsmaktens offentliga rapportering. Normalbilden baseras dock på offentlig information varvid vissa händelser sannolikt ej framkommer offentligt. Avvikelserna utgörs av, 1) rysk gränskränkning 2) med eskorterat signalspaningsflygplan, 3) en månad senare ett aggressivt agerande mot svensk signalspaningsflygplan och 4) det korta tidsförhållandet mellan de två tidigare nämnda händelserna.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Dagens Nyheter 1(Svenska)

Sveriges Television 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8(Svenska)

Slutnoter

¹Sveriges Television. Olsson, Jonas. Tre ryska militärflygplan har kränkt svenskt territorium. 2019. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/tre-ryska-militarflygplan-har-krankt-svenskt-territorium(Hämtad 2019-03-03)

Sveriges Television. Olsson, Jonas. Ryskt stridsflyg flög nära svenskt signalspaningsflygplan. 2019. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ryskt-stridsflyg-flog-nara-svenskt-signalspaningsflygplan(Hämtad 2019-03-03)

²Sveriges Television. Olsson, Jonas. Tre ryska militärflygplan har kränkt svenskt territorium. 2019. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/tre-ryska-militarflygplan-har-krankt-svenskt-territorium(Hämtad 2019-03-03)

³Sveriges Television. Olsson, Jonas. FOI om ryska flygkränkningarna: ”Inte klart om det var avsiktligt”. 2019. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/foi-om-ryska-flygkrankningarna-inte-klart-att-det-var-avsiktligt(Hämtad 2019-03-03)

⁴Sveriges Television. Sandström, Oskar. Så många kränker svenskt territorium. 2018. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/sa-manga-kranker-svenskt-territorium(Hämtad 2019-03-03)

⁵Sveriges Television. Olsson, Jonas. Ryskt stridsflyg flög nära svenskt signalspaningsflygplan. 2019. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ryskt-stridsflyg-flog-nara-svenskt-signalspaningsflygplan(Hämtad 2019-03-03)

⁶Sveriges Television. Olsson, Jonas. Försvarsministern: ”Det här är provokativt – farligt”. 2019. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/hultqvist-om-flygincidenten-det-har-ar-provokativt(Hämtad 2019-03-03)

⁷Sveriges Television. Olsson, Jonas. UD kallar upp Rysslands ambassadör efter flygincident över Östersjön. 2019. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ud-kallar-upp-rysslands-ambassador-efter-flygincident-i-ostersjon(Hämtad 2019-03-03)

Sveriges Television. Wicklén, Johan. Ryska ambassadören: Planet betedde sig korrekt. 2019. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ryska-ambassadoren-planet-betedde-sig-korrekt(Hämtad 2019-03-03)

⁸Sveriges Television. Efter kränkning – UD i möte med rysk tjänsteman. 2019. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/efter-krankning-ud-i-mote-med-rysk-tjansteman(Hämtad 2019-03-03)

⁹Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. Ryska planet tvingade svenska planet att vända. 2017. https://www.dn.se/nyheter/sverige/ryska-planet-tvingade-svenska-planet-att-vanda/(Hämtad 2019-03-03)

Sverige behöver en stark marin

av Jens Nykvist På vakt varje dag, året runt – för Sverige. Foto: Försvarsmakten Försvarsmakten försvarar Sverige, landets intressen, vår frihet och rätt att leva som vi själva väljer. Försvaret av dessa värden pågår varje dag, året runt. Till sjöss, bortom horisonten, och långt utanför svenskt territorium är det en realitet för marinen. Sveriges geostrategiska […]

Teori versus praktik – Svar till Andrew Wallace

av Ulf Henricsson Framgångar avhänger behärskandet av stridsmedlet och stridsteknik för att kunna leverera verkan i målet. Militär kvalité byggs underifrån. Foto: Försvarsmakten. Det Andrew Wallace skriver är klokt och jag delar i huvudsak hans uppfattning. Dock glömmer vi alltför ofta bort att för att göra de listigheter Wallace beskriver måste vi kunna genomföra väpnad […]

En analys av Sveriges säkerhetspolitiska situation är nödvändig

av Björn Körlof En förutsättningslös analys av vårt lands säkerhetssituation borde rimligen vara en prioriterad fråga för regeringen givet att samhällsbyggande förutsätter säkerhet – långsiktig sådan! Foto: Wikimedia Commons När man tar del av regeringens utrikesdeklaration och den efterföljande riksdagsdebatten blir en omständighet mer framträdande än andra; det är bristen på ambition att göra en […]

Något om Sveriges midja

Reflektion

Utifrån en mer nutida historiebeskrivning torde den militära betydelsen av nedre Norrland ökat vid upprättandet av örlogsdepån i Gustafsvik samt upprättandet av kustartillerianläggningarna vid Hemsö som skydd för örlogsdepån, under inledningen av 1900-talet.¹Både örlogsdepån samt kustartillerianläggningarna kom dock under perioden mellan första och andra världskriget, ligga i träda. Behovet av att skydda Norrlandskusten med sjöstridskrafter i händelse av en väpnad konflikt hade dock inte försvunnit, då Hemsö fästning togs ur materielreserven och aktiverades i och med andra världskrigets utbrott.²

Att Örlogsdepån i Gustafsvik tillmättes betydelse under det andra världskriget, indikerar en sovjetisk operationsplan upprättad av den sovjetiska Östersjömarinen avseende landstigning och ockupation av Åland från 1940.³ Enligt denna plan skulle sovjetiska ubåtar inta positioner utanför Härnösand i god tid innan operationens genomförande,⁴ d.v.s. vid Ångermanälvens utlopp. Här får det ses som troligt att denna placering syftade till att påverka ev. svenska sjöstridskrafter baserade vid Örlogsdepån i Gustavsvik. Nyttjandet av ubåtar för detta skulle även medge viss överraskning då inga ytstridsfartyg skulle noterats längs Norrlandskusten innan operationen påbörjats. I sammanhanget är det intressant att notera, hur flygvapnet ombaserade sjöflygplan till Örlogsdepån i Gustafsvik 1942, för att genomföra spaning efter sovjetiska ubåtar i Bottenhavet.⁵

Efter andra världskriget slut och inträdet i det kalla kriget kom troligtvis nedre Norrlands betydelse aktualiseras i ett helt annat sammanhang. Vid inledningen av 1950-talet kom försörjningsberedskapen av Sverige i händelse av en väpnad konflikt eller andra påfrestningar aktualiseras. Denna fråga skall ha varit en av de enskilt viktigaste i samarbetet mellan Sverige och Norge under 1950-talet. Detta kom innebära att en drivmedelsanläggning, kaj samt andra faciliteter anlades i Trondheim, dessa var färdiga 1962. Därutöver kom även trafikförbindelserna, väg och järnväg, förbättras mellan Sverige och Norge.⁶

Enligt Neutralitetspolitikkommissionen, skall dock denna reservhamn för förbindelserna väster-/österut varit en felsatsning.⁷ I sammanhanget är det dock intressant att notera vad Överbefälhavarens operationsplaner för Nedre Norrlands Militärområde (MILO NN) omfattade. Enligt operationsplanerna för MILO NN under 1960-talet samt inledningen av 1970-talet skulle MILO NN avdela förband för att skydda förbindelserna till Trondheim samt till och från övre Norrland (MILO ÖN).⁸ Varvid åtminstone den militärstrategiska nivån förefaller sett allvarligt på att denna förbindelseväg till Norge i händelse av en väpnad konflikt hölls öppen. Indirekt visar det även på vikten av det geografiska området som MILO NN omfattade. Något som kan bekräftas vid t.ex. en jämförelse av uppgiftsställningen till Bergslagens militärområde (MILO B) kontra MILO NN. Vid MILO B var uppgiften att bevaka över gränsen mot Norge ledande förbindelser emedan MILO NN har uppgiften skydda.⁹Där densenare uppgiften har en högre ambitionsnivå kontra den förstnämnda.

I ÖB plan från 1978 har uppgiften till MILO NN att skydda förbindelserna till Trondheim tagits bort, och uppgiften att bevaka gränsen mot Norge tillkommit, fortsatt skulle förbindelserna till och från MILÖ ÖN försvaras.¹⁰ Huruvida uppgiften att skydda förbindelserna togs bort p.g.a. att infrastrukturen i Norge inte längre ansågs adekvat eller om det var ett utfall av den gradvisa avvecklingen av den s.k. transatlantiska länken, som skedde under 1970-talet, får vara en öppen fråga. Dock fanns infrastrukturen kvar i Norge intill den senare delen av 1980-talet.¹¹En faktor som dock bör beaktas är att uppgiften fortsatt kan ha bestått för MILO NN, men p.g.a. det politiska klimat kring det västliga försvarssamarbetet kan en omskrivning genomförts för att dölja det.

Vad som även kom att ske under inledningen av 1980-talet var att USA började upprättade ett flertal bergförråd i området kring Trondheim, syftande till förhandslagring av en expeditionär marinkårsbrigad (MEB) om cirka 13,000 soldater. Detta kom troligtvisäven aktualisera MILO NN betydelse. Då dessa bergförråd torde utgjort ett viktigt mål för Warszawapakten att påverka med olika medel. Därutöver mtp. de begränsade norska förbindelserna framförallt i nordlig riktning och det svenska västliga samarbetet, kan även möjligheten funnits att USA kan ha tänkt, med eller utan svenskt medgivande, förflytta delar av den förhandslagrade MEB på svenskt territorium.¹²

Således får det ses som troligt att MILO NN var ett område som under det kalla kriget, som minst, var intressant både för NATO anslutna länder men även Warszawapakten utifrån dess västliga förbindelse. Därutöver var en av uppgifterna MILO NN hade, att skydda förbindelserna i nord-sydlig riktning till och från MILO ÖN. Ett antagande i krigsplanläggningen under det kalla kriget var att förbindelserna vid någon av älvdalarna till eller från MILO ÖN skulle påverkas genom bekämpning.¹³ Här får det ses som möjligt att det torde varit någon av älvdalarna inom MILO NN, utifrån den tidigare berörda västliga förbindelsen. Då detta skulle vara stridsekonomiskt korrekt och inte utgöra en kraftsplittring för den part som hade intresse av att genomföra någon påverkan i området.

Således korsas två intressen i området, dels den västliga förbindelsen, dels förmågan att förflytta förband antingen i nordlig eller sydlig riktning längs de koncentrationsvägar samt järnvägar som fanns i området. Därmed torde området under det kalla kriget kunnat betraktas som ett tyngdpunktsområde för att påverka styrketillväxt och uthållighet. Hur hade då denna påverkan kunnat genomföras?

Någon regelrätt invasion mot MILO NN under det kalla kriget får anses varit mindre sannolik i det korta perspektivet, då det troligtvis inneburit att Finland till del blivit ockuperat innan en sådan operation hade kunnat genomföras. Vilket innebär att både svenska men även NATO förbandsrörelser i nordlig eller sydlig riktning kunnat genomföras, inom MILO NN, innan så hade skett. Varvid det troligatorde varit att påverkan hade genomförts med luftangrepp, fjärrbekämpning och specialförband i ett tidigt skede av en väpnad konflikt. Detta hade troligtvis varit fullt tillräckligt för att förhindra rörelser i både nord-sydlig och väst-östlig riktning, utifrån terrängens och förbindelsernas beskaffenhet inom MILO NN.

Ur ett samtida perspektiv är förhållande snarlika. För att kunna röra svenska förband i nordlig eller sydlig riktning beroende på var en hotbild kan uppträda mot svenska säkerhetsintressen, måste förband passera vad som tidigare var MILO NN. Vad som kanske är än viktigare är att den enda egentliga stora förbandsenheten som USA snabbt kan förstärka Europa med och framförallt det nordliga Europa är med den förhandslagrade MEB som finns i Trondheim området. Varvid de nordliga, sydliga och östliga förbindelserna på svenskt territorium genom tidigare MILO NN, blir synnerligen viktiga i ett större perspektiv.

Detta kan accentuerats till del när t.ex. den amerikanska marinkåren valde att närvara med en representant vid chefsbytet hos Fältjägargruppen 2017 i Jämtland,¹⁴ vilket får anses vara smått anmärkningsvärt. Därutöver torde den norsk-svenska samövningen med Hemvärn i Jämtland 2016 även kunna indikera på detta,¹⁵ samt främmande makts ev. kartläggning av individer viktiga för totalförsvaret i regionen.¹⁶Utifrån den försämring av säkerhetsläge som gradvis förefaller ske på Nordkalotten, blir således tidigare MILO NN, synnerligen viktigt för att främst kunna förflytta förband i en nordlig riktning. Men sett till säkerhetssituationen i Östersjöregionen blir även den sydliga riktningen viktig. Vad som dock skiljer det kalla kriget mot vår nutid, är att det tidigare MILO NN snarare får ses som en konfliktyta mellan NATO och Ryssland och i en mindre utsträckning Sverige mot endera part.

Vad som kommer ske i händelse av en nutida väpnad konflikt är möjligenen kapplöpning att hinna förstärka med förband eller förhindra att förband kan förstärka ett geografiskt område, genom det tidigare MILO NN. För att möjliggöra förstärkning krävs skydd av kritisk infrastruktur i tidigare MILO NN av t.ex. väg- och järnvägsbroar, dammar men även terrängpartier. Dessa måste skyddas, dels med marktrupp, dels med luftvärn och luftstridskrafter. För att kunna påverka den nämnda kritiska infrastrukturen torde flyg- och fjärrbekämpning samt specialförbandsinsatser vara mer än tillräckligt. Således rör det sig inte om någon regelrätt invasion.

Avslutningsvis, det tidigare MILO NN kan beskrivas som ”Sveriges midja”. Ur ett operativt sammanhang blir det väldigt tydligt utifrån de nu rådande styrkeförhållandena samt förbandspositioneringarna. Hindras rörelsefriheten i nordlig eller sydlig riktning vid ”Sveriges midja”, uppstår tydliga problem både för Sverige men även NATO i händelse av en väpnad konflikt antingen i Östersjöregionen eller på Nordkalotten.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Forum Navale 1(Svenska)

Hemvärnet 1, 2(Svenska)

Nationalencyklopedin 1(Svenska)

Sveriges Radio 1(Svenska)

Tidskrift i Sjöväsendet 1(Svenska)

Östersunds-Posten 1(Svenska)

Dalsjö, Robert. Life-line lost: the rise and fall of ”neutral” Sweden’s secret reserve option of wartime help from the west. Stockholm: Santérus Academic Press Sweden, 2006.

Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011.

Hugemark, Bo (red). Den stora invasionen: svenskt operativt tänkande under det kalla kriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2017.

Malmström, Louise Hugemark. Garderad neutralitet: förberedelser för svenskt västsamarbete i krig: en kommenterad forskningsöversikt. Stockholm: Medströms Bokförlag, 2014.

SOU 1994:11. Om kriget kommit. Förberedelser för mottagande av militärt bistånd 1949-1969.

SOU 2002:108. Fred och säkerhet.

Wallerfelt, Bengt. Den hemliga svenska krigsplanen. Stockholm: Medströms Bokförlag, 2014.

Slutnoter

¹Dunge, Manne. En okänd örlogsdepå? Gustafsvik vid Ångermanälven. Forum Navale, vol 72, no. 1, 2016, s. 14, 17-20.

²Nationalencyklopedin. Hemsö fästning. 2019. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/hemsö-fästning(Hämtad 2019-02-17)

Dunge, Manne. En okänd örlogsdepå? Gustafsvik vid Ångermanälven. Forum Navale, vol 72, no. 1, 2016, s. 32-34.

³Gustavsson, Kenneth. Åland 1940 – demilitarisering under sovjetisk kontroll, del 2: Den militära linjen. Tidskrift i Sjöväsendet. vol. 178, no. 3, 2014, s. 241

⁴Ibid. s. 246.

⁵Dunge, Manne. En okänd örlogsdepå? Gustafsvik vid Ångermanälven. Forum Navale, vol 72, no. 1, 2016, s. 34.

⁶SOU 1994:11. Om kriget kommit. Förberedelser för mottagande av militärt bistånd 1949-1969. s. 132-133.

Malmström, Louise Hugemark. Garderad neutralitet: förberedelser för svenskt västsamarbete i krig: en kommenterad forskningsöversikt. Stockholm: Medströms Bokförlag, 2014, s. 101, 104.

⁷Ibid.

⁸Wallerfelt, Bengt. Den hemliga svenska krigsplanen. Stockholm: Medströms Bokförlag, 2014, s. 156, 208.

⁹Ibid. s. 159, 208.

¹⁰Ibid. s. 236, 251, 264.

¹¹Dalsjö, Robert. Life-line lost: the rise and fall of ”neutral” Sweden’s secret reserve option of wartime help from the west. Stockholm: Santérus Academic Press Sweden, 2006, s. 221-222, 225-226, 232.

SOU 2002:108. Fred och säkerhet. s. 566.

¹²Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011, s. s. 450-453.

¹³Hugemark, Bo (red). Den stora invasionen: svenskt operativt tänkande under det kalla kriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2017, s. 60.

¹⁴Hemvärnet. Soldaterinran och chefsöverlämning. 2017. https://hemvarnet.se/om-organisationen/hemvarnsforbanden/nyheter/1641/11802(Hämtad 2019-02-17)

Hemvärnet. Soldaterinran och chefsöverlämning. 2017. https://hemvarnet.se/UserFiles/Nyheter/utbildningsgrupper/faltjagargruppen/170930/1507127504_OK9A9042II.jpg(Hämtad 2019-02-17)

¹⁵Östersunds-Posten. Råberg, Urban. Norsk militär i krigsförbandsövning på Östersunds gator. 2016. https://www.op.se/artikel/ostersund/norsk-militar-i-krigsforbandsovning-pa-ostersunds-gator(Hämtad 2019-02-17)

¹⁶Sveriges Radio. Andersson, Staffan. Misstänkt kartläggning av personal på länsstyrelsen. 2017. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=78&artikel=6610003(Hämtad 2019-02-17)

Finska och/eller svenska stridsfartyg

av Robin Häggblom Flottilj 2020, projekt för utvecklande av den strategiska kapaciteten. Foto: Finska Försvarsministeriet. Den svenska Flottan behöver fler ytstridsenheter, och det snabbt! Det här är ett återkommande budskap från såväl Marinchefen, konteramiral Nykvist som ett antal försvarsdebattörer. Den aktuella lösningen för nyproduktion är en modifierad Visby-klass, Visby 2.0, som är längre, har bättre […]

Här bor Nordens tuffaste

De som var barn i Nordnorge under kriget får nu komma till tals ordentligt.Nog visste jag att det var tufft att återvända till nordnorska Finnmark efter att stora delar av landsdelen medvetet förstörts av tyskarna under vintern 1944-45. Men i Roger Alb…

Med spetsnaz till fronten del 2 – Rekognosering

Reflektion

I Willhelm Agrells bok ”Sprickor i järnridån” framkommer en uppgift att den svenska underrättelsetjänsten 1982 via en mellanhand kom i kontakt med en sovjetisk källa. Denna källa kunde delge förstahandsuppgifter avseende planläggningen för sovjetiska specialförbandsoperationer mot bl.a. Sverige. Denna källa bedömdes även ha hög trovärdighet av den svenska underrättelsetjänsten. Källan var krigsplacerad som underrättelseofficer i den sovjetiska militära underrättelsetjänsten, GRU. Det vill säga källan var ej en aktiv underrättelseofficer utan hade erhållit särskilt utbildning för operationer utomlands i händelse av en väpnad konflikt, i källans fall var det Sverige.¹

Denna underrättelseofficer tillsammans med andra, skulle innästla Sverige före ett krigsutbrott. Vid det första sammanträffandet med den svenska underrättelsetjänsten uppgav källan att uppgiften som skulle lösas var att rapportera tecken på svensk mobilisering och eventuell förekomst av stridskrafter och materiel från NATO. Respektive underrättelseofficer skulle agera individuellt och nyttja en egen radiosändare för rapportering, dessa sändare skulle redan finnas nedgrävda i Sverige enligt de instruktörer som utbildat underrättelseofficeren. Utbildningen underrättelseofficeren erhållit omfattade främst materieligenkänning och sambandstjänst.²

Denna underrättelseofficer/källa kom några år senare kontakta den svenska underrättelsetjänsten efter denne genomfört en repetitionsutbildning. Då hade uppgiften förändrats. Uppgiften underrättelseofficeren tillsammans med sina kollegor nu skulle lösa var rekognosering av mål för de sovjetiska spetsnazförbanden. Särskilt viktiga mål var radaranläggningar och flygfält d.v.s. det svenska luftförsvaret. Underrättelseofficeren delgav även att cirka hundratalet liknande underrättelseofficerare var avsedda att innästla till Sverige i händelse av en väpnad konflikt. Dessa skulle antingen innästla landvägen genom Finland och därefter in i Norrbotten eller via färja från Finland till Sverige. Därutöver skulle cirka 1,000 spetsnazsoldater vara avdelade för Sverige.³

Fanns det då någon dylik reserv av underrättelseofficerare med uppgiften att innästla länder innan en väpnad konflikt och där rekognosera målval för de sovjetiska spetsnazförbanden? I en handbok avseende operativ inhämtning för en s.k. ”fronts” offensiva operationer skriven av den sovjetiska militära underrättelsetjänsten för den sovjetiska generalstaben från 1974, skulle svaret på den frågan kunna finnas. Handboken är dock något märkligt skriven eller översatt, då den ej förefaller göra skillnad på begreppen underrättelseofficerare och agenter. I handboken framkommer det dock att en dylik underrättelsereserv fanns. Denna reserv skulle främst förtäta inhämtningen i krig maa. den ökade militära aktiviteten hos en motståndare, men de skulle även kunna göra det i fredstid.⁴Handboken berör även problematiken med att kunna innästla personalen, men även begränsningar i förmågan att kunna rapportera en motståndares verksamhet.⁵

Viktiga inhämtningsfrågor innan en väpnad konflikt utbrutit var enligt den handboken bl.a. förflyttning av förband, upprättande av logistikbaser, ledningsplatser, basering av luftstridskrafter, ytstrids- och undervattensfartygs utlöpning, luftvärnets grupperingsplatser m.m.⁶ Inhämtningen genomförd av underrättelseofficerare och dess agentnät ansågs enligt handboken utgöra en av de viktigaste metoderna för att erhålla information innan en väpnad konflikt utbrutit. Underrättelsereserven skulle som tidigare nämnts främst inriktas mot att förtäta inhämtningen, men även genomföra rekognosering av mål där det krävdes bekräftelse av minst två eller fler oberoende källor.⁷

När en väpnad konflikt påbörjats omnämns underrättelsereserven ej explicit i handboken. Utan här får det antas att de ordinarie inhämtningsförmågorna i fred samt reserven är sammanfogade till ett och samma inhämtningssystem. Denna samlade inhämtningsförmåga förefaller även haft till uppgift att gradvis förflytta sig in på en motståndares djup utefter stridens fortlöpande. Uppgifter och inhämtningsfrågor under en väpnad konflikt var bl.a. verkansverifiering, rapportering avseende mobiliseringens utveckling, förflyttning av förband mellan olika områden, övervakning av koncentrationsvägar m.m.⁸

Handboken berör även inhämtning i särskilda miljöer, där det ur ett svenskt perspektiv är värt att belysa inhämtning i kust-, nordliga- och bergsområden. Enligt handboken bör inhämtning genomföras med underrättelseofficerare mot flottbaser och viktiga hamnar. Inhämtning bör även genomföras mot kustförsvar inom planerade landstigningsområden. Vad avser inhämtning i bergsområden ses det som mycket svårt att genomföra med underrättelseofficerare. Något särskilt specifikt användande av underrättelseofficerare i nordliga områden framkommer inte. Dock klarläggs att särskilt viktigt är inhämtning mot mineralfyndigheter, industrier, flygfält och hamnar, logistikbaser fasta sambandssystem och ledningsplatser m.m. Enligt handboken är det av särskild vikt att dessa lokaliseras och förstörs, då de klimatologiska förhållandena gör det svårt att reparera dessa faciliteter och installationer.⁹

Den sovjetiska handboken från 1974 förefaller således bekräfta att det fanns en reserv av underrättelseofficerare, som i händelse av ett kraftigt försämrat säkerhetsläge skulle innästla andra länder. Därutöver förefaller handboken även bekräfta de inhämtningsuppgifter denna reserv hade.

Finns det då något som skulle kunna bekräfta den andra uppgiften källan till den svenska underrättelsetjänsten delgav, d.v.s. att denna underrättelsereserv inriktats mot rekognosering av mål för spetsnazförbanden? Det föregående inlägget i denna serie baserades till del på information från den sovjetiska generalstabsakademin föreläsningar. Handlingarna i fråga är från 1985 och bör därmed vara inom samma tidsrymd som den sovjetiska källan inkom med sina kompletterande uppgifter. Totalt finns tre handlingar, föreläsningsdokument, från den sovjetiska generalstabsakademin som är intressanta i sammanhanget. Varav en handling är synnerligen intressant, då den berör användandet av underrättelseofficerare och agenter vid en fronts offensiva operationer.

Ett av föreläsningsdokumenten som avhandlar operativ inhämtning, berör även s.k. särskild inhämtning. Enligt dokumentet genomförs särskild inhämtning, dels av agenter (här får antas även underrättelseofficerare), dels av särskilda spaningsförband d.v.s. spetsnazförband. Denna särskilda inhämtning genomförs såväl i fred som i krig. I fredstid används enbart agenter/underrättelseofficerare för denna verksamhet. Enligt dokumentet finns även en underrättelsereserv. Den särskilda inhämtningen skall vara inriktad mot en motståndares viktigaste mål, kärnvapenförband samt motståndarens verksamhet.¹⁰

Ett annat föreläsningsdokument berör inhämtning generellt, inom ramen för en s.k. ”fronts” offensiva operationer. Även i detta dokument används agenter/underrättelseofficerare för inhämtning inom ramen för s.k. särskild inhämtning. Detta dokument berör även mängden mål som inhämtning kan inriktas mot. I fredstid förutsätts antalet vara två, men i händelse av en väpnad konflikt enbart ett mål. Enligt dokumentet förefaller underrättelsereserven ej nyttjas i fredstid, utan enbart vid ett kraftigt försämrat säkerhetsläge eller vid en väpnad konflikt.¹¹

Det kanske mest intressanta föreläsningsdokumentet är det som explicit berör användandet av agenter/underrättelseofficerare vid en ”fronts” offensiva operationer. I det dokumentet framkommer det att de var militärdistriktets underrättelsedirektorat som styrde frontens agent verksamhet.¹² Inhämtningen skulle vara inriktad mot en motståndares förmåga till angrepp, fastställa styrkekorrelation, intentioner och lokalisering av de viktigaste målen.¹³ En intressant begränsning berör med vilken noggrannhet ett mål kunde fastställas. Enligt dokumentet låg det för agenter/underrättelseofficerare på cirka 600-700 meter när.¹⁴Detta grundas troligtvis på att de skulle observera och lägesbestämma målet på större avstånd.

En annan intressant begränsning som tas upp i dokumentet är hur många mål som kan tänkas lokaliseras. I ett exempel för en ”front”, möjligen riktad mot någon del av f.d. Västtyskland, belyses att antalet mål som fanns var mellan 1,000-1,200. Vilket ansågs vara för många att genomföra inhämtning mot, varvid ett nytt begrepp hade införts i form av prioriterade mål. Inom den aktuella ”fronten” fanns 120-150 stycken prioriterade mål. Cirka 100 stycken av dessa prioriterade mål, skulle agenter/underrättelseofficerare genomföra inhämtning mot. Dessa mål var bl.a. markrobotbatterier och luftvärnssystem.¹⁵Detta visar vilken vikt Sovjetunionen lade på att nyttja underrättelseofficerare/agenter för lokalisering av prioriterade mål, i förhållande till andra inhämtningssystem.

I sammanhanget är det intressant att notera, att den sovjetiska generalstaben hade upprättat en samlad målfolder över samtliga världsdelar. Varje mål hade ett unikt nummer, där uppbyggnaden var att först beskriva världsdel med en siffra, därefter krigsskådeplats med siffra, därefter vilket land t.ex. hade Sverige numreringen 573. Därefter vilken försvarsgren och enhet och slutligen vilka koordinater målet var lokaliserad vid.¹⁶Detta torde möjliggjort en effektiv och snabb signalering med olika sambandssystem, för att delge vilket eller vilka mål som skulle bekämpas, samt förändringar vid målet. Därutöver torde det krävts en omfattande inhämtningsapparat för att kartlägga allt detta, samt hålla målfoldern kontinuerligt uppdaterad.

Enligt detta dokumenten skall även en underrättelsereserv funnits. Denna reserv skulle insättas vid ett kraftigt försämrat säkerhetsläge. Vid det försämrade säkerhetsläget skulle personalen innästla landledes och när en väpnad konflikt utbrutit även med hjälp av luftfarkoster. Någon organisatorisk storlek för hur stor denna underrättelsereserv var förefaller ej funnits. Dock påtalas i dokumentet att en för stor underrättelsereserv troligtvisinnebar dålig kvalité på den ingående personalen. En intressant sak som belyses är att underrättelsereserven förefaller blivit aktiverad i samband med den s.k. Kubakrisen 1963.¹⁷ Dock delges inte i vilka länder eller världsdelar underrättelsereserven aktiverades.

Enligt dokumentet skall även personal utbildats för spetsnazförbandens räkning. I fredstid skulle denna personal lägga grunden, det vill säga inhämta adekvat information, för att de tilldelade målvalen skulle kunde förstöras vid inledningen av en väpnad konflikt. Huruvida någon renodlad underrättelsereserv fanns för spetsnazförbandens räkning framgår inte av dokumentet. Ordet reserv nämns i dokumentet när spetsnazförbanden berörs, men då enbart med att det fanns personal som skulle kunna genomföra sabotage.¹⁸ Detta skulle dock kunna vara ett exempel på ingående delar i denna reserv och en annan del som ingick skulle kunna vara en inhämtande del.

Således, i Sovjetunionen förefaller det funnits en underrättelsereserv som vid ett kraftigt försämrat säkerhetsläge skulle innästla länder och där påbörja informationsinhämtning och fortsatt under en väpnad konflikt. Inhämtningen genomfördes även i fredstid av ett ordinarie underrättelsenät. Detta underrättelsenät kan anses utgjort en grund för, dels vilka målval spetsnazförbanden skulle insättas mot, dels skapa planeringsunderlag avseende hur dessa målval skulle kunna bekämpas på ett effektivt sätt.

Underrättelsereservens uppgift kan även varit att vid ett kraftigt försämrade säkerhetsläget eller vid en väpnad konflikt, kontinuerligt bibehålla ett mål under observation för spetsnazförbandens räkning. Därmed även kunna rapportera förändringar som kunde påverka spetsnazförbandens strid. Personalen ingående i underrättelsereserven förefaller haft kravet på sig att rapportera två gånger per dygn,¹⁹ samt varit tilldelade en radio per individ varvid ett sådant agerande hade varit fullt genomförbart.

Finns det då något som tyder på att det främst var det svenska luftförsvaret som var intressant? Utifrån från de dokument som finns att tillgå, var luftförsvar en stående inhämtningspunkt, oaktat land. Detta skulle kunna styrka källans uppgift. Dock fanns det ett flertal andra punkter som dokumenten tar upp, vilket även får anses vara av stående karaktär. Vad som dock är intressant är en uppgift som framkommit vid ett vittnesseminarium, avseende Sverige beredskap mot överraskande angrepp genomfört 2007, under ledning av den pensionerade Översten Bo Hugemark.

Enligt den pensionerade kommendören av första graden Emil Svensson som deltog i vittnesseminariet skulle det svenska luftförsvaret och flottan slås ut i ett tidigt skede med hjälp av det sovjetiska frontflyget samt av spetsnazförband. Detta för att möjliggöra att Sovjetunionen skulle kunna nyttja svenskt luftrum, i syfte att kunna påverka NATO. Någon invasion i dess egentliga mening skulle enligt honom aldrig ske. Detta agerande skulle genomföras i händelse av att svenska politiker ej medgav överflygningar av svenskt territorium, med sovjetiska luftstridskrafter. Dessa uppgifter skall han erhållit, som även skall vara inspelade, av Amiral Vladimir Bezkorovajnij.²⁰ Detta skulle kunna bekräfta informationen från den svenska underrättelsetjänstens källa.

Hade då detta system med, dels en aktiv inhämtningsorganisation, dels en underrättelsereserv kunnat fungera? Troligtvis hade viss information kunnat förmedlats till operationsledningen för spetsnazförbanden, varvid dessa hade kunnat revidera sina planer före ett insättande. Dock, utifrån den mängd underrättelseofficerare som skulle innästla, dels Finland, dels vidare till Sverige torde någon säkerhetstjänst i de båda länderna noterat det ffa. vid ett kraftigt försämrat säkerhetsläge. Varvid denna inhämtningsorganisationen hade kunnat påverkats. Trots denna nackdel/begränsning torde Sovjetunionen varit tvungen att insätta denna underrättelsereserv, då de saknade den tekniska inhämtningskapaciteten som t.ex. USA hade.

Avslutningsvis, är detta en metod som även skulle kunna användas idag? Sannolikheten att lyckas innästla en större mängd underrättelseofficerare vid ett kraftigt försämrat säkerhetsläge torde i dag vara högre än under det kalla kriget. Detta utifrån det faktum att någon ”järnridå” inte längre existerar. Därtill finns ett kontinuerligt flöde av resenärer mellan Ryssland och Västeuropa. Därutöver torde ett behov kvarstå för Ryssland att fortsatt tillämpa denna metod, då dess tekniska inhämtningsförmåga fortfarande är begränsad jämfört med många av de västliga länderna. Detta skulle indirekt kunna bekräftas av den svenska Säkerhetspolisens uppgifter från 2014, att den ryska inhämtningen i Sverige till del, är/var krigsförberedande.²¹Där del av denna inhämtning skulle kunna röra sig om att kartlägga målval syftande till att skapa planeringsunderlag, för de nutida spetsnazförbanden.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Central Intelligence Agency 1, 2, 3, 4(Engelska)

Sveriges Radio 1(Svenska)

Agrell, Wilhelm. Sprickor i järnridån: svensk underrättelsetjänst 1944-1992. Lund: Historiska media, 2017.

Hugemark, Bo (red). Blixt från hotfull himmel: beredskap mot överraskande angrepp. Stockholm: Kungl. Krigsvetenskapsakademien, 2008.

Slutnoter

¹Agrell, Wilhelm. Sprickor i järnridån: svensk underrättelsetjänst 1944-1992. Lund: Historiska media, 2017, s. 278-279.

²Ibid. s. 279.

³Ibid. s. 280.

⁴Central Intelligence Agency. USSR General Staff Manual on the Principles of the Organization and Conduct of Operational Reconnaissance in a Front Offensive Operation. Washington DC: Central Intelligence Agency, 1978, s. 1, 38-39.

⁵Ibid. s. 40.

⁶Ibid. s. 147-148.

⁷Ibid. s. 151.

⁸Ibid. s. 165-166.

⁹Ibid. s. 199-200, 206, 211.

¹⁰Central Intelligence Agency. USSR General Staff Academy Lesson: Operational Reconnaissance. Washington DC: Central Intelligence Agency, 1988, s. 12.

¹¹Central Intelligence Agency. USSR General Staff Academy Lesson: Reconnaissance on Behalf of a Front Offensive Operation. Washington DC: Central Intelligence Agency, 1988, s. 9, 12-13.

¹²Central Intelligence Agency. USSR General Staff Academy Lesson: Agent Reconnaissance in Front Offensive Operations. Washington DC: Central Intelligence Agency, 1988, s. 5.

¹³Ibid. s. 5-6.

¹⁴Ibid. s. 7.

¹⁵Ibid. s. 9.

¹⁶Ibid. s. 10.

¹⁷Ibid. s. 12-13.

¹⁸Ibid. s. 13.

¹⁹Ibid. s. 14.

²⁰Hugemark, Bo (red). Blixt från hotfull himmel: beredskap mot överraskande angrepp. Stockholm: Kungl. Krigsvetenskapsakademien, 2008, s. 23-24.

²¹Sveriges Radio. Wettre, Karin. Säpo: Rysk aktivitet i Sverige krigsförberedande. 2014. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5830857(Hämtad 2019-02-02)

Den grundläggande förmågan att kunna fördröja en motståndare

av Jacob Fritzson Behovet av ingenjörsresurser är stort för norrlandsförbanden. Foto: Jimmy Croona, Försvarsmakten. I detta inlägg diskuteras frågan om ingenjörsresurser och deras betydelse för våra manöverförband. Jag kommer att avgränsa mig till Norrland eftersom det i nuläget nästan helt saknas resurser för fältarbeten i denna landsända. År 2004, under den eviga fredens tid, lades […]

Ryssland idag, Kina imorgon; men havet är alltid av vital betydelse

av Lars Wedin Apropå Hultqvist-doktrinen Följande historia härstammar, tror jag, från den amerikanske diplomaten Paul Nitze (1907–2004): En björn och en kanin delade kupé på ett tåg. Kaninen blev alltmer nervös och björnen frågade varför. Jo, sa kaninen, jag har ingen biljett och snart kommer konduktören. Jag skall hjälpa dig sade björnen, jag håller dig […]

Stora delar av Östersjön utan helikopterburen SAR/FRÄD idag!

Idag meddelar Sjöfartsverket att både räddningshelikoptern på Visby samt Kristianstad kommer att vara ur beredskap under dagen. Det innebär att södra och sydöstra Östersjön inte täcks av svensk sjöräddningshelikopter.Gotland kommer att stå utan räddnin…

Hur svårt kan det vara?

av Ulf Henricsson Det finns många tankar om hur vi skall stärka försvaret. Att utnyttja modern teknik är ofta en del i förslagen. Ledningssystem, smarta vapen, artificiell intelligens (AI) och cybersoldater ingår ofta i koncepten. Dessa åtgärder kräver tid och pengar innan de ger effekt. I väntan på detta finns ett snabbt och […]

Med spetsnaz till fronten del 1 – Innästling

Reflektion

En av de stora militära diskussionsämnena under 1980-talet i Sverige var kring sabotageförband, närmare bestämt de sovjetiska spetsnazförbanden.¹ Denna diskussion hänger troligtvis samman med de uppgifter som publicerades av den till Storbritannien avhoppade ryska GRU officeren Vladimir Rezun som skrev under pseudonymen Viktor Suvorov. Del av detaljerna kring spetsnaz framkom redan 1982 i hans bok ”Inside the Soviet army” och fördjupades något med en efterföljande artikel 1983.² Detta sammanföll med den rapporterade främmande undervattensverksamheten i svenska vatten och den första ubåtskommisionens rapport efter ubåtsjakten i Hårsfjärden 1982.³Därutöver kom Rezun publicera ytterligare ett antal böcker där spetsnaz berördes samt en separat bok kring förbandstypen. Utifrån det perspektivet blir det förståeligt, att de blev ett stort diskussionsämne.

Huruvida Rezun besitter information avseende alla de områden han beskrivit, rörande de sovjetiska väpnade styrkorna, är något som har diskuterats flitigt. Det troliga får anses vara att utöver sin egen kunskap har han tagit del av information från någon eller några västliga underrättelsetjänster, för publicering i sina böcker.⁴ Vad som dock är intressant, är att jämföra Rezun’s uppgifter med nu avhemligade uppgifter ur den amerikanska underrättelsetjänstens, Central Intelligence Agency, arkiv. Under 2015 avhemligades två stycken översiktliga handlingar i ämnet, varav en handling är helt fokuserad på den sovjetiska arméns spetsnazförband och en handling berör ytligt de marina spetsnazförbanden inom ramen för maritim inhämtningsförmåga.⁵Vad som gör dessa två handlingar intressanta är att de skall härröra från den sovjetiska Generalstabsakademin och utgör ett utbildningsunderlag som skall ha nyttjats 1985.

Validiteten i dessa två handlingar bör givetvis ifrågasättas. Handlingarna i sig, kommer säkerligen från det f.d. Sovjetunionen. Dock kan det röra sig om avsiktligt planterad desinformation för att förvilla den amerikanska underrättelsetjänsten. Det kan även röra sig om desinformation i den egna utbildningen för att förmedla information som om den ev. skulle komma i händerna för en annan part ej skulle kunna skada sovjetiska intressen. Det är även möjligt att informationen som förmedlats till de ryska generalstabseleverna i huvudsak är korrekt. Det som skulle kunna tyda på det är att underlaget var hemligt i 30 år innan det avhemligades, och källa till informationen troligtvis inte längre kunde påverkas av ett avhemligande.

Detta inlägg kommer avhandla förmågan till innästling. Inledningsvis krävs en belysning av begreppet innästling. Enligt Handbok Armé – Begrepp och förkortningar från 2016 är innästling en, ”metod som innebär dolt inträngande in i motståndarens gruppering”.⁶ Ett annat begrepp som ofta används är infiltration vilket i praktiken har samma innebörd.⁷ Dock är det i grunden ett anglosaxiskt begrepp för innästling, vilket ej lämpar sig att nyttja i en svensk kontext mtp. hur Arméreglemente Taktik beskriver begreppet infiltration.⁸ Där det snarare kan anses röra sig om begreppet infiltrationstaktik.⁹

Hur skulle då innästlingen gå till? Den gängse västerländska bilden var att en huvuddel av enheterna skulle innästla med hjälp av fallskärm, undervattensfarkoster av olika typer samt ytfartyg. Vad som även diskuterades var att en mindre del av enheterna skulle kunna innästla i ett tidigt skede iförda civila kläder.¹⁰Inleder vi med det som skrivits kring de maritima spetsnaz enheterna skulle de, enligt handlingen som berör den förbandstypen från den sovjetiska Generalstabsakademin, kunna innästla med hjälp av fartyg, ubåt eller luftlandsättas med fallskärm.¹¹Detta överinstämmer med de publicerade uppgifter som finns i t.ex. Rezuns artikel.¹²Vad som dock inte berörs expliciti den sovjetiskaGeneralstabsakademins handling, är särskilda former av dykfarkoster eller miniubåtar. Å andra sidan är det ej heller anmärkningsvärt mtp. att förbandstypen omnämns kort i förhållande till alla de andra inhämtningsförmågorna som den sovjetiska marinen hade. Totalt rör det sig om en halv sida i ett dokument om 19 sidor.

Vad avser den sovjetiska arméns spetsnazförband förefaller de haft som plan innan 1980-talet att genomföra innästling med hjälp av fallskärmsfällning. Vad som dock framkommer i den sovjetiska generalstabsakademins handling är att, dels antogs transportkapaciteten saknas för att genomföra den formen av innästling, dels antogs det även vara näst intill omöjligt att genomföra maa. förmågan att detektera och påverka luftfarkoster. Varvid innästling på mark förefaller varit arbetshypotesen under mitten av 1980-talet. Vad som även är särskilt intressant att notera är att enligt handlingen från den sovjetiska Generalstabsakademin, skall den sovjetiska Generalstabschefen givit order om att ta fram ett handlingsalternativ där flertalet spetsnazgrupper skulle kunna genomföra innästling i fredstid innan en väpnad konflikt brutit ut. En övning för att pröva detta handlingsalternativ skall även varit planerad för genomförande i september 1985.¹³

Att en mindre del av spetsnazförbanden skulle genomföra innästling i ett tidigt skede och civilklädda förefaller varit den gängse uppfattning hos de västliga länderna. Dock torde de uppgifter som framkommer i den sovjetiska Generalstabsakademins handlingar inneburit att en större mängd och möjligen av de mindre professionella spetsnazenheterna även skulle kunna genomföra sådan innästling. I sammanhanget är det intressant att notera en analys genomförd av CIA från 1984, där de antog att det ej skulle vara fallet maa. risken för att tappa överraskningsmomentet i händelse av att enheterna röjdes innan en väpnad konflikt brutit ut.¹⁴

Dessa uppgifter blir även intressanta i ett mer nutida perspektiv. Enligt skriften Military Balance från 1985 antogs Sovjetunionen inneha cirka 600 transportflygplan.¹⁵ Vilket skall jämföras med antagandet från 2018 i Military Balance, att Ryssland förfogar över 428 transportflygplan.¹⁶ Ryssland förefaller även genomföra en ökning av sina spetsnazförband,¹⁷ vilket kommer innebära att kampen om transportresurser för att möjliggöra en luftburen innästling torde vara större nu än under tiden för Sovjetunionen. Sammantaget innebär det att om det antogs råda en brist på transportförmåga under 1985 vilket kom föranledda en anpassning av spetsnazförbandens innästlingsteknik, torde denna anpassning vara än mer aktuell idag. Därutöver är möjligheten att genomföra en markbunden innästling innan en väpnad konflikt bryter ut i vår nutid, större än vad den var under tiden för Sovjetunionen maa. de mer öppna gränserna.

Utifrån det perspektivet blir den finska oron kring diverse ryska mark och fastighets uppköp intressanta.¹⁸ Då en markbunden innästling kommer kräva olika former av stödpunkter som kan, dels dölja enheter innan de skall lösa uppgifter, dels härbärgera dem men även flytta dem mellan säkra punkter inom ett land, likt en flykt-/transportkedja. Att Sovjetunionen köpte upp fastigheter och markområden under det s.k. kalla kriget för dylika aktiviteter framkommer bl.a. i det s.k. ”Mitrochinarkivet”. Dock berör det KGB verksamhet, men just den beskrivna verksamheten förefaller även genomförts av GRU då det framkommer att de båda organisationernas verksamhet för sabotage vid en väpnad konflikt överlappade varandra.¹⁹ Vilket innebär att spetsnazförbanden troligtvis omfattades av dessa förberedelser.

Avslutningsvis, den ökade förmågen till lägesuppföljningen kring rörelser i lufthavet i vår nutid, den minskade förmågan till luftburen transportkapacitet och ökningen av spetsnazförband i Ryssland torde ökat Rysslands behov av att kunna genomföra markbunden innästling. Förändringen av nationers gränser sedan det kalla kriget torde även inneburit att en större mängd fastigheter och markområden möjligen anskaffats i flertalet länder för att kunna genomföra denna innästling. Då det hela kommer kunna liknas med en form av ”järnväg” med ett flertal stationer där enheter skall slussas mellan för att nå sina verksamhetsområden i händelse av en väpnad konflikt.

Have a good one! //Jägarchefen

Källförteckning

Central Intelligence Agency 1, 2, 3(Engelska)

Department of Defense 1(Engelska)

Military Review 1(Engelska)

Svenska Dagbladet 1, 2 (Svenska)

The Guardian 1(Engelska)

YLE 1, 2(Svenska)

Andrew, Christopher M. Mitrochin, Vasilij Nikitič. The sword and the shield: the Mitrokhin archive and the secret history of the KGB. New York: Basic Books, 1999.

Bronk, Justin. Sutyagin, Igor. Russia’s new ground forces: capabilities, limitations and implications for international security. Milton Park, Abingdon: Routledge Journals, 2017.

Försvarsmakten. Fallskärmsjägarreglemente: Fallskärmsjägarpatrull. Stockholm: Försvarsmakten, 1998.

Försvarsmakten. Arméreglemente Taktik. Stockholm: Försvarsmakten, 2013.

Försvarsmakten. Handbok Armé: begrepp och förkortningar. Stockholm: Försvarsmakten, 2016.

International Institute for Strategic Studies. Military Balance. London: International Institute for Strategic Studies, 1985.

International Institute for Strategic Studies. Military Balance. London: International Institute for Strategic Studies, 2018.

Jordan, David. et al. Understanding modern warfare. Cambridge: Cambridge University Press, 2016.

Suvorov, Viktor. Spetsnaz: Sovjets hemliga terrorarmé. Stockholm: Timbro, 1989.

Suvorov, Viktor. GRU inifrån: Spetsnaz, förtryck och terror. Nacka: Efron & dotter, 2009.

Slutnoter

¹Svenska Dagbladet. Helander, Magnus. Försvarets film chockade Sverige: ”Aktuell igen”. 2016. https://www.svd.se/forsvarets-film-chockade-sverige-aktuell-igen(Hämtad 2019-01-20)

²Christiansson, Lars. Magnergård, Roger. ’Idrotten täckmantel’, Svenska Dagbladet, 13 Oktober 1983, s. 10.

Suvorov, Viktor. ’Spetsnaz: The Soviet Union’s Special Forces’, Military Review, vol. 64, no. 3, 1984, s. 30-46.

The Guardian. Harding, Luke. ‘Will they forgive me? No’: ex-Soviet spy Viktor Suvorov speaks out. 2018. https://www.theguardian.com/world/2018/dec/29/ex-soviet-spy-viktor-suvorov(Hämtad 2019-01-20)

³Christiansson, Lars. Magnergård, Roger. ’Idrotten täckmantel’, Svenska Dagbladet, 13 Oktober 1983, s. 10.

⁴Suvorov, Viktor. Spetsnaz: Sovjets hemliga terrorarmé. Stockholm: Timbro, 1989, s. 12-13.

Suvorov, Viktor. GRU inifrån: Spetsnaz, förtryck och terror. Nacka: Efron & dotter, 2009, s. 333-334.

⁵Central Intelligence Agency. USSR General Staff Academy Lesson: Spetsnaz Forces and Means in a Front Offensive Operation. Washington DC: Central Intelligence Agency, 1987, s. 4-11.

Central Intelligence Agency. USSR General Staff Academy Lesson: Reconnaissance in Operations and Combat Actions of Formations of the Navy. Washington DC: Central Intelligence Agency, 1987, s. 10.

⁶Försvarsmakten. Handbok Armé: begrepp och förkortningar. Stockholm: Försvarsmakten, 2016, s. 16.

⁷Försvarsmakten. Fallskärmsjägarreglemente: Fallskärmsjägarpatrull. Stockholm: Försvarsmakten, 1998, s. 14.

⁸Department of Defense. Department of Defense Dictionary of Military and Associated Terms. Washington DC: Department of Defense, 2013, s. 137.

Försvarsmakten. Arméreglemente Taktik. Stockholm: Försvarsmakten, 2013, s. 75.

⁹Jordan, David. et al. Understanding modern warfare. Cambridge: Cambridge University Press, 2016, s. 108-111.

¹⁰Suvorov, Viktor. ’Spetsnaz: The Soviet Union’s Special Forces’, Military Review, vol. 64, no. 3, 1984, s. 34-35, 43-44.

¹¹Central Intelligence Agency. USSR General Staff Academy Lesson: Reconnaissance in Operations and Combat Actions of Formations of the Navy. Washington DC: Central Intelligence Agency, 1987, s. 10.

¹²Suvorov, Viktor. ’Spetsnaz: The Soviet Union’s Special Forces’, Military Review, vol. 64, no. 3, 1984, s. 34-35.

¹³Central Intelligence Agency. USSR General Staff Academy Lesson: Spetsnaz Forces and Means in a Front Offensive Operation. Washington DC: Central Intelligence Agency, 1987, s. 9.

¹⁴Central Intelligence Agency. Warsaw Pact Nonnuclear Threat to NATO Airbases in Central Europe. Washington DC: Central Intelligence Agency, 1984, s. 24-25.

¹⁵International Institute for Strategic Studies. Military Balance. London: International Institute for Strategic Studies, 1985, s. 24.

¹⁶International Institute for Strategic Studies. Military Balance. London: International Institute for Strategic Studies, 2018, s. 199.

¹⁷Bronk, Justin. Sutyagin, Igor. Russia’s new ground forces: capabilities, limitations and implications for international security. Milton Park, Abingdon: Routledge Journals, 2017, s. 57

¹⁸YLE. Tuula, Malin. Ryska markaffärer ett hot – Säkerhetskommittén listade hybridkrigsfenomen. 2016. https://svenska.yle.fi/artikel/2016/02/15/ryska-markaffarer-ett-hot-sakerhetskommitten-listade-hybridkrigsfenomen(Hämtad 2019-01-20)

YLE. Rappe, Axel. Sommarstugor kan vara gömställen för utländska makter – i Kimito väcker ryskägd fastighet förundran. 2018. https://svenska.yle.fi/artikel/2018/02/18/sommarstugor-kan-vara-gomstallen-for-utlandska-makter-i-kimito-vacker-ryskagd(Hämtad 2019-01-20)

¹⁹Andrew, Christopher M. Mitrochin, Vasilij Nikitič. The sword and the shield: the Mitrokhin archive and the secret history of the KGB. New York: Basic Books, 1999, s. 361, 365.

Om att föra krig i fredstid

Av Ingolf Kiesow Ett nytt sätt att se på världshändelserna praktiseras i Beijing och Washington. Ett försök att anlägga några av dessa nya ”krigföringsvinklar” på världsutvecklingen tyder på att även våra villkor förändras, när det nya synsättet omsätts i praktiken. En annan iakttagelse är att utvecklingen har fått en egen dynamik, som ser ut att […]

Bättre priskompensation för försvaret

Av Helge Löfstedt Ett nytt försvarsbeslut förväntas under 2020. I detta inlägg argumenteras för att det försvarsprisindex (FPI) som används vid den årliga uppräkningen av försvarsanslaget på ett bättre sätt anpassas till de pris- och löneökningar som används i Försvarsmaktens verksamhet. Väsentligt är då att de anspråk på rationaliseringar som ingår i FPI på ett […]

Något om Arktis och Nordkalotten

Reflektion

Den klimatförändring som nu genomgås i Arktis,¹ kommer påverka omvärldsutvecklingen men även svenska förhållanden på ett flertal sätt. Den kanske tydligaste förändringen är möjligheten för sjötransporter som öppnas längs den s.k. ”Nordostpassagen” maa. istäckets reducering i Arktis.²Den andra tydliga förändringen är möjligheten som öppnas för utvinning av de naturresurser, främst fossila bränslen, som finns i Arktis. Där ca. 13 respektive 30 procent av världens oupptäckta olje- och gasfyndigheter finns i Arktis.³ Dessa två förändringar påverkar även de militärstrategiska förhållandena. Där den kanske tydligaste förändringen är den pågående ryska militära återuppbyggnaden av infrastruktur i dess nordliga område.⁴

Dessa tre faktorer är inget nytt för de som följt utvecklingen kring Arktis och de militärstrategiska implikationer detta kan få i framtiden. Vad som dock förefaller skett under, dels 2017, dels 2018 är en möjlig försämring av säkerhetssituationen där den främst accentueras på Nordkalotten. Där katalysatorn kan antas vara, dels Rysslands annektering av Krimhalvön, dels den pågående klimatförändringen som redan i närtid kan komma att påverka militära förhållanden i Arktis och därmed indirekt på Nordkalotten.

Den första tydliga ryska förändringen kom i slutet av 2014 när Ryssland upprättade ett nordligt militärdistrikt, MD N, omfattande Kolahalvön och område öster därom, Novaja Zemlja, Franz Josef, Srednyj och de Nysibiriska öarna. De huvudsakliga uppgifterna för MD N torde vara att säkerställa den ryska ubåtsbaserade andraslagsförmågan möjlighet att verka, samt säkerställa luftförsvaret över det ryska Arktis. Samma år upprättades även den 80. Motoriserade brigaden i Alakurtti.⁵ Ryssland förefaller även accelererat uppbyggnaden och förbättringarna av infrastruktur i Arktis och på Nordkalotten från 2014 och framgent.⁶Planerna för denna återuppbyggnad av militär infrastruktur m.m. förefaller till del lagts tidigare än 2014.⁷

Därefter förefaller säkerhetsutveckling på Nordkalotten gått i en negativ riktning. Norge kom under 2016 ingå ett bilateralt avtal tillsammans med USA om tillfällig basering av amerikanska marinkårssoldater under 2017, vilket kom innebära att för första gången sedan andra världskriget skulle utländsk trupp vara baserade i Norge.⁸Cirka 300 marinkårssoldater kom att påbörja sin tjänstgöring i Norge den 16JAN2016.⁹ Detta beslut kom även förlängas för att omfatta 2018.¹⁰ I båda fallen kom Ryssland att ifrågasätta Norges beslut.¹¹ Därefter kom Norge under 2018 hemställa om ytterligare amerikanska marinkårssoldater baserade i Norge från 330 stycken, till 700 stycken. Detta beslut kom av Ryssland att benämnas som ”klart ovänligt”.¹²Den förstärkta amerikanska marinkårs närvaron i Norge kom påbörjas f.r.om. den 02AUG2018.¹³ Storbritannien kom även i september 2018, meddela att de skulle påbörja en roterande truppbasering med en kombinerad marinkårs och armé styrka om 800 personer i Norge f.r.om. 2019. Detta förband skall befinna sig i Norge under vinterhalvåret under de kommande decenniet, enligt nuvarande planering.¹⁴

Vad avser Storbritanniens och USA basering av förband i Norge, framhävs utbildning som en viktig del. Dock får det anses vara en mindre del av de hela, utan snarare rör det sig om en säkerhetspolitisk markering och en s.k. ”snubbeltråd” gentemot Ryssland, likt baseringen av förband i t.ex. de baltiska staterna. Ett intressant faktum är att mängden personal har ökat över tiden. Vad kan då föranlett denna gradvisa ökning av förband på norskt territorium? Samt vad som förefaller vara ett försämrat säkerhetsläge?

Den 25DEC2014 kom Ryssland anta en ny militärdoktrin, där framkom att en av de ryska väpnade styrkornas huvuduppgifter är att kunna skydda ryska nationella intressen i Arktis. Den ryska maritima doktrinen från 2015 sätter även en stor vikt på att öka den ryska militära förmågan i Arktis. Där Arktis tillsammans med Atlanten utgör de två viktigaste maritima områdena för Ryssland, maa. NATO ökade närhet till Rysslands gränser.¹⁵ Dock torde även klimatförändringen och därmed det minskande istäcket även spela en stor roll i detta. Där möjligheten öppnas för påverkan av Rysslands nordliga område, när andra staters militära fartyg kan patrullera utanför den ryska sjögränsen. Här torde framförallt den möjliga påverkan avseende Rysslands andraslagsförmåga men även dess luftburna kärnvapenförmåga, eventuellt utgöra en hotbild Ryssland ser framför sig. I detta sammanhang är det särskilt viktigt att beakta den tyngdpunkt Ryssland sätter på sin kärnvapenförmåga. Det arktiska området blir då särskilt intressant maa. Ryssland har över hälften av sina ubåtsbaserade kärnvapen baserade vid Kolahalvön, samt nyttjar de arktiska farvattnen för dess patruller.¹⁶

Vad avser Rysslands övningsverksamhet på Nordkalotten och i Arktis förefaller den även tilltagit från 2014 och framgent. En omfattande övningen genomfördes 2015, där tillförsel av förband från andra militärdistriktet till MD N genomfördes.¹⁷Inom ramen för Zapad-2017 förefaller även ett större övningsmoment genomförts på Kolahalvön. Enligt den norska militära underrättelsetjänsten skall Ryssland för första gången sedan det kalla krigets slut genomfört en större förbandsförflyttning till Kolahalvön under Zapad-2017, bl.a. förflyttades markrobotförband av typen Iskander i nära anslutning till den norsk-ryska gränsen.¹⁸ I sammanhanget är det värt att notera, att under samma år i april upprättades även den 14. armékåren i MD N.¹⁹ Möjligen utgjorde Zapad-2017 ett övningstillfälle för den nyupprättade kårstaben.

Enligt den norska militära underrättelsetjänsten skall även ryska luftstridskrafter genomfört tre stycken simulerade angrepp under det första halvåret av 2017 mot norska mål.²⁰ I sammanhanget med den norska militära underrättelsetjänstens uppgifter kring Zapad-2017, är uppgifter som framkommit i den tyska tidningen Bild intressanta. Tidningen skall erhållit uppgifter från västliga underrättelseanalytiker. Dessa analytiker menar att den ryska övningsverksamheten på Kolahalvön under Zapad-2017, innehöll övningsmoment som kunde tyda på ett väpnat angrepp mot Finland och Norge.²¹

Under 2018 genomförde NATO sin största övning på över 20 år i Norge.²² Ryssland kom både retoriskt och i praktiskt handling visa sitt missnöje kring övningen. Retoriskt uttalade sig bl.a. det ryska utrikesministeriet kring övningen, som en destabiliserande verksamhet av NATO och motåtgärder skulle vidtas av Ryssland.²³ I praktisk handling avlyste Ryssland områden på internationellt vatten för genomförande av övningsverksamhet, dessa områden var placerade inom Trident Junctures övningsområde på internationellt vatten.²⁴Därutöver förefaller både Finland och Norge anklaga Ryssland för att genomfört störning mot det satellitbaserade navigeringssystemet NAVSTAR (populärt benämnt GPS) under övningen.²⁵

Under 2018 har även den norska marinen men även dess utrikesminister och under inledningen av 2019 dess försvarsminister uttryckt en oro kring Ryssland,²⁶ vilket kan antas vara avhängt utvecklingen av säkerhetsläget på Nordkalotten. Rysslands Försvarsminister, Sergej Sjojgu, kom även beröra Arktis vid det utökade försvarsråds mötet den 18DEC2018 där Rysslands President, Vladimir Putin, även närvarade. Nästintill omedelbart kom Försvarsministern beröra Arktis med anledning av aktivering av den amerikanska andra flottan. Denna flotta har enligt den ryska försvarsministern som en av sina huvuduppgifter att utöka amerikansk närvaro i Arktis.²⁷

Under 2019 har även Ryssland annonserat att den årliga operativa-strategiska övningen som i år genomförs i det centrala militärdistriktet, MD C, under namnet Tsentr-2019, kommer omfatta övningsverksamhet i Arktis. Övningsområdet förefaller vara från Novaja Zemlja i väster till de Nysibiriska öarna i öster. Övningen förefaller även kunna utgöra ett fullskaligt test av den ryska förmågan att genomföra militära operationer i Arktis.²⁸Storbritannien förefaller påbörja året med övningsverksamhet i Norge, för dem den största på decennier. Där cirka 1,000 marinkårssoldater kommer öva försvar av norskt territorium i inväntat på brittiska och amerikanska förstärkningar anländer.²⁹Den övningsverksamhet som tilltagit under de senaste åren på Nordkalotten, förefaller även fortsätta under 2019.

Således, dels den militära verksamheten i Arktis och på Nordkalotten tilltar, dels förefaller säkerhetsläget försämrats under de senaste åren. Här bör särskilt den faktor Ryssland fäster vid dess kärnvapenförmåga beaktas. Upplever Ryssland att den balansen rubbas finns en risk att motåtgärder kan tänkas vidtas från rysk sida. På motsvarande sätt som agerandet på Krimhalvön 2014, i mångt kan tänkas skett för att skydda dess flottbas där och därmed sin förmåga att agera, dels i Svarta Havet, dels i Medelhavet. Varvid säkerhetsläget torde kunna försämras och den militära verksamheten tillta i en än större utsträckning än vad vi redan sett i Arktis och på Nordkalotten.

I den allmänna säkerhetspolitiska diskussionen ses dock Nordkalotten och Arktis fortsatt som ett sidoområde, vilket skulle kunna involveras i en konflikt som startar annorstädes. Dock skulle jag vilja påstå att det tankesättet kan vara farligt. Återigen, den vikt Ryssland sätter vid sin kärnvapenförmåga bör ejnegligeras. Påverkas denna förmåga, kommer de agera på ett eller annat sätt. Därmed blir det norra strategiska området för både NATO och Ryssland ett särskilt viktigt område, där potentialen trots allt kan finnas för att en konflikt kan tänkas starta. Vilket kommer påverka Finland och Sverige, då både NATO och Ryssland kommer behöva nyttja dessa områden för att påverka varandra med olika stridskrafter.

Avslutningsvis, detta är några av de faktorer som låg till grund för mitt ställningstagande i årssummeringen av 2018. Där jag ansåg att i händelse av en expandering av den svenska armén bör förbands- och förmågeuppbyggnad av de nordliga förbanden vara särskilt prioriterade och ske i ett tidigt skede av denna expandering. Då det tydligt går att se en försämring av säkerhetsläget på Nordkalotten samt i Arktis och eventuellt en kommande försämring.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Bild 1(Engelska)

Daily Mirror 1(Engelska)

Foregin Policy 1(Engelska)

Izvestija 1(Ryska)

House of Commons 1(Engelska)

Regjeringen 1(Norska)

Reuters 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7(Engelska)

Russian strategic nuclear forces 1(Engelska)

Rysslands Försvarsministerium 1, 2(Ryska/Engelska)

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut 1(Engelska)

Svenska Dagbladet 1(Svenska)

Sveriges Television 1, 2, 3 (Svenska)

TASS 1(Engelska)

Totalförsvarets forskningsinstitut 1, 2, 3(Svenska/Engelska)

The Moscow Times 1(Engelska)

The Telegraph 1(Engelska)

U.S. Department of Defense 1(Engelska)

U.S. Marine Corps 1(Engelska)

Verdens Gang 1(Norska)

Slutnoter

¹Sveriges Television. Olsson, Jonas. Militär upprustning i Arktis när isen smälter. 2018. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/kapprustning-i-arktis-nar-isen-smalter(Hämtad 2019-01-13)

²Ibid.

³U.S. Energy Information Administration. Arctic oil and natural gas resources. 2012. https://www.eia.gov/todayinenergy/detail.php?id=4650(Hämtad 2019-01-13)

⁴Foregin Policy. Gramer, Robbie. Here’s What Russia’s Military Build-Up in the Arctic Looks Like. 2017. https://foreignpolicy.com/2017/01/25/heres-what-russias-military-build-up-in-the-arctic-looks-like-trump-oil-military-high-north-infographic-map/(Hämtad 2019-01-13

⁵Persson, Gudrun (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017, s. 80-82.

Svenska Dagbladet. Holmström, Mikael. Ny rysk militärbas nära Finland. 2014. https://www.svd.se/ny-rysk-militarbas-nara-finland(Hämtad 2019-01-13)

Sveriges Television. Isberg, Catharina. Ny rysk bas 30 mil från svenska gränsen. 2014. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/ny-rysk-bas-nara-finland(Hämtad 2019-01-13)

⁶The Moscow Times. Russia Starts Building Military Bases in the Arctic. 2014. https://themoscowtimes.com/articles/russia-starts-building-military-bases-in-the-arctic-39173(Hämtad 2019-01-13)

Foregin Policy. Gramer, Robbie. Here’s What Russia’s Military Build-Up in the Arctic Looks Like. 2017. https://foreignpolicy.com/2017/01/25/heres-what-russias-military-build-up-in-the-arctic-looks-like-trump-oil-military-high-north-infographic-map/(Hämtad 2019-01-13

⁷Wezeman, Siemon T. SIPRI Background Paper: Military capabilities in the Arctic. Stockholm: Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, 2016, s. 14-15.

⁸Reuters. Some 330 U.S. Marines to be temporarily stationed in Norway in 2017. 2016. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-military-idUSKCN12O2DM(Hämtad 2019-01-13)

⁹Reuters. Hundreds of U.S. Marines land in Norway, irking Russia. 2017. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-military-idUSKBN1501CD(Hämtad 2019-01-13)

¹⁰Reuters. Norway-Russia relations to deteriorate following U.S. Marines’ base extension: Russian embassy. 2017. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-russia-idUSKBN19F0AL(Hämtad 2019-01-13)

¹¹Ibid.

Reuters. Some 330 U.S. Marines to be temporarily stationed in Norway in 2017. 2016. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-military-idUSKCN12O2DM(Hämtad 2019-01-13)

¹²Reuters. More U.S. Marines to train in Norway, closer to Russia. 2018. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-russia/more-us-marines-to-train-in-norway-closer-to-russia-idUSKBN1L017F(Hämtad 2019-01-13)

¹³U.S. Marine Corps. 3rd Battalion, 8th Marines deploys to Norway as Marine Rotational Force Europe. 2018. https://www.marines.mil/News/News-Display/Article/1651097/3rd-battalion-8th-marines-deploys-to-norway-as-marine-rotational-force-europe/(Hämtad 2019-01-13)

¹⁴The Telegraph. Malnick, Edward. UK sending 800 troops to Arctic in warning shot to Russia. 2018. https://www.telegraph.co.uk/politics/2018/09/29/uk-sending-800-troops-arctic-warning-shot-russia/(Hämtad 2019-01-13)

¹⁵House of Commons. On Thin Ice: UK Defence in the Arctic. London: House of Commons, 2018, s. 19.

¹⁶Granholm, Niklas. Arktis under förändring: standardbilden utmanas. Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2016, s. 23-24.

Russian strategic nuclear forces. Strategic fleet. 2017. http://russianforces.org/navy/(Hämtad 2019-01-13)

Persson, Gudrun (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017, s. 36.

¹⁷Carlsson, Märta, Granholm, Niklas, Korkmaz, Kaan. The big three in the Arctic: China’s, Russia’s and the United States’ strategies for the new Arctic. Stockholm: FOI, 2016, s. 33.

¹⁸Verdens Gang. Johnsen, Alf Bjarne. E-sjefen: Russland øvde på angrep mot Nord-Norge. 2018. https://www.vg.no/nyheter/innenriks/i/1kye4W/e-sjefen-russland-oevde-paa-angrep-mot-nord-norge (Hämtad 2019-01-13)

¹⁹Министерство обороны Российской Федерации. Министр обороны России провел очередное заседание Коллегии военного ведомства. 2017. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12119607@egNews(Hämtad 2019-01-13)

²⁰Ibid.

²¹Bild. Röpcke, Julian. Putin’s Zapad 2017 simulated a war against NATO. 2017. https://www.bild.de/politik/ausland/bild-international/zapad-2017-english-54233658.bild.html(Hämtad 2019-01-13)

²²U.S. Department of Defense. Commander Describes Exercise Trident Juncture Effort, Planning. 2018. https://dod.defense.gov/News/Article/Article/1547736/commander-describes-exercise-trident-juncture-effort-planning/(Hämtad 2019-01-13)

²³TASS. Moscow to respond to NATO’s increased presence in Norway. 2018. http://tass.com/politics/1023984(Hämtad 2019-01-13)

²⁴Sveriges Television. Olsson, Jonas. Ryssland planerar robottester nära Natoövning. 2018. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/ryssland-planerar-robottest-nara-natoovning-i-norge(Hämtad 2019-01-13)

²⁵Reuters. Adomaitis, Nerijus. Fouche, Gwladys. Joining Finland, Norway says Russia may have jammed GPS signal in Arctic. 2018. https://www.reuters.com/article/us-nordic-russia-defence/joining-finland-norway-says-russia-may-have-jammed-gps-signal-in-arctic-idUSKCN1NI267(Hämtad 2019-01-13)

²⁶Reuters. Saul, Jonathan. Norway worried by intensified Russian naval activity. 2018. https://www.reuters.com/article/us-norway-russia-security/norway-worried-by-intensified-russian-naval-activity-idUSKCN1IP335(Hämtad 2019-01-13)

Reuters. Fouche, Gwladys. Solsvik, Terje. Russian buildup worries Norway before big NATO military exercise. 2018. https://www.reuters.com/article/us-norway-arctic-nato-russia/russian-buildup-worries-norway-before-big-nato-military-exercise-idUSKCN1MC123(Hämtad 2019-01-13)

Regjeringen. Forsvarsministerens nyttårstale i Oslo Militære Samfund. 2019. https://www.regjeringen.no/no/aktuelt/forsvarsministerens-nyttarstale-i-oslo-militare-samfund/id2624220/(Hämtad 2019-01-13)

²⁷Ministry of Defence of the Russian Federation. Supreme Commander-in-Chief of the Russian Federation attends extended session of the Russian Defence Ministry board session. 2018. http://eng.mil.ru/en/news_page/country/more.htm?id=12208613@egNews(Hämtad 2019-01-13)

²⁸Известия. Круглов, Александр. Рамм, Алексей. В Арктике будет жарко: войска испытают Крайним Севером. 2018. https://iz.ru/822691/aleksandr-kruglov-aleksei-ramm/v-arktike-budet-zharko-voiska-ispytaiut-krainim-severom(Hämtad 2019-01-13)

²⁹Daily Mirror. Hughes, Chris. Myers, Russell. Prince Harry’s secret role with 1,000 British troops in show of strength against Russia. 2019. https://www.mirror.co.uk/news/uk-news/prince-harrys-secret-role-uks-13814164(Hämtad 2019-01-13)