Innovation är en nytänkande idé som realiserats med ekonomisk vinst och som fyller ett behov. Det finns många idéer. Få blir innovationer, och ingen vet vilka idéer som kommer att bli innovationer. Innovationer får man inte genom att kontakta de mest utbildande inom ett område för att starta upp en arbetsgrupp med mål att innovera … Fortsätt läsa Innovation i företag
Sökresultat för: stm
Om stridens psykologi – Del 1: Från Shell Shock till Happy American Syndrome
En kollega fick en gång uppgiften att agera instruktör för en pluton som med kort varsel skulle rotera iväg på en utlandsmission. Under en dag på skjutbanan frågade en soldat om anledningen till varför man sköt dubbelskott. Kollegan, väl förtrogen i både skytte och sjukvårdstjänst, berömde soldatens fråga som relevant att reflektera över densamma och […]
Gästinlägg: Agenten och Radion del 3 – Agentkommunikation på fältet
Allmänt
28291 39282 09832 3 OTP kryptonyckel
24262 50591 26972 7 Kryptomassa – resultat av modulo-2 addition
Uteffekt: –
Putin driver Ryssland mot pariastat
av Jan Leijonhielm Jag lyssnade förra veckan i Haag till en redogörelse av organisationen Belincat som i detalj beskrev hur man gick tillväga för att fastslå att det var en rysk missil som sköt ned flight MH 17 över Ukraina. Genom en ihärdig kartläggning under mer än två år lyckades man inte bara konstatera vilken […]
Röd Oktober Del 1 – Omslagspunkt
Royal Navy. Major military exercise comes to Scotland. 2016. http://www.royalnavy.mod.uk/news-and-latest-activity/news/2016/october/07/161007-major-military-exercise-comes-to-scotland(Hämtad 2016-10-12)
Den mörknande framtid är vår
av Lars Wedin Nyligen hade jag, inför ett föredrag, anledning att tänka igenom dagens situation som följd av kalla kriget och omvälvningarna som följde i spåren av Murens fall. Det är slående hur dåtidens ”Eurofori” nu har ersatts av den djupaste pessimism. Faktum är att dagens situation nog är den farligaste på mycket längre. För […]
Försvarsmakten, helikoptrar och skogsbränder
- Försvarsmaktens förmåga att bekämpa skogsbränder har nu återhämtat sig till en nivå som ger oss en acceptabel kapacitet att över hela ytan och i flera riktningar stötta samhället med bekämpning av skogsbränder.
- Vi har en mycket hög kapacitet i våra helikoptrar och besättningar. Det är något vi är stolta över och något som alla kan känna sig tillfreds med, såväl den FM-anställde som den vanliga medborgaren.
- Valet att så ofta som möjligt ge vår personal lägsta möjliga ersättning vid dessa uppkomna händelser, är en dålig långsiktig strategi om man vill behålla möjligheten att snabbt och enkelt kunna skicka iväg helikoptrar för att lösa uppgifter utanför normal beredskap och uppgift.
- Våra politiker har valt lösningen att inte ha särskilt beredskapssatta besättningar för denna typ av samhällsstöd. Man får det man beställer. Eventuell kritik eller förbättringsförslag bör därför inte riktas mot Försvarsmakten utan, som så ofta, mot uppgiftsställaren; våra folkvalda.
Nytt läge del 4 – "Fastlandsvakuum"
Bild 1. Sverige i förhållande till Trøndelags området. |
Bild 2. Murmanskregionen i förhållande till Norge och Sverige. |
Från händelsestyrd till strategisk utveckling av svensk krisberedskap
av Fredrik Lindgren Den 31 mars redovisade Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) svaret på regeringsuppdraget om att stärka samhällets krisberedskap utifrån erfarenheterna från skogsbranden i Västmanland 2014. Bland förslagen finns förändrade principer för krisberedskapen och beaktande av krisberedskap och totalförsvar när offentliga aktörer anskaffar och vidmakthåller resurser. Dessa exempel visar att MSB höjt blicken […]
Déjà vu?
av Bo Hugemark Den 23 oktober 1956 revolterade det ungerska folket mot den stalinistiska regimen, inspirerat av Nikita Chrusjtjovs avstalinisering och töväder i Polen. Den 30 oktober tycktes demokratin ha segrat. De ryska trupperna hade dragit sig tillbaka till garnisonerna. Omvärlden greps av hopp. Den 28 och 29 oktober angrep Israel, Storbritannien och Frankrike Egypten […]
Alliansfrihetens dolda logik
av Robert Dalsjö Syftet med alliansfriheten under det kalla kriget var inte, som vi hittills trott, att hålla Sverige utanför ett nytt storkrig. Ny forskning visar att Erlander och regeringen förstod att Sverige troligen skulle dras med i kriget på Natos sida. Men genom att välja alliansfrihet i stället för Nato hoppades man kunna undgå […]
Hur mycket är vår frihet värd?
av Lars Björk Försvarsmakten har alltsedan försvarsbeslutet år 2000 utformats för att kunna ge effektivast möjliga stöd till svensk säkerhetspolitik i fred. ”Sverige försvaras bäst i Afghanistan” var doktrinen då. Förmåga att möta väpnat angrepp mot Sverige avvecklades som grund för dimensionering av det militära försvaret. Förmågan för den civila delen av totalförsvaret har dramatisk […]
Där Försvarsberedningen slutade
av Lars Wedin Överstelöjtnant Håkan Edström har skrivit en utmärkt artikel i KKrVAHT 2/2015, som visar på en bristande koppling mellan omvärldsbeskrivningarna – i och för sig intressanta – och de försvarspolitiska målen. Försvarsberedningens medlemmar är väl ändå betalda just för att göra denna koppling? Nedan görs ett försök att fylla i denna lucka rörande […]
Exit Almedalen
av Tommy Jeppsson Så var 2015 års upplaga av Almedalsveckan slut. Avseende intrycken från Försvarspolitisk Arena som stod som arrangör för en fullspäckad seminarievecka är intrycken många, mestadels positiva utgående ifrån ett brett anslag på de ämnen som behandlades. De försvarspolitiska morgonpassen har tidigare varit och var också i år bra uppstarter på respektive seminariedag. […]
Nytt tjänstegradssystem
Kärnvapenretorik
Bild 1. Faktorer som gett upphov till kärnvapenretorik. |
Bild 2. Iskander fredsgrupperingar längs Rysslands västra landgräns med 500 km robot räckvidd.22 |
Min version av Almedalen 2015
Omvärldsutvecklingen, turerna kring det svenska försvarsinriktningsbeslutet – som för övrigt riksdagen debatterar måndagen den 15 juni – efterlängtade anvisningar för civilt försvar och en ny nationell säkerhetsstrategi samt MSB:s pågående arbete med hur svensk krisberedskap bör stärkas, är några av anledningarna till att säkerhet i vid mening även i år har en framskjuten plats hos […]
Vem har ansvar för Totalförsvaret?
Bilden är talande nog hämtad från ett museum… |
Vår artikelserie om Totalförsvaret börjar mer och mer ta formen av en studie, Totalförsvarsstudien. Det skall bli spännande att se om det går att hitta finansiering till den och på sikt ett förlag som ger ut den.
Börja gärna med att läsa Omfall EDMUND om du inte redan gjort det.
Idag genomförs hearing om MSB:s regeringsuppdrag kring erfarenhetsåterföring för stärkt krisberedskap. Tyvärr har uppdraget plockats bort från regeringens hemsida. Uppdraget är i första hand kopplat till branden i Västmanland. Olyckligt eftersom stärkt krisberedskap skulle behöva täcka antagonistiska hot också. Påminner om traumautredningen där uppdraget formulerats utifrån händelserna på Utöya.
Flera myndigheter beskriver och utreder behovet. FOI har t.ex. under förra året släppt en rapport om civil krisberedskap genom NATO. I den rapporten nämns inte avtalet om värdlandsstöd en enda gång. Skotten är vattentäta mellan myndigheter och mellan civilt och militärt.
Vi konstaterar också att få myndigheter och politiker tar ordet ”Totalförsvaret” i sin mun. Det kan bero på gammalt groll mellan Försvarsmakten och MSB men för politiker handlar det snarare om att kunna stå för det man säger. Inte ens FOI som har ordet ”Totalförsvaret” i sitt namn – använder begreppet. Senast var 2011 när man desperat försökte koppla ihop det trendiga ”Comprehensive approach” med det gråa och slitna uttrycket ”Totalförsvaret”.
Givet att vi kan påstå oss ha ett Totalförsvar – vad består det av? Hur fungerar det?
Grunden för krishanteringsansvar i staten regleras genom något som benämns ”ansvarsprincipen” (jfr närhetsprincipen, likhetsprincipen). Den innebär att myndigheterna själva ska ha en organisation som också är riggad för att klara av verksamheten vid en eventuell kris. Det finns ofta ett behov av att den som är ansvarig för en verksamhet samverkar, såväl inom sin sektor som utanför, för att kunna lösa uppgiften. Därför innebär ansvarsprincipen också ett ansvar för varje aktör att arbeta tillsammans med andra för att hantera och lösa kriser. Det är ju bra men under en uppseglande kris och än mer under ett pågående krig så behöver man styrning, inte bara samverkan.
Någon måste ta ansvar, fördela resurser, prioritera uppgifter och ställa krav. Vem gör det?
För att ge ett samlat stöd till olika aktörer och effektivisera arbetet med samhällets krisberedskap inrättades den 1 januari 2009, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Samtidigt lades Krisberedskapsmyndigheten, Statens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar ned. Verksamheten äger nu rum inom den nya myndigheten.
MSB arbetar med samordning över sektorsgränser och ansvarsområden, inom och mellan centrala myndigheter, regioner och kommuner. Myndigheten ska arbeta såväl förebyggande som under och efter en kris eller olycka.
I MSB regleringsbrev förekommer inte orden ”totalförsvar”, ”civilt försvar” eller ens ordet ”krig”. Subversion, påverkan och dolda operationer som är så viktiga delar av rysk krigföring – har man inte tagit höjd för. Ovan nämnda ord finns inte heller med i Polisens regleringsbrev.
Det är oändligt viktigt med pengar, resurser och medel – men det är om möjligt ännu viktigare att statens myndigheter får tydliga uppdrag och uppgifter. Den politiska styrningen måste tydligt peka ut riktningen och klarlägga mål och förväntat utfall.
Hur kan det bli så här?
Sannolikt är Totalförsvarets viktigaste utmaning att det inte finns någon samlad central styrning. Tvärtom så är totalförsvarsuppgifter fördelade på fler än 20 myndigheter som i sin tur sorterar under fem-sex olika departement. Till detta kommer kommuner, landsting och samhällsviktiga företag.
Hur ser fördelningen ut efter valet 2014?
Försvarsdepartementet
Under detta departement finns Försvarsmakten, Försvarshögskolan, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt, Försvarsexportmyndigheten, Rekryteringsmyndigheten, Totalförsvarets forskningsinstitut, Försvarsunderrättelsedomstolen och Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamhet
Justitiedepartementet
Under justitiedepartementet sorterar en rad myndigheter men för säkerhets- och försvarsfrågor är följande viktigast: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen,
Finansdepartementet
I finansdepartementet hittar vi Fortifikationsverket, Tullverket och Länsstyrelserna
Näringsdepartementet
Myndigheter som sorterar under näringsdepartementet och som har betydelse för kris och krig är Transportstyrelsen, Post- och Telestyrelsen, Trafikverket och Livsmedelsverket.
Utrikesdepartementet
UD har inga egna myndigheter i Sverige, utan ambassaderna är s.k. utlandsmyndigheter. Däremot svarar UD för säkerhetspolitiken.
Miljö- och energidepartementet
Här finns Energimyndigheten som bl a ansvarar för nationens beredskapslager av drivmedel.
Det kan vara värt att nämna det statliga affärsverket Svenska kraftnät som spelar en viktig roll i samhällets krisberedskap.
Skall man säga något positivt så är det att vi också har fått en inrikesminister. Enligt hans hemsida har han ansvar för ”civilt försvar”. Märk väl att begreppet inte används i regleringsbreven (se ovan) men på regeringens hemsida står följande lovvärda text att läsa: ”Civilt försvar och arbetet med detta, tar sin utgångspunkt i samhällets krisberedskap och syftar till att inför och under höjd beredskap samt under krig värna befolkningen, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna samt bidra till Försvarsmaktens förmåga att möta ett väpnat angrepp.”.
Detta är ju väldigt fint men hur var det nu – fanns det några pengar att nå upp till denna ambitionsnivå i FB15? Nej, inte en spänn. Var kommer pengarna ifrån då? Den som visste.
Vi tycker att vi borde gå med i NATO. Det finns många skäl till det.
(Idag skriver Johan Larnefelt från Folk och försvar mycket uttömmande om ämnet)
Promemoria till Republikens president
Från Chefen för Generalstaben, generalöverste X. av Lars Wedin Inledning Under de senaste åren har det blivit allt tydligare att en så kallad fredlig samlevnad inte är möjlig med Västmakterna, dominerade av det aggressiva USA, utan att ge avkall på vår ambition att återupprätta Rysslands storhet. Samtidigt har befrielsen av östra Ukraina visat på […]
Medial normalisering av propaganda kring segerdagen
Det var med viss förvåning jag igår tog del av svenska medias rapportering från det ryska firandet av segerdagen. I den svenska rapporteringen lyste nämligen problematiseringen och perspektiven på företeelsen med sin frånvaro. Istället återgav huvuddelen av svenska media närmast plikttroget det budskap Moskva vill få fram: Det var Sovjetunionen som besegrade Tyskland till priset av oerhörda uppoffringar, att Ryssland nu verkar för en ny världsordning och att det nya Ryssland är en militär maktfaktor att räkna med. En bild som t.ex. TV4 förmedlar utan kommentarer (samtidigt som man i sina kommentarer kring den kinesiska närvaron helt missar de mycket omfattande samarbetsavtal som dagen innan undertecknades mellan länderna – något som är väl värt ett eget blogginlägg senare).
Vapenstilleståndet i Europa trädde i kraft den 8 maj 1945 kl 2301 då de tyska styrkorna lade ner sina vapen. I Sovjetunionen hade klockan redan passerat midnatt, varvid den 9 maj blev dagen man högtidlighöll i Sovjetunionen och numera högtidlighåller i Ryssland och de övriga f.d. Sovjetrepublikerna. Men där andra länder nöjer sig med att minnas de stupade och krigets offer och gör detta genom uppvisning av veteranmateriel, går segerdagen i Ryssland liksom i Sovjetunionen lika mycket ut på att uppvisa makt och användas som ett redskap för avskräckning. En central del i förmedlingen utgörs av tv-kanalen RT där journalisterna på den tydligaste av brittisk engelska förmedlar det ryska perspektivet och den ryska historieskrivningen, iklädda St Georgsbandet och talandes om ”våra förfäder” i ”det stora patriotiska kriget”, för att i nästa stund tala beundrande om den nya ryska militära makten. Lyssnar man bara på språket, går tankarna närmast till Sky News eller BBC, men det är också syftet.
De senaste veckorna har nyhetsrapporteringen varit full av ryska krokodiltårar över att ingen av de västerländska världsledarna avsåg att närvara vid gårdagens firande. En rapportering som upprepats i svenska media, så även igår och som bidrar till hur svenska media omedvetet nu gör sitt i normaliseringen av den ryska propagandan. Ingen journalist frågar sig varför inte Putin kommer till London eller Paris den 8 maj för att högtidlighålla segerdagen där. När Sovjetunionen drogs in i kriget mot nazismen, hade Storbritannien och Frankrike redan bekämpat densamma i två år och tagit aktiv ställning mot den. Nu förväntar sig Putin att ledarna i dessa länder ska komma till Moskva så att de kan visas upp och stödja den ryska historieskrivningen, som alltmer blir en återgång till den sovjetiska. I den svenska rapporteringen igår ifrågasattes inte heller denna historieskildring som nu åter förmedlas. Ingen påpekar faktumet att Stalin under andra världskriget två tidigare år var allierad med Hitler och att dessa delat Europa mellan sig, varvid Stalin erhöll rätten till östra Polen, Baltikum och Finland. Det är heller inte det andra världskrigets slut som firas såsom svenska media påstår, utan just slutet på ”det stora patriotiska kriget”, utspelat mellan den 22 juni 1941 och den 9 maj 1945.
Ingen journalist problematiserar heller varför just de sovjetiska förlustsiffrorna var så enormt höga jämfört med andra länder. Dagens officiella ryska historieskrivning har reviderat ner sifforna till 8,7 miljoner stupade soldater, mot 5 miljoner för Tyskland (på alla fronter). Den tidigare sovjetiska historieskrivningen talade om väl över 15 miljoner stupade och det gör även annan forskning (se t.ex. Journal of Slavic Military Studies vol 9, nr 2, 1996). En orsak till de oerhörda förlustsifforna var 30-talets grymma utrensningar, som inom Röda Armén innebar att kanske så många som drygt 7 % av alla officerare avrättades, företrädesvis högre chefer och högre officerare. Det ledningsvakuum som detta medförde i Röda Armén bidrog självfallet till de höga förlustsiffrorna. Media nämner heller inte hur de sovjetiska soldaterna sågs som kanonmat, där människoliv lätt kunde offras, hur sovjetiska soldater i början sändes i strid utan vapen, för att om de överlevde, plocka vapen från stupade. Ej heller Stalins order om att skjuta retirerande och att det inte fanns några sovjetiska krigsfångar, bara förrädare vars familjer skulle arresteras. Ingen nämner heller hur krigsfångar som återkom från Tyskland efter kriget sändes till Gulag liksom befolkning som hamnat på områden ockuperade av Tyskland. Vissa blev kvar i lägren ända till 1955, när de släpptes i den allmänna amnestin under Chrustjovs avstalinisering av Sovjetunionen. Det sovjetiska föraktet för den egna sidans människoliv under kriget saknar närmast historiskt motstycke. De umbäranden Sovjetunionen fick utstå i de allierades gemensamma besegrande av nazismen ska inte förringas, men man ska heller inte glömma det egna ansvaret till att förlusterna blev så höga, eller landets ursprungliga ställningstagande i andra värlskriget.
Idag gäller det för Kreml att åter exploatera Sovjetunionens kamp mot nazismen till fullo för att stärka den ryska självkänslan, nationalismen och för att fokusera befolkningen på ett yttre hot. I sina tal i samband med firandet manade president Putin åter till kamp mot nazismen i världen, vilket återmatas genom media då det är ett budskap många vill ta till sig. Ingen problematisering erbjuds dock kring budskapet och det faktum att de nynazistiska rörelserna i Europa erhåller stöd från just Ryssland. För bara några veckor sedan bjöd det ryska partiet Rodina (vars tidigare partiledare numera är förste vicepremiärminister för rustningsfrågor) in Europas extremhöger och nazistpartier till möte i St Petersburg. Från Sverige deltog Svenskarnas parti. Ett möte där det fåtal motdemonstranter som fanns, snabbt togs om hand av rysk polis. Ur rysk synvinkel är den europeiska högerextremismen nämligen dubbelt tacksam. Man kan både utmåla den som något att försvara sig mot (som nazismen i Putins tal), men framförallt eftersom den bidrar till att söndra EU och därmed öka de ryska möjligheterna till inflytande.
Där det förlorande Tyskland sedan länge gått vidare, vänder sig Ryssland återigen till nationalismen och fornstora dagar för nationens sammanhållning. Tyvärr med bidrag även från svenska media, där den mest nyanserade bilden faktiskt förmedlades av Aftonbladet TV, trots att tidningens kultursida anslutit sig till den sovjetiska versionen av andra världskriget. Vi står nu mitt inne i en ny tid av säkerhetspolitisk osäkerhet där Ryssland gör sitt yttersta för att positionera sig och där informationsvapnet spelar en avgörande roll. Den normaliseringen av propagandan som vi kunnat bevittna de senaste dagarna är precis vad man vill uppnå. Det krävs framledes betydligt mer av reflektion från svenska journalister kring det budskap som Kreml pumpar ut.