Månatliga arkiv: augusti 2015

Om mänskliga tillkortakommanden

av Ulf Henricsson Det finns ju ganska gott om framtids- och säkerhetspolitiska analyser. Träffsannolikheten är måttlig. Inte sällan utgår vi från vår egen miljö och vårt eget ”tänk” och har svårt att se världen från andras utsiktspunkter. Statsministerns uttalande i maj om fördelen med ”fria ytor” som argument mot ett NATO-medlemskap väckte frågan – hur […]

Rätt tänkt, men varför gjordes ingenting under åtta år?



Frågan om Sveriges förhållande till NATO är ett ständigt återkommande ämne i försvarsdebatten. Debatten förs till och med på Aftonbladets kultursidor med jämna mellanrum. Häromdagen skrev Socialdemokraterna en debattartikel och nu svarar Moderaterna.

Socialdemokraternas paradnummer är att närma sig NATO så mycket som man bara kan, och bidraga med så mycket som möjligt vilket bevisas ännu en gång genom Åsa Lindestams m.fl debattartikel i SvD. Socialdemokraternas logik i den här frågan är helt obegriplig. Det är som att odla, göda och vattna sin åker men aldrig någonsin skörda, inte ens om man skulle svälta. Att förespråka ett medlemskap i NATO, och därmed också åtnjuta det som NATO kan erbjuda i form av kollektivt skydd verkar vara som att svära i kyrkan för varje socialdemokrat.

Men även Moderaternas logik är helt obegriplig. I dag skriver f.d. försvarsminister Karin Enström och försvarspolitikern Hans Wallmark en replik i SvD på Lindestams artikel. I sak har duon Enström och Wallmark helt rätt. De anser att det är fel att inte utreda ett NATO-medlemskap, och de anser att det går för långsamt..

Problemet är att vi inte gör det tillräckligt snabbt och inte har tagit beslut om att bli ett medlemsland. Den rödgröna regeringen måste se verkligheten för vad den är, släppa taget om den svenska militära alliansfriheten och snarast sätta upp en färdplan mot ett svenskt Nato-medlemskap, med målet om en ansökan nästa mandatperiod.

Ett Nato-medlemskap är det enda försvarssamarbete som på lång sikt stärker Sveriges säkerhet och förmåga.

Som sagt, jag yrkar bifall till allt det som Enström och Wallmark skriver i sin artikel. Men frågan som de båda moderaterna måste ställa sig själva blir då, varför gjorde vi själva inget åt saken under våra åtta år i regeringsställning? Karin Enström var till och med försvarsminister och satt därmed i regeringen!

Men kanske var det Reinfeldt ensam som satte agendan, och de övriga fick snällt sitta tysta? Så sent som för ett och ett halv år sedan sa f.d. statsminister Reinfeldt att…

”Ett svenskt Nato-medlemskap är inte aktuellt”. 


tydligare än så kan det knappast bli. Hans Wallmark har tidigare själv uttryckt sig skeptiskt till den NATO-uredning som han idag förespråkar.  

Jag är inte säker på att en utredning löser problemen. Långsiktigt behövs en seriös Nato-debatt, men jag har svårt att se någon socialdemokrat delta i den, säger Hans Wallmark.

Under sina åtta år vid makten, med alla möjligheter att baxa igenom ett NATO-medlemskap så valde man istället att då låta Socialdemokraterna avgöra saken genom att inte göra någonting. Karin Enström som i dag är för en anslutning mot NATO höll sig väldigt passiv under sin tid som minister i den här frågan. Vi kan därför konstatera att alla andra har gett Socialdemokraterna monopol på frågan oavsett om de sitter i regeringsställning eller inte. En mycket märklig situation. Frågan är vad som händer om Moderaterna åter igen hamnar i regeringsställning efter valet 2018? Kommer man att hålla sig till den linje man skriver om idag, eller backar man till tidigare linje, d.v.s. att låta Socialdemokraterna fortsätta bestämma?

Hans Wallmark sitter även med i den grupp om fyra personer som ska föreslå Alliansens väg mot en valseger 2018. Här behöver man ha en tydlig samsyn om såväl försvaret som frågan om NATO.

En omedelbar utredning av ett medlemskap i NATO är bra på flera sätt. Den hade nämligen tvingat Socialdemokraterna att på riktigt motivera sitt konsekventa nej-sägande och därmed tvingas till att väldigt konkret redovisa alternativen med dess konsekvenser. 

Jag är rätt säker på att Peter Hultqvist vet att Sverige inte klarar sig själva vid ett angrepp, han vet också att vi inte kommer att kunna förvänta oss stöd från NATO, och han vet att samarbetet med Finland är långt i från tillräcklig. Frågan är om övriga socialdemokrater har förstått det? Miljöpartiet och Vänstern befinner sig på en helt annan planet i denna fråga.
I en framtida omröstning i riksdagen så bedömer jag risken som stor att SD kommer att bli vågmästare – även i den här frågan. Även om SD likt Socialdemokraterna har varit motståndare till NATO så börjar det höjas mer förnuftiga röster inom partiet som har insett det som Moderaterna nu propagerar för så jag håller det inte för osannolikt att det kan ske en omsvängning även här.
Med tanke på att en majoritet av svenska folket nu säger JA till NATO så borde det avspeglas även inom politiken. Att inte ens – på allvar – utreda frågan är både oseriöst och oansvarigt.

Eskalering eller deeskalering?

Reflektion
Utvisningen av en Rysk diplomat från Sverige, tillsammans med motutvisningen av en Svensk diplomat från Ryssland, förefaller indikera ett lågvattenmärkei de Svensk-Ryska relationerna. Dock är detta i sig inget nytt, de Svensk-Ryska, relationerna kan ses som ”frostiga” sedan 2014. Då bl.a. den Ryska Presidentens personliga sändebud, SergejMarkov, menade på att Sverigevar ett av de ledande länderna i Europa, i drivandet av ”Ryssfobi”.
Skälet till varför dels den Ryska diplomaten dels den Svenska diplomaten har blivit klassificerad som ickeönskvärd i sina respektive länder, har ej framkommit. Att Rysslands agerande främst är ett motsvarpå det Svenska, förefaller vara ett relativt säkert antagande, vad den ryska diplomaten gjort för att utvisas har ej framkommit, men troligtvis rör det sig om spionage, då man valt att ej, delge, anledningen.
Är detta beteende något anmärkningsvärt? Nej egentligen inte, får svaret bli, så här såg det ut under hela det s.k. ”kalla kriget”. Likväl ser man internationellt efter det kalla kriget så har detta beteende fortgått, dock gör man inte en sådan stor sak av det, som man kunde göra under det kalla kriget. Att man nu väljer att göra en sak av det, kan i sig tyda på en förändring, d.v.s. den säkerhetspolitiska konflikt som uppstått mellan Ryssland och Väst, har tagit steget in i det ”diplomatiska rummet”.
Vad som dock får ses som anmärkningsvärt, om den ryska diplomaten genomförde underrättelseverksamhet, är att man de facto väljer att utvisa en s.k. ”legal” underrättelseofficer. Oftast låter man de genomföra sin verksamhet för att på detta sätt kunna ha överblick och insyn för att dels kunna se inriktning på inhämtning dels kunna avbryta rekryteringar. De tidigare gånger utvisningar har genomförts av legala underrättelseofficerare, har dessa passerat ”gränsen, för vad som tolereras, så det måste således vara något mycket känsligt vederbörande genomfört. Självklart kan det röra sig om en markering även, men historiskt har Sverige inte genomfört sådana, varpå sannolikheten får ses som låg för det.
Jamestown Foundation publiceradeden 06AUG2015 intressanta uppgifter kring den diplomatiska utvecklingen i Moskva. Enligt dem så skall ingen representant från den Ryska staten deltagit, vid den avgående Tyska militärattachéns, Brigadgeneral Reiner Schwalb, avtackningsceremoni, han var tillika Doyen, den äldste militärattachén i tjänst samt sammanhållande, för de övriga militärattachéerna i Moskva. Detta skall enligt Jamestown aldrig skett tidigare, inte ens under det kalla krigets mest ansträngda tidpunkter. Här skulle man kunna tro att markeringen slutar, men den pågående tyska militärattachén, Brigadgeneral Gert Gawellek, fick abrupt avslagpå sin ackreditering i Ryssland.
Inleder vid med Rysslands agerande gentemot själva funktionen kring Doyen, är det en tydlig signal mot främst de västliga länderna, likväl får man se det som en diplomatisk eskalering i de mellanstatliga förhållandena mellan Ryssland och de västliga nationerna. Fortsättningen gentemot den pågående tyska militärattachén, kan i sig vara ett svar gentemot Tyskland, som ej tillät ackreditering av en Rysk attaché, eller fortsättning på en inslagen linje, som inledes med markeringen mot Doyen. Ett tredje alternativ kan vara att det är ett ryskt motagerande gentemot NATO beslut om förhandslagring i de östliga NATO länderna.
Har då konflikten mellan Ryssland och Väst övergått till en diplomatiska eskalering? Än är det för tidigt att ge ett definitivt svar på detta, men markeringen gentemot det diplomatiska ”protokollet” vad avser Doyen, är om något, en väldigt tydlig markering på att relationerna mellan Ryssland och de Västliga länderna, gått in i ett nytt negativ skede, fortsätter liknande ageranden från Ryssland eller motageranden av väst, så har troligtvis en diplomatisk eskalering skett.
Vad som dock är intressant att notera är att trots en hårdnande militär retorik mellan Ryssland och de Västliga länderna, förefaller för stunden, en form av deeskalering skett i Östersjöregionen. Trots ett antal stora västliga övningar i Östersjöregionen skedde inga motövningar parallellt med dessa, som vi såg under 2014. Därmed inte sagt att Ryssland slutat öva, större övningar skede i andra militärdistrikt (MD), parallellt med dessa övningar.
Likväl genomför NATO en halveringav dess luftstridskrafter, ingående i Baltic AirPolicing. Styrkan är dock dubbelt så stor som den var innan den nu rådande konflikten mellan Ryssland och Väst inledes. Från bl.a. Litauenssida menar man att införandet av andra åtgärder, här får man förutsätta att förhandslagring åsyftas, gör att man ej skall se neddragningen av antalet flygplan som en neddragning av de baltiska staternas säkerhet . Dock är det intressant att notera, kopplat till att inga motövningar genomfördes inom samma geografiska område, vid de större NATO övningarna under våren och sommaren, att man nu de facto genomför en neddragning.
En möjlighet är att de två antagonisterna har lyckats komma överens, kring en form av regelverk, för att undvika incidenter i samband med övningar, vilket skulle kunna vara förklaring till det uteblivna agerandet som visades upp under 2014. Chefen för USA 6. Flotta, Viceamiral James Foggo III, bekräftar att sådana samtal, kring hur de två parterna skall interagera, har ägt rummed Ryssland under Juni månad. Huruvida så är fallet återstår att se, utifrån vilket agerande de båda parterna kommer anta vid övningar.
Avslutningsvis så förefaller vi ha en eskalering i utnyttjandet av diplomatiska medel mellan Ryssland och Väst och vad på ytan ser ut som en deeskalering av de militära medlen mellan Ryssland och Väst, främst i Östersjöregionen. Dock är det för tidigt att säga att endera är säkert, det kan lika väl vara en tillfällig svägning av tyngdpunkter, vad som man dock skall oroa sig för, är om både de diplomatiska och militära medlen samtidigt visar på en eskalering och negativ utveckling.

Have a good one! // Jägarchefen

Ny intressant information


I fredagens SvD skrev jag i min kolumn kortfattat om de märkliga omständigheterna runt fyndet av den ryska ubåten SOM, något som jag i en lägre version också har avhandlat här på bloggen. Men nu har det kommit fram ytterligare mycket intressant information som skulle kunna förklara vissa detaljer runt fyndet.

Jag blev under fredagen kontaktad av Ritva Rönnberg, reporter på TV4, som hade en hel del intressanta saker att berätta efter att hon hade läst min kolumn. Vad hon berättade för mig återfinns att läsa i en ny kolumn hos SvD. Då TV4 inte hade för avsikt att göra något med detta i nuläget så bedömde hon att det förmodligen skulle intressera mig och säkert många andra.

Efter att jag två gånger stämt av med Rönnberg att jag hade uppfattat det hon berättade helt korrekt så kontaktade jag Försvarsmakten och informerade om de uppgifter jag hade erhållit, även om det hela egentligen inte är en fråga för Försvarsmakten med hänsyn till vrakets ålder. Uppgifterna är i mina ögon mycket intressanta. Huruvida det faktiskt förhåller sig så som Rönnberg har uppgett låter jag vara osagt, men mycket tyder på att det kan stämma. Men osvuret är alltid bäst.

Vi har tillsammans diskuterat huruvida det skulle kunna handla om någon sammanblandning med någon annan ubåt från VK1, men hennes uppgifter runt omständigheterna stämmer vad jag kan se inte in på något annat känt vrak. 

Ett alternativ som vi diskuterade är den ”Tsar-Ryska” ubåten Bars (Snöleopard) som sjönk året efter SOM, d.v.s. 1917. Men den ubåten hittades av sjömätningsfartyget Jacob Hägg så sent som 2009 och inte 2002. Dessutom ligger den inte på svenskt vatten, utan ca 30 NM nordost om Gotska Sandön. Rönnberg utesluter att det skulle handla om den här ubåten. Vad jag vet så finns det inga fler kända ryska ubåtar från VK1 på Östersjöns botten, varken återfunna eller icke återfunna sådana. Däremot finns ett stort antal sänkta VK2-ubåtar i Östersjön, men här var Rönnberg tvärsäker, den hon fick information om 2002 var en ”Tsar-rysk” som sjönk under första världskriget.

Det är dock inte alls säkert att Försvarsmakten som myndighet känner till något om detta, det var enligt Rönnberg även en annan myndighet inblandad då det hela begav sig.

Om jag tillåter mig själv för en stund spekulera fritt. Om allt stämmer så kan situationen vid det aktuella tillfället möjligen ha bedömts som politiskt känsligt om det skulle visa sig att det var en ny ubåt som man hade hittat på havets botten, långt in på svenskt vatten. Det är även Rönnbergs egen teori. Möjligen ville man undvika samma spekulationer som vi förra veckan fick runt fyndet av SOM. Av den anledningen kan uppgifterna möjligen ha hanterats av enstaka individer med uppgift att fastställa identiteten på vraket, och som därefter överlämnades till UD? All information är inte alltid avsedd för alla, och det organisatoriska minnet suddas ofta ut när personal omsätts. Så är det i all verksamhet. Men som sagt, hur det hela förhåller vet vi inte och det här är enbart ett försök till att försöka finna en rimlig förklaring.

Oaktat detta så bedömer jag Rönnbergs uppgifter som mycket intressanta då de stämmer väl in på de faktiska omständigheterna runt SOM.

Men nyckeln till detta bör således finnas hos UD om uppgifterna stämmer.

Ritva Rönnberg TV4

Grodan är kokt

Uttrycket ”Att koka en groda” bygger på föreställningen att om man lägger en groda i kallt vatten och sedan gradvis höjer temperaturen till kokpunkten så kommer grodan inte att försöka hoppa ur vattnet utan långsamt kokas levande. Detta är förstås en faktoid och det är t.o.m. så att en viss Dr Hutchinson på University of Oklahoma provat på grodkokningens sköna konst och lite besviket konstaterat att grodan hoppade ut när temperaturen nådde kritiska nivåer.

Oavsett hur det ligger till med verklighetens grodor så är det väl känt att människor kan vänjas till att acceptera de mest vidriga förhållanden. Stanford Prison-experimentet och Aaron Antonovskys KASAM-studier på 70-talet är de mest kända exemplen men det finns många fler.

På vilket sätt har människans förmåga till anpassning bäring på den säkerhetspolitiska debatten i Sverige idag? Det viktigaste svaret på den frågan är de kunskaper vi har om rysk och tidigare sovjetisk destabiliseringsmetodik.

Vi har tidigare här på bloggen rekommenderat läsare att studera Jurij Bezmenov, Ion Pacepa och Vasili Mithrokin. Skälet till det är att de är mycket höga avhoppare från mycket centrala positioner inom den sovjetiska underrättelsetjänsten eller någon av länderna i Warszawa-paktens motsvarighet.
De beskriver alla den destabiliseringsstrategi som KGB skapade under 70-talet och som rönte stora framgångar under hela 80-talet. Vi har beskrivit detta ingående tidigare här på bloggen, t.ex. det välorganiserade kärnvapenmotståndet i Tyskland och Storbritannien.

När Sovjetunionen kollapsade var det många ryssar, t.ex. Vladimir Putin, Igor Setjin, Sergei Ivanov, Alexey Miller och Jurij Kovalchuk som var besvikna på hur den dåvarande ryska eliten behandlade det gamla imperiet. Dessa personer återfinns idag i toppen på det ryska samhället och har nära kopplingar till underrättelsetjänsten eller armén.

Många har beskrivit Putins väg till makten, bäst har Masha Gessen lyckats i boken ”Mannen utan ansikte”, om man bortser från hennes demoniseringstendenser. Det viktigaste med boken är hennes beskrivning av Ryssland under det sena 90-talet och maktklicken runt Jeltsin och Berezovsky som lade grunden för Putins absoluta makt.

En annan viktig beskrivning av Putins väg till hans nuvarande position är Karen Dawisha och hennes bok ”Putin’s kleptocracy”. Den stat som Putin skapat ur det Sovjetiska imperiet liknar inget annat på jorden. Det är ibland lättare att förstå sig på den kinesiska statsbildningen trots att den är omvittnat hemlighetsfull och intrikat. Följ gärna Anders Åslund och Martin Kragh på Twitter för att förstå mer.

Sverige har att hantera att vi är ett grannland till Ryssland. Våra politiker måste tillsammans med finska, polska, tyska och baltiska politiker hantera Östersjön ur ett geopolitiskt och säkerhetspolitiskt perspektiv. Svenska politiker verkar ibland glömma bort att man inte kan låtsas att geopolitik inte existerar. Så länge en mäktig granne med en enorm krigsmakt och en aggressiv agenda för en påtaglig geopolitik så påverkas vi. Vårt velande, väntande och tvekande blir de facto geopolitiska signaler.

Margot Wallström fördömer Rysslands krig mot Ukraina och annekteringen av Krim vilket är bra men det sker på ett sätt som bara stärker Rysslands bild av Sverige som oförmöget och svagt.
Ivar Arpi skrev igår en utmärkt ledare om just detta. Han skriver det som många av oss tänker: ”Vi förlorar informationskriget”. Eller kanske snarare: ”Ryssland vinner informationskriget”.
Vi återknyter till begreppet ”Att koka en groda” för att citera den synnerligen kunnige Peter Pomerantsev i tidningen Axess: ”Man kan inte reagera på den här sortens verksamhet, som är lika osynlig som radioaktivitet”.

När svenska politiker reagerar exakt i enlighet med den reflexiva kontroll som Ryssland utövar efter decennier av planering och utveckling av just destabiliserande informationsoperationer så sitter vi gamla kalla krigare och skakar av ilska och frustration.

Vad gör då svenska myndigheter? Vilka experter kan regeringen kalla in för att lära sig mer om den ryska agendakontrollen? MSB har några få personer som har uppgiften, men snarare kopplat till samhällets skydd, inte att sufflera politiker. FHS har CATS som gör mycket nytta och det finns faktiskt också en väl fungerande frivilligorganisation i form av PSYOPS-förbundet. Men vad kan de göra för våra politiker? Vad skall de ta sig till när gamla sovjet-kramare som Schori och Theorin skriver artiklar som på beställning i Aftonbladet?

FRA, SÄPO och MUST har rimligen kompetensen men frågan är om de har uppgiften? De har ett stort antal skyddsvärden att hantera och skall förstås inte lägga sig i utrikespolitiken så den vägen är svårframkomlig.

Försvarsmakten har 10:e psyopsförbandet, FMTM, några infoops-människor på HKV och nischkompetenser inom flygvapnet och marinen men meningen är inte att de skall syssla med att hålla ordning på politiker utan identifiera och försvara mot direkta hot inom ramen för ”rules of engagement”.

Sverige behöver ett helhetsgrepp under rubriken ”Totalförsvaret” och/eller ”Civilförsvaret” som adresserar frågan om ”psykologiskt försvar”. Det som tidigare hette Styrelsen för Psykologiskt Försvar, SPF, hade t.ex. uppgiften att bevaka utländska etermedia och analysera innehållet, samverka med svenska media i kris och krig, men absolut viktigast var uppgiften att förse svenska folket med motvikter till den typ av propaganda som främst Tyskland producerat under WWII men senare också Sovjetunionen och WP i första hand men i alliansfrihetens namn också i viss mån amerikansk propaganda – även om det inte var så trängande under progg- och flower-power-eran då befolkningen skötte det ganska bra själva.

SPF bedrev också viktig och angelägen forskning som har haft stor betydelse för förståelse och analys av dagens informationsoperationer. Men 2009 gick alltså SPF upp i MSB och idag existerar inte funktionen alls. Har vi fel så meddela oss omgående.

Vi befinner oss nu i en helt annan verklighet än för bara ett år sedan. Inför valet 2014 satt statsminister Fredrik Reinfeldt i SVT och sade ordagrant: ”Försvara mot vadå?”. Detta trots att det fram till den dagen inträffat ett stort antal incidenter från ”Ryska påsken” och framåt. Och därefter har det inträffat ännu fler, ännu oftare. Flygvapnets incidentberedskap gör lika mycket på en månad nu som de gjorde under ett helt år förut.

Försvarsmakten är ändå relativt väl rustad och om den säkerhetspolitiska idén är att en kris eller ett krig drabbar även våra grannländer – så kan vi ändå känna viss tillförsikt om kriget kommer. Problemet är bara det att Ryssland inte kommer att komma flytande över Österjön i stora armador som JAS-förarna kan skjuta prick på. Det har aldrig någonsin varit aktuellt att inleda och kanske inte ens slutföra ett anfall med militära medel. Militären finns där för att ha muskler och tyngd att hota. Jämför med Hells Angels som inkasserar en skuld – vitsen är att västen, skägget, märket och motorcykeln skall räcka för att man skall betala. Våld är en sista utväg. Men gäldenären skall vara helt säker på att våld är ett mycket realistiskt alternativ.

Samma sak med Ryssland – musklerna spänns ideligen för att övertyga oss om att det är ett realistiskt alternativ. Men Sovjet var inte och Ryssland är inte någon stor ”invadör”. Sovjet anföll Tyskland när det var som svagast i slutet WWII, fram till dess var det försvar av och på det egna territoriet. Afghanistan-kriget var ett misslyckande av episka mått och läser man rapporterna från Georgien-kriget så rodnar man lätt. Pinsamt dåligt genomförande. Det brittiska imperiet på sin tid och USA i modern tid har visat hur invasioner går till – Ryssland varken kan eller vill efterapa något sådant. Hur går det egentligen för Ryssland i Ukraina? Är det en lyckad invasion? Det är ändå ett grannland med mycket lång landgräns mot Ryssland där inga andra länder involveras.

Men vad gör det om man kan övertyga grannländernas politiker, media och befolkningar om att man är farlig? Och infiltrera partier på höger- och vänsterkanten. Och köpa eller utnyttja nyttiga idioter bland den styrande eliten så att de skriver femtelkolonns-artiklar på bästa mediaplats. Och via egna kanaler i väst som RT och Sputnik sprida lögner och konspirationsteorier för att vända folket mot sina ledare. Eller via bulvaner som Infowars och Vaken.se sprida horribelt foliehattstrams. Det sistnämnda är ett av KGB:s paradnummer enligt Pacepa som t.o.m. går så långt att han menar att utan KGB hade det inte blivit någon intifada eller jihad.

Den dagen Ryssland närmar sig ekonomisk kollaps – vilket de just nu är på väg mot – så kan det mycket väl hända att ledningen börjar agera desperat. Och då är det inte attackflyg man sänder iväg eftersom man då får amerikanskt jaktflyg efter sig med allt vad den eskaleringen skulle innebära. Nej, då övergår destabiliseringen i subversion och inte helt osannolikt också sabotage. Metoder som innebär att man kan förneka inblandning i det längsta men som är mycket effektiva för att påverka och omkullvälta det icke önskvärda politiska styret i grannlandet. Allt i syfte att stärka sin egen position så väl inrikes- och som utrikespolitiskt. Detta har vi tidigare beskrivit i Omfall Edmund.

Så fungerar Ryssland, så fungerar den ryska ledningen och det har vi att förhålla oss till.

Detta innebär att vi måste gå med i NATO samt återupprätta ett svenskt Totalförsvar om vi är rädda om vår frihet, öppenhet och demokrati. Vi kan, vi vill och vi har råd.

Uppföljning av omständigheterna runt ubåtsfyndet

Foto: Chang Frick


Jag skrev förra veckan ett blogginlägg om turerna runt den ryska ubåten med det märkliga namnet ”Som”. I lördags följde media upp den minst sagt märkliga historien runt den nyfunna ryska ubåten. Nyhetsteam från både Expressen och Nyheter Idag var under lördagen på plats i Grisslehamn där Ocean X Team samt den ryske finansiären Alexey Mikhaylov fanns på plats för att genomföra dykningar på ubåtsvraket.

Expressens artikel är i vissa avseenden lite märklig. Man missar tyvärr flera intressanta sammanhang och därmed så missar man också att ställa de viktiga uppföljande frågorna. Jag återkommer till detaljerna senare i inlägget.

Även Chang Frick från nyheter idag var på plats och gjorde en artikel. För att finansiera detta så sålde han ett videoinslag till ryska propagandakanalen Ruptly/Russia Today. Oavsett detta udda agerande så är hans artikel mycket intressant eftersom Ocean X Team uppenbart var ute och letade efter en miniubåt i stort sett samtidigt som den största ubåtsjakten under 2000-talet pågick i Stockholms skärgård. Personligen ser jag efter min egen granskning inga samband mellan de båda händelserna mer än att det är en intressant slump.

Ocean X Team
Det står nu helt klart att det är ryssen Alexey Mikhaylov som även kallas Max Rite som finansierar den verksamhet som Ocean X Team sysslar med kopplat till ubåten ”Som” och förmodligen även de verksamhet man bedriver med det större fartyget 12. I lördags nyttjades dock en av svenska flottans utrangerade minsvepare, mer känd som en M-båt. Det var f.d. M22 numera med namnet Idskär som man hyrde in vid lördagens dykning. Fartyget ägs enligt uppgift av Rådmansö rederi och hyran betalades av Mikhaylov som själv var i Sverige och följde med ut till vraket. Man hyr in M22 trots att Mikhaylov de facto äger ett annat fartyg som dessutom finns i närheten, på Eckerö.

Det har tidigare skrivits på olika håll om att Ocean X Team behöver pengar. Detta bekräftas när man tittar på företagets nya promotionvideo. Där framgår flera gånger att man ”man riskerar allt” och att de har ”satsat allt de har” på sitt nya projekt. Det Ocean X Team egentligen letar efter är fartyget Kyros. Ett vrak med en Cognacslast värd 30 miljoner som man givetvis vill hämta upp.

Filmen är för övrigt producerad och filmad av en kille med namnet Emil Marczak. Han arbetade tidigare för Försvarsmaktens Combat Camera. Han har utöver promotionvideon för Ocean X Team även gjort en film med fartyget 12 i huvudrollen där man ser att det är ett stort fartyg som Mikhaylov har försett Ocean X Team med.

Ocean X Team har även koppling till ett annat företag subx.se där man säljer tjänster med undervattensfarkoster. Man har både en ny mindre gul ROV och en till synes äldre och större grön ROV som man arbetar med.

Min bedömning från olika intervjuer och inslag är att grabbarna i Ocean X Team har hamnat i den här soppan av en ren slump och är förmodligen endast intresserade av sina egna projekt, och att tjäna pengar på sitt intresse. Det märkliga i sammanhanget är att de har en finansiär i Mikhaylov som plötsligt kontaktade Ocean X Team och inte tvärt om. De verkar till synes inte veta särskilt mycket om sin finansiär förutom att han ger teamet vissa order att följa och tillhandahåller ett stort fartyg.


Alexey ”Max Rite” Mikhaylov
Vad finns det då att finna runt denne finansiär i öppna källor på internet. En intressant sak är att Mikhaylovs egen webbsida, ligger på toppdomänen .SU som står för Sovjetunionen och skulle användas av sovjetiska institutioner. När den ryska toppdomänen .RU sjösattes 1993 så var det meningen att den skulle ersätta .SU helt och hållet men så blev det inte. Ett fåtal använder den fortfarande. Enligt wiki används den bland annat av pro-ryssar i östra Ukraina.

Mikhaylov står faktiskt som registrerad ägare till hela åtta olika webbsidor varav fyra är aktiva idag. Dessa webbsidor är:

MAX.SU
CHELUSKIN.RU
NEPTUNEXPEDITION.RU
QAW.RU
MEGALODON.RU (ej aktiv)
DIVEX.RU (ej aktiv)
EXPLORERSCLUB.RU (ej aktiv)
ICEMATE.RU (ej aktiv)

På webben förekommer dessutom uppgifter att denne ”Max” även har kopplingar till företaget Perseus Ltd. Huruvida detta stämmer är inte bekräftat, men det förefaller så enligt vissa uppgifter. Vad jag kan se så är Perseus Ltd ett guldbrytande gruvbolag med huvudsaklig verksamhet i Afrika där man marknadsför sig som ”One of West Africa’s most aggressive gold explorers”.

Om det inte är guldgrävarföretaget som avses så är det intressant att Perseus också var kodnamnet för en Sovjetisk spion. Men det är givetvis bara ett rent sammanträffande.

Man kan också finna att Mikhaylov driver någon verksamhet med namnet Max Rite Dive Systems.

En av de mer intressanta sakerna runt denne Max är att han, eller någon av hans medarbetare bytte information på sajten tillhörande Ixplorer i anslutning till att Expressen gick ut med informationen runt ”Som”, något som uppmärksammades av Mikael Gräv. Ägarnamnet ändrades från ”Vladimir Mikhaylov” i Moskva till ”Alex Vladimirsson” i Reykyavik. Även här figurerar Perseus Ltd. Mikael Gräv noterade också att servern står placerad hos RIPN (Russian Institute for Public Network) i Moskva. Se tweets här nedan.

Titta på namnbytet på whois-infon om http://t.co/3fvUPJckTg & relatera till Alexey Mikhaylov. Sajt nere. #oceanxubåt pic.twitter.com/SGy0y4kXR0

— Mikael Grev (@mikaelgrev) 27 juli 2015

Också lite intressant var IP-adressen på sajten pekar på att datorn står. #oceanxubåt pic.twitter.com/Smran8rR3D

— Mikael Grev (@mikaelgrev) 27 juli 2015


Lägger man dessutom ihop ett och ett så kan man konstatera att detta twitterkonto i sammanhanget är intressant. Varför då? Jo, för att användarnamnet ”vovafly” är samma som används i en mailadress kopplat till Mikhaylov. Dessutom är webblänken som finns i profilen, yeahracing.ru samma som hostname (se tweet här ovan) på den server där Mikhaylovs företag Ixplorer finns registrerad. Av en händelse så visar dessutom profilbilden en fartyg med någon form av dykfarkost. Möjligen ett rent sammanträffande.

I intervjun med Expressen så vägrar ryssen svara på frågor om finansieringen. Om man vill späda på spekulationerna och bidra till att fler ögon vänds mot detta projekt så ska man göra precis så som han gör, d.v.s säga att saker är hemliga. Då blir alla givetvis väldigt intresserade att gräva vidare i detta.

Ixplorer
Ixplorer är företaget på Island som ägs av Mikhaylov. Där har han enligt webbsidan tre anställda, varav två är islänningar. Den ena av dessa två, Kristina Eldjarn, anställd som Company Managing Director säger till Expressen, absolut ingenting…

Inte heller delägaren Kristjan Eldjarn Johannesson vill uppge hur projektet med att hitta den förlista ubåten har finansierats när Expressen når honom.
– Det är privat information, säger han.
Handlar det om miljontals kronor?
– Det är privat information.Har ni haft sponsorer som hjälpt till med finansieringen?
– Det är också privat information.Varför är det privat?
– Det är information som bara stannar i vårt företag.Finns det ryska sponsorer?
– Jag har aldrig hört något intresse från ryska sponsorer.Delägaren Kristjan Eldjarn Johannesson vill inte ens svara på hur han och Alexey ”Max” Mikhaylov träffats för att sedan ha affärer ihop.
– Det får du fråga honom om, det är också något som jag inte berättar för någon annan, säger han.

En annan av de tre männen på företaget förefaller vara en svensk med namnet Peter Grönqvist. Han är anställd som befälhavare på fartyget 12 som jag återkommer särskilt till här nedan. Grönqvist äger enligt sin egen sida på LinkedIn även företaget Tunapirate Ltd.


Fartyget 12
Tittar man närmare på det intressanta fartyget 12 så kan man komma fram till följande fakta.

Den 13 september 2013 offentliggjorde Mikhaylov på sin webbsida att han hade köpt in ett större fartyg och att det har köpts in genom hans Isländska företag Ixplorer. Fartyget är ett 55 meter långt före detta tyskt lotsfartyg på 760 ton. Ett stort fartyg med andra ord. Det hade tidigare namnet Helene Bleeker. Ixplorer har ytterligare ett stort fartyg med namnet Argo, här finns dock inga fler uppgifter att finna..

Den senast kända hamnen innan fartyget 12 gick in i Östersjön var Palm Beach i USA som man lämnade den 12 mars 2013.

Första gången hennes AIS-signal plockades upp i Östersjön var 18 månader senare, närmare bestämt den 10 september 2014. Då startas AIS på henne och då ligger fartyget förtöjt i Hargshamn. Strax efter att AIS startas ändras statiska data och man byter namn på henne i AIS till namnet 12. Orsaken till att detta märkliga namn antogs är oklart men ett försök till långskott skulle kunna vara att”russia day” infaller den 12 juni. Huruvida det finns något samband vet nog bara ägaren själv, men förmodligen inte. Det är nog bara ett sammanträffande.

Följer man fartyget historik sedan hon kom in i Östersjön så kan man konstatera att hon har varit till sjöss vid ett antal tillfällen och att hennes resor har flera gånger gått till finskt territorium. Dessvärre har hon vid ett antal tillfällen slagit ifrån sin AIS, och vid vissa tillfällen har hon inte haft den startad alls. Hos nyheter idag framkommer att Kustbevakningen och Polisen mötte upp fartyget den 8 september, d.v.s. två dagar tidigare eftersom hon då hade kört omkring med sin AIS avstängd.

International Maritime Organisation (IMO) beslutade redan 2001 att alla fartyg på mer än 300 ton ska använda AIS, och den ska dessutom alltid vara tillslagen när fartyget är under gång, enbart av säkerhetsskäl får den vara avslagen (läs risk för piratattack mm).

Några dagar efter att fartyget 12 låg i Hargshamn så sätter man igång AIS igen, närmare bestämt den 16 september 2014. Då ligger hon mitt i havet norr om Åland. Under resan dit har hon haft AIS avstängd, och därför är det oklart när hon lämnade Hargshamn. Man ändrar då även destinationen till hamnstaden ”BRUNSBUETTEL” vid tyska atlantkusten, för att kort senare ändra till ”BALTIC SEA”. Här ute förefaller man ligga still relativt länge. Därefter går man till en position i närheten av det område som man enligt uppgift har funnit ubåten, någonstans utanför Svartklubben. Här ligger man fram till tiden runt den 21 september. Därefter förtöjer man bedömt Grisslehamn.

I Grisslehamn ligger man enligt AIS-data fram till den 9 oktober 2014 då man återigen går till sjöss. Huruvida man har kört något utan AIS tillslagen i perioden däremellan är oklart. Nu beger man sig in på finskt vatten och ligger där ett antal dagar fram till den 15 oktober då man åter igen går till hamn i Sverige.

Ett område som förefaller ha varit extra intressanta är vid de röda prickarna. Positionen närmast Svartklubben är sannolikt i närheten av platsen där ”Som” ligger. Vid fyra tillfällen förefaller området runt fyren Märket ha varit extra intressant. I detta området ligger bland annat den ryska ubåten S-2 som förliste 1940 då hon gick på en mina. Men där råder enligt uppgift dykförbud.

AIS-data från fartyget 12 i perioden från 1 januari  till 31 oktober 2104

Tittar man på verksamheten med fartyget 12 efter oktober månad så kan man konstatera att hon den 6 november gick från Grisslehamn. Även den här gången gick hon till positionen på finskt vatten strax utanför den finska staden Rauma där hon låg fram till den 9 november. Den 11 januari i år (2015) körde man över henne till Åland och Eckerö hamn där hon enligt AIS-data har legat sedan dess.

I skrivande stund, d.v.s. klockan 18.30 den 4 augusti så lämnade Alexey Mikhaylovs fartyg MS 12 Eckerö på Åland och satt kurs nord-ostvart mot Rauma.

Bilder på fartyget 12 återfinns på Marine Traffic.

Första dykningen på ubåten Som
I lördags var alltså Ocean X Team ute och dök på fartyget ”Som” där man enligt sin egen film på youtube gjorde sitt första dyk. Det som slår mig när jag tittar på den här filmen, och även tidigare bilder från teamets ROV-kamera är att mängden bottensediment på ubåten till synes varierar rätt kraftfullt. Tittar man på själva skrovet så finns det relativt mycket sediment. Men på själva tornet med luckan och ventilen så är det inte alls lika mycket. Det var endast bilder på ”den rena delarna” som visades för Expressen, inte skrovet med mängder av sediment. Man skulle nästan kunna tro att någon har varit där nere tidigare och borstat bort sediment från vissa delar. Men detta är givetvis enbart spekulationer som saknar grund. Ett sammanträffande.

Sammanfattningsvis
…så går det inte att sammanfatta detta blogginlägg på ett enkelt sätt. Det är som vi kan konstatera en rad märkliga omständigheter runt detta fynd som har satt Ocean X Team i en märklig och förmodligen oönskad sits. Jag tror som jag har skrivit tidigare att teamet inte har några onda avsikter eller någon dold agenda mer än att man vill dra in pengar till sin verksamhet på olika sätt. Ett sätt är att sälja en story till Expressen, ett annat att ordna en finansiär.

Men det intressanta är det som Expressen missar att ställa följdfrågor runt trots att vissa fakta ligger framför näsan. Den första saken berör finansieringen som enligt Mikhaylov är ”hemlig”. I intervjun säger han att ”min uppgift är att föra samman släktingar till de som dog i detta”. Den omedelbara följdfrågan som inte ställdes borde då ha varit ”på uppdrag av vem”?

En annan intressant detalj är att mikhaylov först säger att han inte alls har varit i ryska Marinen.
– Självklart inte. Jag har aldrig varit i den ryska marinen.

När han senare konfronteras med uppgifter som finns på webben så erkänner han att han har varit i en sprängpatrull, tränat för detta i fem år och att det var som dykare i en underavdelning till ryska flottan i vita havet. Följdfrågan borde ha varit varför han först nekade till att ha tjänstgjort i den ryska marinen när han enligt egen senare utsago var där i hela fem år?

En tredje och mycket intressant sak som enbart framkommer i videoklippet och inte i artikeltexten är sekvensen när Mikhaylov pratar om arkivforskning och säger att han har 2-3 anställda som sysslar med att leta i ryska arkiv… Det här svaret verkar helt gå reportern förbi. Vilken privatperson har tre anställda arkivforskare?

En fjärde intressant detalj framkommer i klippet från RT. Där säger Mikhaylov att han ska föra hem jord från vrakplatsen till en kyrkogård nära St Petersburg i Ryssland. Han ska ta upp det från havets botten i små kanistrar. På uppdrag av vem kan man då fundera på? Redan den 29 juli hade Russian Geographic Society, där rysslands försvarsminister Shoigu är en ledamot, ett möte där en expedition till ubåten Som hade diskuterats. Det gick således väldigt fort. Förmodligen ett rent sammanträffande. Organisationen har dessutom uppenbart stort inflytande i Ryssland.

Möjligen har det hela blivit en höna av en fjäder. Men så länge fakta saknas så är det i alla fall en intressant historia med en rad märkliga sammanträffanden. Expressen avslutar dock sin senaste artikel med de två viktigaste och centrala frågorna så länge vi inte vet allt:

Men hur den (ubåten) kunde hittas så enkelt – tack vare ”ryska arkiv” – är fortfarande oklart. Och vem betalar för Alexey ”Max” Mikhaylov och hans dykningar?

 Där Försvarsberedningen slutade

av Lars Wedin Överstelöjtnant Håkan Edström har skrivit en utmärkt artikel i KKrVAHT 2/2015, som visar på en bristande koppling mellan omvärldsbeskrivningarna – i och för sig intressanta – och de försvarspolitiska målen. Försvarsberedningens medlemmar är väl ändå betalda just för att göra denna koppling? Nedan görs ett försök att fylla i denna lucka rörande […]

Snabbinsatsstyrkor

Reflektion
  Bild 1. Övningsområdets geografiska placering.
TASS rapporterade tidigare i veckan, V531, att CSTO, Collective Security TreatyOrganization, snabbinsatsstyrka kommer genomföra en övning i Pskov Oblast, närmare bestämt vid det militära övningsfältet, Strúgi Krásnyye.Snabbinsatsstyrkan består av enheterfrån Ryssland, Vitryssland, Armenien, Kirgizistan, Tadzjikistan och Kazakstan, storleken på förbandet är cirka 20,000 man och grundades 2009. Värt att notera är att övningen genomförs vid samma övningsfält som utnyttjades av 106. Luftlandsättningsdivisionen under sin övning14-17JUL2015.
Snabbinsatsstyrkan består i huvudsak av luftlandsättnings- och specialförband. Styrkan är således en lätt och lufttransportabel enhet, som snabbt kan förflyttas i olika riktningar. Styrkan genomförde under maj månad 2015, i Tadzjikistan , en larmövning, 12-22MAJ2015, med över2,500 man, cirka 20 stridsflygplan och över 200 olika materielslag såsom pansarskyttefordon o.dyl.
Någon specifik tidpunkt för övningen definieras ej i rapporteringen, förutom att den skall genomföras före ”Unionsskölden-2015” d.v.s. före 10SEP20151. Erfarenheter från den tidigare, 12-22MAJ2015, genomförda larmövningen, skall även omhändertas under denna övning. Vid Zapad’2013 genomfördeCSTO även en övning med dess snabbinsatsstyrka, vilket kan vara värt att notera i sammanhanget.
  Bild 2. Styrkesammansättning CSTO snabbinsatsstyrka.
Vad som även är intressant att notera, är att NATO, genomförde en övning, 9-19JUN2015, med dess nya snabbinsatsstyrka, Very HighReadiness Joint Task Force, övningengenomfördes i området Swietoszów – Żagań i västra Polen. Totalt deltog ca 2,100 soldater och över 300 fordon i övningen, deployeringstiden, var 96 timmar till övningsområdet.
Båda organisationerna, CSTO och NATO, förefaller se framför sig sådana konfliktförlopp som kräver snabba och lätt transportabla enheter. Dock förefaller NATO vara mer i efterhand i upprättande och implementering av ett sådant koncept, kontra vad CSTO förefaller vara i dagsläget. Trots att NATO som organisation tidigare har haft ett snarlikt koncept med NATO Response Force – NRF – som grundades 2003.
Bild 3. Geografisk placering för VJTF övningsområde.
I sig är det inget ovanligt att CSTO snabbinsatsstyrka övar vid Rysslands västra landgräns, detta har genomförts tidigare, dock är det första gången sedan det försämrade säkerhetsläget mellan Ryssland och Väst uppstod. Samt sedan man brutit kommunikationen mellan å ena sidan NATO och å andra sidan CSTO, man väljer att genomföra en övning vid dess västra landgräns.
Jämför man då, deployeringstider, så förefaller CSTO snabbinsatsstyrka vara betydligt snabbare, då t.ex. en luftlandsättningsbataljon transporterades under 48 timmar till Tadzjikistan från Ivanovo under CSTO senaste larmövning 12-22MAJ2015. I sig är sådana jämförelser irrelevanta då en ”skarp” situation innebär friktioner o.dyl. som ofta gör att fredstida resultat ej uppnås, men i sammanhanget är det värt att notera.
Vad avser övningsscenario har heller inget framkommit kring den nya övningen, den tidigare övningen var inriktad mot en irreguljär motståndare. Dock utifrån övningsscenariot som ”Unionsskölden-2015” har, manöverkrigföring över stor yta, så kan ett scenario som omfattar en reguljär konflikt vara mer trolig, i denna övning med CSTO snabbinsatsstyrka.
Rent tidsmässigt kan övningen som tidigare nämnts ske när som helst intill dess att ”Unionsskölden-2015” påbörjas. Men utifrån scenariot i ”Unionsskölden-2015”, som förefaller vara en reguljär konflikt, finns stora operationella vinster att dra, genom att påbörja CSTO övning strax innan, d.v.s. några dagar innan maximalt en vecka innan ”Unionsskölden-2015” påbörjas.
Det scenario man då skulle få, är att en konflikt utbryter, CSTO snabbinsatsstyrka aktiveras och förflyttas till konfliktområdet, övriga manöverförband kraftsamlas därefter till området under tiden som de lätta förbanden fördröjer en framträngande motståndare, slutligen avlöses de lätta förbanden och de tyngre manöverförbanden, påbörjar sin strid. På detta sätt övas en hel funktionskedja, dock är detta ett antagande, hur man skulle kunna öva.
Avslutningsvis så kan den kommande övningen, tydligt påvisa om CSTO kommer fortsätta fungera, främst som en säkerhetsorganisation som förefaller verka i Centralasien med de säkerhetsproblem som finns där. Eller om den även kommer agera tydligare i Centraleuropa, d.v.s. en tyngdpunktsförskjutning, utifrån det nu rådande säkerhetsläget.

Have a good one! // Jägarchefen

Augusti 2015: Två deadlies, Sydsudan och Turkiet

av Michael Sahlin Vad, förutom författarens intressefokus, förenar två disparata länder som Sydsudan och Turkiet i dessa tider? Inte mycket, kan man tycka. Men det finns en sak: båda står inför existensiellet avgörande deadlines nu i augusti. Sydsudan har ställts inför en ny ultimativ deadline, senast den 17 augusti kräver det internationella samfundets olika globala […]