Månatliga arkiv: april 2019

Kan EU hållas samman mot Kinas expansion?

av Ingolf Kiesow En samsyn mellan EU:s medlemsstater krävs i förhållandet till Kina. Foto: Shutterstock.com. Frankrikes finansminister Bruno Lemaire  kräver i en ny bok att EU skapar ett ”nytt Imperium” för att förhindra försök av de rivaliserande supermakterna USA och Kina att ta kontroll över Europa. Tysklands ekonomiminister Peter Altmeier kräver i media att EU:s […]

Ryska påverkansoperationer – 100 år av aktiva åtgärder, vilseledning och desinformation

av Joakim von Braun Foto: Shutterstock.com När media skriver om Moskvas påverkan av de allmänna valen i USA, Frankrike och andra västländer och hur hackinggrupper från Rysslands underrättelsetjänster hackat sig in i datorer som tillhör Demokraterna och Republikanerna, ska man vara medveten om att denna verksamhet inte är någon ny uppfinning. Det är inte något […]

Något om Åland 2004

Reflektion
Säkerhetspolitiska förändringar kommer sällan som en blixt från klar himmel utan dessa förändringar sker ofta över en längre tid. Trots att dessa förändringar i den dagliga medierapportering kan te sig som att de uppstått ur tomma intet. En händelse som är intressant ur det perspektivet är den eventuella observationen av två ubåtar vid Åland under påsken 2004. Vilket för de flesta torde te sig något malplacerat, därutöver vid en tidpunkt som den säkerhetspolitiska situationen i Östersjöregionen skall ha varit som mest stabil, enligt den gängse ”bilden”.
Vad bestod då observationen av? Den 08APR2004 observerade bilfärjan M/S Roslagen två radarekon vid fyren Solovjeva väster om Signilskär på finskt territorialvatten. På M/S Roslagens radarskärm skall radarekona framträtt som tankfartyg, emedan visuell observation med hjälp av kikare visade delar av två ubåtstorn med tillhörande master. Observationen genomfördes cirka 16:50, siktförhållandena skall varit goda vid det aktuella tillfället. Minsta avstånd mellan M/S Roslagen och de båda ubåtarna skall varit på ett avstånd om cirka 300-400 meter.1
Den finska gränsbevakningen skall även erhållit en radarupptagning vid den aktuella tidpunkten,2 dock går det ej att särskilja en ubåts radareko från t.ex. ett annat ytfartyg. Enligt Ålandstidningen skall det ej framkommit något i utredningen som stödjer besättningens observation ombord M/S Roslagen. I sammanhanget är det dock intressant att notera att eventuellthade det finska försvarets hydrofonutrustning vid Märket tagits ur bruk en vecka innan observationen, för genomförande av service. Cirka två veckor efter observationen vid Solovjeva skall även en sjunkbomb fällts mot en eventuell ubåt vid Öröi skärgårdshavet och ytterligare ubåtsobservationer skall även genomförts i Finska Viken.3 Vad avser det finska hydrofonsystemet kring Märket kan det eventuellt rört sig om det amerikanska SOSUS systemet, vilket både Finland och Sverige skall utplacerat i Ålands hav under 1980-talet.4 
Rörde det sig då om ubåtar som observerades den skärtorsdagen för snart 20 år sedan? Svaret på den frågan lär vi aldrig få reda på. Frågar vi besättningen ombord M/S Roslagen torde de svara att de observerade ubåtar. Den finska gränsbevakningens radarupptagning torde visa radarekon, men inte mer. Således är det likt de flesta ubåtsobservationer och ubåtsjakter, ytterst svårt att få någon klarhet i om det verkligen varit ubåtar eller något annat som observerats.
Vad skulle då kunna tala för att det var en eller flera ubåtar? Enligt en uppgift skall ubåt nyttjats för att genomföra utläggning av det amerikanska SOSUS systemet.5 Varvid det får ses som möjligtatt det även nyttjats vid underhållsarbete.6 Detta skulle kunna tala för att det funnits ubåtar i området, om än att de befinner sig för långt söderut i förhållande till positionen där det amerikanska SOSUS systemet eventuellt lagts ut. Därutöver får det ses som högst oklart om Finland fortsatt nyttjade det amerikanska SOSUS systemet 2004.
En annan hypotes är att någon nation tog tillfället i akt att agera kring Åland när en bristfällig övervakning rådde, med anledning av servicearbete på det tidigare nämnda hydrofonsystemet. Tidpunkten vid påsk samt vattenförhållanden under våren skulle även båda för att det var gynnsamt att agera med ubåtar vid det aktuella tillfället. Detta då bemanningen av olika finska myndigheter torde varit låg under en högtid, samt vattenförhållandena i Östersjön under våren försvårar upptäckt av undervattensfarkoster.
En tredje hypotes skulle kunna vara att ubåtarnas verksamhet kan ha varit kopplad till de baltiska staternas inträde i försvarsalliansen NATO. De baltiska staterna blev formellt medlemmar den 29MAR2004 vid en ceremoni i Washington, ytterligare en ceremoni genomfördes den 02APR2004 vid NATO:s högkvarter i Bryssel.7Med tanke på hur laddad denna fråga var vid den aktuella tidpunkten,8 kan detta givetvis föranlett att antingen västliga eller ryska ubåtar fanns till sjöss i Östersjön för att markera närvaro eller genomföra ”signalpolitik” mot endera part.
En kombination av de olika hypoteserna utgör även en möjlighet. I en säkerhetspolitisk kontext torde dock den tredje hypotesen vara mest trolig. Vilket möjligen skulle kunna innebära att den säkerhetspolitiska konflikt vi nu ser i vårt närområde började långt tidigare än t.ex. 2008 i Georgien, vilket ofta brukar lyftas fram som en ”startpunkt”. För att denna hypotes skall ha någon validitet, innebär det dock att ubåtarna avsiktligt måste röja sig, annars torde signaleffekten uteblivit. Detta innebär i sig en risktagning. Dock torde Åland ur det perspektiv utgöra en lämplig plats för genomförande av ”signalpolitik” mot endera part mtp. dess demilitariserade status och därmed avsaknad av snabbt gripbara väpnade förband, för att snabbt och effektivt kunna avvisa eller påverka en kränkning.
Vad avser nation som velat uppnå en signaleffekt, kan det likväl varit en västlig nation men även Ryssland som agerat. Ur en västlig nations perspektiv kan de velat signalera att Östersjön nu är ett västligt innanhav gentemot Ryssland. Ur ett ryskt perspektiv kan man velat signalera, tro inte att Östersjön är ett västligt innanhav. Givetvis kan andra signaleffekter försökts uppnås med agerandet. Huruvida detta var fallet och att någon mottagare uppfattat ”signaleringen” torde aldrig framkomma. Dock utgör det en intressant historisk händelse, möjligen vid starten av den säkerhetspolitiska konflikt vi nu befinner oss mitt i.
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
British Broadcasting Corporation 1, 2(Engelska)
Dagens Nyheter 1, 2(Svenska)
The Economist 1(Engelska)
Ålandstidningen 1(Svenska)
Davis, Don. Vyborny, Lee. America’s Secret Submarine: An Insider’s Account of The Cold War’s Undercover Nuclear Sub. Amazon Digital Services, 2018, Ebok.
Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Lund: Wallin & Dalholm, 2011.
Polmar, Norman. Moore, Kenneth J. Cold War submarines: the design and construction of U.S. and Soviet submarines. Washington, DC: Brassey’s, 2004.
Slutnoter
1Dagens Nyheter. Lundberg, Stefan. Färja fick väja för ubåt. 2004. https://www.dn.se/nyheter/varlden/farja-fick-vaja-for-ubat/(Hämtad 2019-04-22)
Ålandstidningen. Harald, Emma. Tio år sedan ubåtsdramat på åländskt vatten. 2014. https://www.alandstidningen.ax/nyheter/tio-ar-ubatsdramat-pa-alandskt(Hämtad 2019-04-22)
2Dagens Nyheter. Lundberg, Stefan. Nationalitet på ubåtar vid Åland ännu okänd. 2004. https://www.dn.se/nyheter/varlden/nationalitet-pa-ubatar-vid-aland-annu-okand/(Hämtad 2019-04-22)
3Ålandstidningen. Harald, Emma. Tio år sedan ubåtsdramat på åländskt vatten. 2014. https://www.alandstidningen.ax/nyheter/tio-ar-ubatsdramat-pa-alandskt(Hämtad 2019-04-22)
4The Economist. Secret history: How close were Finnish-American relations in the Cold War. 2011. https://www.economist.com/eastern-approaches/2011/12/01/secret-history(Hämtad 2019-04-22)
Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Lund: Wallin & Dalholm, 2011, s. 534-536.
5Polmar, Norman. Moore, Kenneth J. Cold War submarines: the design and construction of U.S. and Soviet submarines. Washington, DC: Brassey’s, 2004, s. 22.
6Davis, Don. Vyborny, Lee. America’s Secret Submarine: An Insider’s Account of The Cold War’s Undercover Nuclear Sub. Amazon Digital Services, 2018, Ebok, loc 3200, 3450.
7British Broadcasting Corporation. Bush welcomes new Nato members. 2004. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/3578837.stm(Hämtad 2019-04-22)
8British Broadcasting Corporation. Russia condemns Nato’s expansion. 2004. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/3587717.stm(Hämtad 2019-04-22)

Mera om priskompensation för försvaret

av Helge Löfstedt Ett nytt försvarsbeslut förväntas under 2020. I detta inlägg argumenteras för att det försvars­prisindex (FPI) som används vid den årliga uppräkningen av försvarsanslaget på ett bättre sätt anpassas till de pris- och löneökningar som påverkar Försvarsmaktens verksamhet. Väsentligt  är då också att de anspråk på rationaliseringar som ingår i FPI på ett […]

Dags att lyfta fram utrikespolitikens roll för vår säkerhet

av Nils Daag I en rad artiklar och bloggar (se exempelvis KKrVA blogg i juli 2018 och SvD Säkerhetsråd jan 2019) har jag diskuterat de säkerhetspolitiska utmaningar som Sverige står inför. Det råder bred enighet om att Sveriges försvar måste stärkas. Däremot talas det mindre om utrikespolitikens och diplomatins roll och de resursförstärkningar som kan […]

Kan nästa ”Rymdrace” bli Kvantdatorerna?

av Magnus Sjöland När är denna ett museiföremål? Foto: Shutterstock.com Som läsaren kanske minns så var det ett intensivt race i rymden i mitten av 1900-talet mellan dåvarande Sovjetunionen och USA, bland annat tävlade de i vem som fick upp första djuret i rymden och vem som kunde komma först till månen. Idag pågår ett […]

Det är dags för politikerna att vakna – och agera

av Mats Olofsson Ska det åter i praktiken bli finansdepartementet som är premissleverantör för landets säkerhets- och försvarspolitik? Foto: Shutterstock.com. Nyligen har vi i olika media fått besked att regeringen via försvarsministern lämnat ett tilläggsdirektiv till försvarsberedningen, med innebörden att beredningens förslag till utformningen av det svenska försvaret 2021–2025 ska bygga på en försvarsekonomi i […]

Med spetsnaz till fronten del 3 – Motståndsrörelser

Reflektion
I den amerikanska underrättelsetjänstens arkiv går det att finna en handling som skall härröra från den sovjetiska generalstabsakademin, handlingen användes vid en föreläsning avseende de sovjetiska spetsnazförbanden. I denna handling framkommer en intressant uppgift, de sovjetiska spetsnazförbanden hade bl.a. till uppgift att organisera och leda motståndsrörelse bakom en motståndares linje. De sovjetiska spetsnazförbanden skulle även tillsammans med den av de organiserade motståndsrörelse lösa inhämtnings- och stridsuppgifter, i händelse av en väpnad konflikt.1
Uppgiften förefaller varit av en liknande karaktär som de amerikanska specialförbandsgrupperna skulle lösa under det kalla kriget, och alltjämt skall, inom ramen för uppgiften ”Unconventional Warfare”.2 Vad som även är intressant och framkommer i en annan handling som även denna skall utgöra ett föreläsningsunderlag från den sovjetiska generalstabsakademin, var att sovjetiska underrättelseofficerare även skulle ge understöd till motståndsrörelser i händelse av en väpnad konflikt. Vilket utifrån textens utformning möjligen även förberedes i fredstid. Vad som även är intressant är att det förefaller genomförts analyser i vilka länder motståndsrörelser skulle kunna upprättas, men även kunna få ett folkligt stöd.3
Dessa faktorer har till del berörts i ett tidigare inlägg på bloggen under 2018. Det inlägget berörde uppgiften att den sovjetiska militära underrättelsetjänsten skulle påbörjat upprättande av motståndsgrupper i västeuropeiska länder under inledningen av 1980-talet.4 Den ovanstående informationen från de två föreläsningarna vid den sovjetiska generalstabsakademin, från 1985, förefaller bekräfta uppgifterna från 1983. Som minst torde det inneburit att det på planeringsstadiet fanns sovjetiska idéer om att organisera motståndsgrupper i västeuropeiska länder, detta utifrån den information som framkommit.
Vad som blir än mer intressant i detta är att det förefaller funnits agentnätverk både för spetsnazförbanden men även för inhämtning inom ramen för en s.k. front,5 därtill de tidigare berörda motståndsgrupperna som även skulle kunna organiseras.6Eventuellt skulle även agentnätverket för för de sovjetiska spetsnazförbanden agerat stödnätverk.7 Trots att GRU och de sovjetiska militärdistriktens underrättelseorganisation (RU), var en omfattande organisation under tiden för Sovjetunionen, får det anses varit en monumental uppgift att kunna vidmakthålla en sådan stor mängd nätverk. Varvid det kraftigt kan ifrågasättas om det ens gick att rekrytera personal till alla dessa nätverk, för en uppfyllnad av de krigstida behoven.
Dock behöver inte motståndsgrupperna varit organiserade i någon större omfattning, utan enbart bestått av en liten kader t.ex. en chef och signalist för att sedan fyllas på med personal i händelse av en väpnad konflikt. Detta skulle dock krävt någon form av kartläggning innan, i syfte att finna lämpliga individer att tillfråga/rekrytera i något skede. En möjlighet kan givetvis varit att t.ex. agentnätverket och kärnan av motståndsgrupperna utgjordes av samma individer. En annan möjlighetskulle kunna varit att använda subversiva grupperingar i ett land, som en väpnad motståndsrörelse vid en väpnad konflikt. Det vill säga att t.ex. några få individer ur en subversiv gruppering i ett land utbildades i den formen av strid och inhämtning som kunde vara tänkbar, för att därefter kunna agera en kader vid en väpnad konflikt och rekrytera ur den subversiva grupperingen de ingår.
Den sistnämnda varianten förefaller vara något som den östtyska underrättelsetjänsten hade planlagt för att kunna genomföra i händelse av en väpnad konflikt. Varvid det möjligen även skulle kunna vara något den sovjetiska militära underrättelsetjänsten hade tänkt kunna göra. Detta med anledning av hur ofta underrättelsetjänsterna inom Warsawapakten speglade varandras organisationer och ageranden.8 Även Östtyskland förefaller agerat utifrån antagandet att motståndsrörelser skulle kunna uppstå i händelse av en väpnad konflikt, vilket tillsammans med dess motsvarighet till de sovjetiska spetsnazförbanden skulle kunna agera i en motståndares bakre områden.9
Hade då denna verksamhet kunnat fungera i händelse av en väpnad konflikt på t.ex. den europeiska kontinenten? Inledningsvis får det anses berott på hur stor motståndsrörelse som hade kunnat organiseras. Här får det ses som troligt att det hade krävts en redan organiserade kader för att snabbt kunna få någon effekt, dels i form av rekrytering av personal, dels i form av väpnade aktioner. Därefter hade det krävts tillgång till åtminstone ett förstahands behov av materiel för att kunna genomföra väpnad strid. Slutligen hade det krävts ledning, vilket åtminstone förefaller varit omhändertagen i och med att både sovjetiska underrättelseofficerare och spetsnazförband skulle kunna leda dessa motståndsrörelser och därmed inrikta dem.
Effekten en dylik motståndsrörelse hade kunnat få, får dock ansetts varit liten och enbart varit av störande karaktär. Detta baseras dock på antagandet att det ej skulle kunna röra sig om en större uppslutning av individer till en dylik motståndsrörelse, utan snarare en mindre. En mindre styrka skulle dock kunna nå viss effekt genom störstrid, genom att binda upp förband för eskort o.dyl. som troligen hade behövts vid andra geografiska platser. Därutöver skapar en dylik motståndsrörelseen psykologisk påverkan, vilket kanske hade varit den största påverkan i händelse av en väpnad konflikt.
Avslutningsvis hur omfattande denna verksamhet var under det kalla kriget torde inte kunna gå att klarlägga. Vad som dock är intressant att notera är denna uppgift att leda motståndsrörelser bakom en motståndares linjer, torde vara den minst diskuterade uppgiften de sovjetiska spetsnazförbanden hade under det kalla kriget. Trots det rent historiskt finns en tydlig koppling mellan motståndsrörelser och de sovjetiska spetsnazförbanden, främst under andra världskriget.10
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
Central Intelligence Agency 1, 2, 3, 4
Joint Chiefs of Staff 1(Engelska)
Burgess, William H III. Inside spetsnaz: Soviet special forces: a critical analysis. Novato: Presidio, 1990.
Galeotti, Mark. Spetsnaz: Russia’s special forces. Oxford: Osprey Publishing, 2015.
Gieseke, Jens. Stasi: Östtysklands hemliga polis, 1945-1990. Stockholm: Fischer & Co, 2017.
Slutnoter
1Central Intelligence Agency. USSR General Staff Academy Lesson: Spetsnaz Forces and Means in a Front Offensive Operation. Washington DC: Central Intelligence Agency, 1987, s. 5.
2Joint Chiefs of Staff. Special Operations. Washington DC: Joint Chiefs of Staff, 2014, s. GL-12.
3Central Intelligence Agency. USSR General Staff Academy Lesson: Agent Reconnaissance in Front Offensive Operations. Washington DC: Central Intelligence Agency, 1988, s. 9.
4Central Intelligence Agency. Cryptic Feedback from 2 November McFarlane Meeting. 2016. https://www.cia.gov/library/readingroom/docs/CIA-RDP86B00885R000100050091-1.pdf(Hämtad 2019-04-07)
Central Intelligence Agency. Follow-Up to the 2 November McFarlane Meeting. 2016. https://www.cia.gov/library/readingroom/document/cia-rdp85m00363r000400690054-8(Hämtad 2019-04-07)
5Central Intelligence Agency. USSR General Staff Academy Lesson: Agent Reconnaissance in Front Offensive Operations. Washington DC: Central Intelligence Agency, 1988, s. 13.
6Central Intelligence Agency. USSR General Staff Academy Lesson: Spetsnaz Forces and Means in a Front Offensive Operation. Washington DC: Central Intelligence Agency, 1987, s. 5.
Central Intelligence Agency. USSR General Staff Academy Lesson: Agent Reconnaissance in Front Offensive Operations. Washington DC: Central Intelligence Agency, 1988, s. 9.
7Burgess, William H III. Inside spetsnaz: Soviet special forces: a critical analysis. Novato: Presidio, 1990, s. 230.
8Gieseke, Jens. Stasi: Östtysklands hemliga polis, 1945-1990. Stockholm: Fischer & Co, 2017, s. 250.
9Ibid. s. 251.
10Galeotti, Mark. Spetsnaz: Russia’s special forces. Oxford: Osprey Publishing, 2015, s. 9-10.

Snabbskott

Reflektion
Den 28MAR2019 publicerade den ryska dagstidningen Izvestija en artikel avseende en genomförd robotskjutning vid den ryska Norra Marinen från en ubåt förtöjd till kaj. Robotskjutningen genomfördes med kryssningsrobot av modellen Kalibr.1 Denna robotskjutning kom även uppmärksammas av den norska internetbaserade tidningen The Independent Barents Observer,2 samt Sveriges Television den 03APR2019.3 Enligt Izvestija skall ett flertal tekniska hinder omhändertagits, vilket tidigare hindrade genomförandet av dylika robotskjutningar med ubåtstklassen Yasen.4
Varför är då detta intressant? Givetvis är det förmågan att kunna avfyra kryssningsrobotar när ubåten ligger till kaj. Detta ökar förmågan att kunna verka vid t.ex. ett snabbt eskalerande händelseförlopp utan att ubåten behöver gå till sjöss, således minskar reaktionstiden. Att robotskottet genomfördes vid en hamn ca 60 km från den rysk-norska gränsen får ses som sekundärt i sammanhanget, utan den uppvisade förmågan är det primära. Att kunna verka från kaj med ubåtar är dock inget nytt. I Izvestijas artikel berörs den förmåga som byggdes upp i Sovjetunionen med att kunna avfyra ballistiska missiler trots en ubåt låg till kaj.5
Således är det ytterst reaktionstiden som är de intressanta, d.v.s. hur lång tid det kan tänkas ta från det att ordern ges till att avfyring kan genomföras. Vilka dessa tidsförhållanden kan vara, framkommer ej i Izvestijas artikel. I Sveriges Televisions artikel nämns att reaktionstiden för insättande av precisionsvapen skall ha minskat från en och en halv månad till tre timmar, med hänvisning till ett uttalande av Rysslands Försvarsminister, Sergej Sjojgu.6Dock förefaller det uttalandet vara mer specifikt riktat mot tidsåtgången det tog för att planera flygföretag mot mål, från 44 dagar till tre timmar enligt en artikel i Krasnaja Zvezda.7Således torde det uttalandet inte vara kopplat till reaktionstiden för avfyring av kryssningsrobotar mot ett mål från ubåtar eller ytstridsfartyg.
Går det då att få reda på dessa tidsförhållanden? Historiska värden för hur lång tid avfyringar skulle ta med ballistiska missiler finns att tillgå. Dessa värden skulle kunna nyttjas för att approximera ett ungefärligt värde för avfyring med Kalibr kryssningsrobot från kaj. Innan 1980 skulle de sovjetiska ubåtarna som var i tjänst och till sjöss, kunna avfyra sina ballistiska missiler inom fyra timmar från att de mottagit ordern. Mellan 1982 och 1985 hade denna reaktionstid sänkts till 20 minuter.8 Vad avser de ubåtar som låg till kaj skall en förmåga att kunna verka inom en timme uppnåtts, från det att ordern hade mottagits. Denna förmåga förefaller även utvecklats under den inledande delen av 1980-talet.9
Utifrån dessa reaktionstider från 1980-talet med ballistiska missiler kan ett antal slutsatser dras. Inledningsvis torde det krävas en viss form av bemanning med nyckelpersonal för att snabbt kunna avfyra t.ex. kryssningsrobotar vid kaj d.v.s. en viss stridsberedskap måste vara anbefalld.10 Därefter torde de ballistiska missilerna under 1980-talet varit mer komplicerade utifrån en lägre teknisk nivå där procedurerna var mer omfattande, kontra dagens ryska kryssningsrobotar inom det ryska ubåtsvapnet. Varvid det slutligen torde vara ett fullt rimligt antagande att inom 60 minuter från det att en order givits, torde ryska ubåtar kunna avfyra kryssningsrobotar av typen Kalibr mot delgivna mål från kajplats. Möjligen kan det genomföras snabbare.
Vad som även är intressant är bakgrunden till varför dessa reaktionstider kom till och varför Sovjetunionen började öva med att genomföra avfyring från kajplats med ballistiska missiler under 1980-talet. Svaret på dessa frågor ligger i den krigsrädsla som den sovjetiska ledningen hade leds in i. Huruvida dagens ryska ledning har samma krigsrädsla får anses vara något oklart. Då de metoder som togs fram under inledningen av 1980-talet för att snabbt kunna påbörja bekämpning, idag mycket väl kan vara en del av den grundläggande metodiken för att kunna verka, för bl.a. den ryska marinen. Varvid det ej skall dras för snabba paralleller till den krigsrädsla som rådde under den första halvan av 1980-talet och den nu genomförda kryssningsrobotskjutningen, med ubåt från kajplats.
Avslutningsvis, den genomförda skjutningen med kryssningsrobot av modellen Kalibr med ubåt från kajplats, påvisar en förmåga att snabbt kunna påbörja ett bekämpningsförlopp om viss stridsberedskap är anbefalld. Vad som även bör beaktas är vilken reaktionstid, stridsberedskap, ytstridsfartyg samt Kilo ubåtar med motsvarande robotsystem kan tänkas inneha. Ligger tiden kring en timme, innebär det att en initial bekämpning med kryssningsrobotar kan påbörjas med kort varsel antingen som ett motangrepp eller första angrepp. Där bekämpningen kan bli relativt omfattande mtp. mängden kryssningsrobotar som kan bäras av de två martitima systemen.
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
Izvestija 1(Ryska)
Krasnaja Zvezda 1(Ryska)
The Independent Barents Observer 1(Engelska)
Sveriges Television 1(Svenska)
Jones, Nate. Able Archer 83: The secret history of the NATO exercise that almost triggered nuclear war. New York: The New Press, 2016.
Slutnoter
1Известия. Не отходя от пирса: пришвартованная подлодка провела пуски «Калибров». 2019. https://iz.ru/858192/aleksei-ramm-bogdan-stepovoi/ne-otkhodia-ot-pirsa-prishvartovannaia-podlodka-provela-puski-kalibrov(Hämtad 2019-04-06)
2The Independent Barents Observer. Nilsen, Thomas. Russian sub launched cruise missile without leaving port. 2019. https://thebarentsobserver.com/en/security/2019/04/russian-sub-launched-cruise-missile-without-leaving-port(Hämtad 2019-04-06)
3Sveriges Television. Olsson, Jonas. Ryssland testade att avfyra kryssningsrobot från atomubåt i hamn nära norska gränsen. 2019. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/ryssland-avfyrade-kryssningsrobot-fran-atomubat-i-hamn(Hämtad 2019-04-06)
4 Известия. Не отходя от пирса: пришвартованная подлодка провела пуски «Калибров». 2019. https://iz.ru/858192/aleksei-ramm-bogdan-stepovoi/ne-otkhodia-ot-pirsa-prishvartovannaia-podlodka-provela-puski-kalibrov(Hämtad 2019-04-06)
5Ibid.
6Sveriges Television. Olsson, Jonas. Ryssland testade att avfyra kryssningsrobot från atomubåt i hamn nära norska gränsen. 2019. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/ryssland-avfyrade-kryssningsrobot-fran-atomubat-i-hamn(Hämtad 2019-04-06)
7Красная звезда. Армия России кардинально обновлена. 2019. http://redstar.ru/armiya-rossii-kardinalno-obnovlena/(Hämtad 2019-04-06)
8Jones, Nate. Able Archer 83: The secret history of the NATO exercise that almost triggered nuclear war. New York: The New Press, 2016, s. 133.
9Ibid. s. 137.
10Ibid.

Varför uppfinna hjulet? – när det finns band!

av Ulf Henricsson Eldkraft, skydd och rörlighet är utslagsgivande faktorer i strid. Foto: Jonas Helmersson, Försvarsmakten. Kommentar till Sebastian Merlöws bloggtext, införd 4 april. Det är glädjande när politiker engagerar sig i försvarsfrågor. Inte minst är det återuppståndna intresset för totalförsvaret glädjande. Det är bra med förslag så att diskussionen kan bli mer konkret. Att […]

Ett nytt handlingsprogram för Socialdemokratisk försvarspolitik mot 2025 med fokus på armén?

av Sebastian Merlöv Sedan sammanfattande delar av detta handlingsprogram diskuterats via sociala medier men också kommunicerats i vissa debattartiklar ges nu möjligheten att via KKrVA sprida det kompletta förslaget som skulle kunna vara både en inriktning av socialdemorkatisk försvarspolitik kommande 5 år men som också skulle kunna ligga till grund för partiöverskridande överenskommelser under året. […]

När börjar framtiden?

av Bo Hugemark Idyllen är inte garanterad och kan förbytas i dess motsats – snabbt. Foto: Shutterstock.com Under en anfallsövning med artilleriunderstöd hände det sig att det drog ut på tiden efter eldkommandot. Eldledaren ropade otåligt i sin handmik: ”När skjuter Niklas Adam?” Svar från batteriplatsen: ”Niklas Adam skjuter när som helst!”  Det batteriet var […]