Författararkiv: Jägarchefen

Under den gångna veckan, V920, publicerade försvarsberedningen sin rapport ”Värnkraft”. Försvarsberedningens rapport kom dock överskuggas av de borgerliga partiernas avhopp i det absoluta slutskedet av försvarsberedningens arbete. Avhoppet skedde maa. avsaknaden av garantier kring en stabil finansiering av de föreslagna åtgärderna i försvarsberedningens rapport. Beredningens rapport och slutsatser kommer beröras i ett antal inlägg på denna blogg under året. Detta inlägg kommer dock beröra hotbild och finansiering.

Sedan 2014 har retoriken från myndigheter, statsråd och regering varit att det råder ett försämrat/förändrat säkerhetsläge/normalläge. Detta säkerhetsläge/normalläge tas årligen upp vid olika myndighetsrapporter och sammankomster som s.k. talepunkter från statsråd. Således kan en slutsats bli att säkerhetsläget kontinuerligt förändras till de sämre (vilket även förefaller vara våra grannländers slutsats mtp. dess ökade försvarsanslag). Dock uteblir substantiella satsningar som förändrar t.ex. Försvarsmaktens s.k. insatsorganisation, då den fortsatt är densamma i numerär samt organisering som under tidpunkten när Försvarsmaktens implicita huvuduppgift var att genomföra olika former av operationer inom ramen för utlandstjänst och inte nationellt försvar.

Våra grannländer följer noggrant utvecklingen i Sverige, men även mer fjärran länder då Sveriges geografiska position gör oss till ett nyckelområde i den nu pågående intressekonflikten d.v.s. Sverige utgör både ett geo- och militärstrategiskt viktigt område för betydligt fler länder och intressenter än oss själva. Dessa uteblivna satsningar kring en stats mest basala områden, skyddet av dess egna territorium och medborgare, med en retorik kring ett kontinuerligt försämrat säkerhetsläge får anses urholka trovärdigheten kring staten Sveriges förmåga att upprätthålla sin integritet.

De konkreta åtgärderna som går att konstatera under de senaste åren är att en rad bilaterala avtal ingåtts inom säkerhetsområdet, samt att ett antal multilaterala till del fördjupats. Dock utgöra inte dessa avtal, officiellt, någon säkerhetsgaranti utan de medger att nationen Sverige kan ta del av erfarenheter, genomföra övningar m.m. Ur ett raljant perspektiv skulle de gå att säga att staten Sverige snärjer in sig i otaliga samarbeten som inte ger något, men på ytan ser de bra ut i förhållande till ett försämrat säkerhetsläge. Således skulle de gå att säga att säkerhetssamarbeten är som opium för folket.

I detta perspektiv skulle NATO förespråkare kunna säga låt oss gå med i NATO. Dock vill jag hävda att NATO utgör inte den säkerhet och garant för säkerhet som vill påskinas, vilket kommer beröras på denna blogg i ett senare inlägg. Den enda garantin för NATO kollektiva säkerhetsgaranti, artikel 5, gentemot en högteknologisk motståndare vid högintensiv strid, just nu, får anses vara förmågan att kunna påverka en motpart med kärnvapen. Vilket i grunden beror på den ökade mängden medlemmar i alliansen vilket ökar storleken på arean som skall kunna försvaras. Således tar en stat inte med sig något i den kollektiva försvarsförmågan urholkas gradvis trovärdigheten i den kollektiva säkerhetsgarantin. Detta innebär om Sverige skulle gå med i NATO, krävs det en omfattande upprustning maa. av vår stora land- och sjöarea. Vilket i förlängningen innebär att oaktat NATO medlemskap eller ej krävs det att vår egen försvarsförmåga kraftigt måste ökas.

Därmed har staten Sverige blivit en s.k. ”säkerhetskonsument”. Vårt geo- och militärstrategiska läge samt vår oförmåga att omhänderta det, har gjort att vi just nu parasiterar på andras förmåga att kunna försvara oss. Dock kommer det för eller senare en brytpunkt då varken de runt i kring oss kan försvara oss, ej än mindre vill göra det. Varvid det krävs att vi, Sverige, måste agera för att kunna vara trovärdig. Under det s.k. kalla kriget utgjorde Sverige det s.k. nordvästra flankskyddet, vilket vi fortsatt borde kunna göra med vår nuvarande ekonomiska förmåga. Därav anser undertecknad att vår integritet som en trovärdig stat kan vara på väg att urholkas i det internationella sammanhanget, om vi inte agerar i denna säkerhetsfråga.

Då vi, Sverige, ej förefaller kunna omhänderta denna uppgift innebär det i förlängningen att vi riskerar bli en vasallstat för endera part i den nu pågående säkerhetskonflikten. Det vill säga klarar vi ej av att upprätthålla vår egen integritet blir vi påverkansbar. Vilket i förlängningen innebär att någon annan kommer diktera de säkerhetspolitiska villkoren för oss. Således bör den parlamentariskt tillsatta kommissionen avseende Sveriges försvarsförmåga åhöras. Sammantaget innebär detta att stunden är kommen för våra folkvalda att se sanningen i vitögat avseende det s.k. försämrade säkerhets- och normalläget, som så ofta anföras av dem.

Have a good one! // Jägarchefen

Ett av de mer flitigt diskuterade företeelserna under den senare delen av det s.k. kalla kriget i Sverige torde varit de s.k. ”tavelförsäljarna”. Historien kring ”tavelförsäljarna” har sin början under 1970-talet, när Sverige valde att avskaffa visumtvånget för polska medborgare och Polen lättade på sina hårda utreseregler. Detta kom föranleda att bl.a. polska studenter tog sig till Sverige för att tjäna västvaluta, för att senare kunna växla dessa till polsk valuta och därmed mångdubbla sin vinst. I slutet av 1970-talet börjar polska medborgare genomföra försäljning av tavlor i ett antal svenska städer, marknaden kom relativt snabbt att mättas varvid några grupper med polska försäljare började sälja på den svenska landsbygden.¹

De polska tavelförsäljarnas verksamhet på den svenska landsbygden förefaller väckt den svenska polisens misstänksamhet. Detta kom föranledda att säkerhetspolisen den 07NOV1979 genomförde ett tillslag mot en grupp tavelförsäljare vid en stugby i Tidaholm men även mot en kontorslokal i Stockholm. Bland det som beslagtogs hos tavelförsäljarna i Tidaholm fanns kartor med inritade markeringar som kunde misstänkas vara av militär betydelse. Kort därefter greps även en tavelförsäljer utanför Umeå, även där påträffades kartmateriel. Dock kunde ingen knytas till kartorna varvid samtliga släpptes. Enligt chefen för säkerhetspolisen vid det aktuella tillfället, Sven-Åke Hjälmroth, skulle det ej utgjort något tvivel om att de misstänkta bedrivit underrättelseverksamhet.²

Två år senare kom även ett ingripande genomföras av polisen. I detta fallet rörde det sig om två polska tavelförsäljare som agerat i anslutning kring ett mobiliseringsförråd samt en av flygvapnets ledningscentraler. Återigen beslagtogs kartunderlag där för totalförsvaret känsliga platser skall ha varit markerade. Utfallet i tingsrätten kom bli att åtalet avseende spionage ogillades dock fälldes de två polska tavelförsäljarna för bedrägeri och förseelse mot laget om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring i Sverige.³

Denna försäljningsverksamhet förefaller även fattat Försvarsmaktens intresse, då Sveriges Överbefälhavare 1984 valde att skicka ut enkätfrågor till Försvarsmaktsanställda där de ombads svara på om det fått besök av utländska tavelförsäljare. Resultatet av detta kom bli en handling avseende säkerhetshotande verksamhet mot flygvapnets anläggningar och dess personal. I denna handling kom långtgående slutsatser dras avseende tavelförsäljarnas verksamhet, där en var att verksamheten kunde indikera ett likvidationsprogram gentemot nyckelpersonal inom det svenska försvaret, såsom flygvapnets piloter. Dessa slutsatser kom dock två år senare att omarbetas till att det var mindre troligt att underrättelseverksamhet mot en viss personalgrupp eller enskild person hade bedrivits. Dock ansågs tavelförsäljningen kunna utgöra en säkerhetshotande företeelse genom den täckmantel för inhämtning som verksamheten erbjöd.⁴

Enligt en av de tidigare cheferna för den svenska säkerhetspolisens kontraspionage, Bengt Nylander, skall säkerhetspolisen vid ett tillfälle genomfört en grundlig utredning kring de s.k. polska ”tavelförsäljarna” och kommit fram till att de ejutgjorde något säkerhetshot. En annan polis verksam inom säkerhetspolisen vid den aktuella tidpunkten framför även en liknande åsikt. Vederbörande framför även ett antal intressanta synpunkter. För det första måste en underrättelsetjänst både vetat var t.ex. stridsflygarna bodde men även hur de såg ut för att kunna säkerställa att vederbörande de facto fanns på den aktuella adressen. I sådant fall måste ett register redan funnits upprättat kring de svenska stridsflygarna. Vederbörande tillägger även att någon information avseende fotografering av t.ex. stridsflygarna vid uppsökande verksamhet ej tillkommit säkerhetspolisen. För det andra måste det i sådant fall rört det sig om att kontrollera att uppgifterna över tiden stämde. För det tredje framför vederbörande även en intressant synpunkt i det orimliga kring den mängd stridsflygare och därmed personal som skulle behöva avsättas för att nedkämpa dessa i händelse av ett krigsutbrott. Avslutningsvis enligt denne person skall hela teoribildningen bakom de s.k. ”tavelförsäljarna” vara felaktig.⁵

Således förefaller synen på den s.k. ”tavelförsäljningen” inom ramen för den militära säkerhetsskyddsverksamheten vandrat från att det kunde röra sig om inhämtning kring olika installationer, till kartläggning av befattningshavare för en möjliglikvidering i händelse av en väpnad konflikt till att det ejutgjorde någon hotbild mot enskilda befattningshavare. Trots det förefaller Försvarsmakten ansett att de fanns en möjlighetatt inhämtning trots allt kunde genomföras inom ramen för försäljningen. Emedan säkerhetspolisen mer eller mindre förefaller förkastat teoribildningen att de polska tavelförsäljarna utgjorde någon form av säkerhetshotande verksamhet.

En intressant frågeställning uppstår dock huruvida samtliga som sålde tavlor eller andra varor de facto var från Polen eller ej. Detta får anses utgöra en öppen fråga. Då de som mötte försäljare i dörren, i den övervägande delen av fallen inte torde kunnat klarlägga om så var fallet eller ej vid den konversation som genomfördes. Varvid begreppet polsk ”tavelförsäljare” snarare kan anses utgöra ett ”epitet” på en försäljningsverksamhet, genomförd av en individ från någon av de östeuropeiska staterna under 1980-talet.

Varifrån kom då teorin om att de polska ”tavelförsäljarna” kunde ha något att göra med kartläggning och i sin tur med planläggning inför likvidering av bl.a. vissa svenska militära befattningshavare? Troligen uppstod teoribildningen från de uppgifter som den avhoppade GRU officeren Vladimir Rezun publicerade under 1980-talet kring GRU och de sovjetiska spetsnazförbanden, under pseudonymen Viktor Suvorov. Rezun valde att ”hoppa av” till Storbrittanien i juni 1978 under en kommendering i Schweiz.⁶Rezun publicerade 1983 en omfattande beskrivning kring de sovjetiska spetsnazförbanden. Detta sammanfaller väl i tid med de s.k. polska ”tavelförsäljarna”. Dock nämner Rezun inget om likvidering av t.ex. stridsflygare i sin text, utan det han berör är högre civila och militära befattningshavare. Enligt Rezun skall de sovjetiska spetsnazbrigaderna haft ett särskild avdelat kompani med uppgiften att nedkämpa dessa befattningshavare.⁷ Varvid det får ses som rimligt att den svenska militära säkerhetstjänsten influerades kring detta i sin första analys avseende de s.k. ”tavelförsäljarna”.

I det föreläsningsunderlag, avseende sovjetiska spetsnazförband, som finns att tillgå från den sovjetiska generalstabsakademin hos den amerikanska underrättelsetjänstens historiska arkiv, framkommer inga uppgifter att de sovjetiska spetsnazförbanden hade till uppgift att nedkämpa särskilda befattningshavare. Däremot framkommer det att inom de sovjetiska spetsnazbrigaderna fanns en särskilt avdelad enhet som skulle lösa uppgifter på order av den sovjetiska ledningen och högre sovjetiska militära staber, här kan antas staber ovan front nivå. Personalen ingående i denna enhet utbildades även inom de områden som sovjetiska underrättelseofficerare skulle behärska.⁸Denna särskilt avdelade enhet hos de sovjetiska spetsnazbrigaderna skulle möjligen kunna korrelera mot det avdelade kompani Rezun beskriver.

Att Sovjetunionen kunde tänka sig att nyttja specialförband för att nedkämpa högre befattningshavare visade sig ffa. vid invasionen av Afghanistan 1979. Detta skulle eventuellt kunna förklara viss uppsökande verksamhet av högre svenska civila och militära befattningshavare som eventuellt genomfördes under mitten av 1980-talet i Sverige.⁹ Varvid det får ses som möjligtatt en viss planläggning kan ha funnits för att nedkämpa högre civila och militära befattningshavare även i Sverige i händelse av en väpnad konflikt. Här skulle således historien kring hotbilden mot stridsflygare kunnat få sitt slut d.v.s. det fanns ingen hotbild från specialförband mot dem. Men som allt annat finns det oftast en fortsättning på en historia.

I Mark Urbans bok, utgiven 2018, om den utväxlade ryska GRU officeren Sergej Skripal framkommer en uppgift om att Skripal skall ha ingått i en grupp med sovjetiska spetsnaz soldater/operatörer som skall ha nedkämpat ett okänt antal Afghanska piloter enl. Skripal 1978 emedan Urban anser 1979.¹⁰ Huruvida dessa uppgifter stämmer har ej gått att klarlägga, trots en relativt omfattande sökning både i den amerikanska underrättelsetjänstens avhemligade arkiv men även bland olika internationella dagstidningars historiska arkiv. Skripal kan mycket väl farit med osanning kring det hela, dock bör man då ställa sig frågan varför, för det är en ytterst begränsad del i boken denna uppgift berör. Härvid uppstår en intressant frågeställning, om denna uppgift stämmer är det då något som kom den svenska underrättelse- och säkerhetstjänsten till känna under 1980-talet och i sådant fall kom det att spela in i den initiala bedömningen avseende hotbilden från de s.k. ”tavelförsäljarna”?

Avslutningsvis, att den övervägande delen av de s.k. ”tavelförsäljarna” ej genomförde någon inhämtningsverksamhet torde accepteras av de flesta. Viss del kan möjligen utgjort uppsökande verksamhet för att klarlägga förhållande kring militära eller civila befattningshavare eller fysiska installationer. Att samtliga stridsflygare fysiskt skulle kartlagts på endera sätt får anses orimligt. Skulle dock Skripals uppgifter stämma kan det ses som möjligt att t.ex. vissa högre befattningshavare såsom divisionschefer bl.a. inom den s.k. ”Attackeskadern” kan ha kartlagts. Där syftet möjligenkan ha varit för att nedkämpa dessa vid inledningen av en ev. väpnad konflikt för att uppnå något form av övertag.

Have a good one! // Jägarchefen

Central Intelligence Agency 1(Engelska)

The Guardian 1(Engelska)

Andersson, Lennart. Svenskt flyg under kalla kriget. Stockholm: Medström, 2016.

Göransson, Mattias. Björnen kommer: Om ryssrädsla, mönsterseende och militära misstag. Falun: Scandbook, 2017.

Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011.

Robertson, William G. (red). Block by Block: The Challenges of Urban Operations. Fort Leavenworth: U.S. Army Command and General Staff College Press, 2003.

Urban, Mark. The Skripal files: the life and near death of a Russian spy. London: Macmillan, 2018.

Ett av de mer undanskymda diskussionsämnena i den svenska säkerhetsdebatten får anses vara begreppet operativ chock, trots att detta har en normerande skrivning i den nu gällande militärstrategiska doktrinen från 2016. Trots denna normerande skrivning förefaller den ha ytterst lite påverkan, trots den möjliga påverkan metoden skulle kunna ha mot Sveriges samlade motståndskraft. Ytterst syftar den operativa chocken till att uppnå ett tillfälligt överläge för att nå ett snabbt avgörande i händelse av en väpnad konflikt.

I militärstrategisk doktrin från 2016 (MSD16) finns bl.a. följande text att läsa avseende de militärstrategiska utmaningarna och vad dessa innebär, ”det militära försvaret dimensioneras för att kunna verka under strategiskt överfall genom operativ chock”.¹Detta inlägg syftar till att ge en beskrivning av vad begreppet ”operativ chock” kan innebära. Varför är då detta intressant? Skrivning kring operativ chock i MSD16 får anses vara normerande för Försvarsmakten, vilket får långtgående konsekvenser och själva begreppet operativ chock diskuteras ytterst lite i den svenska säkerhetsdebatten. Huruvida tolkningen av begreppet blir korrekt utifrån den svenska militärstrategiska kontexten är svårt att avgöra, då det ej finns någon förklaring till begreppet i MSD16. Vilket även är en stor anledning till detta inlägg.

I öppna officiella svenska militära skrifter är det svårt att finna något som beskriver begreppet operativ chock ingående. Det närmsta en möjlig beskrivning av begreppet undertecknad funnit, är en fotnot i militärstrategisk doktrin från 2002 (MSD02). I MSD02 beskrivs operativ chock på följande sätt, ”Systemchock är en utveckling av den ryska idén om operativ chock, Udar. Udar betyder närmast slag, anfall eller stöt och kom i deras operationskonst att avse att man genom ett (enda) slag skulle försätta motståndaren ur stridbart skick”.²Denna förklaring till begreppet är inte särskilt djupgående bortsett från att begreppet härstammar ur rysk operationskonst. Dock anger MSD02 Shimon Navehs bok, ”In Pursuit of Military Excellence: The Evolution of Operational Theory” som fördjupningslitteratur i det aktuella kapitlet där begreppet vidrörs.³ Vilket kan utgöra källa till ytterligare fördjupning avseende begreppet.

Likt MSD02 hävdar Naveh att operativ chock härstammar ur det ryska begreppet Udar. Naveh beskriver operativ chock med att ett system, fysiskt och moraliskt, inte längre kan fungera.⁴ Naveh beskriver tre olika metoder för att uppnå operativ chock. Den första metoden innebär att en motståndare splittras.⁵Den andra metoden innebär ett samtidigt angrepp över motståndarens hela yta.⁶ Den tredje metoden innebär påverkan av en motståndares tyngdpunkter. Det vill säga att identifiera en motståndares kritiska sårbarheter och där angripa denne.⁷ Navehs tolkning av begreppet Udarsom operativ chock samt att det skulle innefatta påverkan av ett system, har kraftigt ifrågasatts av Dr. Milan Vego,⁸ som får anses vara något av en nestor avseende operationskonst i västliga sammanhang.

Häri uppstår en intressant frågeställning, utgör begreppet ”operativ chock” en villfarelse? I sak kanske det ej har någon betydelse då själva innebörden som hitintills klarlagts av begreppet får anses utgöra ett troligt tillvägagångssätt för en angripare att tillämpa. Dock blir en angripares tillämpning svår att förstå om det ej finns någon substans i det hela. Det blir än farligare om det ej finns någon substans i begreppet, då det nyttjas som ett normerande ord syftande till att skapa inriktningar för t.ex. Försvarsmakten vilket nu förefaller vara fallet. Det kan antas att skrivningen i MSD16 utgår från Navehs definition d.v.s. att det är ett system som påverkas, då det som skrivs är att det militära försvaret, vilket kan likställas med ett system, skall dimensioneras för att kunna verka under operativ chock.

Kan det då finnas något som påminner om begreppet operativ chock utöver Navehs beskrivning? Navehs källor härstammar från sovjetiska militärteoretiker under 1930-talet,⁹ dessa källor anser Milan Vego ej beskriver det Naveh försöker förmedla.¹⁰ Sedan Naveh skrev sin bok och Milan Vego framförde sin kritik har en stor mängd handlingar avhemligats hos den amerikanska underrättelsetjänsten. En av dessa handlingar utgörs av ett föreläsningsunderlag från 1985 vid den sovjetiska generalstabsakademin avseende sovjetisk operationskonst. Denna handling skulle kunna utgöra ytterligare en infallspunkt kring begreppet operativ chock. Handlingen i sig är översatt från ryska till engelska,¹¹ varvid det engelska ordet ”strike” får antas kunna innebära att Udar åsyftas.

Inledningsvis bör det noteras att, föreläsningsunderlaget trycker på vikten av att förstå den tilltänkta motståndaren för att kunna genomföra en adekvat operationsplanering. Därtill påtalas även vikten av att vapensystem samt förband organiseras på ett adekvat sätt för att kunna verka på det moderna slagfältet.¹² Härvid kan vi anta att underrättelsetjänstens arbete var av stor vikt för Sovjetunionens förmåga att genomföra en adekvat operativ planering. Men även för att möjliggöra anpassning av förbandstypers uppbyggnad syftande till att nå en optimal effekt mot en motståndare.

Därefter är det värt att notera hur en operation beskrivs. En operation genomförs utifrån en enhetlig plan under en stridskraftsgemensam ledning i syfte att lösa operativ-strategiska och operativa målsättningar antingen längs en strategisk eller operativ riktning inom en föreskriven tidsrymd. Operationen består av den samlade mängden strider som är koordinerade i tid, rum och prioritetsordning. Det påtalas även att det operativa tempot på det moderna slagfältet kommer vara markant högre än under det andra världskriget.¹³

Slutligen framkommer det i föreläsningsunderlaget att i händelse av en väpnad konflikt, skulle Sovjetunionen inleda sina stridigheter med ett massivt första anfall. Vad som kan antas vara Udar beskrivs som en delkomponent i en operation där mark-, flyg- och marinförband men även de strategiska robottrupperna kan användas. Syftet är att under en väldigt kort tidsrymd utsätta en motståndare för ett omfattande angrepp. Fokus förefaller främst varit med nyttjande av robotsystem samt flygstridskrafter men även markförband skulle kunna nyttjas.¹⁴ Vad avser det sistnämnda kan det möjligen utgöras av Spetsnazförband, då dessa utgjorde en resurs för att kunna verka i en fronts riktning,¹⁵ vilket kan antas utgjorts av operativ-strategisk eller strategisk riktning. De mål som skulle bekämpas i det första anfallet var koncentrationer av mark-, flyg- och marinförband.¹⁶

Ytterligare tre faktorer bör omnämnas från föreläsningsunderlaget. Det första är att samtliga operationsplaner skulle omfatta, dels strid med konventionella medel, dels kärnvapen. Detta då en väpnad konflikt kunde övergå från konventionell till nukleär eller vice versa.¹⁷ Den andra är faktorn är att överraskning och vad som kan antas vara Udar, sågs som två viktiga komponenter för operationens genomförande.¹⁸ Avslutningsvisär det intressant att notera, att inom ramen för en operationsplan skulle även hänsyn tas till psykologiska faktorer hos den presumtiva motståndaren, där vad som kan beskrivas som psykologisk krigföring skulle utövas mot motståndarens förband samt civilbefolkning.¹⁹ Där det sistnämnda kan ses som påverkan inom ramen för s.k. moraliska faktorer.²⁰

Utgående från föreläsningsunderlaget avseende sovjetisk operationskonst från 1985, förefaller det funnits ett sovjetiskt koncept som avsåg att med ett massivt insättande av olika former av stridskrafter och vapensystem temporärt handlingsförlama en motståndaren vid inledningen av en operation. Vad som dock ej framkommer i föreläsningsunderlaget är om olika ledningsnivåer, militära som politiska även skulle påverkas. Vilket får anses vara en grundfaktor för att Navehs resonemang avseende påverkan av system skall kunna ses som giltigt.

Stämmer antagandet avseende nyttjande av spetsnazförband vid det initiala massiva insättandet av vapensystem och stridskrafter, får det ses som möjligt att även ledningsnivåer skulle påverkas, då en av uppgifterna de sovjetiska spetsnazförbanden hade var att kunna verka mot ledningsplatser.²¹ Ett av de inhämtningsbehov den sovjetiska underrättelsetjänsten såg framför sig som viktiga att besvara inför och vid start av en väpnad konflikt var bl.a. ledningsplatser.²² Utgående inhämtningsbehovet av den sovjetiska underrättelsetjänsten, får det ses som möjligtatt den inhämtande informationen avseende ledningsplatser skulle kunna nyttjas vid det initiala massiva insättandet av vapensystem och stridskrafter.

Sett till de mer aktuella sovjetiska dokumenten, kan det anses som möjligtatt Navehs teori om operativ chock som ett sätt att påverka ett system kan anses vara giltiga. Den sovjetiska operationskonsten förefaller under 1980-talet varit inriktad på att över ytan samordnat i tid med hjälp av ett massivt insättande av vapensystem och stridskrafter initialt påverka en motståndare för att nå ett övertag. Detta övertag skulle troligen nyttjas för att snabbt uppnå ett avgörande i den väpnade konflikten. Operationskonsten förefaller även varit inriktade på att påverka fysiska men även moraliska faktorer hos en motståndare. Vilket även kan anses utgöra en faktor som stödjer Navehs teoribildning.

Således, om vi antar att begreppet operativ chock som omnämns i MSD16 är baserad på Navehs teoribildning med sin grund i sovjetisk operationskonst, vad innebär det då här och nu för den svenska militärstrategiska kontexten? En motståndare som skulle tillämpa s.k. operativ chock mot Sverige i dag kommer troligtvisinrikta sig både mot civila och militära mål såväl fysiska som moraliska för att uppnå ett tillfälligt övertag. Detta för att dels, påverka det militära försvaret som i dag får anses vara kraftigt avhängt det civila samhället, dels för att påverka de civila ledningsstrukturerna som ytterst leder det militära försvaret men även skapa en initial paralysering av samhället som kan utnyttjas i den väpnade konflikten.

Härvid kommer troligen kritiska sårbarheter inom, strömförsörjning, digitala förbindelsevägar, tv- och radio, strategiska knutpunkter, högre ledningsnivåer civil som militär, kritiska förbandstyper och materielslag m.m. samordnat i tid påverkas vid den första fientligheten. För att kunna lyckas med detta måste en motståndare ha ett omfattande och detaljerat underrättelseunderlag, vilket kommer kräva en kontinuerlig inhämtning för att säkerställa att en operationsplan baserad på operativ chock skall kunna tillämpas. Här kan det tänkas att innan ett angrepp kommer underrättelseinhämtningen öka, då de flesta planer som upprättas i förväg kontrolleras och till del omarbetas när de skall genomföras.²³ Finns ingen plan upprättad kommer troligtvis en omfattande inhämtning vara tvungen att genomföras.

I detta sammanhang är det intressant att notera, hur den militärstrategiska nivån har identifierat förmågan att motstå operativ chock som ett normerande ingångsvärde. Emedan den nationella ledningen fortsatt förefaller nedprioriterade uppbyggnaden av den civila motståndskraften.²⁴ Den civila motståndskraften får anses vara avgörande för att, dels det militära försvaret skall fungera,²⁵ dels det svenska samhället skall fungera och därmed samhället som helhet skall kunna motstå en operativ chock.

Avslutningsvis vad innebär då begreppet operativ chock? Begreppet torde kunna beskrivas som ett sätt att uppnå temporärt överläge gentemot en motståndare både på det fysiska men även det moraliska planet. Detta överläge uppnås genom ett massivt angrepp över ytan med olika metoder både mot militära som civila mål. Ytterst syftar detta till att nå ett snabbt avgörande i den väpnande konflikten.

Operativ chock förefaller syfta till att skapa ett initialt övertag genom att orsaka, dels ledningsbortfall, dels förmågebortfall härvid bör förmågan till att genom uppdragstaktik agera på redan förutbestämda planer utgöra en grund för att kunna motstå den operativa chocken. En stor repertoar av reservförfaranden bör tas fram. Detta syftande till att kunna leda förband men även nå ut med information till samhället som helhet för att kunna motverka olika former av psykologisk krigföring, som syftar till att paralysera det civila samhället. Avslutningsvis krävs en väl fungerande säkerhetstjänst som tidigt kan identifiera troligaplaner hos en motståndare och därmed möjliggöra egna åtgärder för att parera motståndarens initiala angrepp syftande till operativ chock.

Have a good one! // Jägarchefen

Central Intelligence Agency 1, 2, 3(Engelska)

Dagens Nyheter 1(Svenska)

Försvarsmakten 1(Svenska)

Joint Force Quarterly 1(Engelska)

Riksdagen 1(Svenska)

Grabo, Cynthia M. Handbook of warning intelligence. Lanham: Rowman & Littlefield, 2015.

Försvarsmakten. Militärstrategisk doktrin. Stockholm: Försvarsmakten, 2002.

Försvarsmakten. Doktrin för gemensamma operationer. Stockholm: Försvarsmakten, 2005.

Försvarsmakten. Militärstrategisk doktrin. Stockholm: Försvarsmakten, 2016.

Naveh, Shimon. In Pursuit of Military Excellence: The Evolution of Operational Theory. London: Frank Cass, 1997.

Den 18APR2019 meddelade det ryska försvarsministeriets presstjänst att en sjöstridsgrupp om fyra fartyg, från fyra olika NATO länder passerat in i Östersjön. Sjöstridsgruppen skall bestå av en Amerikansk jagare och tre fregatter från Polen, Spanien samt Turkiet. Enligt det ryska försvarsministeriet skulle åtgärder vidtas för att följa sjöstridsgruppens agerande i händelse av att någon oförutsedd situation skulle uppstå. Dessa åtgärder skulle bl.a. bestå i insättande av egna sjöstridsgrupper, kustrobotsystem samt marinflyg.¹

Redan den 18APR2019 förefaller två åtgärder vidtagits. Den första bestod i att Östersjömarinens marinflyg genomförde övningsverksamhet maa. att NATO sjöstridsgrupp kommit in i Östersjön. Enligt en artikel publicerad av det ryska försvarsministeriets presstjänst skall över tio flygplan av typen SU-24 samt SU-27 genomfört övningsverksamhet riktad mot att bekämpa sjömål från en konventionell motståndare. I den publicerade artikeln nämns även att Östersjömarinens verksamhet genomförs maa. NATO sjöstridsgrupp i Östersjön.²

Den andra åtgärden bestod i att 25. Kustrobotbrigaden i Kaliningrad Oblast genomförde simulerade/elektroniska avfyrningar med kustrobotsystemet Bastion. Enligt den publicerade artikeln skall kustrobotförbandet bekämpat en sjöstridsgrupp från en konventionell motståndare som agerade i Östersjön. Därtill tar artikeln även upp den tidigare nämnda sjöstridsgruppen ur NATO som befinner sig i Östersjön, samt att kustrobotsystemet utgör ett styrkebidrag för att kunna agera mot ev. uppkomna händelser kopplat till denna sjöstridsgrupp.³ I sammanhanget är det intressant att notera en annan artikel från den 26APR2019 där det framkommer att Östersjömarinen ständigt har en del av 25. Kustrobotbrigaden i hög stridsberedskap, jmf med larmstyrka,⁴ troligtvisför att snabbt kunna utgångsgruppera mot t.ex. ett uppkommet hot.

Östersjömarinen skall enligt sina egna publicerade uppgifter även haft ett antal ytstridsfartyg till sjöss sedan den 18APR2019. Verksamheten förefaller varit inriktad mot att pröva/kontrollera utbildningsståndpunkten efter den genomförda vinterutbildnings-/övningsperioden. Den genomförda övningsverksamheten har omfattat ett flertal områden såsom sjömålsbekämpning, elektronisk krigföring, skyddstjänst, åtgärder mot diversionsförband m.m. Kontrollen avseende utbildningsståndpunkten efter vinterutbildnings-/övningsperioden skall ha avslutats den 29APR2019.⁵

Den 29APR2019 publicerades även en artikel, vilket beskriver ett övningsmoment med sjömålsbekämpning. Enligt artikeln skall två sjömålsrobotar avfyrats från korvetten Stojkij, mot sjömål på ett avstånd av cirka 30 km. Det intressanta i denna artikeln är att den övningen samt övrig genomförd övningsverksamhet beskrivs som ett direkt gensvar mot den tidigare omnämnda sjöstridsgruppen ur NATO i Östersjön. Därutöver omnämns även det svenska signalspaningsfartyg HMS Orion i artikeln. Enligt artikeln skall HMS Orion tillsammans med ett polskt signalspaningsfartyg följt övningsmomentet.⁶

I sammanhanget bör det även noteras att Natos högste militära befälhavare över de allierade styrkorna i Europa (SACEUR), General Curtis M. Scaparrotti, kontaktade Rysslands Generalstabschef, General Valerij Gerasimov, via telefon den 27APR2019. Detta skall ha blivit det tredje telefonsamtalet mellan de två generalerna sedan de träffades i december 2018.7 Till detta bör ett antal uttalande av General Scaparrotti från tidigare i april 2019 beaktas. Där han bl.a. framför att Ryssland och NATO måste kommunicera mer, för att förstå vad olika agerande/signaler kan innebära. I dagsläget anser General Scaparrotti att det är svårt att tyda Rysslands ”signaler”. Enligt General Scaparrotti är kommunikationen mellan NATO och Ryssland i dagsläget ytterst begränsad.⁸

Härvid blir även ett uttalande från en av Rysslands vice utrikesministrar, Aleksandr Grusjko, intressant. Vid en intervju i RIA Novosti den 15APR2019, uppger Grusjko att relationerna mellan Ryssland och NATO idag kan liknas med de inledande åren av det s.k. ”kalla kriget” vilket kom föranleda bildandet av NATO. Grusjko påtalade även att det är ytterst lite dialog/kommunikation mellan NATO och Ryssland i dagsläget.⁹

Varför är då den ovanstående informationen intressant? Den retorik som nyttjats i de publicerade artiklarna av det ryska Försvarsministeriets presstjänst gentemot den sjöstridsgrupp ur NATO som befinner sig i Östersjön, får anses vara en ny retorik. Däremot kan det vara fullt troligt att övningsagerandet som redovisats i de olika artiklarna genomförts tidigare, dock utan den publicitet som nu har förmedlats. Den tidigare retoriken från västliga länder och Ryssland har främst varit av karaktären att man tvingas vidta åtgärder, såsom styrkeuppbyggnad eller ökad övningsverksamhet, för att skydda sina säkerhetsintressen maa. det försämrade säkerhetsläget. Det har även förmedlats i relativt generella termer. Den nu uppvisade retoriken är av en mer direkt karaktär d.v.s. direkta åtgärder med militära maktmedel där retoriken förstärker åtgärderna.

Avslutningsvis, huruvida den nya retoriken indikerar ytterligare en försämring i säkerhetsläget får anses vara för tidigt att avgöra. Dock kan det vara möjligt med anledning av tidpunkten SACEUR valde att ta kontakt med den ryske Generalstabschefen. Vilket korrelerar med den riktade ryska övningsverksamheten samt retoriken mot sjöstridsgruppen ur NATO i Östersjön. Därtill den vice ryska utrikesministerns syn på säkerhetssituationen.

Have a good one! // Jägarchefen

Associated Press 1(Engelska)

Izvestija 1(Ryska)

NATO 1(Engelska)

RIA Novosti 1(Ryska)

Rysslands Försvarsministerium 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10(Ryska)

TASS 1(Engelska)

Säkerhetspolitiska förändringar kommer sällan som en blixt från klar himmel utan dessa förändringar sker ofta över en längre tid. Trots att dessa förändringar i den dagliga medierapportering kan te sig som att de uppstått ur tomma intet. En händelse som är intressant ur det perspektivet är den eventuella observationen av två ubåtar vid Åland under påsken 2004. Vilket för de flesta torde te sig något malplacerat, därutöver vid en tidpunkt som den säkerhetspolitiska situationen i Östersjöregionen skall ha varit som mest stabil, enligt den gängse ”bilden”.

Vad bestod då observationen av? Den 08APR2004 observerade bilfärjan M/S Roslagen två radarekon vid fyren Solovjeva väster om Signilskär på finskt territorialvatten. På M/S Roslagens radarskärm skall radarekona framträtt som tankfartyg, emedan visuell observation med hjälp av kikare visade delar av två ubåtstorn med tillhörande master. Observationen genomfördes cirka 16:50, siktförhållandena skall varit goda vid det aktuella tillfället. Minsta avstånd mellan M/S Roslagen och de båda ubåtarna skall varit på ett avstånd om cirka 300-400 meter.¹

Den finska gränsbevakningen skall även erhållit en radarupptagning vid den aktuella tidpunkten,² dock går det ej att särskilja en ubåts radareko från t.ex. ett annat ytfartyg. Enligt Ålandstidningen skall det ej framkommit något i utredningen som stödjer besättningens observation ombord M/S Roslagen. I sammanhanget är det dock intressant att notera att eventuellthade det finska försvarets hydrofonutrustning vid Märket tagits ur bruk en vecka innan observationen, för genomförande av service. Cirka två veckor efter observationen vid Solovjeva skall även en sjunkbomb fällts mot en eventuell ubåt vid Öröi skärgårdshavet och ytterligare ubåtsobservationer skall även genomförts i Finska Viken.³ Vad avser det finska hydrofonsystemet kring Märket kan det eventuellt rört sig om det amerikanska SOSUS systemet, vilket både Finland och Sverige skall utplacerat i Ålands hav under 1980-talet.⁴ 

Rörde det sig då om ubåtar som observerades den skärtorsdagen för snart 20 år sedan? Svaret på den frågan lär vi aldrig få reda på. Frågar vi besättningen ombord M/S Roslagen torde de svara att de observerade ubåtar. Den finska gränsbevakningens radarupptagning torde visa radarekon, men inte mer. Således är det likt de flesta ubåtsobservationer och ubåtsjakter, ytterst svårt att få någon klarhet i om det verkligen varit ubåtar eller något annat som observerats.

En annan hypotes är att någon nation tog tillfället i akt att agera kring Åland när en bristfällig övervakning rådde, med anledning av servicearbete på det tidigare nämnda hydrofonsystemet. Tidpunkten vid påsk samt vattenförhållanden under våren skulle även båda för att det var gynnsamt att agera med ubåtar vid det aktuella tillfället. Detta då bemanningen av olika finska myndigheter torde varit låg under en högtid, samt vattenförhållandena i Östersjön under våren försvårar upptäckt av undervattensfarkoster.

En tredje hypotes skulle kunna vara att ubåtarnas verksamhet kan ha varit kopplad till de baltiska staternas inträde i försvarsalliansen NATO. De baltiska staterna blev formellt medlemmar den 29MAR2004 vid en ceremoni i Washington, ytterligare en ceremoni genomfördes den 02APR2004 vid NATO:s högkvarter i Bryssel.⁷Med tanke på hur laddad denna fråga var vid den aktuella tidpunkten,⁸ kan detta givetvis föranlett att antingen västliga eller ryska ubåtar fanns till sjöss i Östersjön för att markera närvaro eller genomföra ”signalpolitik” mot endera part.

En kombination av de olika hypoteserna utgör även en möjlighet. I en säkerhetspolitisk kontext torde dock den tredje hypotesen vara mest trolig. Vilket möjligen skulle kunna innebära att den säkerhetspolitiska konflikt vi nu ser i vårt närområde började långt tidigare än t.ex. 2008 i Georgien, vilket ofta brukar lyftas fram som en ”startpunkt”. För att denna hypotes skall ha någon validitet, innebär det dock att ubåtarna avsiktligt måste röja sig, annars torde signaleffekten uteblivit. Detta innebär i sig en risktagning. Dock torde Åland ur det perspektiv utgöra en lämplig plats för genomförande av ”signalpolitik” mot endera part mtp. dess demilitariserade status och därmed avsaknad av snabbt gripbara väpnade förband, för att snabbt och effektivt kunna avvisa eller påverka en kränkning.

Vad avser nation som velat uppnå en signaleffekt, kan det likväl varit en västlig nation men även Ryssland som agerat. Ur en västlig nations perspektiv kan de velat signalera att Östersjön nu är ett västligt innanhav gentemot Ryssland. Ur ett ryskt perspektiv kan man velat signalera, tro inte att Östersjön är ett västligt innanhav. Givetvis kan andra signaleffekter försökts uppnås med agerandet. Huruvida detta var fallet och att någon mottagare uppfattat ”signaleringen” torde aldrig framkomma. Dock utgör det en intressant historisk händelse, möjligen vid starten av den säkerhetspolitiska konflikt vi nu befinner oss mitt i.

Have a good one! // Jägarchefen

British Broadcasting Corporation 1, 2(Engelska)

Dagens Nyheter 1, 2(Svenska)

The Economist 1(Engelska)

Ålandstidningen 1(Svenska)

Davis, Don. Vyborny, Lee. America’s Secret Submarine: An Insider’s Account of The Cold War’s Undercover Nuclear Sub. Amazon Digital Services, 2018, Ebok.

Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Lund: Wallin & Dalholm, 2011.

Polmar, Norman. Moore, Kenneth J. Cold War submarines: the design and construction of U.S. and Soviet submarines. Washington, DC: Brassey’s, 2004.

Den 28MAR2019 publicerade den ryska dagstidningen Izvestija en artikel avseende en genomförd robotskjutning vid den ryska Norra Marinen från en ubåt förtöjd till kaj. Robotskjutningen genomfördes med kryssningsrobot av modellen Kalibr.¹ Denna robotskjutning kom även uppmärksammas av den norska internetbaserade tidningen The Independent Barents Observer,² samt Sveriges Television den 03APR2019.³ Enligt Izvestija skall ett flertal tekniska hinder omhändertagits, vilket tidigare hindrade genomförandet av dylika robotskjutningar med ubåtstklassen Yasen.⁴

Varför är då detta intressant? Givetvis är det förmågan att kunna avfyra kryssningsrobotar när ubåten ligger till kaj. Detta ökar förmågan att kunna verka vid t.ex. ett snabbt eskalerande händelseförlopp utan att ubåten behöver gå till sjöss, således minskar reaktionstiden. Att robotskottet genomfördes vid en hamn ca 60 km från den rysk-norska gränsen får ses som sekundärt i sammanhanget, utan den uppvisade förmågan är det primära. Att kunna verka från kaj med ubåtar är dock inget nytt. I Izvestijas artikel berörs den förmåga som byggdes upp i Sovjetunionen med att kunna avfyra ballistiska missiler trots en ubåt låg till kaj.⁵

Således är det ytterst reaktionstiden som är de intressanta, d.v.s. hur lång tid det kan tänkas ta från det att ordern ges till att avfyring kan genomföras. Vilka dessa tidsförhållanden kan vara, framkommer ej i Izvestijas artikel. I Sveriges Televisions artikel nämns att reaktionstiden för insättande av precisionsvapen skall ha minskat från en och en halv månad till tre timmar, med hänvisning till ett uttalande av Rysslands Försvarsminister, Sergej Sjojgu.⁶Dock förefaller det uttalandet vara mer specifikt riktat mot tidsåtgången det tog för att planera flygföretag mot mål, från 44 dagar till tre timmar enligt en artikel i Krasnaja Zvezda.⁷Således torde det uttalandet inte vara kopplat till reaktionstiden för avfyring av kryssningsrobotar mot ett mål från ubåtar eller ytstridsfartyg.

Går det då att få reda på dessa tidsförhållanden? Historiska värden för hur lång tid avfyringar skulle ta med ballistiska missiler finns att tillgå. Dessa värden skulle kunna nyttjas för att approximera ett ungefärligt värde för avfyring med Kalibr kryssningsrobot från kaj. Innan 1980 skulle de sovjetiska ubåtarna som var i tjänst och till sjöss, kunna avfyra sina ballistiska missiler inom fyra timmar från att de mottagit ordern. Mellan 1982 och 1985 hade denna reaktionstid sänkts till 20 minuter.⁸ Vad avser de ubåtar som låg till kaj skall en förmåga att kunna verka inom en timme uppnåtts, från det att ordern hade mottagits. Denna förmåga förefaller även utvecklats under den inledande delen av 1980-talet.⁹

Utifrån dessa reaktionstider från 1980-talet med ballistiska missiler kan ett antal slutsatser dras. Inledningsvis torde det krävas en viss form av bemanning med nyckelpersonal för att snabbt kunna avfyra t.ex. kryssningsrobotar vid kaj d.v.s. en viss stridsberedskap måste vara anbefalld.¹⁰ Därefter torde de ballistiska missilerna under 1980-talet varit mer komplicerade utifrån en lägre teknisk nivå där procedurerna var mer omfattande, kontra dagens ryska kryssningsrobotar inom det ryska ubåtsvapnet. Varvid det slutligen torde vara ett fullt rimligt antagande att inom 60 minuter från det att en order givits, torde ryska ubåtar kunna avfyra kryssningsrobotar av typen Kalibr mot delgivna mål från kajplats. Möjligen kan det genomföras snabbare.

Vad som även är intressant är bakgrunden till varför dessa reaktionstider kom till och varför Sovjetunionen började öva med att genomföra avfyring från kajplats med ballistiska missiler under 1980-talet. Svaret på dessa frågor ligger i den krigsrädsla som den sovjetiska ledningen hade leds in i. Huruvida dagens ryska ledning har samma krigsrädsla får anses vara något oklart. Då de metoder som togs fram under inledningen av 1980-talet för att snabbt kunna påbörja bekämpning, idag mycket väl kan vara en del av den grundläggande metodiken för att kunna verka, för bl.a. den ryska marinen. Varvid det ej skall dras för snabba paralleller till den krigsrädsla som rådde under den första halvan av 1980-talet och den nu genomförda kryssningsrobotskjutningen, med ubåt från kajplats.

Avslutningsvis, den genomförda skjutningen med kryssningsrobot av modellen Kalibr med ubåt från kajplats, påvisar en förmåga att snabbt kunna påbörja ett bekämpningsförlopp om viss stridsberedskap är anbefalld. Vad som även bör beaktas är vilken reaktionstid, stridsberedskap, ytstridsfartyg samt Kilo ubåtar med motsvarande robotsystem kan tänkas inneha. Ligger tiden kring en timme, innebär det att en initial bekämpning med kryssningsrobotar kan påbörjas med kort varsel antingen som ett motangrepp eller första angrepp. Där bekämpningen kan bli relativt omfattande mtp. mängden kryssningsrobotar som kan bäras av de två martitima systemen.

Have a good one! // Jägarchefen

Izvestija 1(Ryska)

Krasnaja Zvezda 1(Ryska)

The Independent Barents Observer 1(Engelska)

Sveriges Television 1(Svenska)

Jones, Nate. Able Archer 83: The secret history of the NATO exercise that almost triggered nuclear war. New York: The New Press, 2016.

⁴ Известия. Не отходя от пирса: пришвартованная подлодка провела пуски «Калибров». 2019. https://iz.ru/858192/aleksei-ramm-bogdan-stepovoi/ne-otkhodia-ot-pirsa-prishvartovannaia-podlodka-provela-puski-kalibrov(Hämtad 2019-04-06)

I de flesta fall när de ryska väpnade styrkornas informationstjänst publicerar nyhetsartiklar är de av rutinkaraktär som främst beskriver övningsverksamhet i allmänna ordalag, som de flesta nationers liknande nyhetsportaler gör. Av och till delges dock nyheter som avviker från det ordinarie mönstret och från övningsmoment som tidigare rapporterats. Det är fallet med en artikel som publicerades den 13MAR2019, vilket detta inlägg kommer beröra då den publicerade artikeln är intressant av ett flertal anledningar.

Nyhetsartikeln berör en luftlandsättningsövning av bataljonsstorlek, där den övade truppen var ur 51. Gardesluftlandsättningsregementet ingående i 106. Luftlandsättningsdivisionen. Luftlandsättningsbataljonen skall i skydd av mörker genomfört dold ilastning vid en flygbas i Djagilevo, Rjazan oblast. Därefter skall styrkan transporterats till Noviki övningsområde, Rjazan oblast, och där luftlandsatts med fallskärm från en höjd av 600 meter.¹

Enligt övningsscenariot skall en fientlig ledningsplats upptäckts genom flygspaning. Varvid luftlandsättningsbataljonen inledningsvis luftlandsattes, därefter blockerades tillfartsvägar till ledningsplats och slutligen förstördes denna. I ett senare skede skulle luftlandsättningsbataljonen bli avlöst av andra förband i området. Ledningsplatsen skall ha varit av strategisk karaktär och motståndaren var en reguljär sådan, enligt nyhetsartikeln. Övningsledare för övningen var divisionschefen för 106. Luftlandsättningsdivision.²

Vad gör då denna övning intressant? Inledningsvis är det intressant att notera att de ryska väpnade styrkornas informationstjänst belyser att det var ett mål av strategisk betydelsei form av en ledningsplats somluftlandsättningsbataljonen övade emot.³Ur ett historiskt perspektiv är de värt att notera att ledningsplatser, både för kärnvapen men även militär ledning, ej sågs som strategiska mål av Sovjetunionen under det kalla kriget utan operativa. Däremot kunde flygplatser och hamnar utgöra strategiska mål men även operativa.⁴ De sistnämnda sågs troligtvis som strategiska mål vid inledningen av en väpnad konflikt då de kunde utgöra infallsportar.

Var det en ledningsplats av strategisk karaktär övningen genomfördes mot, skulle det möjligen kunna utgöra en plats där högre civil eller militär ledning skulle kunna befinna sig. Ur ett svenskt perspektiv skulle det innebära regeringen och krigsdelegationen på den strategisk civila nivån och ÖB med stab för den militärstrategiska nivån.⁵ Således blir övningen av en synnerligen intressant karaktär, trots nyhetsartikelns anspråkslösa utformning.

Därefter är det intressant att ilastningen av luftlandsättningsbataljonen genomfördes med syftet att vara dold.⁶ Huruvida det går att dölja ilastning av en luftlandsättningsbataljon kan diskuteras. Under 1980-talet krävdes nästan ett dygns arbete för att genomföra ilastning, om inte förberedelser vidtagits innan för att minska tidsåtgången.⁷ Varvid det får ses som möjligtatt tekniska inhämtningssystem såsom satelliter eller personbaserad inhämtning skulle kunna upptäcka en dylik ilastning vid ett kraftigt försämrat säkerhetsläge. Dock är satellitbanor kända, därmed går det att planlägga sin egen verksamhet,⁸ och en huvuddel av satelliterna går troligtvis att följa, trots att vissa satelliter skall vara utformade med smygförmåga vilket gör dem svårare att upptäcka.⁹

Slutligen, en viktig faktor att ta med sig är att den dolda ilastningen troligtvis syftade till att skapa överraskning och minska förvarningstiden för en motståndare. Därmed inte sagt att det t.ex. var ett s.k. strategiskt överfall som övades, utan överraskning krävs även vid en fullt utvecklad väpnad konflikt. Framförallt om striden skall föras mot ett strategiskt mål. Vad det dock skulle kunna innebära är att övningsmomentet syftade till att kunna uppnå en s.k. operativ chock. Det vill säga att i ett slag, försätta en motståndare ur stridbart skick.¹⁰Något som möjligen skulle kunna uppnås om man påverkar den högsta militära och/eller civila ledningen i en nation.

Have a good one! // Jägarchefen

Rysslands Försvarsministerium 1(Ryska)

Soviet Army Studies Office 1(Engelska)

The Washington Post 1(Engelska)

Department of the Army. The Soviet Army: Specialized Warfare and Rear Area Support. Washington DC: Department of the Army, 1984.

Försvarsmakten. Militärstrategisk doktrin. Stockholm: Försvarsmakten, 2002.

Försvarsmakten. Militärstrategisk doktrin. Stockholm: Försvarsmakten, 2016.

Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014.

I den årliga omvärldsrapporten av den estniska underrättelsetjänsten, Välisluureamet, väljer organisationen att på tre sidor belysa hur fartyg under ryskt flagg kan tänkas nyttjas som ett stöd för, dels inhämtningsoperationer, dels militäraoperationen men även som ett verktyg i påverkansoperationer.¹Under de senaste åren har det främst varit ryska forskningsfartyg som varit föremål för diskussioner, då de enligt mediauppgifter har bedrivit ett närgånget intresse utav främst kommunikationskablar på havsbotten.² Varvid dessa uppgifter från den estniska underrättelsetjänsten blir av intresse.

Först och främst krävs en belysning av ryskflaggade fartyg, här avses främst den ryska handelsflottan. Enligt den nuvarande lagstiftningen i Ryssland utgör samtliga ryskflaggade fartyg en mobiliseringsresurs för den ryska staten, vilket i praktiken innebär att de skall kunna utgöra stödfartyg för den ryska flottan i händelse av inmönstring. Därutöver kan de avkrävas att lösa nationella uppgifter oaktat vart de befinner sig, samt de är ålagda att samla in och rapportera information avseende aktiviteter till havs och i hamnar de besöker.³

Vad avser bevisföring från den estniska underrättelsetjänsten är den ej omfattande, vilket brukar vara normalfallet oaktat vilken stats underrättelsetjänst vid redovisning av öppen information. Enligt den estniska underrättelsetjänsten skall ryskflaggade fartyg försökt ta sig in i övningsområden för marinstridskrafter, avlysta för sjötrafik, men även områden för prov- och försökverksamhet även de avlysta. De skall även rört sig i områden som normalt inte nyttjas för fartygstrafik, men som skall vara av strategiskt intresse. Därutöver skall ryskflaggade fartyg åberopat nödhamn p.g.a. dåligt väder eller tekniska problem oproportionerligt många gånger i förhållande till andra staters flaggade civila fartyg, där syftet antas vara att få åtkomst till andra staters territorialvatten.⁴

Ovanstående kan antas vara det den estniska underrättelsetjänsten anser ryms inom ramen för militära operationer och inhämtningsoperationer. Vad avser påverkansoperationer, är det främst olika hamnbesök med fartyg och i vissa fall med tillhörande sociala tillställningar där den estniska underrättelsetjänsten anser det finns möjlighet för genomförande av påverkansoperationer.⁵ Är då detta något nytt fenomen, att nyttja till synes civila fartyg för militära syften?

Utgående från en handling vilket nyttjats som föreläsningsunderlag inför den sovjetiska generalstabsakademin, 1985, förefaller det ej vara fallet. Där framkommer det att Sovjetunionen nyttjade de flesta fartyg för inhämtning, under åtminstone den senare delen av det kalla kriget, dock förefaller det rört sig om informatörer i det som framkommer i föreläsningshandlingen.⁶ Därutöver förefaller även sovjetiska fiskefartyg nyttjats för olika inhämtningsuppgifter. Dessa fartyg förefaller även kunnat utrustats med olika tekniska inhämtningshjälpmedel.⁷

Var då detta något som även förekom svenska farvatten under det kalla kriget? Enligt en tidigare chef för det svenska kontraspionaget, Olof Frånstedt, skall en kapten över ett sovjetiskt fartyg hoppat av till Sverige i början på 1970-talet. Vid avrapporteringen av denne fartygskapten framkom det att dennes fartyg nyttjades för att transportera in dykare från den sovjetiska militära underrättelsetjänsten, GRU, i svenskt vatten. Syftet med detta var rekognosering av bottenförhållanden samt mineringar i den svenska skärgården.⁸ Därutöver hävdar Frånstedt att viss sovjetisk fartygsverksamhet, i form av förtäckta fiskefartyg, hade letts via radio från Matreco butiker på svenskt territorium.⁹

Enligt en annan chef för det svenska kontraspionaget, BengtNylander, kan den svenska säkerhetspolisen vid grundstötningen av den sovjetiska ubåten S-363 i Karlskrona 1981, bedrivit spaningar efter misstänkta fartygsrörelser. Vilket i praktiken innebar att individer kunde tänkas släppas i land från fartyg, för att stödja den sovjetiska verksamheten kring den grundstötta ubåten.¹⁰ Vilket som minst torde indikera att den svenska säkerhetspolisen såg det som en möjlighetatt Sovjetunionen nyttjade till synes civila fartyg för infiltration av personal på svenskt territorium.

Var då inhämtningsverksamhet med tillsynes civila fartyg enbart en sovjetisk inhämtningsmetod under det kalla kriget? Nej, bl.a. den svenska militära underrättelsetjänsten förefaller genomfört inhämtning från de svenska fartyg som trafikerade sovjetiska hamnar, åtminstone under de inledande åren av det kalla kriget.¹¹Sannolikt använde, och fortsatt använder, andra västliga länder liknande metoder som den svenska underrättelsetjänsten under inledningen av det kalla kriget för inhämtning av information.

Således ur ett historiskt perspektiv är det inget nytt fenomen som den estniska underrättelsetjänsten belyser. Utan det handlar snarare om att metoden återupptagits i en större omfattning, varvid det går att bekräfta att den återanvänds. Vilket även bekräftar vikten av historiska studier kring metoder som t.ex. underrättelsetjänster tillämpar, då dessa ofta återanvänds.

Have a good one! // Jägarchefen

British Broadcasting Corporation 1

Central Intelligence Agency 1 (Engelska)

The New York Times 1

Välisluureamet 1

Frånstedt, Olof. Spionjägaren. D. 1, Bland agenter, terrorister och affärer. Västerås : Ica, 2013.

Huchthausen, Peter A. Sheldon-Duplaix, Alexandre. Hide and seek: the untold story of Cold War naval espionage. Hoboken: John Wiley & Sons, 2009.

Nilsson, Sam. T-kontoret: underrättelsetjänst och västsamarbete. Stockholm: Medströms bokförlag, 2013.

Nylander, Bengt. Det som inte har berättats: 25 år inifrån Säpo:s kontraspionage. Stockholm: Hjalmarson & Högberg, 2016.

7Huchthausen, Peter A. Sheldon-Duplaix, Alexandre. Hide and seek: the untold story of Cold War naval espionage. Hoboken: John Wiley & Sons, 2009, s. 182.

Inom loppet av en månad har två ovanliga/anmärkningsvärda incidenter inträffat, vilket involverat ryska luftstridskrafter och Sverige. Den första incidenten inträffade den 19JAN2019 och den andra 19FEB2019.¹ Den första incidenten omfattande två stycken jaktflygplan, av modellen SU-27, som förefaller eskorterat ett IL-20 signalspaningsflygplan, som under en kort stund kränkte svenskt territorium under vad som sannolikt var en inhämtningsflygning.² Denna incident är anmärkningsvärd främst av två skäl, det första är att signalspaningsflygplanet genomförde sin inhämtning med eskort vilket ej är vanligt förekommande.³ Det andra skälet är att det skedde en kränkning av svenskt territorium, där Ryssland ej utgör en av de nationer som frekvent kränker svenskt territorium⁴trots en stundtals hätsk retorik riktad mellan de båda länderna.

Den andra incidenten omfattande ett svenskt signalspaningsflygplan samt ett ryskt jaktfyflygplan av typen SU-27. Incidenten anses vara anmärkningsvärd då det ryska jaktflygplanet genomförde två passager i överljudsfart i anslutning till det svenska signalspaningsflygplanet, därefter lade det sig omkring 20 meter ifrån det svenska flygplanet i internationellt luftrum. Enligt chefen för flygstaben, Överste Anders Persson, skall det hela utgjort en anmärkningsvärd händelse, dock har Flygvapnet varit med om det vid enstaka tillfällen.⁵Sveriges Försvarsminister, Peter Hultqvist, anser att incidenten, dels är provokativ, dels var farlig.⁶ Incidenten kom även föranledda att det svenska Utrikesdepartementet kom tillkalla Rysslands Ambassadör, Viktor Tatarintsev, för att beröra händelsen. Enligt den ryska ambassadören skall det ryska jaktflygplanet betett sig korrekt.⁷ Vad avser incidenten med gränskränkning den 19JAN2019 kom det enbart föranleda att Utrikesdepartementet tillkallade sig en tjänsteman från den ryska ambassaden.⁸

Inledningsvis förefaller incidenten den 19FEB2019 varit av en allvarligare karaktär kontra den gränskränkning som skedde 19JAN2019 utifrån vilka nivåer det svenska utrikesdepartementet valde att genomföra samtal med ryska representanter från dess ambassad i Sverige. Dock kan gränskränkningen den 19JAN2019 tillsammans med det ryska agerandet mot det svenska signalspaningsplanet den 19FEB2019 föranlett att utrikesdepartementet valde att tillkalla sig Rysslands ambassadör i Sverige. Vid en liknande närgången incident mot en svensk signalspaningsflygning över södra Östersjön 2017, valde det svenska Utrikesdepartementet även att tillkalla sig Rysslands ambassadör.⁹ Varvid en princip kan antagits redan 2017, när Utrikesdepartementet väljer att markera tydligare från svensk sida vid allvarligare incidenter i internationellt luftrum.

Därefter är det intressant att notera hur incidenterna inträffar på samma datum, d.v.s. den 19, i januari respektive februari månad 2019. Där incidenten i februari blir intressant. Vid studier av den svenska signalspaningens flygningar i södra Östersjön utifrån lagrad information hos internettjänsten RadarBox24 framträder, dels en normalbild när flygdagar inträffar, dels geografiskt område där flygningarna genomförs. Utifrån den lagrade informationen går de att konstatera att flygningarna i princip sker samma dagar varje vecka och flygrutten oftast är densamma i södra Östersjön. Varvid det ryska agerandet hade kunnat genomföras mer eller mindre när som. Därmed uppstår frågan om slump eller avsiktligt agerande att det inträffade precis en månad efter den ryska gränskränkningen av svenskt territorium med luftfarkoster.

Vad avser slumpen kontra avsiktligt agerande kan ett flertal teorier läggas fram avseende repetitionen i datum. Den första är att t.ex. någon för Ryssland skyddsvärd verksamhet genomfördes i Kaliningrad Oblast den 19FEB2019 varvid Ryssland försökte få det svenska signalspaningsflygplanet att avbryta sin inhämtning, vilket får anses ligga inom ramen för slumpen. En annan teorin kan vara att Ryssland tog hänsyn till tidpunkten för gränskränkningen den 19JAN2019 och valde att agera den 19FEB2019. Detta skulle kunna innebära att något budskap försökte förmedlas, som för en utomstående betraktare blir svårt att tyda. En tredje teori skulle kunna vara att det enbart var ett aggressivt agerande den 19FEB2019, varvid återigen slumpen spelar in. Ytterligare teorier kan givetvis läggas fram.

Slutligen, oaktat om det är slumpen eller något avsiktligt agerande som föranlett att två allvarliga incidenter inträffat inom loppet av en månad, faller det utanför den s.k. normalbilden som kan tas fram ur mediarapportering och Försvarsmaktens offentliga rapportering. Normalbilden baseras dock på offentlig information varvid vissa händelser sannolikt ej framkommer offentligt. Avvikelserna utgörs av, 1) rysk gränskränkning 2) med eskorterat signalspaningsflygplan, 3) en månad senare ett aggressivt agerande mot svensk signalspaningsflygplan och 4) det korta tidsförhållandet mellan de två tidigare nämnda händelserna.

Have a good one! // Jägarchefen

Dagens Nyheter 1(Svenska)

Sveriges Television 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8(Svenska)

Att Örlogsdepån i Gustafsvik tillmättes betydelse under det andra världskriget, indikerar en sovjetisk operationsplan upprättad av den sovjetiska Östersjömarinen avseende landstigning och ockupation av Åland från 1940.³ Enligt denna plan skulle sovjetiska ubåtar inta positioner utanför Härnösand i god tid innan operationens genomförande,⁴ d.v.s. vid Ångermanälvens utlopp. Här får det ses som troligt att denna placering syftade till att påverka ev. svenska sjöstridskrafter baserade vid Örlogsdepån i Gustavsvik. Nyttjandet av ubåtar för detta skulle även medge viss överraskning då inga ytstridsfartyg skulle noterats längs Norrlandskusten innan operationen påbörjats. I sammanhanget är det intressant att notera, hur flygvapnet ombaserade sjöflygplan till Örlogsdepån i Gustafsvik 1942, för att genomföra spaning efter sovjetiska ubåtar i Bottenhavet.⁵

Efter andra världskriget slut och inträdet i det kalla kriget kom troligtvis nedre Norrlands betydelse aktualiseras i ett helt annat sammanhang. Vid inledningen av 1950-talet kom försörjningsberedskapen av Sverige i händelse av en väpnad konflikt eller andra påfrestningar aktualiseras. Denna fråga skall ha varit en av de enskilt viktigaste i samarbetet mellan Sverige och Norge under 1950-talet. Detta kom innebära att en drivmedelsanläggning, kaj samt andra faciliteter anlades i Trondheim, dessa var färdiga 1962. Därutöver kom även trafikförbindelserna, väg och järnväg, förbättras mellan Sverige och Norge.⁶

Enligt Neutralitetspolitikkommissionen, skall dock denna reservhamn för förbindelserna väster-/österut varit en felsatsning.⁷ I sammanhanget är det dock intressant att notera vad Överbefälhavarens operationsplaner för Nedre Norrlands Militärområde (MILO NN) omfattade. Enligt operationsplanerna för MILO NN under 1960-talet samt inledningen av 1970-talet skulle MILO NN avdela förband för att skydda förbindelserna till Trondheim samt till och från övre Norrland (MILO ÖN).⁸ Varvid åtminstone den militärstrategiska nivån förefaller sett allvarligt på att denna förbindelseväg till Norge i händelse av en väpnad konflikt hölls öppen. Indirekt visar det även på vikten av det geografiska området som MILO NN omfattade. Något som kan bekräftas vid t.ex. en jämförelse av uppgiftsställningen till Bergslagens militärområde (MILO B) kontra MILO NN. Vid MILO B var uppgiften att bevaka över gränsen mot Norge ledande förbindelser emedan MILO NN har uppgiften skydda.⁹Där densenare uppgiften har en högre ambitionsnivå kontra den förstnämnda.

I ÖB plan från 1978 har uppgiften till MILO NN att skydda förbindelserna till Trondheim tagits bort, och uppgiften att bevaka gränsen mot Norge tillkommit, fortsatt skulle förbindelserna till och från MILÖ ÖN försvaras.¹⁰ Huruvida uppgiften att skydda förbindelserna togs bort p.g.a. att infrastrukturen i Norge inte längre ansågs adekvat eller om det var ett utfall av den gradvisa avvecklingen av den s.k. transatlantiska länken, som skedde under 1970-talet, får vara en öppen fråga. Dock fanns infrastrukturen kvar i Norge intill den senare delen av 1980-talet.¹¹En faktor som dock bör beaktas är att uppgiften fortsatt kan ha bestått för MILO NN, men p.g.a. det politiska klimat kring det västliga försvarssamarbetet kan en omskrivning genomförts för att dölja det.

Vad som även kom att ske under inledningen av 1980-talet var att USA började upprättade ett flertal bergförråd i området kring Trondheim, syftande till förhandslagring av en expeditionär marinkårsbrigad (MEB) om cirka 13,000 soldater. Detta kom troligtvisäven aktualisera MILO NN betydelse. Då dessa bergförråd torde utgjort ett viktigt mål för Warszawapakten att påverka med olika medel. Därutöver mtp. de begränsade norska förbindelserna framförallt i nordlig riktning och det svenska västliga samarbetet, kan även möjligheten funnits att USA kan ha tänkt, med eller utan svenskt medgivande, förflytta delar av den förhandslagrade MEB på svenskt territorium.¹²

Således får det ses som troligt att MILO NN var ett område som under det kalla kriget, som minst, var intressant både för NATO anslutna länder men även Warszawapakten utifrån dess västliga förbindelse. Därutöver var en av uppgifterna MILO NN hade, att skydda förbindelserna i nord-sydlig riktning till och från MILO ÖN. Ett antagande i krigsplanläggningen under det kalla kriget var att förbindelserna vid någon av älvdalarna till eller från MILO ÖN skulle påverkas genom bekämpning.¹³ Här får det ses som möjligt att det torde varit någon av älvdalarna inom MILO NN, utifrån den tidigare berörda västliga förbindelsen. Då detta skulle vara stridsekonomiskt korrekt och inte utgöra en kraftsplittring för den part som hade intresse av att genomföra någon påverkan i området.

Således korsas två intressen i området, dels den västliga förbindelsen, dels förmågan att förflytta förband antingen i nordlig eller sydlig riktning längs de koncentrationsvägar samt järnvägar som fanns i området. Därmed torde området under det kalla kriget kunnat betraktas som ett tyngdpunktsområde för att påverka styrketillväxt och uthållighet. Hur hade då denna påverkan kunnat genomföras?

Någon regelrätt invasion mot MILO NN under det kalla kriget får anses varit mindre sannolik i det korta perspektivet, då det troligtvis inneburit att Finland till del blivit ockuperat innan en sådan operation hade kunnat genomföras. Vilket innebär att både svenska men även NATO förbandsrörelser i nordlig eller sydlig riktning kunnat genomföras, inom MILO NN, innan så hade skett. Varvid det troligatorde varit att påverkan hade genomförts med luftangrepp, fjärrbekämpning och specialförband i ett tidigt skede av en väpnad konflikt. Detta hade troligtvis varit fullt tillräckligt för att förhindra rörelser i både nord-sydlig och väst-östlig riktning, utifrån terrängens och förbindelsernas beskaffenhet inom MILO NN.

Ur ett samtida perspektiv är förhållande snarlika. För att kunna röra svenska förband i nordlig eller sydlig riktning beroende på var en hotbild kan uppträda mot svenska säkerhetsintressen, måste förband passera vad som tidigare var MILO NN. Vad som kanske är än viktigare är att den enda egentliga stora förbandsenheten som USA snabbt kan förstärka Europa med och framförallt det nordliga Europa är med den förhandslagrade MEB som finns i Trondheim området. Varvid de nordliga, sydliga och östliga förbindelserna på svenskt territorium genom tidigare MILO NN, blir synnerligen viktiga i ett större perspektiv.

Detta kan accentuerats till del när t.ex. den amerikanska marinkåren valde att närvara med en representant vid chefsbytet hos Fältjägargruppen 2017 i Jämtland,¹⁴ vilket får anses vara smått anmärkningsvärt. Därutöver torde den norsk-svenska samövningen med Hemvärn i Jämtland 2016 även kunna indikera på detta,¹⁵ samt främmande makts ev. kartläggning av individer viktiga för totalförsvaret i regionen.¹⁶Utifrån den försämring av säkerhetsläge som gradvis förefaller ske på Nordkalotten, blir således tidigare MILO NN, synnerligen viktigt för att främst kunna förflytta förband i en nordlig riktning. Men sett till säkerhetssituationen i Östersjöregionen blir även den sydliga riktningen viktig. Vad som dock skiljer det kalla kriget mot vår nutid, är att det tidigare MILO NN snarare får ses som en konfliktyta mellan NATO och Ryssland och i en mindre utsträckning Sverige mot endera part.

Vad som kommer ske i händelse av en nutida väpnad konflikt är möjligenen kapplöpning att hinna förstärka med förband eller förhindra att förband kan förstärka ett geografiskt område, genom det tidigare MILO NN. För att möjliggöra förstärkning krävs skydd av kritisk infrastruktur i tidigare MILO NN av t.ex. väg- och järnvägsbroar, dammar men även terrängpartier. Dessa måste skyddas, dels med marktrupp, dels med luftvärn och luftstridskrafter. För att kunna påverka den nämnda kritiska infrastrukturen torde flyg- och fjärrbekämpning samt specialförbandsinsatser vara mer än tillräckligt. Således rör det sig inte om någon regelrätt invasion.

Avslutningsvis, det tidigare MILO NN kan beskrivas som ”Sveriges midja”. Ur ett operativt sammanhang blir det väldigt tydligt utifrån de nu rådande styrkeförhållandena samt förbandspositioneringarna. Hindras rörelsefriheten i nordlig eller sydlig riktning vid ”Sveriges midja”, uppstår tydliga problem både för Sverige men även NATO i händelse av en väpnad konflikt antingen i Östersjöregionen eller på Nordkalotten.

Have a good one! // Jägarchefen

Forum Navale 1(Svenska)

Hemvärnet 1, 2(Svenska)

Nationalencyklopedin 1(Svenska)

Sveriges Radio 1(Svenska)

Tidskrift i Sjöväsendet 1(Svenska)

Östersunds-Posten 1(Svenska)

Dalsjö, Robert. Life-line lost: the rise and fall of ”neutral” Sweden’s secret reserve option of wartime help from the west. Stockholm: Santérus Academic Press Sweden, 2006.

Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011.

Hugemark, Bo (red). Den stora invasionen: svenskt operativt tänkande under det kalla kriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2017.

Malmström, Louise Hugemark. Garderad neutralitet: förberedelser för svenskt västsamarbete i krig: en kommenterad forskningsöversikt. Stockholm: Medströms Bokförlag, 2014.

SOU 1994:11. Om kriget kommit. Förberedelser för mottagande av militärt bistånd 1949-1969.

SOU 2002:108. Fred och säkerhet.

Wallerfelt, Bengt. Den hemliga svenska krigsplanen. Stockholm: Medströms Bokförlag, 2014.

Bilder och tolkning av dessa utgör en av ett flertalet underrättelsegrenar, internationellt benämns det Imagery intelligence (IMINT). Med internets intåg och den ökade kommersialiseringen av rymden, som en konsekvens av den minskande kostnaden för uppskjutningen samt tillverkningen av olika satellitsystem, har det blivit möjligt att nyttja IMINT som en gren av OSINT (Open source intelligence). Dock får kombinationen av IMINT och OSINT anses röra sig om att studera förändringar över tid, kontra snabbt uppkomna händelser.

Dock kan förändringar i infrastruktur under en tidsperiod ge indikationer på antingen ökad eller avtagande förmåga. Ur ett svenskt perspektiv, mtp. de diskussioner som skedde under 1980-talet avseende möjlig sovjetisk undervattensverksamhet i svenska vatten, kan det vara intressant att studera den infrastrukturella utveckling hos den ryska Östersjömarinens spetsnazförband, d.v.s. 561. marina underrättelsecentret (OMRP). Förbandet skall ha Parusnoje som förläggningsort i Kaliningrad Oblast.¹ Därutöver skall en maritim stödpunkt finnas i Primorsk för förbandet.²

Vid huvudförläggningen sker utifrån Google Earths bildunderlag ingen utveckling från 2002 förrän vid 2012. Vid 2012 påbörjas konstruktionsarbete av en större byggnad, som är färdigställd 2013. Under 2013 påbörjas även ytterligare konstruktionsarbete, som till del förefaller vara färdigt 2014. Under 2016 förefaller konstruktionsarbetet för ytterligare en helikopterplatta även påbörjas, vilket även färdigställs samma år. Utöver konstruktionsarbetet verkar även underhållet av förläggningsplatsen intensifierats under åren.

Vid den maritima stödpunkten i Primorsk förefaller utvecklingen varit störst. Mellan 2002 och 2012 verkar dock ingen utveckling skett vid anläggningen. Vid 2013 upprättas en ny byggnad vid Primorsk floden. Under 2014 fortsätter denna utveckling, för att vara färdig 2016. Under 2016 påbörjas även arbete för att anlägga ytterligare faciliteter vid stödpunkten. Under 2017 förefaller detta vara färdigt samt två landningsplatser för helikoptrar har även anlagts. Därutöver anläggs grunden för ytterligare en facilitet längs Primorsk floden. Denna färdigställs under 2018. Därtill är det intressant att notera vad som verkar vara en bunkerbyggnad som upprättats inom stödpunktens område, mellan 2016 och 2017.

Hur omfattande verksamhet har då förekommit vid 561. OMRP i Kaliningrad Oblast? Enligt en sammanfattande text avseende Sovjetunionens maritima specialförband av Jörgen Elfving i skriften Vårt Försvar från 2007, skall respektive marint underrättelsecentrum haft en personalstyrka om cirka 300 personer i början av 1960-talet. Vid 2007 skall personalstorleken, enligt Elfving, uppgått till cirka 250 personer vid 561. OMRP.³ Enligt en uppgift från 2016 av en norsk forskare vid det norska Forsvarets forskningsinstitutt, skall de ryska marina underrättelsecentrumen ha en personalstyrka om cirka 500 personer vid respektive rysk flotta. I denna siffra inräknas både stridande och stödjande personal.⁴ Enligt den polska, statsfinansierade, tankesmedjan Ośrodek StudiówWschodnich (OSW) bestod 2016, 561. OMRP av två kompanier, dock nämns ingen storlek på dessa två kompanier.⁵Enligt en rysk uppgift, som även refereras till av den norska forskaren, skall respektive marint underrättelsecentrum (OMRP) vid 2013 enbart bestått av 124 personer, stridande och stödjande personal inräknad.⁶

Enligt den ryska uppgiften, från 2013, skall 56 av de 124 individerna utgöras av stridande personal resterande är stödjande. De 56 stridande individerna, är organiserade i enheter om 14 personer, vilket kan brytas ned till grupper om 6 personer. Varvid den större storleken torde kunna ses som en tropp snarare än en grupp. Dessa 56 skall sedermera vara fördelade på tre stycken enheter. En enhet är enbart inriktad mot inhämtning, en enhet är inriktad mot strid och förstöring av kustanläggningar, en tredje enhet är inriktad mot olika mineringsuppgifter under vatten.⁷ Fördelas tropparna ut på de tre enheterna, innebär det att en enhet har två troppar och resterande består av en tropp vardera. Utgående från de uppgifter de moderna maritima underrättelsecentren har, får det ses som möjligt att det är den inhämtade enheten som har två troppar. Den stödjande personalen kan möjligen ses som en stab och trosspluton.

Utgående från Elfvings uppgifter om cirka 250 personer från 2007 vid 561. OMRP, skulle det möjligen kunna innebära att de ryska uppgifterna om 124 individer åsyftar en kompanistruktur och cirka 250 stycken individer i praktiken innebär två kompanier. Vilket skulle kunna bekräfta OSW uppgifter från 2016, att 561. OMRP består av två kompanier. Utifrån den tidigare bemanningen om cirka 200-300 individer vid 561. OMRP torde infrastrukturen som funnits sedan tidigare varit fullt tillräcklig. Dock har säkerligen ny utrustning tillförts varvid infrastrukturen kan ha varit tvungen att byggas ut, för att möjliggöra utbildning men även förvaring.

Utbyggnaden av infrastrukturen skulle även kunna indikera en långsiktig ökning av numerären för 561. OMRP. Detta skulle även kunna innebära att den norska forskarens uppgifter om att de ryska flottornas marina underrättelsecentrum kan bestå av upptill 500 individer, till del kan stämma. Detta skulle även vara i linje med ökningen av den ryska arméns spetsnazförband.⁸ Dock får t.ex. en dubblering av den ev. numerären vid 561. OMRP anses utgöra en väldigt långsam process, utifrån den tidigare selekteringen som genomfördes för denna förbandstyp.⁹ Varvid det får ses som tveksamtatt de redan nu uppnått denna numerär.

Avslutningsvis, oaktat om numerären ökat eller ej hos 561. OMRP får det ses som troligt att Ryssland sätter en stor vikt vid denna förbandstyp. Detta utifrån det faktum att, dels har en utbyggnad genomförts av infrastrukturen för förbandet, dels har underhållet av byggnaderna ökat med åren vilket de av Google tillhandahållna satellitbilderna indikerar. Detta skulle ej genomförts om förbandstypen ansetts oviktig, för de moderna ryska väpnade styrkorna.

Have a good one! // Jägarchefen

Allmänna Försvarsföreningen 1(Svenska)

Ośrodek Studiów Wschodnich 1(Engelska)

U.S. Army War College 1(Engelska)

Bronk, Justin. Sutyagin, Igor. Russia’s new ground forces: capabilities, limitations and implications for international security. Milton Park, Abingdon : Routledge Journals, 2017.

Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014.

I Willhelm Agrells bok ”Sprickor i järnridån” framkommer en uppgift att den svenska underrättelsetjänsten 1982 via en mellanhand kom i kontakt med en sovjetisk källa. Denna källa kunde delge förstahandsuppgifter avseende planläggningen för sovjetiska specialförbandsoperationer mot bl.a. Sverige. Denna källa bedömdes även ha hög trovärdighet av den svenska underrättelsetjänsten. Källan var krigsplacerad som underrättelseofficer i den sovjetiska militära underrättelsetjänsten, GRU. Det vill säga källan var ej en aktiv underrättelseofficer utan hade erhållit särskilt utbildning för operationer utomlands i händelse av en väpnad konflikt, i källans fall var det Sverige.¹

Denna underrättelseofficer tillsammans med andra, skulle innästla Sverige före ett krigsutbrott. Vid det första sammanträffandet med den svenska underrättelsetjänsten uppgav källan att uppgiften som skulle lösas var att rapportera tecken på svensk mobilisering och eventuell förekomst av stridskrafter och materiel från NATO. Respektive underrättelseofficer skulle agera individuellt och nyttja en egen radiosändare för rapportering, dessa sändare skulle redan finnas nedgrävda i Sverige enligt de instruktörer som utbildat underrättelseofficeren. Utbildningen underrättelseofficeren erhållit omfattade främst materieligenkänning och sambandstjänst.²

Denna underrättelseofficer/källa kom några år senare kontakta den svenska underrättelsetjänsten efter denne genomfört en repetitionsutbildning. Då hade uppgiften förändrats. Uppgiften underrättelseofficeren tillsammans med sina kollegor nu skulle lösa var rekognosering av mål för de sovjetiska spetsnazförbanden. Särskilt viktiga mål var radaranläggningar och flygfält d.v.s. det svenska luftförsvaret. Underrättelseofficeren delgav även att cirka hundratalet liknande underrättelseofficerare var avsedda att innästla till Sverige i händelse av en väpnad konflikt. Dessa skulle antingen innästla landvägen genom Finland och därefter in i Norrbotten eller via färja från Finland till Sverige. Därutöver skulle cirka 1,000 spetsnazsoldater vara avdelade för Sverige.³

Fanns det då någon dylik reserv av underrättelseofficerare med uppgiften att innästla länder innan en väpnad konflikt och där rekognosera målval för de sovjetiska spetsnazförbanden? I en handbok avseende operativ inhämtning för en s.k. ”fronts” offensiva operationer skriven av den sovjetiska militära underrättelsetjänsten för den sovjetiska generalstaben från 1974, skulle svaret på den frågan kunna finnas. Handboken är dock något märkligt skriven eller översatt, då den ej förefaller göra skillnad på begreppen underrättelseofficerare och agenter. I handboken framkommer det dock att en dylik underrättelsereserv fanns. Denna reserv skulle främst förtäta inhämtningen i krig maa. den ökade militära aktiviteten hos en motståndare, men de skulle även kunna göra det i fredstid.⁴Handboken berör även problematiken med att kunna innästla personalen, men även begränsningar i förmågan att kunna rapportera en motståndares verksamhet.⁵

Viktiga inhämtningsfrågor innan en väpnad konflikt utbrutit var enligt den handboken bl.a. förflyttning av förband, upprättande av logistikbaser, ledningsplatser, basering av luftstridskrafter, ytstrids- och undervattensfartygs utlöpning, luftvärnets grupperingsplatser m.m.⁶ Inhämtningen genomförd av underrättelseofficerare och dess agentnät ansågs enligt handboken utgöra en av de viktigaste metoderna för att erhålla information innan en väpnad konflikt utbrutit. Underrättelsereserven skulle som tidigare nämnts främst inriktas mot att förtäta inhämtningen, men även genomföra rekognosering av mål där det krävdes bekräftelse av minst två eller fler oberoende källor.⁷

När en väpnad konflikt påbörjats omnämns underrättelsereserven ej explicit i handboken. Utan här får det antas att de ordinarie inhämtningsförmågorna i fred samt reserven är sammanfogade till ett och samma inhämtningssystem. Denna samlade inhämtningsförmåga förefaller även haft till uppgift att gradvis förflytta sig in på en motståndares djup utefter stridens fortlöpande. Uppgifter och inhämtningsfrågor under en väpnad konflikt var bl.a. verkansverifiering, rapportering avseende mobiliseringens utveckling, förflyttning av förband mellan olika områden, övervakning av koncentrationsvägar m.m.⁸

Handboken berör även inhämtning i särskilda miljöer, där det ur ett svenskt perspektiv är värt att belysa inhämtning i kust-, nordliga- och bergsområden. Enligt handboken bör inhämtning genomföras med underrättelseofficerare mot flottbaser och viktiga hamnar. Inhämtning bör även genomföras mot kustförsvar inom planerade landstigningsområden. Vad avser inhämtning i bergsområden ses det som mycket svårt att genomföra med underrättelseofficerare. Något särskilt specifikt användande av underrättelseofficerare i nordliga områden framkommer inte. Dock klarläggs att särskilt viktigt är inhämtning mot mineralfyndigheter, industrier, flygfält och hamnar, logistikbaser fasta sambandssystem och ledningsplatser m.m. Enligt handboken är det av särskild vikt att dessa lokaliseras och förstörs, då de klimatologiska förhållandena gör det svårt att reparera dessa faciliteter och installationer.⁹

Den sovjetiska handboken från 1974 förefaller således bekräfta att det fanns en reserv av underrättelseofficerare, som i händelse av ett kraftigt försämrat säkerhetsläge skulle innästla andra länder. Därutöver förefaller handboken även bekräfta de inhämtningsuppgifter denna reserv hade.

Finns det då något som skulle kunna bekräfta den andra uppgiften källan till den svenska underrättelsetjänsten delgav, d.v.s. att denna underrättelsereserv inriktats mot rekognosering av mål för spetsnazförbanden? Det föregående inlägget i denna serie baserades till del på information från den sovjetiska generalstabsakademin föreläsningar. Handlingarna i fråga är från 1985 och bör därmed vara inom samma tidsrymd som den sovjetiska källan inkom med sina kompletterande uppgifter. Totalt finns tre handlingar, föreläsningsdokument, från den sovjetiska generalstabsakademin som är intressanta i sammanhanget. Varav en handling är synnerligen intressant, då den berör användandet av underrättelseofficerare och agenter vid en fronts offensiva operationer.

Ett av föreläsningsdokumenten som avhandlar operativ inhämtning, berör även s.k. särskild inhämtning. Enligt dokumentet genomförs särskild inhämtning, dels av agenter (här får antas även underrättelseofficerare), dels av särskilda spaningsförband d.v.s. spetsnazförband. Denna särskilda inhämtning genomförs såväl i fred som i krig. I fredstid används enbart agenter/underrättelseofficerare för denna verksamhet. Enligt dokumentet finns även en underrättelsereserv. Den särskilda inhämtningen skall vara inriktad mot en motståndares viktigaste mål, kärnvapenförband samt motståndarens verksamhet.¹⁰

Ett annat föreläsningsdokument berör inhämtning generellt, inom ramen för en s.k. ”fronts” offensiva operationer. Även i detta dokument används agenter/underrättelseofficerare för inhämtning inom ramen för s.k. särskild inhämtning. Detta dokument berör även mängden mål som inhämtning kan inriktas mot. I fredstid förutsätts antalet vara två, men i händelse av en väpnad konflikt enbart ett mål. Enligt dokumentet förefaller underrättelsereserven ej nyttjas i fredstid, utan enbart vid ett kraftigt försämrat säkerhetsläge eller vid en väpnad konflikt.¹¹

Det kanske mest intressanta föreläsningsdokumentet är det som explicit berör användandet av agenter/underrättelseofficerare vid en ”fronts” offensiva operationer. I det dokumentet framkommer det att de var militärdistriktets underrättelsedirektorat som styrde frontens agent verksamhet.¹² Inhämtningen skulle vara inriktad mot en motståndares förmåga till angrepp, fastställa styrkekorrelation, intentioner och lokalisering av de viktigaste målen.¹³ En intressant begränsning berör med vilken noggrannhet ett mål kunde fastställas. Enligt dokumentet låg det för agenter/underrättelseofficerare på cirka 600-700 meter när.¹⁴Detta grundas troligtvis på att de skulle observera och lägesbestämma målet på större avstånd.

En annan intressant begränsning som tas upp i dokumentet är hur många mål som kan tänkas lokaliseras. I ett exempel för en ”front”, möjligen riktad mot någon del av f.d. Västtyskland, belyses att antalet mål som fanns var mellan 1,000-1,200. Vilket ansågs vara för många att genomföra inhämtning mot, varvid ett nytt begrepp hade införts i form av prioriterade mål. Inom den aktuella ”fronten” fanns 120-150 stycken prioriterade mål. Cirka 100 stycken av dessa prioriterade mål, skulle agenter/underrättelseofficerare genomföra inhämtning mot. Dessa mål var bl.a. markrobotbatterier och luftvärnssystem.¹⁵Detta visar vilken vikt Sovjetunionen lade på att nyttja underrättelseofficerare/agenter för lokalisering av prioriterade mål, i förhållande till andra inhämtningssystem.

I sammanhanget är det intressant att notera, att den sovjetiska generalstaben hade upprättat en samlad målfolder över samtliga världsdelar. Varje mål hade ett unikt nummer, där uppbyggnaden var att först beskriva världsdel med en siffra, därefter krigsskådeplats med siffra, därefter vilket land t.ex. hade Sverige numreringen 573. Därefter vilken försvarsgren och enhet och slutligen vilka koordinater målet var lokaliserad vid.¹⁶Detta torde möjliggjort en effektiv och snabb signalering med olika sambandssystem, för att delge vilket eller vilka mål som skulle bekämpas, samt förändringar vid målet. Därutöver torde det krävts en omfattande inhämtningsapparat för att kartlägga allt detta, samt hålla målfoldern kontinuerligt uppdaterad.

Enligt detta dokumenten skall även en underrättelsereserv funnits. Denna reserv skulle insättas vid ett kraftigt försämrat säkerhetsläge. Vid det försämrade säkerhetsläget skulle personalen innästla landledes och när en väpnad konflikt utbrutit även med hjälp av luftfarkoster. Någon organisatorisk storlek för hur stor denna underrättelsereserv var förefaller ej funnits. Dock påtalas i dokumentet att en för stor underrättelsereserv troligtvisinnebar dålig kvalité på den ingående personalen. En intressant sak som belyses är att underrättelsereserven förefaller blivit aktiverad i samband med den s.k. Kubakrisen 1963.¹⁷ Dock delges inte i vilka länder eller världsdelar underrättelsereserven aktiverades.

Enligt dokumentet skall även personal utbildats för spetsnazförbandens räkning. I fredstid skulle denna personal lägga grunden, det vill säga inhämta adekvat information, för att de tilldelade målvalen skulle kunde förstöras vid inledningen av en väpnad konflikt. Huruvida någon renodlad underrättelsereserv fanns för spetsnazförbandens räkning framgår inte av dokumentet. Ordet reserv nämns i dokumentet när spetsnazförbanden berörs, men då enbart med att det fanns personal som skulle kunna genomföra sabotage.¹⁸ Detta skulle dock kunna vara ett exempel på ingående delar i denna reserv och en annan del som ingick skulle kunna vara en inhämtande del.

Således, i Sovjetunionen förefaller det funnits en underrättelsereserv som vid ett kraftigt försämrat säkerhetsläge skulle innästla länder och där påbörja informationsinhämtning och fortsatt under en väpnad konflikt. Inhämtningen genomfördes även i fredstid av ett ordinarie underrättelsenät. Detta underrättelsenät kan anses utgjort en grund för, dels vilka målval spetsnazförbanden skulle insättas mot, dels skapa planeringsunderlag avseende hur dessa målval skulle kunna bekämpas på ett effektivt sätt.

Underrättelsereservens uppgift kan även varit att vid ett kraftigt försämrade säkerhetsläget eller vid en väpnad konflikt, kontinuerligt bibehålla ett mål under observation för spetsnazförbandens räkning. Därmed även kunna rapportera förändringar som kunde påverka spetsnazförbandens strid. Personalen ingående i underrättelsereserven förefaller haft kravet på sig att rapportera två gånger per dygn,¹⁹ samt varit tilldelade en radio per individ varvid ett sådant agerande hade varit fullt genomförbart.

Finns det då något som tyder på att det främst var det svenska luftförsvaret som var intressant? Utifrån från de dokument som finns att tillgå, var luftförsvar en stående inhämtningspunkt, oaktat land. Detta skulle kunna styrka källans uppgift. Dock fanns det ett flertal andra punkter som dokumenten tar upp, vilket även får anses vara av stående karaktär. Vad som dock är intressant är en uppgift som framkommit vid ett vittnesseminarium, avseende Sverige beredskap mot överraskande angrepp genomfört 2007, under ledning av den pensionerade Översten Bo Hugemark.

Enligt den pensionerade kommendören av första graden Emil Svensson som deltog i vittnesseminariet skulle det svenska luftförsvaret och flottan slås ut i ett tidigt skede med hjälp av det sovjetiska frontflyget samt av spetsnazförband. Detta för att möjliggöra att Sovjetunionen skulle kunna nyttja svenskt luftrum, i syfte att kunna påverka NATO. Någon invasion i dess egentliga mening skulle enligt honom aldrig ske. Detta agerande skulle genomföras i händelse av att svenska politiker ej medgav överflygningar av svenskt territorium, med sovjetiska luftstridskrafter. Dessa uppgifter skall han erhållit, som även skall vara inspelade, av Amiral Vladimir Bezkorovajnij.²⁰ Detta skulle kunna bekräfta informationen från den svenska underrättelsetjänstens källa.

Hade då detta system med, dels en aktiv inhämtningsorganisation, dels en underrättelsereserv kunnat fungera? Troligtvis hade viss information kunnat förmedlats till operationsledningen för spetsnazförbanden, varvid dessa hade kunnat revidera sina planer före ett insättande. Dock, utifrån den mängd underrättelseofficerare som skulle innästla, dels Finland, dels vidare till Sverige torde någon säkerhetstjänst i de båda länderna noterat det ffa. vid ett kraftigt försämrat säkerhetsläge. Varvid denna inhämtningsorganisationen hade kunnat påverkats. Trots denna nackdel/begränsning torde Sovjetunionen varit tvungen att insätta denna underrättelsereserv, då de saknade den tekniska inhämtningskapaciteten som t.ex. USA hade.

Avslutningsvis, är detta en metod som även skulle kunna användas idag? Sannolikheten att lyckas innästla en större mängd underrättelseofficerare vid ett kraftigt försämrat säkerhetsläge torde i dag vara högre än under det kalla kriget. Detta utifrån det faktum att någon ”järnridå” inte längre existerar. Därtill finns ett kontinuerligt flöde av resenärer mellan Ryssland och Västeuropa. Därutöver torde ett behov kvarstå för Ryssland att fortsatt tillämpa denna metod, då dess tekniska inhämtningsförmåga fortfarande är begränsad jämfört med många av de västliga länderna. Detta skulle indirekt kunna bekräftas av den svenska Säkerhetspolisens uppgifter från 2014, att den ryska inhämtningen i Sverige till del, är/var krigsförberedande.²¹Där del av denna inhämtning skulle kunna röra sig om att kartlägga målval syftande till att skapa planeringsunderlag, för de nutida spetsnazförbanden.

Have a good one! // Jägarchefen

Central Intelligence Agency 1, 2, 3, 4(Engelska)

Sveriges Radio 1(Svenska)

Agrell, Wilhelm. Sprickor i järnridån: svensk underrättelsetjänst 1944-1992. Lund: Historiska media, 2017.

Hugemark, Bo (red). Blixt från hotfull himmel: beredskap mot överraskande angrepp. Stockholm: Kungl. Krigsvetenskapsakademien, 2008.

En av de stora militära diskussionsämnena under 1980-talet i Sverige var kring sabotageförband, närmare bestämt de sovjetiska spetsnazförbanden.¹ Denna diskussion hänger troligtvis samman med de uppgifter som publicerades av den till Storbritannien avhoppade ryska GRU officeren Vladimir Rezun som skrev under pseudonymen Viktor Suvorov. Del av detaljerna kring spetsnaz framkom redan 1982 i hans bok ”Inside the Soviet army” och fördjupades något med en efterföljande artikel 1983.² Detta sammanföll med den rapporterade främmande undervattensverksamheten i svenska vatten och den första ubåtskommisionens rapport efter ubåtsjakten i Hårsfjärden 1982.³Därutöver kom Rezun publicera ytterligare ett antal böcker där spetsnaz berördes samt en separat bok kring förbandstypen. Utifrån det perspektivet blir det förståeligt, att de blev ett stort diskussionsämne.

Huruvida Rezun besitter information avseende alla de områden han beskrivit, rörande de sovjetiska väpnade styrkorna, är något som har diskuterats flitigt. Det troliga får anses vara att utöver sin egen kunskap har han tagit del av information från någon eller några västliga underrättelsetjänster, för publicering i sina böcker.⁴ Vad som dock är intressant, är att jämföra Rezun’s uppgifter med nu avhemligade uppgifter ur den amerikanska underrättelsetjänstens, Central Intelligence Agency, arkiv. Under 2015 avhemligades två stycken översiktliga handlingar i ämnet, varav en handling är helt fokuserad på den sovjetiska arméns spetsnazförband och en handling berör ytligt de marina spetsnazförbanden inom ramen för maritim inhämtningsförmåga.⁵Vad som gör dessa två handlingar intressanta är att de skall härröra från den sovjetiska Generalstabsakademin och utgör ett utbildningsunderlag som skall ha nyttjats 1985.

Validiteten i dessa två handlingar bör givetvis ifrågasättas. Handlingarna i sig, kommer säkerligen från det f.d. Sovjetunionen. Dock kan det röra sig om avsiktligt planterad desinformation för att förvilla den amerikanska underrättelsetjänsten. Det kan även röra sig om desinformation i den egna utbildningen för att förmedla information som om den ev. skulle komma i händerna för en annan part ej skulle kunna skada sovjetiska intressen. Det är även möjligt att informationen som förmedlats till de ryska generalstabseleverna i huvudsak är korrekt. Det som skulle kunna tyda på det är att underlaget var hemligt i 30 år innan det avhemligades, och källa till informationen troligtvis inte längre kunde påverkas av ett avhemligande.

Detta inlägg kommer avhandla förmågan till innästling. Inledningsvis krävs en belysning av begreppet innästling. Enligt Handbok Armé – Begrepp och förkortningar från 2016 är innästling en, ”metod som innebär dolt inträngande in i motståndarens gruppering”.⁶ Ett annat begrepp som ofta används är infiltration vilket i praktiken har samma innebörd.⁷ Dock är det i grunden ett anglosaxiskt begrepp för innästling, vilket ej lämpar sig att nyttja i en svensk kontext mtp. hur Arméreglemente Taktik beskriver begreppet infiltration.⁸ Där det snarare kan anses röra sig om begreppet infiltrationstaktik.⁹

Hur skulle då innästlingen gå till? Den gängse västerländska bilden var att en huvuddel av enheterna skulle innästla med hjälp av fallskärm, undervattensfarkoster av olika typer samt ytfartyg. Vad som även diskuterades var att en mindre del av enheterna skulle kunna innästla i ett tidigt skede iförda civila kläder.¹⁰Inleder vi med det som skrivits kring de maritima spetsnaz enheterna skulle de, enligt handlingen som berör den förbandstypen från den sovjetiska Generalstabsakademin, kunna innästla med hjälp av fartyg, ubåt eller luftlandsättas med fallskärm.¹¹Detta överinstämmer med de publicerade uppgifter som finns i t.ex. Rezuns artikel.¹²Vad som dock inte berörs expliciti den sovjetiskaGeneralstabsakademins handling, är särskilda former av dykfarkoster eller miniubåtar. Å andra sidan är det ej heller anmärkningsvärt mtp. att förbandstypen omnämns kort i förhållande till alla de andra inhämtningsförmågorna som den sovjetiska marinen hade. Totalt rör det sig om en halv sida i ett dokument om 19 sidor.

Vad avser den sovjetiska arméns spetsnazförband förefaller de haft som plan innan 1980-talet att genomföra innästling med hjälp av fallskärmsfällning. Vad som dock framkommer i den sovjetiska generalstabsakademins handling är att, dels antogs transportkapaciteten saknas för att genomföra den formen av innästling, dels antogs det även vara näst intill omöjligt att genomföra maa. förmågan att detektera och påverka luftfarkoster. Varvid innästling på mark förefaller varit arbetshypotesen under mitten av 1980-talet. Vad som även är särskilt intressant att notera är att enligt handlingen från den sovjetiska Generalstabsakademin, skall den sovjetiska Generalstabschefen givit order om att ta fram ett handlingsalternativ där flertalet spetsnazgrupper skulle kunna genomföra innästling i fredstid innan en väpnad konflikt brutit ut. En övning för att pröva detta handlingsalternativ skall även varit planerad för genomförande i september 1985.¹³

Att en mindre del av spetsnazförbanden skulle genomföra innästling i ett tidigt skede och civilklädda förefaller varit den gängse uppfattning hos de västliga länderna. Dock torde de uppgifter som framkommer i den sovjetiska Generalstabsakademins handlingar inneburit att en större mängd och möjligen av de mindre professionella spetsnazenheterna även skulle kunna genomföra sådan innästling. I sammanhanget är det intressant att notera en analys genomförd av CIA från 1984, där de antog att det ej skulle vara fallet maa. risken för att tappa överraskningsmomentet i händelse av att enheterna röjdes innan en väpnad konflikt brutit ut.¹⁴

Dessa uppgifter blir även intressanta i ett mer nutida perspektiv. Enligt skriften Military Balance från 1985 antogs Sovjetunionen inneha cirka 600 transportflygplan.¹⁵ Vilket skall jämföras med antagandet från 2018 i Military Balance, att Ryssland förfogar över 428 transportflygplan.¹⁶ Ryssland förefaller även genomföra en ökning av sina spetsnazförband,¹⁷ vilket kommer innebära att kampen om transportresurser för att möjliggöra en luftburen innästling torde vara större nu än under tiden för Sovjetunionen. Sammantaget innebär det att om det antogs råda en brist på transportförmåga under 1985 vilket kom föranledda en anpassning av spetsnazförbandens innästlingsteknik, torde denna anpassning vara än mer aktuell idag. Därutöver är möjligheten att genomföra en markbunden innästling innan en väpnad konflikt bryter ut i vår nutid, större än vad den var under tiden för Sovjetunionen maa. de mer öppna gränserna.

Utifrån det perspektivet blir den finska oron kring diverse ryska mark och fastighets uppköp intressanta.¹⁸ Då en markbunden innästling kommer kräva olika former av stödpunkter som kan, dels dölja enheter innan de skall lösa uppgifter, dels härbärgera dem men även flytta dem mellan säkra punkter inom ett land, likt en flykt-/transportkedja. Att Sovjetunionen köpte upp fastigheter och markområden under det s.k. kalla kriget för dylika aktiviteter framkommer bl.a. i det s.k. ”Mitrochinarkivet”. Dock berör det KGB verksamhet, men just den beskrivna verksamheten förefaller även genomförts av GRU då det framkommer att de båda organisationernas verksamhet för sabotage vid en väpnad konflikt överlappade varandra.¹⁹ Vilket innebär att spetsnazförbanden troligtvis omfattades av dessa förberedelser.

Avslutningsvis, den ökade förmågen till lägesuppföljningen kring rörelser i lufthavet i vår nutid, den minskade förmågan till luftburen transportkapacitet och ökningen av spetsnazförband i Ryssland torde ökat Rysslands behov av att kunna genomföra markbunden innästling. Förändringen av nationers gränser sedan det kalla kriget torde även inneburit att en större mängd fastigheter och markområden möjligen anskaffats i flertalet länder för att kunna genomföra denna innästling. Då det hela kommer kunna liknas med en form av ”järnväg” med ett flertal stationer där enheter skall slussas mellan för att nå sina verksamhetsområden i händelse av en väpnad konflikt.

Have a good one! //Jägarchefen

Central Intelligence Agency 1, 2, 3(Engelska)

Department of Defense 1(Engelska)

Military Review 1(Engelska)

Svenska Dagbladet 1, 2 (Svenska)

The Guardian 1(Engelska)

YLE 1, 2(Svenska)

Andrew, Christopher M. Mitrochin, Vasilij Nikitič. The sword and the shield: the Mitrokhin archive and the secret history of the KGB. New York: Basic Books, 1999.

Bronk, Justin. Sutyagin, Igor. Russia’s new ground forces: capabilities, limitations and implications for international security. Milton Park, Abingdon: Routledge Journals, 2017.

Försvarsmakten. Fallskärmsjägarreglemente: Fallskärmsjägarpatrull. Stockholm: Försvarsmakten, 1998.

Försvarsmakten. Arméreglemente Taktik. Stockholm: Försvarsmakten, 2013.

Försvarsmakten. Handbok Armé: begrepp och förkortningar. Stockholm: Försvarsmakten, 2016.

International Institute for Strategic Studies. Military Balance. London: International Institute for Strategic Studies, 1985.

International Institute for Strategic Studies. Military Balance. London: International Institute for Strategic Studies, 2018.

Jordan, David. et al. Understanding modern warfare. Cambridge: Cambridge University Press, 2016.

Suvorov, Viktor. Spetsnaz: Sovjets hemliga terrorarmé. Stockholm: Timbro, 1989.

Suvorov, Viktor. GRU inifrån: Spetsnaz, förtryck och terror. Nacka: Efron & dotter, 2009.

Den klimatförändring som nu genomgås i Arktis,¹ kommer påverka omvärldsutvecklingen men även svenska förhållanden på ett flertal sätt. Den kanske tydligaste förändringen är möjligheten för sjötransporter som öppnas längs den s.k. ”Nordostpassagen” maa. istäckets reducering i Arktis.²Den andra tydliga förändringen är möjligheten som öppnas för utvinning av de naturresurser, främst fossila bränslen, som finns i Arktis. Där ca. 13 respektive 30 procent av världens oupptäckta olje- och gasfyndigheter finns i Arktis.³ Dessa två förändringar påverkar även de militärstrategiska förhållandena. Där den kanske tydligaste förändringen är den pågående ryska militära återuppbyggnaden av infrastruktur i dess nordliga område.⁴

Dessa tre faktorer är inget nytt för de som följt utvecklingen kring Arktis och de militärstrategiska implikationer detta kan få i framtiden. Vad som dock förefaller skett under, dels 2017, dels 2018 är en möjlig försämring av säkerhetssituationen där den främst accentueras på Nordkalotten. Där katalysatorn kan antas vara, dels Rysslands annektering av Krimhalvön, dels den pågående klimatförändringen som redan i närtid kan komma att påverka militära förhållanden i Arktis och därmed indirekt på Nordkalotten.

Den första tydliga ryska förändringen kom i slutet av 2014 när Ryssland upprättade ett nordligt militärdistrikt, MD N, omfattande Kolahalvön och område öster därom, Novaja Zemlja, Franz Josef, Srednyj och de Nysibiriska öarna. De huvudsakliga uppgifterna för MD N torde vara att säkerställa den ryska ubåtsbaserade andraslagsförmågan möjlighet att verka, samt säkerställa luftförsvaret över det ryska Arktis. Samma år upprättades även den 80. Motoriserade brigaden i Alakurtti.⁵ Ryssland förefaller även accelererat uppbyggnaden och förbättringarna av infrastruktur i Arktis och på Nordkalotten från 2014 och framgent.⁶Planerna för denna återuppbyggnad av militär infrastruktur m.m. förefaller till del lagts tidigare än 2014.⁷

Därefter förefaller säkerhetsutveckling på Nordkalotten gått i en negativ riktning. Norge kom under 2016 ingå ett bilateralt avtal tillsammans med USA om tillfällig basering av amerikanska marinkårssoldater under 2017, vilket kom innebära att för första gången sedan andra världskriget skulle utländsk trupp vara baserade i Norge.⁸Cirka 300 marinkårssoldater kom att påbörja sin tjänstgöring i Norge den 16JAN2016.⁹ Detta beslut kom även förlängas för att omfatta 2018.¹⁰ I båda fallen kom Ryssland att ifrågasätta Norges beslut.¹¹ Därefter kom Norge under 2018 hemställa om ytterligare amerikanska marinkårssoldater baserade i Norge från 330 stycken, till 700 stycken. Detta beslut kom av Ryssland att benämnas som ”klart ovänligt”.¹²Den förstärkta amerikanska marinkårs närvaron i Norge kom påbörjas f.r.om. den 02AUG2018.¹³ Storbritannien kom även i september 2018, meddela att de skulle påbörja en roterande truppbasering med en kombinerad marinkårs och armé styrka om 800 personer i Norge f.r.om. 2019. Detta förband skall befinna sig i Norge under vinterhalvåret under de kommande decenniet, enligt nuvarande planering.¹⁴

Vad avser Storbritanniens och USA basering av förband i Norge, framhävs utbildning som en viktig del. Dock får det anses vara en mindre del av de hela, utan snarare rör det sig om en säkerhetspolitisk markering och en s.k. ”snubbeltråd” gentemot Ryssland, likt baseringen av förband i t.ex. de baltiska staterna. Ett intressant faktum är att mängden personal har ökat över tiden. Vad kan då föranlett denna gradvisa ökning av förband på norskt territorium? Samt vad som förefaller vara ett försämrat säkerhetsläge?

Den 25DEC2014 kom Ryssland anta en ny militärdoktrin, där framkom att en av de ryska väpnade styrkornas huvuduppgifter är att kunna skydda ryska nationella intressen i Arktis. Den ryska maritima doktrinen från 2015 sätter även en stor vikt på att öka den ryska militära förmågan i Arktis. Där Arktis tillsammans med Atlanten utgör de två viktigaste maritima områdena för Ryssland, maa. NATO ökade närhet till Rysslands gränser.¹⁵ Dock torde även klimatförändringen och därmed det minskande istäcket även spela en stor roll i detta. Där möjligheten öppnas för påverkan av Rysslands nordliga område, när andra staters militära fartyg kan patrullera utanför den ryska sjögränsen. Här torde framförallt den möjliga påverkan avseende Rysslands andraslagsförmåga men även dess luftburna kärnvapenförmåga, eventuellt utgöra en hotbild Ryssland ser framför sig. I detta sammanhang är det särskilt viktigt att beakta den tyngdpunkt Ryssland sätter på sin kärnvapenförmåga. Det arktiska området blir då särskilt intressant maa. Ryssland har över hälften av sina ubåtsbaserade kärnvapen baserade vid Kolahalvön, samt nyttjar de arktiska farvattnen för dess patruller.¹⁶

Vad avser Rysslands övningsverksamhet på Nordkalotten och i Arktis förefaller den även tilltagit från 2014 och framgent. En omfattande övningen genomfördes 2015, där tillförsel av förband från andra militärdistriktet till MD N genomfördes.¹⁷Inom ramen för Zapad-2017 förefaller även ett större övningsmoment genomförts på Kolahalvön. Enligt den norska militära underrättelsetjänsten skall Ryssland för första gången sedan det kalla krigets slut genomfört en större förbandsförflyttning till Kolahalvön under Zapad-2017, bl.a. förflyttades markrobotförband av typen Iskander i nära anslutning till den norsk-ryska gränsen.¹⁸ I sammanhanget är det värt att notera, att under samma år i april upprättades även den 14. armékåren i MD N.¹⁹ Möjligen utgjorde Zapad-2017 ett övningstillfälle för den nyupprättade kårstaben.

Enligt den norska militära underrättelsetjänsten skall även ryska luftstridskrafter genomfört tre stycken simulerade angrepp under det första halvåret av 2017 mot norska mål.²⁰ I sammanhanget med den norska militära underrättelsetjänstens uppgifter kring Zapad-2017, är uppgifter som framkommit i den tyska tidningen Bild intressanta. Tidningen skall erhållit uppgifter från västliga underrättelseanalytiker. Dessa analytiker menar att den ryska övningsverksamheten på Kolahalvön under Zapad-2017, innehöll övningsmoment som kunde tyda på ett väpnat angrepp mot Finland och Norge.²¹

Under 2018 genomförde NATO sin största övning på över 20 år i Norge.²² Ryssland kom både retoriskt och i praktiskt handling visa sitt missnöje kring övningen. Retoriskt uttalade sig bl.a. det ryska utrikesministeriet kring övningen, som en destabiliserande verksamhet av NATO och motåtgärder skulle vidtas av Ryssland.²³ I praktisk handling avlyste Ryssland områden på internationellt vatten för genomförande av övningsverksamhet, dessa områden var placerade inom Trident Junctures övningsområde på internationellt vatten.²⁴Därutöver förefaller både Finland och Norge anklaga Ryssland för att genomfört störning mot det satellitbaserade navigeringssystemet NAVSTAR (populärt benämnt GPS) under övningen.²⁵

Under 2018 har även den norska marinen men även dess utrikesminister och under inledningen av 2019 dess försvarsminister uttryckt en oro kring Ryssland,²⁶ vilket kan antas vara avhängt utvecklingen av säkerhetsläget på Nordkalotten. Rysslands Försvarsminister, Sergej Sjojgu, kom även beröra Arktis vid det utökade försvarsråds mötet den 18DEC2018 där Rysslands President, Vladimir Putin, även närvarade. Nästintill omedelbart kom Försvarsministern beröra Arktis med anledning av aktivering av den amerikanska andra flottan. Denna flotta har enligt den ryska försvarsministern som en av sina huvuduppgifter att utöka amerikansk närvaro i Arktis.²⁷

Under 2019 har även Ryssland annonserat att den årliga operativa-strategiska övningen som i år genomförs i det centrala militärdistriktet, MD C, under namnet Tsentr-2019, kommer omfatta övningsverksamhet i Arktis. Övningsområdet förefaller vara från Novaja Zemlja i väster till de Nysibiriska öarna i öster. Övningen förefaller även kunna utgöra ett fullskaligt test av den ryska förmågan att genomföra militära operationer i Arktis.²⁸Storbritannien förefaller påbörja året med övningsverksamhet i Norge, för dem den största på decennier. Där cirka 1,000 marinkårssoldater kommer öva försvar av norskt territorium i inväntat på brittiska och amerikanska förstärkningar anländer.²⁹Den övningsverksamhet som tilltagit under de senaste åren på Nordkalotten, förefaller även fortsätta under 2019.

Således, dels den militära verksamheten i Arktis och på Nordkalotten tilltar, dels förefaller säkerhetsläget försämrats under de senaste åren. Här bör särskilt den faktor Ryssland fäster vid dess kärnvapenförmåga beaktas. Upplever Ryssland att den balansen rubbas finns en risk att motåtgärder kan tänkas vidtas från rysk sida. På motsvarande sätt som agerandet på Krimhalvön 2014, i mångt kan tänkas skett för att skydda dess flottbas där och därmed sin förmåga att agera, dels i Svarta Havet, dels i Medelhavet. Varvid säkerhetsläget torde kunna försämras och den militära verksamheten tillta i en än större utsträckning än vad vi redan sett i Arktis och på Nordkalotten.

I den allmänna säkerhetspolitiska diskussionen ses dock Nordkalotten och Arktis fortsatt som ett sidoområde, vilket skulle kunna involveras i en konflikt som startar annorstädes. Dock skulle jag vilja påstå att det tankesättet kan vara farligt. Återigen, den vikt Ryssland sätter vid sin kärnvapenförmåga bör ejnegligeras. Påverkas denna förmåga, kommer de agera på ett eller annat sätt. Därmed blir det norra strategiska området för både NATO och Ryssland ett särskilt viktigt område, där potentialen trots allt kan finnas för att en konflikt kan tänkas starta. Vilket kommer påverka Finland och Sverige, då både NATO och Ryssland kommer behöva nyttja dessa områden för att påverka varandra med olika stridskrafter.

Avslutningsvis, detta är några av de faktorer som låg till grund för mitt ställningstagande i årssummeringen av 2018. Där jag ansåg att i händelse av en expandering av den svenska armén bör förbands- och förmågeuppbyggnad av de nordliga förbanden vara särskilt prioriterade och ske i ett tidigt skede av denna expandering. Då det tydligt går att se en försämring av säkerhetsläget på Nordkalotten samt i Arktis och eventuellt en kommande försämring.

Have a good one! // Jägarchefen

Bild 1(Engelska)

Daily Mirror 1(Engelska)

Foregin Policy 1(Engelska)

Izvestija 1(Ryska)

House of Commons 1(Engelska)

Regjeringen 1(Norska)

Reuters 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7(Engelska)

Russian strategic nuclear forces 1(Engelska)

Rysslands Försvarsministerium 1, 2(Ryska/Engelska)

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut 1(Engelska)

Svenska Dagbladet 1(Svenska)

Sveriges Television 1, 2, 3 (Svenska)

TASS 1(Engelska)

Totalförsvarets forskningsinstitut 1, 2, 3(Svenska/Engelska)

The Moscow Times 1(Engelska)

The Telegraph 1(Engelska)

U.S. Department of Defense 1(Engelska)

U.S. Marine Corps 1(Engelska)

Verdens Gang 1(Norska)

Den 27DEC2018 infekterades det amerikanska företaget TribunePublishings datornätverk med ett datorvirus av typen ”malware” (malicious software d.v.s. skadlig programvara), i detta fallet med syftet att få en lösensumma s.k. ”ransomware”. Detta kom minska företagets förmåga för tryckning av ett antal dagstidningar på den amerikanska västkusten. Därutöver kom även Los Angeles Times, San Diego Unionen Tribune men även The New York Times och The Wall Street Journal västkustupplaga att påverkas som trycks vid Los Angels Times Olympic tryckeri. Försök gjordes att begränsa spridningen av viruset i datornätverket, vilket misslyckades.¹ Varvid det kom krävas alternativa lösningar för tryckningen av dagstidningar den 29-30DEC2018.²

Enligt nu, 09JAN2019, publicerade uppgifter förefaller det inte finnas någon konkret information kring vem den skyldige var, förutom att angreppet förefaller initierats utanför USA. Viruset har identifierats som ”Ryuk”, vilket är en variant av viruset ”Hermes” ett virus som skall härstamma från Nordkorea.³Angrepp med ”Ryuk” viruset skall vara av mindre skala, men vara tydligt riktade och planerade angrepp med ett noggrant genomfört bakgrundsarbete d.v.s. ingen blir slumpmässigt angripen av detta virus. Angreppen förefaller främst vara riktade mot företag eller verksamhet med låg tolerans för störningar, där enbart viktiga tillgångar och resurser blir smittade. Det sker genom att filer krypteras, i det angripna nätverket. Därefter meddelas den angripne om hur de kan återfå tillgång till sina filer/system, genom en inbetalning med Bitcoin.⁴

Detta angrepp var således mer riktat och i en betydligt mindre skala än det s.k. ”NotPetya” viruset som bl.a. USA och Storbritannien hävdar att Ryssland spred.⁵ Det viruset kom under sommaren 2017 slå väldigt hårt mot bl.a. logistikföretag, men även kärnkraftverket i Tjernobyl påverkades.⁶Varken ”Ryuk” eller ”NotPetya” var skräddarsydda virus för att genomföra ett specifikt angrepp, gentemot något objekt eller struktur som t.ex. ”StuxNet” viruset var. Där själva viruset skrevs för att påverka ett specifikt föremål och rent fysiskt förstöra materiel.⁷ Däremot kom både ”Ryuk” och ”NotPetya” påverka fysisk verksamhet såsom tidningsproduktion och godstransporter och i fallet med ”Ryuk” kan det varit syftet för att kunna få ut en lösensumma maa. att de var ett mer riktat angrepp kontra ”NotPetya”.

Vad har då detta för krigsvetenskaplig och säkerhetspolitisk bäring? Att krigföring även genomförs på den digitala arenan är känt. Krigföringen på den arenan kommer sannolikt bli allt viktigare i framtiden. Dock får de anses att vi fortfarande står i en formativ period kring denna form av krigföring, där själva potentialen samt när, var och hur den kan användas kan te sig svåröverblickad. Framförallt när en stor del av arenan krigföringen kan utkämpas på, likt den fysiska världen, delas med samhället i övrigt. Vilket onekligen öppnar upp möjligheter för en angripare.

Att statliga aktörer har uppfattat potentialen med den digitala arenan råder det nog inga tvivel om.⁸ I svensk kontext accentueras det bl.a. i de uppgifter som framkommit om statliga aktörer som genomfört förberedelser, för digitala angrep mot det svenska elnätet.⁹ Sårbarheterna kring elförsörjningen kan till del motarbetas genom reservkraft, vilket medger viss drifttid, men enbart den drifttid som batterisystem har eller av den mängd drivmedel som finns att tillgå för ett elverk. Vad som även bör beaktas är att verksamheter med reservkraft, även kan utsättas för digitala angrepp mot dess datorsystem, innan, under eller efter ett avsiktligt elavbrott. Vilket torde vara ett troligtangreppsförfarande av en statlig aktör.

Vad har då ett virusangrepp mot tryckerier på den amerikanska västkusten att göra med svensk säkerhetspolitik? Förmågan att kunna förmedla information till det svenska samhället i händelse av en väpnad konflikt eller utdragen gråzonsproblematik får anses vara av yttersta vikt. Redan nu förefaller det finnas ett intresse av att påverka svensk nyhetsförmedling. Vilket kanske främst accentuerades vid det överbelastningsangrepp som genomfördes mot ett antal svenska nyhetsbolag i mars 2016.¹⁰ Detta överbelastningsangrepp misstänks Ryssland genomfört, enligt det amerikanska utrikesministeriet.¹¹

Att den internetbaserade nyhetsförmedlingen kan utsättas för olika former av angrepp säger sig självt. Vilket inte minst visade sig vid det ovan beskrivna tillfället. Däremot bör ”ransomware” angreppet mot de amerikanska tidningstryckerierna utgöra en tydlig varningssignal. Framförallt utifrån perspektivet vad en statlig aktör skulle kunna göra mot de traditionellt ”analoga” strukturerna, som har en ”digital” anslutning. Överbelastningsangreppet 2016 hade likväl kunnat följas upp av ett digitalt angrepp mot svenska tidningstryckerier. De svenska tidningstryckerierna torde vara minst lika sårbara som de amerikanska i detta hänseende. Ett sådant ”dubbelangrepp” mot svensk nyhetsförmedling hade möjligen kunnat orsaka oro i det svenska samhället maa. av reaktionerna efter sabotaget mot radio och tv-masten utanför Borås och andra incidenter under våren 2016.¹²

Utifrån perspektivet väpnat angrepp förefaller den troliga formen av angrepp gentemot Sverige, utgöras av ett strategiskt överfall med en s.k. operativ chock.¹³ Den operativa chocken syftar troligtvis till att initialt förlama samtliga delar av det svenska samhället. Inom ramen för denna förlamning torde bl.a. nyhetsförmedling i dess olika former vara intressant att påverka. Vilket ytterst kan syfta till att skapa en kognitiv avreglingav det svenska samhället, helst under den tidsrymd som krävs för att uppnå de ställda målsättningarna. Genomförandet av en sådan påverkan mot olika nyhetsförmedlingar och andra för totalförsvaret viktiga strukturer torde ej vara särskilt svår att genomföra, då de ofta nyttjar internet som informationsbärare.

Många av de statliga myndigheternas digitala system, Försvarsmakten inräknad, torde dock ha en högre motståndskraft gentemot detta, då de i vissa fall utgörs av slutna system som ej går att nå utifrån via t.ex. internet. Dock utgör alltid människan den svagaste länken, även i slutna system. Ofta nyttjas ovetande individer som infallsport för att få åtkomst till system som går att nå via internet.¹⁴ Denna princip torde ej gå att nyttja i huvuddelen av fallen, för åtkomst till slutna system. För åtkomst till de slutna system krävs det troligtvis en fysisk kontakttagning, där en individ antingen rekryteras eller utsätts för någon form av påtryckning för att lösa en uppgift för en statlig aktör. Sett till mängden försök som genomförs via internet att nå system,¹⁵ torde även denna fysiska variant genomföras för att nå åtkomst till slutna system.

Nerdragningen av Försvarsmakten under de senaste 20 åren, har även ökat kravet på ledningsförmåga. Med anledning av de stora ytor förbanden skall kunna täcka, men även förflytta sig inom Sverige. Detta utifrån det faktum att förbanden numera ej har en geografisk anknytning som för, utan förband skall i huvudsak kunna verka över hela Sveriges yta. Denna minskning av förband har även inneburit en ökad grad av centraliserad ledning, därmed ett ökat behov av fungerande ledning över hela Sveriges yta. Detta torde även innebära att rekryteringsförsöken via fysisk kontakttagning gentemot olika befattningshavare som driftar Försvarsmaktens informationssystem och informationsstrukturer har ökat.

Avslutningsvis, krigföringen på den digitala arenan har många likheter med de övriga arenorna samt de förberedelser som genomförs redan i fredstid. På liknande sätt har den digitala underrättelseinhämtningen många likheter med hur den traditionella inhämtningen genomförs. Vad som dock skiljer sig är effekten som kan uppnås med relativt små medel, vilket gör denna form av krigföring och inhämtning kostnadseffektiv. Ytterligare en skillnad är den samordning i tid som kan uppnås över en stor yta på den digitala arenan, kontra de övriga arenorna.

Have a good one! // Jägarchefen

British Broadcasting Corporation 1, 2, 3, 4 (Engelska)

BuzzFeed News 1(Engelska)

CBS News 1(Engelska)

Check Point Software Technologies 1(Engelska)

Försvarsmakten 1(Svenska)

Los Angeles Times 1, 2(Engelska)

Reuters 1, 2, 3, 4, 5(Engelska)

The Times 1(Engelska)

Sveriges Television 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9

Bakgrunden till detta inlägg är en intressant diskussion som företog sig på det sociala mediet Twitter, om det är möjligt eller inte att påverka ett fartyg med grovkalibriga vapensystem såsom det svenska automatgevär (AG) 90. Därav tillkomsten av detta inlägg, när Twitter i sig begränsar textmassa m.m för att kunna beskriva ämnesområdet lite mer utförligt. Inledningsvis skall dock poängteras att detta inlägg kommer vara allmänt hållet och baseras på sådan information som kan tillgodogöras i helt öppen litteratur. Inlägget kommer av lättförståeliga skäl ej gå in på tekniska, stridstekniska och taktiska detaljer. Inlägget är en översiktlig hotbildsdiskussion.

Det skall även poängteras vad jag valt att benämna okonventionellpåverkan kan vara en rad olika metoder med olika medel, där det i grund och botten handlar om att lösa en uppgift på ett sätt som inte anses vedertaget. Varvid ett av de mer kända exemplen är överfallet mot det Belgiska fortet Eben-Emael 1940. Inom ramen för detta begrepp faller t.ex. metoden att nyttja grovkalibriga vapensystem mot fartyg, där det primärt är ytstridsfartyg som kan anses utgöra målet.

Ett öppet underlag kring detta går att finna i den tidigare brittiske prickskytten och prickskytteinstruktören Mark Spicers bok ”Illustrated manual of sniperskills”, totalt berör han det på 15 sidor i sin bok. En kort bakgrund kring Speicer är att han bl.a. driver företaget Osprey Group USA. Han har även utbildat svenska prickskytteinstruktörer, han var även kallad som expertvittne av FBI vid rättegången 2002 gentemot den s.k. ”Beltway prickskytten”.¹ Huruvida Spicers underlag i ämnet är adekvat eller ej, är upp till envar att bedöma.

Vad som går att konstatera på de 15 sidorna är utifrån vilken typ av fartyg, hur det är konstruerat m.m. ges ett flertal olika möjligheter för påverkan med grovkalibriga vapen. Fartygets material kan t.ex. ge möjligheten att penetrera det. Utvändiga system, såsom sensorer eller vapen, går att påverka m.m.²Således krävs det underlag kring vart dessa system är placerade på fartyget samt vilken påverkan ett frånfall något av systemen får på fartyget.³ Därutöver är det främst ammunitionstyper med sekundäreffekter, som bör användas.⁴

Innan vi fortsätter måste några grundprinciper kring denna form av strid beröras. Först och främst handlar det primärt om hur duktig skytten bakom vapnet är. Det avgör vilken form av målyta den kan träffa på olika avstånd. Desto bättre skytt desto mindre yta av ett mål på desto längre avstånd. Därav avgör skyttens förmåga att träffa en yta, vilka målval som kan vara aktuella. Dock kompliceras detta med faktorer som ljusförhållanden (dag, skymning, mörker), vind, rörelse, sjöhävning, avståndet i sig, förslitning av vapnet (påverkar t.ex. höjdspridning), stöd i eldställning för korrekt eldgivning m.m. Är t.ex. målet under rörelse minskar avståndet bekämpningen kan genomföras på men även storlek av målyta, kontra ett statiskt mål, och i vissa fall kan bekämpning under rörelse omöjliggöras.

Således krävs det att målytan är gripbar, s.k. ”försvarbara skjutavstånd” måste uppnås, för en eller flera skyttar. Det mest optimala för skytten/skyttarna är givetvis att fartyget ligger förtöjt.⁵ Är fartyget under rörelse krävs givetvis kunskap om vald färdväg för att vara placerad på rätt plats. Platsen måste även vara på ett sådant avstånd där fartyget har en sådan hastighet att avsedd målyta kan träffas. Därmed, om fartyget är under rörelse begränsas platserna där det kan påverkas,⁶ dock går det att finna dylika platser i t.ex. den svenska skärgården.

Alla faktorer användas för att approximera vilken del av fartyget som främst bör påverkas s.k. målanalys. Den kanske mest kända metoden för en sådan analys är den s.k. CARVER matrisen,⁷vilket även går att använda i andra sammanhang och inte enbart med grovkalibriga vapen mot olika mål. Striden i sig är att betrakta som eldöverfall, där i huvudsak samma stridstekniska och taktiska principer går att nyttja för genomförandet, då det som tidigare beskrivits primärt är en yta som skall träffas.

Är det då möjligt att påverka ett ytstridsfartyg med grovkalibriga vapensystem? Utan tvivel är det de, ett antal effekter kan troligtvis uppnås vid beskjutning. Den kraftigaste påverkan är troligtvis om träff och sekundäreffekter efter träff mot ammunitionseffekter kan uppnås på ett fartyg.⁸Beroende på vilket ballistiskt skydd fartyget har kan invändiga system påverkas,⁹ dock får träffsannolikhet anses låg på system som skyls, om det inte är av större karaktär, såsom helikoptrar i fartygshangarer eller andra större invändiga detaljer.¹⁰ Det kommer dock kräva ökad ammunitionsinsats för att nå verkan. Tekniska system kan även påverkas, vilket kan få sekundära effekter såsom att eldgivning mot olika mål med fartygets vapensystem omöjliggörs.¹¹

Utgör dettaen konkrethotbild? Påverkan mot den svenska flottans fartyg med direktriktad eld förefaller setts som en hotbild under åtminstone 1990-talet med anledning av att det belyses i Taktiskt reglemente för marinens bassäkerhetsförband från 1994. I reglementet skrivs bl.a. följande, ”Exempel på möjliga medel – metoder vid insatser genom specialoperationer: Bekämpning av mål (fartyg och/eller uh-installationer) på avstånd med psk-vapen, pv-vapen, pv/lv-robotar”.¹² Varvid en hotbildsbedömning måste kommit fram till att det, åtminstone då, trots allt sågs som en möjlighet att med direktriktad eld påverka fartyg.

Denna hotbild torde, då liksom nu, främst varit riktad mot fartygen när de var förtöjda och i en mindre utsträckning när de rörde sig. Bekämpning under rörelse får dock anses vara fullt möjlig, varvid möjligheten ej skall förringas. Hotet torde varit som störst under ett s.k. skymningsläge då en motståndare är i en förhandssituation samt dess handlingsfrihet är som störst. I vår nutid skulle detta även kunna utgöra ett fullt realistiskt hot inom ramen för en utdragen gråzonsproblematik. Då en statlig aktör t.ex. kan ge sken av att vara en irreguljär aktör och tillämpa det som en metod. Är det då en primär form av strid? Nej det torde de ej vara, utan det är en av många metoder som kan tillämpas. Den är inte okänd, men det är inte heller en metod som frekvent berörs i hotbildsdiskussioner.

Således, beroende på skyttens förmåga att träffa med rätt ammunitionstyp kan olika grader av verkan uppnås. Dock får det ses som mindre troligt att ett fartyg skulle sänkas, det behöver heller inte vara de primära. Givetvis finns det även risker för de som skall genomföra denna typ av strid. Beroende på utbildningsståndpunkt, förmåga till stridsteknisk anpassning, handhavande av egen utrustning m.m. kan skytten/skyttarna röjas varvid bekämpning av dem möjliggörs.

Är då detta något vi själva skulle kunna tillämpa, givetvis är det de. Dock utifrån mängden kombinerade automatgevärs- och prickskyttar som utbildas per år inom Försvarsmakten, får dock effekten av en sådan strid ses som ringa samt sannolikheten att dessa finns på rätt plats vid rätt tidpunkt som låg. Därutöver bör helst ett renodlat grovkalibrigt prickskyttevapen nyttjas vilket skulle höja effekten vid dylik strid, mtp de begränsade målytor som då skulle kunna bekämpas på längre avstånd.¹³Trots det bör metoden inte förringas ffa. i en längre utdragen konflikt, där störstrid blir mer avgörande för att påverka en motståndare.

Avslutningsvis, att dylika okonventionella metoder skulle kunna nyttjas av en statlig aktör får ses som troligt. Ytterst få såg framför sig de tyska fallskärmsjägarnas agerande 1940 gentemot det belgiska fortet vid Eben-Emael, eller t.ex. det ryska agerandet på Krimhalvön 2014. Varvid inga åtgärder, förståeligt, vidtogs mot metoderna innan de tillämpandes. Lika lite som den samlade västvärlden inte såg framför sig en rad av de olika metoderna som irreguljära aktörer tillämpat under de senaste två decennierna, men som nu motarbetas. Därutöver behöver inte metoderna vara med kinetisk verkan, utan som på Krimhalvön kan det röra sig om icke-kinetisk. Dock handlar det om att bedöma vad som är ett realistiskt hot och inte, för det går ej att skydda sig mot allt.

Have a good one! // Jägarchefen

Facebook 1(Engelska)

Försvarsmakten. Taktiskt reglemente för marinens bassäkerhetsförband. Stockholm: Försvarsmakten, 1994.

Michaelis, Dean. Complete .50-Caliber Sniper Course: Hard-Target Interdiction. Paladin Press, 2000.

Spicer, Mark. Illustrated manual of sniper skills. St. Paul, MN: Zenith Press, 2006.

Under de sista dagarna av 2018, skall året i vanlig ordning summeras på denna blogg. Detta år har enligt den kinesiska tideräkningen benämns som hundens år. Hundens år skall bl.a. innebära att konflikter mattas av eller avslutas. Huruvida detta varit fallet under 2018, summeras i slutet av inlägget. Inlägget kommer genomföra nedslag på ett antal händelser under detta år. Antalet viktiga händelser är fler än vad som berörs, dock får händelserna anses som signifikanta för året och de kommer även påverka utvecklingen under 2019.

Vi inleder resumén av året med de säkerhetsskapande avtalen, där ett av avtalen kom inleda årets säkerhetspolitiska prövningar redan den 01JAN2018. Under fjolårets två sista kvartal samt dess sista skälvande dagar kom det s.k. Open Skies avtalet återigen vara i blåsväder. Upptakten till detta var att Ryssland bl.a. 2014 hade infört en längdbegränsning, om 500 km kontra de 5,500 enligt avtalet, vid flygningar över Kaliningrad Oblast.¹ Det Amerikanska gensvaret till detta kom bli att begränsa i längd hur långa flygningarna fick vara per tillfälle över Hawaii, till 900 km, samt att två amerikanska flygbaser ej längre fick nyttjas av Ryssland vid Open Skies flygningar.² Ryssland kom den 27DEC2017 meddela att de skulle införa motåtgärder fr.o.m. den 01JAN2018.³

Den ryska motåtgärden kom bli att stänga tre flygbaser för övernattningar vid amerikanska Open Skies flygningar över Ryssland, vilket meddelades av det ryska utrikesministeriet den 28DEC2017.⁴Under 2018 kom även USA initialt avhålla sig från att godkänna ny rysk dokumentationsutrustning för genomförande av Open Skies flygningar, USA kom dock senare godkänna den.⁵ Efter den s.k. ”Kersjincidenten” kom USA genomföra en Open Skies flygning över Ukraina den 06DEC2018 i närheten av Krimhalvön, syftande till att bekräfta USA åtagande för Ukraina. Under 2018 förefaller varken Ryssland eller USA genomfört några flygningar över respektive land, inom ramen för Open Skies avtalet.⁶

Sedan 2013 har USA anklagat Ryssland för att bryta mot det s.k. INF-avtalet.⁷ Varvid själva avtalet mer och mer börjat ifrågasättas. Ett amerikanskt ultimatum kom att lämnas den 04DEC2018 till Ryssland där USA kräver att Ryssland inom 60 dagar åter börja följa avtalet, annars kommer USA ev. påbörja en process för att lämna det. Enligt USA skall Ryssland även ha flertalet bataljoner med ett markbaserat kryssningsrobotsystem som bryter mot INF-avtalet, något som tillbakavisas av Ryssland.⁸Ryssland å sin sida hävdar fortsatt bl.a. att USA bryter mot INF-avtalet med dess antimissilsystem som finns operativt i Rumänien och på sikt i Polen samt nyttjandet av beväpnade obemannade flygande farkoster.⁹ Rysslands President, VladimirPutin, genomförde även den 20DEC2018 ett utspel i frågan, där han menar på att USA ökar risken för ett kärnvapenkrig genom sitt agerande.¹⁰

USA ultimatum till Ryssland, föranledde ytterligare en reaktion från Ryssland. Den ryske utrikesministern, SergejLavrov, kom den 07DEC2018 påtala att USA agerande kunde vara ett sätt för att lämna det nya START-avtalet.¹¹ Något Rysslands President även kom att beröra den 20DEC2018, med att inga bilaterala samtal hade påbörjats kring förnyande av avtalet som går ut 2021.¹² Här skall dock beaktas de inviter som genomfördes av USA under de inledande åren av 2010-talet för ytterligare förhandlingar, ffa. kring taktiska kärnvapen som Ryssland motsatte sig.¹³ Därutöver har t.ex. den amerikanske försvarschefen, General Joseph F. DunfordJr., uttryckt tveksamheter att avtalet kommer kunna förnyas.¹⁴Vilket kan tyda på att även det avtalet är i farozonen.

Således förefaller de konfliktdämpande säkerhetsavtalen fortsatt vara i gungning. Det får just nu ses som troligt att INF-avtalet mellan Ryssland och USA, kommer upphävas under 2019. Det får även ses som möjligt att ytterligare försämringar inom Open Skies avtalet kan inträffa under 2019 mellan Ryssland och USA. I förlängningen kan detta komma påverka avtalets andemening, vilket även kan påverka övriga signatärer till avtalet. Vad avser det nya START-avtalet kan 2019 mycket väl bli något av en vattendelare. Påbörjas inga förhandlingar under det kommande året kommer 2020 bli ett mycket intensivt år för de båda signatärerna, om de har för avsikt att bibehålla avtalet. Vad som även bör beaktas är att under 2020 är det valår i USA vilket kan komplicera dylika förhandlingar.

Likvideringsförsöket med det kemiska stridsmedlet Novitjok gentemot den till Storbritannien utväxlade ryske spiondömde G(R)U översten SergejSkripal den 04MAR2018, får anses utgöra en av de större säkerhetspolitiska händelserna under 2018. En händelse som troligtvis kom försämra relationerna markant mellan Ryssland och de västliga länderna. En konsekvens av detta likvideringsförsök blev att Storbritannien förklarade 23 ryska diplomater persona non grata samt 29 andra länder i solidaritet med Storbritannien kom förklara totalt 145 stycken ryska diplomater som persona non grata och NATO förklarade 10 stycken ryska representanter som icke önskvärda vid dess högkvarter.¹⁵ Dessa diplomater hade troligtvis bedöms vara ryska underrättelseofficerare av de 29 länderna, av de 145 diplomaterna var 60 stycken placerade i USA.¹⁶

Här kan det ses som möjligt att en konsekvens utav likvideringsförsöket samt de västliga ländernas agerande mot ryska underrättelseofficerare, kom utgöra ett första steg i en mer enad front gentemot ryska underrättelseoperationer.¹⁷Huruvida denna front kommer stå enad under en längre tid återstår att se. En annan möjlig slutsats blir även att Skripals fortsatta värv inom underrättelseskrået,¹⁸ kan visa på att under den främst retoriska konflikten mellan Ryssland och de västliga länderna pågår ett fullt utvecklat underrättelsekrig. Vilket om det skulle stämma, visar på en mer allvarlig konflikt, under ytan, än vad som generellt belyses i den offentliga och dagliga säkerhetspolitiska debatten.

Nästa stora händelse kom i juli månad 2018, när USA President, DonaldTrump, dels deltog i ett NATO möte under inledningen av juli, dels mötte Rysslands President under mitten av juli. Innan NATO mötet kom en oro sprida sig inom de europeiska NATO länderna att den s.k. transatlantiska länken skulle försvagas i och med detta möte. En oro som troligtvis bidrogs av den amerikanska presidentens olika uttalanden före och strax innan NATO mötet.¹⁹

Vad avser själva NATO mötet, förefaller USA President ansett det utgjorde en framgång för sin agenda. Emedan andra statsledare inom NATO ej ansåg de gick den amerikanska presidenten tillmötes, utöver de inom NATO antagna kraven från mötet. Dock förefaller det funnits en tydlig motsättning mellan den amerikanska presidenten och de övriga statsledarna under det aktuella mötet. Vilket kanske tydligast accentuerades av att NATO Generalsekreterare, JensStoltenberg, kom begära särskilda diskussioner bakom lykta dörrar, de första på ett decennium inom NATO.²⁰

Mötet mellan USA och Rysslands President i Helsingfors, hade något av en ödesmättad stämning innan dess genomförande. Mötet förefaller setts som en möjlig Jalta konferens, om än ingen trodde de skulle bli utfallet.²¹ Det faktiska utfallet av mötet verkar ej varit till gagn för någon av de båda ledarna,²²om än att nu röjd diplomatisk trafik inom EU ansåg att Rysslands President var den som i slutändan vann något av mötet i Helsingfors.²³ Där en möjlig vinst för Ryssland var att de kunde ses som en jämbördig ”spelare” till USA.²⁴ En annan möjligvinst för Ryssland är att vid de båda mötena som USA President deltog i, diskuterades den s.k. transatlantiska länken flitigt i media sammanhang. Rapporteringen kring den transatlantiska länken var fokuserad på hur den kunde försvagas, genom den amerikanska presidentens ev. ageranden. Något som visar på en genuin oro, vilket troligtvis skulle kunna exploateras av Ryssland i något hänseende.

Detta år förefaller även varit det år när Kina och USA gick in i en mer tydlig konflikt med varandra. Året har, dels inneburit en handelskonflikt, dels inneburit en ökad militär kraftmätning mellan de båda nationerna.²⁵ Ur svenska förhållanden kan det säkert te sig irrelevant för de flesta. Det moderna samhällets uppbyggnad, gör dock att både den ekonomiska konflikten och den militära kraftmätning som pågår, kommer få och redan får påverkningar för Sverige.²⁶ Därutöver är Kinas ökade intresse för den s.k. nordostpassagen och försök till inköp av t.ex. faciliteter på Grönland,²⁷ något som kan få inverkan i vårt närområde.

Vad avser nordostpassagen och Arktis, var 2018 troligtvis året som dessa områden övergått från en diskussionsfråga till en militärstrategisk realitet, där den säkerhetspolitiska utvecklingen förefaller gå väldigt raskt fram. Till detta bör även nordliga Sverige räknas in.²⁸ Vad skedde då? Norge kom under 2018 begära en ökning av amerikansk truppnärvaro på sitt territorium, ett beslut som troligtvis har en säkerhetspolitisk bakgrund. I sammanhanget är det även värt att notera den amerikanska marinkårens beslut att fokusera sin verksamhet från Svarta Havet till de nordliga breddgraderna.²⁹Detta följdes upp av ett brittiskt beslut att årligen under det närmsta decenniet basera trupp på norskt territorium under vinterhalvåret.³⁰ Återigen, även där ett beslut som troligtvis har en säkerhetspolitisk bakgrund. Inom ramen för 2019 års ryska operativa-strategiska övning, Tsentr-2019, kommer en tyngdpunkt finnas på agerande i den nordliga delen av det centrala militärdistriktets område d.v.s. dess arktiska område.³¹

Den 25NOV2018 inträffade den s.k. Kertjincidentent i Svarta Havet mellan Ryssland och Ukraina. Resultatet av denna incident, just nu, blev att Ryssland beslagtog två Ukrainska patrullfartyg och en bogserbåt samt håller 24 sjömän fängslade.³² Denna incident får anses vara den första öppna väpnade incidenten mellan Ryssland och Ukraina i jämförelse med agerandet på Krimhalvön 2014,³³och fortsättningen i östra Ukraina,³⁴ där ett försök till dolt agerande eftersträvades och fortsatt försöker eftersträvas av Ryssland.³⁵ Detta har givit upphov till en rad spekulationer om en möjlig eskalering i konflikten mellan Ryssland och Ukraina.³⁶ Givetvis kan en sådan eskalering vara möjlig, dock skall det vägas mot att Ukrainas strategiska värde främst var och är baseringen av den ryska Svarta havs marinen (SvHM). Således har Ukrainas strategiska värde nedgått sedan annekteringen av Krimhalvön 2014. Att bibehålla Ukraina utanför EU och NATO möjliggörs genom den lågintensiva konflikten som nu pågår, varvid en öppen väpnad konflikt och totalt övertagande av Ukraina ej torde krävas. Därmed utgör Ukraina fortsatt ett buffertområde till Ryssland utan en eskalering krävs i den pågående konflikten, vilket ur ett ryskt perspektiv torde ses som det primära.

Vad avser Ukraina men även de nordliga förhållandena kan den amerikanske försvarsministerns, James Mattis, beslut den 20DEC2018 att han avgå från sin post,³⁷ få konsekvenser. Beslutet förefaller tagits, dels efter den amerikanska presidentens beslut om tillbakadragande av samtlig militär personal i Syrien samt nedtrappning av dess militära engagemang i Afghanistan, dels utifrån att den amerikanska försvarsministern och presidenten ej förefaller ha samsyn kring utförandet av den nuvarande amerikanska utrikes- och säkerhetspolitiken.³⁸Processen kring den amerikanska försvarsministerns avgång verkar även påskyndas av USA president.³⁹ Den amerikanska försvarsministerns avgång förefaller även skapat en påtaglig oro hos USA allierade.⁴⁰

Den amerikanske försvarsministerns avgång verkar även skapat oro inom den svenska säkerhetspolitiken.⁴¹ Sedan den ryska militära operationen på Krimhalvön 2014, har Sverige bundit sig till USA i en allt större omfattning. Detta har kanske tydligast accentueras i två uttalanden, dels av den tidigare amerikanske vicepresidents, Joe Biden, 2016,⁴²dels av den nuvarande amerikanske försvarsministern 2017.⁴³Där budskapet var att i händelse av en väpnad konflikt som involverade Sverige, skulle USA komma att stödja Sverige. Huruvida dylika uttalande kommer ske i framtiden av någon representant i den nuvarande amerikanska administrationen, återstår att se. Sverige har dock sedan 1950-talet haft ett djupt säkerhetssamarbete med USA,⁴⁴ som klarat sig igenom diverse problematiska situationer.⁴⁵ Varvid det historiskt långvariga samarbetet kan vara en form av garant för dess fortlevnad, ffa. då det vilat på en bilateral basis, om än väldigt dold, utanför NATO. En organisation som förefaller vara något av en ”käpphäst”, för den nuvarande amerikanska presidenten.⁴⁶

Således, 2018 förefaller ej varit ett år där konflikter mattas av. Utan snarare har det varit ett år där positionerna allt mer frysts mellan ett flertal antagonister och de tidigare säkerhetsskapande åtgärderna har allt mer utarmats. Sannolikheten för en lokal eller regional konflikt i vårt direkta närområde får dock fortsatt anses som låg. Oroväckande är dock att ingen ljusning förefaller finnas i de intressekonflikter som råder. Varvid sannolikheten ökar för var månad och år som går att en lokal eller regional väpnad konflikt kan inträffa. Där en sådan väpnad konflikt troligtvis skulle starta p.g.a. en incident som sedan eskalerar utifrån den misstro som såtts genom åren.

Utöver utarmningen av de säkerhetsskapande avtalen, utgör även den s.k. transatlantiska länken en viktig faktor att ta i beaktande. Den oro som funnits under 2018 kring den transatlantiska länkens vara eller icke vara, förefaller vi även gå i 2019 med. Där oron inte avtagit utan snarare tilltagit. Vilket i sig kan utgöra en form av utarmning kring tilltron på denna ”länk”, som i slutändan gör att den brister. Vilket särskilt bör beaktas ur svenska förhållanden då vi historiskt men även nu avhängt mycket av vår säkerhet kring just denna länk.

Ur svenska förhållanden bör även ökningen av de amerikanska och tillkomsten av de brittiska förbandsrotationerna till Norge beaktas. Detta i förhållanden till planen för en ökning av den svenska armén.⁴⁷ Samtliga delar i den planen kommer ej kunna exekveras samtidigt, varvid politiker och försvarsmaktsledning kommer vara tvungen att prioritera. Där bör förmågeuppbyggnaden av armén i norra Sverige prioriteras, utifrån den nuvarande säkerhetsutveckling. Men även utifrån de långa förbindelseavstånd som råder till och från Norrland, med ett flertal möjliga hindrande terrängavsnitt i händelse av en väpnad konflikt. Varvid det krävs att samtliga förmågor fysiskt finns på plats i norra Sverige för att kunna möta en väpnad konflikt.

Avslutningsvis, 2018 var ett år vi gick in i med en ryggsäck av säkerhetspolitiska händelser från 2017, 2019 kommer vara likadant. Vad resultatet kommer bli i slutet av 2019, är svårt att sia om. Framförallt när mängden variabler som påverkar utvecklingen inte minskar för var år som går, utan snarare ökar. Dock torde som tidigare nämnts 2019 inte utgöra året när den negativa säkerhetstrenden vänder, utan snarare kommer det negativa säkerhetsläget bestå och i vissa hänseende bli något sämre.

Have a good one! // Jägarchefen

British Broadcasting Corporation 1, 2, 3(Engelska)

Cable News Network 1, 2(Engelska)

Dagens Nyheter 1, 2, 3(Svenska)

Izvestija 1(Ryska)

Marine Corps Times 1(Engelska)

NATO 1(Engelska)

Reuters 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17(Engelska)

Rysslands Utrikesministerium 1, 2, 3(Engelska)

Svenska Dagbladet 1(Svenska)

Sveriges Regering 1(Svenska)

Sveriges Riksdag 1(Svenska)

Sveriges Television 1, 2(Svenska)

The Guardian 1(Engelska)

The New York Times 1, 2, 3(Engelska)

The Telegraph 1, 2(Engelska)

The Wall Street Journal 1, 2, 3(Engelska)

U.S. State Department 1(Engelska)

Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011.

Minst en av de ryska spetsnazbrigaderna förefaller upprätta eller vidmakthålla förmågan att genomföra bergskrigföring bakom en reguljär motståndares linjer. Syftet med denna verksamhet är troligen tudelad, dels för att genomföra inhämtning mot en motståndare, dels för att genomföra direkta och indirekta stridsföretag mot denna motståndare. Bergsmiljöns karakteristiska utformning gör att små enheter kan, om striden genomförs effektivt, avregla delar av ett stridsfält. Varvid det får ses som en väldigt effektiv och stridsekonomisk krigföring, som kan uppnå operativa eller strategiska konsekvenser.

Den 13DEC2018 publicerade de ryska väpnade styrkornas presstjänst en artikel rörande 2. Spetsnazbrigaden i Pskov Oblast. Enligt artikeln skall förbandet genomföra bergsutbildning under vinterförhållanden i Krasnojarsk kraj som ligger i det nordsebiriska låg- samt centralsibiriska höglandet under en månads tid. Ingående utbildningsmoment skall vara klättring, förflyttning, vapentjänst, uthållighet (det vill säga förmåga att kunna agera i bergsmiljön under vinterförhållanden), utbildningen kommer avslutas med en utbildningskontroll.¹

Att 2. Spetsnazbrigaden i Pskov Oblast innehar bergsförmåga och genomför bergsutbildning är inte okänt.² Vad som dock är intressant med den publicerade artikeln är att den även beskriver hur utbildningen syftar till att kunna verka bakomen motståndares linje i bergsmiljö,³vilket får anses utgöra en ny och tydlig beskrivning av verksamheten. Denna skrivning innebär troligtvis att det är en reguljär motståndare som åsyftas d.v.s. en eller flera nationer. Utifrån vad som är känt kring Spetsnazbrigaderna sedan tidigare, sorterade dessa under det kalla kriget till motsvarigheten av dagens ryska militärdistrikt, vilket de fortsatt förefaller göra, som en operativ-strategisk resurs.⁴ Det vill säga det är militärdistriktchefen som beslutar hur, var och när dessa förband skall användas, därmed finns det troligtvis även en geografisk inriktning på vart förbanden skall användas.

Vad kan då syftet vara med att agera bakom en reguljär motståndares linje i bergsmiljö? Bergsmiljön har generellt inget strategiskt värde. Däremot utgör bergskedjor ofta hindrande terräng, därav att de ofta nyttjats som naturliga gränser mellan stater, då det historiskt försvårade för en nation att påverka en annan. Därmed hade och har bergskedjor ett visst strategiskt värde. Dock, för att utbilda förband att verka i den miljön krävs ett tydligare syfte, vilket ev. kan finnas i den ryske generalstabschefens, General Valerij Gerasimov, genomgång för utländska militärattachéer den 05DEC2018 i Moskva.

Enligt den ryske generalstabschefen karakteriseras den nuvarande säkerhetssituationen av en ökad risk för konflikt i relationerna mellan de huvudsakliga aktörerna (här torde den ryske generalstabschefen åsyfta Kina, Ryssland och USA). Den ryske generalstabschefen lyfte även fram NATO ökade militära närvaro längs Rysslands gränser samt etableringen av missilförsvar, förbättrad logistikkedja över nationsgränser för transporter samt upprättande av förhandslagring för förband. Utfallet av detta innebär att Ryssland vidtar åtgärder för att säkerställa den militära säkerheten, enligt den ryska generalstabschefen.⁵

Att NATO länderna sammantaget har omfattande resurser är sedan länge känt. Dock är det de samlade resurserna, slås resurserna ut på respektive nation och placering samt förmåga att snabbt sättas in, uppträder relativt omfattande begränsningar inom olika områden.⁶Därmed utgör förmågan att flytta förband, dels inom Europa, dels mellan Nordamerika och Europa en avgörande förmåga.⁷Därutöver utgör förmågan att snabbt kunna flytta de två amerikanska förhandslagrade förbanden i Europa, varav den ena i Norge och den andra i Nederländerna och Tyskland som på sikt skall nå divisionsstorlek,⁸ en viktig faktor.

Vad avser bergsmiljö, kommer minst den amerikanska marinkårens förhandslagrade förband vara tvungen att förflyttas i och/eller över bergsmiljö i händelse av aktivering, inom eller utom Norge. NATO-ländernas förband på den Europeiska kontinenten kan även hamna i situationer där de måste förflyttas över olika bergskedjor såsom Alperna eller Karpaterna. Behovet av detta får ha ansetts varit mindre innan det kalla krigets slut maa. dels NATO dåvarande struktur och beredskap, dels den mindre geografiska ytan i Europa som omfattades av NATO. Utgör då detta ett problem? Bergsterrängen är som tidigare beskriven hindrande. Därmed blir de möjliga vägarna som finns att förflytta hjul- och bandgående förband på, väldigt få. En viktig faktor att ta i beaktande är att ofta går även dessa vägar i dalgångar, vilket även gör dem kanaliserande.

Således blir det lätt att förutsäga vilka möjliga vägar ett förband kan nyttja vid passage av ett bergsområde. Därmed förenklas även inhämtningsprocessen med förband på marken, då det blir väldigt enkelt att fastställa vart de skall utplaceras. Det skulle kunna innebära att ett inhämtande förband placeras t.ex. längs en dalgång på fjället, på ett säkert avstånd från en väg och genomför inhämtning. Detta kan exemplifieras med den svensk-norska gränsen, där det totalt finns elva stycken större vägar mellan länderna, varav åtta passerar fjällkedjan (Skanderna), där tre stycken vägar (E10, E12 och E14) får anses utgöra de större vägarna med en hög transportkapacitet över fjällkedjan.

Miljön gör även förband som förflyttas väldigt gripbara med direkta och indirekta metoder. En mindre enhet kan t.ex. invisa indirekt fjärrbekämpningsförmåga. Förbindelseförstöringar kan även genomföras på olika sätt och med relativt enkla medel. Dessa kan fördröja förflyttningar en längre tid och i vissa fall omintetgöra dem fullständigt. Eldöverfall kan även genomföras, sker de på rätt plats/-er kan det skapa stora fördröjningar i förflyttningar men även göra förband gripbara för t.ex. indirekta bekämpningsmetoder maa. det stopp som skapas och de troligtvis långa kolonnerna.

En annan intressant faktor blir om t.ex. det i Norge förhandslagrade amerikanska marinkårsförbandet genomför förflyttning över den svenska fjällkedjan för att insättas i t.ex. Baltikum eller Centraleuropa. Något som skulle kunna innebära att det fåtalet vägarna över fjällkedjan får ett operativt-strategiskt värde. Vilket även blir en faktor att ta i beaktande varför t.ex. Spetsnazförband erhåller utbildning i bergskrigföring bakom en motståndares linje. När den miljön gör det möjligt att med relativt små enheter, avregla delar av ett stridsfält. Påverkan och eventuellt avregling av dessa förbindelser skulle därmed kunna få operativa och eventuellt strategiska konsekvenser, beroende på utfallet av genomförd verksamhet. Därutöver får det anses vara väldigt stridsekonomiskt.

I praktiken låter detta väldigt enkelt. Dock krävs det särskilt utrustad och utbildad personal för att genomföra detta. Alla som genomfört militär verksamhet i fjäll- och bergsmiljö vet om detta ffa. om det skall genomföras strid- och/eller inhämtning och inte enbart fot- eller skidmarsch. Därutöver krävs att verksamheten kontinuerligt övas, för att kunna vidmakthålla förmågan att verka i den stundtals extrema miljön, som framförallt uppstår under vinterförhållanden. Vilket till del förklarar varför t.ex. 2. Spetsnazbrigaden i Pskov Oblast erhåller utbildning i avseende krigföring i bergsmiljö bakom en motståndares linje, då de redan är särskilt uttagna för att kunna verka under svåra förhållanden. I sammanhanget är det även intressant att notera den ökade bergsförmågan hos den Norra Marinens marininfanteribrigad,⁹men även att Norra Marinens Spetsnazbrigad förefaller erhålla utbildning i bergstjänst.¹⁰

Utifrån ovanstående resonemang samt tidigare operationsavstånd för Spetsnazbrigaderna,¹¹ kan det möjligen innebära att den 2. Spetsnazbrigaden är inriktad mot de tidigare västra, nordvästra och sydvästra krigsskådeplatserna.¹²Därmed skulle det möjligen kunna röra sig om bergskedjorna Skanderna, Karpaterna eller Alperna. Där Skanderna får anses vara det troliga alternativet maa. förbandets geografiska placering i förhållande till andra Spetsnazbrigader inom det västra militärdistriktet.¹³ Det primära syftet med verksamheten mot en reguljär motståndare får anses vara, dels inhämtning, dels genomföra direkta eller indirekta stridsföretag, mot en motståndare under förflyttning syftande till s.k. avregling av stridsfältet.

Have a good one! // Jägarchefen

Cable News Network 1(Engelska)

Central Intelligence Agency 1(Engelska)

Moscow Defense Brief 1(Engelska)

Rysslands Försvarsministerium 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7(Ryska)

The Wall Street Journal 1, 2, 3(Engelska)

U.S. Army 1, 2, 3, 4 (Engelska)

Burgess, William H. Inside spetsnaz. Novato, Calif.: Presidio, 1990.

Galeotti, Mark. Spetsnaz: Russia’s special forces. Oxford: Osprey Publishing, 2015.

Ulfving, Lars. Rysk krigskonst. Stockholm: Krigsvetenskapliga instutitionen, Försvarshögskolan, 2005.

Den 09DEC2018 vittnade chefen för den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST), Generalmajor Gunnar Karlsson, i arbetsdomstolen rörande Transportstyrelsens hantering av hemlig information och närmare bestämt rörande kvalificerade skyddsidentiteter.¹ De kvalificerade skyddsidentiteterna kan tilldelas personal inom Försvarsmakten, Polisen och Säkerhetspolisen för inhämtning gentemot olika former av verksamhet.² Enligt Dagens Nyheter skall chefen för MUST sagt, ”Vi måste utgå från attinformationen är röjd”.³ I sig ingen nyhet, utan något som redan förmedlats under hösten 2017.⁴Dock är det ny information att den allvarligaste informationsförlusten är kring de kvalificerade skyddsidentiteterna. Vilket i sig är något som gått att räkna ut, men mig veterligen inget som officiellt förmedlats.

I sammanhanget är det värt att notera vilken information Försvarsmakten förmedlade under sommaren 2017, när skandalen kring Transportstyrelsen verkligen tog fart. Enligt Försvarsmakten skall det inträffade ”inte märkbart påverkatförsvarsunderrättelseförmågan”. Därutöver framförde Försvarsmakten att det inträffade, ”inte haftnågon påtaglig påverkan påFörsvarsmaktens samlade operativa förmåga”.⁵Utifrån den information som förmedlades sommaren 2017, skall Försvarsmakten ej tagit någon anmärkningsvärd skada av hur Transportstyrelsen misskött hemlig information. Försvarsmakten torde vid det aktuella uttalandet, under sommaren 2017, utgått från att all information skulle anses vara röjd (vilket brukar vara praxis).

Vad kan då tagit skada och hur kan det tett sig? Inledningsvis krävs en belysning av begreppet försvarsunderrättelser. Försvarsunderrättelseverksamheten skall bedrivas som ett stöd till svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Regeringen fastställer inriktningen på försvarsunderrättelseverksamheten.⁶Denna verksamhet får bedrivas av Försvarsmakten (FM), Försvarets radioanstalt (FRA), Försvarets materielverk (FMV) och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).⁷ Inom ramen för försvarsunderrättelseverksamheten används bl.a. teknisk och personbaserad inhämtning.⁸

Således är det totalt fyra myndigheter som genomför försvarsunderrättelseverksamhet. Vad avser den personbaseradeinhämtningen kan det främst antas vara kontoret för särskild inhämtning (KSI), sorterande under MUST, som genomför denna verksamhet.⁹ Vad avser den tekniskainhämtningen kan det i huvudsak antas vara FRA som genomför denna.¹⁰ Vad avser de kvalificerade skyddsidentiteterna kan det främst antas vara KSI som tilldelas dessa, inom ramen för försvarsunderrättelseverksamheten.¹¹

Utifrån Försvarsmaktens uttalande sommaren 2017, kan det antas vara korrekt att debaclet på Transportstyrelsen som helhetinte påverkat försvarsunderrättelseförmåganmärkbart. Då försvarsunderrättelseförmågan totalt omfattar fyra olika myndigheters verksamhet. Dock framträder teknisk inhämtning och personbaserad inhämtning som två viktiga ben i försvarsunderrättelseförmågan. Där det kan antas vara den tekniska inhämtningen som utgör den större delen¹²och den personbaserade inhämtningen utgör den mindre delen¹³av försvarsunderrättelseförmågan. Den personbaserade inhämtningen torde därmed utgjort den del som främst tagit skada av Transportstyrelsens hantering med de kvalificerade skyddsidentiteterna. Därmed påverkades ett av två ben, som särskilt omnämns i försvarsunderrättelseverksamheten.

Vad kan det då inneburit för den personbaserade inhämtningen, att informationen avseende de kvalificerade skyddsidentiteterna ansetts röjd? Det närmsta historiska exemplet i Sverige som går att uppbringa är troligtvis avslöjandet om IB 1973, av Jan Guillou och Peter Bratt i tidningen Folket i Bild/Kulturfront. Detta avslöjande kom främst drabba utrikesdelen av IB.¹⁴Det gör att en viss beröringsyta finns med den nutida personbaserade inhämtning som genomförs av KSI.

Vad vidtog då IB för åtgärder? När väl avslöjandet av IB var ett faktum, kom alla kontakter med agenter och utländska tjänstemän tillfälligt avbrytas. IB utrikesverksamhet kom förbli stängd under ett antal veckor. En stor del av personalstyrkan bytes ut och nyrekrytering kom att genomföras. Kontakterna med befintliga agenter och värvningen av nya kom att försvåras. Därutöver kom hela inhämtningsförmågan att reduceras under en relativt lång tid. Därtill blev ett stort antal täckadresser för verksamheten tvungen att bytas ut, när dessa inte ansågs säkra.¹⁵

Utifrån detta kan ett form av ”nödprotokoll” skönjas, som iståndsattes av IB vid avslöjandet. Där all verksamhet tillfälligt stängdes ned för att inte skapa ytterligare skador mot organisationen och skydda källorna/agenterna. Ett motsvarande ”protokoll” för agerande kan iståndsatts av KSI när det blev ett faktum att informationen kring de kvalificerade skyddsidentiteterna fanns gripbar för främmande makt.¹⁶

Vilka åtgärder kan då vidtagits? Utifrån det som är känt kring IB agerande, kan det ses som möjligt att kontakter med befintliga agenter åtminstone tillfälligt kom att försvåras då de möjligen var tvungen att avbrytas för att skydda dem. Därutöver, sett till den publicitet som debaclet på Transportstyrelsen orsakat kan möjligen nyrekrytering av agenter försvårats, men även samarbete med vänligt sinnade nationer. Har mer omfattande åtgärder vidtagits av KSI, såsom byta ut personal, kan det ses som möjligt att den personbaserade inhämtningsförmågan, likt med IB, eventuellt reducerats under en längre tid. Avslutningsvis, i vilken omfattning KSI vidtog åtgärder kommer troligtvis aldrig bli känt, utan det är enbart något det går att föra en hypotetisk diskussion kring. Därutöver, är det heller inget som bör bli känt.

Att detta inträffat vid en tidpunkt med försämrat säkerhetsläge är mycket olyckligt. Då konsekvenserna för den personbaserade inhämtning kan vara långt större än vad som är känt och någonsin kommer bli känt. Den samladeförsvarsunderrättelseförmågan utgör en av de viktigaste delarna för att kunna vidta åtgärder syftande till att bevara Sveriges oberoende. Det får ses som möjligt att detta till del kringskurits iom den dåvarande Generaldirektören vid Transportstyrelsen agerande.¹⁷ Varvid det minst sagt är beklämmande att den enda straffpåföljden, hitintills, är ett strafföreläggande gentemot den dåvarande Generaldirektören.¹⁸

Have a good one! // Jägarchefen

Dagens Nyheter 1, 2(Svenska)

Ekonomistyrningsverket 1, 2(Svenska)

Försvarsmakten 1(Svenska)

Nationalencyklopedin 1(Svenska)

Riksdagen 1, 2, 3, 4(Svenska)

Sveriges Television 1(Svenska)

Transportstyrelsen 1(Svenska)

Agrell, Wilhelm. Sprickor i järnridån: svensk underrättelsetjänst 1944-1992. Lund: Historiska media, 2017.