Författararkiv: Jägarchefen

Då har precis halva Zapad-2017 genomförts eller dess skede 1 enligt den ryska övningsplaneringen. Så här långt in i övningen förefaller det, utifrån vad som övats, rätt säkert kunna sägas att det är en reguljär och högteknologisk motståndare man övar mot, således ej irreguljära ”friskaror” inom ramen för någon form av upprorsbekämpning. Detta går främst att klarlägga genom övningar mot kryssningsrobotar, samt olika former av elektronisk krigföring som varit insatt mot den ryska A sidan i övningen, därutöver ubåtsjaktmoment inom Östersjömarinens övning i södra Östersjön. Förmågor som sammantaget ingen irreguljär stridande part i dagsläget besitter.

Samtidigt som Zapad-2017, utifrån vad de ryska väpnade styrkorna benämner som dess övningsområde, startade även inom det norra militärdistriktet (MD N) en större övning. Denna övning förefaller omfatta stora delar av den 14. Armékåren och ett större antal örlogsfartyg ur den Norra Marinen (NM). Denna övning fortgår fortfarande i skrivande stund (17SEP2017). Detta faller in i samma mönster som Zapad-2013, där huvudriktningen som övades var den västra och den sekundära riktningen som övades var den norra. Dessa två övningar skall ejses som två separata övningar utan bör ses som två sammanhängande, det korrelerar även väl med de tidigare officiellauppgifternaatt övningsområdet skulle sträcka sig från Kolahalvön ned till Vitryssland. Därtill förefaller även rysk lokalpressanse att övningen inom MD N ingår i Zapad-2017.

En av de stora stötestenarna inför Zapad-2017 i olika media sammanhang, men även i analyser av flera säkerhetspolitiska institut har varit hur stor mängd övningsdeltagare det kommer vara i Zapad-2017. Den officiellasiffran som är delgiven från den ryska och vitryska sidan är 12,700. Motsvarande siffra från fjolårets strategiska övning (Kavkaz-2016) var 12,500, där man senare tillade att den totala siffran var närmare 120,000 individer, dock skulle inte alla övat samtidigt. Därav blir det med den nu pågående övningen inom MD N, troligt att man återigen utnyttjar kryphål i Wiendokumentet på motsvarande sätt som under Kavkaz-2016. Då mängden förband som förefaller vara delaktiga i Zapad-2017 är rätt omfattande. Även om det skulle röra sig om enbart kompanier, och mer sannolikt bataljoner ur respektive enheter, går det väldigt fort att passera gränsen 12,700 individer, som man själva sagt är det övre taket på övningen.

Vad som kanske är mest intressant så här långt in i övning Zapad-2017, är att den OTH radar som varit under uppbyggnadi Kaliningrad Oblast, eventuellt kan ha startatsunder Zapad-2017. Vilket skulle kunna innebära att avregleringsförmågainom de södra delarna av Östersjön kommer övas, med de sedan 2016 tillförda kustrobotsystemen Bastion och Bal. Men även med det S-400 luftvärnsrobotsystem som sedan tidigare funnits i Kaliningrad Oblast. Momentet i sig bör ej ses som oväntat, då förmågorna sedan tidigare funnits på plats, utan det handlar snarare om att välja tidpunkt för att visa förmågan.

Utöver det, förefaller övningen som är uppdelad i två skeden innehålla ett defensivt skede, vilket är det som genomfördes i skede 1. Varvid skede 2 sannolikt kommer innehålla ett offensivt skede. Huruvida dessa två skeden är sammanlänkande eller är isolerade återstår att se. Men utifrån Östersjömarinens övningsmönster kan det mycket väl vara så att skedena är isolerade. Det vill säga under skede 1 agerade man, hur man skall försvara i händelse av ett angrepp (efterhandssituation). Varvid man i skede två kommer agera utifrån en förhandssituation. Detta skulle förklara den eventuellaaktiveringen av OTH radarn i Kaliningrad Oblast. Då det som mål får anses bli utslaget i ett tidigt skede av en konflikt, varvid det blir något malplacerat att aktivera den halvvägs in i en övning där man spelat att Ryssland blivit angripet.

Have a good one! // Jägarchefen

Mellan den 03-06SEP2017 genomfördes vad som får beskrivas som en luftbro mellan Pskov Oblast och Kaliningrad Oblast. Privatpersoner som följer flygtrafik över Östersjön har rapporterar någonstans mellan 40 och 80 flygningar med transportflygplan av typen IL-76, under perioden, vilket tydligt bryter mot den ordinarie normalbilden. Normalbilden är cirka en till två IL-76 under en vecka, dock förekommer tidpunkter med något högre trafik och ibland obefintlig.¹ Troligtvis har dessa flygningar någon form av bäring gentemot den strategiska övningen Zapad-2017 som enligt officiella uttalanden skall starta 14SEP2017 och pågå till 20SEP2017.² Vad som blir intressant är vad som eventuellt kan ha förflyttats till Kaliningrad Oblast och varför? Då Kaliningrad Oblast är avskilt från Ryssland, får det antas att det mesta vad avser militär utrustning, förnödenheter o.dyl. redan måste finnas på plats. Då det ej kan ses som troligt att det går att garantera underhållstransporter i händelse av ett kraftigtförsämrat säkerhetspolitiskt läge eller väpnad konflikt.

Fyra möjliga hypoteser till flygtrafiken, givetvis kan det finnas fler, skulle kunna vara:

Den 76. Luftburna divisionen är fredsgrupperad i Pskov, tillsammans med 334. Transportflygregementet,³ varvid ett enkelt antagande kan vara att det transporterats delar av 76. Luftburna divisionen till Kaliningrad Oblast inför Zapad-2017. Några officiellasiffror, från antingen Ryssland själva eller något annat land, avseende hur stora i numerär samt vilken mängd utrustning en luftburen bataljon samt luftburet regemente har i dagsläget, förefaller ej finnas publicerat. Känt sedan tidigare är dock att luftlandsättningsstyrkorna kom att ta bort ett regemente ur sina divisioner, varvid den totala storleken på en luftlandsättningsdivision kom att bli kring ca 5,000 individer, enligt en uppgift från 2011.⁴

Utifrån officiella amerikanska organisationskort avseende uppbyggnaden av de sovjetiska luftlandsättningsstyrkorna 1991, går det att konstatera att en luftlandsättningsdivision då bestod av 6,554 individer och ett luftlandsättningsregemente av 1,473 individer.⁵Vilket gör att reduceringen med ett regemente ger en ungefärlig siffra om 5,000 individer, vilket korrelerar med uppgiften som härrör från 2011 att en luftlandsättningsdivision, då, bestod av ca 5,000 individer. Detta skulle innebära att luftlandsättningsregementenas storlek ej förändrats nämnvärt sedan uppgifterna från 1991. Enligt uppgifter från 1984 skulle mängden IL-76 vara 50-65 stycken för att transportera ett luftlandsättningsregemente.⁶ Här får det även förutsättas att ett antal dygnsförbrukningar avseende ammunition, livsmedel o.dyl. var inräknade i transporten. Organisatoriskt kan storleken på ett luftlandsättningsregemente ökat mellan 1984 och 1991, varvid uppgifterna kan vara missvisande.

Utifrån de siffrorna som finns att tillgå historiskt, så skulle man i sådant fall kunna anta att om vi utgår från miniantalet av flygningar, att det skulle kunna röra sig om en förstärkt luftlandsättningsbataljon med utrustning och personal som transporterats över till Kaliningrad Oblast. Dock finns inga indikationer på att stamanställd personal flyttats från Pskov Oblast till Kaliningrad Oblast, då en sådan omflyttning torde ge upphov till viss ryktesspridning från anhöriga o.dyl. Däremot finns möjligheten att det rör sig om reservister som transporterats. Enligt en uppgift skall inkallelser genomförts i Pskov Oblast,⁷ dock är det oklart om det rör 76. Luftburna divisionen. Det maximala antalet flygningar skulle kunna indikera att ett luftlandsättningsregemente överförts. Dock torde sådan förflyttning givit upphov till, dels ryktesspridning om förbandstillförsel, dels torde antingen de baltiska staterna eller Polen tagit upp det. Då de fyra staterna relativt ofta framför/beskriver vad Ryssland genomför för övningsverksamhet. Möjligheten finns även att utrustning frambaserats för att enbart genomföra en större fällning av personal, som därefter tar sin utrustning vid landning, något som skulle vara fullt möjligt då Ryssland i dag har stora brister avseende sitt strategiska transportflyg.

Mellan 21-25AUG2017 genomfördes en förberedande logistikövning inför Zapad-2017.⁸ Inom ramen för denna övning, 21-25AUG2017, delgavs att ammunition (kan antingen vara stridsspetsar, missilkroppar eller både ock) för markrobotsystem Iskander skulle transporteras med transportflygplan av modellen IL-76.⁹ Vad avser den luftbro som genomfördes 03-06SEP2017 skulle det såldes kunna vara en möjlighet att någon form av ammunition transporterats till Kaliningrad Oblast.

Dock får det fortfarande anses vara något osäkert om Iskander systemet är baserat i Kaliningrad Oblast. Vad som talar emot att de skulle vara baserade där är att det ej framkommit några bilder o.dyl. på övningsverksamhet, sedan systemet senast, officiellt, flyttades över för att genomföra övning i Kaliningrad Oblast under oktober månad 2016.¹⁰ En möjlighet i sådant fall, kan vara att Iskander systemet kommer föras över i närtid och permanent baseras där, varvid det genomförts ammunitionstransport till systemet. En annan möjlighet är att det överförts Kalibr robotar till de två Bujan-M korvetterna som överfördes från Svarta Havsmarinen till Östersjömarinen under hösten 2016.¹¹

Sedan finns givetvis möjligheten att det rör sig om helt vanlig transportverksamhet, vad som dock talar emot det, är att den mesta materielen redan borde/måste finns på plats i Kaliningrad Oblast. Därtill bröt själva luftbron kraftigt mot den normalbild som råder avseende IL-76 trafik, åtminstone den normalbild som kan etableras av civilpersoner genom att följa flygtrafiken i vårt närområde. Det hör ej till vanligheterna att sådan intensiv transportverksamhet med IL-76 genomförs till Kaliningrad Oblast, därtill borde vanlig materiel kunna transporteras på köl, något som genomförs frekvent kontra de små mängder som kan bäras av ett transportflygplan, vilket i sig skulle kunna indikera att man ville dölja vad som transporterades, om än att transporterna i sig bryter mot normalbilden och därmed i sig avslöjar något.

Det avslutande alternativet är att det givetvis kan ha rört sig om någon form av vilseledande verksamhet. Då transportfrekvensen ej är så hög/intensiv med IL-76 till Kaliningrad Oblast, torde denna trafik skapat viss uppmärksamhet inom underrättelsekretsar. Varvid möjligheten finns att inhämtningsresurser allokerats mot denna och därmed tagit resurser från något annat område, varvid annan verksamhet obemärkt kan gått förbi.

Avslutningsvis är detta fyra hypoteser, det finns givetvis flera, vad som dock går att konstatera är som nämndes i inledningen av inlägget, denna IL-76 trafik bröt tydligt mot normalbilden avseende lufttransporterna till Kaliningrad Oblast, vilket gör det intressant.

Have a good one! // Jägarchefen

Rysslands Försvarsministerium 1, 2(Ryska)

Sveriges Television 1, 2(Svenska)

TASS 1(Engelska)

Totalförsvarets forskningsinstitut 1(Svenska)

Department of the Army. FM 100-2-2 The Soviet Army: Specialized Warfare and Rear Area Support. Washington D.C.: Department of the Army, 1984.

Department of the Army. FM 100-2-3 The Soviet Army: Troops, Organization, and Equipment. Washington D.C.: Department of the Army, 1991.

Troligtvis samövades en arktisk bataljonsstridsgrupp bestående av motorskytteförband, marininfanteri samt luftlandsättningsförband vid en landstigningsövning i slutet av Augusti 2017, inom ramen för den årliga arktiska seglatsen som Norra Marinen genomför. Övningsledare var chefen för Norra Marinen, möjligen indikerar detta att det var av synnerlig vikt att övningsmålsättningarna skulle uppnås eller att chefen för Norra Marinen själv ville säkerställa att bataljonsstridsgruppen kunde lösa den uppgift de tilldelats. Möjligtvis kan denna bataljonsstridsgrupp komma att delta i övning Zapad-2017 alternativt kan planerade uppgifter förövats/validerats. Värt att notera är även att ett kompani ur 106. Luftlandsättningsdivisionen nu även har förmåga att deltaga vid landstigningsföretag, därtill att 3. eller 24. Spetsnazbrigaden har förmåga att verka i arktiska förhållanden.

En av de mer intressanta övningarna, i skrivande stund skall tilläggas, inför Zapad-2017, genomfördes inom det norra militärdistriktets (MD N) område under Augusti månad. Övningen i sig är den årligt återkommande arktiska seglatsen med Norra Marinen, vilket inte är något nytt, dock innehöll den i år moment som gör den intressant. Deltagande förband skall ha varit delar ur 106. Luftlandsättningsdivisionen i Tula (ett kompani), 61. Marininfanteribrigaden i Sputnik, 80. Motorskyttebrigaden i Alakurtti samt delar ur antingen 3. eller 24. Spetsnazbrigaden från Toljatti alternativt Irkutsk inom det centrala militärdistriktet (MD C). Marinflyg ur Norra Marinen (NM) samt fartygsförband ur NM skall även deltagit i övningen. Övningsledare för övningen skall varit chefen för NM, Vice-Amiral Nikolaj Evmenov.¹ Då det enbart är ett kompani som deltagit ur 106. Luftlandsättningsdivisionen är det troligtvis det särskilt utbildade kompaniet för arktisk strid som ingår i en arktisk bataljonsstridsgrupp, som förefaller vara förstärkt, tillsammans med, troligtvis, ett kompani ur 76. Luftburna divisionen i Pskov samt ett kompani ur 98. Luftlandsättningsdivisionen i Ivanovo.²

Sedan tidigare är det känt att 61. Marininfanteribrigaden, 106. Luftlandsättningsdivisionen samt 80. Motorskyttebrigaden har förmåga att verka i arktisk miljö. Varvid själva agerandet med dessa förband i arktisk miljö ej är anmärkningsvärt. Därtill har både 61. Marininfanteribrigaden och 80. Motorskyttebrigaden förmåga att delta i landstigningsföretag. Vad som dock är intressant att notera, är att antingen har 3. eller 24. Spetsnazbrigaden även förmåga att verka i arktisk miljö, vilket bör noteras. I sammanhanget är det även intressant att notera att 2. Spetsnazbrigaden inom det västra militärdistriktet (MD V) påbörjade vad som förefaller vara bergsutbildning under sommaren 2017.³ Vilket skulle kunna utgöra en del i utbildning för att kunna verka i arktiskt och/eller subarktiskt klimat. Vad som dock är något avvikande är att 200. Motorskyttebrigaden ej deltog i denna övning, då övriga förband inom 14. Armékåren förefaller gjort det.

Den 10AUG2017 delgav de ryska väpnade styrkornas presstjänst att en styrka av fartyg ur NM lämnat dess basområde i Severomorsk och detta ingick i den större övning som började den 07AUG2017. Förbandet hade uppgiften att förflytta sig till de östra delarna av Arktis. Styrkan omfattade bl.a. ubåtsjaktfartyget Severomorskoch landstigningsfartygen Kondopoga, AleksandrOtrakovskij och Georgij Pobedonosets. Därtill skulle 45. Flyg- och luftförsvarsarmén bl.a. understödja med isrekognosering. Tre minsvepare skulle även varit avdelade för att säkra utpassage och förflyttning.⁴ Presstjänsten uppgav även att styrkan skulle förflytta sig cirka 250 sjömil per dygn.⁵

I sammanhanget är det värt att belysa att denna övning förefaller ingått i en större övning som startade den 07AUG2017 och omfattade cirka 100 fartyg ur NM. Enligt uppgifter från de ryska väpnade styrkornas presstjänst skulle denna större övning pågå under ett antal dagar.⁶ Ett intressant moment som kan noteras i denna övning är att man förefaller aerosolbelagt ett område om cirka en kvadratkilometer med dimma och dolt både fartyg och NM ledningsplats i Severomorsk. Enligt de delgivna uppgifterna skall denna övning genomförts den 09AUG2017.⁷

Den 15AUG2017 meddelar de ryska väpnade styrkornas presstjänsten att styrkan under ledning av ubåtsjaktfartyget Severomorsk anlänt till Dudinka på Tajmyrhalvön i Krasnojarsk kraj, styrkan hade då förflyttat sig cirka 1,400 sjömil.⁸ Nästa nyhet kommer den 21AUG2017, då meddelas att styrkan genomfört ett landstigningsföretag mot oförsvarad kust kring Dudinka. Landstigningen skall ha påbörjats med att attackflyg genomförde attackföretag mot grupperad motståndare, terrorister enligt övningsscenariot. Därefter skall specialförbandspersonal transporterats in på djupet syftandes till att kunna agera eldledare för fartygsartilleri. Ubåtsjaktfartyget Severomorsk skall med sitt fartygsartilleri genomfört markmålsbekämpning mot grupperad motståndare. KA-27PS helikoptrar skall även utnyttjats för att genomföra markmålsbekämpning. Därefter skall ingenjörer landsatts tillsammans med marininfanteri som skyddade dess arbete och förberett för genomförandet av landstigningen. Slutligen skall landstigning genomförts från de tre landstigningsfartygen Kondopoga, Aleksandr Otrakovskij och Georgij Pobedonosets. Över 30 fordon skall genomfört landstigning ur 61. Marininfanteribrigaden, 80. Motorskyttebrigaden samt 106. Luftlandsättningsdivisionen bl.a. BTR-80A och BMD-3. Vid landstigningen övades/togs även gemensamma förfarande fram för de tre förbanden syftandes till att ta och hålla ett brohuvud vid landstigning.⁹

Efter genomförd landstigning skall förbandet förflyttat sig cirka 100 km, dels med egna resurser, dels med hjälp av järnväg för fältarbetsfordon. Förbandet skall haft till uppgift att skydda en industribyggnad/område, särskild vikt skall ha lagts på att utveckla metoder för antidiversionstjänst.¹⁰ Den 31AUG2017 meddelas att förbandet påbörjat lastning av sin utrustning ombord de tre landstigningsfartygen. Vid pressmeddelandet den 31AUG2017 delges även att över 50 fordon varit delaktig i övningen.¹¹

Den 02SEP2017 kom delar av förbandet, landstigningsfartygen OlenegorskijGornjak och Aleksandr Otrakovskij samt kranfartyget KIL-164, lämna hamnen i Dudinka och påbörja seglats mot Karahavet. Resterande del av förbandet, ubåtsjaktfartyget Severomorsk och landstigningsfartyget Kondopoga, kom att lämna den 03SEP2017.¹² Den 05SEP2017 meddelas att styrkan som genomfört övningen delats i två delar. Där en del innehållande delar av 80. Motorskyttebrigaden, 61. Marininfanteribrigaden samt 106. Luftlandsättningsdivisionen påbörjats seglats västerut och skulle genomföra övningar i Barentshav innan de når hemmahamn, något de även förefaller genomfört i form av landstigningsövning. Denna styrka omfattade landstigningsfartygen Georgij Pobedonosets och AleksandrOtrakovskij. Den andra delen av styrkan som även innehöll delar ur 80. Motorskyttebrigaden, skulle fortsätta sin verksamhet inom ramen för den arktiska övningen. Denna styrka bestod av ubåtsjaktfartyget Severomorsk, landstigningsfartyget Kondopoga, tankfartyget Sergej Osipov, bogserbåten Pamir och kranfartyget KIL-164.Den 09SEP2017, meddelades att förbandet med delar ur 61. Marininfanteribrigaden, 80. Motorskyttebrigaden samt 106. Luftlandsättningsdivisionen var åter till hemmahamn.¹³

Bild 3. Geografiskt område för Karahavet samt Barentshav.

Utgör denna övning en del i förberedelserna inför Zapad-2017? Möjligtvisgör den det, trots att övningen ingick i den årliga arktiska seglatsen. Detta utifrån att övningsområdet enligt tidigare uppgifter skall vara från Barentshav till Ukrainska gränsen.¹⁴därtill omfattades NM av Zapad-2013.¹⁵ Härvid, får det ses som troligt att NM och/eller MD N kommer omfattas av Zapad-2017. Vad gör då denna övning intressant? Inledningsvis är det värt att belysa att med ryska mått var detta en väldigt liten övning. den omfattade totalt fyra landstigningsfartyg, i sig samtliga större landstigningsfartyg i NM.¹⁶ Varav enbart tre fartyg förefaller deltagit i själva landstigningsövningen, möjligen utgjorde det fjärde landstigningsfartyget depåfartyg. Vilket innebär att det maximalt rört sig om cirka 1000 soldater.¹⁷ Således rör det sig om en bataljon alternativt förstärkt bataljonsstridsgrupp som övat, med olika ingående förmågor vars gemensamma nämnare är arktisk kompetens.

Även om det skulle röra sig om cirka 1000 soldater, så är det anmärkningsvärt att chefen för den Norra Marinen agerar övningsledare. Givetvis finns det en viss prestige i de arktiska seglatserna och att samtliga större landstigningsfartyg var involverade. Dock får man ställa sig frågan om behovet verkligen föreligger att en Amiral är övningsledare för en sådan verksamhet. Jämför vi med den ryska luftlandsättningsövningen i Pskov som berörts i ett tidigare inlägg, så blev det förståeligt att chefen för luftlandsättningstrupperna var övningsledare då det var en större och komplex övning som genomfördes, så är ej fallet med denna övning, sett till rapporteringen. Härvid finns möjligheten att övningen i sig innehöll viktigare moment.

Sett till deltagande förband så var 2/3 av markstridsförbanden inom den 14. Armékåren involverad medtruppbidrag. Detta skulle i sak kunna innebära att det var någon form av kaderövning med mindre förbandsmängd som genomfördes. Dock involverades samtliga landstigningsfartyg varvid det är troligt att det de facto var en bataljonsstridsgrupp som övade och det ej rörde sig om en kaderövning. Dock skulle det kunna vara en viktigare uppgift som övades där förmågor ur de tre förbanden krävs, för att kunna lösa den, detta skulle kunna förklara varför chefen för NM var övningsledare. Dock utifrån vad som rapporteras så är uppgiften i sig inte heller särskilt komplex, då det innebar att ta ett brohuvud något som både 61. Marininfanteribrigaden men även 80. Mekskyttebrigaden övat tidigare, därefter förflytta sig för att skydda ett objekt.

Vad som blir än mer anmärkningsvärt är uppgiften om att man övat för att ta fram metoder syftandes till att ta och säkra brohuvud vid landstigning. Något som kan förutsättas finns mer än väl beskrivit i ryska reglementen. Givetvis kan det vara så att terrängutformningen krävde särskilda metoder vilket kan ha utgjort ett särskilt övningsmoment, dock blir det då mer en momentövning, varvid det blir än mer anmärkningsvärt att en Amiral är övningsledare. Därtill är uppgiften om att metoder i antidiversionstjänst skulle tas fram, något som om man följer de väpnade styrkornas presstjänst vet att det rapporteras veckovis om att förband övat. Därvid kan det förutsättas att sådana metoder även finns framtagna.

Avslutningsvis är det mycket intressant att notera att ett kompani ur 106. Luftlandsättningsdivisionen förefaller erhållit landstigningsutbildning. Troligtvis är detta det arktiska kompaniet ur 106. som ingår i luftlandsättningsstyrkornas arktiska bataljonsstridsgrupp. Att de övar i arktiska förhållanden är inget anmärkningsvärt, däremot att de tillförs kompetens att genomföra landstigning är desto mer, då det naturliga transportsättet för dessa förband torde vara antingen med hjälp av transportflygplan och luftlandsättning eller med hjälp av helikopter. Här kan det handla om att gardera sig, så att förbandet kan utnyttjas även om väderlek bedöms som otjänlig för luftlandsättning under längre tid eller att lufttransportkapacitet ej kan avvaras.

Troligtvishar samövning genomförts av en utåt sett tillfälligt sammansatt stridsgrupp med förbandsenheter från 61. Marininfanteribrigaden, 80. Motorskyttebrigaden och 106. Luftlandsättningsdivisionen. Samövningen har troligtvis genomförts i syfte att lösa en uppgift i närtid eller eller på sikt, under barmarksförhållanden. Möjligen kan uppgiften i sig vara viktig, då chefen Norra Marinen utgjorde övningsledare för en utåt sett okvalificerad övning/uppgift d.v.s. han ville säkerställa att förbanden skulle kunna lösa den tilltänkta uppgiften på ett adekvat sätt. Möjligenkan det samövade förbandet komma genomföra något motsvarande under övning Zapad-2017 alternativt har en fullständig förövning/validering av någon del i en planering genomförts, vilket skulle kunna förklara deltagandet av chefen för Norra Marinen.

Have a good one! // Jägarchefen

BelTA 1(Engelska)

RussianShips 1, 2(Engelska)

Rysslands Försvarsministerium 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16(Ryska)

Stockholm International Peace Research Institute 1(Engelska)

TASS 1(Engelska)

Totalförsvarets forskningsinstitut 1, 2(Svenska/Engelska)

Galeotti, Mark. Spetsnaz: Russia’s Special Forces. Oxford: Osprey Publishing, 2015.

Galeotti, Mark. The Modern Russian Army 1992–2016. Oxford: Osprey Publishing, 2017.

Den 06SEP2017 publicerade tidningen Norrländska Socialdemokraten, NSD, uppgifter om att tre bärplockare, två män och en kvinna, anhållits misstänkta för spioneri alternativt olovlig underrättelseverksamhet. Vid genomförande av en utlänningskontroll, 30AUG2017, av gränspolisen fattades misstanke att oegentligheter rådde varvid en fördjupad kontroll kom att genomföras vid polisstationen i Överkalix, där det uppkom misstanke om brott. De tre kom att anhållas och fördes till polishuset i Luleå där de efter ytterligare förhör kom att släppas 31AUG2017.¹Med anledning att de släpptes får det förutsättas att misstankarna ej gick att styrka.

I sammanhanget är det intressant att notera ett inslag av SverigesRadio 01SEP2017. Där det framkommer att gränspolisen under perioden V734-35 genomfört cirka 70 kontroller av bärplockare i Norrbotten, varav ett 15-tal av kontrollerna har lett till att bärplockare har avvisats från Sverige. Bärplockarna skall i huvudsak kommit från Östeuropa och Asien. Kontrollerna skall enligt polisen även lett till att annan informationframkommit, troligtvis kan ”annan information” varit de misstänkte individerna för spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet, då det passar in i tid.²

Att inhämtning genomförs av främmande makt/-ers underrättelsetjänst/-er i Norrbotten förefaller vara en realitetutifrån de uppgifter som framkommit under 2016-17. Både militär infrastruktur samt verksamhet, men även för totalförsvaret viktig infrastruktur samt verksamhet förefaller kartläggas med olika metoder. Därtill förefaller åtminstone intill hösten 2016 denna verksamhet ha ökat.³ Huruvida så även är fallet ett år senare, är oklart. Dock skulle det åtminstone kunna anses som troligt att denna verksamhet fortsatt är hög och reell, då polisen de facto fattade misstanke om att de tre bärplockarna kunde bedriva spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet. Något man kan tänka sig de ej borde gjort om det ej råder en höjd vaksamhet kring sådan verksamhet.

Kan det då finnas någon substans i att bärplockare skulle kunna utnyttjas för s.k. inhämtningsverksamhet? Hypotetiskt är det fullt möjligt, då det skulle utgöra ett utmärktalibi för att kunna vistas ute i terrängen samt möjliggöra rörelsefrihet över större geografiska ytor. Något som ej skulle uppmärksammas nämnvärt mtp. den mängd utländska bärplockare som vistas i Norrbotten under höstmånaderna. Detta skulle, troligtvis, i vissa hänseende möjliggöra att man skulle kunna komma närmre t.ex. installationer som finns i rurala områden.

Detta påminner i viss mån om det svenska modus operandi med s.k. ”resenärer”,⁴ under det kalla kriget. Individer som reste i intressanta områden för underrättelsetjänstens räkning och som kontaktades av underrättelsetjänsten för att genomföra inhämtning, som i praktiken var riskfri för de som genomförde den. Individen ombedes kontrollera/notera sakförhållanden inom det område som han skulle passera, för att därefter återrapportera vid hemkomst.⁵ Således skulle det inte ens behöva vara utbildad inhämtningspersonal som genomför inhämtningen utan individer som ombeds att mot t.ex. en ersättning kontrollera en eller flera sakförhållanden inom ett geografiskt område.

I detta sammanhang är det även intressant att notera likheterna med de s.k. ”tavelförsäljarna” som figurerade under 1970 och 80-talet i Sverige. Här förefaller verksamheten ej varit riktad mot kartläggning av piloter och höga officerare, som tidigare gjorts gällande, enligt nu avhemligade dokument. Dock gjorde Försvarsmakten bedömningen att verksamheten var säkerhetshotande. Vilket skulle kunna innebära att t.ex. kartläggning av för Försvarsmakten och/eller Totalförsvaret viktig infrastruktur genomfördes.⁶ Dock förefaller ejnågra uppgifter om inhämtning mot svensk infrastruktur hittats i polska arkiv,⁷ i skrivande stund.

Därtill finns alltid möjligheten, under det kalla kriget, att någon av Warszawapaktsländerna ”lånade” personal av ett annat lands underrättelsetjänst för att genomföra inhämtning i t.ex. Sverige. Ett exempel på detta är en underrättelseofficer som inledningsvis kom att arbete för Stasi i Sverige, för att sedan börja arbeta för den Sovjetiska militära underrättelsetjänsten, GRU.⁸ En annan möjlighet skulle även kunna vara att inhämtningspersonalen utger sig för att tillhöra land X medan de i själva verket tillhör land Y. Varvid begreppet ”polska tavelförsäljare” på ytan kan te sig väldigt enkelt, men då det nagelfars något blir det mer komplext.

Således, kan individer som utger sig för att vara bärplockare utgöra inhämtningspersonalen från en främmande makt? Givetvis kan så vara fallet, dock får det nog ses som sannolikt att det i sådant fall utgörs av ett fåtal individer. En kringresande turist kan lika väl vara det. Men som en täckmantel för inhämtning i vissa geografiska områden får det anses vara ett mycket klokt val, då man t.ex. under höstperioden i Norrbotten väl skulle passa in i normalbilden. Då både bofasta men även tillresta bedriver bärplockning över en stor yta och under alla dagar av bär säsongen.

En sådan metod, skulle i sådant fall utgöra en av många liknande som exemplifierats ovan, som i grund och botten, faller tillbaka på att kunna dölja sin inhämtning i en normalbild och därmed ejväcka uppmärksamhet. Vilket återigen accentuerar vikten av att bofasta invid för Försvarsmakten och Totalförsvaret viktiga anläggningar, rapporterar sådant som faller utanför eller känns falla utanför det normala. Avslutningsvis går det inte nog poängtera vikten av ”detektiven allmänheten” i dessa fall/verksamhet.

Have a good one! // Jägarchefen

Norrländska Socialdemokraten 1(Svenska)

Svenska Dagbladet 1(Svenska)

Sveriges Radio 1(Svenska)

Sveriges Television 1, 2, 3, 4(Svenska)

Andersson, Lennart. Svenskt flyg under kalla kriget. Stockholm: Medström, 2016.

Frick, Lennart W. Rosander, Lars. Bakom hemligstämpeln: hemlig verksamhet i Sverige i vår tid. Historiska media: Lund, 2004.

Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Atlantis: Stockholm, 2011.

Allmänt.Den 07AUG2017 meddelade de ryska väpnade styrkornas presstjänst att de ryska luftlandsättningsstyrkorna, VDV, skulle genomföra en luftlandsättningsövning. Övningen skulle pågå mellan 07-11AUG2017. Geografiskt skulle övningen genomföras, enligt presstjänsten, i nordvästra Ryssland, vilket visade sig vara Pskov Oblast, övningen skulle genomföras under överinseende av chefen för luftlandsättningsstyrkorna, General Andrej Serdjukov.¹Övningen skulle omfatta cirka 2,500 luftlandsättningssoldater, cirka 600 fordon varav 300 skulle vara pansarskyttefordon samt 300 vanliga fordon. Deltagande förband skulle vara delar ur 76. Gardesluftburna divisionen, 31. Gardesluftburna brigaden, 106. Gardesluftlandsättnings divisionen, 45. Specialförbandsbrigaden och 38. Ledningsbrigaden.²

Totalt skall cirka 40 luftfarkoster, flygplan samt helikoptrar, utnyttjats under övningen. Vad avser transportflyg skall IL-76MD, AN-26, AN-22 och AN-124 utnyttjats, varav de två sistnämnda enbart skall ha utnyttjats för att genomföra intransport. Vad avser helikoptrar skall MI-8 samt KA-52 utnyttjats. Jakt- och attackflygplan av modellen SU-27SM, SU-34 samt MIG-31 skall även utnyttjats under övningen.³ Enligt en uppgift skall 22 stycken av luftfarkosterna varit IL-76.⁴ Enligt en uppgift skall tre stycken AN-124 varit aktiva vid Pskov den 09AUG2017.⁵Vilket innebär att en majoritet av de luftfarkoster som utnyttjades under övningen var transportfarkoster. Lastkapaciteten hos AN-22, AN-124 samt IL-76 bör även belysas. AN-22 kan ta en last om 80,000 kg eller 175 luftlandsättningssoldater. AN-124 kan ta en last om 150,000 kg eller 320 luftlandsättningssoldater. IL-76 kan ta en last om 40,000 kg eller 140 luftlandsättningssoldater.⁶

I sammanhanget är det intressant att notera en artikel i RIA Novosti publicerad 13JUL2017, där stabschefen för de ryska luftlandsättningsstyrkorna, Generallöjtnant Nikolaj Ignatov, intervjuas. I intervjun framkommer det att en större övning skulle genomföras med början 07AUG2017 där BMD-4 och BTR-MDM skulle utnyttjas.⁷ Utöver det är det intressant att notera den större luftlandsättningsövningen som genomfördes mellan 03-07JUL2017, även denna i Pskov Oblast. Denna övning omfattade’ även, cirka 2,500 luftlandsättningssoldater och cirka 500 fordon och över 40 luftfarkoster (flygplan och helikoptrar) utnyttjades. Involverade förband i denna övning var 98. Luftlandsättningsdivisionen, 76. Luftburna division och 31. Luftburna brigaden.⁸ Samtidigt som denna luftlandsättningsövning påbörjades, startade även en annan övning, om cirka 5,000 soldater samt 100 luftfarkoster, i det västra militärdistriktet (MD V).⁹ Således var detta den andra stora luftlandsättningsövningen inom loppet av en månad.

Stridsindelning.Vad avser övningsorganisation förefaller motståndare agerats av en bataljon ur 234. Gardesluftburna regementet. 104. Gardesluftburna regementet skall agerat rysk styrka. Tillförda förmågor till 234. Gardesluftburna regementet är, bedömt förband med obemannade flygande farkoster (UAV) från 31. Gardesluftburna brigaden, hur stort förband ur 106. Gardesluftlandsättningsdivisionen som deltog i övningen är oklart. När övningen skulle genomföras med BMD-4 samt BTR-MDM, så kan det röra sig om delar ur 137. Gardesluftlandsättnings regementet. 31. Gardesluftburna brigaden har även dessa fordon, men när det nämns explicit att UAV förmågan skulle komma från 31. Luftburna brigaden, blir det mer troligt att delar ur 137. Gardesluftlandsättnings regementet deltagit i övningen. Någon storlek på deltagande delar ur 45. Specialförbandsbrigaden anges ej, deras uppgift torde främst varit av karaktären inhämtning samt invisning.¹⁰

Övningens genomförande. Enligt de ryska väpnade styrkornas presstjänst skall övningen inneburit att luftlandsättningsförbanden fick till uppgift att bekämpa en irreguljär motståndare i nordvästra Ryssland (Pskov Oblast). Därtill skulle övningen genomföras i tre skeden. Det första skedet förefaller omfattat förberedelser och utbildning inför luftlandsättning. Stor vikt skulle läggas på hur regementsstridsgruppen fungerade, uppgifterna som skulle lösas var av sådana karaktär som luftlandsättningstrupperna skall kunna lösa både i fred och krig.¹¹ Vad de övriga två skedena i övningen skulle vara, skrivs ej ut. Troligtvis var skede två, luftlandsättning med tillhörande framryckning mot uppgiften, i skede tre lösande av uppgiften.

Den 09AUG2017 rapporteras om att luftlandsättning genomförs vid Kislovo. Uppgifterna divergerar hur många som luftlandsatt, men mellan 600-800 soldater, från 1500 m, luftlandsattes och fordon skall ha luftlandsatts, varav åtta var BMD-2, en BTR-D, fyra terränghjulingar, BMD-4 samt BTR-MDM skall även luftlandsatts. Intensiteten vid luftlandsättningen och den efterföljande verksamheten skall enligt en media källa varit den största på många år i Pskov regionen, lokalbefolkningen skall även reagerat på övningsverksamheten. Enheter ur 45. Specialförbandsbrigaden skall ha varit först med att landa i Kislovo, de skulle även använt s.k. vingskärm. Dessa skall även säkrat luftlandsättningsplatsen för de efterföljande förbanden. Här påtalas även att denna förbandstyp insätts cirka en till två dagar innan en huvudstyrkan sätts in. Intressant att notera, är även att skenluftlandsättning skall ha genomförts från AN-26.¹²

Efter genomförd luftlandsättning skall även vattenövergång genomförts över floden Velikaja. Vid genomförandet av vattenövergång understöddes regementsstridsgruppen av attackflyg samt av egen indirekt eld. Under den 09AUG2017 skall även regementsstridsgruppen blivit understödda vid sin strid av markrobot, enligt de ryska styrkornas presstjänst skall det rört sig om två simulerade markrobotar, markeringsmateriel utnyttjades för att simulera träff. Därtill skyddade jaktflyg luftrummet samt televapenförband genomförde elektronisk krigföring gentemot motståndaren. Efter genomförd luftlandsättning förefaller förbandet genomfört framryckning till övningsfältet Strugach Krasnych, en förflyttning på cirka 100 km.¹³

Den avslutande striden, vid Strugach Krasnych, förefaller genomfört mot en motståndare som hade fortifikatoriskt skydd. Även här skall flygunderstöd samt artilleri utnyttjats, därtill förefaller en mindre luftlandsättning om cirka 150 soldater genomförts.¹⁴ UAV, i form av Orlan-10, förefaller utnyttjats frekvent för att lokalisera motståndarens gruppering samt vid genomförande av striden. Vid övningens avslutande befordrades även befälhavaren för 104. Gardesluftlandsättnings regementet i förtid till överste, för bl.a. prestationerna under övningen.¹⁵

Några antaganden måste göras, då inget flygfält finns i direkt anslutning till Kislovo, får det antas att luftlandsättningen som genomfördes simulerade att ta flygfältet i Pskov, då intransport även skulle ske med flygplan inom ramen för övningen. Därtill att de efterföljande intransporterna genomfördes till den flygplatsen.

Således för att rekapitulera övningen, inledningsvis förefaller delar ur 45. Specialförbandsbrigaden luftlandsatts i syfte att påbörja inhämtning samt invisning parallellt med detta påbörjar de övriga ingående enheterna i regementsstridsgruppen förberedelser för antingen luftlandsättning eller intransport. Därefter genomförs luftlandsättning samt intransport av personal med flygplan. Därefter påbörjas förflyttning för att lösa regementsstridsgruppens uppgift. Slutligen löses uppgiften cirka 100 km ifrån den plats där, dels luftlandsättning genomförts, dels intransport med flygplan av utrustning och personal genomförts.

Ett antal moment i denna övning är värd att belysa. Inledningsvis är det intressant att notera att de ryska luftlandsättningsstyrkorna inom loppet av en månad förefaller genomfört två stycken regementsövningar. Utifrån den rapporterade mängden soldater samt utrustning som ingått i övningarna skulle det sett till äldre organisationsstrukturer utgöra nästan två regementen,¹⁶ dock får man förutsätta att delar har utgjort motståndarstyrka o.dyl. Enligt den äldre organisationsstrukturen bestod ett luftlandsättningsregemente av cirka 1,400 individer och 90 BMD. För att luftlandsätta ett regemente skulle det åtgå mellan 50-65 IL-76.¹⁷ Sett till numerärer får det anses som troligt att ett förstärkt regemente övades. Vad som även är intressant att notera är att det förefaller vara ett tillfälligt sammansatt förband, det vill säga det är olika enheter/förmågor som utnyttjats för att skapa det förstärkta regementet. Dock har 76. Luftburna divisionen samt 31. Luftburna brigaden ingått i bägge övningarna, huruvida det är samma beståndsdelar som deltagit vid de olika övningar ur de båda förbandet är oklart.

Därefter är det intressant att notera att de explicit nämner att skenluftlandsättning genomförts. Det har kunnat förutsättas även tidigare, dock är det ej vanligt förekommande att det skrivs ut. Behovet av skenluftlandsättning med fallskärm då strid genomförs mot en irreguljär motståndare, får ses som relativt lågt. Däremot får det anses vara en nödvändighet mot en reguljär motståndare. Då en luftlandsättning är som mest sårbar under de första 30-60 minuterna efter landning, utgör försvar mot luftlandsättning ett viktigt moment för en försvarare.¹⁸Varvid skenluftlandsättning kan få bort försvararen från det faktiska området och därmed möjliggöra att den faktiska luftlandsättningen kan lyckas. Dock innebär det även att luftlandsättande part, även, är beredd att offra både personal och utrustning då den väljer att genomföra en skenluftlandsättning.

Därefterär nästa intressanta moment understödet med markrobot för stridens förande. Att utnyttja markrobot i sig är inte att se som något anmärkningsvärt, vad som blir intressant i sammanhanget är de artillerijägarkompanier som respektive armékår skall upprätta för att kunna invisa markrobotsystemet Iskander.¹⁹ Antingen har de ordinarie luftburna- och luftlandsättningsdivisionerna denna förmåga, vilket får ses som troligt, och/eller 45. Specialförbandsbrigaden vilket får ses som sannolikt.

I sammanhanget är det intressant att notera hur Iskander systemet vid en övning i början av juni, 2017, lufttransporterades med AN-124 till operationsområde,²⁰ huruvida det genomfördes nu är oklart, troligtvis var det 26. Markrobotbrigaden i Luga som övades mtp. att det förbandet är fredsgrupperade i samma geografiska område, som övningen genomfördes i. Därtill vad avser Iskander förband är det intressant att notera en övning från tidigare i sommar, 2017, då de förefaller aerosolbelagt ett större område för att dölja grupperingsplatser för Iskander förband.²¹

Slutligenär det intressant att notera att det var 76. Luftburna divisionens s.k. stötförband som övades.²² Dessa förband skall inneha ett högre stridsvärde än de övriga på divisionen samt generellt sett inom luftlandsättningstrupperna. Därtill att chefen för ett av dem, befordrades i förtid till Överste för sina prestationer generellt och på övningen, gör att det får ses som troligt att åtminstone 104. Gardesluftburna regementet är ett välfungerande förband. Därtill framkom det i tidningen NezavisimojGazety att 104. Gardesluftburna regementet består av kontrakterade soldater,²³ något som även hade bedömts på denna blogg i ett tidigare inlägg, avseende återtagandet av stötförband.²⁴ Vidare framkom det i samma tidningsartikel att luftlandsättningsstyrkorna ej kommer öva i Belarus under Zapad-2017 utan kommer genomföra övningsverksamhet på för dem okända övningsfält inom MD V. Enligt artikeln kommer övningsverksamheten under Zapad-2017 sannolikt motsvara den övning som genomfördes vid Pskov 07-11AUG2017.

Parallella övningar. Då luftlandsättningsförband ytterst sällan genomför en singulär egen operation, utan främst understödjer andra förband och/eller operationer och underställs staben för en strategisk riktning,²⁵ är det intressant att titta på samtidig övningsverksamhet som pågick när luftlandsättningsövningen genomfördes. Inledningsvis är det värt att belysa att antingen 1. eller 95. Ledningsbrigaden i Leningrad Oblast påbörjade en övning den 08AUG2017. Den 1. Ledningsbrigaden är troligtvis MD V ledningsresurs, medan 95. Ledningsbrigaden är inordnad under 6. Armékåren. Det övade förbandet skulle, dels genomföra en förflyttning om 300 km, dels upprätthålla samband till högre chef och underordnade förband vid ett kontinuerligt föränderligt operativt och taktiskt läge. Ledningsplats skall även varit upprättad under den aktuella övningen.²⁶

Samtidigt som luftlandsättningsövningen genomfördes förefaller även en landstigningsövning med bl.a. 336. Marininfanteribrigaden i Kaliningrad Oblast genomförts. Totalt skall över 2,000 soldater övats och över 20 fartyg samt 12 luftfarkoster deltagit i den övningen. Övningen förefaller till del genomförts mot försvaradkust, då beskjutning mot fortifikatoriska skydd skall ha genomförts för att understödja landstigningen, samt ingenjörsförband skall även röjt minfält. Ett annat intressant moment i den övningen är att Östersjömarinens spetsnazbrigad även förefaller varit delaktiga. De skall i ett inledande skede av landstigningsoperationen slagit ut motståndarens ledningsplats.²⁷ Här är det värt att notera att oftast genomförs landstigningsoperationerna, utifrån vad skrivs, mot oförsvaradkust.

Utöver det skall även delar av ett luftvärnsregemente med S-400 samt S-300 i Leningrad Oblast genomfört beredskapskontroll. Förbandet skall ha övat marsch, åtgärder vid sammanstöt samt simulerade robotskott mot luftfarkoster samt ballistiska mål.²⁸ Den 03AUG2017 påbörjades även en beredskapskontroll av 26. Markrobotbrigaden där den särskilt avdelade inspektionsgruppen inom MD V skulle utvärdera förbandets förmåga. Hur läge denna beredskapskontroll pågick är något oklart, men det får anses troligt att den även pågick under luftlandsättningsövningen.²⁹ Utöver det så pågick även en större indirekt bekämpningsövning i flera regioner av MD V, som startade 24JUL2017 och skulle pågå under en månad.³⁰ Denna artilleriövning är troligtvis ej knuten till den övriga övningsverksamheten.

Vad gör övningsverksamheten intressant? Inledningsvis är det värt att notera att både marininfanteriet och luftlandsättningsstyrkorna förefaller övat under samma tidsrymd, därtill att Iskander förband troligtvis även övat. Samtliga tre förband möjliggör för en högre chef att verka på, minst, det operativa djupet. De två förstnämnda förbandstyperna möjliggör även för en högre chef att öppna en ny operativ eller strategisk riktning. Vid denna övningsverksamhet får det ses som troligt att det är det är operativ eller strategisk verksamhet som övats, då fallskärmsfällning ej är att föredra vid taktiskt inriktad verksamhet maa. komplexiteten i att fälla större förband med fallskärm.

Därtill bör den genomförda övningsverksamheten vad avser luftlandsättningsstyrkornas och de övriga parallella övningarna ej ses som isolerade övningsmoment, utan snarare bör de ses som en sammansatt övning, då förbandens karaktär är av sådant art att de främst är en form av förmågeförstärkare, som möjliggör för en högre chef att agera med andra förband, främst markstridsförband. Vad som dock saknas är markstridsförbanden i övningens genomförande. Vilket gör det troligt att det var de initiala momenten i en gemensam operation som övades där marininfanteri och luftlandsättningsstyrkor utgjorde en del.

Således med samtliga övningsmoment samt deltagande förband som pågick, vad övades? Ett fullt möjligt scenario skulle kunna vara följande utifrån deltagande förband. Generalstaben avdelar luftlandsättningsresurser till MD V. Inom ramen för MD V operation skall både marininfanteri samt luftlandsättningsstyrkor utnyttjas. Specialförband innästlar 1-2 dygn innan operationens egentliga början. De marina specialförbandet slår ut ledningsförmåga, medan de markbaserade specialförbandet möjliggör luftlandsättningens genomförande genom säkring samt invisning av luftlandsättningsområdet. Antingen genomförs luftlandsättning och landstigning simultant eller förskjutet. En möjlighet är här att antingen luftlandsättningen eller landstigningen utgör vilseledning för att möjliggöra något av momenten. En ytterligare möjlighet är att skenluftlandsättningen var ämnad både för luftlandsättningen samt landstigningen. Prioriterade mål bekämpades även med hjälp av markrobot. Hela operationen leddes av MD V stab som skyddades av luftvärnsförband i form av S-300 och S-400 system. Här skall tilläggas i övningsscenariot, utspelades troligtvis momenten inom ett och samma begränsade geografiska område, ej utspritt som nu.

Troligtvishar de initiala stegen av en gemensam operation övats under delar av V731-32. Operationen har omfattat både specialförband och lättare mekaniserade skytteförband i form av marininfanteri och luftlandsättningsstyrkor, där troligtvis infallsportar har tagits. Övningen bedöms ej varit av karaktären att en irreguljär part utgjort scenariots motståndare utan snarare att den utgjorts av en reguljär part. Med anledning av att luftlandsättningsstyrkorna under loppet av en månad övat två större övningar med delar ur både 76. Luftburna divisionen samt 31. Luftburna brigaden, får det ses som sannolikt att både dessa förband kommer ingå i övning Zapad-2017. Därtill får det ses som sannolikt att ett större luftlandsättningsmoment kommer genomföras under övningen. Möjligen kommer både luftlandsättning samt landstigning övas simultant med större förband.

Have a good one! // Jägarchefen

GTRK Pskov 1, 2, 3, 4(Ryska)

Interfax-AVN 1(Ryska)

Nezavisimoj Gazety 1(Ryska)

RIA Novosti 1, 2(Ryska)

Röda Stjärnan 1(Ryska)

Rysslands Försvarsministerium 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9(Ryska)

TASS 1, 2, 3(Ryska, Engelska)

TvZvezda 1(Ryska)

Twitter 1(Engelska)

Department of the Army. FM 100-2-1 The Soviet Army: Operations and Tactics. Washington D.C.: Department of the Army, 1984.

Department of the Army. FM 100-2-2 The Soviet Army: Specialized Warfare and Rear Area Support. Washington D.C.: Department of the Army, 1984

Department of the Army. FM 100-2-3 The Soviet Army: Troops, Organization, and Equipment. Washington D.C.: Department of the Army, 1991.

Försvarsmakten. Utländska stridskrafter. Stockholm: Försvarsmakten, 1993.

Galeotti, Mark. The Modern Russian Army 1992–2016. Oxford: Osprey Publishing, 2017.

Hedenskog, Jakob (red). Vendil Pallin, Carolina (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2013.

Persson, Gudrun (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017.

Thornton, Rod. Organizational Change In The Russian Airborne Forces: The Lessons Of The Georgian Conflict. Carlisle: The Strategic Studies Institute, 2011.

Ulfving, Lars. Rysk krigskonst: en introduktion till den ryska militärvetenskapen sedd i ett militärteoretiskt, empiriskt och historiskt perspektiv. Stockholm: Krigsvetenskapliga instutitionen, Försvarshögskolan, 2005.

17Department of the Army. FM 100-2-2The Soviet Army: Specialized Warfare and Rear Area Support. Washington D.C.: Department of the Army, 1984, s. 2-4.

Möjligtvishar de ryska väpnade styrkorna genomfört landstigningsövningar gentemot de tre öarna Tyterskär, Hogland och Lövskär i Finska Viken. Troligtvis har dessa övningar genomförts med Raptor farkoster (snarlik den svenska Stridsbåt 90). Troligen omfattar denna övningsverksamhet utbildning gentemot i förväg planerade krigsuppgifter. Möjligen kan även landstigningsövningar under Zapad-2017 komma att genomföras i Finska Viken. Utifrån det faktum att övningsverksamheten framtill Zapad-2017 genomförs, är inriktad mot den övningen. Fortsatt övningsverksamhet med landstigningsfarkoster (andra än Raptor) och andra förband än 336. Marininfanteribrigaden, skulle kunna indikera en påbörjad förmågeökning avseende landstigningsförmågan hos Östersjömarinen.

Ett väldigt intressant pressmeddelande från det västra militärdistriktets (MD V) presstjänst, publicerades 02AUG2017. Meddelandet i sig förefaller inte fått något större genomslag, vilket gör det värt att belysa, då innebörden av pressmeddelandet på längre sikt skulle kunna innebära en förmågeökning hos Östersjömarinen (ÖM), vad avser dess landstigningsförmåga. Här skall poängteras att det rapporterats ytterst lite om denna övningsverksamhet, varvid ett kritiskt förhållningssätt krävs till informationen. Intressant i sammanhanget är att de ryska väpnade styrkornas presstjänst ej valde att belysa det på dess engelska nyhetsförmedling, utan nyheten finns enbart på ryska, dock återrapporterade bl.a. Interfax den.

Inledningsvis bör de ryska väpnade styrkornas amfibiska förmåga i Östersjöregionen belysas, för att kontexten skall sättas. Vad avser landstignings-/-fartyg/-båtar är dessa inordnade under 71. Landstigningsbrigaden som är baserad i Baltijsk, Kaliningrad Oblast.¹ Enligt Totalförsvarets Forskningsinstitut(FOI), har ÖM fem stycken landstigningsfartyg och fem stycken landstigningsbåtar, stridsberedda, omedelbart gripbara, för att stödja försvarsgrensgemensam strid.² Enligt Officeof Naval Intelligence skulle Östersjömarinen, i december 2015, haft fyra stycken landstigningsfartyg och två stycken landstigningsbåtar.³ Enligt skriften MilitaryBalance, skall ÖM ha fyra stycken landstigningsfartyg, två svävare, sex stycken landstigningsbåtar och en mellanstor landstigningsbåt.⁴ Enligt Russian Shipsskall ÖM ha fyra stycken landstigningsfartyg, två svävare samt 9 stycken landstigningsbåtar.⁵

Således går det att konstatera att uppgifterna divergerar avseende hur många fartyg den 71. Landstigningsbrigaden förfogar över i Östersjön. Känt faktum är dock att ÖM förfogar över svävare, varvid om vi utgår från FOI uppgifter avseende landstigningsfartyg och landstigningsbåtar samt Military Balances uppgifter om svävare som vi reducerar med en farkost mtp. underhåll/reparation motsv, så får det utgöra ett rimligt antagande avseende mängden fartyg som landstigningsbrigaden förfogar över. Vilket ger ett fartygsbestånd av fem landstigningsfartyg, fem landstigningsbåtar och en svävare.

Vad avser markstridsförband i Östersjön för att genomföra landstigning, ta s.k. brohuvud, förfogar MD V över 336. Marininfanteribrigaden i Baltijsk, Kaliningrad Oblast.⁶Utöver denna finns även 7. och 79. Mekaniserade brigaden i Kaliningrad respektive Gusev.⁷ Då de ryska marininfanteribrigaderna blivit fråntagen sina stridsvagnsförband,⁸som de tidigare hade,⁹ får det ses som troligt att åtminstone någon av de två mekaniserade brigadernas stridsvagnsbataljoner samövar med 336. Marininfanteribrigaden samt 71. Landstigningsbrigaden, för att kunna understödja stridens förande vid etableringen av ett brohuvud.

Således, de komponenter som krävs för amfibisk krigföring är baserade i Kaliningrad Oblast, utifrån den officiella fakta som finns delgiven. Därtill sett till den officiella rapporteringen från de ryska väpnade styrkornas presstjänst så förefaller de mer omfattande landstigningsövningarna som genomförs i Östersjön, ske i Kaliningrad Oblast. Vilket är full förståeligt maa. de förmågor som krävs för det, är baserade i just det aktuella geografiska området.

Därav blir det pressmeddelande som tidigare nämnts av de ryska väpnade styrkornas presstjänst daterad 02AUG2017, att motoriserat infanteri baserat i Leningrad Oblast skulle genomföra landstigningsövningar med landstigningsbåtar och farkost av Raptor klass mot oförsvarad kust vid de tre öarna, Tyterskär, Hogland och Lövskär, mycket intressant. Arméflyg samt stridsflyg skulle även understödja landstigningsövningarna, totalt skulle över 1,000 soldater och mer än 150 olika materielslag utnyttjas vid genomförandet av övningsverksamheten.¹⁰ Någon tidpunkt för när övningen skulle genomföras delgavs ej.

Vad avser landstigningstonage så har vi redan innan konstaterat att denna är baserad i Kaliningrad Oblast. Den enda, permanenta, motoriserade brigad som finns inom Leningrad Oblast är 138. Motoriserade brigaden i Kamenka,¹¹ varvid det utifrån pressmeddelandet får anses vara sannolikt att det är denna brigad som åsyftas. Dock kvarstår behovet av landstigningsfartyg, den 30JUL2017 genomfördes firandet av Flottans Dag i St Petersburg (StP).¹² Vid detta firande förefaller minst två stycken Serna landstigningsbåtar samt två stycken Ropuchalandstigningsfartyg, samt vad som förefallervara sex stycken Raptor deltagit.¹³ Därutöver skall även landstigningsfartyget Ivan Gren befunnit sig i StP,¹⁴dock får det anses vara tveksamt att detta fartyg utnyttjats i övningsverksamhet.

Vad avser Ropucha och Serna kan dessa bära, dels fordon, dels personal medan Raptor enbart kan bära personal.¹⁵ Således är det de två förstnämnda fartygstyperna som är intressanta om motoriserat infanteri, med fordon skall ha övat i Finska Viken, mot de tre tidigare nämnda öarna. Bevisligen har fartyg funnits på plats för att kunna öva med motoriserat infanteri, dock kräver det att antingen någon eller både av Ropucha och/eller Serna fartygen har funnits kvar vid StP efter firandet av flottans dag för att kunna genomföra dessa övningar. Det andra alternativet är att enbart personal har landsatts, då kan Raptor farkosterna utnyttjats. Dock nämner artikeln att landstigningsbåtar samt Raptor skall utnyttjats, varvid det kan vara troligt att det rör sig om Serna.

Den 01AUG2017 meddelade de ryska väpnade styrkornas presstjänst att de fartyg ur ÖM som deltagit i firandet 30JUL2017, påbörjat förflyttning åter till Kaliningrad Oblast. Dock skulle fartygen genomföra olika övningsmoment under sin återseglats bl.a. tillsammans med de fartyg ur Norra Marinen (NM) som även deltagit i firandet.¹⁶ Således finns möjligheten att del av denna övningsverksamhet under återseglatsen även omfattat landstigningsövningar. I detta sammanhang är det intressant att notera hur de ryska väpnade styrkornas presstjänst delger information om landstigningsövningar. Landstigningsverksamhet i Kaliningrad Oblast berörs under veckorna efter firandet av Flottans dag i StP.¹⁷ Dock delges ingen ytterligare information rörande den eventuella övningsverksamheten i Finska Viken.

Då ingen mer officiell rapportering från rysk sida, ej heller i västerländsk media, förefaller finnas avseende den möjliga landstigningsövningen i Finska Viken, så blir det utifrån den formen av rapportering svårt att avgöra om övningsverksamheten genomförts eller ej. Bevisligen har det funnits landstignings/-fartyg/-farkoster i området maa. firandet av Flottans Dag. Därtill finns motoriserat infanteri som det skrivs om, i närheten av StP. Således skulle det utifrån den rapporteringen kunna ses som möjligtatt övningsverksamheten genomförts.

I detta sammanhang är det intressant att notera hur rapporteringen varit från det att sommarövningsperioden, 01JUN-30NOV, inträdde.¹⁸Enligt de väpnade styrkornas presstjänst så skall en huvuddel av övningsverksamheten vara fokuserad gentemot Zapad-2017 därtill finns en särskild inspektionsgrupp för att kontrollera hur förbanden når utbildningsmålsättningar inför Zapad.¹⁹Härvid blir ett troligt antagande att en stor del av övningsverksamheten som har rapporteras samt kommer rapporteras innan övningsstart även är moment som kommer genomföras under Zapad-2017.

Vid en kontroll av rapporteringen från de väpnade styrkornas presstjänst, är det en tydlig fokusering på rapportering från den 11. Armékåren samt marina förband och flygförband i Kaliningrad Oblasts övningsverksamhet. Därefter kan det skönjas en fokusering på övningsverksamheten i de östra delarna av MD V och en mindre del i de västra delarna.²⁰ En tydlig skiljelinje i den rapporterade övningsverksamheten förefaller finnas från StP och norrut. Nu tunnas givetvis förbanden ut norr om den positionen, men i sammanhanget är det smått anmärkningsvärt då övningsområdet för Zapad-2017, sträcker sig från Barents Hav i norr till gränsen mot Ukraina i söder.²¹ Därtill upprättades även den 14. Armékåren under våren 2017,²² varvid en fokusering på dess övningsverksamhet vore fullt naturlig inför Zapad-2017, men rapportering för dess ingående förband är ytterst sparsam. Sett till öppen rapportering fås uppfattningen att ytterst lite övningsverksamhet på markarenan sker inom det geografiska området.

Således trots en uttalad fokusering gentemot Zapad-2017 i sommarutbildningsperiodens verksamhet, så förefaller det vara rätt sparsamt med rapporterad övningsverksamhet inom 6. Armékårens samt vad som får antas är 14. Armékårens område,²³ som i praktiken nästan utgör 2/3 av det totala övningsområdet i nord-sydlig riktning. Vilket gör att den rapporterade landstigningsövningen i Finska Viken, avviker än mer. En möjlighet avseende fokuseringen på 11. Armékåren kan vara de omfattade uppsägningar som genomfördes under 2016, en annan möjlighet kan vara att dra fokus från andra övningsområden d.v.s. dölja vad som genomförs där, en tredje och avslutande möjlighet kan vara att utnyttja det som en katalysator för maktdemonstration, då mycket av den västliga nyhetsrapporteringen fokuserar kring just Kaliningrad Oblast.

Vad skulle kunna motivera en möjlig landstigningsövning i Finska Viken? Att de tre öarna i Finska Viken torde omfattas av rysk krigsplanläggning får anses som högst sannolikt. Då Zapad-2017 scenario omfattar, sannolikt, en konflikt mellan NATO och Ryssland,²⁴ får det antas att vissa övningsmoment även kommer genomföras, för att pröva skarp krigsplanläggning. Att då besätta dessa egna öar med militära förband i Finska Viken, under ett tidigt skede av en konflikt eller innan en konflikt startat får anses vara fullt logiskt. En annan möjlighet är även att förbandet, 138. Motoriserade skyttebrigaden har som beredd uppgift att understödja 336. Marininfanteribrigaden vid någon av dess planerade uppgifter, varvid utbildning för den uppgiften påbörjats.

En annan möjlighet till varför denna möjliga övningsverksamhet genomförts är p.g.a. ÖM återupptagande av uppgiftslösning i Atlanten.²⁵ Vilket skulle kunna innebära att vissa uppgifter som 336. Marininfanteribrigaden haft, skulle kunna vara upphävda och de tilldelats nya. Vilket i förlängningen skulle kunna innebära att andra förband tvingats omhänderta dessa tidigare uppgifter som 336. varit planerade för. Vad som dock skulle tala mot detta är den totala mängden av landstigningstonnage som finns för ÖM samt vart den är baserad. En ökning av förband som kan genomföra landstigningar skulle antingen kräva en ökning av mängden permanent baserat landstigningstonage alternativt tillfällig överföring av tonnage från någon av de andra marinerna. Det förstnämnda ökning av tonnage är fullt möjligt på längre sikt (5-10 år), den andra skulle utgöra en tydlig varningsklocka för samtliga underrättelsetjänster i Östersjöregionen att eventuella förberedelser för antingen en defensiv eller offensiv operation är i antågande.

Har landstigningsövningen genomförts? Som jag skrev ovan så får det ses som möjligt d.v.s. den näst lägsta bedömningsgraden 5-40% sannolikhet på att den genomförts. Om den genomförts så får det ses som troligt att det är med Raptor farkoster d.v.s. enbart personaltransport och landstigning med personal har genomförts. Anledningen till varför jag anser det som troligt att det är Raptor farkoster som utnyttjats är att det får antas att utnyttjande av t.ex. Serna farkoster kräver betydligt mer utbildning än Raptor. Det skulle även kräva ett mer kontinuerligt vidmakthållande och i sådant fall även en permanent basering av landstigningsfarkoster i StP området, kontra Raptor som redan finns där.

Anledningen till varför jag sätter möjligt som bedömningsgrad och ej tveksamt, 0-5% sannolikt, är att det hela avviker så kraftfullt från den normala rapporteringen. Avvikelse dels i form av vilket förband som skall ha övat landstigning, dels i form av vart fokus kring rapporteringen från 01JUN2017 legat avseende platser där övningsverksamhet har genomförts inom MD V. Därtill avviker det hela på samma sätt som ÖM övningsverksamhet under våren 2017 i Atlanten gjorde, som senare visade sig innebära att ÖM återtagit uppgifter i Atlanten. Varvid det definitivt får ses som möjligt att motoriserat infanteri övat landstigning.

Skulle det dock visa sig att landstigningsövningarna genomförts med t.ex. Ropucha och/eller Serna fartyg/farkoster. Därtill att landstigningsövningarna fortsätter, så får det ses som möjligtatt en förmågeökning avseende landstigningsförmåga har påbörjats därtill att 336. Marininfanteribrigaden kan ha erhållit andra mer kvalificerade uppgifter, varvid t.ex. landstigningsuppgifter mot oförsvarad kust kan ha övertagits av andra förband såsom 138. Motorskytte brigaden.

Möjligen har motoriserat infanteri övat landstigningen i Finska Viken. Troligen genomfördes detta med Raptor farkoster. Troligen omfattar dessa landstigningsövningar en del i den ryska krigsplanläggning för att skydda StP området i händelse av en väpnad konflikt, genom att ha militära förband på de tidigare nämna öarna. Möjligen kommer vi få se landstigningsövningar i Finska Viken under genomförandet av Zapad-2017, då övningsverksamheten under sommarutbildningsperioden inom MD V är inriktad mot den tidigare nämna övningen.

Have a good one! // Jägarchefen

BelTA 1(Engelska)

Centre for Analysis of Strategies and Technologies 1(Engelska)

GlobalSecurity 1(Engelska)

Office of Naval Intelligence 1(Engelska)

Ośrodek Studiów Wschodnich 1, 2(Engelska)

Rysslands Försvarsministerium 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9(Ryska)

TASS 1, 2 (Engelska)

Totalförsvarets forskningsinstitut 1 (Svenska)

Russian Ships 1, 2, 3, 4(Engelska)

Youtube 1(Engelska)

Department of the Army. FM 100-2-3 The Soviet Army: Troops, Organization, and Equipment. Washington D.C.: Department of the Army, 1991.

Debaclet avseende Transportstyrelsen har onekligen öppnat upp ett antal intressanta dimensioner som går utanför själva IT-haveriet. Här är det främst uttalanden jag avser och kommer beröra nedan. Då det öppnar upp för ett antal frågeställningar som får anses vara högst relevanta i den klart ogynnsamma säkerhetspolitiska situationen som Östersjöregionen, dels har befunnit sig i under de senaste åren, dels befinner sig i.

För att sätta detta i en kontext måste vi gå tillbaka till mars i år, 2017, då Sveriges Utrikesminister, Margot Wallström, gjorde ett uttalandei Helsingfors hos sin finske kollega, Timo Soini. Hon menade i uttalandet att spänningarna i Östersjöregionen, ejökat och i viss mån hade de även minskat. Här är det intressant att jämföra med hennes uttalande27JUL2017, där hon menar på att vi lever i en orolig tid. I sak helt rätt och de minskade spänningarna hon berör i mars, fortfarande kan ha inneburit att situationen var/är ”orolig”.

Men ovanstående blir mycket intressant då det sätts i samband med Sveriges Statsministers, Stefan Löfven, uttalande den 27JUL2017. Där han tydligt uttalarsig om att det råder ett allvarligt säkerhetspolitisktläge, vilket är ett av skälen till att han ej avser att försätta Sverige i en politisk kris i samband med misstroendeförklaringenmot ett antal statsråd inom ramen för IT-haveriet vid Transportstyrelsen. Just uttalandet avseende ett allvarligtsäkerhetspolitiskt läge, kan jag anse det ej bottnats i tillräckligt av media. Framförallt då Statsministern säger att det råder ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge och utrikesministern samma dag skriver att vi lever i en orolig tid.

De tidigare ordvalen intill Statsministerns uttalande 27JUL2017, från statsrådoch tjänstemän har varit gradvis försämratsäkerhetsläge, eller försämrat säkerhetslägei Sveriges närområde, ett ordval som även Statsministern själv utnyttjati januari 2017. Denna gradvisa försämring anges t.ex. vara skälet till att den permanenta militära närvaron på Gotland påskyndades med nästan ett och ett halvt år. Dock vill jag påstå att det är en markant skillnad retoriskt då ordvalet allvarligt säkerhetspolitiskt läge utnyttjas, kontra gradvis försämrat säkerhetsläge och/eller försämrat säkerhetsläge, framför allt då det anges som ett av skälen till att man ej vill försätta nationen i en politisk kris.

Inledningsvisbör frågan ställas hur ordvalet allvarligt ska graderas. Att det är mer laddat, därmed mer tyngd i, kontra försämrat får anses vara självskrivet. Dock får det anses vara en öppen frågeställning hur det skall graderas. Min syn på ordvalet är om en Statsminister, eller motsvarande, för en nationalstat utnyttjar ordvalet allvarligtär att det finns/föreligger ett reellt hot mot den nationen. Med reellt avser jag här att innebörden är att någon har långt gångna planer och i viss mån även iståndsatt dessa planer för att påverka den staten som uppfattar att ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge råder.

Dock får jag gardera mig och skriva att bara för att jag anser det vara självskrivet att det råder en tydlig och markant skillnad mellan ordvalen, allvarligt säkerhetspolitiskt läge och gradvis försämrat eller försämrat säkerhetsläge, innebär det inte att t.ex. statsråd eller en Statsminister ser det på samma sätt, varvid det givetvis kan vara så att det inte råder någon skillnad nu mot tidigare. Vilket valet av tidpunkt för uttalandet, skulle kunna tala för. Däremot öppnar det upp för en tydlig begreppsförvirring, för vilket ord skall man då ta till för att beskriva att situationen har försämrats? För en rimlig gradering torde trots allt vara, försämrat, allvarligt försämrat och kraftigt försämrat säkerhetspolitiskt läge.

Därefterbör man ställa sig frågan, utifrån ovanstående resonemang, om det nu råder ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge som staten Sverige antingen direkt eller indirekt utsätts för, men bedöms påverkas av. Hur kommer det sig att det budskapet förmedlas på en presskonferens rörande misstroendeförklaringen mot tre av den sittande regeringens statsråd och meddelandet om regeringsombildning och inte på en separat presskonferens? Då bakgrunden och innebörden till just det specifika bör lyftas fram betydligt mer tydligt, då det de facto påverkar en nations säkerhet betydligt mer än en IT-skandal.

Slutligenkan detta givetvis vara att ”göra en höna av en fjäder”, då det rör sig om ”ordklyveri”. Men en av de få öppna verktygen man har att tillgå för att tolka säkerhetspolitiska hotbilder är trots allt öppna uttalanden av statsråd och tjänstemän (oaktat nation), men även något nationers underrättelsetjänster fäster stor vikt vid. Varvid uttalanden av högre befattningshavare vanligtvis brukar vara noga valda för att förmedla budskap. Varpå en naturlig frågeställning hos journalister bör vara, vad menade egentligen statsministern med att Sverige befinner sig i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge?

Have a good one! // Jägarchefen

Knappt en dag går förbi utan nya avslöjanden, eller för den delen konstateranden, avseende vad som än så länge får anses vara det största IT-säkerhetshaveriet i svensk historia. Nämligen Transportstyrelsens outsourcing av sitt IT-system. System må outsourcas, men hur det outsourcats får anses vara det största felet, då regelverk gravt åsidosätts och trots varningar från andra myndigheter och inom egen myndighet tas det ej på allvar, i den styrande delen av myndigheten.

Här vill jag belysa det första området som jag anser det ej har bottnas i. Har våra styrande inte förstått vilken säkerhetssituation Östersjöregionen befinner sig i? Säkerhetspolisen delgav i sin årsrapport för 2013 att krigsförberedelser genomförs på svenskt territorium. I oktober 2014 genomfördes den s.k. Operation Örnen, underrättelseoperation, i svensk skärgård, där den senare efteranalysen gav i hand att svenskt inre vatten kränkts. Därtill den övriga negativa säkerhetsutveckling i vårt absoluta närområde.

Således vid 2015 års infall, bör myndighetspersoner inom ramen för s.k. bevakningsansvarigamyndigheter i Totalförsvaret, förstått att, nu är det nog på riktigt, nu är det inte hypotetiska scenarier längre. Trots det så förefaller logiken halta, som Generaldirektör på en bevakningsansvarig myndighet får det anses att tjänsten innefattar ett ansvar där det krävs att rikets säkerhet alltid beaktas, annars åsidosätts tjänsteutövningen enligt mitt förmenande.

Dock förefaller det ej vara så i det aktuella fallet. Vilket får anses vara en av de mer skrämmande delarna, att man ej kan göra kopplingen mellan varningar inom egen organisation avseende outsourceningen, omvärldsutvecklingen och sitt eget myndighetsansvar. Här ställer man sig automatiskt frågan, hur ser det ut på andra bevakningsansvariga myndigheter?

Nästa faktor som bör tas upp, som inte belysts är effekt och ekonomi. Då transportstyrelsen även är involverad i de s.k. kvalificerade skyddsidentiteterna. Vilket t.ex. inom Försvarsmakten innebär individer som arbetar med inhämtning av underrättelser med särskilda metoder – personbaserad och teknisk inhämtning. Varvid personbaserad inhämtning innefattar att finna mänskliga källor och få dessa att lämna information.

Varvid en intressant frågeställning, men även obehaglig, hade denna information flyttas utom rikets gränser? Hade ej säkerhetsprövad personal haft tillgång till denna information? Sist men inte minst går det verkligen säkerställa att informationen ej är röjd? För ytterst är det dessa individer inom Polisen, Säkerhetspolisen och MUST som är ”längst ut på linan” och riskerar sitt liv. För även om namnen byts ut, kan de vara ”röjda” maa. att körkortsregistret som bekant även innefattar ansiktsbilder.

Varvid en moralisk, ekonomisk och effekt aspekt plötsligt inträder. Skall man förutsätta att informationen ej är röjd och arbeta på som vanligt med bibehålla effekt, eller måste personal/-en bytas ut? Ur en moralisk aspekt måste, har sannolikt redan, någon fattat ett beslut vilket inte kan ha varit ett trevligt beslut för oaktat hur man väljer, kan det få långtgående konsekvenser. Är det så att personal måste bytas ut, kommer det få en tydlig nedgång (effektminskning) i underrättelseflöde från det personbaserade spåret under en ansenlig tid, därtill tillkommer kostnaderna med nyrekryteringar och utbildning, vilket troligtvis är en långsam process maa. verksamhetens särart.

Nästa intressanta sak man slås av i mediarapporteringen är den omfattande informationsmängd som Transportstyrelsen de facto besitter. Att vissa statliga myndigheter måste besitta ansenlig mängd information har jag full förståelse för. Men någonstans måste det då börja göras ordentliga riskanalyser, vad händer om all denna information extraheras av någon? Hur kan vi säkerställa att så ej blir fallet osv. För som det ser ut just nu kring Transportstyrelsen så har det blivit en mindre version av det s.k. ”OPM-hacket”, utan att ha blivit ”hackad” och då återkommer man till frågan hur i hela fridens namn vet man att ingen information hamnat i orätta händer?

Utländska underrättelseorganisation, här avser jag alla, har sannolikt god insyn in vilken informationsbärare Transportstyrelsen är. Varvid de sannolikt redan under våren 2015, när det blev klart att IBM vann upphandlingen, började titta på hur man skulle kunna få tillgång till information. För onekligen torde de insett vilken guldgruva som plötsligt kunde öppna sig för dem, om man snabbt lyckades rekrytera någon eller försöka extrahera data vid informationsöverföringen. Här vill jag poängtera att det får förutsättas att det kan röra som om både västliga och östliga underrättelseorganisationer. Då det som sagt inte finns några vänner utan bara intressen i underrättelseverksamhet.

Listan kan göras längre på områden som inte belysts, utan det som rapporteras just nu är vilken skyddsvärd information som kan ha läckt. Konsekvenserna berörs ej i någon större omfattning, ännu skall tilläggas. Vilket jag hoppas massmedia börjar fokusera på, för vidden av detta är mycket stort och kostnaderna och konsekvenserna kan bli väldigt omfattande, ur ett Totalförsvarsperspektiv och betydligt mer än 70 dagsböter.

Avslutningsvis har vi nog inte sett slutet på detta debacle. Men en lärdom för andra myndigheter bör vara att snabbt se över sina egna IT-säkerhetsrutiner. För skadan kring Transportstyrelsen är redan skedd, det är bara att acceptera och försöka göra det bästa av situationen, men det är inget som bör upprepas. För just nu börjar misslyckandena, eller om man vill nyttja ett populistiskt ord utmaningarna, hopa sig ordentligt inom Totalförsvarssektorn och inte bara inom IT-området.

Have a good one! // Jägarchefen

Sannolikt utnyttjades både moderfartyg men även moderubåtar för att genomföra in- och uttransport av de genomförande delarna, för inträngningsoperationerna på inre vatten vid Höga Kusten och Härnösand. Fyra troliga motivbilder finns för genomförandet av dessa inträngningar, den första är kustflottans basområde, den andra är inhämtning mot prov och försöksverksamhet, den tredje är påverkan/skydd av svenska och NATO förberedelser i Trondheims området och den fjärde är påverkan av kustnära förbandsrörelser i nordlig och sydlig riktning i händelse av en väpnad konflikt. Sannolikt har tyngdpunkten varierat med tiden, i de fyra olika motivbilderna, från 1950-talet och framåt. I huvudsak torde det övergripande syftet utgjort operativa krigsförberedelser.

Inledning.I detta andra inlägg avseende främmande undervattensverksamhet vid Höga Kusten och Härnösand, kommer metoder för transporten till och från det aktuella området beröras. Motivbild kommer även beröras kring varför området kan ha varit av intresse för främmande makt/-er (kommer härefter benämnas som motståndare, då det de facto genomfördes vapeninsatser mot den eller de som genomförde dessa inträngningar).

Metod.Två metoder får anses stått till buds för motståndaren att in- och uttransportera de genomförande delarna för inträngningsoperationerna längs Höga Kusten och Härnösand, dessa är moderubåt och moderfartyg. Vilket den uppmärksammade ubåtsjakten vid Sundsvall i slutet av april och inledningen av maj månad 1983, kan indikera på. Kustbevakning kom redan den 23APR1983 rapportera att en inpassage av ubåt skett i Bottenhavet. Vid fyren Grundkallen kom även en del av den hydrofonbojgrupp som utnyttjats under Hårsfjärden upprättats, i samband med ubåtsjakten i Sundsvall. Detta system kom indikera en ubåtspassage den 08MAJ1983, av en ubåt med två propellrar.¹

Problematiken var dock att enbart en hydrofon förefaller utnyttjas, varvid någon riktningsbestämning ej gick att genomföra. Således kan det varit in- eller utpassage till Bottenhavet som spelades in, sannolikt rörde det sig om en utpassage. Vad som dock är anmärkningsvärt är att informationen om inpassagen ej kom till kännedom för Nedre Norrlands Militärområde (MILO NN), förrän den 28APR1983, dagen innan inkom de första visuella observationerna från allmänheten. I utvärderingen av ubåtsjakten, kom det framföras kritik avseende operationssekretessen, då uppgiften avseende inpassagen till Bottenhavet hade spridits inom en för stor krets.²

Vad avser kritiken avseende operationssekretessen kring inpassagen blir den dock något malplacerad. Då det inom Kustbevakningen torde varit ett relativt stort antal individer, från enskilt fartyg vidare in i ledningscentraler till samverkanspersonal, som känt till den innan den ens nåde Försvarsmakten. Varvid det kan vara mer troligt att det är hydrofonupptagningen på utpassagen som spridits till en för stor krets. Då det avseende den, finns en tydlig vinst av att ej skapa kännedom om att inhämtningsutrustning placerades ut vid kanaliserande terräng, såsom Ålandsförträngningen. Vilket blir ett viktigt utgångsvärde att ta fasta på.

Vad som dock blir intressant avseende metod, är observationen av vad som enligt analysgruppen bedöms vara en miniubåt, utanför Ulvön den 17MAJ1983. Analysgruppen kom fastställa, att vid Sundsvall mellan den 26-27APR1983 och 6-7MAJ1983 uppträdde en ubåt och en miniubåt.³Härvid blir ett troligt antagande att den miniubåt som agerade vid Sundsvall även transporterades med en moderubåt. Då inga fler inspelningar förefaller finnas på passage vid Grundkallen under den aktuella tidpunkten, så blir det även troligt att den miniubåt som siktades vid Ulvön, 17MAJ1983, åtminstone uttransporterades med ett moderfartyg.

Vad avser metoder blir det hela än mer intrikat under sommaren 1986, då det amerikanska hydrofonsystemet SOSUS placeras ut i södra Kvarken. Enligt kommendör av 1. graden Nils-Ove Jansson (PA), skall detta system ej registrerat några säkra kontakter på främmande ubåtar under tiden det var i operativ drift. Vilket är väldigt intressant information mtp. den hydrofonupptagning som genomfördes vid Brämön, 1988 av en ubåt, men även övriga ubåtsincidenter,⁴ de måste s.a.s. tagit sig dit på något sätt. Huruvida avsaknaden av säkra kontakter med System-4 är en konsekvens av att kunskap om det tidigare systemet vid Grundkallen spridits till motståndaren, som genomfört inträngningsoperationerna är oklart.

Fick motståndaren dock kännedom om det första systemet vid Grundkallen, kan det tvingat fram en taktikanpassning då de måste förutsätta i sin planering att området övervakades. Denna anpassning kan ha genomförts på tre sätt. Antingen övergick man helt till att utnyttja moderfartyg, alternativt kan det genomförts förflyttning med moderubåtar i skydd av andra fartygsrörelser,⁵ och avslutningsvis byte av transportväg. Givetvis är en kombination av metoderna även möjlig.

Vad avser byte av transportväg för att undgå System-4, skulle det kunna inneburit att utnyttja den s.k. Öregrundsledenmtp. den verksamhet som förefaller skett där under 1980-talet och tidigare.⁶ Denna hypotes grundar sig på uppgiften att System-4, skall fungerat mycket bristfälligt i de säregna förhållanden som råder i Östersjön.⁷ Vilket skulle kunna inneburit att upptäcktsavståndet varit relativt kort med systemet, varvid Öregrundsleden skulle kunna vara en möjlig transportväg för ubåt, för att undgå Ålandsförträngningen, där systemet sannolikt var placerat.

Här är det även möjligt att ett moderfartyg kan inväntat en ubåt i/vid Öregrundsleden och där tagit upp den, för att på så sätt kunna undvika System-4. Dock skulle det i sådant fall innebära att det rört sig om en miniubåt. Öregrundsleden får anses vara relativt vältrafikerad samt för grund för att genomföra en dold transportrörelse med moderubåt, varvid det antingen genomfördes upphämtning med moderfartyg norr, mitt i eller söder Öregrundsleden, alternativt söder Öregrundsleden med moderubåt.

Utnyttjandet av enbart miniubåtar med en lång förflyttningssträcka torde dock minska uthålligheten och tiden i det faktiska operationsområdet. Varpå moderfartyg i anslutning till operationsområdet får anses vara mer realistiskt. Dock torde ett och samma fartyg i anslutning till operationsområdet väcka uppmärksamhet, varpå en mer dold möjlighet böra vara att utnyttja ett flertal moderfartyg som trafikerar förbi det faktiska operationsområdet under den aktuella tidsrymden, under en till synes legitim förevändningen. Dock skapar det problem med att akut kunna avbryta en pågående operation, då det ej går att påbörja urnästling med omedelbar verkan. Ett sätt att kringgå den problematiken kan vara att ha ett antal förutbestämda upphämtningsplatser, längs med den tänkta urnästlingsvägen som passeras av moderfartygen.

I den s.k. ÖB rapporten från 1987 kan man dock få uppfattningen att en transportrörelse genomfördes med ubåt längs Norrlandskusten, som var riktad mot Övre Norrlands militärområde (MILO ÖN), under 1987.⁸ Därtill framgår det att motståndaren bedöms inneha förmåga att passera egna fasta spaningssystem.⁹Vilket troligtvis i fallet kring System-4 skulle kunna vara att motståndaren utnyttjat någon av de många fartygsrörelserna till och från Bottenhavet för att skyla sin egen ljudbild.¹⁰En annan metod, på samma tema, skulle kunna vara att motståndaren avsiktligt koordinerar ”civila” fartygsrörelser för att passa sina inträngningsoperationer, för att skapa en ljudbild som ubåtsljudet skall kunna döljas i. Givetvis finns fortfarande möjligheten med Öregrundsleden för moderubåt, dock innebär det en risktagning då den sannolikt måste visa både torn och skrov under del av tiden.

Således får det anses troligt att både moderubåtar och moderfartyg utnyttjats av motståndaren för att genomföra in- och uttransport inför inträngningsoperationer. Troligtvis har även metoderna utnyttjats var för sig och i kombination, för att öka flexibiliteten samt operationssekretessen, men även försvåra våra åtgärder för kunna påverka motståndarens ageranden. Troligtvis har även andra metoder utnyttjats för att dölja transportrörelser med moderubåt utöver den ovanstående beskriva metod.

Motiv.Fyra troliga motivbilder får anses finns till kränkningarna kring Höga Kusten och Härnösand. Den första är rekognosering samt krigsförberedelser mot kustflottans baseringsområde. Den andraär inhämtning mot den testverksamhet som Försvarets Materielverk (FMV) bedrivit och bedriver i det aktuella området. Det tredjeär förberedelser för att antingen kunna skydda eller påverka det amerikanska marinkårsförbandet i Tröndelag, samt den svenska planering som fanns avseende Trondheim. Den fjärde och avslutande motivbilden är påverkan av svenska förbandsrörelser antingen i nordlig eller sydlig riktning.

Rekognosering samt förberedelser mot kustflottans basområde, berördes till del i det föregående inlägget.¹¹ Detta torde dels, innefattat att finna de olika förtöjningsplatserna med tillhörande infrastruktur såsom sambandssystem, dels pröva olika metoders lämplighet för att kunna genomföra operationer mot det aktuella området, således en form av skarpt tillämpad övningsverksamhet kan även tillämpats. Inom ramen för rekognosering kan det även innefattat utplacering av inhämtningssystem.¹² Sett till den säkerhetspolitiska situation som rådde under 1980-talet,¹³torde detta varit en av de mer troliga motivbilderna till inträngningsoperationerna vid Härnösand och Höga Kusten.

Vad avser FMV prov och försöksverksamhet i Härnösand¹⁴kan det varit ett fullt rimligt motiv för den främmande undervattensverksamheten i området. De både supermakterna USA och Sovjetunionen förefaller under den aktuella tidsperioden besuttit personal, materiel och kunskap för att genomföra både inhämtning mot materielförsök men även återtagande av utrustning efter materielförsök, med hjälp av undervattenssystem.¹⁵Vad som dock förefaller vara något svårt är att nå klarhet när exakt i tid, prov och försöksverksamhet påbörjats utanför Härnösand. Utifrån samtal förefaller dock verksamhet bedrivits under 1980-talet men även före det.

Med tanke på hur pass kvalificerade robotsystem Sverige lyckats producera,¹⁶ torde det finnas ett stort underrättelsevärde i att, dels kartlägga de prov som genomförts, dels försöka samla upp rester från den materiel som prövats. Att svenska materielförsök med robotsystem tilldrog sig uppmärksamhet, är känt. Vid planerade provskjutningar med robotsystem i Augusti 1962, utanför Gotland, närmare bestämt norr om Fårö, fick svenska jagare både radar- och hydrofonkontakt med en främmande ubåt, varvid vapeninsats med sjukbomber genomfördes. Intressant vid denna incident var att ubåten väljer att gå mot två av de tre jagarna vid den första vapeninsatsen, vid den andra går den ut mot internationell vatten.¹⁷

Den Amerikanska marinkårens förhandslagring i Tröndelag, Norge, får även anses vara en trolig motivbild för kränkningarna. Vid en mottagning på den sovjetiska ambassaden i oktober 1980, skall den sovjetiska ambassadören, Michail Jakovlev, framfört ett väldigt tydligt budskap till den då sittande Överbefälhavaren, General Lennart Ljung, om att denna förhandslagring ökade riskerna att Sovjetunionen genom Sverige kunde behöva rikta militära angrepp mot Tröndelagsområdet vid en väpnad konflikt. Denna konversation kom att nedtecknas av Överbefälhavaren och delges, dels Regeringen, dels underrättelsetjänsten. Utöver förhandslagringen som i sig skapade handlingsfrihet, så utgjorde den geografiska placeringen av förhandslagringen att en hög grad av handlingsfrihet uppnåddes, avseende hur förbandet sedan kunde förflyttas.¹⁸

I ett tidigare skede så är även den svenska reservhamn som byggdes upp i Trondheim, samt förvaring av petroleumprodukter samt torrvaror av intresse. Då det mer eller mindre kom att bli den tilltänkte livlinan sjöledes in till Sverige i händelse av en väpnad konflikt i Östersjöregionen, då det ej ansågs troligt att kunna ta emot fartygstransporter på västkusten.¹⁹Anläggningen kom att vara i svenskt ägo intill 1987, då den avyttrades.²⁰ Denna förnödenhetslina torde även ökat det militärstrategiska värdet av mellersta Norrland, då de intransporterade varorna som skulle fördelas ut från Trondheim, i huvudsak torde ha passerat igenom Jämtland och Västernorrland i sydlig eller nordlig riktning. Vilket även kan förklara den möjliga Sovjetiska krigsplanering från 1960-talet som f.d. Överbefälhavaren General Bengt Gustavsson, berör. Planeringen innebar att en maritim landstigning skulle genomföras i Sundsvall-Härnösands området, som därefter skulle ta djup intill Trondheim. Vilket skulle innebär att både Norge och Sverige skars av, men även svensk försörjning.²¹

Sammantaget finns det en obruten kedja från mitten av 1950-talet (vilket sammanfaller med den första rapporterade kränkning mot kustflottans basområde), med Trondheim-Tröndelag, som innebär att det mellersta Norrland utgör ett militärstrategiskt viktigt område, utöver kustflottans basområde, som skulle kunna föranleda kränkningar i syfte att genomföra krigsförberedelser. Inledningsvis var det för Sveriges försörjning i händelse av en väpnad konflikt skulle fördelas ut i landet via det området. Denna svenska planering torde dock börjat tappa värde under 1970-talet maa. den Norra Marinens ökade förmåga. I ett senare skede, kom det att bli ett geografiskt område som kunde utnyttjas för att påverka NATO förmåga till väpnad strid maa. förhandslagringen av den amerikanska marinkårsbrigaden.

Påverka förbandsrörelser, avser främst kunna påverka mobilisering av stridskrafterna i MILO ÖN. Över hälften av personalen ingående i förbanden för försvaret av MILO ÖN, skulle tillföras från främst Mälardalsregionen.²² Förflyttningen av all personal, ej boende i området, till MILO ÖN bedömdes ta cirka 10 dygn under goda förhållanden, skulle friktioner uppstå kom tiden öka.²³ Jägar- och lokalförsvarsförband blev indelade i två omgångar en A- och B-omgång. A-omgången var lokalrekryterad och B-omgången skulle mobilisera i Mälardalen och där tillföras personlig utrustning för att flygas upp under mobiliseringens andra eller tredje dygn.²⁴

I sammanhanget är det även viktigt att belysa problematiken avseende det östra militärområdet (MILO Ö). Där en tydlig risk fanns att Stockholm och delar av Mälardalen, skulle inneslutas genom sabotage och luftlandsättningar, vilket kunde hindra förflyttningarna ut ur Stockholm.²⁵ Varvid den planerade förbandsmängden som skulle kunna tillföras MILO ÖN, kunde bli betydligt lägre än vad som förutsattes.

En huvuddel av personalen som skulle tillföras, kan man förutsätta skulle transporteras med hjälp av järnväg till MILO ÖN, i händelse av mobilisering. Förmågan att då kunna påverka järnvägstransporter men även landsvägstransporter, som kunde förutsättas skulle ta vid i händelse av bruten järnvägsförbindelse,²⁶ får anses vara viktig. Problematiken i MILO Ö var att ett strategiskt överfall kunde omkullkasta mobiliseringen, ett strategiskt överfall mot MILO ÖN, bedömdes som mindre troligt, men indirekt kunde det påverkas markant genom att slå av förbindelserna i t.ex. mellersta Norrland i de älvdalar som vägar och järnväg passerade genom, samt med enkla medel innesluta Stockholmsregionen där en ansenlig mängd värnpliktiga fanns.

Diskussion.Hur kan då ett företag riktat mot Härnösand och Höga Kusten sett ut? De genomförande delarna har transporterats med moderubåt eller moderfartyg genom Bottenhavet till Härnösandsområdet. Antingen söder eller norr om Hemsön. Skall någon form av rekognosering genomföras gentemot Gustavsviksbasen eller Hemsö fästnings östra eller nordliga delar, finns totalt fyra möjliga inträngningsleder att utnyttja. Med dessa inträningsleder finns även en möjlighet att genomföra omläggning av förflyttningen, djup intill Hornön, där numera Höga Kusten bron är placerad.

Givetvis kan de genomförande delarna släppts betydligt mer söder eller norr om Härnösand för att genomföra sitt uppdrag. Dock minskar uthålligheten med ett sådant förfarande, varvid tiden som krävs för uppgiftens lösande måste vara i paritet med förflyttningssträckan. Härvid blir det troligt att i en majoritet av fallen, har uppgiftslösningen påbörjats och avslutats i anslutning till det aktuella området där uppgiften skall lösas. Men som en taktikanpassning samt för att försvåra vår kunskapsuppbyggnad, validering och falsifiering, av uppdragsprofil är det ett troligt antagande att motståndaren även kan agerat så.

Sett till den aktuella tidsperioden, så torde i en majoritet av fallen den främmande undervattensverksamheten utgjort operativa krigsförberedelser, antingen i form av rekognosering, övning och/eller utplacering av materiel eller system för att kunna lösa krigsuppgifter. Varvid det är motivbild 1, 3 och 4 som får anses vara de troligaste. Vilken eller vilka av dessa tre motivbilder som är mest sannolik är desto svårare att utpeka.

Dock, kopplat till den främmande undervattensverksamhetens art, får det anses mer sannolikt att det är motivbild 1 samt ett kustnära alternativ av motivbild 3 och 4 som är sannolik. Sannolikheten att sabotagegrupper hade kunnat förflytta sig längre inåt landet från kusten för att t.ex. påverka svensk underhållstrafik från Trondheim eller amerikanska marinkårsförbandsrörelser inne på svenskt territorium får anses mindre sannolikt. Däremot att påverka sensorkedjan längs med den svenska kusten för motivbild 3 och broförbindelser längs med kusten i motivbild 4 får anses högst sannolikt, ur ett Sovjetiskt perspektiv.

Kopplat till den Sovjetiske ambassadörens uttalande, skulle det även kunna finnas ett västerländskt intresse i motivbild 3, det vill säga i syfte att försvara förråden i Tröndelag agera på svenskt territorium. Dock får det snarare anses vara i ett sådant skede att det aktuella området i sådant fall blivit ockuperat av Sovjetiska stridskrafter, varvid man i sådant fall antingen skulle kunna påverka sovjetiska marina stridskrafter som baserats i området eller marina förbandstransporter till området och/eller understödja den organiserade motståndsrörelsen och/eller jägarförband i området.

I det föregående inlägget, gick det att konstatera att med hög sannolikhet har undervattensverksamhet bedrivits vid Härnösand och Höga Kusten men även till del in i Ångermanälven. I detta inlägg, går det att konstatera ett antal möjliga metoder för in- och uttransport av de genomförande delarna för dessa operationer. Att fastslå vilken metod som nyttjats mer eller mindre får anses vara svårt, på samma sätt som det är svårt att se vilken motivbild som är mer trolig än någon annan. Sannolikt är det en kombination, både vad avser utnyttjade metoder men även motivbilder, där vissa varit mer tongivande vid vissa tidpunkter och andra vid andra tidpunkter.

Have a good one! // Jägarchefen

Foreign Military Studies Office 1(Engelska)

Försvarets Materielverk 1(Svenska)

Jägarchefen 1(Svenska)

Riksdagen 1(Svenska)

Svenska Dagbladet 1, 2, 3, 4, 5 (Svenska)

Sveriges Television 1(Svenska)

Braun, Joakim von. Gyllenhaal, Lars. Ryska elitförband och specialvapen. Stockholm: Förlag Fischer & Co, 2016.

Dalsjö, Robert. Life-line lost: the rise and fall of ”neutral” Sweden’s secret reserve option of wartime help from the west. Stockholm: Santérus Academic Press Sweden, 2006.

Försvarsmakten. Undervattensverksamheten som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Försvarsmakten, 1987.

Gustafsson, Bengt. Det ”kalla kriget”: några reflexioner. Stockholm: Försvarshögskolan, 2006.

Gustafsson, Bengt. Det sovjetiska hotet mot Sverige under det kalla kriget. Stockholm: Försvarshögskolan, 2007.

Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011.

Huchthausen, Peter A. Sheldon-Duplaix, Alexandre. Hide and seek: the untold story of Cold War naval espionage. Hoboken, N.J.: John Wiley & Sons, 2009.

Hugemark, Bo. et al. Den stora invasionen: svenskt operativt tänkande under det kalla kriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2017.

Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014.

Jones, Nate. Able Archer 83: the secret history of the NATO exercise that almost triggered nuclear war. New York: The New Press, 2016.

SOU 1994:11. Om kriget kommit: förberedelser för mottagandet av militärt bistånd 1949-1969: betänkande av Neutralitetspolitikkommissionen.

SOU 2001:85. Perspektiv på Ubåtsfrågan.

Främmande makt/-er förefaller från minst 1955 intill dags datum genomfört militära operationer med undervattenssystem, dels längs Höga Kusten, dels in i Ångermanälven. Det övergripande syftet, under det kalla kriget, får anses vara att genomföra operativ inhämtning samt operativa förberedelser för att kunna verka mot kustflottans baseringsområde. Den eller de kränkande makterna förefaller fokuserat sin verksamhet under våren samt hösten i det aktuella området. Den kränkande makten har sannolikt använt både dykarfarkoster, miniubåtar samt konventionella ubåtar i sin verksamhet.

Detta inledande inlägg, om tre stycken, kommer beskriva historisk kränkningsbild kring Härnösandsområdet i huvudsak och till del Höga Kusten. Inlägg nummer två kommer fokusera på motivbilder samt möjliga metoder, det avslutande tredje inlägget kommer fokusera på möjligheter i nutid för att verksamheten fortskrider och varför den gör det i sådant fall, det inlägget kommer även utgöra en del av det avslutande inlägget avseende den ökade militärstrategiska vikten av mellersta och norra Norrland. Det övergripande syftet är att öka kunskapen kring hur en eller flera kränkande makt/-er kan tänkas agera och varför man kan vara beredd att ta stora risker redan i fredstid.

Vi befinner oss just nu i den period, kvartal 3, där observationer och rapportering avseende, eventuell, främmande undervattensverksamhet är som högst. Historiskt under perioden 1981-1994 inkom cirka 5% under kvartal (KV) I, 30% under kvartal KV II, 50% under KV III och avslutningsvis 15% under KV IV, sett till hela Sverige. Detta mönster förefaller fortfarande vara aktuellt, utifrån uttalanden av Försvarsmakten.¹

För att belysa vissa faktorer som kan ligga till grund, för varför en eller flera främmande makt/-er kan tänkas kränka svenskt inre vatten, kommer jag utnyttja Västernorrland som ett exempel, jag har i ett antal tidigare inlägg belyst hur det område varit utsatt för främmande undervattensverksamhet. Därmed finns det ett värde i att belysa det mer ingående. Därtill, sett till rapporter och mediabevakning är det området mindre uppmärksammat, varvid det är lättare att filtrera information. Däremot kan bevekelsegrunderna till varför området kränkts bli svagare, än om t.ex. Stockholms skärgård utnyttjas som exempel.

Vid 1914 års försvarsbeslut fastställdes att en örlogs-/bas/depå skulle upprättas vid Ångermanälvens mynning, närmare bestämt vid Gustavsvik. Vid beslutstillfället hade kustflottan örlogsbas vid Karlskrona samt Stockholm, vilket bedömdes för litet maa. den långa svenska kusten, det fattades även beslut om att upprätta en örlogsbas i Göteborg.² Samtidigt fattades även beslut om att anlägga Hemsö fästning. Fästningsarbetet kom att påbörjas 1916, men arbetet kom att avbrytas 1918 i.o.m. Finlands frigörelse från Ryssland, beslutet om att upprätta en kustartillerikår kom även att upphävas, 1925. Vid 1925 och 1936 års försvarsbeslut kom de delar av fästningen som var färdigbyggd placeras i materielreserven, för att aktiveras 1939 i och med andra världskrigets utbrott, 1942 kom även ett kustartilleridetachement för bemanningen av fästningen organiseras.³

Under andra världskriget kom även Fårösundsbasen att anläggas.⁴Ytterligare baser kom även upprättas efter andra världskriget slut. De som tillkom under det kalla kriget var, Öregrundsbasen, Gräddöbasen, Saxarbasen, Ingaröbasen, Södertörnsbasen, Orrbasen och Gullmarsbasen. Dock kvarstod Gustavsviksbasen (Hemsöbasen/Härnösandsbasen) som enskild örlogsbas för kustflottan i norra Sverige.⁵ Detta ger en motivbild till varför främmande makt/-er skulle kunna tänkas ha ett operativt inhämtningsintresse, av detta geografiska område. Då den enda örlogsbasen för norra Sverige fanns där, som därtill skyddades av, en av Sveriges största kustartilleri anläggningar.

Den 19JUL1955, förefaller den första möjliga ubåtsobservationen genomförts i anslutning till Gustavsviks örlogs-/bas/depå i Ångermanälven. Två individer observerade ett mörkt föremål, som kan ha varit ett ubåtstorn, som rörde sig i nordlig riktning. Försvarsstaben bedömde vittnesuppgifterna som för vaga, för att kunna fastställa om det de facto hade varit en ubåt eller ej i området.⁶ Detta år, 1955, var även det år då ett flertal observationer gjordes av möjliga ubåtar, längs den svenska kusten. Det var även detta år, som sannolikt, de första miniubåtsobservationerna genomfördes längs svensk kust, i september respektive november, vilket i sammanhanget blir intressant.⁷

Detta förefaller vara den enda observationen fram till 1980-talet som går att finna kring Västernorrland, därmed inte sagt att det inte finns andra omnämnda som ej digitaliserats, eller går att finna med andra sökord, än de som använts. Däremot så omnämns i 1983 års ubåtsutredning, att mellan 1962-79 skall tre sannolika och 13 möjliga kränkningar skett inom Nedre Norrlands Militärområde (MILO NN).⁸ Ett annat viktigt ingångsvärde att ta med sig i de kommande beskrivningarna kring den främmande undervattensverksamhet, är att erfarenhetsvärdet från 1980-talets kränkningar var att det inkom från allmänheten cirka 100 rapporter per år, i MILO NN, avseende möjlig främmande undervattensverksamhet.⁹

Vid den större ubåtsjakten i Sundsvall under slutet av april och inledningen av maj månad 1983,¹⁰ inkom även rapporter från Härnösandsområdet. Den 04MAJ1984 observerades vid Veda en möjlig ubåt vid platsen för färjeläget mellan Veda och Hornö.¹¹I sammanhanget är det intressant att notera en senare observation vid Ulvön den 17MAJ1983, då två fritidsfiskare från Köpmanholmen observerade en ubåt som bröt vattenytan med sitt torn, bara några meter från deras egen båt. Händelsen kom omedelbart att rapporteras till Marinen som insatte en helikopter mot platsen, dock blev spaningarna resultatlösa. Denna observation kom dock att bedömas som en säker ubåt alternativt miniubåt i den efterföljande analysen av incidenten.¹²

Den 29AUG1984 observerade skepparen på färjan mellan Hornö och Veda vad han ansåg vara en ubåt, under kvällen kom även ubåtsnät läggas ut vid in-/utloppet till Norafjärden, en till två bevakningsbåtar kom även befinna sig i fjärden, det kom även läggas ut ytterligare ett ubåtsnät tre dagar senare, parallellt med det sedan tidigare utlagda nätet. Marinen hade innan denna observation genomfört en krigsförbandsövning i området.¹³Inhämtning med soldater på land, riktad mot Norafjärdan förefaller även genomförts.¹⁴ Den 04SEP1984 kom bevakningen i området trappas ned, viss form av bevakning kom fortsatt bibehållas, sannolikt kring Norafjärden.¹⁵

Besättningen på en norsk segelbåt skall den 31MAJ1986 observerat vad de ansåg vara ett periskop utanför Härnösand. De skall även tagit fotografier av föremålet, vid observationstillfället var sjön lugn och det var soligt. Vid analys av bilderna framkom inget av marint intresse enligt Försvarsmakten, dock kom Försvarsmakten fortsatt att utreda deras iakttagelser, vad slutsatsen blev har ej gått att finna i den öppna rapporteringen. Möjligtvis är det dock denna observation som omnämns i SOU utredningen från 1995, i sådant fall är den klassificerad som sannolik ubåt, då den i tid samt geografiskt område förefaller överinstämma.¹⁶

I mitten av december 1987 upptäckte dykare ur kustbevakningen avvikande bottenavtryck men även spår efter larvfötter skall ha upptäckts i Gånsvik, de skall även fotograferat och filmat dessa spår. Marinen kom att påbörja en undersökning, syftandes till att fastställa om det rört sig om främmande undervattensverksamhet. Tidningarnas Telegrambyrå (TT) kom även anlita en egen dykare för att undersöka botten, enligt denna dykare så skall bottenavtrycken kunnat härröra från en dragandes bojsten, några avtryck av larvfötter upptäcktes ej av den av TT anlitade dykaren.¹⁷

Den 23APR1988 skall civilpersoner uppfattat ett periskop under rörelse och en s.k. vattenplog som skapades av rörelsen. Observationen skedde någon kilometer ut från kusten. Ytterligare en observation genomfördes samma dag vid Husum. Försvarsmakten kom, dels kalla in kustbevakningen, dels sätta in Hemvärn för att försöka identifiera ytterligare tecken på främmande undervattensverksamhet. Några ytterligare observationer kom ej att genomföras, varvid bevakningen avvecklades efter några dagar.¹⁸

Under den av SVT rapporterade ubåtsjakten vid Brämön i Augusti månad 1988,¹⁹ förefaller även möjlig undervattensverksamhet genomförts utanför Härnön, fiskebåten Tärnö skall ha kolliderat med ett föremål 19AUG1988. Likaså observerades även en s.k. “valrygg” vid Ramvik, i Ångermanälven den 23AUG1988. I slutet av samma dygn, 23AUG1988, erhålls även en hydrofonkontakt vid Älandsfjärden som inledningsvis bedöms som möjlig ubåt. Denna hydrofonkontakt kom sedan klassificeras som ett troligt drivande hydronfonmål d.v.s. ett mål för hydrofoner att upptäcka, som normalt placeras fast på botten.²⁰

Därefter förefaller det ej skett någon offentlig rapportering avseende främmande undervattensverksamhet, förrän i november 1996. Marinen förefaller då genomfört någon form av ubåtsskyddsverksamhet kring Härnösand. Huruvida det var ett naturligt fenomen eller möjlig främmande undervattensverksamhet har ej gått att klarlägga, utifrån den öppna rapporteringen.²¹

Efter 1996 verkar det råda ett tomrum med rapportering intill 2014, när Operation Örnen genomfördes i Stockholms Skärgård,²²vad avser möjlig främmande undervattensverksamhet vid nedre Norrland. I samband med Operationen Örnen, uttalar sig säkerhetskonsulten och författaren Joakim von Braun att han fått se uppgifter om möjlig främmande undervattensverksamhet, bl.a. utanför Sundsvall. När Sundsvalls Tidning frågar Försvarsmakten om von Brauns uppgifter, meddelar de att de ej kan bekräfta någon kränkning. Enligt von Braun så skall det skett antingen 2012 eller 2013.²³

Nästa tillfälle som eventuell främmande undervattensverksamhet tas upp, är 2015, då en observation inrapporteras. Uppgiftslämnaren skall, dels genomfört en observation 2014 då ett ubåtsliknande föremål skall ha dykt, dels skall vederbörande den 25JUL2015, observerat vågbildning samt hur en silverstrimma bildats av något. Båda dessa observationer genomfördes vid Gammellandet.²⁴

Som en konsekvens av medierapporteringen kring dessa två observationer, framkommer ytterligare en observation, denna skall ha genomförts den 03JUL2015. Vid denna observation finns det, dels en filmsekvens av hur något orsakar svallvågor och beskrivs som ett stim med 20 sälar som rör sig i hög fart, dels beskrivs av båtföraren hur ekolodet plötsligt visar grunt vatten, där det enligt sjökortet skall vara ca 30 meter djupt. Detta skede i Vålångersviken.²⁵

Således, går det inledningsvis att konstatera, det finns ett flertal observationer vid Härnösand men även en bit in i Ångermanälven. Vid första anblick av dessa uppgifter kan det te sig något fantasifullt att man skulle kunna/våga gå in med en ubåt i en älv. Varvid det blir av värde att kontrollera sjökortet över det aktuella området, för att falsifiera eller validera om det är teoretiskt möjligt. För detta utnyttjas sjöfartsverkets öppna karttjänstsom går att tillgå över internet.

Begränsningen längs Ångermanälven kommer vara till Gustavsvik. Utanför Härnösand ligger maxdjupet på cirka 100 meter. Vid kontroll av de utmärkta farlederna till Gustavsvik i Ångermanälven så varierar djupet som mest till 106 meter och som minst 11 meter, längs de farleder som finns till Gustavsvik. Dock finns oftast djupare områden precis bredvid där farleden är utmärkt. Vad avser bredd så är den minsta bredden cirka 150-200 meter.²⁶

Vad avser minsta operationsdjup torde det vara någonstans kring totalt 30-40 meter för en större diselelektrisk ubåt (motsvarande den tyska 212 eller den svenska Gotlands klassen). Detta utifrån behovet av 12 meter vatten ovan och under ubåten, samt dess egen höjd.²⁷Detta djup går givetvis att minska, detta innebär givetvis en högre risktagning för upptäckt. För en miniubåt torde minsta operationsdjup, minst, kunna halveras jämfört med en större diselelektrisk ubåt.

En viktig faktor att beakta blir även ubåtens längd för att kunna manövrera i områden med begränsat utrymme, såsom skärgårdar, fjordar och älvmynningar. De diselelektriska ubåtarna har ett övertag då det gäller att manövrera i trängre områden jmf med t.ex. de större reaktordrivna attackubåtarna.²⁸Miniubåtar har givetvis ett än större övertag då det kommer till att manövrera i områden med begränsat utrymme m.h.t. dess begränsade längd.

Sett till de djupförhållanden där främmande undervattensverksamhet genomförts, som framkommit i de öppet redovisade ubåtsjakterna och observationerna under 1980-talet längs med Sveriges kust, får det ses som fullt rimligt att en miniubåt och/eller dykarfarkoster kan agerat i Ångermanälven och definitivt längs med kustområdet vid Härnösand.²⁹ Vad avser en större konventionell ubåt får det även ses som definitivt att den kan agerat längs med kustområdet vid Härnösand, men även en bit in längs Ångermanälven.

Vad avser s.k. falsklarmsproblematik, finns det ett antal faktorer som måste beaktas ffa. avseende de utflöden till Bottenhavet som finns i det aktuella området och vad de kan medföra. I området finns fyra vattendrag, Ljungan, Indalsälven, Ångermanälvenoch Moälven. Samtliga fyra vattendrag för med sig mängder av föremål under vårfloden. Därtill förs stockar sedan tidigare flottning i älvarna med sig nedström och kan ge upphov till falsklarm.³⁰

Därutöver torde vårfloden kunna skapa gynnsamma förutsättningar för att skapa en negativ miljö för ubåtsjakt ffa. med passiva system.³¹Dock medför även vårfloden problem för en inkräktare, då det torde vara relativt kraftiga strömmar som försvårar, dels förflyttning, dels eventuellt undervattensarbete/-rekognosering. Större mängder sand o.dyl. torde även transporteras under vårfloden, men även under övrig tid, varvid svårigheter kan skapas för en inkräktare.

Sett till den rapporterade verksamheten, så är fördelningen utifrån månader enligt följande, April månad ett tillfälle, Maj månad tre tillfällen, Juli månad två tillfällen, Augusti månad två tillfällen, November och December ett tillfälle. Utifrån den fördelningen så förefaller den eller de kränkande makterna utnyttja vårfloden samt det sämre vädret under höst och vinter månaderna som skydd, för sin verksamhet. De två tillfällena i Juli månad sticker dock ut.

Således får det anses tekniskt och teoretiskt möjligt att agera med dykarfarkost, miniubåt och konventionell ubåt utanför det aktuella området kring Härnösand, samt in i del av Ångermanälven upptill Gustavsvik. Den eller de kränkande makterna förefaller agerat i huvudsak under våren samt höst och tidig vinter. Troligtvis för att under våren kunna dölja sin verksamhet i samband med vårfloden och under hösten samt tidig vinter då det råder mindre aktivitet och människor tenderar hålla sig inomhus i större omfattning maa. väderförhållanden.

Främmande makts/-ers verksamhet förefaller pågått sedan minst 1955 intill dags datum. I huvudsak torde verksamheten varit inriktad mot Kustflottans basområde samt Hemsö fästning. Dock kan ett flertal andra motivbilder finnas, för den genomförda verksamheten. Framförallt om verksamheten fortfarande fortskrider, så måste andra motivbilder finnas, då Hemsö fästning samt kustflottans basområde i det aktuella geografiska området får anses vara avvecklat maa. den omriktning som Försvarsmakten genomförde under inledningen av 2000-talet.

Have a good one! // Jägarchefen

Allehanda 1, 2(Svenska)

Forum navale 1(Svenska)

Försvarsmakten 1(Svenska)

Försvarets Forum 1(Svenska)

Nationalencyklopedin 1, 2(Svenska)

Sundsvalls tidning 1(Svenska)

Sveriges Television 1(Svenska)

Artman, Kristian. Westman, Anders. Lärobok i Militärteknik, vol. 2: Sensorteknik. Stockholm: Försvarshögskolan, 2007.

Försvarsmakten. Sammanfattande rapport avseende ubåtsskyddsverksamheten i MILO NN. Östersund: Försvarsmakten, 1988.

Haglund, Magnus. Svenska flottan under kalla kriget: operationer och taktik i skuggan av hotet från öst. Stockholm: Svenskt militärhistoriskt biblioteks förlag, 2014.

Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011.

Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014.

SOU 1983:13. Att möta ubåtshotet.

SOU 1995:135. Ubåtsfrågan 1981-1994.

SOU 2001:85. Perspektiv på Ubåtsfrågan.

Vego, Milan. The Right Submarine for Lurking in the Littorals. Proceedings Magazine. vol. 136. no. 6 (2010): 16-21.

Inledningsvis hade jag inte tänkt skriva något om gårdagens (09JUL2017) utomhuslarm, som kom beröra Stockholms län. Dock har historien börjat få så många olika bottnar, varvid ett inlägg trots allt kan vara på sin plats för att belysa några faktorer. Sett till själva hanterandet av larmet, har media beskrivit det utförligt. Vad som dock blir något anmärkningsvärt är att inledningsvis framkommer det uppgifter, från Räddningscentralen i Stockholms län, att det var en systemuppdatering som orsakade själva fellarmet.¹ Detta kom sedan enligt uppgifter från SOS Alarm, ändras till att den s.k. ”mänskliga faktorn”, var orsaken till fellarmet.²

Redan under gårdagskvällen (09JUL2017) framfördes det kritik att signalen för ”faran över” ej hade signalerats via utomhuslarmen. Denna kritik bemötte SOS Alarm, inledningsvis, med att ”faran över” signaleras då det är kopplat till ett ärende, eftersom det nu rörde sig om ett fellarm så skall man valt att gå ut via Sveriges radio.³ Här blir historien ännu mer intrikat, då SOS Alarm senare publicerar uppgifter att de, de facto, skall ha försökt få iväg signalen ”faran över” med utomhuslarmen men det fungerade ej, orsaken till detta har i skrivande stund ej kunnat klarläggas.⁴

Inleder vi med att belysa själva kommunikationen, så kan jag ha överseende med att det inledningsvis förmedlades att det var en systemuppdatering som orsakade fellarmet kontra mänskliga faktorn. Däremot blir det riktigt illa, när man förklarar att man aktivt valt att ej skicka ut ”faran över”, för att det sedan från samma organisation skall framkomma att signalen ej kunnat skickas ut, trots försök, p.g.a. ett tekniskt fel. Det är sådana kommunikationsmissar som renderar i att det sås misstro, men även skapar konspirationsteorier.

Därtill om, nu, uppgifterna stämmer att vid fellarm skall ej signalen för ”faran över” skickas ut, då det ej är kopplat till ett ”skarpt ärenden”, bör SOS Alarm se över sina rutiner. Det vill säga, går det ut ett fellarm bör även ”faran över” ljuda, då man ej kan ha olika förfaranden vid olika situationer. Ljuder larmet vid icke meddelade testtillfällen skall även faran över ljuda, då är man konsekvent och har enkelhet för medborgarna, vilket man enligt mitt förmenade måste vara och ha när det kommer till larmmeddelanden.

Allvarligaste i detta är dock att man ej kunnat få ut ”faran över” när man försökte p.g.a. tekniskt fel. Då kan man ställa sig frågan, kan detta tekniska fel t.ex. uppstå vid andra tillfällen, då ett VMA måste komma ut vid t.ex. en allvarlig olycka med giftutsläpp. Utomhuslarmet är ett sådant system som måste fungera och måste ha inbyggda omfallsmekanismer, fungerar det inte med A så kan vi ta till B för att larmet skall ljuda.

Detta blir synnerligen viktigt, då det t.ex. rör beredskapslarm. Med hänsyn till hur vi i Sverige sett på möjliga konfliktförlopp sedan 1980-talet, så har en allena rådande bild varit att det troligtvis kommer vara inom ramen för ett överraskande angrepp d.v.s. vi har ej hunnit vidta adekvata förberedelser. Så förefaller även nu vara fallet, när man läser i Militärstrategisk doktrin från 2016 att, ”det militära försvaret dimensioneras för att kunna verka under strategiskt överfall genom operativ chock”.⁵

Härvid blir det synnerligen viktigt att det snabbt går att få ut beredskapslarm för att ffa. den kontinuerligt tjänstgörande personalen snabbt skall kunna inställa sig, då varje spilld minut i ett sådant läge av ett strategiskt överfall genom operativ chock, innebär att en motståndare får ett övertag. Därtill är det också synnerligen viktigt ur perspektivet ”laga rätt”, då ett stort antal lagar per automatik aktiveras vid beredskapslarm (som även innebär högsta beredskap för totalförsvaret), för att möjliggöra försvaret av riket.⁶

Således, de myndigheter och organisationer med ansvar för uthomslarmsystemet har en snabb förbättring att göra, då ett antal brister uppdagats, brister som ej borde finnas.

Have a good one! // Jägarchefen

Från det andra världskriget in i vår samtid förefaller vad som utåt sett är civila handelsfartyg, utnyttjas som moderskepp för genomförandet av maritima specialförbandsföretag. Östtyskland förefaller under det kalla kriget innehaft ett system för genomförandet av maritima specialförbandsföretag gentemot Sverige. Systemet omfattade både personal, fartyg och stödnätverk. Troligtvis ökade intensiteten i inhämtning under den första halvan av 1980-talet då Östtyskland fick överta uppgifter som var predestinerad Polen. Sannolikt utnyttjar den/de främmande makt/-er som kränker svenskt territorium motsvarande metoder, då det förefaller finnas en obruten utvecklingslinje från det andra världskriget intill våra dagar avseende utnyttjandet av civila fartyg som moderskepp.

Utnyttjandet av vad som tillsynes är civila fartyg inom ramen för specialförbandsföretag är ingen ny företeelse. Det italienska maritima specialförbandet Decima Flottiglia Mezzid’Assalto, torde varit de första att arbeta med denna form av teknik. Det hela kom att börja med ett Italienskt tankfartyg, Olterra, som vid Italiens inträde i andra världskriget kom att befinnas sig vid Gibraltarbukten. För att förhindra att skeppet skulle falla i brittiska händer, kom kapten köra fartyget på grund inne på spanskt territorialvatten, en bit ifrån Algeciras hamn.¹

Decima MAS kom utforma en plan som innebar att ett rykte skulle spridas ut att fartyget skulle återställas och säljas, för att kunna få fartyget i hamn och kunna bygga om det till en flytande operationsbas. Under tiden som fartyget bogserades in i hamn och länspumpades samt gjordes flytande, kom en styrka ur Decima MAS genomföra en utbildning i hur sjömän agera på fartyg i hamn o.dyl. för att ej agera avvikande från normalbilden. Denna styrka hade till uppgift att ta sig in i Spanien för att påbörja modifieringsarbetet av Olterra.²

Fartyget kom att modifieras på sådant sätt att i fören, kom ett utrymme inredas för att förvara dykarfarkoster och annan utrustning, samt ett vattenfyllt utrymme kom att skapas. För att dolt kunna slussa in och ut dykarfarkosterna kom en lucka om 1,5 x 2,5 m skapas under vattenlinjen, till det vattenfyllda utrymmet. En observationsplats upprättades även på fartyget, för att kunna följa fartygstrafiken. Den specifika utrustningen för att kunna genomföra de marina företagen, kom att smugglas in från Italien, väl på fartyget kom dykarfarkosterna att monteras ihop, totalt kom sex fartyg skadas av de totalt tre företagen som genomfördes, mellan 1942 och 1943 från Olterra.³

Trots att fartyget låg direkt i anslutning till det brittiska konsulatet i Algeciras hamn, kom operationen ej avslöjas förrän efter Italien kapitulerat för de allierade.⁴ Slutsatsen som går att dra av detta är, utnyttjandet av lastfartyg var okonventionellt och därmed något oväntat som skapade en möjlighet att, dels genomföra inhämtning, dels lösa stridsuppgifter från. Därutöver får det antas att utbildningen som syftade till att kunna agera som sjömän, utgjorde en del i att operationssekretessen kunde bibehållas. En viktig faktor att ta i beaktande, är att framgångsrika koncept tenderar att fortleva och kopieras.

Hur såg det då ut under det kalla kriget? Inleder vi med de västligaländerna finns det förvånansvärt lite publicerat kring möjliga fartyg. Den som förefaller gjort de större efterforskningarna kring möjliga västliga fartyg som agerar moderskepp för miniubåtar och/eller dykeriverksamhet är den svenske forskaren Ola Tunader vid PRIO i Oslo, Norge. Utöver en rad renodlade västliga örlogsfartyg som skulle kunna agera moderskepp,⁵ tar han även upp möjligheten att tre civila amerikanska tankfartyg (Mormacsky, Mormacsun och Mormacstar) skulle kunna vara möjliga moderskepp för marina specialförbandsoperationer.⁶ Därutöver belyser han även att Italien, åtminstone under 1980-talet, skall innehaft förmågan att genomföra dolda transporter av dykare och undervattensfarkoster på civila fartyg.⁷

Vad avser Warszawapakten, tar Tunander upp ett antal örlogsfartygsom skulle kunnat fungera som moderskepp för undervattensverksamhet.⁸ Av dessa örlogsfartyg får projekt 1823/1824 MUNA, anses vara det mest intressanta fartyget, bland örlogsfartygen. Ett fartyg som Överstelöjtnant (PA) PerAndersson belyser i en artikel i tidskrift isjöväsendet. Detta fartyg hade/har möjlighet att bära både dykare men även dykarfarkoster i form av minst Triton 1 och 2 men även Sirena. I ett lastalternativ kunde det medföras tre (3) Triton 1, sex Protej (dykartransporthjälpmedel) och 18 dykare. I ett annat lastalternativ kunde det medföras en (1) Triton 2, fyra Sirena (dykartransporthjälpmedel) och 14 dykare.⁹ För att urlasta dykfarkosterna Triton 1 och 2, förefaller de varit tvungna att använda sig av en lyftkran på fartyget,¹⁰ således fanns ingen större sluss för att dolt utplacera större dykarfarkoster. I sammanhanget är det intressant att notera att Projekt 1823/1824 MUNA, förefaller vara benämnt som ammunitionstransportfartyg.¹¹

Sovjetunionen och Warszawapakten, förefaller även haft ett antal olika ”civila” fartygstyper under 1980-talet som kunde agera moderskepp för dykare och minst dykarfarkoster. Enligt Kommendör 1. graden Nils–OveJansson, skall sovjetiska handelsfartyg av Volgobalt-, Voltgoneft- och Baltijsk-klass agerat moderskepp för marina specialförbandsföretag, under 1980-talet. Vissa av dessa fartyg skall varit utrustade med dolda utslussningsmöjligheter. De fartyg som ej hade denna möjlighet skall ha utnyttjat sin däckskran för att sjösätta dykarfarkoster. Vilket var ett moment som innebar att farkosten lytes upp från fartygets inre ut i vattnet. Detta skall enbart tagit några minuter att genomföra.¹²

En väldigt intressant sak att notera i sammanhanget är uppgifterna rörande möjlig östtysk rekognosering i svenska vatten och av försvarsanläggningar. I en tidningsintervju avseende detta påtalar General Bengt Gustafsson att det från inledningen av 80-talet och intill 1987 förekommit indikationer på undervattensverksamhet i Öresund och Västkusten. Där det ej gått att klarlägga vilken stat som genomförde den. Däremot skall agerandet varit snarlikt det som dokumenterats på Östkusten.¹³ Detta blir synnerligen intressant då det nu i efterhand är känt att Östtyskland övertog uppgiften från Polen under inledningen av 1980-talet avseende operationer mot Danmark i händelse av en väpnad konflikt mellan NATO och Warszawapakten.¹⁴ Något som sannolikt var avhängt på den sociala oro som rådde i Polen under inledningen av 1980-talet.¹⁵

I boken War plans and alliances inthe Cold War, berörs denna operationsplanering som inledningsvis skall ha varit en gemensam sovjetisk – polsk – östtysk operation. I operationsplaneringen bedömde Warszawapakten att det skulle åtgå cirka tre divisioner för att ta Själland och cirka fyra divisioner för att ta Jylland. Varav operationen mot Själland skulle genomföras som en kombinerad luftlandsättnings- och amfibisk operation, medan den mot Jylland skulle genomföras som en markoperation.¹⁶ För Warszawapaktens marinstridskrafter, var syftet att, dels att nedkämpa NATO marinstridskrafter i västra Östersjön, dels ta sig ut till Nordsjön.¹⁷ I de planer som berörs, de som framkommit, i War plans and alliances in theCold War förefaller Sverige ej omfattas, vid en övning 1974påtalas även vikten att Sverige bibehåller sin neutralitet i händelse av en konflikt mellan Warszawapakten och NATO. Däremot var NATO bedömning sådan att i händelse av en konflikt kunde svenskt territorium tänkas ockuperas av Warszawapakten för att möjliggöra en utbrytning till Nordsjön genom Öresund.¹⁸Den bedömningen kan troligtvis baserats på andra planer som t.ex. den Sovjetiska generalstaben producerat.

Det östtyska marina specialförbandet, Kampfschwimmerkommando 18(KSK-18), förefaller bl.a. haft uppgiften att göra kustartillerianläggningen på Langeland, Danmark, obrukbar i händelse av en väpnad konflikt.¹⁹Utöver den uppgiften förefaller även förbandet genomfört rekognosering av svenska hamnar och i fred utlagda sjömineringar.²⁰Förbandet skall ha utnyttjat både vanliga men även ombyggda handelsfartyg, med dolda slussar, för att transporteras in till Sverige och ut. Rekognoseringarna skall genomförts företrädesvis längs med Skånes och Hallands kust. Vad som även är intressant att notera är att dessa östtyska dykare, när de inte löste uppgifter agerade som vanliga sjömän ombord på fartygen d.v.s. de gömdes ej undan på något sätt.²¹

I boken Stasi: Östtysklands hemliga polis, framkommer ytterligare intressanta uppgifter avseende östtysk dykeriverksamhet. Enligt uppgifterna i boken, skall den östtyska underrättelsetjänsten, även haft egna utbildade dykare. Dessa fanns inom ramen för vad som skulle kunna beskrivas som underrättelsetjänstens egna specialförband. Detta förband skulle kunna verka mot högvärdiga mål, dels materiella, dels personella. Till detta förband förefaller även ett stödnätverk byggts upp där de skulle agera. De individer som ingick i detta nätverk skulle, dels kunna genomföra rekognosering av olika mål för förbandet, dels kunna ansvara för stödpunkter d.v.s. upplag där materiel förvarades. Vissa av dessa individer skulle även kunna ingå eller självständigt lösa stridsuppgifter. Förbandet och verksamheten förefaller byggts upp utifrån motsvarande sovjetisk verksamhet.²²

Det är nu det hela börja bli komplext. Enligt Olof Frånstedt, tidigare chef för kontraspionaget inom den svenska Säkerhetspolisen (SÄPO), skall underrättelseinhämtning längs Skånes syd- och västkust genomförts av Polen. Där de enligt honom skall ha rekognoserat samtliga kustartillerianläggningar, därtill rekognoserat lämpliga vikar och bukter för landstigning.²³Polen förefaller varit delaktig i åtminstone en, planlagd, offensiv operation som innefattade svenskt territorium, vilket framkommit utifrån handlingar vid en genomförd övning 1954, där det antingen var Sovjetiska eller Polska förband som skulle ta delar av Skåne.²⁴

I detta sammanhang blir det intressant att belysa fyndet av en östtysk radiosändare för underrättelsepersonal på svenskt territorium, något jag belyst i tidigare inlägg. I slutet av 1960-talet fick SÄPO kännedom att en radiosändare fanns gömd i/vid Höganäs, varvid de påbörjade övervakning av platsen där den låg gömd. Då ingen uppenbarade sig vid platsen, så fattades beslutet om att gräva upp och beslagta radiosändaren, troligtvis hade operatören för radiosändaren fått kännedom om att platsen bevakades.²⁵Detta blir särskilt intressant utifrån vad som nu är känt avseende östtyska stödnätverk och vikten Warszawapakten satte på att kunna ta sig ut till Nordsjön.

Med vad som nu är känt, att både den svenska och danska kustförsvarsplaneringen var tätt sammanflätad i Öresund, ökar komplexiteten än mer. I boken Den dolda alliansen, framgår det att svensk och dansk sjöminering var synkroniserad d.v.s. där den svenska slutade, tog den danska vid och vice versa. Därutöver var eldområdena för de svenska och danska kustartilleriet överlappande i Öresund, vilket skulle skapat stora svårigheter för Warszawapakten att ta sig igenom. Vad som blir än mer intressant är att de sammanflätade sjömineringarna, förefaller den östtyska underrättelsetjänsten redan känt till 1961.²⁶

Sett till de kända planerna, var minröjning av sjömineringarna av yttersta vikt i både Stora Bält och Öresund för att möjliggöra att Warszawapaktens marinstridskrafter skulle kunna ta sig ut i Nordsjön. Tanken var att kunna skapa en smal passage genom mineringarna.²⁷ Således kan uttalandet av den östtyske marinchefen, Admiral Wilhelm Ehm, vid övningen 1974 blir förståeligt, att strävan var att Sverige skulle vara neutralt vid en väpnad konflikt mellan NATO och Warszawapakten.²⁸ Detta utifrån den problematik som skulle uppstå om även Sverige blev indragen i konflikten skulle bli stor, då både eldområden från artilleri, som kunde bekämpa minröjningsfartygen, samt sjömineringarna överlappade varandra. Varvid möjligheten att nå ut med sjöstridskrafter till Nordsjön via Öresund skulle bli mycket svår.

Således, Warszawapakten hoppades på att Sverige skulle förbli neutral i händelse av en väpnad konflikt mellan NATO och Warszawapakten. Alla med någon insyn i, eller varit delaktig i, operativ och strategisk militärplanering, vet att s.k. omfall d.v.s. vad gör vi om utgången inte blir som vi tänkt oss alltid omhändertas. Detta går att jämföra med det hemliga svenska västsamarbetet under det kalla kriget. Om utgången för Warszawapakten ej hade blivit som de hoppades, hade de varit tvungen att ha en alternativ plan (omfall), varvid inhämtning för denna alternativa plan, med hög sannolikhet, torde ha genomförts och kontinuerligt uppdaterats, för att vara i fas med förändringar.

På vilket sätt har då detta bäring mot vår samtid? Öresund är ett av de utpekade militärstrategiskt viktiga områdena i Sverige. Sannolikt har det också blivit än viktigare, utifrån att Ryssland under juni månad deklarerat att Östersjömarinen återtagit uppgifter i Atlanten. Varvid vikten av att kunna förflytta sig ut ur Östersjön i kris eller krig återigen blir en viktig faktor för Ryssland, därmed blir återigen Öresund likt under det kalla kriget ett särskilt viktigt geografiskt område.

Därtill kan det, sannolikt, förutsättas att den/de främmande makt/-er som kränker svenskt territorium, utnyttjar vad som utåt sett är civila handelsfartyg, men dessa fartyg kan även agera moderfartyg för undervattensverksamhet. Då det förefaller finnas en obruten utvecklingslinje från det andra världskriget, in igenom hela det kalla kriget och sannolikt in i vår samtid.

Östtyskland förefaller under de kalla kriget innehaft ett system för genomförande av marina specialförbandsföretag i fred, kris och krig. Det vill säga, personal fanns utbildad för att kunna genomföra inhämtning i fred och påverkan i kris och krig. Plattformar fanns för att dolt kunna in- och uttransportera personalen då de skulle genomföra sin verksamhet. Därutöver fanns stödpersonal som i fred kunde stödja urnästling av personalen om den ordinarie uttransporten ej kunde utnyttjas och i kris samt krig stödja de med materiel samt hålla de dolda.

Troligtvis var detta system uppövat i Öresundsregionen d.v.s. rekognosering genomfördes i fredstid och stödfunktioner övades för att i händelse av en väpnad konflikt kunna lösa uppgifter mot fördefinierade mål. Troligtvis ökade denna verksamhet under det försämrade säkerhetsläget vid de inledande åren av 1980-talet. Därtill ökade sannolikt verksamheten p.g.a. att Östtyskland övertog krigsuppgifter av Polen, då den sociala situationen kraftigt försämrades under inledningen av 1980-talet i Polen. Varvid nya mål sannolikt var tvungen att rekognoseras samt kontinuerligt genomföras kontroll av, för att notera förändringar.

Då det förefaller finnas en obruten linje avseende utnyttjandet av civila handelsfartyg som moderskepp för genomförandet av maritima specialförbandsföretag, får det förutsättas att den/de främmande makt/-er som genomföra inhämtning mot Sverige utnyttjar denna metod. Metoden i sig torde vara betydligt mer riskfri samt inneha en högre uthållighet än utnyttjandet av ubåtar för in- och uttransport av personal och stödfarkoster.

Have a good one! // Jägarchefen

Dagens Nyheter 1(Svenska)

Russian Ships 1(Engelska)

The Telegraph 1(Engelska)

Braun, Joakim von. Gyllenhaal, Lars. Ryska elitförband och specialvapen. Stockholm: Förlag Fischer & Co, 2016.

Dansk Institut for Internationale Studier. Danmark under den kolde krig: den sikkerhedspolitiske situation 1945-1991. Bd. 1, 1945-1962. Kbh.: Dansk Institut for Internationale Studier, 2005.

Friis, Thomas W. (red). Scholz, Michael F. (red). OSTSEE Kriegsschauplatz und Handelsregion. Visby: Gotland University Press, 2013.

Frånstedt, Olof. Spionjägaren. D. 2, Säpo, IB och Palme. Västerås: Ica, 2014.

Gieseke, Jens. Stasi: Östtysklands hemliga polis, 1945-1990. Stockholm: Fischer & Co, 2017.

Gustafsson, Bengt. Det sovjetiska hotet mot Sverige under det kalla kriget. Stockholm: Försvarshögskolan, 2007.

Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011.

Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014.

Kemp, Paul. Midget Submarines of the second world war. London: Chatam Publishing, 1999.

Mastny, Vojtech (red). Holtsmark, Sven (red). Wenger, Andreas (red). War plans and alliances in the Cold War: threat perceptions in the East and West. London: Routledge, 2006, E-bok.

Schofield, William G. Frogmen: First Battles. Boston: Branden Publishing Company, 1987.

Tunander, Ola. Spelet under ytan: teknisk bevisning i nationalitetsfrågan för ubåtsoperationen mot Sverige 1982. Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, 2009.

En av de mer intressanta nyheterna den senaste tiden, är beskedet om den gemensamma och två delade flottövningen ”GemensamtHav-2017” mellan Ryssland och Kina. Där endel av övningen kommer genomföras i Östersjön i slutet av Juli och en del i mitten av September i Ochotska havet.¹ Den bilaterala övningen ”Gemensamt hav” har genomförts mellan Ryssland och Kina sedan 2012. Detta är det andra tillfället som övningen genomförs utanför vad som traditionellt kan betecknas som den kinesiska intressesfären, det första tillfället var 2015 i Medelhavet.²

Detta är dock inte första gången som kinesiska örlogsfartyg befinner sig i Östersjön, senast var under hösten 2015, då tre örlogsfartyg bl.a. besökte Stockholm.³ Denna samövning blir synnerligen intressant ur perspektivet att delar av den ryska Norra Marinen (NM) samtidigt kommer befinna sig i Östersjön.⁴Då en gemensam marinövning mellan stater ffa. utanför dess ordinarie intresseområde alltid har någon form av strategisk bakgrund, är det av intresse att belysa tre hypoteser till varför Kina väljer att öva i Östersjön. De tre hypoteserna kanvara, Strategisk signalering gentemot USA, Den nya ”sidenvägen” samt Förmågeuppvisning. Samtliga tre hypoteser kan vara giltiga och troligtvis går de ihop. Det vill säga flera strategiska målsättningar, inom ramen för övningen, skall uppnås.

Strategisk signalering gentemot USA, då USA genom sina åtaganden inom ramen för NATO har ett strategiskt intresse av Östersjöregionen, men även framhäver rätten till fri passage i t.ex. Sydkinesiska sjön⁵ skulle den kinesiska övningsverksamheten i Östersjön kunna utgöra en form av signalering. Med innebörden att motsvarande koncept även gäller i andra världsdelar av andra stater, där USA traditionellt, i modern tid, haft ett mer uttalat intresse. Detta faller även in i vad som får anses vara ett gemensamt intresse hos både Kina och Ryssland, utmanande av vad de anser vara en unipolär världsordning av USA.⁶

Den nya ”sidenvägen”, är ett globalt kinesiskt projekt som skall öka handelsutbytet mellan Asien, Afrika och Europa, som omfattar både land- och sjövägar.⁷ Detta innebär på både kort och lång sikt, att Kina kommer öka sitt globala intresse, men även gå utanför sina traditionella intresseområden. Detta kan vara en av anledningarna till att ”Gemensamt Hav-2015” genomfördes i Medelhavet. Sett till det svenska närområdet och Östersjön, så är den kinesiska intentionen att en landväg skall finnas över Nederländerna, Tyskland, Polen och Belarus.⁸ Varvid detta givetvis ger ett strategiskt intresse av att signalera närvaro i regionen, där flottstyrkor traditionellt alltid fyllt en roll. I sammanhanget är det även värt att notera det ökade militära samarbetet mellan Belarus och Kina,⁹ vilket även skulle kunna föranleda en närvaro.

Förmågeuppvisning, Kina har under en längre tid investerat både tid och pengar att utveckla sin flotta för att kunna agera som en global högsjöflotta. Då det innebär att maktprojecering kan genomföras på olika sätt.¹⁰ Dock är bilateral övningsverksamhet ofta av karaktären att det genomförs omfattande planering en lång tid innan, varvid förberedelser även genomförs en lång tid innan. Vilket innebär att den faktiska förmågeuppvisningen, i sig kan ifrågasättas.

Avslutningsvis, oaktat vilken av hypoteserna som är mer giltig än den andra, har ett ”strategiskt korsdrag” uppstått i Östersjöregionen. De tre största militärmakterna i världen kommer mötas på ett ytterst begränsat geografiskt område, med olika förmågor. Samtliga tre förefaller ha strategiska intressen i regionen, om än troligtvis olika, vilket innebär att säkerhetssituationen i Östersjöregionen inte gått till det bättre utan förefaller snarare förflyttat sig till det sämre. Då det mycket väl kan innebära att de tre största globala militära aktörerna använder regionen som en arena för kraftmätning.

Have a good one! // Jägarchefen

Tre intressanta nyheter avseende det ryska fjärrbekämpningssystemet Iskander har publicerats under de senaste veckorna. Inledningsvis bör ett uttalande av Rysslands Försvarsminister, Sergej Sjojgu, noteras från den 24MAJ2017, avseende takten för ombeväpning till Iskander systemet hos de ryska väpnade styrkorna. Enligt honom kommer denna ombeväpningen vara genomförd i slutet av 2020.¹ Tidigare uppgifter gjorde gällande att denna ombeväpning skulle vara genomförd under 2018.²

Den andra området av intresse avseende Iskander är, att systemet lufttransporterats till Tadzjikistan för övningsverksamhet i slutet av maj 2017.³ Detta skall även varit det första tillfället när ett robotskott från Iskander systemet avfyrats utanför ryskt territorium, enligt övningsscenariot skall en förläggningsplats för terrorister, i bergsområde, bekämpats av systemet. Målet befann sig cirka 140 km ifrån Iskander systemet, när bekämpningen genomfördes. Iskander systemet har, minst, en räckvidd om 500 km.⁴

Den tredje och avslutande nyheten avseende Iskander systemet, är att särskilt dedikerade fjärrspaningsförbandkommer upprättas för att genomföra måluttag till Iskander förbanden. Respektive armé/-kår kommer tilldelas dessa fjärrspaningsförband. Enligt uppgifter till Izvestia skall ett sådant förband redan vara operativt i det södra militärdistriktet (MD S), i det västra (MD V) och centrala militärdistriktet (MD C) är denna förbandstyp under uppbyggnad. En av anledningarna som uppges för upprättandet av förbandstypen är att de obemannade flygande farkosterna (UAV), kan få problem att upptäcka välmaskerade mål.⁵

Vad är det då som gör dessa nyheter anmärkningsvärda, då de enskilt och tillsammans kan te sig relativt obetydliga? Dessa tre nyheter avseende Iskander systemet, vill jag påstå visar på ett antal styrkor och svagheter med systemet.

Inleder vi med styrker avseende systemet kan de tre nyheterna påvisa följande:

Vad avser svagheter:

Således, då Iskander systemet tillsammans med ett antal andra system, får anses vara högt prioriterade system i Ryssland, är det intressant att notera hur det ryska moderniseringsprogrammet av de väpnade styrkorna, troligtvis, försenats maa. de införda sanktionerna. Troligtvis har detta påverkat andra systemområden som är nödvändiga för Iskander systemet, såsom inhämtningsresurser i form av UAV och satellitsystem för att erhålla en effektiv och snabb bekämpningskedja på det operativa och strategiska djupet.

Have a good one! // Jägarchefen

En relativt möjlig och undanskymd förändring avseende den ryska Östersjömarinens övningsmönster kan vara på väg att skönjas. Det som avses är en möjlig ny inriktning att öva upp förmågan för att åtminstone med del, kunna verka som högsjöflotta, d.v.s. agera ute i Atlanten. Dock får det antas, att de har en väldigt lång väg att nå dit. Med anledning av, tidigare avsaknad övningsverksamhet i Atlanten. Utöver ovanstående kan det finnas ytterligare två, sannolika, förklaringsmodeller som kommer beröras.

Ett mantra inom underrättelsetjänst är normalbild, vad som brukar sägas är att det krävs uppföljning av en verksamhet under två dagar, veckor, månader eller år, beroende på verksamheten för att etablera en normalbild. Vid en enkel sökning på sökordet Atlanten, två år bakåt i tiden, för det västra militärdistriktet (MD V) som Östersjömarinen sorterar under, erhålls resultatet att Atlanten nämns totalt 11 gånger. Här finns det givetvis en möjlighet att verksamhet inte rapporteras eller att sökningen ej ger utslag på allt. Varvid Medelhavet även har lagts till, då fartygen de facto går ut i Atlanten för att ta sig dit, så ökar antalet unika träffar med 2, som var landstigningsfartyg.

Landstigningsfartyg nämns vid fem av dessa 13 tillfällen, då de genomfört förflyttning till och från Medelhavet.¹ Vid två av dessa 13 tillfällen berörs forsknings och räddningsfartyg som antingen övat eller genomfört passage över Atlanten.²Vid två av de 13 tillfällen omnämns Jaroslav Mudryjlångseglats.³ Vid ett av de 13 tillfällena omnämns skolfartyget Smolnyj seglats.⁴ Vid tre av dessa 13 tillfällen omnämns korvetterna Bojkij, Soobrazitelnyjoch Steregusjtjij avseende deras övningsverksamhet som, dels genomförts under april månad, dels påbörjats nu under juni månad i norra Atlanten.⁵

Av detta är de två sista månadernas, under 2017, verksamhet som är av intresse, då det förefaller varit renodlade stridsövningarsom genomförts i norra Atlanten, kontra de övriga omnämnanden som i huvudsak förefaller varit passage eller materielförsök i Atlanten. I både april samt juni övningen förefaller Bojkijdeltagit, i april övningen deltog även Soobrazitelnyj och i Juni övningen skall enligt rapporteringen även Steregusjtjijdelta, dock förefaller Steregusjtjij fortfarande befinna sig i Östersjön.⁶ Därtill är det täta intervallet med utsegling till Atlanten ovanligt. Detta innebär att en avvikelse i normalbilden har inträffat. Här skall poängteras att det är en översiktlig sökning som genomförts, varvid felkällor kan finnas.

Vad gör då detta intressant? Under det kalla kriget hade del av ÖM som uppgift att gå ut i Atlanten i händelse av en väpnad konflikt.⁷Där skulle, sannolikt, del av ÖM enskilt eller i samverkan med den Norra Marinen (NM) påverka NATO konvojering av materiel och personal till Västeuropa. Då det fortfarande enbart är vid två tillfällen som stridsövningsverksamhet genomfört i Atlanten av ÖM, är det för tidigt att ens benämna det som troligt att ÖM skulle återtagit en sådan uppgift. Fortsätter dock övningsmönstret i samma riktning, så torde det kunna ses som troligt.

Vad som dock skulle tala emot det, är den nuvarande numerären av ytstridsfartyg hos ÖM. Dock har NATO även reducerat sin numerär av ytstridsfartyg, varvid det skulle kunna vara en möjlighet att en sådan uppgift kan lösas. En gradvis ökning av ÖM numerär kan även skönjas. Därtill kan planeringen avseende hur den maritima striden i Östersjön skall föras i nutid kontra det kalla kriget skilja sig markant åt, vilket skulle kunna tala för att åtminstone delar av ÖM kan avvaras för att lösa uppgifter i Atlanten.

Den andra möjligheten är att den i april genomförda övningsverksamheten och den nu påbörjade är två vitt skilda företeelser. Den i april förefaller varit renodlad övningsverksamhet. Den nu påbörjade skulle mycket väl kunna ha dubbla syften, dels öva stridsverksamhet i högsjö, dels möta upp den kommande Typhoon ubåten Dmitrij Donskoj. Denna ubåt skall i slutet av maj lämnat sin hemmahamn för att delta, dels i en marinmässa, dels i firandet av flottans dag i Sankt Petersburg.⁸

Här torde det vara sannolikt att ubåten i fråga kommer eskorteras genom Stora Bält och vidare till Sankt Petersburg. Varvid den rapporterade övningsverksamheten i norra Atlanten för ÖM, mycket väl kan innebära att de även har en eskort uppgift att lösa på återvägen. Alternativt så är det enbart eskort uppgift som skall lösas.

Den tredje möjligheten är att ÖM väljer att öva i norra Atlanten antingen för att öva upp sjömanskapet hos sina besättningar, eller för att validera om de har uppnått en adekvat utbildningsståndpunkt. Då förhållandena i Atlanten, torde vara betydligt mer påfrestande än de i Östersjön kan detta vara en möjlighet. Därtill får de genom att förlägga sådan övningsverksamhet i Atlanten, möjligheten att, dels ”visa flagg”, dels skapa en osäkerhetsfaktor om ÖM t.ex. har uppgifter att lösa i Atlanten.

Alternativ två, möta upp och eskortera Dmitrij Donskoj, torde i skrivande stund vara det mest sannolika. Framförallt då Steregusjtjij fortfarande kan befinna sig i Östersjön och Bojkiji april månad övat i Norra Atlanten, varvid de får anses inneha viss förmåga att verka där. Fortsätter dock övningsmönstret i norra Atlanten, så kan på sikt alternativ ett, krigsuppgifter i Atlanten, bli trolig.

Have a good one! // Jägarchefen

Under de senaste 12 månaderna har tre stycken armékårer upprättas, en i Barentsregionen den 14. Armékåren, en i Kaliningrad Oblast den 11. Armékåren samt en på Krimhalvön den 22. Armékåren. Utifrån benämningen, Armékår, kan det låta som att det är en markant förbandsökning som har genomförts, dock utgör upprättandet av armékårerna sannolikt en ledningsresurs för, dels egna organisatoriska förband, dels tillfälligt tillförda förband. Sannolikt utgör det även en stabsförstärkning för att kunna genomföra krigsplanläggning. I skrivande stund, finns inga indikationer på att en markant förbandsökning kommer ske i de aktuella regionerna, på sikt d.v.s. två till fyra år kan det dock ske.

En förbisedd men mycket intressant nyhet publicerades för snart 1½ månad sedan (21APR2017), där det framgår att den 14. Armékåren har upprättas inom det norra militärdistriktet (MD N).¹Den 14. Armékåren spårar sannolikt sina anor tillbaka till den 14. Armén. Ursprungligen upprättades den i oktober 1939, i Leningrads militärdistrikt. I juli 1945 kom förbandet att demobiliseras. Därefter kom förbandet att återuppstå i Juni 1948 som den 14. Stormarmén. Slutligen kom förbandet att demobiliseras ytterligare en gång i maj 1953.2

I sammanhanget är det intressant att notera den ryske generalstabschefens, Valerij Gerasimov, uttalande från januari 2015, där han beskriver hur en strategisk triangel bildas med Krimhalvön, Kaliningrad Oblast och Arktis (bör ses som Barentsregionen). Inom denna strategiska triangel samt i de specifika områdena, påtalades det även att åtgärder skulle vidtas för att öka den militära förmågan.³ Detta område, då (2015) som nu, är den huvudsakliga konfrontationsytan mellan de västliga länderna och Ryssland.

Därtill blir det utifrån det sammanhanget mycket intressant att notera att vid de tre nämnda platserna har man upprättat Armékårer. På Krimhalvön finns den 22. Armékåren, i Kaliningrad Oblast den 11. Armékåren och i Murmansk den 14. Armékåren.⁴ Den 22. och 14. Armékåren har upprättats under 2017, medan den 11. Armékåren upprättades under 2016. I slutet av maj månad 2017, meddelades det att kustförsvarsförbanden inom de tre nämna regionerna även kommer inordnas i dessa tre armékårer.⁵

Sett till storlek, är det ytterst små armékårer som har upprättats i de tre regionerna,⁶ vilket är intressant att notera. Dock om man ser till de olika regionerna och förmågor, så har äldre materiel bytts ut och moderna materiel tillförts. Detta är framförallt märkbart då det kommer till fjärrbekämpningsförmåga.⁷Varpå avsaknaden av manöverförband till del kan kompenseras av dessa tillförda system. Dock som tidigare nämnts är det intressant att notera hur man de facto väljer att upprätta armékårer inom de tre regionerna.

En trolig förklaring till varför man väljer att upprätta armékårer inom de tre regionerna, trots de ej erhållit några substantiella förbandsökningar avseende manöverförband, kan vara att det krävs högre staber som, dels kan krigsplanlägga inom regionerna, dels kan agera något som kan likställas med mobiliseringsmyndighet i svensk mening, det vill säga kunna motta personal/förband från andra delar inom sitt militärdistrikt eller från andra militärdistrikt. Möjligheten finns även att den 14. Armékåren tilldelats egen operationsriktning.

Vad avser mottagande av förband, skulle det kunna styrkas utifrån det ryska övningsmönstret, sannolikt har även andra operationsplaner övats inom dessa övningar. Då minst luftlandsättningsförband övats i att förflyttas till de tre olika regionerna.⁸Vilket likaväl skulle kunna varit soldater och officerare ur motoriserade och mekaniserade förband, beroende på vilka mobiliserings-/materieldepåer som finns inom de tre regionerna. Den ryska lufttransportförmågan bedömdes 2015, kunde förflytta 60,000 soldater inom loppet av 72 timmar. Rysslands förmåga att genomföra snabba transporter av större förband var även något som bekräftades av den Amerikanska Generallöjtnanten Ben Hodgesunder 2016.⁹

Givetvis finns även möjligheten att Ryssland kan komma att öka mängden markstridsförband i de tre olika regionerna, på sikt d.v.s. inom två till fyra år. Avseende 11. Armékåren i Kaliningrad Oblast finns det en uppgift om att ytterligare kaserner upprättas, i syfte att de två nuvarande markstridsbrigaderna skall kunna öka upp till divisionsnivå.¹⁰ I fallet avseende 14. Armékåren framkom det redan under slutet av 2014 uppgifter att ytterligare en arktisk brigad skulle upprättas i dess troliga område (Jamalo-Nentsien regionen) under 2016, dock förefaller det ejskett i dagsläget.¹¹

Bedömning av de fyra möjligheterna, krigsplanläggning, egen operativ riktning, mottagande av förband och förbandsökning, kan ej anses vara generisk för de tre regionerna. Inleder vi med krigsplanläggning får det anses vara högst sannolikt i tre regionerna, här får det bedömas att krigsplanläggningen i huvudsak är en defensiv sådan, utifrån de tre regionernas isolerade placering i förhållande till övriga Ryssland. Egen operativ riktning skulle kunna vara troligt i fallet med 14. Armékåren då i en västlig och nordvästlig riktning för att kunna upprätta det s.k. Bastion området. Vad avser både den 11. och 22. Armékåren får det anses vara mindre troligt, då de båda är ”isolerade” från själva Ryssland, varvid en mer defensiv hållning torde vara sannolik.

Vad avser mottagande av förband får det anses vara högst sannolikt i de samtliga tre regionerna. Framförallt då övningsverksamhet har genomförts där det de facto har förflyttats förband till de. Vad avser förbandsökning får det anses sannolikt i fallet för 14. Armékåren och troligt i fallet för 22. Armékåren. Anledningen till varför jag ej bedömer det som troligt i fallet med 11. Armékåren är Kaliningrad Oblast utsatta position, där problematiken är densamma som med t.ex. Gotland, vad som placeras där kommer ej kunna flyttats i händelse av kraftigt försämrat säkerhetspolitiskt läge eller väpnad konflikt. Varvid det skulle kunna utgöra ett resursslöseri. Här skulle man kunna argumentera för att kasernbyggnationerna skulle utgöra en tydlig indikator, dock bedömer jag att det finns andra förklaringar till det.

Upprättandet av armékårerna på Krimhalvön (22. Armékåren), i Barentsregionen (14. Armékåren) samt Kaliningrad Oblast (11. Armékåren), är sannolikt ett sätt för att, dels kunna genomföra krigsplanläggning i de olika regionerna, dels kunna genomföra mottagande av förstärkningsförband samt leda dessa vid genomförandet av militära operationer. Det utgör troligtvis inte en indikation på att mängden stationerade förband kommer öka markant i dessa tre regioner, utifrån dess geografiska belägenhet i förhållande till övriga Ryssland.

Have a good one! // Jägarchefen

Belarus Digest 1(Engelska)

British Broadcasting Corporation 1, 2(Engelska)

Center for Strategic and International Studies 1(Engelska)

Navy Recognition 1(Engelska)

Rysslands Försvarsministerium 1(Ryska)

TvZvezda 1(Ryska)

RIA Novosti 1, 2(Ryska)

Russia Beyond The Headlines 1(Engelska)

TASS 1, 2, 3(Ryska/Engelska)

The Independent Barents Observer 1(Engelska)

Totalförsvarets forskningsinstitut 1(Svenska)

Feskov, V.I. et al. Vooruzhennyye Sily SSSR posle Vtoroy mirovoy voyny: ot Krasnoy Armii k Sovetskoy. Tomsk: NTL, 2013.

Lenskiy, A. G. Sukhoputnyye sily RKKA v predvoyennyye gody: Spravochnik. Sankt-Petersburg: B & K, 2000.

Signalspaning har varit en integrerad del i underrättelsetjänst, kontraspionage och kontrakontraspionage under lång tid. Men innan vi ger oss in i sådana logiska vindlingar börjar vi som vanligt med en historisk överblick över östliga och västliga exempel i litteraturen över fenomenet.

En av de första detaljerade exemplen på redogörelser över signalspaningens relation till kontraspionage gjordes av fd chefen för MI 5:s tekniska avdelning, Peter Wright, i den bok han skrev när han avslutat sin tjänst. Peter Wright var mycket besviken på MI 5:s hantering av ett antal spionfall och en bitterhet lyser igenom i boken. Peter lämnar ut detaljerade beskrivningar om hur man arbetade under 40-, 50- och 60-talet.

Det är oundvikligt att kort beröra metoder för kontraspionage för att sätta in signalspaningen i sitt sammanhang. Kontraspionage, dvs att upptäcka, övervaka och förhindra spionageverksamhet koncentrerar sig av naturliga skäl kring ambassaderna. På ambassaden kan främmande makt legitimt, eller i alla fall under täckbefattningar, stationera underrättelseofficerare. Den kan sedan, om täckbefattningen är tillräckligt intelligent konstruerad, ha kontakter med personer med syfte att värva dem som agenter i mållandet utan att väcka misstankar eller i någon mån själva samla in underrättelser. Kontraspionagets uppgift blir då genom att övervaka ambassadpersonalens aktiviteter, försöka räkna ut vem som kan tänkas vara underrättelseofficer och vilka målsättningar de kan tänkas ha. Ett mycket attraktivt scenario är om kontraspionaget kan på basis av vilka man träffar, försöka identifiera underrättelseofficerens uppdrag, modus och eventuella rekryterade agenter.

En metod som SÄPO använt under några årtionden är att kontakta de svenskar som utländska underrättelseofficerare försöker kontakta för att i ett tidigt stadium förhindra att personen hamnar i främmande underrättelsetjänsts klor.

Kontraspionage är en synnerligen resurskrävande verksamhet och det är i princip omöjligt att garantera framgång. Detta kan belysas av att exempelvis CIA under lång tid drivit agenter i kvalificerade befattningar i dåvarande Sovjet. Detta trots ett samhälle med närmast ofattbar kontroll över individerna. Exempel på sådana agenter är Adolf Tolkachev och Oleg Gordievsky. Dessa agenter har senare drabbats av förräderier som lett kontraspionaget på rätt spår så att de sedan genom traditionell spaning kunnat belägga misstankarna.

Att omärkligt övervaka en person som under några timmar rör sig i Stockholms centrum torde kräva ett stort antal fordon och personer för att kunna genomföras. Är personen dessutom tränad i antiövervakningstekniker torde det vara mycket svårt. Bengt Nylander beskriver i ”Det som inte berättats” hur spanare och underrättelseofficerare spelar ett katt- och råttaspel där hastiga på- och avhopp från bussar och tunnelbana tillhör metoderna för att skaka av sig spanare.

Övervakningen kan emellertid underlättas om övervakningsteamet använder någon form av radiokommunikation. Kontraspionagepersonalen kan genom kommunikationen skaffa sig försprång och minska sin exponering så att färre personer kan bedriva effektivare övervakning. Ett exempel på detta är att med god koordinering kan några av spanarnas fordon ligga framför objektet vilket försvårar avhakningstekniker.

Fasta övervakningspunkter, de av SÄPO kallade ”groparna”, kan effektivt kombineras med rörliga resurser. Även tekniska hjälpmedel som spårsändare är tänkbara men medför å andra sidan nya problem vid upptäckt.

I boken ”Det som inte berättats” redogör Bengt Nylander detaljerat för hur kontraspionagegrupperna arbetar. Team om ett antal personer med fordon samarbetade på olika sätt. Nylander berättar om att de fasta spaningspunkterna använde ”kodade utrop” när exempelvis en misstänkt underrättelseofficerare lämnade ambassaden. Exakt samma metod användes av Mi5. Peter Wright påpekar en omedelbar svaghet i att ett kännetecken för trafiken var ”obesvarade anrop” då den var lätt att hitta trots frekvensbyten och andra åtgärder.

Bengt Nylander beskriver också hur man som spanare arbetade med kodtabeller för att inte i klartext behöva benämna personer, fordon osv. Detta inger antagligen en viss trygghet hos spanarna men signalskyddet som uppnås torde vara synnerligen lågt. Om inte kodtabellerna byts flera gånger per dygn bör de vara förbrukade relativt snabbt. Det är inte svårt för motståndaren att provocera fram radiotrafik eller ett antal utrop och bedriva annan verksamhet för att på sätt kunna rekonstruera kodtabeller, bemanning och beredskapsnivå hos kontraspionaget mm. Heta objekt orsakar mycket radiotrafik och aktivitet när de lämnar ambassaden. En annan metod är att flöda systemet med rörelser, dvs att alla eller många underrättelseofficerare rör sig samtidigt vilket tvingar spanarna att välja någon eller några objekt att koncentrera sig på.

Ett spektakulärt sätt att lura kontraspionaget togs fram av CIA och finns beskrivet i bland annat boken ”Spycraft”. Två exempel på sådana taktiker är ”identity transfer” och ”jack-in-a-box”.

”Identity transfer” är möjligt genom att det finns anställda vid ambassaden som inte har underrättelseanknkytning. Dessa personer ägnas allteftersom de identifieras som ointressanta ingen eller liten bevakning. Underrättelseofficerarna kan förklä sig till någon av dessa personer och därmed undgå upptäckt när de tar sig ut från ambassaden. Detta praktiserades av CIA på Moskvaambassaden som hade 100-talet anställda.

”Jack-in-a-box” är en variation när fordon ska användas. Det är ingenting annat än en uppblåsbar docka som blixtsnabbt kan aktiveras av föraren för att simulera att det återigen finns en passagerare när den verkliga passageraren hoppat ut. Om en underrättelseofficer åker på passagerarsidan och hoppar ut vid exempelvis en korsning kan ”jack-in-box” lura efterföljande kontraspionage att personen finns kvar i bilen.

Peter Wright beskriver i Spycatcher hur den dåvarande radiokommunikationen användes av Mi5s kontraspionagespaningsgrupper under 1950-talet. Vid denna tid torde AM-stationer på lägre VHF-bandet ha varit den troligaste tekniken som användes (30-75 Mhz). Kryptering är osannolikt då tekniken för detta var mycket stor, tung och komplex. Ett exempel på detta är talkryptot SIGSALY från 1940-talet som krävde 13 st 19″ rackskåp (!).

Peter insåg att det kunde finnas sårbarheter i hur radiokommunikationen användes och tillsatte en person utan tidigare erfarenhet och kunskaper om system och metoder. Hon kunde snabbt hitta metoder för att utläsa aktiviteterna trots att kodord, förkortningar mm användes.

”Ever since the beginning of LIONSBEARD, all Watcher [kontraspionagespanare] communications were recorded by MI5 and retained, so I organized a test. I gave Evelyn McBarnet, who worked with Arthur as a research officer, the tape of the Watcher communications during the day that D2 followed Lonsdale to the bank for the first time. I also gave her a London street map book, similar to that used by the Watchers, and asked her to mark out the route she thought the Watchers were following, based solely on listening to their radio communications. Evelyn McBarnet was not experienced in traffic analysis, and had no previous access to the case, but within three and a half hours, she reconstructed the movements flawlessly. If she could do it, the Russians, who had been analyzing our Watcher communications for years, were certainly capable of it too.”

I Mi5s spaningsorgnisation verkade det även som om det fanns en mycket naiv och orealistisk uppfattning om att en eventuell signalspaning skulle missta trafiken för ”polis” eller ”taxi”.

”But there was one area which decidedly was not a joke, and which gave me more worry than all the others put together. Communications are any intelligence organization’s weakest link. The Watchers relayed hundreds of messages daily to and from the observation posts, the cars, and headquarters. The first thing which made them vulnerable was that they were never acknowledged. The Russians could easily identify Watcher communications by simply searching the wavebands for unacknowledged call signs.”

Vid samma tid hade RAFTER-tekniken utvecklats av Mi5s tekniska avdelning. Tekniken kunde både detektera användningen av radiomottagare och vilken frekvens som den var inställd på på korta avstånd: ”I lobbied hard for a major effort to be mounted to try to find out if the Russians were systematically monitoring Watcher communications. Theoretically it was a feasible thing to do, because any receiver will give off a certain radiation which can be detected at short distances.”

Radiomottagare av superheterodyn typ innehåller en liten sändare, en sk oscillator, vilken används för att blanda ner nyttosignalen så att den blir lättare att filtrera. Det är inte ovanligt att oscillatorn strålar utanför radion. I RAFTER-fallet upptäckte man signaler utanför den sovjetiska ambassaden som dels visade sig stämma överens med mottagare som var inställda på frekvenser som var kända för utsändningar till agenter, sk nummerstationer, dels med Mi5 kontraspionages radionät. Här fick man konkreta bevis på att spaningsgruppernas trafik avlyssnades då RAFTER indikerade detta. Det framkom också att underrättelseofficerarna på ambassaden föreföll kontrollera att nummerstationerna gick att avlyssna i mållandet. Senare kom ytterligare bekräftelse på detta.

Peter misstänkte att de hade en läcka i organisationen eftersom flertalet spaningsoperationer misslyckades. Det beslutades då att byta frekvens i de kristallstyrda stationerna för att kunna kontrollera var läckan fanns. Som en extra försiktighetsåtgärd stämplades en felaktig frekvens på kristallen Om någon i spaningsgrupperna eller logistikkedjan kring radioapparaterna var läckan skulle man med RAFTER kunna konstatera om ambassadens mottagare:

De kunde konstatera att de sovjetiska operatörerna snabbt var aktiva och avlyssnade på den nya frekvensen.

Detta pekar på en av de grundläggande svagheterna i radiokommunikationen som verktyg. Omfattande användning av radiokkommunikation leder alltid till att en motståndare kan kartlägga verksamhet, aktivitetsnivåer och i vissa fall organisation samt dra långtgående slutsatser om förmågan. Detta oavsett användning av kryptering, rörliga anropssignaler samt enklare åtgärder som kodord mm. Professionella radiospanare torde kunna utvinna avsevärda informationsmängder även ut fragmentarisk kommunikation. Den enda lösningen torde vara att radiokommunikationen som helhet döljs genom omfattande sken- och fyllnadssignalering. Detta innebär dock stora operativa och tekniska utmaningar och är sällan realistiskt.

Peter W skriver: ”Later, MI5 brought in a complicated system of enciphering Watcher communications. I pointed out that this made no difference, since their signals would now stand out even more against the Police, Fire and Ambulance Service communications, all of which were en clair (uncoded). They did not seem to understand that the Russians were gathering most of the intelligence from the traffic itself, rather than from the contents of the messages. Traffic analysis would tell them when and where a following operation was being conducted, and by cross-checking that with their own records they would learn all they needed to know”.

Problemet verkar finnas inom 3 huvudområden, alla snarare psykologiska än tekniska:

Ett tydligt exempel på ”C” är att tyskarna under VK2 under ett flertal tillfällen fick tydliga indikationer på att Sverige och de Allierade hade gjort kryptologiska genombrott mot de tyska systemen. Trots detta genomfördes inga eller få förändringar av systemen. Många andra exempel finns men passar knappast för publicering här.

För den som vill veta hur fragment av radiotrafik från en spaningsgrupp låter finns ett avsnitt i följande p3 dokumentär: vid ca 00:52:50 (http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/94371?programid=2519). Då, enligt Bengt Nylander, kontraspionagets radioanvändning vid denna tid var integrerat med övriga polisiära spaningsgrupper som inte i grunden skiljer sig från annan polisiär spaningsverksamhet bör trafikexemplet vara relevant för hur en spaningsuppdrag inom kontraspionaget bör låta.

CIA har i samband med att man publicerat information om Adolf Tolkachev-fallet också släppt viss information om hur CIAs underättelseofficerare arbetat för att upptäcka radiotrafik och därmed kunna dra slutsatser om ifall man varit övervakad och därmed ska avstå kontakt med agenten. I boken ”Million dollar spy” vilken berättar historien om Adolf Tolkachev finns också många intressanta tekniska och operativa detaljer. CIA hade utvecklat en liten bärbar mottagare som kort och gott kallades ”scanner” och som kunde uppfånga eller detektera KGBs spaningsgruppers kommunikation.

Efter Sovjetunionens fall kom utrustning från exempelvis KGB att bli tillgänglig för samlare. Det finns idag några kommunikationsradioapparater som säljarna påstår är från ”KGB”. De tycks fungera kring 148 – 149 Mhz och de flesta förefaller ha fri frekvensinställning. Dvs frekvensen ställdes in med en ratt och inför en insats torde samtliga operatörer inför uppdraget ställa in sina apparater på samma frekvenser. Om detta berodde på att man valde bort kristallteknik för att öka interoperabiliteten mellan olika apparater, eller för att minska vikt och storlek, är inte känt.

CIAs motdrag mot KGBs bärbara radioapparater var den ”scanner” som troligen inte krävde någon frekvensinställning. Antagligen var mottagaren av sk ”regenerativ” typ vilket inte krävde någon frekvensinställning men på bekostnad av känsligheten och därmed räckvidden. Detta torde dock ha varit ett mindre problem då trafiken av intresse borde ligga inom några 100 meter om bevakning försiggick.

Det intressanta med CIAs scanner är att den kombinerades med en induktiv överföring av ljud till en dold öronmussla. Den kunde sedan döljas under underrättelseofficerens hår, mössa osv.

I litteraturen som beskriver hur KGB/GRU organiserat arbetet på ambassaderna förekommer i några fall en liten, mindre känd verksamhet som går under beteckningen ”linje RP”. Linje RPs verksamhet är mycket intressant då den verkar dels arbeta med offensiv SIGINT med ambassaden som huvudplattform men också som stödfunktion till underrättelseofficerarna.

Det finns flera sovjetiska system som också ger intressanta pusselbitar. ”Ugglan” är en typ av bärbar signalspaningsutrustning som täcker ett stort frekvensområde men litet geografiskt område. Den intresserade kan på ebay skaffa sig en egen ”Uggla” (http://www.ebay.com/itm/USSR-Russian-SPY-KGB-Portable-Radio-Transmitter-finder-Owl-Super-Rare-/302181001574?hash=item465b642966:g:iqYAAOSwmrlUskfX).

Det är med andra ord en utrustning för sk närspaning. Vi vet mycket lite om hur ugglan är tänkt att användas men det går att notera att frekvensområdet täcker både kortvåg, VHF och UHF. Det är fullt tänkbart att den både hade en ”offensiv roll” i att kunna detektera främmande agenttrafik och en ”defensiv roll” i att kunna detektera och avlyssna spanare. Kanske var systemet tänkt att i vissa fall tas med på uppdrag när en underrättelseofficer skulle genomföra offensiva, komplexa och farliga uppgifter.

Även Viktor Surorov beskriver kort i boken ”Inside Soviet Military Intelligece” hur GRU signalspanar från ambassaden med offensiva och defensiva mål: ”All radio conversations within the city limits are thoroughly studied by GRU specialists and any of them may be used by the GRU for its dark ends”. Det visar återigen hur integrerad signalspaningen är i den sovjetiska/ryska arbetssätten. Han beskriver hur man under sovjettiden organiserade arbetet med radiospaning:

”To the technical-operations staff belong those officers who are directly concerned with and responsible for the production of intelligence, but do not have personal contact with agents, nor often with foreginers at all. Those are radio/chiper officers, officers of the techical services and the operators of the radio monitoring post.”

Vidare fortsätter han sin beskrivning på följande sätt: ”Technical Services (TS) Officer

This is concerned with the repair and maintenance of photographic apparatus, photocopying equipment and the like. At the disposal of the group there are dead-letter boxes of all types, radio transmission stations, secret writing.”

Information som belägger att organisationen fortfarande under 2000-talet såg ut på ett liknande sätt finns i boken ”Camerade J”. Där berättas historien om hur avhopparen Sergei Tretyakov, biträdande Resident i N.Y. använder sin lokala RP-avdelning i Washington. Under systemnamnet ”Post Impulse” har linje RP systematiserat arbetet med att följa kontraspionagets arbete. I boken framgår det att det finns en eller flera operatörer som detekterar/avlyssnar trafiken och därefter kan avgöra om en enskild (!) underrättelseofficer är bevakad eller inte. När operatören avgjort om bevakning pågår eller ej skickades ett personsökarmeddelande till underrättelseofficeren. I exemplet i ”Camerade J” är det vilket riktnummer som används som innehåller informationen om officeren är bevakad eller ej. Den tidsperiod som beskrivs i boken är 90-talet. Antennerna för Post Impulse doldes bakom olika paneler på ambassadens tak.

Slutsatsen av detta torde vara att signalspaning mot kontraspionage var en integrerad del av arbetssättet även långt efter Sovjetunionens fall.

Vid denna tid var FBIs spaningsgrupper utrustade med Motorola VHF-stationer med möjlighet till digitalt tal och kryptering. För att få täckning över större områden används repeaters. Även om digitalt tal/kryptering används går det för motståndaren att avgöra:

Det är inte otänkbart att man också hade tillgång till utplacerade lokala diversitetsmottagare för att avgöra signalstyrka från sändande enheter. Ett mycket effektivt vapen är pejling för att lägesbestämma sändande station. Detta är emellertid mycket svårt i stadsmiljö och kräver flertalet pejlstationer. Kanske kombinerades spaningen med spaning mot spanarnas mobiltelefoner eller liknande sekundära system.

Vi påminner oss om Peter Whrights slutsatser: ”They [spanarna] did not seem to understand that the Russians were gathering most of the intelligence from the traffic itself, rather than from the contents of the messages. Traffic analysis would tell them when and where a following operation was being conducted, and by cross-checking that with their own records they would learn all they needed to know.”

Det som framkommer i boken är emellertid att post impulse-operatörerna lyckats systematisera sitt arbetssätt i hög grad och med hög konfidensgrad kunde avgöra om bevakning pågick mot en enskild underättelseofficer! Dvs, underrättelseofficerarna litade i hög utsträckning på systemet. Detta borde vara en mycket allvarlig varningssignal till alla kontraspionageorganisationer om hur utsatt varje form av radiokommunikation är.

I kapplöpningen mellan spaning och spaning på spaning bör den omfattande utbyggnaden av mobiltelefonsystem och system för mobil data erbjuda vissa möjligheter att gömma sig i bruset av annan kommunikation. Höggradig kryptering är enklare att implementera än någonsin tidigare. Men hjälper det? Varje mobiltelefon har exempelvis ett tekniskt avtryck som går att registrera och analysera. Det är troligt att stora resurser lagts på att hitta metoder för att systematisera detta. Krypteringen i GSM är inte speciellt stark och i större delen av kedjan är signalen dessutom okrypterad. Man kan även tänka sig att tillgång till data om mobiltelefoners rörelsemönster mm går att få genom att stjäla data från mobiloperatörerna.

Då och då kommer uppgifter i media om att det upptäckts falska basstationer som man kan misstänks samlar in data som hjälper till med avlyssning och kartläggning. Med tanke på vad som tidigare avslöjats om kapaciteten hos Sovjetisk/Rysk signalspaning torde den nuvarande kapaciteten vara avsevärd.

Läs mer om tekniken här: (http://mm.aftenposten.no/2015/01/05-mobov/files/teknisk_beskrivelse.pdf)

Vilka mål har linje RP? Förutom att arbeta med att skydda de egna operationerna har troligen linje RP också som mål att inhämta regelrätta underrättelser från elektroniska källor där följande system torde ha hög prioritet:

Det är också troligt att man prioriterar att samla in information och förbereda för GRUs offensiva roll i eventuell hybridkrigföring. GRU tycks ha ett stort ansvar för offensiva åtgärder i ett ”skymningsläge” som t.ex. skulle kunna handla om sabotage. I det fallet blir alla svenska samhällsviktiga funktioner som är beroende av olika former av radio- och telekommunikation intressanta att kartlägga, hitta sårbarheter i och eventuellt penetrera. Det innebär speciellt kommunikationssystem för:

Många av dessa system finns under kommunalt ansvar och man kan fråga sig vilka förutsättningar en liten kommun på landsbygden har att hantera en kvalificerad motståndare som GRU.

Signalspaning utgör uppenbarligen en integrerad del av verksamheten på ryska ambassader och konsulat. Detta har historiska rötter ända sedan sovjettiden och är väldokumenterat. Verksamheten kan indelas i en offensiv del där material inhämtas för vidare bearbetning och analys samt en operativ och defensiv del som handlar om att skydda egna operationer. Denna del är fast (post impulse) och rörlig (ugglan mm).

Slutsatserna av de fakta och fall som presenteras i blogginlägget visar på att över tid så finns försprånget hos signalspanaren och inte kontraspionaget. Ett sätt att motverka den gradvisa degraderingen av signalskyddet är att ha ett aktivt ”red team” som följer och granskar trafiken med målet att avgöra huruvida motståndaren kan utvinna skyddsvärd information eller ej. Detta ”red team” måste ha utrymmet att genomdriva förändringar av användningen av sambandsmedel och kanske även operativa metoder.

Detta låter enkelt i teorin men är ytterst svårt att genomföra i praktiken. Faktorer som status i organisationen, ledarskap och traditioner försvårar för alla typer av internutredning, intern revision och för all del intern signalspaning. Risken är stor att ”red team” ses som en intern konkurrent och därigenom undermineras.

Om inte ”signalkontrollen” ges resurser och möjligheter kommer effekten att utebli och informationsläckaget kan fortsätta.