Kategoriarkiv: HMS Spiggen

Gästinlägg: Sopig parkering av HMS Spiggen

Efter påtryckningar över obeslutsamhet har Kalix Kommun parkerat miniubåten HMS Spiggen bredvid sopstationen och minigolfbanan på Töre Camping. Foto: David Bergman


Turerna kring miniubåten HMS Spiggen har varit många, men kan något förenklat sammanfattas: Någon inom Försvarsmakten beslöt av oklar anledning att försvarets enda miniubåt, nyligen uppgraderad, inte längre behövdes. Marinmuseum fick frågan om de ville överta henne men svarade av oklar anledning nej. Den enda intressenten var Kalix Kommun till vilka den fullt fungerande miniubåten skänktes för drygt två år sedan. 

När en utländsk ubåt kränkte svenskt territorium under hösten 2014 och behovet av att öva ubåtsjakt åter aktualiserades hade den svenska miniubåten, vars huvudsakliga roll var att möjliggöra just dessa övningar, ställts upp för en lång väntan i takdroppet på tekniska förvaltningens område i Kalix.

Exakt vilka planer Kalix Kommun hade när de tog över ubåten är oklart. Jag har tidigare kritiserat Kalix Kommun för den långdragna hanteringen och obeslutsamheten under vilken tid ubåten legat utan torrluftsanslutning eller annat underhåll, olåst på ett öppet område med raserat staket. Efter påtryckningar föregående sommar då även lokala medier uppmärksammade frågan har kommunen nu nyligen placerat ut fartyget i Töre för allmän beskådan, med hänvisning till de uppmärksammade ubåtsjakterna i Töre-fjärden på 1980-talet.

Efter de många turerna runt HMS Spiggen ligger örlogsfartyget nu alltså inte i hamn hos Ubåtsflottiljen eller vid Statens försvarshistoriska muséer, utan har parkerats bredvid sopstationen och minigolfbanan på Töre Camping – Långt från det nödvändiga underhåll eller den professionella utställning som en tjänst på flottiljen eller en placering på ett museum hade inneburit.

När det gäller utställningar på försvarshistoriska museer finns självfallet riktlinjer och normer för hur föremål, även fartyg och fordon, skall hanteras och underhållas. Både för att de ska bevaras men framförallt hur de bör presenteras och ställas ut för allmänheten.

Den stora frågan är fortfarande vilket motiv Kalix Kommun hade då man tog över ubåten och vad deras långsiktiga målsättning är. Att de övertog ägandeskapet av ett så här pass viktigt och underhållskrävande objekt måste förhoppningsvis ha gjorts med någon form av baktanke. Det borde rimligtvis även ligga i kommunens intresse att ubåten underhålls och ställs ut på ett värdigt och professionellt sätt.

Att parkera ett fartyg på en trailer vid en camping kvalificerar dock mer som parkering än utställning. Om kommunen fått ett mindre objekt till skänks, hade detta då placerats på stubben bredvid glasskiosken?

Det militära kulturarvet från ubåtsjakterna och dess berättelser är något som absolut förtjänar att kommuniceras till allmänheten. Men den nuvarande lösningen känns mer som en panikåtgärd för att tysta kritikerna än som en del i en långsiktig och allomfattande plan att på bästa sätt kommunicera denna del av historien.

Under tiden som gått har marinen enligt uppgifter utvecklat nyare och alternativa sätt att öva ubåtsjakt. Utan egen miniubåt, vad har de egentligen haft för val? Flera har menat att den civila event-ubåten Malen har kunnat fylla behovet av målubåt vid övningar. Men den civila ubåtens ägare har själv berättat om upprepade problem med byråkrati och oförstånd för den faktiska kostnaden när Försvarsmakten skall upphandla deras tjänster med reducerad övningstid som följd. Även om nya tekniska lösningar utvecklas som slutligen visar sig bli bättre måste vi ställa oss frågan hur mycket pengar men framförallt förspilld övningstid som den kortsiktiga bortskänkningen redan kostat den svenska försvarsförmågan?

Vad ska man då göra med HMS Spiggen? Just nu måste rimligtvis Kalix Kommun svara på den frågan. Har de mer långsiktiga planer på att bygga upp en större, mer professionell utställning om 80-talets ubåtsjakter får de gärna kommunicera dessa. Men om de saknar mer seriösa planer än dagens lösning bör de lägga all prestige i sakfrågan åt sidan och återbörda fartyget till Försvarsmakten eller Statens försvarshistoriska muséer.

/ David Bergman

Gästinlägg: Det är rent ut sagt förjävligt!

Foto: David Bergman



I kölvattnet av gårdagens omfattande mediadrev, baserat på att de aktuella dykarna undanhöll delar av sanningen och i stället spekulerade hej vilt i Expressen, så kommer i dag ett nytt inlägg här på bloggen. Den här gången är det David Bergman som skriver om en annan miniubåt, vår egen HMS Spiggen. Jag har själv avhandlat ämnet här på bloggen flera gånger tidigare, och för en tid sedan i en kolumn i SvD som man kan läsa om man vill ha bakgrunden till varför det blev som det blev. Men ämnet är ständigt aktuellt och jag kan inte nog instämma i det som David Bergman skriver här nedan, och jag hoppas innerligt att Försvarsmakten inom kort kommer att försöka återställa ordningen!


/ Skipper
———————————–

Det är rent ut sagt förjävligt!

De orden använde ÖB för att beskriva en konstaterad ubåtskränkning av svenska vatten i höstas. Idag tänkte jag samma sak då jag såg flottans f.d. miniubåt HMS Spiggen stå upplagd och övergiven på ett av kommunens garageområden i Kalix.

Att skänka bort överflödig försvarsmateriel är varken ovanligt eller konstigt, tvärtom. Dock var HMS Spiggen när hon skänktes bort under föregående år varken antik eller överflödig utan togs i bruk så sent som 1990 och var flottans enda miniubåt. Att skänka bort fullt fungerande försvarsmateriel är tyvärr inte heller ovanligt och ofta ett resultat av extremt kortsiktigt tänkande.

Att påstå att Kalix kommun hade någon färdig plan för fartyget skulle vara att fara med osanning. Det var vid mottagandet oklart vart den skulle placeras men under våren föll valet på Siknäsfortets ägare som ville placera den vid Töre hamn med hänsyn till platsens betydelse för ubåtsjakterna på 80-talet. Där finns dock idag ingen färdig lösning eller lämpligt museum och mer än ett år efter att hon anlänt till kommunens upplag står fartyget fortfarande kvar utomhus bland snöplogar och rostiga rullstolsramper.

Men det slutar inte här. Inför en utplacering som besöksobjekt har frågan om sanering av olja och drivmedel enligt uppgift blivit aktuell mellan kommunen och de kommande ägarna. Vem som skall göra detta och vad kommunens budgetchef säger om utgiften vet jag inte men en gissning är att både kommunen och eldsjälarna i Föreningen Siknäsfortet tagit på sig mer än de kanske först anade.

Jag har under det senaste året besökt HMS Spiggen vid två tillfällen. Det sägs att ubåtsjakt är en konst som kräver mycket övning men att däremot hitta en miniubåt upplagd på en kommunal parkering var ingen större utmaning, även för en arméofficer. Förvånansvärt nog ligger hon helt öppen och olåst, på ett område där vem som helst kan köra in och ingen har vid något besök ifrågasatt min närvaro. Att ubåten ligger så öppet och oskyddat är olyckligt av flera olika anledningar, men signalerar tyvärr framförallt att kommunen saknar kompetens att ta hand om fartyget på ett bra sätt.

Jag vet inte vilka bevekelsegrunder den ansvarige beslutsfattaren hade när HMS Spiggen skänktes bort till Kalix Kommun. Men när jag ser den stå och förfalla bland skrotet på en parkering samtidigt som svenska flottan behöver en miniubåt för att öva ubåtsjakt med, kanske mer nu än någonsin tidigare, ligger vår överbefälhavares ord närmast till hands: Det är rent ut sagt förjävligt!

/David Bergman

Foto: David Bergman

Miniubåten som skänktes till Kalix

Försvarsmaktens sorgligaste handbok?

Avveckling av försvarsmateriel och nedläggning av förband har varit en realitet för försvarsanställda i stor skala sedan försvarsbeslutet 2000. Detta ödesdigra beslut fullföljdes med noggrann precision i ytterligare ett efterföljande försvarsbeslutet 2004. Hur många förband och förbandsenheter som försvann, och omfattningen av försvarsmateriel som avvecklats är svår att överblicka.

Mycket av den materiel som har avvecklat för ”att den inte behövdes” har senare visat sig varit mycket efterfrågad och nödvändig. Det fanns tidigare, under den tid där internationella insatser var helt dominerande, ett inofficiellt mantra som sa att den materiel som inte kunde användas i internationella insatser – den behövs inte och skall därför avvecklas.

Marinens f.d. miniubåt HMS Spiggen föll förmodligen väl in under den devisen. Om henne skriver jag i min kolumn i fredagens SvD.

Det fanns möjligen andra skäl än de jag känner till att hon avvecklades. Men de jag har pratat med som hade god kunskap om hennes status hävdar att hon hade kunna gjort stor nytta för Marinens ubåtsjägare under ytterligare många år till. Hon hade enligt uppgift dessutom genomgått en omfattande översyn. Men det finns säkert de som kommer att hävda att det både fanns det ena och det andra skälet till avveckling. Men om man med tillräckligt hög säkerhet kan köra omkring med civila passagerare i en civil miniubåt, som i kvalitet vida understiger HMS Spiggen så hade nog den sistnämnda klarat att vara i tjänst ytterligare ett antal år. Men så blev det alltså inte.

I internationaliseringens era så var givetvis ubåtsjakt i allmänhet, och inomskärs ubåtsjakt i synnerhet betraktat som något som hörde till kalla krigets dagar. Prioriteringarna hamnade på helt andra saker då varje förband i Försvarsmakten gjorde allt för att finna sin nya roll och därmed sitt existensberättigande i det nya försvaret.

När ubåtsjakt så sakteliga började komma tillbaka på agendan igen så har givetvis den internationella kontexten varit fortsatt dominant. Inom ramen för de internationella övningarna har ex eskort av HVU (High Value Unit) varit dimensionerande. D.v.s. att hålla undan eventuella fientliga ubåtar från det objekt som skall skyddas och eskorteras från punkt A till B. Detta är givetvis något helt annat än ubåtsjakt inomskärs i en extremt svår miljö där HMS Spiggen var Marinens unika målubåt.

När tiden nu har skruvats tillbaka 20 år så tror åtminstone jag att just HMS Spiggen hade varit en mycket värdefull resurs som hade bidragit med oerhört mycket effekt. Eftersom Kalix kommun inte ens kan bestämma sig för var Spiggen ska ligga så kanske det inte vore helt orimligt att ställa frågan om vi kan få tillbaka henne igen, eller åtminstone låna tillbaka henne?

Men problemet är givetvis pengar för underhåll och drift av en sådan farkost. Försvarsmakten har dessvärre inga ambitioner att omfördela ekonomiska medel för att stärka förmågan till att skydda territoriet mot undervattenskränkningar inom nuvarande ekonomisk ram.

Försvarsmakten bedömer att en högre prioritering av ubåtsjaktförmågan inom nuvarande ekonomisk ram, skulle, för såväl marinförbanden som för Försvarsmakten i sin helhet, leda till en sammantaget lägre operativ effekt och därmed en försämring av förmågan att möta väpnat angrepp. Försvarsmaktens svar är i sin helhet hemligt.

Att HMS Spiggen, eller en ny miniubåt skulle tas i bruk i Försvarsmakten blir därför att önska något som sannolikt inte kommer att kunna bli verklighet. Sådan är tyvärr den bistra verkligheten…