Sökresultat för: org ny

”Det viktiga är inte målet, det är resan.” -Uppdaterat

(eller -Det finns inget slut på karusellen, bara mer åksjuka)
Hur slog omorganisationen mot dig och din organisation? Kontakta oss så kan du komma till tals! Kontaktuppgifter hittar du till höger.
Få med det minsta intresse för försvarspolitik och Försvarsmakten kan ha missat den turbulens som har drabbat organisationen och framförallt dess personal de senaste åren.
Efter ett par års lugn och ro (även om vi tyckte att det var jävligt då med) sen FB 00 hände något efter FB04 men kanske framförallt sedan Alliansens valseger och specifikt sedan Försvarsminister Odenbergs avgång. Organisationen omstöptes och omstrukturerades och personalen fick mer och mer åksjuka försöka hålla sig kvar i båten, samtidigt som attityden mot personalen gick från helt OK till likgiltig till direkt fientlig.
Någonstans kring 2010 började vi få ”sommarhälsningar” av ÖB som inte var så muntra som det lät. Sommaren 2010 handlade det om att alla som var antagna till och skulle gå nivåhöjande utbildning fick ett brev från FM, mitt under semestern, med ett ultimatum. 
”Gå med på att skriva om ditt anställningsavtal till ett med internationell arbetsplikt, annars får du inte gå nivåhöjande utbildning!” Svaret skulle vara inlämnat innan semesterns slut, vilket inte kunde tolkas som något annat än att FM inte ville att de man hotade skulle kunna ventilera frågan med sina kollegor och med sitt fack, utan tvingas av trycket från familjen att skriva på.
En ganska stor ilska och upprördhet blåste med all rätt upp och Officersförbundet gick till FM med krav på reson och samarbetsvilja. FM gjorde….ingenting. Sket fullständigt i ATO och sina anställda. ”Nåja, nu kan det väl ändå inte bli mycket värre!” – var det säkert ett par som tänkte.
Jo du gosse! Det kunde det! Året efter fick som ni känner till SAMTLIGA anställda en sommarhälsning av FM. Den saknade dock signatur och den var oerhört illa stavad och skriven vilket fick till följd att många trodde att det var ett skämt. Det var det inte.
”Skriv på för internationell arbetsplikt eller få SPARKEN!” var hotet den gången. ATO blåste nu upp till full storm, mobiliserade och drog till skogs med högrepar och facklor. Enskilda officerare tog strid mot bjässen FM.
FM gjorde…..ingenting. Om man sket i arbetstagarna förra året så kan man väl likna det här vid att bygga den största trekammarbrunnen som går att konstruera, låta deltagarna på Roskildefestivalen fylla den i en vecka och sedan kasta ner alla anställda i brunnen och hånle åt dom.
”NU KAN det inte bli värre!” – sade många efter den resan. Inlägg på den här bloggen beskrev avståndet mellan HKV och förbanden som oerhört stort och svåröverbryggt och lustiga filmer gjordes när det var storm kring logementssängar på Livgardet.
Och så kom vi då till gårdagens delgivning av nya befattningar efter FM omstrukturering.
Jag kunde då bekräfta att det inte finns nån ände på hur konstigt det kan bli för de anställda i FM. Det värsta som kunde hända var naturligtvis att bli av med jobbet vilket en del tyvärr blev. Exempelvis drabbades i många fall fälthantverkare på skjutfälten eftersom de ansågs som överflödiga. Överflödiga för sådana människor som anser att soldaterna själva kan utföra det arbete som fälthantverkarna utför. För oss som verkligen förstår skillnaden på vad fälthantverkarna kan och gör och vad soldaterna kan och gör så är det naturligtvis inget annat än löjeväckande dumt.
Men som sagt, det finns ingen ände på hur KONSTIGT det kan bli för oss som faktiskt fick behålla jobben.
Jag själv till exempel har nu samma samma befattning i PRIO som jag hade när jag var värnpliktig på 90-talet. Jag har dessutom fått en ny chef, nämligen en av de kadetter jag själv utbildade när jag jobbade som lärare på skola för ett litet tag sedan. Då ansågs jag lämplig för att handleda honom i hans väg till en karriär i FM, men nu är det tydligen han som skall handleda mig i rollen som chef. Konstigt, inte sant!
Nu är det iofs inget större problem eftersom det är en bra pojk och jag bara är parkerad på den platsen i PRIO, jag löser helt andra uppgifter dagligen.
Då har desto värre och konstigare öden har drabbat andra kollegor.
Jag känner till en kollega, en driven Kapten, som precis har rekryterat klart sin pluton och fått en ung Fänrik som ställföreträdare. Båda är sugna på att komma igång och Fänriken som verkar lovande har precis börjat lära sig grunderna i hantverket. Han kommer ju i den nya Officersutbildningens anda från en helt annan försvarsgren än den han nu arbetar i och har aldrig haft kontakt med den här typen av förband tidigare. Lovande konfiguration, inte sant? Nåja, det löser sig med en rutinerad chef som kan handleda honom.
Nej nej nej, eftersom ingen förväntar sig den Spanska Inkvisitionen! Pang Bom, vift med trollspöet och vips så är Fänriken nu plutonchef och Kaptenen är ställföreträdare med graden OR-7. Alla kliar sig i huvudet och tänker -”Hur fan gick det här till?”
Hade någon berättat detta för mig för fem år sedan, att det skulle gå till så här i FM i framtiden, så hade jag skrattat rått åt vederbörande eftersom alla med rudimentär insikt i förbandstypen vet att instegsbefattningen och lärlingsplatsen för en Fänrik på den typen av förband är Vagnchef (3:a på plutonen). Stf plutonchef är en rutinerad specialistofficer (instegsbefattning som gruppchef) och plutonchefen är Löjtnant/Kapten med god vana av både truppföring, trupputbildning, livserfarenhet och självkännedom.
Men ack så fel jag hade. I FM skrivelse ”PM Instegsbefattningar för OF 1 i insatsorganisationen (IO 14) 2012-09-03” kan man bland annat läsa följande passage:
Placera nyexaminerade officerare på instegsbefattning som plutonchef.
För att klara den långsiktiga försörjningen av officerare på högre nivåer måste
nyexaminerade officerare placeras på en instegsbefattning och ges erfarenhet och
utveckling i enlighet med fattade beslut. Rutinerade ”plutonchefer” (ur OF-
kategorin) behöver placeras på specialistofficersbefattningar som stf plutonchef
och i kompaniledningar för att plutonerna ska fungera väl. Detta är också en
konsekvens av att det inte finns färdigutbildade och tillräckligt rutinerade
specialistofficerare att placera på dessa befattningar.
Aha! PlutonCHEF är instegsbefattningen! Man hamnar alltså DÄR först för att kunna lära sig yrket. Analogin är väl kanske nästanpå att instegsbefattningen för en ung sjöofficer på ett örlogsfartyg vore fartygschef eller att instegsbefattningen för den unge flygföraren som precis med darrande manschetter genomfört sin första ensamflygning vore divisionschef (Nej, jag VET att det är några nivåer upp, men jämförelsen är inte helt off).
Men vad gör vi med alla de nuvarande plutonchefer (”Plutonchefer” inom citattecken enligt HKV alltså) som har arbetat i många år för att skaffa sig erfarenhet den hårda vägen, genom chefsbefattning i värnplikten, YOP och sedan vidare till plutonchefsnivå både i GU-förband och utlandstjänst och som nu verkligen har ångan uppe?
Jamen dom gör vi såklart till Stf Plutonchefer och OR-7! Herregud NÅN måste ju kunna hjälpa och coacha alla dessa nyutexaminerade plutonchefer med brokiga och i många fall tveksamma militära bakgrunder så att de kan lösa sin uppgift som plutonchef! De nuvarande har ju varit plutonchefer sedan 90-talet, så vilka är bättre lämpade än de?
Tja, det skulle väl kanske kunna vara de facto rekryterade och utbildade specialistofficerare, men eftersom FM FORTFARANDE inte, sedan 2008, har kunnat komma fram till hur karriärvägarna för dessa skall se ut, så är ju dessa inget alternativ.
Bättre då att ta de från YOP-kullarna som alltså sedan sekelskiftet någonstans har fått vara chefer på plutonsnivå utan nån egentlig möjlighet att avancera i karriären pga gradinflationen samt utbildningsstoppet 05-09. Bättre att de får klä skott för det totala misslyckande som tvåbefälssystemet hittills har varit.
Om detta kan man även läsa i en annan passage i PM:et:
En viktig utgångspunkt är att tvåbefälssystemet inte infördes för att
Försvarsmakten hade dåliga plutonchefer. Faktum är att det är svårt att finna
bättre i världen eftersom det tidigare personalförsörjningssystemet hade utvecklat
mycket kunniga och ytterst lämpliga plutonchefer. Förändringen kommer ur ett
annat problem nämligen bristen på officerare i trupptjänst och övertaligheten av
(äldre) officerare i stabsbefattningar.
Precis. Eftersom vi hade världens bästa plutonchefer så skall vi belöna dom med degradering så att de efter en karriär på över ett decennium återfår den befattning de flesta hade under sin GU. Logiken i detta är helt klar och tydlig, åtminstone om det vore manuset till en Monty Pythonsketch.
De nya fänrikarna, som alltså endast undantagsvis har ”rätt bakgrund” utan oftare varit exempelvis ubåtskockar eller radaroperatörer eller bara gjort GMU skall nu gå rakt in på befattningen skytteplutonchef och handledas av de dom precis petat. Utbildningen till plutonchef är alltså INTE på något sätt färdig när dom tagit examen utan budskapet de har fått är att de kommer att få tid på lämpliga instegsbefattningar innan det blir dags att bli plutonchefer. Så blev det alltså inte. De skall hem och hantera soldater som i många fall är ärrade veteraner och flera år äldre än de är. Sannolikheten för fler GRG-skjutningar på logement och skadliga informella ledarstrukturer har väl inte direkt minskat iom detta.
Jag vet inte om någon ansvarig kunnat sätta sig in i konsekvenserna av beslutet innan det fattades, men oavsett så är det anmärkningsvärt. Jag vet inte vilket som är värst: Om man HAR satt sig in i konsekvenserna och ändå fattat beslutet eller om man INTE har satt sig in i konsekvenserna men ändå fattat det.
Som sagt, ingen kan rimligtvis längre bli förvånad över NÅGOT som händer i FM eller i Försvarspolitiken.
Jag tror inte alls att det här är slutet eller botten utan resan fortsätter. Man kan exempelvis spekulera i vem nästa försvarsminister blir efter Anders Borg. Jag skulle vilja säga att Terry Gilliam ligger väldigt bra till. Men vänta nu, säger ni. Han är ju död! Spelar ingen roll säger jag. Kan Nordkorea ha ett balsamerat lik som statschef så kan vi ha en död Monty Python-medlem vid rodret! Han hade även ett bra sinne för skruvade saker och en stor kreativitet! Han blir säkert en stor tillgång för ett Försvar med en ekonomi i balans.
Vi kanske skall utrustas med överblivna växelspakar från SAAB Automobile som vapen istället för AK 6? Dom finns i stor mängd i konkurslagret, har god verkan på nära håll och Svenska arbetstillfällen har skapat dom. Helt rimligt! Som resultat av bindande motköp i Schweiz-affären så skall ärtsoppan på torsdagar ersättas med ostfondue och raclette och alla soldater SKALL bära runt på ett gökur till sin uniform för att kunna se och höra när det är dags att stämpla ut i PRIO. Helt rimligt!
Fast det bästa exemplet jag har hört på galenskaperna igår måste jag spara till sist.
Jag hoppas verkligen att detta inte stämmer, men jag har tyvärr alldeles för säkra källor för att våga tro det.
En driven och intelligent ung Kapten i karriären med goda vitsord och missioner i tre världsdelar på skyttepluton, i kompaniledning och i brigadstab som just nu löser ett mycket kvalificerat bemanningsuppdrag åt sitt förband fick sin placering som alla vi andra. 
Nej, det blev inte en befattning som rimligtvis leder till stabsutbildningen på FHS och sedan tjänst som sektionschef eller stabschef i bataljonsstab, som man verkligen skulle kunna tro.
Han är nu skyttegruppchef (OR-6). Hans chef är en nyutnämnd Fänrik.

Jag skulle inte alls bli förvånad om Fänriken heter John Cleese.
Allt detta är så galet att man helst hade velat kunna skratta hjärtligt åt alltihopa och minnas det på återträffar om många år och nostalgiskt prata om tiden när det var sådär knäppt i FM. 
Men det är rikets försvar det handlar om, i en säkerhetspolitisk omvärld som snart är åter i ett kallt krig. Skrattet fastnar i halsen och jag känner mig faktiskt orolig för mina barns framtid. 
Vad kommer det av bli av det här samhället, som uppenbart styrs av galna personer?
Vilka erfarenheter har ni från era förband? Vilka galenskaper har uppstått?
Dela med dig i kommentarsfältet!

Uppdatering: Hur slog omorganisationen mot dig och din organisation? Kontakta oss så kan du komma till tals! Kontaktuppgifter hittar du till höger.

FM får bakläxa i veteranfrågan.

I december 2011 uppdrog regeringen åt Allan Widman att utreda frågan om att göra frivilligstödet tillgängligt också för veteransoldater och anhöriga. Den delen ska redovisas 1 februari 2013. Regeringen har nu nyligen beslutat om tilläggsdirektiv till veteransoldatutredningen. I huvudsak handlar det om att följa upp och utveckla den svenska veteransoldatpolitiken i form av ökat internationellt samarbete samt pröva huruvida veteranperspektivet även ska innefattas övriga statliga aktörer i internationell tjänst, som ex. polis, räddningstjänst,tull, UD m.m. Dessutom,och det kanske det viktigaste, se över samverkan mellan arbetsgivare, staten, landsting och kommun i omhändertagandet av veteraner samt belysa frågor om tillgången till medicinsk specialistkompetens. Det här kan ses som ett delvis underkännande av det jobb FM hittills gjort i frågan. För närvarande finns det endast två personer som utgör den nya veteransektionen i Högkvarteret. Lite förenklat kan man säga att FM har genom den nya sektionen lagt ut kontaktsökandet till veteraner på frivilliga organisationer utan tillräcklig kompetens att avgöra arten av problem hos de hjälpsökande, därtill finns ingen fungerande vårdapparat att remittera till då kompetensen i krigsskador, fysiska som psykiska är låg inom landstingen. Dessutom har FM gett förbanden i uppdrag att utse särskilda veteranhandläggare vilket i praktiken innebär att någon stackars officer får det som uppgift med annan ordinarie tjänst. Det som behövs är att realisera de planer som tidigare tagits fram i frivilliga arbetsgrupper rörande ett veterancenter. Detta projekt har tagit fram precis det som tilläggsdirektivet nu lyfter fram. Det vill säga; Ett veterancenter för statens tjänstemän och kvinnor med vårdgivarresurser. Tilläggas kan att verksamheten bör vara fristående från FM men finansierad av de nyttjande myndigheterna. Ett fristående från FM är nödvändigt så att verksamheten inte blir en budgetregulator. tilläggsdirektivet ska redovisas den 1 december 3013.

Stort litet steg

Alliansen tillkännagav nyligen att man avser köpa in 40-60 nya JAS 39 och att de därför vill öka försvarsanslaget med 300 miljoner.
300 miljoner räcker inte på långa vägar utan är kaffepengar i sammanhanget. Behovet är betydligt större än så då hela Försvarsmakten är underfinansierad och flera materielprojekt är uppskjutna.
Det finns ganska mycket läsning på grannbloggarna (länkar till höger på sidan) i ämnet och jag håller mig därför kort.

Min syn är att höjningens storlek är för dålig men att den politiska viljan att faktiskt höja anslaget är ett viktigt trendbrott. Det har varit tvärstopp på anslagsökning tidigare. Har vi just sett en bräschladdning öppna en ny ingång i Borgs kassavalv?

/Cynisk

På rätt väg?

Lite av betydelse har inträffat sedan Almedalen.

Likväl kom nyligen FM:s delårsrapport för andra kvartalet. En smula överraskande är att medan antalet GSS/K och OFF ökar i antal så minskar antalet SO, RO och GSS/T. Planeringen har väl varit den rakt motsatta?

Sant är att en anslagshöjning för FM är oundviklig, men myndigheten tycks inte helt tillvarata alla möjligheter att för egen del minska den ekonomiska obalansen…

Särskilt tråkigt är också att notera attityden till RO: Som sagt minskar de i antal, ”dock i en något långsammare takt än vad som planerats”. Därtill anges att från och med 2013 kommer endast RO med placering i FM Org 2013 att redovisas. Engagemanget är uppenbart inte längre tillräckligt för att orka redovisa dessa anställda i statistiken.

Allan Widman

Hönan eller ägget?

Dagens Nyheter kan idag meddela att SAAB vill bygga en förbättrad version av Gripen. Prislappen ligger på 50 miljarder kronor och SAAB vill ha ett snabbt beslut i frågan. Ingen snabbhetspremie utlovad vad som är känt.
Vad den förbättrade Gripen ska kunna som den inte kan idag anges inte, ej heller varför den ska behöva kunna det som vi inte vet om den ska behöva kunna, vet vi inte heller. Däremot anges förmågan att landa på hangarfartyg som en förbättring. Att det inte rör sig om en svensk marknad är väl tämligen solklart även om vi brukar kalla Gotland för vårt hangarfartyg. Där går det dock utmärkt att landa med befintliga Gripar redan idag.
Att Norge gjorde bort sig och inte valde Gripen, det får stå för dem men var det inte så att Nygripen var tänkt för att matcha andra konkurrenter i just grannlandet. Om nu inte Norge är intressant, är det Schweiz som ska bli ny måltavla då den nyligen annonserade affären inte verkar lika solklar som tidigare?
Oavsett vilket så förefaller det märkligt om Sverige ska satsa en dryg årsförsvarsbudget på att utveckla något som vi inte vet om vi behöver enbart för att behålla egen försvars/flygindustri.
SAAB måste lära sig att stå på egna ben. Klarar de inte konkurrensen så är det inte skattebetalarna som ska stå för notan.
Därmed inte sagt att SAAB har en dålig produkt. Gripen är den bästa lösningen för de allra flesta medelstora länder. Att det sedan är andra faktorer som i slutändan avgör en affär är inte SAAB´s fel.
Slutligen vad kommer först behovet och sedan flygplanet eller flygplanet och sedan hitta ett svenskt behov, höna eller ägget vem kom först?

Insatschefen Anders Lindström väljer att hoppa av.

Om nu Anders Lindström lever i tron att jobbet som chef på Stockholm Lokaltrafik och Waxholmsbolaget är en väg mot en lugnare tillvaro har han förmodligen felbedömt situationen. Tar han jobbet för att kunna utnyttja sina kunskaper om att leda insatser under kris och krig är valet mer förståeligt. Då Anders är en grundlig person som alltid vill känna sin verksamhet i grunden lär vi väl få se honom som jungman på en waxholmsbåt ena dagen för att återfinna honom i förarsätet på en buss dagen efter. Hans erfarenhet från pansarvapnet kommer väl till nytta när han nu ska baxa en tvådelad buss genom Stockholm innerstad en halkig morgon i januari.

Ingen efterträdare är utsedd att ta över befattning som FM insatschef men Anders Brännström blir tillförordnad chef tills vidare.

Den kännedom jag har om Brännström grundar sig på andrahandsuppgifter samt några kortare möten, genomgående bra omdömen och uppfattningar.

Grundat på det tror jag Brännström är rätt person för uppgiften så varför inte utse honom permanent?

Skam över regeringens svek mot palestinerna

Sverige var bland de 14 länder som röstade nej till Palestinskt medlemsskap i FN:s utbildningsorgan Unseco. Men hela 107 länder röstade ja och Palestina blev välförtjänt medlem. Skammens rodnad borde blossa på de svenska regeringsledamöternas kinder. Att vara bland dem som förnekar Palestinierna erkännande i olika internationella organ är detsamma som att vara bland dem som konsekvent försöker lägga krokben för fredsprocessen och en Palestinsk stat.

Det är dessutom djupt beklagligt att USA innan omröstningen hotade med att dra in sitt bistånd till Unesco om palestinierna skulle ges medlemsskap. Så agerar endast den som vill diktera villkoren och inte är beredd att verka för en rättvis fred. Att Israels regering svarar med att besluta om nya bosättningar på ockuperat område visar bara att det inte är förnuftet som styr på den kanten. Det är övergrepp och maktpolitik som gäller som svar på att den palestinska saken vinner ett alltmer självklart internationellt stöd.

Andra bloggar om:

Föredöme i praktiken

Många av de synpunkter som kommer informationsdirektören tillhanda när diskussionen rör varumärke, stolthet och traditioner gäller uniformens bärande. Inte minst rör dessa synpunkter Högkvarterets och högre chefers efterlevnad av uniformsreglementet. I Kungliga Örlogsmannasällskapets “Tidskrift för sjöväsendet” publicerades en debattartikel i … Continue reading →

Reinfeldt ger besked om nedskärningar i välfärden

Nu ska moderaterna sänka skatten med ytterligare 20 miljarder kronor om ”ekonomin så tillåter”. När detta, vilket främst gynnar de med de högsta inkomsterna, genomförs så kommer det att märkas i skolan, vården och omsorgen. Det blir färre som kan arbeta inom vården och skolan.

Fakta är att 24.000 jobb nu försvunnit inom välfärdssektorn. Detta är ett pris för de skattesänkningar som högerregeringen hittills genomfört. Resultatet blir sämre kvalitet i den offentliga sektorn. Istället för fortsatta nedskärningar borde en framtidsinvestering i just skolan och vården vara självklar. Socialdemokraterna vill nu inledningsvis satsa 12 miljarder mer än högern i ökade statsbidrag.

Högerns jobbskatteavdrag ger inte de nya jobb som man försöker flagga med. Istället har vi massarbetslöshet på tioprocentsnivån. Förutom att sänka arbetslösheten så måste välfärden föras in som en viktig valfråga. Högern har nu genom Reinfeldts sommartal gett besked om att nedskärningar är att vänta. Fler lärare i skolan är viktigare än skattesänkningar för höginkomsttagarna. Låt inte moderaterna komma undan !

Andra bloggar om:

Valet avgörs inte på politikens Kiviks marknad

För första gången har jag besökt Almedalsveckan. Det är inte överdrivet att kalla den för en jättelik firmafest för politiker, journalister, lobbyister och intresseorganisationer. På denna politikens Kiviks marknad så gäller det att synas, annars finns man tydligen inte. Det är väl därför Gudrun Schyman väljer att offentligen bränna sedlar för 100.000 kronor för att komma in i tidningen. Hon kunde kanske ha sänkt dem till Rädda Barnen eller kvinnojourerna istället. Det hade varit bättre.

Fredrik Reinfeldt stora utspel var att han inte ska sänka skatten under 2011. Därmed försöker han ge ett sansat intryck i förhållande till skattesänkningar. Men observera, löftet gäller i ett år. Sedan är han och moderaterna återigen fria att sänka skatten med jättebelopp, kraftigt gynna de mest välbeställda, driva fram nedskärningar i offentlig sektor och fortsätta systemskiftet i Sverige. Jag tror nog de flesta ser igenom detta försök att verka måttfull. Av hans tal att döma som är fixeringen vid skatter monumental inom moderaterna.

Ryktena surrar om Maud Olofsson i Almedalen. Någon ledande centerpartist har talat bredvid mun och berättat för Expressen att hon ska avgå efter valet. Blir det Andreas Carlgren eller ska Eskil Erlandsson träda fram i ljuset när det svårt sargade partiet ska åter till rötterna ? Oavsett vilket så är centern i djup otakt med sig självt efter sveken i regionalpolitiken och kärnkraftsfrågan.

Socialdemokratins och de röd grönas markering om att välfärden går före skattesänkningar i Almedalsveckans inledning var bra. 12 miljarder mer till vård, skola och omsorg än regeringen visar att kvaliteten i skolan ska gå före den moderata fixeringen vid sänkta skatter. Torsdagens tal av Mona Sahlin kommer säkert att innehålla nya framtidsbesked. Medan Reinfeldt talar om skatter, skatter och åter skatter är det enkelt för Mona att tala om vad socialdemokratin vill göra med Sverige. Moderaterna verkar mest vara en avläggare till Skattebetalarnas förening. I kontrast till detta så har socialdemokratin en helhetssyn på samhället.

Jag tvivlar om att särskilt många av de som besöker Almedalen blir övertygad eller förändrad i sin politiska inställning. Hela uppståndelsen kring jippot känns överdrivet. Publiciteten har nog visst genomslag i den politiska debatten. Men den verkliga valrörelsen måste bedrivas på arbetsplatser och i bostadsområden. Där avgörs valet !

Andra bloggar om:

Ett möte med högerarrogansen på Peace and Love-festivalen

Tänk att den finns kvar den där högerarrogansen som den nya högern i sina olika skepnader försökt att dölja. I samband med Peace and Love festivalen i Borlänge dök två välsmorda yngre män upp påbörjade ett resonemang vid vårt partitält som påminde om 1970- och 80-tal. Det var på den tiden det skulle märkas att man var ”litet bättre”, ”litet smartare” och med tiden också bli ”ekonomiskt rikare” än andra om man var moderat. Näsan var i vädret och stämpeln överklass lyste lång väg. Politiskt sett var det inte särskilt lyckat.

De här unga männen talade om att det bara vara lågutbildade som röstade på socialdemokraterna, att framgångsrika straffades med att betala högre skatt än andra och gav bilden av just tro sig vara ”smartare”, ”kunnigare” och ”bättre” än andra. Arrogansen lyste lång väg och för min del så upplyste jag dem om att elittankar om sig själv ofta leder till problem i ett framtida arbetsliv. Den som ser ned på andra blir sällan lyckosam. De ville ha information om mina skolbetyg, vilket de inte fick. Och när de skulle försvara den rekordhöga arbetslösheten så lät de som sämre kopior av Anders Borg. De verkade ha läst på propagandan.

Trots att man blir förbannad när den självsäkra högerarrogansen får blomma ut så är det nyttigt att påminnas om vad som finns under ytan. En höger som så ensidigt kan gynna de mest välbeställda med stora skattesänkningar som skett under de senaste fyra åren innehåller mycket av cynism och arrogans. Även om den s k nya högern försöker polera upp ytan så finns den gamla grå sumpen av klassförakt och i vissa kretsar rent av hat mot arbetarrörelsen kvar. Valrörelsen kommer att bli mycket hård.

Andra bloggar om:

”intresset ljuger aldrig” i högerns medier.

Det är självklart så att media har stor betydelse för hur politikerna och de olika partierna uppfattas i valet. En undersökning nyligen visar att statsminister Reinfeldt får mest utrymme i media. Mona Sahlin får också brett genomslag, men socialdemokraterna får mest negativ publicitet. Noterbart är att finansminister Anders Borg får tre gånger så mycket publicitet som Pär Nuder på sin tid fick.

Intresset ljuger inte. Ägarintressen och politiska intressen slår igenom i både nyhetsbevakning och tillgång till debattsidor när valrörelsen hårdnar. Den borgerliga dominansen i media är självfallet en tillgång för högeralliansen. Att tro på full objektivitet är en myt. Därför handlar det om att slåss för utrymme i media men också inse att vi socialdemokrater måste vinna valet på arbetsplatserna och i bostadsområdena. Partiet förfogar faktiskt över ett unikt nätverk i bl a facket.

VI har att leva med att media från tid till annan blåser upp vissa, förminskar andra, osynliggör och synligör om vart annat, granskar vissa och undviker andra. Men det finns en underström i det hela till högerns favör. Så det är enkelt att konstatera att ”intresset ljuger aldrig ”.

Andra bloggar om:

Högerns demonisering av Mona Sahlin

Sedan Mona Sahlin valdes till partiordförande för socialdemokraterna så har det pågått en ständigt underminerande kampanj från borgerligt håll. Det tar sig i uttryck i mailkampanjer på webben, ett systematiskt bombarderande med s k opinionsmätningar av olika slag och ibland rent groteska personangrepp. Syftet är att systematiskt nöta ned henne som person och få valrörelsen att handla om allt annat än politikens sak och värdefrågor.

Självfallet är det som händer inga tillfälligheter. När Mats Odell och Sven Otto Littorin talar om Tobleronepolitik så följs det upp i mycket grövre form på nätet. Om högerpartiernas ledningar uttalade att det är dags att sluta med personaförföljelsen så skulle mycket saneras med omedelbar verkan. Så kommer förmodligen inte att ske utan vi får se en valrörelse med många smutsiga inslag.

NU är i och för sig detta inget nytt. Angreppen på Olof Palme på sin tid var mycket låga och systematiska. Föraktet mot honom som odlades i borgerliga överklassmiljöer hade ingen gräns. Inte heller Ingvar Carlsson och Göran Person undgick systematiska personpåhopp. När det gäller Mona Sahlin så börjar vi närma oss en demonisering jämförbar med Palmes. Tydligen så upplevs hon som så oerhört farlig för högerkrafterna att personkampanjerna inte har någon bortre gräns !

Andra bloggar om:

Sprakande svada ska dölja havererad arbetslinje

Arbetslösheten i Sverige har slagit i topp. Den är närmare tio procent. Samtidigt står statsministern i Sveriges riksdag och med hög röstvolym talar om att hävda jobblinjen. Verkligheten visar att regeringen har misslycklats och att skattesänkningarna inte ger den effekt med hoppats på.

Med en sprakande svada, tydligt engagemang men med en fullständigt ihålig politik försöker han ge trovärdighet åt åt den s k arbetslinjen. Han drar sig inte ens att vädja till egoismen och att prata om alla andra som ska få betala för att arbetslösa och sjuka ska få det bättre om de röd-gröna vinner.

Socialdemokratin har tillsammans med sina samverksanspartier lagt förslag om 100.000 nya arbeten, praktik- och utbildningsplatser.Men högerregeringen har inget alternativ. Det blev så oerhört tydligt i denna valperiods sista partiledardebatt. Att avvisa de skattehöjningar som föreslagits på förmögenheter, de högsta inkomsterna och stora villor är bara ett sätt att värna om moderaternas kärnväljare. De har råd att betala litet extra för att just arbetslösa och sjuka ska få det bättre. Det kallas solidaritet !

Nu ska högern sänka skatten med ytterligare 100 miljarder. De bör svara på de hundra frågorna om hur de ska finansiera den första, andra, tredje miljarden osv. De var svarslösa idag när Mona Sahlin ställde frågorna. Det är uppenbart att skattesänkningarna går före kvaliteten i vården, skola och omsorgen. Att driva fram försämrad standard i exempelvis skolan som ett pris för ofinansierade skattesänkningar är djupt oansvarigt.

I den sista partiledardebatten blev skiljelinjen så oerhört tydlig. Den praktiska verkligheten bakom Reinfeldts ordkaskader är ett privatiserat och amerikaniserat Sverige. Socialdemokratin står för den svenska modell som huvuddelen av svenska folket faktiskt önskar sig !

Andra bloggar om:

Tro inte på högerns tal om små skillnader mellan blocken !

Tätt som ofta så hör jag representanter för högern som säger att det egentligen inte är så stor skillnad mellan blocken. De beskriver politiken som ett spel där partierna bara viktar de olika frågorna litet grann olika. Jag brukar bryta av dessa som jag tycker rent löjliga resonemang med att säga : NU ska jag vara riktigt otrevlig ! Därefter brukar jag hävda den motsatta uppfattningen att skillnaden i grunden är stor. Det är viktigt att bryta den falska kollegialiteten och det informella samförståndet vid middagsbordet.

VI som exempelvis är valda till riksdagen representerar olika idetraditioner och visioner av hur samhället ska se ut och fungera. Det finns ingen anledning att sudda ut detta och på det sättet anpassa sig till de normer och förhållningssätt som högerkrafterna serverar. Den politiska taktiken handlar om ordval, att anpassa sig så att väljarna kan tolka exempelvis regeringen agerande på sitt eget sätt och att vädja till det stämningsläge som spinndoktorerna för tillfället tror gäller. Och här är högern skickliga.

Det är högerkrafterna som gynnas av att skillnaderna uppfattas som små. De vill sprida den bilden för att demobilisera socialdemokratin. Men det som är viktigast är faktisk vad som sker i verkligheten. I grunden är det nu så att på område efter område försvagas det offentliga /allmänna till förmån för privata intressen och företag. Skattepolitiken läggs upp så att förändringar alltid mest gynnar de förmögna och högst avlönade. Sådant är inte tillfälligheter.

Den grundläggande skiljelinjen går mellan att högern sakta men säkert manövrar Sverige i en riktning där vinstintresse och privata företag får allt mer att säga till om och en socialdemokrati som står för blandekonomi. Kapitalet och marknaden måste balanseras och tuktas. Det har gjort den svenska samhällsmodellen så framgångsrik. Nu anpassar högern Sverige till den föga nydanande kapiatlsm som råder i många andra länder.

Får högern chansen en period till så kommer de att fortsätta underminiera facket, sälja ut statliga företag, driva in vinstintresse i vård och omsorg och successivt bryta ned den svenska modellen. Priset blir både större regionala klyftor och inkomstklyftor. Jag tror i grunden att svenska follket inte vill ha ett sådant Sverige. Tro inte på snacket om att skillnaderna mellan socialdemokratin och högern är liten.

Andra bloggar om:

Rikskonferensens dag II

Dag två i Sälen inleddes av statsministern. Besvärande eller befriande nog (välj själv) höll jag med om det mesta, sånär som slängiga påståenden om att svensk politik förr var att skriva pressmeddelanden om något hände i världen istället för att agera, som nu. För där glömde han visst både Sveriges långa historia av deltagande i […]