Moderaternas svaga icke besked om försvaret.

Jag har på riksdagens frågestund ställt följande fråga till försvarsminister Karin Enström (m) : Är ni beredd att göra ett omtag och återuppta förhandlingarna med socialdemokraterna för att garantera försvarsmakten en mer hållbar ekonomi i framtiden ?

Jag får inget svar, utan Enström svarar enligt principen anfall är bästa försvar och hänvisar till hur socialdemokraterna ska kunna göra upp med vänsterpartiet och miljöpartiet. Det är svagt. Enströms icke-svar löser inte ett enda problem utan ingår bara en överpolitiserad skuggboxning inför valet.

Regeringens politik innebär en ökning med försvarskostnaderna med 1.1 miljarder fram t o m 2018. Det kommer inte att räcka för att klara det ekonomiska bortfallet från den uteblivna schweizaffären, löser inte det underliggande kostnadstrycket när det gäller materiel och förband. Därför har vi socialdemokrater föreslagit en ökning med 2 miljarder till 2018, dvs 900 mkr mer än regeringen. Deras motbud var mycket låga 75 miljoner. Vi tackade självfallet nej!

Försvarets ekonomi borde nu lyftas över partipolitiken. Det vore en bra signal till ett oroligt närområde. Enström(m) borde kunna bättre och se problemen i sak istället för att fly ifrån ansvar och inte svara på min enkla fråga. Vill man inte göra upp så är det bättre att säga nej direkt. Då kan väljarna förhålla sig till detta föga konstruktiva förhållningssätt.

Fem partier är helt överens om innehållet i försvarsberedningens rapport. Men ekonomin kommer inte att hålla. På den punkten har en bred palett av partier från höger till vänster en hemläxa att göra ! Vårt erbjudande om en realistisk uppgörelse om försvarets ekonomi kvarstår.

Andra bloggar om:

Krisen i Ukraina måste få konsekvenser för svenskt försvar

Den ryska interventionen i Ukraina är definitivt oacceptabel. Det ryska agerandet strider mot folkrätten. Beslutet i det ryska federationsrådet som gick mycket snabbt och ger president Putin mandat att agera militärt i hela Ukraina påminner oss alla om mentaliteten under det kalla kriget.
Beslutet i federationsrådet motiverades bl a med att ryska minoriteter ska skyddas. Signalen till de baltiska republikerna som också har rysktalande befolkning är inte positiv. För svensk del kan vi notera att militär makt används i ett land som gränsar till våra grannländer.
Självklart måste detta få konsekvenser i den försvarsberedning som nu arbetar. Den säkerhetspolitiska analysen om allvaret och målmedvetenheten bakom den ryska upprustningen och även viljan att använda förmågan i det egna närområdet måste skärpas. Det som nu sker påverkar Sveriges och Nordens säkerhetsmiljö.
Det som sker i Ukraina visar också vikten av att värna stabiliteten i Östersjöområdet. Vikten av vårt krav på en högre svensk militär närvaro på Gotland understryks nu ytterligare. Vid en eventuell krissituation har Gotland en mycket stor strategisk betydelse. Detta måste nu försvarsberedningen som ska vara klar med sitt arbete den sista mars ta till sig.
Tyvärr så utvecklas vår närmiljö i mörkare konturer än vi alla hoppats på. Visst måste alla diplomatiska möjligheter för att kyla ned situationen i Ukraina tas i anspråk. Men vi måste också inse att Ryssland under Putin rustar upp och har för avsikt att använda sin militära förmåga när det anses gagna landets intressen. Vi har sett det tidigare i Georgien och nu i Ukraina.
Andra bloggar om:

Har Karin Enström (m) förtroende för försvarets ledning ?

Idag har jag frågat försvarsminister Karin Enström (m) om hon har förtroende för försvarsmaktens ledning. Bakgrunden till detta är att det finns ett konstant spänningsläge mellan försvarets ledning och försvarsdepartementet och ytterst ministern. Vi har sett det i återkommande debatter om försvarsförmåga, ekonomi, materiel, tilltron till de uppgifter som försvaret presenterar i olika sammanhang samt statsministerns tal om särintresse. Konfliktnivån är att betrakta som hög.
Jag förväntade mig ett tydligt besked i form av ett ja eller nej. Men svaret blev något i stil med att det finns ett förtroende för alla myndighetschefer intill dess att annat meddelas. Detta standardssvar som hos den som får svaret skapar en känsla av tvivel är inte bra. Detta speciellt som försvarsmakten under lång tid varit särskilt omdebatterad. Man kan inte ha halvt förtroende eller förtroende till 75 procent. Det finns bara två svar som är raka och begripliga och det är ett ja eller nej !
Men ministern tog inte chansen att försöka minska konfliktnivån genom att svara ett rakt ja ! Ytterst är det hon som har ansvaret för att få tillstånd ett konstruktivt klimat mellan försvarets ledning och departementet. Vi kan inte längre ha dessa ständigt återkommande konflikter. Det är destruktivt och löser inga problem. Ett tydligt förtroendeuttalade kunde ha varit början på en vettig dialog. Men ministern missade den chansen. Man kan fråga sig varför ?

Andra bloggar om:

Den falska ”militära” solidariteten

Ett av de få tillfällen då högern använder ordet solidaritet är när nya militära insatser ska motiveras i bl a Afghanistan. Aldrig använder de det ordet när det gäller att stå upp för människor med låga löner, dålig arbetsmiljö, flyktingar, människor som saknar mat för dagen, fattiga, sjuka eller arbetslösa. Inte ens när det gällde kampen mot rena högerdiktaturer kunde de svenska moderaterna utveckla ett solidariskt tänkande. Men det är och var heller inte att vänta.

Hela högerpolitikens utfall i Sverige är nu ökade klyftor och större skillnader. Samhällsklimatet har hårdnat. T o m statsministern talar om de arbetslösa och sjuka som ”dom där”. Här är det långt till solidaritet

Att mäta graden av solidaritet i termer av militära insatser i andra länder är både en förvanskning av begreppet och ett mycket ytligt betraktelsesätt. Så agerar bara den som tycker det är bra att använda etiketten solidaritet för falska syften. Det är dags att avslöja det bedrägliga spel som bl a moderaterna bedriver.

Andra bloggar om:

Ska framtidens försvar domineras av MÖP, militärt överintresserade personer ?

Snart är det den 1 juli och då upphör värnpliktssystemet i Sverige. Värnplikten har varit ett av de sociala kitten som hållit ihop vårt land. Det skingras nu för ett yrkesförsvar där militären själv är rädd för att ”möpare” ska tränga sig in. MÖP betyder militärt överintresserad person.

Värnplikten har gjort att det svenska försvaret bland annat vid utlandsoperationer visat sig ha mycket dugliga soldater. Men den har också gjort försvaret av Sverige till en angelägenhet för hela svenska folket. När det kalla kriget tog slut så ändrades också förhållandena och det har i sin tur lett till ökad kraft bakom krav på yrkesförsvar.

Just för att försvaret succesivt inte ska befolkas av s k MÖP, för att använda militärens egen beteckning, så är den folkliga förankringen viktig. Det hade gått att behålla dagens mönstrings- och värnpliktssystem trots små utbildningskullar. Som helhet hade det gett både bättre förankring hos svenska folket, bättre rekryteringsmöjligheter till hemvärnet och en bättre blandning av kompetenser och bakgrunder i förbanden.

Inom några år är risken stor för att försvaret har fjärmats från folkligt intresse och engagemang. Det skulle i så fall vara ett stort bakslag. Det renodlade yrkesförsvaret kan visa sig vara en stark nackdel för dels försvarets roll i samhället, dels förutsättningarna för att rekrytera rätt personer.

NOterbart är också att högerregeringen drev igenom denna stora förändring utan en blocköverskridande överenskommelse. Det vittnar inte om långsiktighet i tänkandet utan om en vilja att kompromisslöst diktera villkoren med egna uppfattningar som utgångspunkt. Det är inte särskilt klokt när det gäller försvars- och säkerhetspolitiken.

Andra bloggar om: