Reflektion
Allmänt.I det århundrade vi i dag lever i, har under dess första decennium visat exempel på olika former av motstånd som kan påminnaom motståndsrörelser. Dess verksamhet kontra dåtidens visar på två (2) historiska faktum. Alla former av ockupation av en stats territorium kommer mötas med någon form av motstånd, väpnateller ickeväpnat, och den ockuperande staten kommer bekämpa detta motstånd.
Den rörelse som motsätter sig ockupationen, väpnat eller ickeväpnat, är vad som benämns motståndsrörelse, denna kan uppstå spontant eller redan i fred vara organiseradför att påbörja sin verksamhet då en ockupation sker.1Nu skall man ej förledas att tro att en motståndsrörelse, går att likna med en folkrörelse, som varje vecka vid samma klockslag genomför demonstrationer för en sak. En ockupationsmakt kommer på alla sätt och viss försöka bekämpa alla former av motstånd mot dess ockupation.
För att en motståndsrörelse skall kunna verka effektivt, så krävs dels en legitimitet för den dels en centraliseradledning. Vad avser legitimitet så skall den vara underordnad den regering som styrde landet innan ockupationen skede, detta innebär då i förlängningen att de är den ursprungligt styrande maktens ”verktyg” inom det ockuperade området.2Det innebär även att alla former av aktioner har en legitim förankring och ej är verk av enskilda intressen. En nationell centraliserad ledning, krävs för att kunna samordna resurserna3 i en vald riktning, för att därmed, mest effektivt, kunna påverka en ockupationsmakt. Sprida aktioner i olika riktningar, ger ytterst lite effekt och kan i slutändan vara destruktiva både för motståndsviljan men även motståndsrörelsen.
Det säger sig själv, att en motståndsrörelse som förbereds innan en konflikt, fungerar bättre, än en som måste påbörja sitt arbeta och organisera sig under de förhållanden som råder vid en ockupation. Detta var en av de slutsatser som drogs efter andra världskrigets, VK II, slut. Likväl varför de flesta västliga länder redan efter krigsslutet, påbörjade en organisering av motståndsrörelser.4 En organiserad motståndsrörelse går igenom tre (3) faser, förberedelser ifred, genomförandevid ockupationoch demobilisering vidbefrielse.
 |
| Bild 1. Bärande pelare för en motståndsrörelse. |
Som tidigare nämnts, så är det ett historiskt faktum att motstånd kommer uppstå av en befolkning mot en ockupationsmakt. I alla former av samhällen finns det vapen, varpå en väpnad kampmot en ockupationsmakt, kan förutsättas ske, likaväl som en ickeväpnad kamp kan förutsättas ske, av de som ej har tillgång till vapen. Detta förefaller man tagit fasta på i den, nedlagda organiserade motståndsrörelsen. Den var organiserad utifrån tre (3) områden, väpnat motstånd, underrättelseinhämtning och flykthjälp samt ickeväpnatmotstånd – psykologisk krigföring.5 Fördelarna med denna form av organisationsstruktur, är att samtliga områden täcks in för en kamp mot en ockupationsmakt, likväl finns en möjlighet att genom en centraliserad ledning, kunna fokusera de olika metoderna i rätt riktning, för att därmed uppnå största möjliga effekt, mot ockupationsmakten.
Förberedelser.För att en motståndsrörelse skall vara effektiv krävs förberedelser i fred, detta var den största lärdomen efter VK II, då oerhört mycket tid var tvungen att avsättas till uppbyggnad av grupper, sambandsvägar osv. för verksamheten, något man i en modern konflikt ej har tid till uppbyggnad för. Således sambandsvägar, ledningsförhållande o.dyl. måste redan i fred förberedas, för att effektivt möjliggöra en motståndsrörelse.
Den tidigare organiserade motståndsrörelsen i Sverige, som lades ned i mitten av 2000-talet6, förefaller varit organiserad utifrån ett underordnande till NATO centrala ledning av motståndsrörelser, dock med nationella förbehåll och ledning av verksamheten.7 Längst upp i organisationsträdet hade man SHAPE, Supreme Headquarters Allied PowersEurope, därunder ACC, Allied CoordinationCommittee, därunder nationell ledning, därefter regional ledning och avslutningsvis motståndsgrupperna.8 Det är således ett väldigt kort organisationsträd, med de fördelar och nackdelar detta medför.
 |
| Bild 2. Exempel på organisationsstruktur i Sverige enl, Reinhold Gejer. |
Organisationen i Sverige förefaller varit organiserad med en nationell ledning, dels en på plats i Sverige dels en i utlandet beredd att överta ledningen,9 därefter under denna ledning fanns ett flertal regionala ledare, under de regionala ledarna fanns därefter motståndsgrupper. Denna organisationsstruktur efterliknar i mångt den struktur som den organiserade brittiska motståndsrörelsen, ”Auxiliary Units”, var uppbyggd efter.10Fördelarna med denna form av organisationsstruktur är givetvis sekretessen man kan uppnå med den, så länge inte den nationella ledningen antingen blir infiltrerad eller dess uppgifter faller i ockupationsmaktens ägo.
Rekryteringen av medlemmar till organisationen förefaller genomförts i tre (3) stadier. Inledningsvis så har celledaren eller den regionala ledaren fattat intresse för en lämplig individ, diskreta förfrågningar om individen genomfördes även i detta stadiet. Passerade individen den inledande kontrollen så genomförde däreftersäkerhetspolisen en kontroll av individen. Passerade individen även denna kontroll så närmade sig slutligen celledaren eller den regionala ledaren individen för rekrytering.11Hur stora motståndscellerna, i Sverige, skulle vara framgår inte i någon dokumentation, men en rimlig förutsättning är att man även här, tittat på den brittiska uppbyggnaden, som bestod av sexmanna celler.12
Ser man till den tidigare svenska organisationsmodellen, så var cellerna kaderorganiserade, d.v.s. ledningen för den fanns men inte motståndsmännen, dessa förutsatte man skulle kunna värvas i händelse av en ockupation, troligtvis en helt korrekt analys.13Fördelarna med denna fredsmässiga uppbyggnad av motståndsrörelsen, är tydlig. En ledning finns, för att kunna ta vid i händelse av ockupation, organisationen är inte stor i fred, vilket minskar riskerna för röjande av hemliga uppgifter m.m. Grunden var oftast att en ledare fanns samt en signalist eller signalister, då dessa var de som tog tid att utbilda.14
Förberedelser i fred innebär även rekognosering för uppgifter man kan tänkas lösas i händelse av ockupation. Förberedelser innebär även t.ex. att lokalisera platser som motståndscellen kan utnyttja för återhämtning, mottagande av materiel, döljande av materiel m.m. faktorerna är är många, men måste tas hänsyn till och förberedas för.15 Har man förberett dessa faktorer i fred, kommer verksamheten i händelse av ockupation underlättas oerhört, likväl minskas risktagningar för de som ingår i motståndsrörelsen.
En viktig del i förberedelser kommer även vara, hur man på ett säkert sätt skall kunna förmedla meddelanden inom ockuperat område, s.k. kurirverksamhet, då dels olika former av sambandsmedel mest troligt avlyssnas dels mycket väl kan vara utslagna p.g.a. kriget. Meddelanden måste komma fram till celledare, som kan vidarebefordra information med hjälp av signalisten. All denna information sammanställs sedan till planer, på lokal, regional och nationell nivå.16
Genomförande.Inledningsvis så bör det belysas att alla former av motståndsarbete, väpnat eller ickeväpnat, är förenat med livsfara för de som deltar i kampen mot en ockupationsmakt. Trots att embryot till en motståndsrörelse skulle organiseras redan i fredstid, kommer den till huvudsak ej kunna skrida till verket omedelbart efter en ockupation, en folklig vilja till motstånd samt acceptans till motståndet måste först finnas. Denna vilja och acceptans kommer troligtvis ej infinna sig omedelbart efter en ockupation, då befolkningen troligtvis befinner sig i ett trauma fortfarande.17
Den del av motståndsrörelsen som däremot omedelbart kan och måste träda i verket, så fort en ockupation skett, är motståndsrörelsens underrättelsebetonade gren.18 Detta är av vikt, om det enbart rör sig om en begränsad del av landet som blivit ockuperad eller stora delar, att man omedelbart och kontinuerligt får information rörande förhållandena inom det ockuperade området. Detta omfattar dels rena militära förhållanden såsom vilken typ av förband, hur mycket förband som motståndaren har inom området m.m. Dels de civila förhållandena inom det ockuperade området, hur behandlas de, vilka restriktioner har införts m.m. Inom ramen för denna verksamhet ryms även s.k. flykthjälp. Detta innebär att man förflyttar individer som av olika skäl och anledningar ej kan finnas kvar inom det ockuperade området m.h.t. deras egen säkerhet.19
Det ickeväpnade motståndet, är troligtvis det första motståndet som kommer påbörjas efter traumat av en ockupation lagt sig. Spektret som ickeväpnat motstånd rör sig mellan, är stort, det kan vara strejker, arbetsmaskning, illegal press, olika former av demonstrationer o.dyl.20 Troligtvis det första som kommer påbörjas vid ickeväpnat motstånd, är olika former av illegal press, då en motståndare kommer censurera och begränsa en befolknings förmåga att få ta del av oberoende nyheter, så kommer behovet vara stort kring just illegal press. Dock visar historien att de som är involverad i just denna form av verksamhet var de som fick högst förluster och flest gripna. Dock är den illegala pressen oerhört viktig, främst för att förmedla oberoende nyheter, höja moralen hos den egna befolkningen och förbereda den för fortsatt motstånd.21 Arbetsmaskning är en annan form som är mycket svår att bevisa även för en motståndare, det kan vara att man gör allt efter ett regelverk, eller reparation av utrustning tar längre tid än nödvändigt osv.
Det väpnade motståndet, bygger främst på två (2) grundprinciper, alla aktioner måste stödja den totala ansträngningen22samt motståndscellen på plats avgör om aktionen är möjlig att genomföra eller ej m.h.t. de faktiska förhållandenasom råder.23 Vad avser den totalaansträngningen, så måste man ofta se det långsiktigt, t.ex. vad händer om man förstör en bro, kortsiktigt så hindras motståndarens verksamhet. Men långsiktigt kan man kanske själv behöva använda den vid en motoffensiv, likväl vad händer om man förstör en fabrik som motståndaren utnyttjar, som kanske behövs den dag landet ej längre är ockuperat. Likväl vilka repressalier mot civilbefolkningen kan man påräkna för aktionen, är de värt det eller ej, dessa frågor och flera måste man alltid ta i beaktande. Vad avser faktiska förhållanden, så kan inte en ledning, i värsta fall flera hundra mil ifrån, motståndscellen, diktera vad som kan göras eller ej, uppdragstaktik måste råda.
Alla former av motstånd, kommer kräva stöd, oaktat hur mycket förberedelser man genomfört i fredstid, så kommer alltid någon form av extern part vara tvungen att stödja motståndet. Det kan bl.a. vara finansiellt, materiellt, personellt stöd men även andra former av stöd som krävs och kommer krävas för att hålla motståndsrörelsen aktiv. Ser man till det ickeväpnade motståndet som t.ex. skedde i de forna Sovjetiska satellitstaterna, så var de avhängt illegalt västligt stöd i olika former. En modern motståndsrörelse kommer även kräva stöd av en extern eller externa parter i händelse av en ockupation.
Demobilisering.En särskild faktor som måste beaktas, är demobilisering av motståndsrörelsen, då ockupationen väl är över. I praktiken innebär detta att samtliga utrustning tas in av den styrande makten i nationen. Likväl kommer det krävas en väl fungerande organisation, som tar vid och upprätthåller lag och ordning, så fort det ockuperade området har blivit befriat, likt de norska polistrupperna vid Norges befrielse.
Framtid.Ovanstående text beskriver mycket kring hur planeringen troligtvis var upplagd under det kalla kriget, i några tidigare inlägg på denna blogg, har motståndskamp beskrivits, finns det då fortfarande ett behov, då man trots allt under inledningen av 2000-talet valde att avveckla den organiserade motståndsrörelsen?
Självklart finns ett behov av en organiserad motståndsrörelse, ser vi till Sveriges geografiska storlek, kontra mängden militära förband, så kommer ett behov finnas. Om ett väpnat angrepp mot Sverige skulle inträffa med en efterföljande ockupation av delar av vårt territorium, så kommer med hög sannolikhet delar av befolkningen inom det ockuperade området efter ett tag, påbörja en kamp mot ockupationsmakten.
För att detta dels skall vara meningsfyllt dels vara framgångsrikt krävs det en organisation som kan utgöra ledningen för denna motståndskamp. Motståndskampen kommer vara tvungen att vara väpnad och ickeväpnad, för att effektivt kunna påverka en ockupationsmakt, sett till den totala krigsansträngningen. Men hur och var skall en sådan ny motståndsrörelse börja?
Ser man till organisation, så är den gamla organisationsstrukturen i mångt mycket duglig, dock krävs troligtvis en något större organisation m.h.t. dagens snabba krigsförlopp. Vad man bör fundera på är även, huruvida organisationen skall ha tillgång till vapen och sprängmedel över tiden. Den gamla organisationen, skall enligt de i texten utnyttjade källorna, ej haft tillgång till vapen utan dessa skulle tillföras i ett skede då en konflikt var trolig, sprängmedel fanns däremot att tillgå över tiden. Ser man till dagens konfliktförlopp, med den snabbhet dessa har, så bör vapen förhandslagras i ett mycket tidigt skede hos organisationerna. Detta utifrån det faktum att åtminstone militära vapen kommer vara svåra att få tag i m.t.p. den förbandsavveckling som skett sedan det kalla kriget.
 |
| Bild 3. Tre militärstrategiskt viktiga områden. |
Rent geografiskt vart bör man börja? Ser man till vårt territorium så finns det tre (3) militärgeografiska/-strategiska områden där en motståndsrörelse bör organiseras, då dessa områden är intressanta för båda parter i vårt närområde. Detta är Gotland, Östersjöutloppet samt Nordkalotten. Dessa tre områden bör inledningsvis prioriteras, därefter kommer storstadsregionerna, Stockholm, Malmö och Göteborg.
Ser man då till uppgifter, bör en renodlad fokusering på inhämtning ske inledningsvis, för att kunna förmedla information rörande militära och civila förhållanden, inom de geografiska områdena. Därefter, då ett sådant system är uppbyggt, kan utbildning påbörjas i väpnat och ickeväpnat motstånd. Ett särskilt fokusområde bör vara till- och utförsel av dels materiel dels personal vad avser Gotland. Slutligen tas ett helhetsgrepp kring den totala verksamheten.
Organisatoriskt bör en ny motståndsrörelse sortera under Försvarsmakten och mer precist underrättelsetjänsten, då den i hög grad troligtvis kommer ha en hög grad av betoning på underrättelseverksamhet en stor del av tiden. Likväl finns det stora vinster med det tidigare arrangemanget med en form av civil kommitté som styr verksamheten, för att dels förankra den rent folkligt dels rent demokratiskt förankra den i samhället.
Tre generella slutsatser avseende ovanstående resonemang:
-
Ur svenska förhållanden kan en motståndsrörelse som bedriver dels väpnat motstånd dels ickeväpnat motstånd, i händelse av en ockupation, vara ett mycket effektivt medel, för att dels fortsätta kampen dels fortfarande hävda svenskt territorium. Vår geografiska utformning lämpar sig mycket väl för olika former av motstånd mot en ockupationsmakt.
-
En modern motståndsrörelse bör i en högre utsträckning vara mer förberedd på att påbörja sin verksamhet än den tidigare var, då dagens moderna krigsförlopp är markant snabbare än dåtidens. Vilket troligtvis kommer ställa högre krav på en mer utbyggd organisation dels personellt dels materiellt. Förberedelser bör även vara genomförda mot troliga allierade i händelse av en krigssituation.
-
En ny organiserad motståndsrörelse måste ha en god folklig och demokratisk förankring, då den i praktiken likt tidigare, kommer vara en dold organisation, med begränsad insyn, där både kunskap och praktisk förmåga kommer finnas till dold kamp. Härvid krävs ett noggrant urval av personer.
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
Nationalencyklopedin
1(Svenska)
Sunday Express
1(Engelska)
Frånstedt, Olof. Spionjägaren SÄPO, IB och Palme. Falun: ICA Bokförlag, 2014.
Ganser, Daniel. NATO’s Secret Armies. Ebok. New York: Frank Cass, 2005.
Holmström, Mikael. Den dolda alliansen. Stockholm: Atlantis, 2011.
Palm, Thede. Motstånd och motståndsrörelser. Stockholm: Militärhistoriska Förlaget, 1988.
Warwicker, John. Churchill’s Underground Army. Ebok. Yorkshire: Frotline Books, 2008.
Slutnoter
2Palm, Thede. Motstånd och motståndsrörelser. Stockholm: Militärhistoriska Förlaget, 1988, 11, 13.
3Ibid.
Holmström, Mikael. Den dolda alliansen. Stockholm: Atlantis, 2011, 391.
4Ganser, Daniel. NATO’s Secret Armies. Ebok. New York: Frank Cass, 2005, xi.
6Holmström, Mikael. Den dolda alliansen. Stockholm: Atlantis, 2011, 418.
7Ibid, 394,401.
Holmström, Mikael. Den dolda alliansen. Stockholm: Atlantis, 2011, 394, 401, 411.
Ganser, Daniel. NATO’s Secret Armies. Ebok. New York: Frank Cass, 2005, 1.
9Holmström, Mikael. Den dolda alliansen. Stockholm: Atlantis, 2011, 397, 413.
10Warwicker, John. Churchill’s Underground Army. Ebok. Yorkshire: Frotline Books, 2008, Pos 670 (Kindle).
Frånstedt, Olof. Spionjägaren SÄPO, IB och Palme Del 2. Falun: ICA Bokförlag, 2014, 265.
13Holmström, Mikael. Den dolda alliansen. Stockholm: Atlantis, 2011, 415.
14Ibid, 411.
16Palm, Thede. Motstånd och motståndsrörelser. Stockholm: Militärhistoriska Förlaget, 1988, 19,21.
17Ibid, 88-89.
18Ibid, 28, 33.
19Ibid, 48.
20Ibid, 106.
21Ibid, 89,92.
22Ibid, 62, 72.
23Ibid, 95.
