Stort litet steg

Alliansen tillkännagav nyligen att man avser köpa in 40-60 nya JAS 39 och att de därför vill öka försvarsanslaget med 300 miljoner.
300 miljoner räcker inte på långa vägar utan är kaffepengar i sammanhanget. Behovet är betydligt större än så då hela Försvarsmakten är underfinansierad och flera materielprojekt är uppskjutna.
Det finns ganska mycket läsning på grannbloggarna (länkar till höger på sidan) i ämnet och jag håller mig därför kort.

Min syn är att höjningens storlek är för dålig men att den politiska viljan att faktiskt höja anslaget är ett viktigt trendbrott. Det har varit tvärstopp på anslagsökning tidigare. Har vi just sett en bräschladdning öppna en ny ingång i Borgs kassavalv?

/Cynisk

På rätt väg?

Lite av betydelse har inträffat sedan Almedalen.

Likväl kom nyligen FM:s delårsrapport för andra kvartalet. En smula överraskande är att medan antalet GSS/K och OFF ökar i antal så minskar antalet SO, RO och GSS/T. Planeringen har väl varit den rakt motsatta?

Sant är att en anslagshöjning för FM är oundviklig, men myndigheten tycks inte helt tillvarata alla möjligheter att för egen del minska den ekonomiska obalansen...

Särskilt tråkigt är också att notera attityden till RO: Som sagt minskar de i antal, "dock i en något långsammare takt än vad som planerats". Därtill anges att från och med 2013 kommer endast RO med placering i FM Org 2013 att redovisas. Engagemanget är uppenbart inte längre tillräckligt för att orka redovisa dessa anställda i statistiken.


Allan Widman

Försvars- och säkerhetspolitiskt upprop!

Ända sedan den så kallade strategiska ”time-outen” som den då sittande regeringen medvetet valde att ta i samband med försvarsbeslutet 2000, så har Försvarsmakten i ett högt tempo monterats ned och stora delar har helt avvecklats. När detta beslut fattades ansåg man att det inte längre fanns något militärt hot mot Sverige.

På grund av detta beslut består en stor del av Försvarsmakten i dag av förbandstyper i singular med mycket begränsad förmåga att verka över mer än en mindre geografisk yta i händelse av kris eller krig. När den sittande regeringen tillträdde efter valet 2006 trodde många att säkerhets- och försvarspolitiken skulle ses över och förstärkas. Resultatet visar nu tydligt att så blev inte fallet. Försvars- och säkerhetspolitiken har till synes hamnat än längre ner på den politiska agendan. Detta trots att det nu återigen byggs upp en avsevärd militär kapacitet i Östersjöområdet där det satsas enorma summor på militär uppbyggnad och upprustning samtidigt som sociala områden som vård, skola och omsorg får stå tillbaka.

ÖB har den senaste tiden tydligt påvisat att Försvarsmakten måste tillföras ytterligare medel ur statsbudgeten för att ens kunna bibehålla den nuvarande mycket begränsade insatsorganisationen bortom 2015. Regeringen har tyvärr uppvisat ett stort ointresse i denna för Sverige mycket viktiga fråga. ÖB har i samband med detta även påpekat att den omdebatterade uppgraderingen av JAS 39 Gripen inte kan genomföras inom nuvarande ekonomiska ram utan att det kommer att medföra stora konsekvenser för Försvarsmakten, där avveckling av försvarsgrenar skulle kunna bli en tvungen åtgärd för att hålla sig inom nuvarande budgetram.

Det svenska försvarsanslaget är idag det lägsta i Norden med 1,15% av BNP och har kontinuerligt sjunkit sedan 80-talet. Detta är en konsekvens av att inga ekonomiska satsningar har gjorts inom politikområdet samt att anslaget inte har kompenserats fullt ut för ökade kostnader under många år, vilket i praktiken inneburit en anslagsminskning sett över tiden. Detta exemplifieras av att materielanslaget i praktiken halverats sedan 2006.


Försvar- och säkerhetspolitik kräver ett kontinuerligt handfast ledarskap som inte enbart gömmer sig bakom framtida utredningar. Omvärldsläget i stort, och militär kapacitetsuppbyggnad i vårt närområde måste analyseras löpande och generera justeringar av den förda säkerhetspolitiken, och i förlängningen även av försvarsanslaget.

Vi anser att regeringen nu måste ta sitt ansvar för Sveriges säkerhet inte bara i teorin, utan även i praktiken. Regeringen måste således tillföra Försvarsmakten de ekonomiska medel som krävs, och som ÖB tydligt påpekat, för att kunna upprätthålla en acceptabel försvarsförmåga.

Vi anser dessutom att frågan om ett NATO-medlemskap måste lyftas till debatt och att en luftförsvarsutredning för perioden 2020-2040 måste genomföras till skillnad från den nu planerade som endast avser att behandla tiden bortom 2040.


Undertecknat/

Chefsingenjören, driver försvarsbloggen http://chefsingenjoren.blogspot.se

Cynisk, driver försvarsbloggen http://cynismer.blogspot.se/

Hans Jakobsson, driver den militärhistoriska bloggen http://hjak.se

J.K Nilsson, driver försvarsbloggen http://insatsen.blogspot.se/

Kaj Karlsson, författare och bloggare http://www.aldabergr.se

Lars Gyllenhaal, författare och bloggare: http://larsgyllenhaal.blogspot.se/

Lars Wilderäng, författare och bloggare http://cornucopia.cornubot.se/

Morgonsur, driver bloggen http://morgonsur.wordpress.com/

Observationsplatsen, driver försvarsupplysningsbloggen http://oplatsen.wordpress.com/

Signatory, driver bloggen Gripen News http://gripennewsthread.blogspot.se/

Skipper, driver försvarsbloggen http://navyskipper.blogspot.se/

Wiseman, driver försvarsbloggen http://wisemanswisdoms.blogspot.se/



För att påvisa för regering, riksdag, försvarsutskott och försvarsberedning att det är hög tid att ta frågor rörande säkerhets- och försvarspolitik på allvar så vill vi även tipsa dig som läsare om möjligheten att skriva under detta upprop: http://upprop.nu/IALB i syfte att visa ditt stöd för dessa viktiga frågor. Skribenterna ovan har ingen koppling till det länkade uppropet.

Ryan Air, ett modernt åkeri?

Ryan Air har varit på tapeten igen efter att den spanska haverikommissionen kritiserat bolaget för att ha fortsatt en flygning våren 2011 trots att man ombord kände till att flygplanet hade skrapat i ett annat flygplan under taxning före start. På Facebook har det varit en intensiv debatt om händelsen. Kände befälhavaren till händelsen eller inte? Flera passagerare hade rapporterat händelsen till flygvärdinnorna men hade dessa rapporterat det vidare till kaptenen? I vilket fall som helst så förefaller en samlad flygexpertis vara överens om att man fortsätter inte flygningen efter en sådan händelse. Det andra flygplanet var betydligt mer skadat och flög ovetande om en spricka i höjdrodret över Atlanten! Den här händelsen skulle självklart kunna inträffa var som helst med vem som helst, men det händer Ryan Air. Ett bolag som drivs som ett åkeri där vinstintresset går först, minimikrav på säkerhet, en personalpolitik som är under all kritik, omvittnat av många som jobbar och har jobbat på åkeriet och en kultur som bygger på att skrämma och hota till tystnad om tillbud och avvikelser därtill en företagsledning som beter sig som ledningen för ett godstransporterande öststatsåkeri. Hur kan flygvärlden acceptera detta utdragna haveriförlopp utan att ingripa? Alla ingredienser vilka förekommer som bakgrundsfaktorer vid haverier finns där. Lägger man ihop allt som skrivs ryktas, berättas om åkeriet så ringer alla varningsklockor. Att Ryan har en modern flotta och att man håller tiderna bra, bäst i Europa är dock SAS, är inga förmildrande omständigheter. Luftfartsmyndigheterna förefaller mer intresserade av att avgifter betalas och att alla papper fylls i rätt, vilket Ryan Air uppenbarligen är noggranna med. Dags att reagera från enskild till myndighet!

Andra populära inlägg

För att bespara bekväma semesterfirare det hårda jobbet att klicka runt för att leta inlägg ger vi här en till lista med populära inlägg som inte gjort Topp10-listan:

Att leda i internationell tjänst
Diskussion: Insats och alkohol
Fler konstiga beslut
Officer - Kall eller yrke?
Gästinlägg: Godot kommer inte
Militär och försvarsminister?
Gästinlägg: En akademikers perspektiv
Gymnasieexamen och lämplighet som soldat
Budgetnedskärningar
Veteranfrågan ur ett utbildarperspektiv
Vad är klockan? Upplys Parabellum




Solskenshistoria

Under våren skulle jag några dagar tjänstgöra vid Artilleriregementet. En tid innan fick jag dock förfall och meddelade bataljonschefen. Någon inryckning ägde inte rum.

En tid efter den tilltänkta tjänstgöringen fick jag ett lönebesked som angav att jag intjänat 0 kr i lön. Jag såg löneavin som ett uttryck för ordning och reda samt som en välkommen bekräftelse av mitt anställningsförhållande.

Några veckor senare erhöll jag ett krav från FM Logistik på ett par tusenlappar. Dessa hade felaktigt utbetalats till mig som lön och skulle nu bli föremål för återkrav. En faktura skulle skickas.

Eftersom jag inte mindes någon löneutbetalning ringde jag min bank. Denna uppgav att något belopp motsvarande den påstådda löneutbetalningen inte inbetalats till mitt lönekonto de senaste tre månaderna.

Jag tog nu kontakt med HR Direkt. Efter viss väntan i telefonen talade jag med en ung handläggare som efter vissa kontroller slog fast att utbetalning skett till annan bank. Jag hävdade då att jag sedan länge hade automatisk överföring till min egen bank.

Till sist gav jag mig och ringde den andra banken, till vilken utbetalning skulle ha skett. Inte heller den banken kunde se att det påstådda beloppet inkommit till mina konton där.

Nytt samtal till HR Direkt och ny väntan. Samma handläggare som tidigare konstaterade att man skulle undersöka saken vidare. Han fick mitt mobilnummer och skulle återkomma inom några timmar. Efter nu snart två veckor har han ännu inte återkommit.

Istället anlände i veckan ett handskrivet brev från den lokala löneenheten som under rubriken "Fel uppstått" bad om ursäkt. Jag skulle bortse från eventuell faktura och ärendet sades nu vara avslutat. Det enda som oroar mig är att brevet inleddes med "Beklagar att det blev fel när du hade varit inne och tjänstgjort". Någon tjänstgöring blev som bekant inte av...

Sådana här saker händer. Också i den bästa av familjer. Finns heller ingen direkt anledning att klaga på bemötandet. Men denna solskenshistoria kan också vara uttryck för en större och tuffare brottningsmatch mellan människa och system inom myndigheten. Vem vinner den? 

Allan Widman 

”Vinnande Ledarskap”, recension av ny bok

Lennarth Pettersson, med förflutet som flygvapenpilot samt en militär karriär upp i genariltetet men även en civil chefserfarenhet och dessutom en gång elitidrottsman, har kommit ut med sin bok "Vinnande Ledarskap". Grunderna för lyckat och framgångsfullt ledarskap brukar definieras kring ett antal begrepp såsom, öppenhet, lyssnande, delegerande, prestigelöshet med mera, med mera. Så även inledningsvis här. Men det som gör den här boken intressant är att författaren får ihop en syntes av alltihopa där resultaten blir en begriplig och användbar handledning för vilken chef som helst, oavsett nivå och oavsett hur duktig denne anser sig vara. Författarens bakgrund som elitidrottare har även används för att belysa vikten av att träna på att vara en vinnade ledare och att all träning tar sin tid. Det som också utmärker boken i positiv riktning är att den är lättläst med ett enkelt vardagsspråk, befriad från försök till akademisering. Boken är komprimerad med flera exempel från författarens olika chefspositioner samt innehåller helt nya grepp inom chefsutbildningen, nämligen praktiska övningar istället för de traditionella teoretiska föreläsningsmodellerna. Boken är tunn, men det som ska vara med finns där, dessutom är det ett genidrag, om det nu var medvetet, att göra boken tunn vilken manar till läsning ganska omgående istället för volymer på tre-fyra hundra sidor vilket för med sig att den presumtive läsaren lägger undan den till ett bättre tillfälle, som vanlitvis aldrig kommer. Till slut, omslaget är intressant, här poserar författaren framför en J 32 B Lansen, ett flygplan han aldrig flög som pilot. Kanske det var Lansen som var målet men det blev bara Draken och Viggen. Sammanfattningsvis läsvärd och användbar som studiebok inom all typ av ledarutbildning.

Perpetuum mobile

Ja, det blev en lång vecka i Almedalen. Och händelserik. ÖB kom ordentligt ut med den långsiktiga obalansen. Han påminde om tidigare artikulerade behov från 2015 och 2019 för materiel respektive insatsorganisation och lade sedan till förmågelyftet.

Det senare har ju tidigare inte erkänts som någon ekonomisk börda för FM. På Berga, tidigare under våren, uttalade ÖB att han inte behövde flytta en krona i materielplanen före 2020 på grund av E/F. Nu hette det att "dessutom" tillkommer ett förmågelyft JAS Gripen.

Det har ju spekulerats mycket om prislappen. Vissa uppgifter har vidarebefordrats till försvarsutskottet, men jag har valt att inte ta del. Prislappar i dessa sammanhang är något av rörliga mål och det - som jag som riksdagsledamot - inte kan använda i debatten blir bara uppgifter till förfång.

Frågan är dock vem som specificerar? Är det Schweiz som kräver ombyggt skrov för extra inre bränsle? Eller är det Nederländerna (som just sagt interimistiskt nej till JSF) som vill ha hangarfartygsförmåga? Brasilien har just skjutit upp sitt anskaffningsbeslut ytterligare sex månader. Hur mycket utrymme i utvecklingen kan de fortfarande göra anspråk på?

Ursprungligen var det just svenska, operativa behov som dimensionerade Gripen. Det ledde till att ett antal små och mellanstora länder med begränsade, ekonomiska resurser slog till. Kanske skulle vi strunta i att snegla på andra och själva bestämma utifrån egna, upplevda behov? Det har fungerat förut.

Att som svensk general sätta sitt namn under något som befinner sig i perpetuum mobile är att begära mycket, men det är nog inget mindre än just det som nu avkrävs dem.

Ett alternativ vore att hantera utvecklingskostnaden som ett villkorslån med mycket förmånlig ränta från Riksgälden. Saab/Investor får låna X antal miljarder för utveckling och behöver endast återbetala om exporten når upp till visst värde. En sådan lösning skulle i alla fall hålla FM skadelös.


Allan Widman

Historien

Av utrymmesskäl har en del av frågorna och svaren klippts ut. Allt finns på riksdagens hemsida.

Fråga 2005/06:1857 av Allan Widman (fp) till försvarsminister Leni Björklund (s)
Visbyklassen

Vad ämnar försvarsministern vidta för åtgärder så att en korvett ur Visbyklassen snarast kan insättas i en multinationell sjöstridsstyrka och som del av en fredsstödjande operation?

Svar på fråga 2005/06:1857 om Visbyklassen
Försvarsminister Leni Björklund

Allan Widman har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta så att en korvett ur Visbyklassen snarast kan insättas i en multinationell sjöstridsstyrka och som del av en fredsstödjande operation.

Det första fartyget av Visbyklassens fem fartyg planeras bli operativt under 2008. Samtliga fem fartyg planeras vara operativa 2010.

Fråga
2008/09:398 Provskjutning med robotsystem 15 från Visbykorvett

av Allan Widman (fp) till försvarsminister Sten Tolgfors (m)


Svar på fråga 2008/09:398 Provskjutning med robotsystem 15 från Visbykorvett
Försvarsminister Sten Tolgfors

Provskjutning av robot 15 från en korvett av Visbyklassen ingår i slutförandepaketet och är en del av den validerings- och verifieringsprocessen av robotsysteminstallationen som Försvarets materielverk kommer att göra innan Försvarsmakten kan överta fartygen.

Fråga
2009/10:297 Provskott av robot 15 före leverans av Visbykorvett till Försvarsmakten

av Allan Widman (fp) till försvarsminister Sten Tolgfors (m)

Försvarsministern har den 18 december 2008 svarat mig:

Provskjutning av robot 15 från en korvett av Visbyklassen ingår i slutförandepaketet och är en del av den validerings- och verifieringsprocess av robotsysteminstallationen som Försvarets materielverk kommer att göra innan Försvarsmakten kan överta fartygen.

Vad avser försvarsministern att vidta för åtgärder så att ett provskott med robot 15 genomförs innan leverans sker av den första korvetten av Visbyklassen till Försvarsmakten?

Svar på fråga
2009/10:297 Provskott av robot 15 före leverans av Visbykorvett till Försvarsmakten

Försvarsminister Sten Tolgfors

Allan Widman har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder så att ett provskott med robot 15 genomförs innan leverans av den första korvetten av Visbyklassen sker till Försvarsmakten?

I mitten av december 2009 kommer de första två korvetterna av Visbyklass att tillföras insatsorganisationen och kommer att kunna användas i marinens insatsverksamhet. Förmågan till kvalificerad ytstrid, ubåtsjakt och minröjning kommer, i takt med att fler fartyg tillförs, att successivt öka. Provskjutning med robot 15 ingår som en del i den successiva förmågeökningen.

Fråga
2010/11:138 Visbykorvetterna
av Allan Widman (FP) till försvarsminister Sten Tolgfors (M)

Den svenska Försvarsmakten tog för snart ett år sedan leverans av de två första Visbykorvetterna utan att dessa först visats kunna avfyra sitt huvudvapen: robot 15.

Strax innan dess uttalade försvarsministern, i skriftligt svar på fråga från undertecknad, att ”provskjutning med robot 15 ingår som en del i den successiva förmågeökningen”.

Mot denna bakgrund vill jag nu fråga försvarsministern vilka åtgärder han är beredd att vidta för att besked ska kunna ges om vid vilken tidpunkt provskott genomförs.

Svar på fråga
2010/11:138 Visbykorvetterna
Försvarsminister Sten Tolgfors
Allan Widman har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att besked ska kunna ges om vid vilken tidpunkt provskott genomförs.
Jag har vid två tidigare tillfällen fått liknande frågor från Allan Widman (2008/09:398 och 2009/10:297) om robot 15 och korvetter typ Visby.
I mitten av december 2009 tillfördes de första två korvetterna av typ Visby Försvarsmaktens insatsorganisation. De har sedan dess använts av marinen och deltagit i flera internationella övningar. Förmågan till kvalificerad ytstrid, ubåtsjakt och minröjning kommer, i takt med att fler fartyg tillförs, successivt att öka. Provskjutning med robot 15 ingår som en del i den successiva förmågeökningen.

Skott kom!

Enligt flera oberoende källor uppges en Visbykorvett idag ha avlossat ett provskott med RBS 15. Några närmare detaljer är ännu inte kända, men det hela anges som "lyckat".

Nu väntar vi på BOA.

Allan Widman

En sorglig historia ur verkligheten angående rekrytering

Nedan följer en avanonymiserad, dock av individen godkänd för publicering, berättelse hur irrationellt och krångligt det fungerar inom FM för de unga människor som söker en tjänst. Godtycklighet och inkompetens är de uttryck som kommer närmast. Resan till stridspilotSommaren 2011 ansökte jag om att få gå GMU nr 1 2012 och skrev då i ansökan på internet att jag önskade gå med inriktning stridspilot. Jag kallades till antagningsprövning i Stockholm i mitten på november. Under testdag 1 fick jag följande resultat: Inskrivningsprov 9/9 Fysisk arbetsförmåga 8/9 (med tre sekunder ifrån 9) Syn 1,0 båda ögon Godkänd hörsel Muskelstyrka 6/9 (strax under 7) Psykisk funktionsförmåga 9/9 Befälslämplighet 8/9 Tjänstbarhet A Under dagen sökte vi även tjänst varpå jag valde stridspilot som förstaval och bad dem skriva in mig på en lämplig GMU i andra hand. Vid dagens slut informerades de som tagit sig vidare till dag nummer två, däribland jag. Morgonen därpå initierades med det militära högskoleprovet framför varsin datorskärm. Därefter utförde jag en rad tester på simultankapacitet, spatial förmåga koncentrationsförmåga och logiskt tänkande. Med en övergripande nia på det militära högskoleprovet, nior i alla spatiala delmoment, åttor i simultankapacitet och koncentrationsförmåga ansågs jag lämpad för även en tredje testdag och kallades åter under den kommande veckan. Min enda klara svaghet var den svenska ordförståelsen. Mitt andra besök på HR-center involverade huvudsakligen diskussioner med en psykolog och redan arbetande piloter. Efter en lång väntan kallades jag in till psykologen som berättade att jag ej blivit antagen för vidare tester. Som förklaring till detta fick jag den huvudsakliga anledningen att jag var för ung och oerfaren inom arbetslivet. Dem tyckte att jag borde gå GMU och därefter jobba eller resa utomlands en längre tid. Psykologen tillade även att jag kanske var lite för ödmjuk men att mina testresultat var ovanligt bra och att jag definitivt skulle söka igen vid ett senare tillfälle om intresset kvarstod. Halvt förkrossad efter beskedet frågade jag hur dem förväntade sig att tjugoåringar som precis slutat gymnasiet skulle ha år utav sådana erfarenheter(då utbildningen ej får påbörjas efter 23 års ålder) vilket jag aldrig fick något rakt svar på. Utav oss fem som deltog i testerna under den tredje dagen fick två andra individer liknande motiveringar. Psykologen försäkrade mig över att alla testresultat ifrån HR-center skulle bevaras och nästa gång jag sökte skulle dag nummer två ej behöva repeteras. Efter att ha kommit hem och släppt nederlaget bestämde jag mig för att snarare se detta som en chans att utvecklas och lade fokus på den kommande GMU:n. Den 30:onde januari 2012 påbörjade jag min GMU på Sjöstridsskolan i Karlskrona med inriktning hemvärnet. Då jag gillar att representera andra anmälde jag mig för att bli förtroendevald i min pluton, vilket jag sedan röstades fram till. Denna post innebar att mycket fritid lades på frågor vad gäller rekryternas trivsel och jag fungerade som en medlare mellan plutonen och dess befäl. Jag satt även med i kompaninämnden och förde vidare åsikter angående GMU i helhet till ett förbandsnämndmöte. Efter avslutad GMU blev jag tilldelad mitt vitsord, Väl lämplig för fortsatt engagemang inom försvarsmakten(vilket är det högsta som delas ut). Chefsbedömning Ansvar, omdöme och föredöme: VG Flexibilitet, initiativ och kreativitet: G Inspiration, motivation och ledarskap: G Samarbete, hänsyn och social kompetens: VG Uthållighet och självkontroll: G Under GMU utförde vi ett sk. multitest var jag presterade 468/500 poäng och sprang som bäst 12 på beep-test. Jag utförde även ett fälttest(2km i full stridsutrustning) på 10m och 18s. Halvägs in i utbildningen blev vi rådda att söka antingen vidare utbildning inom försvarsmakten eller in till hemvärnet. När jag då strävade efter den bästa vägen till stridspilots-utbildning blev jag rekommenderad utav utbildningsvägledare att avvakta och gå med i hemvärnet för att behålla en fot i verksamheten. Förmodligen skulle jag kunna söka till officer i december. Just detta gjorde jag och är nu inskriven i en insatspluton från Karlskrona och ska vecka 24 på introduktionskurs. Utan någon konkret vetskap om hur jag skall göra och när jag kan söka ringde jag upp HR-center som först också då sade att jag kunde söka i december, men efter en stund uppdagades det att KMU krävs för att en kunna söka sig till officershögskolan. Något som varken studievägledare på rekryteringsnämnden eller SSS ens yttrat något om. Dem berättade även att KMU ej kan sökas specifikt utan måste gås i samband med GMU vilket jag borde gjort nu om informationen funnits. Ändå har jag varit aktiv på försvarsmaktens hemsida och försökt läsa mig till den bästa vägen. Kvinnan i telefonen sa nu att jag i augusti skulle söka till GMU ännu en gång och då förhoppningsvis slippa göra om utbildningen och gå direkt till KMU. Det hela blir inte bättre då det går på nyheterna att utbildningsplatserna ej kunde fyllas ut och nu senast att flera intagna hoppat av mitt i utbildningen. En del i motivationen till att jag behövde vara äldre var för att inse huruvida jag var säker på min sak och planerar att fullfölja utbildningen. En fråga jag tveklöst kommer svara ja på då stridspilot är mitt mål!

FM dåliga rekryteringsstrategi…

I det nya försvaret utan värnpliktiga bygger hela konstruktionen på frivillighet. unga människor med rätt förutsättningar ska lockas till att tjänstgöra för Sverige runt om i världen. För att överhuvudtaget få någon intresserad behövs det en marknadsföring som inte bara är rätt utformad utan även finns tillgänglig för människor. Det vanligaste förekommande sättet att marknadsföra FM idag är via sociala media men även traditionella metoder såsom annonsering och finnas tillgänglig på utställningar, mässor etc används. Dock förefaller tyngdpunkten på rekryteringsarbetet ligga på storstadsregionerna. Helt naturligt då det är där en stor del av befolkningen finns. Förr då det fanns landskapsregementen och flygflottiljer i varje län sköttes en stor del av rekryteringsarbetet av dessa. Dessutom var rekryteringen inriktad på Armén, Marinen eller Flygvapnet, varje vapengren skötte sin del. Idag är det en allmän rekrytering med tonvikt på internationell tjänst. Dessutom finns det knappast någon fysisk rekrytering ute i landet. Det FM behöver är förmågan att profilera sig som just Armén, Marinen och Flygvapnet med inriktning på specifika yrken, inte flummiga generella visioner. Ansatsen till ett tvåbefälssystem är rätt väg att gå då många är intresserade av vissa specialiteter och inte vill lägga flera år på teoretiska ämnen vid officersskolorna. En gång i tiden kunde människor se militära flygplan dagligen, för en del irriterande men för många fascinerande. Här lades grunden till intresset för flyg hos många unga människor. Så är inte fallet idag vilket innebär att Flygvapnet inte längre är en naturlig del av landskapsbilden utan för de flesta endast arkivbilder på nyheterna då något inträffat. Undantaget är flygdagar och mässor. Årets stora flygdag i Linköping besöktes av 75000 personer under två dagar. Här fanns möjlighet att se vad svensk försvarsindustri har att erbjuda samt även goda möjligheter att få en inblick i de olika yrken FM har att erbjuda. En annan kommande flygdag arrangeras i Dala-Järna i augusti. Den kommer förmodligen att besökas av över 30000 åskådare. Åskådare som kommer från Värmland, Dalarna och andra landsbygdsområden där det inte finns naturliga militära inslag längre. Här finns det traditionellt goda rekryteringsgrunder. Det är då märkligt att FM inte är intresserad av att aktivt deltaga med rekryterare med mera i Dala-Järna. En ensam Grip på himlen måste följas upp med folk på marken. Det är dålig rekryteringsstrategi att inte finnas där människor samlas. För att citera förre flygvapenchefen Kent Harrskog; Gå ut och finn de rätta, de finns där!

Var är mitt traktamente och mitt dasspapper?

Det finns få påståenden som på kompani- och plutonsnivå riskerar färre mothugg än att ”Prio är djävulens påfund”. Den reservdelskollaps vi har utsatts för under våren har gjort mig böjd att hålla med, men debatten behöver nog nyanseras lite. Jag har under de senaste åren läst otroligt många bittra inlägg om Prio i bloggar och i tidningar. Svenska Dagbladet uppmanade den 13 juni (på ledarplats) läsaren att bidra med sin ”allra bästa historia om Prio”. Underförstått historier om utebliven lön och varor som inte levereras i tid.

Jag tar risken att beskyllas för att vara ”skrivbordsofficer” och inte förstå ”hur det är egentligen” och kommer med ett påstående – Prio var och är för oss enskilda anställda ett lyft. Vi redovisar vår arbetstid och våra lönetillägg, beställer resor, skriver reseräkningar, anmäler oss till kurser och beställer varor från civila företag i ETT system. Man gör det alldeles för enkelt för sig om man sammanfattar allt man inte tycker fungerar i Försvarsmakten med ”Prio”. Flera olika förändringar på kort tid har onekligen Prio som gemensam beröringspunkt, men det räcker inte som förklaring.  Jag ska försöka beskriva några exempel som jag menar gör problematiken betydligt mer komplex, även för den enskilde.

Ett: Det är faktiskt inte särskilt lätt att vara anställd i en myndighet som har en så komplex verksamhet (med tillhörande kollektivavtal) som Försvarsmaktens. Att lära sig vad som gäller för arbetstid, förmåner och olika ersättningar är svårt. För att kunna redovisa rätt och få rätt ersättning måste man kunna en mängd olika regler (eller lita på att någon annan, till exempel en plutonchef, talar om för en hur man ska göra). Vad gäller egentligen för endagsförrättningar, övningsdygn och extra arbetspass? Är det fri hemresa eller tjänsteresa? Fri mat, restidsersättning, logitillägg, tjänstgöringstillägg, jour 2? När redovisningen väl är gjord (puh…) så ska den kontrolleras och attesteras av en chef. Allt detta gäller dock oavsett vilket system som används – Prio, Palasso eller till och med de gamla fina beräkningsunderlagen… Även på den tiden blev man utan sina lönetillägg om inte chefen skrev under och skickade dem vidare i rätt tid.

Två: FMLOG har inte kvar några serviceförråd med förbrukningsvaror längre, utan allt ska köpas in efter hand från civila leverantörer. Detta kan man ha synpunkter på (jag har ganska många själv som skulle kunna fylla ett eget inlägg), men inte heller här är problemet Prio. När min kvartermästare beställer saker som finns i Prios katalog kan vi ha varorna i handen två dagar senare. I jämförelse med att gå till serviceförrådet tar det mycket längre tid, men jämförelsen borde göras med det gamla systemet (med inköpsanmodan på papper) och då går det avsevärt fortare nu. Prio har alltså förenklat processen med externa inköp, i synnerhet sen katalogen infördes i vintras.

Tre: Vi genomgår (genomlider?) det som i Försvarsmaktsretoriken kallas ”HR-transformation”. Det har gjort och gör kontinuerligt att ansvar och uppgifter förs över från förbandens personalavdelningar till chefer ute i organisationen. FM HR-centrum har uppstått som den personaladministrativa och rådgivande funktion som ska stödja oss chefer. Vi är många som upplevde den administrativa pålaga detta innebar som en veritabel käftsmäll. Jag hoppas och tror att vi ännu inte har hittat balansen mellan vilka uppgifter som vi chefer personligen måste utföra och vilka som kan delegeras. Här har faktiskt Prio en viss skuld genom sin hårda knytning mellan chefsroll (populärt benämnd hatt) och behörighet att vidta åtgärder i systemet.  När det gäller att ha koll på mina anställda rent administrativt (eftersom det är en av mina nya arbetsuppgifter) är dock Prio ett lyft. Det behöver inte längre vara oklart hur många semesterdagar Persson har kvar eller hur länge hon är på utlandstjänst.

Fyra: Vi har sedan länge avskaffat våra lokala resehandläggare som kunde ”fixa biljetter” med kort varsel när behovet dök upp. Det behovet finns emellanåt fortfarande (trots den vassa tonen i det regelverk som nyligen skickades ut till förbanden). Men inte heller detta har med Prio att göra. Där kan jag med några knapptryck tala om att jag vill ha biljetter och hotellrum genom att göra en reseansökan. Elektroniska biljetter skickas (om jag vill) ut till min civila mailadress och när jag kommer hem igen klickar jag fram en reseräkning baserad på min tidigare ansökan. Några dagar senare finns pengarna på mitt konto. Just när det gäller reseräkningar finns det faktiskt en del svårigheter i Prio (om jag till exempel haft övningsdygn under del av resan), men sammantaget – i jämförelse med resebeställning och reseräkning på papper – är Prio även här ett lyft.

Att omfördela tid från administration till utbildning och insatser måste bli högre prioriterat i Försvarsmakten. Det gäller i synnerhet för oss chefer för att vi ska kunna utvecklas tillsammans med våra soldater. Om man tror att ”skrota Prio” är lösningen på problemet gör man det dock för enkelt för sig, djävulens påfund eller ej.

Erik Magnét
Kompanichef på Ledningsregementet

Giv akt!

Hade idag följande krönika i Blekinge Läns Tidning, något som kanske inte alla läser, men som sammanfattar min syn på förra veckans nyheter:

Ännu när den stora förbandsslakten pågick under det sena 90-talet hände det att officerare efter nedläggning drog vidare till andra förband. Så är inte längre fallet. Man stannar på den ort där maka eller make har ett arbete och barnen går i skolan. Varje förbandsavveckling numera leder till svåra kompetensförluster för försvaret. Officerare, som i enskilda fall, utbildats och övats för tiotals miljoner kronor stiger helt sonika av.

Därtill ska läggas att Sverige tills vidare avsagt sig möjligheten att med plikt rekrytera soldater. Ska Försvarsmakten kunna locka dem till sig, oavsett om det tjänstgör på hel- eller deltid, är det nog en förutsättning att verksamheten bedrivs brett över landets yta. Koncentrerat till ett fåtal orter kommer försvaret inte att synas och därmed heller inte att engagera. Först slår detta mot rekryteringskraften, men senare också mot folkförankring och försvarsvilja.

Den PM från Finansdepartementet som antyder att förbandsnedläggningar kan bli nödvändiga för att finansiera beställningen av ett nytt stridsflygplan ska ses som en partsinlaga. Redan 2008 slog Alliansens partiledare, med statsminister Fredrik Reinfeldt i spetsen, fast att förbandsnedläggningar inte är nödvändiga. Tills partiledarkretsen kommer överens om något annat är detta alltjämt regeringens politik.

Överbefälhavarens tydliga krav på två ytterligare miljarder årligen kan inte uppfattas på annat sätt än att det är vad som krävs för att finansiera ett nytt JAS. För samtliga bedömare torde det vara uppenbart att om en sådan beställning aktualiseras redan nu sker det främst av hänsyn till industrin, och inte till svensk försvarsförmåga. I så fall måste regering och riksdag höja försvarsanslaget i motsvarande mån.

Vi befinner oss nu i ett omställningsskede. Under några år har det talats om en ökad osäkerhet till följd av rysk, militär upprustning och en alltmer auktoritär, politisk ledning. Efter generalstabschefen Makarovs uttalanden nyligen i Helsingfors råder det inget som helst tvivel om att Ryssland avser att slå mynt av sin – som man själv uppfattar det – stärkta position. Små, alliansfria länder har all anledning att ta sig i akt och värna om det nationella försvar som finns kvar.

Allan Widman

Replik: om boende

Livgardet har under det senaste året rekryterat många anställda soldater i Försvarsmakten. Livgardet är därtill ett mångsidigt och ett storstadsregemente med allting som därtill påverkar vår verksamhet. Inte minst utbildas alla soldater som skall ut i internationella insatser hos oss i Kungsängen. Det innebär att vi har att hantera många aspekter i den pågående förändringen som genomförs i Försvarsmakten, svarar chefen för Livgardet på major Peter Almströms inlägg.

Vid Livgardet är det jag som regementschef som är ansvarig för att lösa vår uppgift i att verka för ett nytt flexibelt insatsförsvar. Där Livgardets krigsförband redan löser insatsuppgifter, nationellt såväl som internationellt.

Förändringarna är stora från värnpliktstiden till det nya personalförsörjningssystemet. Värnpliktiga bodde på logement beroende på att de var inkallade av plikt och de gjorde det under en begränsad tid. Över hundra år av värnpliktssystem gav föreställningen att soldater bor och skall uppehålla sig på logement. Försvarsmakten erbjuder logementsboende under grundläggande utbildning och provanställning. Därefter i mån av plats. Detta görs för vi förstår att omställningen är stor och att hänsyn till detta i största möjliga mån behöver tas.

På Livgardet sover många, tidvis många hundra, på sängar i våra logement. Jag tror att många som genomför och genomfört insatsutbildningen kan vittna om att det finns maximalt med sängar på logementen. Vid våra stående förband pågår en vidare anpassning till boende, krav på gemensamhetslokaler, IT lokaler m.m. Det har ställföreträdande regementschef tidigare utvecklat i media. Vi arbetar dessutom aktivt för att med stöd av andra aktörer öka möjligheterna till boende i Stockholmsområdet.

I den stora omstruktureringen som vi nu genomför behövs diskussioner på alla nivåer inom regementet för att skapa så bra förutsättningar som möjligt är. En stor utmaning för Försvarsmakten är att förmå soldater att tjänstgöra en längre tid.

Den senaste tiden har jag följt ”bloggosfärens” diskussion och debatt utgående från skägg och sängar vid livgardet. Debatt är en naturlig del av vårt samhälle. Jag tror dock att en konstruktiv dialog snarare än en polariserande debatt är vad som bör prägla ett förband – i skarp insats från Afghanistan till Stockholms slott. Den dialogen måste föras vid alla Livgardets enheter.

Håkan Hedlund
Chef Livgardet

Svar i madrassfrågan önskas

Anledningen till att madrassdebatten bröt ut på Svd:s ledarblogg och inte avhandlades internt i Försvarsmakten är att ingen från Försvarsmakten på ett begripligt sätt motiverat varför soldaterna inte skall kunna nyttja övernattningsmöjligheten på logementet. Frågan dök upp första gången i augusti 2010 när vi anställde de första soldaterna på Livgardet. Beslutet har kritiserats av officerare och soldater sedan dess och efterhand skjutits upp tills nu.I min och andras uppfattning så har det här inget med boende att göra. Helt enkelt eftersom jag inte anser det vara ett boende att dela ett logement med upp till 11 andra soldater, utan möjlighet till privatliv eller ens möjlighet att bestämma om jag vill låta min säng vara obäddad eller inte. I mina ögon är det en arbetsplats med en övernattningsmöjlighet.

I debatten som rasat på SvD, bloggar mm har man anfört diverse förordningar och paragrafer, brist på logement med mera. Dessa orsaker upplevs som svepskäl eftersom de går att förändra. Om man vill. Jag tror att grunden till beslutet är en felaktig uppfattning hos några få om att risken är överhängande att det skulle kunna uppstå en osund subkultur bland soldaterna. Och jag tror att beslutet leder till att dugliga soldater som egentligen vill vara kvar slutar samt att vi ytterligare försvårar arbetssituationen för våra officerare på plutons/kompaninivå.

Jag var insatt som pansarskytteplutonchef i Bosnien 1995 när vi efter Dayton-avtalet hamnade under amerikanskt befäl. Den svenska bataljonen hyllades av chefen för Task Force Eagle på alla tänkbara sätt förutom i ett avseende ” Det enda jag inte gillar med svenskarna är att de tar en order för en start på en diskussion” hördes den amerikanske generalen Nash grymta.

Och det är ju just det som är svenska soldater och officerares styrka. Om tid finns så vill de höra varför de skall utföra en order. När svenska soldater och officerare förstår syftet med sin uppgift och tror på den så är min uppfattning att de är de bästa soldaterna och officerarna i världen.

Hittills har Försvarsmakten inte lyckats förklara den verkliga orsaken till beslutet att man inte vill att soldater vid behov skall kunna övernatta på logement samt hur man kommit fram till det. Lyda order kommer vi att göra, men om vi förstår varför så kommer vi att kunna göra det så mycket bättre.

Nu har Försvarsmakten möjlighet att slutligen förklara detta, och här gången skulle jag gärna vilja höra det från den som fattat beslutet.

Peter Almström
Major, Livgardet

De sju generalerna

En unik händelse inträffade idag i Flygvapenmuseet på Malmen. Sju generaler vilka alla representerat Flygvapnets högsta ledning sedan 70-talet fanns på plats. Äldst var Sven-Olle Olson, 86 år gammal och flygvapenchef på åttiotalet, yngst Micael Bydén, dagens Flygvapenchef, eller Flygvapeninspektör som det numera heter. Övriga deltagare var Bert Stenfeldt, Kent Harrskog, Jan Jonsson, Jan Andersson, Anders Silwer (ej med på bild , behövde lämna något tidigare för representation) samt Micael Bydén. Alla inledde var för sig med vilka problem de upplevt under sina ämbetsperioder med fokus på ledarskap. Olson lyckades bland annat trumfa igenom JAS-projektet men brottades med pilotavgångar, räddade 35-systemet och undvek nedläggningar. Stenfeldt talade för Lars-Eric Englund, tidigare Flygvapenchef men nu bortgången, samt sin tid som C E1, Eskadern för attack och spaningsledning, under kalla kriget. 1,5 skarpa kontakter per dag över Östersjön av svenskt flyg under 1989 talade sitt tydliga språk. Harrskog brottades med anpassning till NATO och ominriktningen, skapad av politikerna. Den som plötslig gav Sverige tio års förvarning för konflikter, något som ingen trodde på. Jan Jonsson, den store tänkaren och taktikern utvecklade sina kloka synpunkter och Jan Andersson konstaterade att Hkp-flottiljens inträde i Flygvapnet utgjorde problem då nästan allt hade gått fel där under flera år. Det var det han kämpade mest för. Dessutom problem med flygtidsproduktionen. Jan hade nog en av de svåraste uppgifterna som chef efter kalla kriget. Silwer har pbörjat bygget av ett robust och proffessionellt flygvapen samt har öppnat upp dialogen med alla medarbetare genom att skapa Flygvapenbloggen. Hans problem var STRIL och hotet av nedläggning av Hästveda samt flykten av flygstridsledare, därtill kom Flygvapnets insats i Libyen vilket blev en succe trots politikernas kohandel med antalet JAS-flygplan. Åtta blev fem efter socialdemokraterna lagt sig i det hela. Bydén har nyss gått på och väntar på den stora utmaningen men nämnde att personalförsörjningen till tekniker och även piloter utgör ett stort problem. Gammal var dock äldst, när Sven-Olle Olson talade lyssnade de yngre generalerna, och de över 100 i publiken, andäktigt. Bert Stenfeldt med sin erfarenhet påminde om att räddnngen under tiden 1946 och 1986 var fältflygarna. Kortttidsanställda piloter som visade sig duga till både generalspositioner och goda ledare när de väl fick chansen. Den efterföljande debatten handlade om problemet med att synas i media och att våga ta plats i den offentliga debatten. Rekryteringen, vilket är ett stort problem, togs också upp, här finns mycket att göra i marknadsföringen. Harrskog nämnde helt riktigt att de vi vill ha finns därute, gå och finn dem! Avslutningsvis diskuterades flygsäkerhetsläget genom tiderna och hur Flygvapnet genom bättre chefsutbildning och ett bättre rapporteringssystem fick kontroll på de många haverierna under femtio och sextiotalet. Svensk Flyghistorisk förening genom Stieg Ingvarsson och Östgöta flygsällskap och Stig Holmström stod som värd för detta utmärkta arrangemang. Idé till det hela och även projektledare var piloten och psykologen Alf Ingesson Thoor

Flygvapenlegenden Palle är död.

Överstelöjtnant Folke P Sandahl, eller som han tidigare hette, Paul F Johansson gick bort 16 april. Med smeknamnet Palle blev han känd för generationer av svenska stridsflygare. Under sin tid vid flygskolan i befattningen "förste lärare mark" danade han de unga flygeleverna och aspiranterna i stil, ordning och disciplin. Vid inryckning av en ny kull kunde Palle namnen och födelseort på samtliga och kunde stå i vakten och välkomna med namn till de förvånade eleverna. Palle var fruktad då inget undgick hans ögon. En oknäppt knapp avslöjades på flera hundra meter, rättvisa var hans patos. Bakom den till synes hårda fasaden fanns ett hjärta som klappade för att ständigt förbättra flygutbildningen. Han var i mycket en föregångsman och var arkitekten och upphovet till den pedagogiska inriktning som idag präglar Flygvapnets flygutbildning och blivit världsberömd för sina låga elevavgångar. Under många år samarbetade Palle med Dr Thomas Neuman under utformandet av nya psykologiska tester. Palle skapade även möjligheter för avskiljda piloter att komma tillbaka med hjälp av meditativa metoder. Flygsäkerhetsfrågor var ett av hans stora intressen och var en av de få i Flygvapnet som kunde räkna statistik om flygsäkerheten på rätt sätt. Palle har publicerat mängder av artiklar och skrifter, han var ordets mästare både i tal och skrift. Många är de som har fått njuta av hans föredrag, ofta handlande om stress och dess konsekvenser på inlärning. Filmen "Stress utan Press" var hans verk. en film som trots 25 år på nacken fortfarande är högaktuell med sitt pedagogiska upplägg. Men det var inte bara flyg det handlade om, även musik fanns bland flera intressen. Palle flög vidare efter 83 år i denna världen.

Svenska flygvapengeneraler möts i historiskt forum

Vad var, eller är, de dominerande problemen under Din tid som aktiv general i flygvapnet?
Den frågan och många fler kommer ett antal pensionerade och aktiva generaler få under ett chefsseminarium den 30 maj i Flygvapenmuseets lokaler. Värd för arrangemanget är tillsammans svensk Flyghistorisk Förening, SFF samt Östergötlands Flygarsällskap, ÖFS.

Arrangemanget är fristående från Aerospace Forum där Helikopterflottiljen är arrangör men hålls samma vecka där SAAB och Flygvapnet har en gemensam flygdag 2-3 juni på Malmslätts flygfält.

Deltagare som tackat ja är generalerna, Sven-Olof Olson, Bert Stenfeldt, Kent Harrskog, Jan Jonsson, Jan Andersson, Anders Silwer och Micael Bydén. Evenemanget kommer att spelas in för att kunna bevaras till eftervärlden. Moderator är TV-journalisten Christer Åström och inledningstalare Ulf Edlund, tidigare SAAB-direktör.

Arrangemanget är förmodligen öppet för SFF och ÖFS medlemmar men inbjudna kommer förmodligen att ske till en hel del icke medlemmar. Deltagande för "vanligt folk" blir det säker också i mån av plats.

Generalernas tid sträcker sig från erfarenheter från sent 40-tal till nutid. En tid då Kalla kriget härjade för full och en tidsepok där Svenska flygvapnet byggdes upp till ett av världens främsta för att sedermera hamna i nedläggningscirkusar.

Allt är bäddat för att det kan bli en mycket intressant eftermiddag i Linköping den 30 maj.

Unik händelse


Att SAAB har producerat flygplan med god hållbarhet är inget nytt. Att få sex generationers flygplan i luften i en tät formation inför ögonen på 400 gäster vid SAAB´s 75-års middag på Malmen nu igår den andra april är dock inte enbart SAAB´s förtjänst utan även Flygvapnets och då främst F 7 samt den civila veteranflygdivisionen på Såtenäs förtjänst. Två av flygplanen, kanske de mest värdefulla, Tunnan och Viggen är nämligen på civilt register. Flygningen var Flygvapeninspektör Micael Bydéns present till SAAB den här kvällen.

Senast dessa typer sågs tillsammans var 1997, SAAB´s 60-årsdag. Det var unikt redan då men det var ändå 15 år sedan.

Förhoppningsvis ser vi dem flera gånger och då även om 14 år på Flygvapnets 100-årsdag. Antagligen samma piloter också....