Om självständighet, hotbilder och rysk desinformation

av Jan Leijonhielm Rysslands informationskampanjer är såväl skickligt orkestrerade som motsägelsefulla. Foto: OlegDoroshin/Shutterstock Ryska media har under senare tid, liksom västmedia, ägnat stort utrymme åt Kataloniens krav på självständighet. Den bild som den ryska befolkningen får skiljer sig dock rejält från vi kan läsa i västpress. En grundläggande syn är att Katalonien självklart skall få […]

Bo i fred och frihet på en fin liten blå planet

av Magnus Sjöland Författaren anlägger en nyttig filosofisk aspekt på några av de faror som hotar vår planet. Foto: titoOnz/Shutterstock Om du vore långt bort från jorden, långt bort i universum, skulle du se planeten jorden som en liten blå prick. Om du zoomar in, skulle du se hav, kontinenter, floder och berg. Om du […]

Inre och yttre hot mot Sverige

av Göran Frisk För närvarande har Sverige ett antal konflikter som vi inte har löst och är långt ifrån att lösa. Här peka på de viktigaste liksom ges några förslag till lösning. I förslagen finns också en del synpunkter på dåligt fungerande organisationer i vårt land. Konflikterna understöds både inifrån landet av militanta grupper men […]

De 6000 svenska soldaterna i Kongo

Från striderna i Kongo hösten 1961. Närmast Lars Brink, som kulsprutegruppchef. Bakom kulsprutan Gullmar Svensson. BILDKÄLLA: Lars Brink

Lars Brink var en av över sex tusen svenskar som frivilligt tjänstgjorde som FN-soldater i Kongo 1960-64. Om detta kan Lars verkligen berätta, liksom om hemvärnets mest kända person genom tiderna: Raoul Wallenberg.

Det råkar nämligen vara så att Lars Brink både varit FN-soldat i Kongo och i åratal har forskat i hemvärnets födelse liksom Raoul Wallenbergs entusiastiska deltagande i det ända fram till det att han lämnade Sverige för sin räddningsinsats i Ungern. Brink kan alltså berätta om både några av de största svenska utlandsinsatserna som har gjorts, liksom varför och hur hemvärnet uppkom – en historia som hänger intimt ihop med Stalins vinterkrig mot Finland och Hitlers Norgefälttåg.

Kort sagt vill jag här tipsa om att det går utmärkt att som förening, skola eller förband anlita Lars Brink som föredragshållare. För mer information om honom och vad han kan erbjuda och vad det kostar, besök hans egen hemsida.

Att hantera erfarenheter

av Johan Althén Erfarenheter ska tillvaratas. Övning Aurora har erbjudit många tillfällen till detta. Foto: Annika Gabestad, Försvarsmakten. Så här kort efter att Aurora har genomförts kan det vara lämpligt att reflektera lite över erfarenhetshantering. Att hantera erfarenheter är en utmaning. För vem är det en ny erfarenhet och för vem är det en gammal […]

Förmågehöjning

Reflektion
Den 10OKT2017 publiceradeInterfax uppgifter att Östersjömarinens marinflyg i närtid skall tillföras två flygregementen. Enligt uppgifter som det polska centret för östeuropeiska studier, OśrodekStudiów Wschodnich, publicerat i december 2016 förfogade Östersjömarinens marinflyg över, 11 st SU-27/SU-27P, 13 st SU-27M3, 8 st SU-30M2 samt 12 st MI-24 och 8 st MI-8 helikoptrar vid flygbasen i Tskalovsk. Vid flygbasen i Tjernjachovsk skall det då ha funnits 16 st SU-24/SU-24MR, enligt OSW är dessa planerade att bytas ut under 2017 till SU-30/SU-34 flygplan. Vid Flygbasen i Chrabrovo skall det ha funnits tre st AN-26 samt två st AN-140-100 flygplan.
Enligt The International Institute for Strategic Studies (IISS) uppgifter publicerade 2017 skall Östersjömarinens marinflyg bestå av 18 stycken SU-27/SU-27UB, 10 stycken SU-24M, fyra SU-24MR, sex stycken AN-26 och två TU-134. Vilket är en relativt stor skillnad mot OSW uppgifter. OSW uppgifter kommer från en riktad studie avseende Kaliningrad Oblast, emedan IISS uppgifter kommer ur dess standardverk Military Balance, varvid OSW uppgifter torde ha en högre grad av tillförlitlighet, då en riktad studie genomförts.
Således får det ses som troligt att som minst ett utbytte av flygplanstyper kommer ske i närtid, dels utifrån Interfax uppgifter, dels utifrån OSW uppgifter som härrör från 2016 som även gör gällande att SU-24 kommer bytas ut under 2017. Vad som dock blir något avvikande i det hela är uppgifternaatt personal från Östersjömarinens marinflyg, i närtid skall ha omkommit i Syrien. Vilket visar på att delar av förbandets personal förefaller vara insatta i Syrien. Skulle en omskolning av förbandet varit på gång till ny flygplanstyp torde det ej varit insatt i Syrien. Givetvis finns möjligheten att det är ett tillfälligt sammansatt förband med personal som kan framföra SU-24 som är aktivt i Syrien.
Dock kan detta innebära tre saker. Det första alternativet är att i närtid innebär någon gång under 2018 kontra 2017 som OSW uppgifter gör gällande. Varpå det är minst 6-12 månader bort innan ombasering av antingen SU-30 och/eller SU-34 till Kaliningrad Oblast börjar genomföras i någon större omfattning, för att hinna med omskolning om förbandet är insatt i Syrien. Det andra alternativet är att SU-30 och/eller SU-34 förband tillförs utöver det SU-24 förband som redan finns i Kaliningrad Oblast. Det tredje alternativet är att SU-24 förbandet läggs ned helt och hållet och personalen förflyttas och två nya förband upprättas.
Oaktat har SU-30 och SU-34 en högre förmåga än SU-24. Varpå en förmågeökning kommer ske hos Östersjömarinens marinflyg i närtid. Därutöver om SU-24 bibehålls i Kaliningrad Oblast och ytterligare två flygregementen med antingen SU-30 eller SU-34 alternativt både och tillförs, har en tydlig förmågehöjning genomförts. Dock kan det nuvarande SU-24 förbandets reella förmåga diskuteras, då det förefaller vara ett fåtal flygplan som utnyttjas (i vad som kan utläsas av de som följer ryska flygplansrörelser över Östersjön), kontra mängden som uppges finnas i Kaliningrad Oblast. Varvid den faktiska förmågehöjningen kan bli betydligt högre totalt sett, då förmågan i dagsläget kan vara på en låg nivå.
Have a good one! // Jägarchefen

Oklart läge

Reflektion
Under föregående vecka, v740, publicerades i Kommersanten intressant nyhet rörande en utvärdering/rapport som genomförts avseende Rysslands nationella säkerhet kopplat till den maritima arenan för 2016. Enligt de uppgifter som Kommersant tagit del av står Ryssland inför ett antal geopolitiska/-strategiska utmaningar inom ramen för den maritima arenan. Men vad som kanske är mest anmärkningsvärt i artikeln, är enligt de uppgifter Kommersant tagit del av, utesluts ej en väpnad konfliktmed NATO länder.
Samtidigt som utvärderingen/rapporten pekar på att en väpnad konflikt mellan Ryssland och NATO länder inte kan utesluts, skall den kommit till slutsatsen att något storskaligt hot mot Ryssland, ej kan presenteras från den maritima riktningen på kort sikt. Därtill skall den ryska flottans utformning i dagsläget vara fullt tillräcklig, men dess logistikkedja skall vara undermålig. Totalt sett är det något förvirrad information som presenteras, något Kommersant själv pekar på. Då det å ena sidan skall finnas en möjlighet till väpnad konflikt, men å andra sidan skall inget anmärkningsvärt hot kunna presteras mot Ryssland från de maritima riktningarna.
Här kan det givetvis vara så att utvärderingen/rapporten skiljerpå de strategiska spänningarna och vilket hot som kan presteras på den maritima arenan gentemot Ryssland. Vilket gör uppgifterfrån våren 2017, av chefen för NATO maritima förband i Europa, Admiral Michelle Howard,intressanta. Där det påtalas att den ryska maritima aktiviteten i vissa fall nu är högre och inom andra områden som ej genomfördes under tiden för Sovjetunionen. Detta i sig, kopplat till rapporten, skulle kunna innebära att den ryska flottan i dagsläget anser sig uppnått en sådan duglighet att de kan påverka en eventuell motståndare, till den grad att den ej utgör ett hot samt att de kan presentera ett stort antal egna förmågor. Vilket t.ex. återupptagandetav Östersjömarinens Atlantiska patruller kan vara ett tecken på.
Möjligheten bör även beaktas att vissa uppgifter kommer från en allmänomvärldsbeskrivning (som används på en bredare front än bara den maritima rapporten) avseende den strategiska situationen. Där en av de faktorer som beskrivs skulle kunna vara att en militär konflikt mellan Ryssland och NATO länder ej kan uteslutas. Tidigare har NATO beskrivitssom ett hot, såsom i den nationella säkerhetsstrategin från 2015. Skrivs det nu att en väpnad konflikt mellan Ryssland och NATO alternativt NATO länder är möjlig i strategiska bedömningar, får det anses att ytterligare en  försämring skett i den strategiska situationen.
Dock bör man vara försiktig i att dra för långtgående slutsatser på Kommersants uppgifter. De hänvisar till anonyma källor ”nära det” ryska Försvarsministeriet. Dessa källor kan, dels ha en egen agenda, dels kan informationen i sig vara felaktig eller utgöra en del i en informationsoperation. Vad som dock skulle kunna peka på att de ej har en egen agenda är att rapporten anser att den ryska maritima förmågan i dagsläget är fullt tillräcklig, det vill säga de försöker i sådant fall ej tillförskansa sig mer budgetmedel med att hävda att en väpnad konflikt ej kan uteslutas. Däremot utesluter det inte det andra, att informationen som publicerats kan vara felaktig eller en del i en informationsoperation.
Sett till en informationsoperation riktad mot NATO, skulle det troligtvis få ses som något kontraproduktivt, då det enbart skulle kunna stärka bedömningen att Ryssland utgör ett hot och t.ex. de förstärkningsåtgärder som genomförts till de östra medlemsstaterna i NATO, därmed skulle kunna komma omfattas av fler förband. Dock skulle det i sig kunna vara ett syfte att uppnå, för att t.ex. presentera ett extern hot för den egna befolkningen, i någon form av inrikespolitiskt syfte.
Härvid går det ej att utesluta, att Ryssland de facto anser möjligheten till en väpnad konflikt finns. Vilket återigen visar på att det är en väldigt skör säkerhetspolitisk situation som finns i vårt direkta närområde. En säkerhetspolitisk situation som sedan mitten av 2000-talet gradvis försämrats.
Have a good one! // Jägarchefen

Aurora 17 och totalförsvaret – en observation och en reflektion

av Lars Holmqvist Tygmärke utdelat till deltagande soldater i Aurora 17. Foto: Lars Holmqvist. När detta skrivs går försvarsmaktsövningen Aurora 17 in i sina allra sista moment. Som medlem i Hemvärnet har jag själv haft förmånen att få delta under en del av förra veckan och dessa dagar var mycket intressanta. Under de militära övningar […]

Torped!

En av de största grupperna i det norska och svenska samhället som aktivt deltog i andra världskriget är också en av de minst kända – krigsseglarna. Deras arbete – att frakta vapen och bränsle etc – visade sig vara minst lika farligt som soldaternas. En del av dem bemannade även vapen mot angripande flyg och ubåtar.

Om dessa män och enstaka kvinnor har det dock bara skrivits en bråkdel så mycket som det skrivits om andra världskrigets ”vanliga” krigare. Därför är det särskilt glädjande att det nyligen utkommit en ny bok i ämnet, Torpedo på babord! av Björn K. Sagdahl. Här får man följa bröderna John och Erling Bakkmyr, två tvillingbröder som blev krigsseglare och upplevde ovanligt mycket prövningar – eller vad sägs om 48 dygn på en flotte utrustad bara för några dagars nödsituation…

John Bakkemyr angreps inte bara till havs utan även i brittiska hamnar och kunde vittna om de tyska Stuka-störtbombarnas skräckinjagande ljud, han sade om det att ”Det var nästan värre än själva bombnedslagen”.

När man idag spekulerar över om tyskarna egentligen hade någon chans mot de allierade så bör man betänka att deras ubåtar och flyg under en rätt lång tid krigade om kontrollen över Atlanten – de bedrev till och med operationer i Karibiska havet. Utan vapenhjälpen över Atlanten hade både britterna och senare Röda armén haft fullständigt andra förutsättningar och världshistorien hade högst sannolikt utfallit rätt annorlunda.

Hur stor roll den norska handelsflottan – med inte så få svenska sjömän – spelade för de allierade går nästan inte att överdriva. Få känner idag till att när det såg som mörkast ut för britterna så var drygt hälften av tankfartygen till öriket norska.
Svenska sjömän figurerar ibland i boken, i samband med sänkningen 1941 av Göteborgsfartyget Rydboholm. Ytterst ansvarig för den sänkningen var ubåtsesset Günther Prien.

Torpedo på babord! är en viktig bok – en bok som understryker och tydliggör krigsseglarnas roll under andra världskriget. Ja, boken är på norska – men för den intresserade svensken är detta inget problem (den är inte på nynorska utan den för svenska läsare mer begripliga norskan, alltså bokmål).

Östtysklands roll mot Sverige

Expressens rubrik dagen efter att Bergling inledde sin flykt till Moskva.

Idag är det trettio år sedan en svensk f.d. officer rymde från sitt straff i Sverige till Sovjetunionens konsulat på Åland och därifrån vidare till ambassaden i Helsingfors och sedan själva GRU, Sovjets militära underrättelsetjänst. Hans namn var Stig Bergling. Men låt oss inte bara minnas hans flykt – för Bergling är inte ”bara historia”.

Expressen har idag en bra summering av spionfallet Stig Bergling. Tidningens största rubrik dagen efter hans flykt den 6 oktober 1987 var hyfsat profetisk, det var till Moskva som flykten gick även om det tog en vecka att nå staden. Men, varför ska man 2017 älta en spionhistoria från förra seklet? Därför att först president Gorbatjovs diplomater och militär beskyddade och belönade Bergling, och lögnerna gentemot Sverige upphörde inte i och med Sovjets fall. Tvärtom, det nya Rysslands första regeringar fortsatte avlöna och beskydda Stig Bergling, liksom att låtsas som om de inget visste om honom. Falskspelet tog inte slut efter att Bergling 1994 självmant stack hem till Sverige. Den svenska regeringen protesterade då mot den ryska statens mångåriga beskyddande av en förrymd svensk brottsling. Svaret från den ryska regeringen dröjde en vecka och innehöll inte någon ursäkt och bara ett skrattretande ”medgivande”, att Bergling fått ”hjälp av humanitära skäl”.

Moskva fortsatte alltså att vad gällde sovjetiska GRU-operationer agera och kommunicera på ett rätt sovjetiskt manér. Inte många i Sverige verkade dock då bry sig om detta.

Det finns en till aspekt med Bergling som tål att idag ihågkommas. Han fick sin sovjetiska spionutbildning i Östtyskland (DDR). Hur svenska myndigheter kunde missa hans DDR-resor är givetvis besynnerligt, men det mest intressanta är hur Östtyskland spelade en vital roll för Bergling och hans sovjetiska arbetsgivare. Varför är det intressant? Därför att Sovjetunionen återkommande använde sig av östtyskar som ombud när det handlade om Sverige. För att börja från början blev de sovjetiska officerare som hanterade svenska spetsnaz-frivilliga på 1930- och 40-talet sedermera toppchefer inom DDR:s enorma säkerhetsapparat, Stasi. Chef för NKVD-nätverket i Sverige under andra världskriget var först Ernst Wollweber, som efter kriget blev chef för hela Stasi. Hans svenska organisation var ”det i särklass största nätverket för utförande av sabotage som uppdagats i Sverige i modern tid” enligt professor Wilhelm Agrell. Se vidare Agrells Stora sabotageligan samt Ryska elitförband och specialvapen av Joakim von Braun och undertecknad.

Det saknas inte svenska böcker fokuserade på DDR:s hemliga verksamhet i Sverige, men de är inte många. Jag vill här framhålla Christoph Anderssons Operation Norrsken. Det finns mycket kvar att upptäcka om DDR och Sverige, inklusive några väsentliga pusselbitar. Sedan nyligen finns ett av de tyska standardverken om Stasi på svenska, boken som heter just Stasi av Jens Gieseke. Men den handlar mest om Stasi i DDR och BRD. Alltså, gärna mer svensk Stasi-forskning – eller för att citera Stasi-chefen Erich Mielke (ur Giesekes bok): ”Vi måste få veta allt!”

Behålla ett antal JAS 39 C? – tydligare analys efterlyses

av Helge Löfstedt Äldre serier av JAS 39 kan bidra till operativ effekt. Lär av andra länder! Foto: Hampus Hagstedt, Försvarsmakten. I akademiens arbete KV 21 finns olika bedömningar beträffande utnyttjandet av JAS 39 i framtidens försvarsmakt. Inom ramen för Kungl Krigsvetenskapsakademiens studie Krigsvetenskap i det 21:a århundradet (Kv 21), koncept 1, som efter en […]

Svenska insatsen före Gaza

Skulle den svenska bataljonen hamna mitt i andra världskrigets utbrott?

Att den första svenska FN-styrkan tjänstgjorde i Gaza 1956 känner många till. Men betydligt färre har ens hört talas om föregångarna under en internationell kris på 1930-talet som en tid var i världens fokus.

När den svenska bataljonen på uppdrag för Nationernas förbund (föregångare till FN) 1934 lämnade Svea livgarde och for ner till det omtvistade Saar (nära Belgien) så var det långt ifrån säkert hur det hela skulle sluta. Skulle man hamna mitt i ett nytt krig mellan Frankrike och Tyskland? Ett Tyskland där Hitler sedan två år satt vid makten. Vad med SA- och SS-styrkorna i Saar?

Man skulle kunna tycka att det för länge sedan borde ha skrivits en bok om den svenska Saarbataljonen, men så har inte skett. Förklaringen är väl främst att det faktiska krigsutbrottet dröjde till 1939. Men icke desto mindre är Lars Eriscson Wolkes nya bok synnerligen läsvärd för alla med intresse för andra världskrigets förspel och/eller svenska fredsbevarande insatser. Här har vi ju de verkliga fredssoldat-pionjärerna! Det är imponerande att läsa om hur det hela rent praktiskt gick till – det är nog inget svenskt FN-förband som varit lika snabbt på plats efter ett regeringsbeslutet om insats.

Samtliga 22 dåtida svenska infanteriregementen fanns representerade i Saarbataljonen, som dock antalsmässigt snarare var en halvbataljon. Desto mer ansvar fick den – och rekyteringen var uppenbarligen klockren eftersom man utförde sitt uppdrag så pass bra att man väckte distinkt avundsjuka hos utländska observatörer.

Boken Saarbataljonen innehåller även en rad mycket fina bilder, av vilka jag bara sett en tidigare.

Världens bästa stridsvagn 103-film

En bild jag tog första dagen jag fick köra en 103:a.

Hösten 1967 infördes stridsvagn 103 i armén. Därför är det synnerligen vältajmat att nu, 50 år senare, presentera en ny dokumentärfilm om den mest omdebatterade svenska stridsvagnen någonsin.

Stridsvagn 103 eller ”stridsvagn S” är, oavsett vad man tycker om den, synnerligen tekniskt intressant och jag fördjupade mig därför så pass mycket i den att jag sökte till ett S-förband. Jag skulle egentligen ha blivit infanterist, men fick byta till Norrbottens pansarbataljon och 15 månader med stridsvagn 103. Jag trodde därför att jag sett det mesta om den i filmväg, men jag kan efter att ha fått se den nya filmen ”Stridsvagn 103” intyga att den innehåller många filmsekvenser som jag aldrig tidigare har sett. Helt enkelt ovanligt sevärt för pansarintresserade.

En annan nyhet i senaste Pennan & Svärdet är nya boken Vildmark av Lars Fält och Ray Mears. Jag har den här och kan lugnt påstå att det är en både ovanligt innehållsrik och vacker bok med massor av så-gör-man genomgångar i både ord och bild.

För övrigt ser jag fram mot att läsa del 2 av Vägen mot undergången, med slaget om Stalingrad i fokus.

Främmande undervattensverksamhet i Gävle hamn 2017-06-29. Analys av ekolodsbilder

4 bilagor av Nils-Ove Jansson och Nils Engström Efter muddringsarbeten i Gävle hamn kontrollerades resultatet med sjömätning genom ramning. På de platser där djupavvikelser från fastställt djup noterades gjordes undersökning med multibeam ekolod och dykare. Den 29 juni påbörjades undersökningen med multibeam ekolod och kl 1100 uppmättes ett kraftigt avvikande djup utanför den inre hamnbassängen. […]

Kaktusdivisionen!

Kaktusdivisionen i Frankrike 1944 belyses nu på svenska.

Tar härmed av mig hatten för mina kollegor som också skriver för Militär Historia. Senaste numret (10/2017) innehåller flera tunga militärhistoriska nyheter, som den nyliga lokaliseringen av amerikanska flottans största förlust ute till havs – orsakad av en enda ubåt.

I samma nummer finns de mest originella svenska artiklar om Frankrike 1944 som skrivits, artikeln om indianhövdingen Joe Medicine Crow i Kaktusdivisionen, samt artikeln ”Invasionen av rivieran”. Vill även särskilt omnämna artikeln om en konflikt som ofta nämns apropå gerillakrig, men som få egentligen känner till, nämligen Malayakrisen 1948-60. Den ger mycket att fundera över.

Sist men inte minst innehåller senaste Militär Historia även en recension av Neal Bascombs nya bok Operation tungt vatten, som jag enbart kan hålla med om.

I nästa nummer presenterar jag en del uppgifter och foton om Europa 1945 som jag hoppas kommer att överraska.

Våldsinriktad politisk extremism

av Björn Körlof Nordiska motståndsrörelsen, NMR, är en högerextrem nordisk militant nazistisk organisation. Foto: Peter Isotalo, Wikimedia Commons. Den moderna rättsstaten bärs bl a upp av ett fundament som innebär att medborgarna i princip inte tillåts beväpna sig privat för att möta våldsverkare. Det är istället staten som, främst genom polismakten, har monopol på att utnyttja […]

Retorik och realiteter

av Claes Arvidsson   Antikärnvapenretoriken från Palmes tid känns igen hos regeringen Löfvén. Bild: Wikipedia och Drop of Light / Shutterstock.com Det är mycket som är S-retro med regeringen Löfven. Inte minst gäller det återkomsten för en fredspolitik traskande i Olof Palmes fotspår. Då som nu är det en politik som ställer kärnvapenfrågan på sin […]

Obemannade Flygande Farkoster

Reflektion
Ytterligare en övning (FMÖ’17), ytterligare observationer av ObemannadeFlygande Farkoster1eller som det populärt benämns i media, drönare (kommer hädanefter i inlägget benämnas OFF). Vad avser OFF problematiken kring Försvarsmaktens övningsverksamhet finns det sannolikt två dimensioner. Den ena är att en del av observationerna sannoliktgår att härleda till medborgare som helt enkelt vill se vad som övas, då mindre OFF:er är överkomliga för privatpersoner. Den andra är att en del av dessa observationer troligtvis går att härleda till främmande makt/-ers inhämtningsverksamhet riktad mot Försvarsmakten. Vilket är vad detta inlägg kommer fokusera kring.
Inledningsvisbör det översiktligt beskrivas hur militär övningsverksamhet kan vara upplagd, då det till del kommer ge vissa grundfundament för att förstå hur en riktad inhämtningsoperation mot Försvarsmaktens verksamhet kan tänkas planeras av främmande makt/-er. Här kommer jag förutsätta att inhämtningen är riktad mot kompani- och bataljonsövningsverksamhet, då detta kan ge en främmande makt svar på taktik men även förmågor, då plutonsnivåer generellt (gäller dock ej alla förband) är på stridsteknisk nivå och blir därmed relativt ointressant, för främmande makt/-er.
Övningar för kompanier och bataljoner följer till del ett ”skript” om man vill benämna det så, i form av målsättningar. Men övningarna i sig försöker i största möjliga mån vara konsekvensstyrda. Det vill säga kompanichef A agerande, följer ej ett skript så länge det ”bär” mot övningsmålsättningarna, vilket i sin tur innebär att t.ex. kompanichefs B agerande mot A:s ej på något sätt har kunnat förutsättas i övningsplaneringen, övnings är s.a.s. levande i största möjliga mån. Vilket gör att de taktiska chefernas förmåga att fatta beslut och bli taktiskt ”listiga”, ökar. Vad som dock blir en tydlig avgränsning är övningsterrängen d.v.s. inom följande kvadratkilometer skall övningen genomföras. Vilket givetvis begränsar chefernas handlingsfrihet och givetvis gör chefernas agerande, till del, förutsägbart för övningsledaren. Detta gör även vårt agerande till del förutsägbart för främmande makt/-er som genomför en riktad inhämtningsoperation. Dock, trots en tydlig geografisk avgränsning kommer chefernas levande agerande göra det svårt för en främmande makt att förutsäga vad och hur förbanden kommer göra samt när.
Detta innebär för en främmande makt att det antingen krävs tillgång till övningsplaneringen i stort för att kunna förutsäga eller avgöra när ett visst intressant agerande kanske sker, som är värt att inhämta information om. Eller om hela övningen i sig bedöms som intressant kan det innebära att det krävs utöver OFF annan inhämtningsförmåga på plats, för att kunna veta när en viss förbandstyp påbörjar ett övningsmoment eller verksamhet är på väg att påbörjas, för att kunna initiera sin riktade inhämtningsverksamhet med en OFF.
Vilket för oss in på därefter. Detta gör att den/de främmande makt/-erna måste kunna styra sina OFF:er för att kunna genomföra sin riktade inhämtning. I och med detta så uppstår en rad problem för den/de som genomför denna form av riktade inhämtning. Att styra en OFF från ena sidan av jorden och genomföra sin verksamhet på andra sidan av jorden, är inga problem, dock blir farkosterna utformade därefter d.v.s. relativt stora. Sett till vad som rapporterats i media,2 förefaller det ej röra sig om större farkoster utan mindre, vilket innebär att avståndet för att styra dessa farkoster blir relativt nära. Därtill får det ses som sannolikt att främmande makt/-er som genomför riktad inhämtning med OFF på svenskt territorium i största möjliga mån använder civila OFF:er, här bör tilläggas att många militära OFF även kan vara civila OFF som finns på den öppna marknaden.3Det vill säga, det rör sig i största möjliga mån ej om särskilt militärt anpassade konstruktioner som skulle kunna härledas till en specifik stat. Givetvis kan det finnas situationer då särskilda militära konstruktioner utnyttjas, dock får det antas vara i skydd av mörker o.dyl. sådana används, i syfta att försvåra visuell observation samt dokumentation av en sådan farkost.
Bild 1. Exempel på inhämtningsgrupp.
Således kan några slutsatser skönjas avseende denna typ av riktad inhämtningsverksamhet. För att kunna dölja sitt ursprung är det troligtvis civila OFF eller militära OFF som efterliknar civila som utnyttjas, härvid torde verkansradien samt styravstånd för farkosterna vara begränsade. Troligtvis rör det sig då om en inhämtningsgrupp som genomför denna inhämtning. Utifrån ovanstående resonemang skulle det kunna röra sig om en enhet, om minst fyra personer. Varav två arbetar med OFF (OFF-omgång), två individer agerar observatörer (observationsomgång) för att kunna orientera OFF-omgången att starta och påbörja sin inhämtning. Observationsomgångens arbete kan troligtvis genomföras både visuellt och/eller med olika former av tekniska hjälpmedel samt genomförs troligtvis på säkert avstånd för att ej röja verksamheten.
Genomförs övningsverksamheten i de inre delarna av Sverige får det ses som troligt att inhämtningsgruppen är baserad i närheten av övningsverksamheten. Är den kustnära får det ses som möjligtatt OFF kan starta och landa på olika former av fartyg för att genomföra den riktade inhämtningen, om än att det är mer troligt att man väljer att gruppera sig centralt i det aktuella övningsområdet på någon ö motsv. om det är i skärgården eller del av aktuell kust. Utnyttjas dock fartyg, får det ses som möjligtatt det innebär viss problematik om t.ex. mindre fartyg utnyttjas. När detta innebär att landningsytan blir mindre och sannolikheten för att farkosten kan gå förlorad i sådant fall torde öka mht. yttre betingelser såsom väder.
Slutligenbör detta innebära för oss, att möjligheten för att genomföra någon form av agerande operation gentemot denna form av inhämtning torde vara relativt goda. Då det bör gå att analysera vilken form av verksamhet som är inhämtningsvärd för främmande makt/-er. Därmed bör man även utifrån nuvarande modus operandi (här utgår jag från vad media har rapporterat), kunna prognostisera ungefärliga platser där en inhämtningsgrupp kan tänkas vara placerad och därmed även kunna genomföra övervakning av dessa för att som minst kunna störa främmande makt/-er som genomför denna form av inhämtning på svenskt territorium.
Avslutningsvis vill jag särskilt understryka att jag har ingen insyn i varken Försvarsmaktens eller Säkerhetspolisens arbete avseende ovanstående frågor som berörts i detta inlägg. Resonemanget bygger på mångåriga studier av olika staters inhämtningsoperationer genom öppna källor.
Have a good one! // Jägarchefen
Slutnoter
1Owetz, Josefine. Twitter inlägg, September 22, 2017, 14:43. https://twitter.com/josefineowetz/status/911209455211204608(Hämtad 2017-09-24)
Owetz, Josefine. Twitter inlägg, September 22, 2017, 14:52. https://twitter.com/josefineowetz/status/911211666569822208(Hämtad 2017-09-24)
Owetz, Josefine. Twitter inlägg, September 22, 2017, 14:54. https://twitter.com/josefineowetz/status/911212018488823809(Hämtad 2017-09-24)
2Svenska Dagbladet. Helander, Magnus. Okända drönare vid flera nordiska militärövningar. 2016. https://www.svd.se/oidentifierade-dronare-vid-flera-nordiska-militarovningar(Hämtad 2017-09-24)
Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. Drönare avbröt militära övningar. 2016. http://www.dn.se/nyheter/sverige/dronare-avbrot-militara-ovningar/(Hämtad 2017-09-24)
Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. Okända flygfarkoster dök upp vid nattlig militärövning. 2016. http://www.dn.se/nyheter/sverige/okanda-flygfarkoster-dok-upp-vid-nattlig-militarovning/(Hämtad 2017-09-24)

3Department Of The Army. Worldwide Equipment Guide Volume 2: Air and Air Defense Systems. Fort Leavenworth: Department Of The Army, 2015, s. 184-185.

Obegriplig krisledning

av Hans Lindblad Sverige är förmodligen den enda demokratin där regeringschefen (eller presidenten) inte är ständigt beredd att leda nationen i lägen av kris och katastrof. I Sverige ligger krisberedskapen sedan tre år i stället på en fackminister. Jag var ledamot i hot- och riskutredningen som 1993-95, efter att ha studerat ett antal tänkta scenarier […]

Zapad-2017 – Avslutad

Reflektion
Då var övning Zapad-2017 officiellt avslutad igår (20SEP2017). Övningen har inneburit ett antal förvåningar men även bekräftelser på sådant som kunnat antas sedan tidigare. Vad som kanske är mest förvånansvärt är att det ej skedde någon landstigningsövning vid Kaliningrad Oblast. Detta utifrån den rapporterade övningsmängd som Östersjömarinens (ÖM) marininfanteribrigad spenderat på landstigningsövningar. Därtill det uttalade syftet att alla övningar som genomfördes inom det västra militärdistriktet under den inledande delen av sommarövningsperioden, skulle ha bäring gentemot Zapad-2017. Dock skulle detta troligtvis kunna förklaras av de metrologiska förhållandena som varit i det aktuella området.
Nästa förvånansvärda episod är att delar ur 76. Luftburna divisionen relativt obemärkt i den officiella rapporteringen förefaller flugits in under övningen, alternativt innan som tidigare berörts, till Kaliningrad Oblast för att genomföra övningsmoment. Att luftlandsättningsstyrkorna skulle öva i Kaliningrad Oblast framkom i ett tidigt skede av övning Zapad-2017. Däremot är rapporteringen avseende luftlandsättningsstyrkornas verksamhet i Kaliningrad Oblast magert rapporterad. Den göms undan i andra rubriker och nämns i förbifarten kring vad andra enheter skall ha genomfört, främst vid övningsområdet Pravdinskij. Där huvuddelen av övningsmomenten, för de ingående förbanden, i Kaliningrad Oblast förefaller genomförts.
Ett intressant övningsmoment är att både ÖM och Norra Marinen (NM), samma dag (19SEP2017) genomförde kust- och sjömålsrobotskjutningar. Vid den NM utnyttjandes kustrobotsystemet Bastion, medan vid ÖM, kustrobotsystemet Bal. Skjutningarna inom de båda marinerna skall ha skett i samverkan med sjöstridsenheter. Inom ramen för robotskjutningar är även övningsmomentet med Iskander systemet mot mål i Kazakstan intressant. Då det tydligt visades på vilket verkans avstånd systemet har. Därutöver är fokuseringen på verkan mot kryssningsrobotar inom luftförsvaret under övningen men även de massiva, simulerade, luftangrepp som de övat på att avvärja, intressant att notera.
Utöver det så förefaller en ansenlig mängd ”energi” lagts ned på att öva ledning och ledningssystem för staberna. Vilket kommer bli intressant att se i den ryska rapporteringen de kommande veckorna. Främst om de fullt ut kommit tillrätta med den ledningssystemsproblematik de hade under 2013-14. Detta var främst den period då de stora beredskapskontrollerna, inom de olika militärdistrikten, genomfördes. Utöver det är det intressant att notera de övningsmoment som genomförts med olika former av televapenförband under övning Zapad-2017, som både förefaller omfattat olika former av elektroniska attacker mot radiosystemen, men även mot IT-baserade system. Här är det även intressant att notera uppgifter om responstider för både luftförsvar men även vid indirekt bekämpning, dessa skall ha blivit mellan 3-5 gånger snabbare enl. de själva.
Vad avser övningsupplägget som varit indelat i två skeden, ett defensivt och ett offensivt, är det inget förvånansvärt i det. Det som kanske är mest förvånansvärt och som tidigare nämnts är att de åtminstone under denna strategiska övning förefaller frångått det modus som inrättades 2013 och man använt sig av framgent. Det vill säga inleda de strategiska övningarna med en beredskapskontroll, 3-5 dagar innan genomförandet. Dock kan det vara fullt möjligt att vissa av förbanden som deltagit i Zapad-2017 ej fått order om detta innan, vilket förefaller vara fallet med åtminstone ett, utan många förband kan ha tränats inför övningen. Varvid Generalstaben den 14SEP2017 fastställde vilka förband skulle deltaga, härvid kan en beredskapskontroll perse, genomförts.
Det är även intressant att belysa den ryske försvarsministern, SergejSjojgu, uttalande i Kaliningrad Oblast den 21JUN2017, där han påtalade att övning Zapad-2017 skulle bli en mindre övning. Sett till den rapportering som skett av rysk media, så förefaller det, med andra övningar som referens, vara en mindre förbandsmängd som övats inom det västra militärdistriktet. Dock utgör mediarapporteringen inget säkert underlagså här långt. Därtill skall tilläggas att själva förbandsmängden per se, inte behöver vara det intressanta utan snarare vad som övats och varförsamt vilka förband som övats. Vilket förefaller vara fallet just nu.
Detta är några inledande reflektioner, betydligt fler finns, avseende övning Zapad-2017. Ett längre inlägg avseende övningen kommer komma framgent, där händelseförlopp, deltagande förband o.dyl. kommer beröras.
Have a good one! // Jägarchefen