Kategoriarkiv: Tyskland

Största slaget i Europa före 1914

Mindre än ett år efter invigningen av slaget vid Leipzigs enorma monument utbröt första världskriget.

Minnet av det största slaget i Europa före 1914 är inte särskilt stort i Sverige. Vi närmar oss dock med stormsteg dagen då det blir exakt 200 år sedan.

Det är vårt krig mot Napoleon vi talar om. Men ingenting, mig veterligen, tyder ännu på att svenska medier insett hur enormt slaget var och hur viktigt det anses vara i många av Europas länder. Tysklands främsta militärhistoriska tidskrift har givetvis slaget vid Leipzig som största aktualitet. Nog kunde vi svenskar, som också direkt deltog i slaget, ägna det åtminstone en tanke?

För aktuell info om alla händelser kring 200-årsminnet av slaget vid Leipzig, se slagets hemsida.

Minst TVÅ frivilliga i livet

Herman Berglund på NF-uppdrag i Saar, med cykel framför förläggningen i Beckingen.

Det blev flera reaktioner på mitt inlägg ”Är Berndt den siste frivillige?”. Jag blev glatt överraskad att få höra av Staffan Berglund att hans far Herman även han var med i Saar som sjukvårdare och ännu lever.

Dessutom kunde Staffan Berglund berätta att han själv gjort FN-tjänst (FN-bat 24) i en radioterrängbil med en kille vars pappa också tjänstgjort för NF i Saar. Snacka om märklig slump! Herman Berglund fyller 100 år den 12 juli. Får jag passa på att önska honom en härlig födelsedag och flera år till? Vill fler gratta honom offentligt går det bra här under genom att lämna en kommentar.

Är Berndt den siste frivillige?

Svenska brigadens marsch, för de finlandsfrivilliga 1918.

Internationella brigadens marsch, för de spanienfrivilliga 1936-39.

Jag fick ett fint tips från en läsare av denna blog (tack, OH). Det finns alltså en svensk kvar i livet från den frivilligstyrka som 1934 for ner till Saar som en dåtida svensk FN-trupp. Nästa år är det 80 år sedan denna episod utspelade sig.

Att någon från Saarbataljonen ännu skulle finnas kvar hade jag ingen aning om. Berndt Enström är nog inte bara den siste från sin bataljon, jag skulle säga att han sannolikt är den siste svensk i livet från någon utlandsinsats före andra världskriget. Som ni kanske redan vet finner jag dessa insatser minst lika intressanta som striderna vid Stalingrad och Bastogne och ägnade därför flera år åt att forska i svenskarna i krigen 1914-1939. Räknar mig som väldigt lyckligt lottad som hade möjlighet att på 1980-talet träffa och intervjua flera svenska frivilliga från dessa år. Som ”ljudillustration” spelar jag här ovanför marscherna för de två största frivilligkontingenterna före andra världskriget.

Ha en trevlig nationaldag förresten!

”Stank som ett slakthus”

Tirpitz från luften.

Nya rön om Hitlers största slagskepp och det svenska nazistpartiet SSS. Jag syftar på två av vårens stora boknyheter, som jag just nu läser samtidigt.

Miniubåtsattacker och legendariskt svåra RAF-uppdrag är de huvudsakliga ingredienserna i varje skildring av Hitlers största slagskepp. Men tack och lov har Patrick Bishop inte glömt bort de norska agentbidragen till sänkningen av Tirpitz och det är även gott om svenska kopplingar i hans Uppdrag Tirpitz, premiebok inom SMB. Bishop glömmer inte heller att berätta det där jag särskilt uppskattar, alltså hur det gick sen och i det sammanhanget påminner han om hur Tirpitz på grund av alla lik även efter krigsslutet ”stank som ett slakthus”. Kort sagt är Uppdrag Tirpitz synnerligen läsvärd, särskilt inför en resa till Tromsö eller Alta, hennes sista ”hem” och bägge med mycket sevärda Tirpitz-muséer (olika är de också).

Nya rön finner man även i arkeologen Magnus Alkarps första bok om Sverige under andra världskriget, Fyra dagar i april. Fokus för denna bok är de våldsamma men märkligt bortglömda påskkravallerna i Uppsala 1943, med nazistpartiet Svensksocialistisk samling som motor och tysk militär uppladdning i Norge i bakgrunden. Men varför en arkeolog? Jag är som ni kanske vet lite svag för arkeologi, både Härskarplanen (inte min bok men skrev förordet) och Spökpatrullen vittnar väl om det. Men det finns också direkta orsaker varför det var lämpligt att en arkeolog skulle ta sig an påskkravallerna i Uppsala 1943. Svenska arkeologer och tyska försök att infiltrera den svenska arkeologin är en del av dessa händelser.

En sak jag har invändningar mot är inte specifikt riktad mot Magnus Alkarp. Hur Alkarp och många andra uttyder SSS: Svensk socialistisk samling. SSS:arna själva skrev Svensksocialistisk samling (ibland Svensk-socialistisk samling) i SSS-pressen och på affischer. Jag tycker det finns en poäng med SSS:arnas eget skrivsätt eftersom de inte bekände sig till socialismen som sådan utan svensksocialismen, deras svar på nationalsocialismen. Det var väl ett inte särskilt övertygande sätt att markera självständighet gentemot Tredje riket och NSDAP, men icke desto mindre förordar jag att inte särskriva.

Syrien – Just tell me where this will end

När det gäller utvecklingen i Syrien verkar det som om att radikaliseringen i oppositionen har tilltagit. Indikationerna är flera. Frankrike, som tidigare propagerat för beväpning av oppositionen, har nu bytt kurs i frågan. Turkiet har också börjat att förändra sitt beteende och blivit mer försiktigt med stöd till olika grupper. Paraplyorganisationens ledare Moaz al-Khatib avgick […]

Steiners brittiska SS-frivilliga

SS-generalen Felix Steiner framkallar känslor i filmen ”Undergången”.

Flera nya uppgifter om SS inklusive dess mer militära gren Waffen-SS publiceras nu för första gången på svenska i SS – en ny historia av Adrian Weale. Jag har läst boken och kan utlova både nyheter och tänkvärd analys.

Den brittiske underrättelseofficeren och författaren Adrian Weale lyckas i sin nya bok beskriva hela den komplicerade och mytomspunna SS-organisationen på ett både givande och nytt sätt. Nytt genom att han själv forskat fram flera nya uppgifter och genom att hans analys av Waffen-SS lär bli citerad många år framöver.

De drygt 60 brittiska SS-frivilliga får särskild belysning av Weale. Bland den miljon män som bar SS-uniform var de brittiska frivilliga en droppe i havet men icke desto mindre är det synnerligen läsvärt och med lite svensk koppling, eftersom de under en tid tillhörde samma kompani som flertalet svenskar i division ”Nordland”. Bland SS-britterna fanns både en tidigare medlem av RAF och specialförbandet SAS. Weale kommer även med kontroversiella uppgifter om britternas chef och beskyddare under krigets sista dagar, general Felix Steiner. Jag har diskuterat uppgifterna med några författarkollegor och vi finner dem vara möjliga, fortsättning följer.

Som om SS-britterna inte var nog bisarra presenterar Weale även nya rön om den handfull amerikaner, inte bara av tysk börd, som kom med i SS. Två var till och med från samma delstat, Missouri.

SS – en ny historia kostar som månadens premiebok 98,- inom SMB. Premiebok förutsätter att man beställer en till bok/film/pryl.

Kalasjnikovs med svenskt krut

”Partiet har alltid rätt” (Die Partei hat immer recht) var inget skämt. Det bara görs inga såna här låtar längre (iaf i Europa).

Operation Norrsken är den hittills starkaste boken om den östtyska säkerhetstjänstens infiltration av Sverige. Författaren Christoph Andersson kommer med en mängd nya och omskakande uppgifter om kalla kriget i Sverige.

Operation Norrsken beskriver hur svenskt krut hamnade i östtyska Kalasjnikovs och varför den mystiskt försvunna Rapportjournalisten Cats Falck kunde ha blivit en av Sveriges mest kända journalister om hon fått fortsätta med sin story om svensk kärnvapenteknologi till DDR. Cats Falcks död berör mig fortfarande, kanske för att jag känner igen mig i hennes ungdomliga entusiasm och för att en av de första sakerna jag gjorde som frilans handlade om östtysk krigsmaterielsmuggling. Hennes död var kanske trots allt en olyckshändelse. Men det spelar nu, efter att Operation Norrsken släppts, mindre roll. För genom boken får vi veta mer om hennes fantastiska och skrämmande story. Och vilken story!

Minst lika gripande, men av helt andra skäl, är det att följa Christoph Andersson hem till den svenska f.d. nazisten och sedermera Stasi-medarbetaren ”IM Kungen”. Klockren research.

Operation Norrsken är tyvärr inte bara historia, den säger oss mycket om hur underrättelsetjänster agerar även i nutiden. Visst har mycket tekniskt förändrats sen murens fall, men de svagheter som boken suveränt dokumenterar ligger främst på det mänskliga planet.

Apropå kalla kriget och något väldigt mänskligt måste jag bara nämna lappen på toadörren som finns med i senaste Soldat & Teknik (2/2013). Vad som står på lappen? Läs artikeln ”Kanonerna på Landsort”…

Boken presenteras ytterligare i senaste Pennan & Svärdet (3/2013).

Vårt krig mot Napoleon


Till minne av en av de stupade svenskarna i vårt nu 200 år gamla krig mot Napoleon. Stenen står i Karlbergs slottspark.

Nyligen bloggade jag om hur okänt det verkar vara att det är 2014 som det är 200 år sen Sverige som nation formellt var i krig. Det är nu dags att påminna om att vi mycket snart kan minnas Sveriges näst senaste krig, vårt krig mot Napoleon 1813-1814.

I dessa dagar för två hundra år sedan lät kung Karl Johan upprätta diverse krigsplaner för att i mars 1813 ingå ett avtal med England. Kort sagt skulle Sverige skicka 30 000 soldater till kontinenten för att bidra till nedkämpandet av Napoleon. Så skedde även – den 24 mars började den stora svenska styrkan att överskeppas. Den stod under befäl av en av de mest speciella svenska officerarna någonsin, Curt von Stedingk, som utmärkt sig så i närstrid som svensk frivillig i USA:s armé att han dekorerats av George Washington personligen (se Svenskar i krig).

Bland de slag mot Napoleon som den svenska styrkan aktivt kom att delta i märks slaget om Leipzig, då Wilhelm von Döbeln stupade. Det är till hans minne stenen ovan restes i Karlbergs slottspark. Gissningsvis lär det nutida Sverige endast i mycket begränsad mån uppmärksamma detta 200-årsminne, men intresserade kan med fördel bege sig till Leipzig i höst, för att uppleva slagets återskapande:

Från 2011 års reenactment av slaget om Leipzig.

Din resa till Stalingrad

För några timmar sedan rekonstruerades den tyska kapitulationen i staden som idag åter heter Stalingrad.

Nu behöver du inte längre en tidsmaskin för att resa till Stalingrad. Från och med idag heter nämligen Volgograd officiellt åter Stalingrad. Ja, i alla fall under sex dagar årligen.

Inför din resa till Stalingrad har jag två tips, senaste numret av Militär Historia (2/2013) som innehåller intervjun ”En av de sista som kapitulerade i Stalingrad” samt min engelska blogg där jag nyligen bloggade om den kommande Stalingradfilmen i 3D och IMAX.