Sammanfattning
Den nya antagna ryska operationskonsten innebär att operationer och förberedelser inför en väpnad konflikt påbörjas långt innan den aktuella konflikten sker öppet. I huvudsak är det en operationskonst som innebär dolda operationer dels med underrättelsetjänst dels med specialförband, vars yttersta syfte är att skapa förutsättningar för de reguljära förbanden att snabbt nå ett avgörande.
Analys
Inledning.President Vladimir Putins uttalande till det ryska nationella säkerhetsrådet den 22 Juli 2014, gav en viss inriktning kring vilka geostrategiskt viktiga områden Ryssland ser i närtid, varvid Svarta Havs regionen samt Östersjöregionen nämndes explicit av honom. Dessa två områden, exklusive Barentsregionen, har sedan länge varit av geostrategisk vikt för Ryssland. Främst utifrån det faktum att Rysslands förstaslagsförmåga dvs dess strategiska kärnvapen kan påverkas utifrån dessa områden, kopplat till det av USA och NATO påbörjade missilförsvaret.
Likväl är det vid dessa områden som NATO, EU och Ryssland möts med landgränser. En tydlig vilja finns hos Ryssland att dessa områden skall vara inom dess geostrategiska intressesfär, dvs de skall antingen inta en neutral ställning både mot Ryssland och EU/NATO eller följa Rysslands vilja. Rysslands agerande i Ukraina visar tydligt på att man kommer agera för att säkerställa denna geostrategiska ordning. Vilket föranlett en intensiv diskussion kring de Baltiska staterna och hur Ryssland kommer att agera mot dem.
Enligt många bedömare, likväl NATO själva, gör man nu analysen att det mest troliga är en återupprepning av den ryska annekteringen av Krimhalvön. I grunden en destabilisering av de baltiska staterna där den ryska diasporan utnyttjas som en hävstång, för att möjliggöra en intervention, inledningsvis med militära förband utan nationella beteckningar (sk "gröna män") för att därefter övergå till ett mer öppet förfarande för att slutligen överta landområden eller hela land. Detta har möts upp av NATO med att ett liknande förfarande kommer ses som ett angrepp och skall mötas enligt Artikel 5 i NATO stadgan.
Häri tror jag att många bedömare gör en allvarlig felanalys, den moderna ryska krigföringen bygger i grunden på en underrättelse- och specialförbandsdriven inledning av konflikten. Grunden i underrättelse- och specialförbandsoperationer är att om förfaranden röjs så förändrar man de omedelbart, för att hela tiden ha ett övertag mot en motståndare. En återupprepning av förfaranden som nyttjades på Krimhalvön, tvivlar jag således starkt på i och med att förfarandet är röjt, däremot kommer man se liknande drag, men inte en renodlad återupprepning. Häri ligger även en fara att NATO m fl suboptimerar sin organisation för att kunna möta detta asymmetriska hot, varvid man återigen kommer stå handfallen i och med att hotet likt en kameleont hela tiden skiftar skepnad.
Således krävs det ett synsätt som utgår utifrån grundprinciperna för underrättelse- och specialförbandsoperationer men även hur dels modern rysk krigföring är uppbyggd dels hur nationalstater skapar uppror inom en annan stat. Dessa tre (3) områden gör att man till del kan förutse hur Ryssland kan genomföra inledningen av en konflikt mot en annan nationalstat. Häri ligger det enskilt viktiga att västliga säkerhetstjänster identifierar dessa faktorer dels inom den moderna krigföringen dels inom sin egen stat för att effektivt kunna motarbeta denna form av krigföring.
Operationskonsten.För att kunna sätta de olika delarna i sin rätta kontext krävs det först att vi berör modern rysk krigföring, eller vad man i Ryssland väljer att kalla den sjätte generationens krigföring. Grunden till denna krigföring går att spåra i de omfattande analyser som den ryska generalstaben m fl genomfört av det senaste decenniets krigföring och däri hur man dels själv skall genomföra sin krigföring dels hur man skall möta en motståndares. Vad som spelat Ryssland i händerna är att västvärlden har varit involverad i lågintensiva asymmetriska konflikter det senaste decenniet vari Ryssland som militärt svagare nation har kunnat se hur man skall kunna påverka och strida mot väst på ett effektivt sätt.
Den moderna ryska operationskonsten kan sammanfattas i åtta (8) stycken faser:
Icke-militär asymmetrisk krigföring, omfattar påverkan av moraliska, psykologiska, ideologiska, diplomatiska och ekonomiska plan för att skapa en gynnsam grund för att fortsätta en militär operation i. Detta innebär således att man påverkar en nations grundfundament för att skapa en destabil miljö att fortsätta en militär operation i.
Underrättelsedrivna operationer, som syftar till att vilseleda politiska och militära beslutsfattare genom samordnande åtgärder som genomförs via diplomatiska kanaler, civila och militära myndigheter samt massmedia genom läckande av falsk information.
Fortsatt underrättelsedrivna operationer som syftar till att få över statstjänstemän (mest troligt även mediapersonligheter) och officerare på sin sida genom hot, bedrägerier/förledning samt mutor.
Destabiliserande propaganda för att öka missnöjesyttringarna bland befolkningen (som grundlagts i fas 1 hos befolkningen 2-3 hos beslutsfattare så att dessa ej skall agera), understöds av underrättelsepersonal samt påbörjande av subversion inom mållandet.
Isolering av mållandet genom t ex ekonomiska blockader, införande av flygförbudszoner, utnyttjande av privata militära företag (oftast med fd specialförbandspersonal, GRU Spetsnaz) som genomför väpnade aktioner med radikala oppositionella grupperingar i mållandet, för att öka destabiliseringen samt subversionen.
Dolda militära operationer, påbörjas med dels inhämtning dels specialförbandsföretag (här skall beaktas att t ex rymdtrupperna, elektroniska krigföringsförband benämns som specialförband i rysk nomenklatur utöver vad som i väst benämns 'special forces'). De militära operationerna genomförs över hela spektrumet. Denna fas är vad som tidigare var känd som ouvertyr.
Öppna militära operationer, genomförs över hela arenan främst med fjärrstridsmedel i form av precisionsvapen, syftar till att nedkämpa motståndarens kritiska sårbarheter för att därvid nå ett avgörande utan att binda egna markstridskrafter i regelrätta strider. Andra vapensystem såsom icke-dödlig biologisk krigföring (magsjukor o dyl), radioaktivitet och strålning kan utnyttjas.
Upprensning, i denna fas inriktas markförbanden på att nedkämpa mållandets kvarvarande förband, dessa skall främst isoleras för att därefter nedkämpas. Detta genomförs genom luftlandsättning och punktmålsbekämpning med indirekt bekämpning (artilleri, flyg och missiler).
Det vi kan se av dessa faser är att de genomförs dolt i sex (6) av de åtta (8) faserna innan man övergår till en öppen konflikt. Likväl är det underrättelsetjänsten samt specialförbanden som genomför huvuddelen av förarbetet inför en konflikt. Härvid krävs det en viss förståelse för vad dessa två delar genomför under dessa sex (6) av åtta (8) stegen. Det kan sammanfattas till egentligen tre rubriker, informationsinhämtning, offensivaunderrättelseoperationer och avslutningsvis specialförbandsoperationer.
Informationsinhämtning som syftar till att ge underrättelser genomförs i praktiken i samtliga åtta (8) faser, men i huvudsak på strategisk nivå i de sex (6) första faserna, därefter blir det mer praktisk informationsinhämtning i form av truppspaning o dyl. I praktiken påbörjas den innan fas ett (1). Underrättelsedrivna operationer påbörjas främst i fas två (2) och löper därefter vidare framåt till fas sju (7). Specialförbandsoperationer påbörjas främst i skede fem (5) och fortgår därefter intill skede åtta (8), dock utnyttjas troligtvis specialförband i inhämtning från skede tre (3).
I och med att huvuddelen av den nu antagna operationskonsten arbetar i det dolda, innebär det att vägen till en konflikt kommer vara mycket lång, för den observante kan det te sig som en blixt från en klar himmel, främst då för befolkningen i ett målland, medan i själva verkat har upptakten för konflikten varat i flera år mest troligt. Enligt vissa bedömare påbörjades förberedelserna för konflikten i Ukraina redan för sju (7) år sedan. Men det kräver även att man på alla plan förstår vilka mekanismer som gör att det kan fungera.
 |
| Bild 1. Exempel på faktorer som inhämtas. |
Inhämtningsoperationer.Dessa operationer syftar till att skapa en totalbild av mållandet, denna bild möjliggör därefter att man kan uppnå metoder och avsätta medel för att påbörja dels offensiva underrättelseoperationer dels specialförbandsoperationer och i ett senare skede ett militärt angrepp. Detta är troligtvis den viktigaste fasen i den av nu Ryssland vedertagna operationskonsten.
Denna inhämtning genomförs dels genom öppen inhämtning dvs nyhetsrapportering, öppna databaser, geografiska verk m m dels genom rekrytering av spioner för att erhålla hemlig information och avslutningsvis med hjälp av egna underrättelseofficerare på plats i mållandet. Samtliga dessa åtgärder syftar återigen till att få en så fullständig bild som möjligt över mållandet, dess styrkoroch dess svagheter och hur man skall agera mot dessa.
Psykologiskafaktorer såsom, kultur, traditioner, religion och den gemensamma historian inhämtas och studeras för att kunna skapa budskap genom propaganda som tilltalar den stora delen av befolkningen och därmed möjliggör ett effektivt vapen för att forma befolkningen i en gynnsam riktning. På motsvarande sätt utnyttjas även detaljkunskaper i politik och ekonomi för att dels skapa ett budskap dels genom inflytelseagenter kunna påverka utvecklingen i en specifik riktning.
Geografiskafaktorer klarläggs, såsom infrastruktur, terrängförhållanden både på land och till havs. Här klarläggs även elektronisk infrastruktur såsom radiomaster, stamnät för fiberkabel, serverhallar m m. Stor del av denna information inhämtas dels med hjälp av öppna medel dels med hjälp av elektroniska såsom satelliter, signalspaning o dyl. Viss del kommer dock alltid kräva rekognosering på plats, vad avser geografiska faktorer. Utöver detta klarläggs klimatologiskafaktorer, detta syftar främst till att identifiera lämpliga tidpunkter för att genomföra stridsverksamhet, totalt sett över hela ytan av mållandet. De geografiska och klimatologiska faktorerna syftar främst till att erhålla information för den reguljära krigföringen och till del för den okonventionella krigföringen.
Socialafaktorer såsom ekonomi, folkslag, politik, flyktingar, politik o dyl klarläggs. Dessa syftar ytterst till att finna grupperingar i samhället som stödjer och/eller indirekt kan stödja vid en konflikt. Indirekt stöd syftar till att finna de grupperingar som kan understödjas, utan att de är medvetna om det, för att destabilisera mållandet. Utöver detta klarläggs socioekonomiska faktorer bl a som kan utnyttjas i propaganda o dyl för att ytterligare destabilisera mållandet.
Säkerhetsstrukturersåsom Försvarsmakt, Rättsväsende, Säkerhetspolis o dyl klarläggs. Syftande till att finna svagheter hos mållandet. Här avses främst kritiska sårbarheter som vid ett bortfall leder till stora svårigheter, detta kan vara allt från enskilda individer till olika former av system. Likväl syftar informationsinhämtningen till att identifiera lämpliga individer som kan fungera som uppgiftslämnare inom denna struktur samt kunna genomföra påverkan inför ett angrepp. Detta är oftast den del som de flesta förknippar med informationsinhämtning.
Således det vi kan se är att informationsinhämtningen täcker samtliga aspekter över ett helt land och inte enbart det man vanligtvis förknippar med informationsinhämtning, Försvarsmakten och Försvarsindustri, utan samtliga delar av samhället berörs. Denna insikt var utbredd under främst 1980-talet i det svenska samhället, detta har dock fallit i glömska numera, det moderna kriget utkämpas över hela ytan och berör samtliga delar av en nationalstat, därför genomförs informationsinhämtning över hela ytan, något som särskilt måste beaktas!
Vad man måste ta med sig att all denna informationsinhämtning syftar ytterst till tre (3) saker, lokalisera svagheter, finna medel och metoder för att vinna ett krig och möjliggöra för stridskrafter att lösa dess uppgifter. Häri ligger det troligtvis att Säkerhetspolisen har identifierat att denna form av inhämtning genomförs och därmed kan man riskfritt offentligt säga att Ryssland genomför krigsförberedelser mot Sverige.
 |
| Bild 2. Exempel på offensiva underrättelseoperationer. |
Underrättelseoperationer.Denna typ av operationer som genomförs offensiva, syftar ytterst till att påverka en annan part med doldamedel och metoder, utan att man skall kunna spåra verksamheten till dess ursprungsland. Syftet med påverkan styr vilka metoder som utnyttjas, oftast innebär denna form av operationer att man arbetar i minst tre (3) led för att ej kunna spåra ursprungslandet, vilket i praktiken innebär att uppgiftsställaren, första (1) ledet, ger en uppgift till en mellanhand, andra (2) ledet, som utnyttjar en individ eller gruppering i mållandet för att lösa uppgiften, det tredje (3) ledet.
Några grundmetoder är mer troliga än andra att utnyttjas vid offensiva underrättelseoperationer såsom, inflytelseagenter, propaganda, subversionoch sabotage. Stegringen bör även vara utifrån den skrivna ordningen, främst för att långsiktigt kunna skapa gynnsamma förutsättningar för ett angrepp och att detta angrepp ej röjs i förväg genom de offensiva underrättelseoperationerna.
Ser vi till inflytelseagenterär detta individer som rekryteras för att i det dolda kunna påverka främst den politiska arenan i en riktning som är gynnsam för den stat som handleder agenten. Dessa är oftast mycket svåra att spåra för de röjer ingen hemlig information, utan genom sitt agerande påverkar de mållandet. Dessa kan finnas utöver i det politiska etablissemanget inom samhällets samtliga sektorer, men främst på den politiska arenan, inom Försvarsmaktensamt inom media. Där dessa genom sitt agerande kan verka destabiliserande.
Propagandansyftar främst till att skapa en opinion. I detta fall kan denna opinionsbildning vara tudelad, den kan dels syfta till att destabilisera främst genom att misskreditera den styrande makten dels utföras på ett sådant sätt att den stat som genomför den skall genom opinionsbildningen som bildas få ett bättre utgångsläge. Här kan dels medvetna dels omedvetna bärare av budskapet utnyttjas. Vad som är signifikant är att en omfattande analys ligger bakom utnyttjandet av propagandan för att nå ett mål med den, budskapet måste ha en sådan framtoning att mottagaren av den måste finna det troligt och tilltalas av det, dock kommer man aldrig nå fram till en del av befolkningen. Man kan tänka sig en tårta med tre delar, där två av delarna består av mindre bitar, de som aldrigkommer övertalas och de som redanärövertalade, den stora biten är den påverkansbaramassan av propagandan. Vad som även är mycket viktigt att ta med sig är att propagandan kommer föras på samtliga informationsarenor, såväl nationella som internationella.
 |
| Bild 3. Exempel på upprorsbyggnad i ett målland. |
Subversioneni detta fall syftar till att genom utnyttja extrema grupperingar i mållandet skapa en instabilitet. Denna fas av offensiva underrättelseoperationer påbörjas bedömt upptill ett (1) år innan ett angrepp, för att genom våldsamma aktioner dels destabilisera dels trötta ut säkerhetsstrukturerna i mållandet. Syftet blir tudelat dels får man genom detta de ledande i mållandet att ej fokusera på det egentliga hotet dels få säkerhetsstrukturerna i mållandet att fel prioritera dvs man fokuserar sina resurser på det aktuella hotet och ej det egentliga. Denna fas kommer troligtvis likna klassiska upprorskampanjerdvs då en nationalstat understödjer ett uppror vad amerikanska specialförband benämner unconventional warfare. Vari propagandan kommer vara en avgörande faktorer för att få individer i mållandet att delta/understödja den subversiva verksamheten. Vad som dock måste beaktas är att själva tanken är ej att skapa ett uppror och med det omkullkasta den sittande makten, utan att utnyttja mekanismerna i ett uppror för att därmed skapa en gynsam förutsättning för de egna stridskrafterna vid konflikten. Sabotagesom ett led i offensiva underrättelseoperationer syftar till att påverka dels svåråtkomliga mål dels skapa friktioner i ett inledningsskede av ett angrepp. Dessa kan påbörjas en lång tid innan själva angreppet, för att gradvis skapa störningar i mållandet och avslutningsvis skapa en systemkollaps när specialförbandsoperationer påbörjas. De tydligaste sabotagen kommer ske i samband med att specialförbandsoperationer påbörjas och då oftast vid svåråtkomliga mål med hjälp av lokalt rekryterad personal.
En viktig faktor man skall beakta är att inhämtningsoperationerna leder fram till ett underlag som möjliggör de offensiva underrättelseoperationerna. Dessa leder fram till exakt hur man skall välja att gå tillväga, inom ramen för propaganda, subversion och sabotage. Således varje offensiv underrättelseoperation är unik, man kan ej i förväg förutsäga exakt hur en motståndare kommer gå tillväga, däremot kan man spåra hans agerande när man väl upptäcker metoder som går att härleda till ett offensivt agerande.
 |
| Bild 4. Faktorer som möjliggör SF operationer. |
Specialförbandsoperationer.Dessa operationer syftar ytterst till att på strategisk och operativ nivå möjliggöra för strategisk chef att lösa sin uppgift. Det vill säga att genomföra kritiska operationer för att möjliggöra för de lägre nivåerna skall kunna lösa sina uppgifter i ett reguljärt krig, oftast med det yttersta syftet att möjliggöra en kraftutveckling i en eller flera riktningar. Operationerna inleds oftast innan en konflikt öppet har inletts, för att rangera pusselbitarna för den strategiska chefen.
I den nya ryska operationskonsten kommer bedömt, specialförbanden fylla uppgifter från fas tre (3) intill fas åtta (8), det kommer dels handla om strategisk spaning som genomförs redan under fredsförhållanden dels klassiska strids- och spaningsuppgifter som löses under dels gråzonen mellan krig och fred dels när konflikten är öppen. Vad som kommer vara signifikant är att uppgifterna kommer vara av strategisk karaktär dvs fälla avgöranden.
McRaven delar in ett specialförbandsföretag i tre faser, planering - förberedelser och genomförande, dessa tre faser omfattas därefter sex (6) stycken faktorer, enkelhet - säkerhet - förövning - överraskning - hastighet och syfte, som möjliggör att ett specialförbandsföretag kan lyckas. Samtliga sex faktorer måste uppfyllas för att man skall lyckas med företaget, vilket innebär att specialförbandsföretag oftast är företag av mindre enheter, stora enheter kan ej uppfylla samtliga dessa faktorer, likväl kan ej reguljära förband uppfylla samtliga dessa faktorer i tid och rum.
Detta kan sammanfattas med, en enkel plan som lyckas hållas hemlig och förövas under realistiska förhållanden under upprepade tillfällen som genomförs med överraskning samt hastighet och ett tydligt syfte leder säkrast till framgång. Då uppnår man vad McRaven benämner relativöverlägsenhet, detta är vad som gör att specialförband kan nå avgöranden trots att oddsen är mot dem, såsom vid Eben Emael men vad är då relativ överlägsenhet?
Relativ överlägsenhet är när en mindre styrka uppnår ett övertag mot en större styrka, detta kan uppnås som tidigare beskrivits om man uppfyller de sex grundprinciperna för ett specialförbandsföretag. Men för att uppnå detta krävs underrättelser som adekvat kan möjliggöra den planering som gör att man kan uppnå just relativ överlägsenhet. Underrättelserna inhämtas över hela ytan för att finna den information som är relevant för att kunna uppnå just relativ överlägsenhet.
Beroende på vilken uppgift/uppgifter och över hur stor yta den/de skall lösas så varierar dels tiden dels mängden inhämtning som genomförs, det kan röra sig om år till månader som måste avsättas för att kunna uppnå det underrättelseläge som möjliggör dessa operationer. Det handlar om att man måste ha kunskap om de totala förhållandena i det aktuella operationsområdet, för att därmed finna medel och metoder som möjliggör en lyckad insats, därav kan relativ överlägsenhet uppnås.
Häri ligger den största styrkan med specialförbandsoperationer man anpassar sig utifrån de rådande omständigheterna och finner därmed en lösning, det ställer höga krav på flexibilitet hos personalen ingående i dessa förband. Samt högre chef måste ha en förmåga att överlåta ansvaret för lösandet av uppgiften till underställd personal.
Således varje specialförbandsoperation är unik, den ena är inte den andra lik, dock kan en viss spårbarhet finnas men man anpassar sig utifrån de rådande omständigheterna, detta är även avgörande för att uppnå en säkerhet dels i att operationen ej röjs dels att den verkligen lyckas. Återanvändande av en redan utnyttjad metod som är känd undviks in i det längsta, vilket i grunden är en av specialförbandens styrkor, dess flexibilitet att anpassa sig utifrån rådande omständigheter. Häri ligger även en stor vikt att man som nationalstat gör en ordentliganalys av vilka kritiskasårbarheter man har och försöker minimera dessa, för det är dessa kritiska sårbarheter som specialförbandsföretagen kommer inriktas mot.
Slutsatser
Det vi kan se är att hotet är mångfacetterat i den antagna ryska operationskonsten, likväl är den föränderlig, utifrån att man väljer att använda dolda metoder såsom offensiva underrättelseoperationer, specialförbandsföretag o dyl långt innan själva konflikten blir ett faktum. Dessa metoder anpassas utifrån de rådandeomständigheterna, således kan man inte kategoriskt säga att det krävs en rysk diaspora för att man skall kunna genomföra denna form av krigföring, likväl blir det direkt farligt att suboptimera sig mot att möta irreguljära förband enbart, utan det var en unik företeelse på Krimhalvön, i östra Ukraina kan vi se att det har ändrat sitt modus operandi markant, likväl som man kommer göra i händelse av en konflikt med de baltiska staterna eller med Sverige.
"Tillfället gör tjuven" brukar man säga som ett ordspråk, det gäller i mångt och mycket även i denna operationskonst. Målet är det övergripande, utifrån den genomförande informationsinhämtningen som är fokuserad på målet/syftet, tar man fram metoder för att lösa de ställda uppgifterna, slutligen avdelar man medlen (förband, ta fram specifik utrustning m m) för att nå målet.
Vad som krävs är en vaksamhet och information kring hotet, detektiven allmänheten har historiskt alltid varit duktig på att rapportera säkerhetshotande verksamhet, då vi tydligt kan se att en stor del för att möjliggöra den nya ryska krigföringen bygger på ett informationsövertag, så kan det spolieras genom att man förnekar detta informationsövertag, vilket främst uppnås genom upplysning hos allmänheten.
Have a good one! // Jägarchefen
Källor
Finländska FHS
1(Engelska)
Rysslands President
1(Engelska)
Sveriges Radio
1(Svenska)
Time
1(Engelska)
The Guradian
1,
2 (Engelska)
The New York Times
1(Engelska)
Putin rustar Ryssland, Elfving Jörgen, 2014
Rysk Krigskonst, Ulfving Lars, 2005
Case Studies in Special Operations Warfare : Theory and Practice, McRaven William, 1996
TRM BASSÄK Del 1, Försvarsmakten, 1994
Remiss MSR 1.5 Motståndaren, Försvarsmakten, 2014
Spioner och spioner som spionerar på spioner, Forsberg Tore, 2003
