Sover björnen eller kommer vargen?

Utrikesminister Carl Bildt rev upp debatten i fredags sedan han tillbakavisat uppgifterna om att det ryska bombflyget övat mot svenska mål i påskhelgen. Det finns ingen saklig grund för det påståendet, enligt utrikesministern.

Som väntat blev det liv i luckan under fredagen. Flera försvarspolitiker ifrågasatte Carl Bildts dementi ur olika aspekter. Med så många uppgifter i svang inställer sig frågan: Vem kan man lita på?

I själva sakfrågan ligger nog Carl Bildts version bäst till. Vi har fyra källor i försvarsutskottet som kommenterat uppgifterna. Allan Widman (fp) som är den som varit mest kritisk anger ”sakliga omständigheter”, Peter Rådberg (mp) håller med Carl Bildt och från Peter Hultqvist (s) refereras ingenting om påståendet. Det fanns sannolikt inget som utskottets ordförande sa i sakfrågan, som var värt att ta upp i tidningen som på tvärs mot utrikesministern. Centerns Staffan Danielsson skriver på sin blogg att han tycker att SvD påståenden är ”lite vinklade”.

Vidare finns en anonym källa i SvD som kommenterar att denne inte ser några sakfel i SvD:s rapportering. Vi får förutsätta att källan är citerad eftersom denne bedöms ha en trovärdig insyn i skeendet kring den omtalade flygningen. Å andra sidan har Försvarsmakten genom sin insatschef, generallöjtnant Anders Silwer, i praktiken dementerat uppgifterna tidigare. Samme general har informerat utskottet om flygningen, så det innebär att ledamöterna baserar sina uttalanden bland annat baserat på den informationen.

Vi får nog backa lite till tidsperioden och lägga ut en kronologi över skeendet. Om ni kommer ihåg så var läget på koreanska halvön spänt sedan en tid tillbaka. Både USA och Ryssland flög långdistansuppdrag med strategiskt flyg över koreanska halvön, och torsdagen den 28/3 höjdes temperaturen sedan USA:s styrkor i Sydkorea meddelade att två stycken B-2 flugit ett övningsuppdrag i området. Kort sagt en styrkedemonstration.

Samma dag hade den ryske presidenten, Vladimir Putin, på väg hem från BRIC-mötet i Sydafrika beordrat en beredskapskontroll i det södra militärdistriktet. Assad hade inför mötet skickat ett brev till ledarna i BRIC och bett om hjälp att få slut på kriget. Efter midnatt – närmare 24 h efter Putins order – uppträdde de två bombflygplanen i närheten av Gotska Sandön och återvände samma väg.

I mitten av juli 2012 uppträdde ryskt strategiskt bombflyg i Östersjön, något jag kommenterade här apropå Syrien. Den gången var det en beredskapskontroll för de strategiska kärnvapenstyrkorna. Den 26. och 27. februari i år övade Tu-22M attacker med kryssningsmissiler mot en amerikansk Aegiskryssare och en fast installation i Japan (enl amerikanska uppgifter), så beteendet är på intet sätt nytt.

Det finns ett antal andra, starkare kandidater som mål för en övning med det strategiska bombflyget, som amerikanska hangarsfartygsgrupper i Norska havet och Öresundspassagen. Syftet med sådana attacker skulle vara att förhindra amerikanska förstärkningar av luft- och marinstridskrafter och att isolera Östersjön inför/under operationer i vårt närområde.

Det ligger mer nära till hands att denna typ av mål var föremål för övningen än två stridsledningscentraler i Sverige, även om det inte kan uteslutas. Här bor nog förklaringen till SvD:s publicering och utrikesministerns dementi kan vara sanna samtidigt. Vi vet inte, utan det är en bedömning där det finns ett par faktorer som talar för svenska mål, medan andra, starkare faktorer talar för motsatsen.

Det förtar inte det faktum att det finns ett glapp mellan Regeringens och Försvarsmaktens försäkringar om att vi hade koll, och att inga plan fanns för att markera svensk beredskap. Precis som USA:s försvarsstabschef, general Martin Dempsey, har vittnat om i samband med hearingar om attacken på landets konsulat i Benghazi – är man inte beredd tar det tid att reagera.

Han menade att USA inte hade hunnit ingripa under det 10-12 timmar långa skeendet, trots sin ofantliga militärmakt och med en stor flygbas i Aviano i Italien. Den tidigare försvarsministern Robert Gates betecknade igår det som en ”serieteckningsuppfattning” att det är bara att hoppa i ett plan, och kasta sig in i vad som helst.

Skillnaden är att en småstat har betydligt mindre tolerans för felbeömningar än en supermakt.

………..

En annan intressant vinkel i intervjun med Carl Bildts är passagen med ”ambitiös modernisering” angående de ryska satsningarna på sina militära utgifter. En alltmer förvånad omvärld har det senaste året tagit del av en uppåtpekande rysk militärekonomisk linjal som beskrivs från regeringshåll som en modernisering från låg nivå, medan en motsvarande, horisontell svensk linjal är en kraftig förstärkning av försvarsförmågan.

Men här hade allt utrikesministern lite otur med timingen. Ett par dagar innan intervjun annonserade premiärminister Medvedev att moderniseringsmålet för 2020 är en omsättning av materielen till 75% (tidigare officiella besked 70 %). Han anförde att den egna rustningen bara kan jämföras med andra världskriget och tiden efter kriget.

Försvarsberedningen arbetar just nu i slutskedet av sin omvärldsanalys. Ledamöterna är nyss hemkomna efter en lång studieresa till USA, Kina och Singapore. Det återstår att se om partierna hittar en linje som kan verka samlande eller om de säger sig behöva ytterligare studietid. Det är inte säkert att de två största partierna vill se en valrörelse med försvarsfrågan som en joker.

………..

Min sammanfattnade reflektion kring förändringarna i omvärlden är att vi som vill se ett starkare försvar tenderar att överskatta betydelsen av kortsiktiga skeenden, medan de som spelar ned det ryska förmågelyftet tenderar till att underskatta betydelsen av långsiktiga förändringar.

Vi ser helt enkelt det vi vill se, ett känt fenomen från psykologin. Vi vet också att ständiga varningar undergräver den egna trovärdigheten och att bortviftande av indikationer ökar betydelsen och genomslaget av överraskning.

Ett samhälle som bara vill reagera på Björnen sover eller Vargen kommer är ett utmärkt mål för mer eller mindre sofistikerade informationsoperationer.

Aftonbladet

Försvarsfrågan gäckar regeringen

På ledarplats i landets två största morgontidningar tas försvarsfrågorna idag återigen upp.

I DN skriver Peter Wolodarski om kontrasterna mellan tidigare svensk försvarspolitik och garantier från NATO gentemot dagens läge och tar även itu med den moderata försvarsretoriken där ”nedrustning blir upprustning, besparingar sägs vara satsningar och helgledigt bokförs som maximal beredskap”.

Wolodarski berör i sin artikel en förutsättning från kalla kriget som många inte har uppmärksammat, nämligen vilken avgörande betydelse Sverige hade för USA och NATO, därav det starka stöd vi kunde förvänta och det stora intresset för svensk försvarsförmåga. Tar man fram en gammal karta från 80-talet och tiden innan muren föll, ser man hur Sverige utgjorde halva den europeiska fronten mellan NATO och Warzawapakten. Ett starkt svenskt försvar utgjorde ett enormt lättat ansvar för NATO, samtidigt som det gällde att förvissa sig om att eget stridsflyg och vapen kunde passera genom svenskt luftrum. Samma intresse gällde naturligtvis för Sovjetunionen. Dels att hindra att så skedde, men även att egna resurser kunde nå fram till den norska atlantkusten. Ett officiellt svenskt NATO-medlemskap eller stöd kunde mycket väl ha lett till att Sovjetunionen sett sig tvingat att närmare kontrollera Finland och eventuellt införliva landet i Warzawapakten, varvid såväl NATO som Sverige förlorat det fördröjningsdjup som Finland utgjorde. Som Mikael Holmström visar i sin bok hade det hemliga svenska NATO-samarbetet en viss motsvarighet i Finland. Tyvärr är dock inte alls lika mycket känt om detta samarbete som om det svenska.

Samma geografiska förutsättningar som under kalla kriget gäller i viss mån även idag. När utrikesminister Carl Bildt gjorde sitt märkliga uttalande i fredags om att de ryska flygplanen inte övade mot svenska mål kan det möjligtvis vara fråga om en slamkrypare. Den djupare meningen skulle kunna vara att Bildt bedömde att målen skulle kunnat ligga vidare västerut i Norge och Nordsjön, alternativt NATO-resurser som fiktivt förts fram till Sverige för att understödja en operation i Baltikum. Resonemanget är dock långsökt. Den ryska övningen utgjorde enligt officiella källor del av den beredskapsövning för det strategiska bombflyget som genomfördes åt alla håll. Till exempel kunde man på ryska tv följa flygplan som genomförde uppdrag ut över Nordatlanten. Det skulle således kunna vara ett prov av det strategiska bombflygets beredskap att snabbt verkställa sin krigsplanering till skydd för Ryssland mot en större angripare. I så fall ingår inte helt oväntat svenskt territorium och luftrum i detta, även om målen inte i sig behöver vara svenska. Svensk alliansfrihets vara eller inte vara spelar i detta fall mycket liten roll när förutsättningarna är geografiska och inte viljestyrda.


Klart är dock att försvarsfrågorna nu börjat jaga regeringen än mer. Att döma av det mycket stora antal ledarsidor och debattartiklar som under veckan publicerats i ämnet blåser det rejäl motvind för regeringen, där ryska påsken verkar vara det som fått bägaren att koka över för media. Bara det att Aftonbladet nu kör en 16-sidig bilaga om ”rysskräcken”, där man bland annat skriver om ”ryska påsken” och om Rysslands president Vladimir Putin, visar att media nu anser försvarsfrågan vara ett allmänintresse som säljer. Att även landets största dagstidning identifierat diskrepansen mellan retorik och verklighet är inga välkomna nyheter för de moderata strategerna.

Regeringen behöver nu en seger i försvarsfrågan för att kunna återfå något av det förlorade förtroendet. En sådan går inte att lösa ”inom ram” för liggande försvarsbudget och det skyttegravskrig som sedan ett tag tillbaka råder mellan Försvarsdepartementet och Försvarsmakten försvårar också läget. Det förlorade förtroendet dessa aktörer emellan blir mycket svårt att återuppbygga utan att nuvarande huvudrollsinnehavare byts ut. Frågan blir i så fall vilka som då ska bekläda posterna som minister, överbefälhavare och chef ledningsstaben. Att bara byta ut den ena sidan är inte heller en politiskt gångbar lösning.

Frågan är vad vi mer bjuds på i försvarsfrågorna innan Almedalsveckan – en vecka som i år mycket väl skulle kunna domineras av försvarsfrågorna. Måhända vågar man till och med ta tag i NATO-frågan, vilket skulle vara på tiden (avsikten är att under sommaren bena lite i de fördomar och fakta som finns angående ett NATO-medlemskaps innebörd och förpliktelser). Med de gångna månaderna i bakhuvudet lär vi dock i år slippa politiker som uttolkar incidentrotens start från Visby som ett spektakel från Försvarsmakten.

SvD, 2
Skipper om moderat försvarretorik
Jägarchefen om vilseledning och normalbilder

Nya pansarterrängbilar till Östersjöflottans marininfanteri

20130512-105309.jpg

336. marininfanteribrigaden i Baltijsk, Kaliningrad Oblast fick i förra veckan den första sändningen av de nya pansarterrängbilarna BTR-82 och BTR-82A. Den exakta fördelningen av fordon är inte känd, men det rör sig om ett 30-tal varav huvuddelen är BTR-82A.

Den senaste generationen BTR från Arzamas är en vidareutveckling av den kända BTR-80, fast med ny beväpning, ny motor och ökad skyddsnivå. Grunden i moderniseringen är att en invändig liner finns monterad för att öka skyddet från minor och IED. BTR-82A har dessutom fått nya stötsabsorberande säten. Vagnarna har även fått en Kamaz 740-14300 dieselmotor på 300hk. På grund av ökade krav för stabiliseringen av den tyngre beväpningen på BTR-82A är den försedd med bland annat ny fjädring. Hastigheter upp till 60km/h i terrängen är utlovade tack vare detta.

Skytten är utrustad med IRV-sikte TKG-4GA vilket medger eldigivning i både i dager såväl som mörker. Vagnchefen har ett TKN-AI för målobservation och målangivning, effekektiv upp till 3000 meter. Vagnen är dessutom försedd med stridsledningssystem Trona-1 där stridledningsoleat presenteras elekroniskt på det GLONASS-understödda kartuderlaget.

När det gäller beväpning är BTR-82 försedd med en 14,5mm KPTV-kulspruta med 500 patroner till skillnad från BTR-80 vars ksp var magasinsmatad.

BTR-82A är försedd med 30mm 2A72 automatkanon från Tulamaschzavod och använder en 30×165-patron likt föregångaren BTR-80A, strf BMP-2 och 3 samt ahkp MI-28 och KA-52. Utöver tornets huvudbeväpning finns dessutom en 7,62mm PKM-kulspruta


Nytt grepp på bloggen – Rysslandsfördjupning

Uppståndelsen (se länkarna här) kring den finska rapporten om rysk militärpolitik visade hur spridandet av information kring Rysslands militärreform och säkerhetspolitik är tillräckligt i sig för att driva debatten vidare om hur vi ska förhålla oss till den.

I bildningens goda andra tar jag ett nytt grepp på bloggen och försöker samla de viktigaste rapporterna på olika områden av rysk säkerhetspolitik på ett ställe. Uppe i menyn raden hittar ni denna länk ”Fördjupning i Ryssland”. Läs när ni har tid, tipsa om bra materiel som borde komma upp där och så fortsätter vi det goda samtalet.

Grundaren av modern rysk utrikespolitik? Foto: Wikipedia

Grundaren av modern rysk utrikespolitik? Foto: Wikipedia

#svfm


Postat i:Ryssland

Den trojanska hästen

Då lämnar vi den #ryskapåsken och hoppas att det sunda förnuftet får råda en stund och att Sveriges säkerhets- och försvarspolitik inte blir en partipolitisk fråga utan ett konsensus byggd på en sund analys, nu är det istället dags för lite försvarsupplysning.

För det första vill jag bara säga att jag EJ är alarmistisk på något sätt med detta inlägg, jag tror inte att vi kommer utsättas för det nedanstående, utan jag vill enbart belysa en faktor som jag anser att Försvarsmakten har glömt och vi bör återta förmågan till att kunna agera mot, detta är det Strategiska överfallet eller dess ursprungliga namn kuppanfall.

Men det jag vill är att framföra tankarna kring det strategiska överfalletoch framför allt när Grannlandet som vi sett i de tidigare inläggen på ett så pass kort varsel kan samla, transportera och utgångsgruppera enheter för att lösa en uppgift. Det gör att vi bör se det som en reell möjlighet att detta förfarande mycket väl kan finnas i Grannlandetsplaneringar.

Då säger ju vän av ordning, ja men det där lär ju inte inträffa det råder ju inget krigshot då behöver vi inte planera inför det. Nej det är helt riktigt just nu råder ingen hotbild, men varför övar vi CBRN? Varför bär vi t ex med oss skyddsmask finns ju ingen som seriöst tror att vi kommer bli utsatta för kemiska stridsmedel. Sund försvarsplanering bygger på att man planerar inför de flesta scenariorna som kan vara rimliga och övar inför dessa, strategisktöverfall ligger inom ramen för trolig.

Men vad är då ett strategiskt överfall och varför rubriken den trojanska hästen. Den trojanska hästen räknas historiskt som ett av de första specialförbandsföretagen, sen har det även setts som en krigslist, men det är även ett exempel på ett strategiskt överfall. Historien kring den trojanska hästen bedömer jag vi inte behöver någon genomgång kring.

Metoden det strategiska överfallet innebär att man med begränsade resurser slår mot sin motståndares sårbara delar i ledningsstrukturer, infrastrukturer o dyl med syftet att lamslå motståndsviljanoch förmågan att utöva ledning.

För att uppnå detta krävs en mer indirekt metod som påverkar motståndaren till den grad att han är oförmågan att kunna påverka händelseförloppet. Det görs främst genom att man slår mot hans tyngdpunkter i olika system. Således kan man säga att B. H. Liddell Hart tankar kring den indirekta metoden och Clausewitz tankar kring tyngdpunkt måste utnyttjas fullt ut.

För att ett strategiskt överfall skall kunna lyckas krävs det dels underrättelser kring vilka delar som är sårbara för att orsaka en initial systemkollaps dels en normalbild som gör att man kan genomför de initiala stegen utan att motståndarens förvarning upptäcker det stundande överfallet och slutligen att man dolt kan samla sina trupper och påbörja transport.

Inhämtningen av information avseende vilka delar som är sårbara genomförs delsgenom öppna källor dels genom spionage och slutligengenom fysisk rekognosering. Exempel på öppna källor är svenska kraftnät som för något år sedan hade en detaljerad bild på det svenska stamnätet ute på internet, där man lätt kunde utläsa vart viktiga delar i nätet var, inte återfunnit den nu dock.

Sverige är på det sättet ett rätt naivt land, mycket information cirkulerar ute på internet som t ex under 80-talet skulle stämplats som hemlig. Spionage är ju rätt självförklarande vad det är. Antingen genomförs det på mänsklig väg eller genom intrång på något sätt för att erhålla informationen som krävs.

Rekognosering är den sista fasen i själva inhämtningen, Grannlandet gör detta för att dels se om det är fysiskt möjligt att göra något delskunna lägga upp en realistisk stridsplan. Om rekognosering skett i Sverige de senaste åren har jag ej kunnat utläsa genom öppna källor, i Norgehar så dock skett av främmande makt.

Anders Silwer nämner i en intervjuatt han inte tyckte att det var så konstigt att en rote TU-22M3 gjorde anflygningar mot Sverige.”För det händer var tredje till fjärde månad”. Observera ordvalet, det är vad som benämns normalbild. Höjer man plötsligt verksamheten eller sänker den så går man utanför normalbilden vilket kan vara en indikator på något förestående.

Därav krävs det för att kunna lyckas med ett strategiskt överfall att man har en normalbild som gör att ens motståndare inte fattar misstanke. Men nu menar jag inte att det övas enbart för strategiskt överfall, utan normal övningsverksamhet kan ha ett högre syfte utan att de som deltar vet om det såsom att förändra normalbilden så att den i något skede kan utnyttjas.

En annan faktor som måste vägas in är radiokommunikation, den följs likväl som övningsverksamheten konstant, ökningar och sänkningar i den är även en indikator. Dels radiokommunikationen mellan förband/staber dels radiokommunikationen till s k "ideologiska vänner" i grannlandet.

I det strategiska överfallet handlar det främst om radiokommunikation till "ideologiska vänner". Denna är erfarenhetsmässigt på en och samma nivå, till stor del består den enbart av "skensignalering" för att i ett förändrat läge kunna byta ut "skensignaleringen" till "skarpsignalering". Signalering sker även skarpttill ”ideologiska vänner” med dessa stationer av Grannlandet.

Radiokommunikation till de ”ideologiska vännerna” syftar främst till antingen aktivera sabotörer eller medhjälpare. Vilken uppgift de har vet de redan sen innan, det är enbart en order som kommer över radio.

Att truppsammandragningarna måste ske dolt är en självklarhet. Detta kan främst göras på två sätt, antingen genom att man har förband över tiden i en hög beredskap som har förmågan att kunna ta en infallsport och utveckla en anfallskraft från denna. Det andra alternativet är att man utnyttjar förberedelserna inför en övning eller efter en genomförd övning.

Exemplet vad man kan göra med förband i hög beredskap visade sig med de två larmövningarna som genomfördes nu under första kvartalet 2013. Exempel på maskering med övning är Kavkaz 08, då själva övningen till del utnyttjades som förövning och därefter användes förbanden för själva striden.

Hur sker då det strategiska överfallet, mest troligt kommer inledningsvis stor del av vår strömförsörjning samt IT-infrastruktur utsättas för punktangrepp. Punktangreppen genomförs antingen med sabotage, fjärrbekämpningeller flygangrepp. Detta syftar till att försvåra ledningen av dels civila funktioner dels militära.

Parallellt med detta kan en s k ”ouverture” ske med hjälp av specialförband, men det är inget som säger att så måste vara fallet m h t fjärrbekämpning o dyl samt att syftet med det strategiska överfallet är överraskning. Risken för upptäckt ökar om man före skickar in specialförband vilket gör att det ej är att föredra.

I ett sent skede dock före sabotagen, fjärrbekämpningen eller flygangreppen påbörjats inleds förflyttningen av marktrupper antingen luftleds eller sjöleds eller både och. Denna initiala förflyttning försöker man maskera t ex som vid Prag 1968 då flög man in de första trupperna med civila Aeroflot plan. Likväl kan civila fartyg ingående normal handelsverksamhet utgöra en transport. Båda dessa metoder faller inom begreppet ”trojansk häst”.

Då säger ju vän av ordning, ja men sånt måste ju upptäckas, det är inte så säkert, i t ex Kaliningrad finns i dagsläget ett stort antal skyddsområden(jmf med våra tidigare militära skyddsområden) där utlänningar ej får vistas och m h t hur hårt dom går åt människorättsorganisationer just nu enl den s k ”agentlagen” kan jag tänka mig att detta förbud efterlevs.

Den första "echelongen" tar infallsportar för den andra "echelongen". Det är den andra "echelongen" som utvecklar själva anfallskraften och deras huvuduppgift är att dels ta viktig infrastruktur dels neutralisera de stridskrafter som kan utgöra ett hot för dem.

Parallellt med första och andra "echelongens" strid påbörjar Grannlandetöppet truppsammandragningar och förberedelser för transport samt genomför transport. Dessa styrkor är de som tar en del av landet och genomföra själva "ockupationen".

Hur skyddar man sig mot detta då, i grunden handlar det om en vettig grundberedskap nu menar jag inte att man skall gå på tå över tiden för då hämmas beredskapen i sig. En vettig beredskapsplanering löser det mesta. Med tydligt identifierade sårbarheter i samhället som man vet måste kunna skyddas för att just kunna motstå något av det ovanstående.

Var mycket av denna anledning det var differentiering mellan Norra och Södra Sverige avseende intryckningstider för att kunna ha en god grundberedskap. Hur man skall lösa det med kontinuerligt tjänstgörande förband som är arbetstidsreglerade m m är en annan nöt att knäcka med garanterat inte omöjlig.

Detta är kortfattat vad ett strategiskt överfall är, för den vetgirige finns mer att läsa om detta i den numera upphävda AR 2 och Bengt Gustavssons böcker i FOKK serien.

Vad vill jag då ha sagt med detta? Jag vill peka på ett antal saker:
  1. Grundberedskapen bör ses över dels för våra kontinuerligt tjänstgörande förband dels för våra nationella skyddsstyrkor. Jag tror nämligen att de två larmövningarna som genomfördes nu under första kvartalet 2013 kom som en överraskning för oss att Grannlandet så snabbt kunde samla, transportera och utgångsgruppera förband.
  2. Genomför ”Givakt” övningar liknande de som genomfördes under 80-, 90- och del av 00-talet. Många av befälen idag har EJ varit med om sådana och vet än mindre vad som skall göras i händelse av ”Givakt”. Ett perfekt övningstillfälle för militärregion befälhavaren att se sina förband i vit ögat.
  3. Framför allt måste FM seriöst börja beskriva olika metoder som Grannlandet kan tänkas tillämpa (stridsteknisk till strategisk nivå) d v s hur uppträder en reguljär motståndare, vilken sammansättning har han m m. FM UndSäkC är på mycket god väg med H GRANN(landet) men den måste få spridning så den inte blir som Fiktiv Motståndare.
  4. Seriös utbildning kring den reguljära motståndaren måste börja bedrivas för officerarna som i sin tur bryter ned det till soldatnivå. För det vakuum som varit inom FM kring hur en reguljär motståndare agerar det senaste decenniet är beklämmande. Grunden måste alltid vara väpnad strid vid ett angrepp, då kan jag garantera att man även kan dela ut vatten, samtala med byäldstar o dyl vid internationella insatser.

Have a good one! // Jägarchefen

Ryska upprustningen påskyndas

Takten ökas en bit in i klippet.

Målet för 2020 har sedan några år varit en 70-procentig modernisering av Rysslands vapenarsenal. I veckan justerade statsminister Medvedev detta mål till 75%. Luftlandsättningsbara stridsfordon är särskilt prioriterade.

Medvedev påpekade även att för en del förband blir ökningen hundraprocentig. Flera bedömare i väst har starkt betvivlat den ryska regeringens förmåga att vidmakthålla den sjuttioprocentiga målsättningen. Hur det går med målet är givetvis skrivet i stjärnorna, men vad som helt klart kan konstateras är att man nu offentligt har justerat ambitionen, uppåt.

Vad gäller Rysslands största elitförband, luftlandsättningstrupperna (VDV), har man nyligen bestämt att över 200 av dess äldre stridsfordon modell BMD skall genomgå ett moderniseringspaket. Till dem kommer 1000 helt nya stridsfordon BMD-4M som skall vara levererade "före 2020".

Nya Moderater slutar aldrig att överraska!


Häromdagen, eller rättare sagt efter att media i sin rapportering avhandlat söndagens partiledardebatt där Fredrik Reinfeldt utlovade förstärkningar till försvarsanslaget så funderades det på vad som skulle komma här näst rörande de försvarpolitiska utspelen, eller om Mikael Holmström på SvD möjligen skulle ha något nytt ess i rockärmen att spela ut. Men det löste Nya Moderaterna så bra helt själva. Tala om att skjuta sig själva i foten när man redan målat in sig i hörnet.

För det första så har den nymoderata Gävle-politikern, Lars Beckman, gjort ett nytt katastrofalt inlägg på sin blogg. Ni kanske minns att det var samme Beckman som för en tid sedan i samband med "ryska påsken" skrev följande:
Just nu pågår det en kampanj från försvaret för att få mer ekonomiska resurser och nyheten stämmer väldigt väl in i tiden för den kampanjen.

Nu har han gjort det igen. På sin blogg förfäras han i dag över att bli jämförd och likställd med att ha samma åsikt som Lars Ohly rörande försvarsfrågan.

Det finns tydligen kadetter som tror att jag inte är en vän av ett starkt försvar. Det är nog första gången jag buntats ihop med Lars Ohly åsiktsmässigt.. 
För att vara tydlig. Sverige behöver ett starkt försvar med en god försvarsförmåga. Jag tillbringade 15 månader i värnplikten och Reservsofficerskurs.  
Det står dock inte emot att även försvaret måste använda de nära 50 miljarder man får per år på bästa sätt och att det verkar som att även försvaret har ägnat sig åt viss lobbying för att få mer pengar.

Huruvida kadetternas uppfattning av läget är rätt eller fel låter vi vara osagt. Men man kan nog tycka att Lars som själv hänvisar till att han både gjort värnplikt och genomgått reservofficerskurs borde ha lite bättre koll på siffrorna än vad han bevisar att han har. Det är ett fullständigt underkännande av en politiker för det regeringsbärande partiet när han blåljuger om storleken på anslaget till Försvarsmakten. Eftersom Lars tyvärr förmedlar en fullständigt felaktig bild av anslagsnivån så kan det vara på sin plats att redovisa de verkliga siffrorna.
  • 1:1 Förbandsverksamhet och beredskap 22 570 994
  • 1:2 Fredsfrämjande förbandsinsatser 2 206 894
  • 1:3 Anskaffning av materiel och anläggningar 8 979 728
  • 1:4 Vidmakthållande, avveckling av materiel och anläggningar 6 492 416
  • 1:5 Forskning och teknikutveckling 622 944
  • 1:6 Totalförsvarets rekryteringsmyndighet 23 806
  • 1:7 Officersutbildning m.m. 222 085
Totalt: 41 118 867

    Som vi kan se av siffrorna här ovan, hämtade från regeringens budgetproposition för utgiftområde 6 avseende budgetåret 2013 kan vi konstatera att Lars Beckman skarvar rejält (närmare 10 miljarder fel) vilket får anses som mycket anmärkningsvärt när det de facto kommer från en riksdagspolitiker. Noterbart är även att vissa av punkterna här ovan inte är direkt knutna till Försvarsmakten, utan ska delas med andra myndigheter.

    Inte nog med att nämnda Lars Beckman ljuger avseende nivån på anslaget till Försvarsmakten. Han gör även ett grovt övertramp när också han påstår att Försvarsmakten skulle bedriva lobbyverksamhet för att få ett ökat försvarsanslag. 

    Reservofficersutbildade Beckman borde rimligtvis vara medveten om vilka Försvarsmaktens uppgifter är. Om inte annat så kan det vara lämpligt att Beckman, och andra försvarspolitiker, läser regeringens instruktion till Försvarsmakten där de övergripande uppgifterna framgår. Om det nu är så att ÖB i något avseende anser att han inte kan lösa någon eller några av de uppgifter han fått, i de senare fallen att sätta upp IO14 med materiel och utbildad/övad personal, så vore det tjänstefel att inte anmäla detta till regeringen i likhet med vad ÖB gjort. Något som skapat stor uppmärksamhet i media den senaste tiden.

    Där det kommer till den "ryska påsken" som Beckman likställer med lobbyism så är det som bekant media, och inte Försvarsmakten som lyft fram denna händelse. Försvarsmakten har av outgrundlig anledning genom Anders Silwer till och med försökt att tona ner det hela, vilket även det är något förvånande. Så anklagelserna om lobbyism faller därför platt och får Beckman att framstå som än mer naiv och dåligt påläst.

    Att Beckman inte har något till övers för Försvarsmakten bevisar han även genom detta inlägg.


    Över till något helt annat. Under dagen har även Carl Bildt gått ut i media och hävdat att det ryska bombflyget som flög mot Sveriges gräns i samband med den "ryska påsken" inte alls flög mot mål i Sverige. Ett anmärkningsvärt uttalande även detta då man kan fundera över vem som informerar utrikes ministern i ärendet.
    Det finns inget sakligt underlag för påståendet att de övade anfall mot Sverige, sade Bildt, och kallade debatten för ”rätt hysterisk”.

    Tack och lov finns det en försvarspolitiker som för det mesta har mycket bra koll på läget i egenskap av Allan Widman. Han ifrågasätter nu Carl Bildt och hans uttalande i en intervju med SvD.
    – Jag håller inte med Carl Bildt. Bildt säger att det inte finns någon saklig grund för att övningen var riktad mot Sverige. Men det finns sakliga omständigheter kring övningen. Platsen och den riktning som flygplanen flugit i ger övningen en svensk karaktär. Ryssland har ju inte bedrivit den här övningen långt inne på sitt eget territorium utan nära Sveriges. För mig är det ganska uppenbart vad de gjort.

    Det känns onekligen som att den här historien kommer att leva vidare i debatten under en längre tid än väntat. Kanske kommer det även att vara ett hett debattämne under kommande Almedalsvecka?



    Media: DN, SvD, SvD, SR, AB, SVT
    Bloggar:

    Söndagsnisse håller än, och kanske Garbo….

    Idag skärpte jag till mig och gick igenom ett antal flyttkartonger som efter senaste (sista?) flytten oöppnade hamnat ute i en boda.
    De innehöll böcker, böcker och åter böcker samt ett antal pärmar från olika tjänsteställen och befattningar med ett innehåll av varierande sekretessgrad. I en pärm hittade jag nedanstående bild som visade att Göran Persson uttalande om att budgeten alltid kan balanseras via försvarsanslagen inte på något sätt är en nyhet. Man kunde även förr!!

    Fotografi (2)

     

    I samma kartong hittade jag vad jag letat efter länge, hela serien GARBO I-III och efterföljarna NARVA och POLTAVA. Det ska bli mycket intressant att se om de håller fortfarande och att jämföra dem med deras nutida efterföljare.
    På tal om nutida efterföljare, är det fler än jag som kört fast i Lars Wilderängs MIDSOMMARGRYNING? Med stora förhoppningar efter MIDVINTERMÖRKER kastade jag mig över den då den kom för att, ganska precis halvläst, lägga den i från mig då natten blev för sen och ögonen för tunga. Detta var för drygt en månad sedan och jag har inte haft någon som helst trängtan att återuppta läsandet. Det var något som inte stämde och inget som drar!
    Det som drar nu är GARBO. Det ska bli mycket intressant att se om de fortfarande lever. Om inte annat får det bli en nostalgitripp till den tid och till den Försvarsmakt då man var som mest aktiv.

     


    SSO-spetsnaz byter om

    Nya scener med SSO-spetsnaz, ryska försvarsministeriets nya och högsta form av spetsnaz.

    Som en läsare har påpekat så bär SSO-spetsnaz intressanta hjälmar. Om det inte är amerikanska original av modellen Ops-Core FAST Base Jump så är det kopior. I klippet ovan syns även att man kan bära multicam (original/kopia?). Kombinationen av dessa hjälmar och kläder gör det svårt att skilja SSO från amerikanska specialförband.

    Sedan tidigare är känt att vissa ryska spetsnazförband har uppträtt i uniformer med amerikanskt multicam-mönster. Men nu ser vi alltså en kombination av hjälmar och uniformer av amerikanskt fabrikat eller snitt. Notera att man först bär ryska uniformer i nytt, digitalt ökenmönster men vid 2:16 byter om till multicam.

    Påpeka gärna fler detaljer.

    Jag har tänt ett ljus

    I natt nåddes jag av beskedet att en kollega och vän tragiskt gått bort alldeles för tidigt. Han var mycket uppskattad bland kollegor för sin kompetens och sitt vänliga sätt och han lämnar ett tomrum efter sig. Jag är mycket sorgsen och lider verkligen med hans anhöriga.

    Jag har tänt ett ljus för dig och alla våra kollegor som lämnat oss.


    För att bidra till stödet till anhöriga har jag idag givit ett bidrag på några hundra till Invidzonen - riksorganisationen för anhöriga i internationell tjänst. Gör det du med!


    /C

    Det kaukasiska lackmustestet och Carl Bildt

    Blir ett kort inlägg idag kring Carl Bildts uttalande i Dagens Nyheter rörande den s k "ryskapåsken".

    Carl Bildt säger: ”Det finns inget sakligt underlag för påståendet att de övade anfall mot Sverige.” Då skall vi se de Ryska planen gör anflygning mot Sverige och lägger sig kring Gotska Sandön 0200 på natten med avstängda transponders.

    Några motargument från min sida är:
    • För det första, det kan omöjligtvis höra till normalbilden inom de Ryska luftstridskrafterna att man lägger sig utanför en annan nations territorialgräns med avstängda transponders på natten.
    • För det andra, vad gjorde de där som de INTE hade kunnat öva på eget territorium över land med snabbare tillgång till räddningsresurser, antingen under dagtid eller om det nu är som vår Utrikesminister försöker göra sken av en övning i mörkerflygning.
    • För det tredje, samma offensiva aggerande har genomförts mot den enda egentliga kvarvarande supermakten, att då tro att man inte har erhållit en relativt hög förmåga i dagsläget är blåögt (se inlägget längre ned).

    Men myntet har alltid två sidor, så Carl Bildt kan ha rätt att de inte övade anfall mot någon av våra ledningscentraler, men då är min slutsats att de genomförde eller övade någon annan form av offensiv åtgärd mot Sverige utifrån ovanstående tre argument.

    Vidare säger Carl Bildt i intervjun: ”Det ryska försvaret krymper högst avsevärt kvantitativt. Men de satsar på att ge det modernt materiel och de har börjat öva det igen efter det att de upptäckte alla brister i samband med Georgienkriget och efter att ha investerat mycket lite under en väldigt lång tid.”

    Vi börjar med det första att det ryska försvaret krymper. Ja det är helt riktigt men jag tror inte att det finns någon seriös analytiker eller officer som trodde att de 2008 hade 1980 stridsdugliga arméförband. Däremot av de planerade i dagsläget 192 arméförbanden har nog en stor del en högre förmåga och vissa en lägre förmåga.

    Det här säger FOI kortfattat rörande Rysslands agerande under Georgienkriget 2008:
    • Den ryska insatsen var på det hela taget framgångsrik.
    • Det ryska militära uppträdandet i samband med insatsen påvisar att Ryssland tagit tydliga steg framåt i utvecklandet av förmågan att samverka i tid och rum med militära, paramilitära och civila resurser. Det framgår tydligt att Ryssland förfogar över en betydande militär förmåga.
    • Trots det ringa motståndet är det en bedrift att på kort tid kunna koordinera landstigningsoperationer med ytfartygsinsatser av den omfattning som Svartahavsmarinen genomförde under kriget.
    • Modern bepansring, mörkermedel samt sambands- och positioneringsutrustning saknas i stor utsträckning. De Väpnade Styrkornas nuvarande tekniska utrusningsgrad motsvarar inte behoven för strider liknande den i kriget mot Georgien.
    • Ryska mark- och flygförband synes också ha en påtagligt begränsad förmåga till precisionsbekämpning, i synnerhet över stora avstånd, i kuperad terräng med kraftig vegetation.
    • Bristen på såväl långräckviddiga precisionsvapensystem som underrättelsesystem och färdighet att använda dessa medför att de ryska Väpnade Styrkorna i första hand utgör ett hot mot länder med landgräns mot Ryssland.
    • De största begränsningarna återfinns dock inom luftstridskrafterna. Ryssland har tillsynes påtagliga begränsningar i förmåga att bekämpa fientligt luftförsvar och fientligt attackflyg samt att tillhandahålla flygunderstöd till stridande markförband.

    Det FOI säger är således att taktiken och stridstekniken hade de på en låg till mellan nivå 2008, vilket jag även hänvisar till kring Zapad'09 det de saknade var adekvat utrustning. Men med ovanstående uttalande tror man att det inte är förrän nu Ryssland skall ha börjat göra något åt de dragna slutsatserna av Georgienkriget, så är dock inte fallet, det har runnit mycket vatten under bron sen 2008.

    Vill dra mig till minnes en annan nation som inledningsvis hade dålig utrustning men de övade kader med ”lådbilar” och efter 6 år gav sig de ut på erövringståg. Det svåra är inte att ha bra utrustning, det svåra är att ha bra chefer som kan planera och genomföra militära operationer. Det säger FOI att Ryssland mer eller mindre hade redan 2008, det de saknade var utrustningen. Vilket de moderniserade redan då och fortsatt intill nu.

    Sen detta återkommande till Kalla Krigets nivåer hela tiden, ingen har mig veterligen försökt påtala att vi har gått in i ett nytt kallt krig. Utan det jag med andra försöker påtala är att vi måste hålla jämna steg, det är mer rustade och välövade styrkor som Ryssland förfogar över idag. Som börjat öva mer offensivt då krävs det att även vi gör något åt vår situation det är kärnpunkten i diskussionen.

    För om vi skall börja jämföra med Kalla Krigets nivåer då kommer vi inte börja göra något åt vår Försvarsmakt förän det är RIKTIGT sent.

    För den informationstörstande kan jag rekommendera två rapporter från FOI som berör det som skrivs i inlägget och Carl Bildts uttlande i Dagens Nyheter. Det kaukasiska lackmustestet och Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv –2011.

    Have a good one! // Jägarchefen

    Segerdagsparaderna 2013


    RT:s bevakning av paraden i Moskva

    Segerdagsparaden 9 maj genomförs till minnet av segern över Tyskland 1945 och återfinns i fd sovjetiksa delrepubliker såsom Ryssland, Vitryssland, Ukraina och Kazakhstan. Under denna helgdag passar staten på att både bjuda på såväl sovjetisk sentimentalitet och modern nationalistisk yra.

    Under sovjettiden var paraderna 1 maj och 7 november även ett showroom för ny materiel och därigenom viktiga källor för underättelseinhämtning. Med mässor och och den intensiva mediabevakning av de väpnade styrkorna har idag medför dock paradens roll minskat sett i det perspektivet. Politiskt sänder paraden i Moskva mycket viktiga signaler om den starka centralmakten och dess slagförmåga. Med 20 000 man i leden är den en av världens största militära parader och är trots allt mycket imponerande. Under årets parad noterades inga materialnyheter.

    Av naturliga skäl är benägenheten att fira detta sovjetiska minne mycket liten i de baltiska staterna.


    Kaliningrad, amatörfilm

    S:t Petersburg

    Observationsplatsen skrev lite om 2012 parad här och 2011 här


    Nya regler

    Tyvärr har vi varit tvungna att ändra på reglerna för kommentarer här på bloggen. Anledningen är att det börjat dyka upp en mycket stor mängd så kallade "spam"-kommentarer. För att slippa det problemet är minsta kravet för att kommentera på bloggen, från och med nu, att man har ett så kallat Open-ID. Det innebär kommentarer fortfarande kan vara anonyma.

    Om du inte redan har någon form av inloggning så kan enkelt skaffa ett Open-ID här. Det kan hända att du redan har ett Open-ID utan att du kanske vet om det? Klicka på samma länk här ovan så får du svaret direkt under förutsättning att du är inloggad på någon av tjänsterna.

    Hoppas du som läsare har överseende med detta och att du fortsätter att kommentera inläggen.
    Det är kommentarerna som gör bloggen levande.

    Nu får det vara nog – SMBs Nautiska Bokklubb

    Jag sitter här med ett bokpaket från SMB som jag i vanlig ordning har glömt avbeställa. 

    Då jag är med i både SMB och dess tillknutna underavdelning "Nautiska bokklubben" måste jag avbeställa två bokpaket. 

    I SMBs bokpaket för föregående månad återfanns två spännande böcker "Försvaret av Stockholm under kalla kriget" och "Svenska försvarets grövsta kanoner". Den sistnämnda med ett slagskepp/pansarskepp på omslaget.

    Vad kan man då förvänta sig av SMBs Nautiska bokklubbs paket - Jo, Sjöfartsminnen 1 - Minnen av ångbåtar 1937-2008 (!) På allvar nu går jag ur efter att det mer och mer glider över på civil sjöfart. Även om den marina arenan är strategisk på ett helt annat sätt, med bevarande av SLOC (Sea Lanes of Communication) så blir det lätt Off Topic.
    Kvalitén är milt sagt ojämn. Mycket märkligt när det finns en hel mängd intressant litteratur med marint perspektiv. 

    Några exempel nedan:

    Die Kampfschwimmer der Volksmarine

    Kurt Shultze

    Waffen der Verzweiflung: Deutsche Kampfschwimmer und Kleinst-U-Boote im Zweiten Weltkrieg

    Lawrence Paterson

    Dark Waters:An Insider's Account of the NR-1:The Cold War'sUndercoverNuclear Sub: An Insider's Account of the NR-1 The Cold War's Undercover Nuclear Sub

    Lee Vyborny & Don Davis

    Secrets of the Conqueror: The Untold Story of Britain's Most Famous Submarine


    Commandos from the Sea: Soviet Naval Spetsnaz in World War II (Naval Institute Special Warfare Series)


    Midget Submarines of the Second World War (Shipshape)

    Paul Kemp

    Blind Man's Bluff: The Untold Story Of American Submarine Espionage

    Sherry Sontag, Christopher Drew

    Project Azorian: The CIA and the Raising of K-129

    Norman Polmar, Michael White

    'FOUR WEEKS IN MAY: THE LOSS OF ''HMS COVENTRY''

    David Hart Dyke

    Blood on the Shores

    Viktor Leonov

    Seapower: A Guide for the Twenty-First Century (Cass Series: Naval Policy and History)

    Geoffrey Till
     

    KlartSkepp - - . .



    Utflyktsmål om ni befinner er i Malmö – Esse Non Videri – Ubåten U3

    För er som är intresserade av att se insidan på en riktigt gammal dykubåt (alltså en ubåt som går mestadels på ytan, men som dyker inför anfall och för att undkomma hot), rekommenderas att besöka musei-ubåten U3.




    U3 ligger på Teknikens och Sjöfartens hus, Malmöhusvägen 7, Malmö och det finns möjligheter till guidade visningar ombord av några av de ubåtsmän som har seglat på henne. 
    Besökt gärna hemsidan för mer information (bilder ovan hämtade från hemsidan)

    Alaaaarmmm!


    KlartSkepp - - . .

    Kommentarer till Anna Ek, Svenska Freds, inlägg "Efter ryska påsken kommer fruktsallad

    I ett blogginlägg av Anna Ek Svenska Freds - Efter ryska påsken kommer fruktsallad kommenterar Ek bland annat två övningar; POMOR-13 (ref Barents Observer) (pågår just nu) där norrmän och ryssar samövar samt en kommande övning FRUKUS 2013 (ref Barents Observer) där Frankrike, UK, USA och Ryssland samövar.

    Genom att samöva drar Ek slutsatsen att man på något sätt har ingått en allians och att svenska förespråkare för en återtagning av svensk försvarsmakt nu skulle se sig huggna i ryggen. Fullt så långt kan man nog inte dra sina slutsatser. Om man förenklar världen till svart och vitt så skulle man kunna göra det, men tack och lov är världen inte sådan utan det finns lite fler gråskalor att spela på.

    Låt mig ta några exempel i relativ nutid.

    Partnership for Peace (som är ett NATO-initiativ eller rättare sagt det var Amerikanerna som genom NATO initierade PfP) skapades för att inkludera stater från fd. Sovjetunionen.
    Ryssland är sedan 1994 medlem av PfP. Tanken var då, som nu, att inkludera så många stater som möjligt i ett fredsinitiativ för att om möjligt desarmera potentiella krishärdar.

    Under PfP-paraplyet skapades diverse övningar bland annat BALTOPS där ryska marina enheter nu har varit ett kontinuerligt inslag under nästan 10-15 år. Jag har själv gått i formation med ryska fartyg under dessa "övningar". Jag sätter övningar inom situationstecken, för som övningar betraktat var de - åtminstone i de tidiga dagarna - helt värdelösa. Det var svårt att få alla att förstå engelska och de mest rudimentära uppgifterna, så som att gå i formation efter varandra och svänga på samma ställe, gick åt pipan. MEN hör och häpna detta gjorde inget eftersom det viktigaste var, just det, att träffas och snacka skit med varandra över en, eller vanligtvis flera, öl.

    Andra initiativ som Sverige till exempel genomför med ryska marinen är att det efter Kursk-olyckan 2000, initierades ett samarbete runt ubåtsräddning. Det var faktiskt så att Sverige erbjöd ryssarna att använda vår Ubåtsräddningsfarkost URF i räddningsarbetet vid Kursk-olyckan och om jag inte minns fel så stod den beredd att lastas på strategiskt transportflyg vid Skavsta, men ryssarna avböjde hjälp.
    Detta initiativ till samarbete dog abrupt 2008 i och med det bryska svenska uppvaknandet från den eviga freden då ryssarna invaderade Georgien.
    Här återfinns en Expressen-artikel och lista på alla Svensk-Ryska samarbeten som stoppades till följd av den ryska invasionen av Georgien (se även lista nedan)

    Det här ställs in



    I Ryssland
    - Stabssamtal.
    - Besök av en delegation från Sveriges markstridskrafter för erfarenhetsutbyte om chefsutbildning.
    - Besök av en delegation från Livgardet för erfarenhetsutbyte avseende fredsfrämjande verksamhet.
    - Besök av en delegation till Moskvas militära högskola
    - Besök av en svensk delegation till ryska marinen för arbetsmöte för att utarbeta förslag till ett svenskt-ryskt memorandum om ubåtsräddning.
    - Svenskt örlogsbesök.

    I Sverige
    - Besök av chefen för de ryska flygstridskrafterna.
    - Besök av chefen för Leningrads militärområde.
    - Besök av en delegation från en gardesmarininfanteribrigad.
    - Besök av en delegation från försvarsministeriet för erfarenhetsutbyte om militärjuridik.
    - Besök av en delegation från en motorskyttebrigad i Leningrads militärområde för att förbereda en övning.
    - Besök av en delegation från försvarsministeriet för överläggningar om utkastet till det rysk-svenska avtalet om ubåtsräddning.
    - Besök av en delegation för överläggningar om ett gemensamt projekt för skydd mot kemiska, biologiska och radiologiska stridsmedel.
    - Ryskt örlogsbesök.

    Källa: Försvarsmakten (TT)

    Vidare har vi haft ett antal ryska flottbesök i Sverige.
    Maj 1999 - Den ryska jagaren Bespokoiny (Sovremenny-klass) på Stockholms ström

    Rysk Kilo (B806) besöker Stockholm inför ubåtsvapnets 100-årsjubileum. Foto: Lars Johnson
    I samband med besöket - Ryske marinchefen varken bekräftar eller förnekar intrång (Intervju av SvD Holmström)


    På armésidan vet jag att det genomfördes två övningar i Boden kallade Snöflingan 1 och 2. Snöflingan 2 genomfördes innan mars månad 2008 och torde ha varit den sista innan Georgienkriget utbröt i augusti samma år.

    På flygsidan har vi t.ex. Open Skies Treaty där 34 länder ingår, däribland Ryssland. Samarbetet syftar till att erbjuda en rustningskontroll där spaningsflygningar över valt territorium kan företas med kort varsel.

    Putins grepp hårdnar både på inrikes- såväl som utrikesarenan. Gamla sovjetiska metoder dammas av.
    Den ryska doktrinen handlar helt klart om att säkra energiförsörjning och då utgör Arktis ett strategiskt viktigt område. En klar indiciekedja är (den påstådda) placeringen av rysk flagga från en bemannad ubåt på havsbottnen i Arktis. En annan är etableringen av Arktiska brigad(er). 




    Norge har på ett mjukt sätt försökt att förhålla sig till den arktiska kapplöpningen och har lanserat ett koncept för ett nordiskt samarbete mot övervakning av nordområdet. Den sk. Stoltenbergrapporten detaljerar tankarna och ligger sannolikt bakom tankarna på en nordisk försvarsunion - den som Sverige ensidigt bekänt sig till.

    Alltså - Åter till Anna Ek's resonemang.... Bara för att man inte delar alla synvinklar betyder inte detta att man inte bör ha tät kontakt t.ex. genom övningar. Jag skulle snarare vilja påstå det motsatta. För att minska gapet bör man ha en så tät kontakt som möjligt. Det fanns en anledning till att heta linjen mellan USA och dåvarande Sovjetunionen etablerades.



    Summering:
    Genom olika typer av samövningar - allt från cocktailpartyn och rena övningar har man försökt inkludera Ryssland. För svensk del så signalerar "Ryska Påsken" samt de aggresiva anflygningarna mot HMS Orion, en sak. Ryssland kommer att utnyttja "Hard Power" att backa upp sin Soft Power" med. Se t.ex. kartan nedan där delar av Sverige ingår i rysk intressesfär som uttrycktes av general Makarov i juni 2012.

    Ref Observationsplatsen


    Sverige kommer aldrig att vara ett hot för Ryssland, men vi måste ha tillräcklig egen "Hard Power" för att undvika att skrämmas till tystnad. I dagsläget har vi inte det och det gör oss uppenbart tandlösa i vissa frågor. Sedan innebär inte det att vi inte ska stå upp för ryska människorättsorganisationer osv. Nyckeln till framgång handlar om att spela på flera instrument samtidigt - det som Wiseman ofta refererar till som DIME (Diplomati, Information, Militär och Ekonomi).

    Tro inte för en sekund att ökade svenska försvarsanslag skulle utgöra ett hot mot Ryssland. Vi skulle väl aldrig komma på tanken att deklarera delar av ryskt territorium som svensk intressesfär? Vi är helt defensiva vilket torde vara uppenbart för alla och envar.


    KlartSkepp - - . .





    Bloggen uppdaterad med länkar till… flera bloggar

    Försvarsblogg-scenen har formligen exploderat och detta blir pinsamt uppenbart för undertecknad när jag uppdaterar blogglistan på min ömt snusande blogg. För den som hänger med på Twitter så är jag betydligt mer aktiv där. 140 tecken räcker dock sällan till och då är det gött att ha en blogg.

    Den uppmärksamma noterar verkligt färska och heta bloggar så som t.ex. "Jägarchefen" och "Tillfälligt skeppsbrott" i listan. Välkomna in i debatten!

    Sedan till en, för vissa, konstig sak... Svenska Freds blogg, som drivs av Anna Ek, ingår numer också i listan. Varför det kan man fråga. Svaret är enkelt, kritiska frågor driver utvecklingen framåt. I dagsläget anser jag dock att det finns en hel del saker som vi måste korrelera för att få en gemensam och nyttig dialog och jag hoppas på att kunna återkomma till detta i mina inlägg.

    Nåväl jag har lovat bot och bättring. Därför laddar vi 57:an och öppnar ihållande eld.

    "Beredskapsläge Styrbord 90"
    "Färdig-Färdig.... Salva!"


    Klart Skepp - - . . 

    Franska Vitboken

    Frankrike släppte förra veckan sin senaste vitbok kring dess försvarsmakts reform och strategiska prioriteringar. Den tidigare släpptes 2008 innan eurokrisen hade slagit till och EU:s Gemensamma Säkerhets- & Försvarspolitik (GSFP) fortfarande var vid fullt liv.

    Frankrikes strategiska inriktning och förmåga är av essentiell vikt för Sverige. Frankrike har varit en av upphovsmännen till och den största drivkraften för ett Europeiskt försvar. Det vill säga nyckelspelaren inom det arrangemang som Sverige (och Karin Enström) sätter mycket tilltro till i säkerhetspolitiska sammanhang, dock avtog Frankrikes drivande i och med att de åter steg in i NATO:s militära kommando 2009.

    Sverige ska bygga säkerhet med andra och inom EU finns det Frankrike och Storbritannien som har någon form av överkapacitet för att kunna exportera militär säkerhet till sina allierade. Storbritannien har dock  tydligt deklarerat att det är NATO som är organisationen för militär krishantering medan GSFP gärna får syssla med civil och civil-militär. För en närmare europeisk försvarsintegration spelar Frankrike huvudrollen.

    Foto: Weaselzippers

    Foto: Weaselzippers

    Vad säger då vitboken? Den säger inget så radikalt som befarats men noterbara nedskärningar i Frankrikes försvarsmakt inkluderar:

    -Försvarsanslag dras ner från 1,9% till 1,76% av BNP
    -24,000 soldater och 10,000 civila får leta anställning annorstädes
    -Deployerbara styrkor minskas från 30,000 till 15,000
    -Ett andra hangarfartyg tas bort
    -Flygvapnet kommer att reduceras till 225 stridsflyg

    Detta är en kompromiss. Skräckscenarier målade upp nedskärningar på 50,000 personer, avskaffande av expeditionära förmågor eller, som vissa argumenterade, för ett avskaffande av Frankrikes kostsamma kärnvapen. Mali kom dock emellan och visade att Frankrikes försvarsmakt fortfarande kommer att behövas samtidigt som Hollandes inrikespolitiska svaga situation hindrar kraftigare reduceringar.

    Detta leder till en halvstark knuff för att förstärkt GSFP. Vitboken betonar, i linje med amerikansk retorik, att Europa måste ta mer ansvar för sin egen säkerhet (läs vad jag skrev här). I och med detta strävar Frankrike efter en Europeisk vitbok om försvar där ambitioner och prioriteringar ska specificeras gemensamt. Ett franskt önskemål var att GSFP ska klara av komplexa stabiliseringsoperationer. Hur det ska gå till är dock oklart då det i Europa saknas förmågor inom lufttankning, UAV:er, airlift och underrättelse. Dessa förmågeglapp som inte ser ut att åtgärdas går stick i stäv med vitbokens vision om en fransk ”strategisk autonomi”.

    Vad betyder detta för GSFP? Det är ett positivt att Frankrike återigen lyfter det på agendan, men utan en tydlig fransk ledarroll är möjligheterna till substantiella framsteg små. Det utökade Weimar-samarbetet med Frankrike, Tyskland, Polen, Italien och Spanien – coalition of the able – är snarare vägen framåt men den må gå långsamt och om den gynnar helheten (och Sverige) är en öppen fråga.

    Vad betyder detta för Sverige? En minskning i Frankrikes möjligheter att bidra till svenska säkerhetsintressen, både nationellt och internationellt. Nedskärningarna i Frankrikes försvarsmakt (och de kommande i den brittiska) gör att det är färre och färre länder som har överskottskapacitet att bidra med. I klarspråk är det endast USA.

    Minskande förmågor i tider av ökande osäkerhet. Lika viktigt som den ryska upprustningen för förstå Sveriges ökade oro för Ryssland är att förstå det minskande förtroendet för de institutioner som ska garantera vår säkerhet: Försvarsmakten, EU, OSSE och indirekt NATO. Detta förstärker den trenden.

    Läs även vad jag skrev tidigare om EU och GSFP:s funktion i Svensk säkerhetspolitik. #svfm


    Postat i:Säkerhetspolitik Tagged: EU, GFSP, USA

    Zapad och jägarchefen

    Senaste ryska höjdarklippet visar ett nytt spetsnazförband direkt under försvarsministern. Viss mtrl har amerikanskt och danskt (?) camomönster.

    Huvudsyftet med den kommande storövningen "Zapad-2013" ("Väst-2013") blir enligt estniska försvarsexperter att "hålla Nato-förstärkningar borta från regionen". Tre verktyg nämns för detta: luftvärnssystem, ryska baltflottan och markrobotar.

    Dessa uppgifter har på något sätt missats i den senaste vågen av svensk säkerhetsdebatt. Lite trist, eftersom nästa drag i Östersjön kanske borde vara viktigare än att "Sverige har tappat ansiktet". Andra uppgifter som svenska medier hittills (rätta mig om jag har fel) inte tagit upp är denna om Zapad-2013 och Öresund (svårt tro på den, men att Öresund tas upp - vad innebär det?) och etableringen av en första rysk flygbas i Vitryssland/Belarus med start i år.

    Rysk TV om etableringen av rysk flygbas i Vitryssland/Belarus med start i år plus överföring av mer luftvärn. Klippet har engelsk textning, som dock behöver aktiveras under bilden.

    Sist men inte minst vill jag uppmärksamma att det finns en ny högintressant blogg i listan till höger, Jägarchefen.