Hönan eller ägget?

Dagens Nyheter kan idag meddela att SAAB vill bygga en förbättrad version av Gripen. Prislappen ligger på 50 miljarder kronor och SAAB vill ha ett snabbt beslut i frågan. Ingen snabbhetspremie utlovad vad som är känt.
Vad den förbättrade Gripen ska kunna som den inte kan idag anges inte, ej heller varför den ska behöva kunna det som vi inte vet om den ska behöva kunna, vet vi inte heller. Däremot anges förmågan att landa på hangarfartyg som en förbättring. Att det inte rör sig om en svensk marknad är väl tämligen solklart även om vi brukar kalla Gotland för vårt hangarfartyg. Där går det dock utmärkt att landa med befintliga Gripar redan idag.
Att Norge gjorde bort sig och inte valde Gripen, det får stå för dem men var det inte så att Nygripen var tänkt för att matcha andra konkurrenter i just grannlandet. Om nu inte Norge är intressant, är det Schweiz som ska bli ny måltavla då den nyligen annonserade affären inte verkar lika solklar som tidigare?
Oavsett vilket så förefaller det märkligt om Sverige ska satsa en dryg årsförsvarsbudget på att utveckla något som vi inte vet om vi behöver enbart för att behålla egen försvars/flygindustri.
SAAB måste lära sig att stå på egna ben. Klarar de inte konkurrensen så är det inte skattebetalarna som ska stå för notan.
Därmed inte sagt att SAAB har en dålig produkt. Gripen är den bästa lösningen för de allra flesta medelstora länder. Att det sedan är andra faktorer som i slutändan avgör en affär är inte SAAB´s fel.
Slutligen vad kommer först behovet och sedan flygplanet eller flygplanet och sedan hitta ett svenskt behov, höna eller ägget vem kom först?

För sextiosex år sedan….

1946 skapades begreppet "Fältflygare". Till en början var beteckningen "stamflygförare" men efter en tävling, vilken vanns av gamle flygaresset Ulf Björkman, blev det "fältflygare.
En form av korttidsanställda piloter för att fylla det skriande behovet av piloter i det svenska flygvapnet efter andra världskriget. De rekryterades från "gatan" och hade folkskola eller motsvarande som grund. De behövde inte vara så skolade, de skulle ju bara flyga. De var heller inte officerare, och kunde därmed ges lägre lön.Vid dryga 30 års ålder ansågs de förbrukade och skickades hem med en liten premie på fickan.
Allt om denna yrkesgrupp som gick i graven 1986, efter 40 år, går att läsa i böckerna "Från dröm till verklighet" av Göran Jacobsson.

Ungefär 1800 unga svenska män blev fältflygare. Ett tusental är fortfarande i livet och några av dessa pilotveteraner ordnar nu i början av maj en träff för alla gamla fältflygare. Platsen blir självklart Ljungbyhed där alla en gång lärde sig flyga och fick sina gyllene vingar att fästa på bröstet. Det blir bara en träff, inget upprepande. Fortfarande finns det fältflygare kvar från de första årgångarna.
Skulle någon läsare av detta till äventyrs ha kännedom om någon gammal "fältis" så tipsa honom om träffen. i gruppen "pensionerade piloter" på Facebook finns all info.

Svar till Jan Salestrand: Allt är inte högsta karat

På SvD ledarsida och blogg har chefen för ledningsstaben Jan Salestrand och ledarskribent Claes Arvidsson debatterat bland annat behovet av en försvarsinspektion. SvD:s slutreplik publiceras idag på ledarbloggen och här på Försvarsmaktens Bloggportal.

Chef Ledningsstaben och Högkvarteret Jan Salestrand gillar inte min beskrivning av en verksamhet ”kantad av skandaler” och hävdar att det i själva verket bara handlar om att jag stämplar skandal på sådant som jag ogillar (Ledarbloggen 24/1).

I min artikel Försvaret behöver en Lex Maria (18/1) ger jag två exempel: stridsledningen av flyget och helikopterförmågan.

Skandal är ett oprecist ord men för den som har följt turerna tror jag att ordet skandal är det närmast gripbara och direkt användbara. Detta är dock inget som Sahlestrand ens anser värt att kommentera, bara avfärda. Fast förstås, han har ju varit med om att fatta besluten.

Alla vet att listan dessutom skulle kunna göras mycket längre. Stort och smått.

Det finns en stor förbättringspotential och med min artikel ville jag lyfta några idéer om hur det skulle kunna gå till. Vi måste ju kunna prata om det.

Det är positivt – och en avspegling av försöken att komma ut – att Salestrand har bemödat sig att svara, men han säger nej tack till att öppna för en vidare diskussion kring de problemområden som jag berör. Tyvärr, men det är ganska typiskt.

Öppenhet, resultat och ansvar (ÖRA) är försvarsmaktens värdegrund har definierats som att efter fattat beslut ska det vara tyst i klassen. Bättre att beskriva det som lock för örat eller Försvarsmaktens motsvarighet till ”demokratiska centralism”.

På motsvarande sätt finns ett problem som uppstår när hela försvarsmaktsledningen görs ansvarig för beslut som berör frågor även utanför det egna ansvarsområdet. Det ligger nära till hands att tänka på begreppet ”återförsäkring” och ett uttunnat egenansvar.

Det förvånar ändå att Salestrand inte sätter någon större tilltro till införandet av en oberoende försvarsinspektion (vars motsvarighet i olika former nu finns på snart sagt alla områden och som t ex gör ett jättejobb med skolan). Tvärtom menar han att Försvarsmakten redan är hårdgranskad.

Så kanske det kan upplevas i Högkvarteret.

Men i medierna är inte Försvarsmakten ett prioriterat område och få redaktioner har personal som regelmässigt följer försvaret. Det leder till ståhej kring frågor som reklamfilmer och klockinköp, men att problem som t ex Länk 16-lösningen för stridsledning av flyget hamnar under radarn. Vi kan bara göra vårt bästa, skriver Salestrand. Jag är helt övertygad om att så också är fallet. Det utesluter inte att det går att göra saker bättre på Högkvarterat i dimensionerna personal, struktur och utvärdering. Allt är inte i högsta karat.

Claes Arvidsson
Svenska Dagbladet

Inlägg i debatten återfinns på
SvD 18/1 Ledare
CLEDS replik 24/1 SVD ledarblogg / FM kommenterar
SvD slutreplik 25/1 SvD ledarblogg / FM Debatt

Generallöjtnant Mats Nilsson utsedd till ny förste hovmarskalk

Följande meddelande står att finna på Hovets hemsida:
"Kungen har utsett Mats Nilsson till ny förste hovmarskalk vid de Kungl. Hovstaterna från och med 1 januari 2012.
Förste hovmarskalken leder arbetet med att planera Kungafamiljens officiella program och representation. Hovmarskalksämbetet ansvarar för planeringen och genomförandet av officiella besök, högtidliga audienser, officiella middagar, jubiléer, kommunbesök med mera.

Mats Nilsson har tidigare bland annat varit departementsråd och chef för den militära enheten vid försvarsdepartementet, testpilot, flygflottiljchef vid F16 och generalinspektör för Flygvapnet. Mats Nilsson har också tjänstgjort som Kungens adjutant samt varit överadjutant."


Även om Mats Nilsson inte blev ÖB så är nog det här jobbet tämligen intressant. Det kan blåsa snålt kring ÖB och det har väl inte varit direkt stiltje i Kungahuset heller på sistone.
Att Nilsson är gammal flygare borgar för att Kungahuset kan sitta lugnt en tid framöver.

Förväntade beslut, ny insatschef och ny flygvapeninspektör

Anders Silwer skriver idag på Flygvapenbloggen att han nu blir ny C Insats efter nyss avgångne Anders Lindström. Anders Brännströms sejour blev alltså mindre än en månad. Frågan är om Brännström tackat nej till utnämningen och Silwer är andravalet.

I vilket fall så är Silwer väl skickat för jobbet och bryter nu den gröna dominansen vilket också kommer att innebära att vi slipper uttryck som "primadonnor" från C Insats mun syftande på flygvapnets piloter.

Micael Bydén axlar nu jobbet som Flygvapeninspektör vilket bara är att gratulera
Flygvapnet och dess personal. Johan Svenssons utnämning till C prod/flyg är däremot tveksam i mina ögon. Nu blir det än viktigare med rätt laguppställning i övrigt på flygets produktionsavdelning. Svensson har givetvis kvalitéer men har ingen egen flygbakgrund vilket ligger honom i fatet. Artilleriet i all ära men är väl inte den bästa grunden för att axla ett av de viktigaste jobben i flygvapnet. Men låt honom få en chans att bevisa att jag har fel. Han lär vara Linköping Hockey Club fan och det visar på gott omdöme i varje fall.

Totalt sätt så är det en fin julklapp till flygvapnet

Insatschefen Anders Lindström väljer att hoppa av.

Om nu Anders Lindström lever i tron att jobbet som chef på Stockholm Lokaltrafik och Waxholmsbolaget är en väg mot en lugnare tillvaro har han förmodligen felbedömt situationen. Tar han jobbet för att kunna utnyttja sina kunskaper om att leda insatser under kris och krig är valet mer förståeligt. Då Anders är en grundlig person som alltid vill känna sin verksamhet i grunden lär vi väl få se honom som jungman på en waxholmsbåt ena dagen för att återfinna honom i förarsätet på en buss dagen efter. Hans erfarenhet från pansarvapnet kommer väl till nytta när han nu ska baxa en tvådelad buss genom Stockholm innerstad en halkig morgon i januari.

Ingen efterträdare är utsedd att ta över befattning som FM insatschef men Anders Brännström blir tillförordnad chef tills vidare.

Den kännedom jag har om Brännström grundar sig på andrahandsuppgifter samt några kortare möten, genomgående bra omdömen och uppfattningar.

Grundat på det tror jag Brännström är rätt person för uppgiften så varför inte utse honom permanent?

Skam över regeringens svek mot palestinerna

Sverige var bland de 14 länder som röstade nej till Palestinskt medlemsskap i FN:s utbildningsorgan Unseco. Men hela 107 länder röstade ja och Palestina blev välförtjänt medlem. Skammens rodnad borde blossa på de svenska regeringsledamöternas kinder. Att vara bland dem som förnekar Palestinierna erkännande i olika internationella organ är detsamma som att vara bland dem som konsekvent försöker lägga krokben för fredsprocessen och en Palestinsk stat.

Det är dessutom djupt beklagligt att USA innan omröstningen hotade med att dra in sitt bistånd till Unesco om palestinierna skulle ges medlemsskap. Så agerar endast den som vill diktera villkoren och inte är beredd att verka för en rättvis fred. Att Israels regering svarar med att besluta om nya bosättningar på ockuperat område visar bara att det inte är förnuftet som styr på den kanten. Det är övergrepp och maktpolitik som gäller som svar på att den palestinska saken vinner ett alltmer självklart internationellt stöd.


Andra bloggar om:

Föredöme i praktiken

Många av de synpunkter som kommer informationsdirektören tillhanda när diskussionen rör varumärke, stolthet och traditioner gäller uniformens bärande. Inte minst rör dessa synpunkter Högkvarterets och högre chefers efterlevnad av uniformsreglementet. I Kungliga Örlogsmannasällskapets “Tidskrift för sjöväsendet” publicerades en debattartikel i ämnet som kan tjäna som diskussionsunderlag för ämnet inom Försvarsmakten. Debattartikeln återges med benäget tillstånd.Jag läste i tidningen häromdagen om en opinionsundersökning vilka 10 yrken som var mest populära från manlig respektive kvinnlig synpunkt. Ingen av dessa prefererade en officer eller ens en sjöofficer bland de tio bästa. Detta var ju ur vår synvinkel ett nedslående resultat, men inte helt överraskande.

För 20 år sedan och tidigare hade säkert officeren kommit upp på de listorna och observera att det var ändå långt efter VK 2, då helt naturligt officersyrket låg i topp.

Någon kanske frågar sig varför jag vill skapa debatt om detta till synes ointressanta fenomen. Därför att det inte är helt ointressant i dessa dagar.

I synnerhet när Försvarsmakten sätter in enorma resurser på att göra militäryrket populärt och därmed inte minst främjar rekryteringen av befäl. Detta är uppenbarligen inte lätt och svårare blir det när värnplikten tagits bort. I varje svensk familj fanns förr  säkert någon som skulle, gjorde eller hade gjort värnplikten och kunde berätta om det militära yrket och om försvarsmakten överhuvudtaget, i många fall dessutom i positiva ordalag. Något av detta finns väl ännu kvar, men minskar för varje år till så småningom noll. Därmed är den gratismarknadsföringen satt ur spel.

Det är denna situation som föranlett detta inlägg. Reklam i tunnelbanan, i TV, broschyrer om yrket i gymnasieskolorna (det sistnämnda är min förmodan att det sker) är naturligtvis en nödvändig men dessvärre en mycket kostsam metod. Effekten kan trots dessa insatser förminskas om det allmänheten kan se med egna ögon inte alltid stämmer överens med de tjusiga orden och bilderna på rekryteringsaffischerna. Försvarsmaktens personal, speciellt den uniformsbärande, måste dra sitt strå till stacken  för att skapa intresse och status för yrket och därmed bli lockande för studenterna. Som jämförelse kan nämnas att lärarna, vilka i dag anses sakna den status de så väl förtjänar, inte har denna möjlighet och därför är helt beroende av åtgärder utanför deras egen kontroll.

Vad som, säkerligen ganska effektivt, kan bidra till stausskapandet är att våra officerare återfår den stil (i ordets sanna betydelse) som fanns för ett antal år sedan. Det allmänna uppträdandet i tjänsten – inför underordnande – men framför allt utanför densamma på gator, torg, i lokaler och i “salongerna” skall vara korrekt och snyggt, men behöver för den skull inte vara stelt. Uniformsbestämmelserna skall följas till punkt och pricka, brott mot dessa måste dels beivras, dels måste det äldre befälet vara ett föredöme för det yngre.

CKF (Chefen för Kustflottan) mottagning på flaggskeppet HMS Drottning Victoria sommaren 1928. Observera fänriken t.v. i rock M/1878. Stil, eller hur? Foto: okänd.

Det finns väl även i dag uniformsbestämmelser som är avsedda att följas. Uppenbarligen syndas det dock mot dessa tämligen frekvent. Vissa av dessa regler kan i och för sig ifrågasättas, t.ex. den totalt stillösa, ja förfärliga, bestämmelsen att amfibieofficerare skall uppträda i marinens snygga blå uniform med en GRÖN basker som huvudbonad. Man kan föreställa sig hur en engelsk sjöofficer skulle reagera inför denna makabra syn.

På denna skribents tid fanns militärpoliser ute på gatorna i garnisonsstäder. En hand i byxan, obefintlig mössa, oknäppt kavaj etc. medförde direkt omhändertagande med arrest eller böter som följd. Om “MP” funnes i dag skulle arresterna vara fulla – även av generalspersoner.

Den allmänna klädstilen (inte bara i Sverige) är ju numera helt stillös. Allt skall vara tvärtom mot vad som för några år sedan betraktades som normalt, t.ex. att kläderna skulle vara hela och rena. Därför, borde det för officeren, även för den menige givetvis, gå ganska lätt att “sticka ut” och därmed bli, säkerligen, positivt uppmärksammad. Med andra ord att se proper ut, vara korrekt klädd och att t.ex. ta ut handen ur byxfickan.  Det kan låta naivt, men jag är övertygad om att folk skulle komma att säga: “Det där måste vara en militär. Snyggt!“ Jag bor nära en stor militär anläggning och ser dagligen – morgon och kväll – en slags “mannekänguppvisning” av dagens militärer. Vad här sagts är dessvärre mer regel än undantag.

Två sjöofficerare och en arméofficer 2011. Prydliga i modern uniformsutrustning. Även här noteras stil. Fotografiet taget i samband med dopen av skolfartygen HMS Astrea och HMS Argo. Foto: Ingemar Elofsson.

Jag hoppas förstås att detta kan leda till en konstruktiv debatt , men jag är beredd på påhopp, sannolikt ironiska. Jag stärktes emellertid i min uppfattning nyligen, när en mycket god vän, en fd överste 1 gr, berättade om sommarens “Tattoo” i Ystad. Deltagande utländska trupper var mönstergillt klädda och otroligt disciplinerade. De svenska musikkårerna var det heller inget fel på, men den  trupp som ställde upp bestod  av våra trogna hemvärnssoldater, vilka – även om de gjorde sitt bästa – på intet sätt passar i ett tattoo. Kontrasterna var utan överdrift påtagliga .

Sammanfattningsvis är nu mitt förslag att högsta militärledningen tar tag i detta – som enligt min uppfattning borde vara ett problem. Uniformsbestämmelserna bör, kanske brutalt, reformeras i en riktning som ger stil åt militärt uppträdande och – fast detta kommer inledningsvis kanske att stöta på patrull – att dessa bestämmelser stenhårt följs och att felaktigheter beivras. Då slipper min fru i fortsättningen fråga :”Var det där brevbäraren på cykeln?” “ Nej, det var en general i flygvapnet “.

En kraftfull reform på det här området, betydligt billigare än annonserna i tunnelbanan, skulle säkerligen bidra till att höja rekryteringssiffrorna från av ÖB uppgivna 2000 till kanske just 2000 eller mer.

Jarl Ellsén
Pensionerad kommendörkapten
Ledamot av Kungl. Örlogsmannasällskapet

Det man inte vet kan man inte förhålla sig till

Journalister står inte särskilt högt i kurs hos militärer, med viss rätt i många fall. Bevakningen är ofta ensidig, okunnig, man letar bara fel och vill gärna hänga ut någon skyldig, skriver Johanne HildebrandtFå reportrar, Micke Holmström på Svenska Dagbladet är ett undantag, arbetar heltid med att bevaka Försvarsmakten. Expressen är den enda tidning som har fast placerade journalister i krigszoner.

Andra medier skickar reportageteam som på ett par veckor som ska stressa runt och göra en mängd jobb. Jag har själv varit ute på sådana uppdrag flera gånger och kan garantera att det inte är särskilt roligt och att det sällan blir särskilt bra.

Bristen på en ordentlig krigsrapportering är ett problem eftersom folk här hemma inte får ordentlig information om vad svenska soldater gör i exempelvis Afghanistan. Trots att ett oberoende faktaunderlag saknas ska väljare ändå ta ställning till en fråga de inte kan något om. Detta utnyttjas i sin tur av politiskt färgade debattörer som aldrig varit på plats, á la Jan Guillou.

I slutändan drabbar detta de soldater och officerare som inte får någon förståelse när de kommer hem eftersom folk har lyssnat på smutskastning och dumheter.

Men bristen på fakta är också Försvarsmaktens fel. Försök att dölja något, som OMLT:s sex dagar långa strider i Afghanistan 2010, är hopplöst eftersom det alltid läcker ut. Det skadade också FM:s trovärdighet enormt. Därför är den nya öppenheten med bloggar och raka besked ett framgångsrecept både när det gäller att få förståelse för vad FM faktiskt gör samt för att bygga förtroende. Det är också bra om personal med olika befattningar berättar vad man sysslar med. För är det något jag märkte under den tid jag var inbäddad med FS19 så var det att bristen på information och kommunikation var stor både inom förbandet, och mot Högkvarteret.

Så det finns en hel del kvar att göra. Journalister bemöts ofta med misstänksamhet av militärer eftersom det finns en rädsla för att prata med media. Det tar lång tid att få följa med ut, exempelvis på patrull, tid som reportern oftast inte har. Det är något som alla förlorar på eftersom rapporteringen blir sämre. En journalist reagerar dessutom automatiskt med misstänksamhet på undanglidande svar och smussel, vilket kommer att färga rapporteringen.

Säg därför alltid som det är, både när något är bra och dåligt. Hyckla aldrig utan försök hjälpa reportern att göra sitt jobb med att lägga fram fakta. Fega inte ur utan sträck rakryggat på er och stå för ert jobb.

Säkert kommer ett och annat reportage felvinklas och någon bli felciterad eller påhoppad, men i det stora hela är det betydligt bättre än att ingen förstår eller bryr sig om vad ni gör. För det man inte vet kan man faktiskt inte heller förhålla sig till.

Johanne Hildebrandt,
journalist och författare Aktuell med boken Krigare.

Detta inlägg publicerades ursprungligen i Arménytt nr 2, 2011.

Kvarstår förmågeglappet i luftförsvaret efter 2013?

Frågan om luftstridskrafternas utveckling har diskuterats livligt sedan Försvarsmakten tog ”interoperabilitetsbeslutet” 2004, skriver Peter Neppelberg. Inlägget är det tredje i raden där de två första har publicerats på andra bloggar tidigare.

Resumé

Frågan om luftstridskrafternas utveckling har diskuterats livligt sedan Försvarsmakten tog ”interoperabilitetsbeslutet” 2004, dvs avsiktligt valde att överge väl fungerande nationella lösningar till förmån för tekniska system som fungerar i en internationell insatsmiljö. För den som vill rekapitulera debatten kan jag rekommendera http://wisemanswisdoms.blogspot.com/search/label/Ledningssystem

Bristerna i luftförsvarets interoperabla förmåga, dvs att över hela riket ha en godtagbart antal data-, radio- och igenkänningsutrustningar skall vara lösta till 4:e kvartalet 2013 enligt FM deklarationer  till Försvarsdepartement och Försvarsutskott. I tidigare delar har jag avhandlat bristerna i systemsamordning och datalänksförmåga samt avsaknaden av ett krypterat och störskyddat radiosystem. I detta inlägg tar jag upp bristen på ett markbundet radaridentifieringssystem anslutet till luftförsvarets stridsledningscentraler samt avsaknaden av ett interoperabelt högre taktiskt ledningssystem för luftförsvaret.

Igenkänningsutrustning

För att våra luftstridskrafter skall kunna samverka fordras ett igenkänningssystem på fartyg, luftvärn, flygplan och på marken kopplat till stridsledningscentraler. Allt för att minimera risken för vådabekämpning.  Sådana system benämns internationellt för IFF, Identification Friend or Foe.

JAS39 C/D, VISBY-korvetterna och vissa luftvärnsförband har dessa identifieringsutrustningar men det markbundna systemet knutet till stridsledningscentraler är under under anskaffning.

Eftersom det handlar om strategiskt materiel och kryptoutrustning med NATO/US-standard påverkar detta förhållandet till annan makt eller organisation. Överenskommelser på regeringsnivå är nödvändiga med tilltänkta leverantörsländer och försäljningen hanteras därför som sk. Foreign Military Sales. Dessutom krävs att lagen om offentlig upphandling skall följas. Därför har serieleveransen försenats minst ett år. I bästa fall kan ett provsystem finnas på plats under 2012 för verifiering och validering av FMV.

På samma sätt som för radio, vilket jag tidigare har redovisat, torde det bli mycket svårt att färdigställa en fullt rikstäckande utbyggnad till 2013 Q4.

Högre taktiskt ledningssystem

För att bli interoperabel erfordras ett högre taktiskt ledningssystem för insatsplanering och order till underlydande förband inom luftförsvaret. I den svensktillverkade tekniklösningen SWECCIS, som är ett ramverk för högre taktisk ledning, finns idag inget ledningssystem för luftstridskrafterna. Därför löstes denna brist på planeringssystem tex under insatserna med FL01 på Sicilien genom att samgrupperade NATO-förband förmedlade order från NATO insatsledning till den svenska styrkan.

Ett interoperabelt ledningssystem för högre taktisk ledning av luftstridskrafter kommer förhoppningsvis att införas inom ramen för SWECCIS på Högkvarteret de närmaste åren. Det är dock oklart när helhetslösningen som förutom insatsledningen även omfattar flyg-, bas- och stridsledningsförband är färdigt för operativ drift. Dock bör sägas att formellt har Försvarsmakten inte till Försvarsdepartement och Försvarsutskott utlovat att något sådant teknikstöd ska vara användbart vid en specifik tidpunkt.

Slutsats

Det är mindre troligt att verklig förmåga i luftstridskrafterna uppnås vid de deklarerade tidpunkterna, Q4 2012 och Q4 2013, i enlighet med de utfästelser Försvarsmakten har lämnat till Försvarsdepartement och Försvarsutskott.

Slutord

I ett sista inlägg avser jag även diskutera informationssäkerhet, krypto och sekretess samt konsekvenserna av den pågående utvecklingen av gemensam lägesinformation (GLI/NOC).

Vänligen,
Peter Neppelberg

Släng ut högern från regeringskansliet !

I morgon avgörs det. En lång valrörelse lider mot sitt slut. Den swing uppåt som märkts för de röd-gröna de senaste dagarna hoppas jag slår igenom med full kraft på valdagen. Högerns självsäkra uppträdande där de tycks tro sig ha segern som i en ask kan snabbt förbytas till kris och nederlag.

Valkampanjerna tenderar åt att bli både ytligare och hårdare. HÅrdheten ligger den personjournalistik som tar sig kampanjliknande former. Kampanjen mot Mona Sahlin har varit exempelös. Högerns medier har gjort allt för att mala henne sönder och samman. Men hon har hållit ut och mött kampanjen med att jobba hårdare. Det är starkt gjort! Det har gett hopp till valarbetarna.

Ytligheten ligger i att dagssländor, image som är viktigare än innehållet och pr-byåers kampanjtrick har fått stor betydelse. Vad är genuint och ärligt menat frågar sig många. Det kanske tydligaste exemplet på gapet mellan propagandan och verkligheten är högern sjukförsäkringssystem. Här drivs sjuka människor in i utförsäkring, fattigdom och kris. Högerregeringen företrädare talar om arbetslinje och rehabilitering. Befinner de sig på en annan planet ?

I morgon är det möjligt att slänga ut de falska arbetarpartisterna som skär ned på arbetsmiljöarbetet, sänker a-kassan, skapar en omänsklig sjukförsäkring, skär ned på vuxenutbildning och sänker skatten för de rika med jättebelopp. Dessutom har arbetslösheten ökat mer än i övriga Europa och ligger nu på tio procent. De har misslyckats och n måste vi alla ge järnet på den sista dagen för att avsluta deras för Sverige fyra förlorade år !


Andra bloggar om:

SD:s bruna rötterna finns kvar

Sverigedemokraterna räknar med riksdagsplatser. Jimmy Åkesson uppträder självsäkert. Det är dags att påminna om det smutsiga bruna rotsystem som sträcker sig ända tillbaka till nazitiden som detta parti har. Man har försökt tvätta bort det, men det sitter där. Det är hat och främlingsfientlighet SD odlar. Nu senast var det någon förträdare för SD som hade synpunkter på invandrares gener. Oavsett slips och kvaj så är det intet nytt under solen.
Andra bloggar om:

Nu tar den politiska drevjournalisten över

Mona Sahlin gjorde en bra insats mot Fredrik Reinfeldt i söndagens TV-debatt. Hela dagen idag har jag hört positiva kommentarer. Men Expressen utropar "Storslam" för Reinfeldt på sin förstasida. Även journalister har reagerat på denna s k övervinkling. Tydligt är att den s k opartiska journalistiken tynar bort i valtider. Då skiner mediernas ägarintressen igenom.

Kampanjjournalistiken med udden riktad mot Mona Sahlin är ett faktum. Moderaterna har haft hjälp av ett mediadrev i årets valrörelse. Det är intressant att konstatera att även en del journalister börjar att tycka det. Inte minst dessa återkommande opinionsmätningar som ständigt påverkar opinionen och pekar ut vinnare och förlorare har blivit ett sätt att styra och förstärka s k trender.

Visst har det faktum att borgerligheten förfogar över cirka 90 procent av medierna effekt. Men det är bara att kämpa vidare till på söndag. Det finns ingen anledning att vika undan i blåsten!


Andra bloggar om:

Därför lägger inte moderaterna korten på bordet

Socialdemokraterna skäms inte för sina bidrag från fackföreningsrörelsen. Det har alltid funnits en sådan samverkan inom arbetarrörelsen. Men moderaterna skäms tydligen. De vill inte öppet redovisa vart pengarna kommer ifrån. Det är väl så att bidragsmiljonerna till moderaternas hemliga fonder bl a kommer från företag och mycket rika personer. Om bidragsgivarna avslöjades så blir bilden av det gamla överklasspartiet återigen tydlig. Därför vill man inte lägga korten på bordet !


Andra bloggar om:

Vilka tog fighten mot kommunismen ?????

I valrörelser blir det gärna litet lågt. Igår angreps jag av folkpartiets Carl B Hamliton som talade om Stalin, kommunistdiktaturer och andra hemskheter med anledning av att vänsterpartiet finns med i det röd-gröna samarbetet.

I det röd-gröna valmanifestet finns inget som överhuvudtaget kan föra tankarna till denna typ av misslyckade samhällen. Men med motsvarande retorik kan man fråga sig hur folkpartiet kan samverka med ett parti vars föregångare in i det sista motverkade införande av allmän och lika rösträtt ?

Självklart är det för lågt att föra debatten på denna nivå. Men jag påminde Hamilton om vilka som i Sverige fick ta kampen mot kommunismen när den upplevdes som ett faktiskt hot. Den fighten tog svensk socialdemokrati och fackföreningsrörelse medan de litare finare liberalerna befann sig på bekvämt avstånd. Detta är en realitet i svensk efterkrigshistoria.

Sak samma gällde när vänstersekterna kom på 1960- och 1970-talet när söner och döttrar ur samhällets mer välbeställda skikt flyttade ut i bruksorterna och skulle frälsa arbetarklassen med revolutionsromatik. MÅnga av dessa personer är idag återanpassade till borgerligheten. Kanske går några att finna inom högerpartierna och näringslivets lobbyistorganisationer.

Vad som förenade denna typ av kommunister och högern var motståndet mot socialdemokratin. Jag tycker det är ett intressant konstaterande som det finns anledning att betänka när högern nu försöker hetsa med kommunistspöket.


Andra bloggar om:

Varför vill inte fp anställa fler lärare ???????

Folkpartiet säger sig satsa på skolan. Men partiet är inte berett att anslå mer pengar till kommunerna för att de ska anställa fler lärare och vuxna. Så länge resurserna uteblir så blir det heller ingen bättre kvalitet. Därför blir allt tal om ordning och reda i skolan väldigt ihåligt så länge man inte tycker fler lärare är viktigare än skattesänkningar !
Andra bloggar om:

Vart tog löntagarperspektivet vägen ?

Vart tog löntagarperspektivet vägen i valrörelsen ? I ett framtida blått Sverige så ska facket vara svagare, färre ska ha fast anställning, arbetstiderna är än mer flexibla på arbetsgivarens villkor, löneskillnaderna är större och fler tvingas ha flera jobb för att klara sig. Så ser den långsiktiga trenden ut om högeralliansen får fortsätta styra.

Vi kan också förvänta oss ett större utrymme för konkurrens av företag från andra länder som inte respekterar svenska kollektivavtal. Högern har inget intresse av att göra något åt detta utan lämnar fri lejd för denna snedvridning av konkurrensen. Det är dags att lyfta dessa frågor på allvar i valrörelsen.

Det högern vrider fram är en arbetsmarknad där arbetsgivarperspektivet är det som i allt högre grad ska råda. En riktig arbetslinje innhåller också rätten till rimliga villkor och värdighet på jobbet. Nog är det skillnad på rött och blått !


Andra bloggar om:

Anonyma skvallertackor spelar högern i händerna

Vissa jobbar intensivt och hårt i valrörelsen. De står i valstugor, knackar på dörrar, ringer i telefoner, skriver insändare och kör ända in i kaklet. Andra lånar sig däremot anonymt till intervjuer i dagens Expressen där de har åsikter om vad som händer om de röd-gröna förlorar valet.

Att Expressen ringer runt i detta ärende är ingen tillfällighet. Självklart så handlar det om att bidra till demobilisering inom arbetarrörelsen. När somliga fegt lånar sig till anonyma kommentarer så gör de sig till högerns nyttiga idioter. Särskilt anmärkningsvärt är detta mot bakgrund av att högerns strateger just denna valrörelse varit särskilt utstuderade i sina metoder att försöka splittra arbetarrörelsen, svartmåla dess ledare och skapa osäkerhet.

Journalister som ringer i dessa ärenden ska bara bemötas med beskedet : Tror du att jag är så simpel att jag mitt i brinnande valrörelse lånar mig till att anonymt kritisera partiledningen ! Nu om någonsin måste vi alla hålla ihop och rikta udden mot högern. Det är de som är fienden. Att ägna kraften åt anonymt skvallrande í Expressen är bara lågt ! Skvallertackorna är inga hjältar. Däremot är de som står i valstugorna och tar fighten de som bär upp socialdemokratin.


Andra bloggar om:

Thage G höjer sig över mängden

Det är alltid lika onödigt och tråkigt när gamla partivänner sitter på läktaren och kommenterar. Därför blir man mest trött när man läser Feldt, Rosengrens och Sundströms kommentarer om valrörelsen.Självklart så är de kritiska mot Mona Sahlin och samarbetet med v och mp. Annars hade de inte fått rubriker i media. Man får väl hoppas att det kändes bra för dem när de såg sina uttalanden i tryck.

Thage G Petersson höjer sig däremot över mängden och talar om att han nu är mitt uppe i valarbete för de röd-gröna. Så ska det låta. Nu måste vi ta kampen och göra något konstruktivt och inte slänga in grus i maskineriet. De enda som tjänar på att fd ledande partivänner går ut och gnäller är högern !


Andra bloggar om:

Om fyra år kan Sverige ha förändrats till det bättre

Om fyra år kan vi ha ett helt annat och bättre Sverige !

Då kan vi ha fler lärare i skolan och mindre barngrupper i förskolan. HÖgskolan kan vara utbyggd, arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna förbättrat och fler arbetar heltid. Respekten för facket och avtal är återupprättad. Vi kan ha en betydligt lägre arbetslöshet än idag och en helt annan politisk dagordning.

Men det kräver ett regimskifte.

VI måste vända perspektiven. Idag pratar regeringen bara skattesänkningar. Men inget om välfärd och vad vi verkligen får för skatten. Det är synnerligen kortsynt. Fyra år är lång tid. Mycket kan hända. Idag är det främst de mest välbeställda som gynnas. Därför är det så oerhört viktigt att tiden används på rätt sätt, dvs att försöka skapa ett jämlikare samhälle.

Högerns strävan är den motsatta. Den som tycker att det inte spelar någon roll vad man röstar på har fått det mesta om bakfoten. Vi står inför ett ödesval ! Det går att skapa ett helt annat Sverige än dagens, om viljan finns !


Andra bloggar om: