Försvarsbloggare – Sida 19 – Sveriges bästa försvarsbloggar, i ett flöde. En tjänst av Johan Althén.

Hur kan man (re)konstruera en stat: Afghanistan och historiens lärdomar

De dramatiska händelserna i Afghanistan, talibanernas snabba framgångar och nu det fruktansvärda terrordådet på Kabuls flygplats har inte minst och förståeligt nog främst i USA genererat en intensiv debatt om vad som gått snett och varför. Den amerikanska debatten har naturligtvis betydelse också för oss. Vad som hänt den senaste månaden har ju dessutom genom [...]

Att bygga nationell försvarsförmåga – ett nästan bortglömt hantverk

Med anledning av Riksrevisionen granskning av statens arbete med att stärka arméstridskrafterna krävs ett förtydligande från Försvarsmakten. Myndigheten delar utredningens övergripande slutsatser bland annat att personella och materiella förutsättningar har begränsat möjligheterna att bilda två brigader.

Regeringen gjorde 2015 bedömningen att den viktigaste uppgiften för Försvarsmakten var att öka den operativa förmågan i krigsförbanden under de kommande fem åren. Så har också skett.

Brigadförmågan, och den operativa förmågan inom Armén har stärkts. Det har skett genom anskaffning av bland annat allmänna fordon, artilleripjäser, granatkastarbandvagnar, brobandvagnar och ökade ammunitionslager.

Först i och med försvarsbeslutet 2020 skapades dock tydliga förutsättningar för att bygga upp brigadförmåga inom en armédivisions ram. Därmed kan vi i framtiden utnyttja markstridskrafternas förmåga på ett än mer effektivt sätt inom ramen för gemensamma operationer. Dock bör poängteras att det kommer att dröja till 2030 innan förmågan är fullt uppnådd.

Vi har full förståelse för att medarbetare i organisationen delger utredarna sin syn på den upplevda situationen vid förbandet och i försvarsgrenen. Det är värdefullt att lyssna på olika perspektiv inom ramen för en omfattande utredning.

Förbandsperspektivet borde dock ha kompletterats, med de intervjuer och samtal som utredningen gjort med ansvariga på koncernnivå, innan resultatet publicerades. Detta hade gynnat utredningen och nyanserat slutsatserna om bland annat intern ledning och styrning.

Brigadgeneral Rikard Askstedt
Försvarsmaktens Planeringschef

Perspektiv på Afghanistan

Nästan exakt tjugo år efter det att Operation Enduring Freedom påbörjades i Afghanistan är talibanerna åter i Kabul. De senaste veckorna har man sett en oerhört snabb utveckling, där det på ytan verkar som om talibanerna helt plötsligt har lyckats erövra nästintill hela landet. Västmakterna är tagna på sängen, har dragit tillbaka större delen av [...]

Nazismens rötter och resultat

Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, ville sannolikt skriva något rejält läsvärt om nazismen. Jag var skeptisk till om han skulle lyckas när jag plockade upp hans nya bok Nazismen. Få historiska och politiska ämnen är väl så omtalade och omskrivna som nationalsocialismen.

Professor Harrison har visat sig vara en ovanligt vass författare och talare vad gäller äldre historia. Men skulle han även ha skrivit en bok om Hitler & Co som var riktigt bra? Jag började läsa och märkte efter några sidor att han tog upp en del fakta om Hitlers ungdom som jag missat/glömt. Sedan beskriver Harrison det sammanhang i vilket Hitler träder fram som politiker. Med hjälp av sitt långa perspektiv bakåt och minne/känsla för talande detaljer lyckas Harrison förklara Hitlers popularitet som kanske ingen tidigare svensk författare har gjort.

Dick Harrison påpekar att mellankrigstidens tyskar inte på något sätt var unika när de sökte lägga historien tillrätta och bättra på det egna förflutna. Detta förhållningssätt till historien var, som professorn också skriver, tidstypiskt. Men när nazisterna idealiserade germanerna och skapade en våg av hat mot Europas judar blev konsekvenserna oanat stora.

Ibland är väl den kunnige författaren på gränsen att grotta ner sig för mycket i nationalsocialismens äldsta rötter. Men genom att det är just Harrison som skriver så tappar man inte lusten att fortsätta läsa.

När vi kommer till Versaillesfreden så skräder inte Harrison orden, och det gör han väl förresten rätt sällan. Så här skriver han om den: ”Få fredsavtal har varit lika illa genomtänkta, och inget har fått så dramatiska konsekvenser, som Versaillesfreden mellan Tyskland och segrarmakterna, som slöts den 28 juni 1919.”

Harrison visar hur nyckelbegrepp inom nazismen uppkom före Hitler blev nazistledare, exempelvis Führer, Heil och Lebensraum. När man tar detta i beaktande känns det befogat att fundera på om vikten av Hitlers person kanske har överskattats något. Kanske, givet alla ingredienser som redan var på plats, var nazismens segertåg oundvikligt?

Trots det korta formatet hinner författaren belysa inte bara själva den nazistiska politiken i teori och praktik (dess resultat), han kommer även in på olika nazistledares rätt olika förhållningssätt till kristendomen, ateismen och det hedniska/ockulta. Även nazismens svenska historia behandlas kort och i detta avsnitt lär nog särskilt yngre läsare möta förvånande uppgifter. Vad där står om ”svenskarnas aversion mot organiserad nazism”, för att citera ur boken, är på inget sätt okänt. Men Harrison tar där upp, liksom på flera ställen i boken, viktiga fakta som dock har missats av många.

Alltså, går det att skriva en till bok om nazismen som man ”måste” ha? Dick Harrison har nog gjort det. Boken Nazismen ingår i en populärhistorisk serie (Världens dramatiska historia) och är därför rätt kort (192 sidor) och i behändigt format. Förhoppningsvis kommer den att läsas av många, för det är den värd.

Övervinna kommande kriser

Det var under juli 2021 rekordmånga skogsbränder i norra Sverige. Bilden ovan tog jag i Jokkmokk 2018 då jag var med och släckte inom hemvärnets insatser. Varför utvecklade sig inte årets rekordbränder till en större kris, och vad för slags kris drabbar oss härnäst? Hur förbereda sig på den?

År 2018 hade Sverige noll egna skopande flygplan, få relevant utrustade helikoptrar och brist på brandutrustning. Sverige har idag med hjälp av EU tillgång till fyra skopande flygplan och tio helikoptrar med släckutrustning. Idag har vi också drygt dubbelt så många depåer med släckutrustning. Vi har därmed på tre år gått från den värsta branden i mannaminne och att vara föremål för den "största EU-gemensamma hjälpinsatsen någonsin" till att i stort sett övervinna årets brandkris. Detta har också framgått av en del svenska tidningar, men jag tycker att uppmärksamheten för denna trevliga nyhet inte varit särskilt stor. Visst, man kan väl förklara det med att vi samtidigt lever i flera nya kriser och att det väl råder kriströtthet. Men jag tycker att det finns skäl att för det första ta in dessa framsteg och helt enkelt känna lite glädje. På ett djupare plan säger väl också brandsommaren 2021 att vårt samhälle ännu besitter förmågan att bli bättre på att hantera kriser.

Därmed, givetvis, inte sagt att vi kan slå oss till ro. Pandemin är inte över och flera av de kriser som pågår i Asien och Afrika riskerar att förvärras, sprida sig, bli mer våldsamma och på olika sätt påverka Sverige. Historien visar att nya kriser alltid är att vänta. Är det inte av människan skapade kriser av olika slag så kommer det förr eller senare större vulkanutbrott och nya pandemier. För att inte tala om rymdens projektiler och solstormar. Till detta kan man antingen förhålla sig genom att sticka huvudet i sanden (som många till nyligen mest fokuserade på), få panik alternativt förbereda sig. Jag skulle för det senare syftet vilja rekommendera särskilt tre kunskapskällor. De handlar inte särskilt mycket om hur vårt samhälle bör utformas för att bli mer robust. De är mer inriktade på hur individen/familjen kan förbereda sig. Men om fler tar till sig sådana här kunskaper blir rimligen också samhället robustare.

Den mest övergripande är The Survivor´s Club av Ben Sherwood, på svenska Bli en överlevare! (ICA Bokförlag). Den är tyvärr slutsåld sen några år men den finns som engelsk e-bok och den svenska versionen går att låna via närmaste bibliotek. Sherwoods bok är rik på aha-upplevelser och inte sällan en ren fröjd att läsa. Ingen annan bok jag läst har åskådliggjort lika bra hur avgörande min attityd är, och hur jag behöver arbeta med den. Det är en bok som jag gärna återvänder till. Om den svenska översättningen kan jag dock inte säga något eftersom jag enbart läst boken på engelska.

Den andra kunskapskällan jag vill framhålla är Lars Fälts böcker om överlevnad i den svenska naturen. Han har nu gett ut ett antal med olika fokus, exempelvis på årstiderna.

Den tredje kunskapskällan är Överlev krisen, en ny bok författad av Trygve Skanding och Jostein Saakvitne, två norrmän inom kriskommunikation och beredskap. De inledande kapitlen kan vara lite "enkla" för den som sen länge intresserat sig för krisberedskap men sen kom flera för mig riktigt givande avsnitt om krisscenarier, förnödenheter, evakuering, kommunikation och checklistor. På flera ställen i boken finns också intervjuer med personer med olika syn på detta med att "preppa". Ibland märks det att boken ursprungligen är norsk, men den har också anpassats för svenska läsare. Trots att vi är grannländer har norrmännen ett delvis annat perspektiv på grund av erfarenheter från ockupationen 1940-45. Men Överlev krisen är på inget sätt mossig, den inkluderar exempelvis flera färska erfarenheter från coronans tid. Läs, planera och agera.

Försvarsmakten om läget i Afghanistan

Säkerhetsläget i Afghanistan är osäkert. Talibanerna har besegrat den afghanska regeringen militärt. Efter att under flera år förberett ett övertagande efter den internationella koalitionens utdragning, påbörjade talibanerna förra veckan en större offensiv där man på mindre är en vecka intog landets större städer, viktig infrastruktur och huvudstaden.

En talibanledd regering förväntas tillträda inom kort, samtidigt som det makt- och säkerhetsvakuum som uppstått skapar oro och osäkerhet i landet. Med talibanernas maktövertagande igångsätts nu en ny politisk situation som kommer att påverka den regionala maktbalansen och eventuellt den globala säkerhetssituationen.

Försvarsmakten följer säkerhetsläget noga och utvärderar kontinuerligt händelseutvecklingen. Emellertid har den senaste tidens snabba utveckling visat på svårigheterna att i nuläget göra långsiktiga analyser.

Försvarsmakten har, från starten av insatserna i Afghanistan 2001, använt sig av tolkar och annan lokalanställd personal. Dessa har under sin tjänstgöringstid kontinuerligt säkerhetsprövats i syfte att utreda om det förelåg ett säkerhetshot mot Försvarsmaktens verksamhet. Sedan 2010 har tolkar och lokalanställd personal i huvudsak tillhandahållits via kontraktorer som har ombesörjt rekrytering och anställning.

Försvarsmakten känner ett ansvar för tidigare lokalanställda personal som i flera fall tjänstgjort under lång tid tillsammans med vårt förbandsbidrag. Försvarsmakten har därför ytterligare förfinat sammanställningen av det arbetsunderlag som lämnades till ambassaden i Kabul tidigare under veckan. Myndigheten har även samverkat med Migrationsverket avseende afghanska medborgare som tjänstgjort hos det svenska förbandsbidraget.

Under de senaste dagarna har Försvarsmakten bistått med att transportera hem ambassadpersonal. Försvarsmakten har även framgrupperat transportflyg och därvid höjt beredskapen.

Försvarsmakten har i dag biträtt försvarsministern vid ett samlat försvars- och utrikesutskott och redogjort för myndighetens åtgärder och beredskap beträffande situationen i Afghanistan.

Vidare har regeringen i dag den 19 augusti fattat beslut om att Försvarsmakten ska stödja Sveriges ambassad i Kabul och Migrationsverket med transportresurser för evakuering av personer och materiel från Afghanistan. Detta efter hemställan från Försvarsmakten. Regeringens beslut gäller till och med den 31 oktober.

Mats Ström
Kommunikationsdirektör

Den norra flanken och Zapad-2021

Sammanfattning

Mellan den 04-09AUG2021 genomfördes en förövning utav det ryska norra militärdistriktet inför dess kommande strategiska övning under hösten 2021. Denna övning utgörs troligtvis till sannolikt av övningen Zapad-2021. Troligtvis övades delar utav det så kallade bastionförsvaret, övningen förefaller varit defensiv till sin karaktär men kan innehållit offensiva moment. I och med att strategiska övningar sannolikt kommer genomföras framgent inom det norra militärdistriktets område krävs en mer utvecklad diskussion kring de försvars- och säkerhetspolitiska realiteterna på Nordkalotten, än vad som finns i dagens debatt och hur det kan påverka Sverige. Framförallt utifrån risken för så kallad horisontal eskalation i samband med ett okontrollerat eskalerande händelseförlopp annorstädes än Nordkalotten.

Analys

Om en månad, 16SEP2021,¹ skall övning Zapad-2021 avslutas. Övning Zapad utgör de ryska väpnade styrkornas viktigaste övning under 2021. Förberedelserna inför övningen förefaller även, likt tidigare år, accelererat under juli månad. Övningen omfattar som minst Rysslands västra militärdistrikt (MD V) samt Belarus,² det får även ses som troligt till sannolikt att även dess numera formellt upprättade norra militärdistrikt (MD N) kommer omfattas utav övningen.³ Eventuellt kan även andra ryska militärdistrikt omfattas under övning Zapad-2021, då sekundära riktningar historiskt övas i samband med de cykliskt återkommande operativa-strategiska övningarna i Ryssland.⁴ Detta inlägg kommer fokusera på den nyligen avslutade övningen inom MD N vilket utgjort en förövning inför dess strategiska övning under hösten 2021,⁵ vilket troligtvis till sannolikt utgörs av övning Zapad-2021.

Varför fokuserar detta inlägg inför Zapad-2021 på det norra militärdistriktet? I huvudsak har det som hitintills publicerats kring Zapad-2021 via olika tankesmedjor eller enskilda individer helt fokuserat på den västliga och sydliga delen av MD V då främst kopplat till situationen i Belarus och dess angränsande länder.⁶ Men även det sedan 2014 spända säkerhetsläget mellan Ryssland och Ukraina som sannolikt ökade med anledning utav den i april genomförda ryska beredskapskontrollen längs Ukrainas gräns.⁷ Vad som dock förefaller förbises är, dels den övningsverksamhet som genomfördes inom MD N område under Zapad-2017,⁸ dels MD N geostrategiska vikt för Ryssland utifrån dess nukleära andraslagsförmåga och därmed ett område där en väpnad konflikt kan inträffa även om den startar annorstädes med Ryssland som en part.⁹ Men även den ekonomiska reserv området utgör för Rysslands bruttonationalprodukt på längre sikt, med anledning utav hur regionen förändras utifrån den globala uppvärmningen och därmed möjliggör exploatering av fossila bränslen men även sjötransporter.¹⁰

Den 04AUG2021 meddelade det ryska försvarsministeriets presstjänst att MD N påbörjat en förberedande övning inför dess strategiska övning som skall genomföras under hösten 2021. Enligt presstjänsten skulle övningen omfatta cirka 10,000 övningsdeltagare, 70 fordon av olika typer, 15 flygplan, 30 olika typer av fartyg såsom ubåtar, ytstridsfartyg med mera. Även fartyg som deltagit i den marina paraden under flottans dag i Sankt Petersburg i slutet av juli månad 2021 skulle delta i övningen.¹¹ Under den 04AUG2021 förefaller en sjöstridsgrupp ur den Norra Marinen övat avregling utav ett område i nordostatlanten men även övat skydd utav konvoj, det genomfördes även ubåtsjaktövning i det tidigare omnämnda området samt övningsskjutning med fartygsartilleri mot sjömål.¹²

Den 05AUG2021 meddelar det ryska Försvarsministeriet presstjänst att delar ur den norra marinens marininfanteribrigad har övat avvärjningsstrid mot landstigning men även luftlandsättning. Detta skall bland annat omfattat utläggning av minor men även genomförande av fältarbeten för att försvåra alternativt hindra landstigning. Mer än 400 stycken individer skall ha varit involverad i övningen samt BTR-82A och BTR-82AM, men även 2S9 artillerisystem, granatkastare och burna luftvärnssystem tillsammans med diverse ingenjörsmateriel användes i avvärjningsövningen.¹³

Samma dag skall även ingenjörsförband upprättat en tillfällig baserings punkt för fartyg ur den Norra Marinen. Det rapporteras även att televapenförband ur den Norra Marinen är delaktiga i övningen, bland annat skall telekrigssystemet Murmansk-BN utnyttjats i övningen.¹⁴ Den 05AUG2021 påbörjades även marina övningar i Barents Hav utav den ryska Norra Marinen, övningsledare var även chefen för den Norra Marinen. Övningsmomentet förefaller bland annat omfattat att upprätta ett avreglingsområde tillsammans med att genomföra samverkan med stridsflyg och ubåtsjaktflyg. Men även att förflytta ett motorskytteförband till ögruppen Novaja Zemlja.¹⁵

Den 06AUG2021 meddelar det ryska Försvarsministeriets presstjänst att fyra stycken MIG-31BM genomfört en luftförsvarsövning över Barents hav. Jaktflygplanen skall övat med jaktrobotar mot lysbomber som fälldes utav två stycken SU-24. Övningen genomfördes mellan 5-7,000 meters höjd. Därutöver anspråkstogs mer än 300 individer i det blandade flygregementet ur den Norra Marinen.¹⁶ Samma dag förmedlades även att två stycken TU-142 ubåtsjaktflygplan hade interagerat med fartyg ur den ryska Norra Marinen i nordöstra Atlanten. Uppgiften de två TU-142 flygplanen hade var att lokalisera en fientlig sjöstridsgrupp och vidarebefordra måldata till en egen sjöstridsgrupp, för att genomföra sjömålsbekämpning. Företaget genomfördes under 12 timmar och flygsträckan var totalt cirka 7,000 kilometer.¹⁷

Den 07AUG2021 meddelar det ryska Försvarsministeriets presstjänst att en sjöstridsgrupp ur den Norra marinen har genomfört simulerade robotskott i den nordöstra Atlanten, utifrån måldata från TU-142. De simulerade robotskotten skulle utgjorts av både Kalibr, Granit men även Vulkan kryssningsrobotar mot en fientlig sjöstridsgrupp.¹⁸ Denna rapportering hör troligtvis till sannolikt ihop med den rapport som publicerades den 06AUG2021 av det ryska Försvarsministeriets presstjänst, avseende det företag som två TU-142 hade genomfört i nordöstra Atlanten.

Den 09AUG2021 rapporterar det ryska Försvarsministeriets presstjänst att en sjöstridsgrupp i Barents hav ur den ryska Norra Marinen genomfört dels sjöstridsövning, dels övat organisering utav försvar av ögruppen Novaja Zemlja. Det rapporteras även att övningen är under avveckling, samt att delar utav de förband som deltagit är på väg till sina baser, men att delar utav de deltagande fartygen kommer fortsätta verksamhet.¹⁹ Samma dag rapporteras även att CBRN förband ur den 14. Armékåren har genomfört en indikeringsövning, dels kring förläggningsområden, dels för framryckningsvägar därutöver skall saneringsövningar utav utrustning även genomförts.²⁰

Således en rad övningsmoment har rapporterats avseende den förberedande övningen inför den strategiska övning MD N kommer genomföra under hösten 2021. Dock får rapporteringen anses vara bristfällig utifrån mängden övningsdeltagare som omfattats utav den. Vilket till del kan antas bero på sekretess, om än att västerländska länder sannolikt har kunnat dra mer omfattande slutsatser med stöd av olika inhämtningssystem än vad som går att genomföra utifrån den offentliga rapporteringen. Trots allt går det dock att dra vissa slutsatser kring vad som troligtvis har övats, dels isolerat vid olika platser, dels mer övergripande.

Inleder vi med upprättande av tillfälliga baseringsplatser för fartyg ur den ryska Norra Marinen, indikerar det att ett rörligt baskoncept har övats. Vilket även innebär att ur ett övergripande scenario har antingen fartygen hunnit löpa ut till sjöss en väpnad konflikt inträffat och återkommit för bunkring eller att spridning har genomförts till tillfälliga platser för att minska risken av en inledande bekämpning vid ordinarie baser. Vad som dock inte rapporterats är om någon form av minröjning övats. Detta brukar utgöra en standardövning i den ryska marinen när fartyg löper ut för att kontrollera att inga sjömineringar utplacerats i de farleder fartyg som går till sjöss använder sig utav.

Det enda markstridsmoment som rapporterats om är den 61. Marininfanteribrigadens avvärjningsstrid mot, dels landstigning, dels luftlandsättning. Vilket indikerar att i det övergripande scenariot utsätts delar av Kolahalvön för ett angrepp. Inom ramen för det övergripande scenariot får det även ses som sannolikt att luftangrepp genomförs mot Kolahalvön i och med att luftförsvar har övats med flygstridskrafter, men andra former av angrepp till exempel med kryssningsrobotar mot Kolahalvön kan även funnits med i scenariot, då detta har diskuterats flitigt utav ryska militärteoretiker det senaste decenniet. De deltagande televapenförbanden torde, dels agerat med sina system för att försvåra olika angreppstyper via luften, dels försvåra för en angripares mark- och sjöstridskrafter.

Vad som dock blir anmärkningsvärt är som tidigare skrivits att det enda manöverförbandet som det rapporterats om i denna förberedande övning är den 61. Marininfanteribrigaden. Ingen officiell rapportering finns avseende 80. samt 200. Motorskyttebrigaden. Dock får det ses som troligt att dessa förband även deltagit i övningen bland annat kan delar överförts till Novaja Zemlja, då de sannolikt innehar ett antal så kallade stående bataljonsstridsgrupper (BSG).21 Men brigadledning torde även omfattats, då det var en förövning inför den strategiska övningen.

Den sjöstridsverksamhet som genomförts i Barents hav förefaller varit inriktad på att, dels förflytta markstridsförband till Novaja Zemlja under skydd av sjöstridskrafter, dels påverka fientliga sjöstridskrafter i området. Dock omnämns ingen annan sjöstridsverksamhet i Barents hav i den offentliga rapporteringen. Däremot torde ytterligare övningsverksamhet genomförts under den aktuella perioden i Barents hav som inte rapporterats offentligt.

Således förefaller den övningsverksamhet som genomförts på Kolahalvön samt i Barents hav, utifrån den officiella rapporteringen, inneburit defensiva operationer. Dock kan det inte uteslutas att offensiva operationer även genomförts inom ramen för övningen. Framförallt då det framförts i den västliga debatten att den Norra Marinens avreglingsförmåga med olika typer av fjärrstridsmedel kan ha inneburit att förmågan för genomförande av offensiva operationer har ökat.²²

I nordostatlanten förefaller, dels avregling övats, dels sjömålsbekämpning med fjärrstridsmedel genom att överföra måldata mellan inhämtande flygplan och den sjöstridsgrupp som var aktiv i området. Denna övningsverksamhet kan både varit defensiv eller offensiv eller i den defensiva operationen inrymt offensiva inslag. Utgående från den officiella rapporteringen framträder en bild att de sjöstridskrafter ur den Norra Marinen som varit involverade i nordostatlanten har agerat inom ramen för det så kallade bastionförsvaret. Nordostatlanten utgör där ett fördröjningsområde för att kunna påverka olika former av stridskrafter som kan påverka det så kallade bastion området i Barents hav samt på Kolahalvön.²³ Vilket skulle kunna indikera att en defensiv operation övats. Däremot kan även offensiva operationer övats för att till exempel kunna påverka förstärkningstransporter från Nordamerika till Nord- eller Västeuropa i och med att fjärrbekämpning övades. Vilket drastiskt skulle kunna försvåra Nato operationer i händelse av en väpnad konflikt mellan Nato och Ryssland.²⁴

Således, det som förefaller övats under förövning inför MD N strategiska övning under hösten 2021, utifrån den officiella rapporteringen, är det så kallade bastionförsvaret. Vad som dock saknas i rapporteringen är som tidigare berörts vad 80. och 200. Motorskyttebrigaden genomförde för övningsverksamhet då det för ses som högst osannolikt att de ej skulle varit involverad i denna förövning. Utifrån den officiella rapporteringen framkommer det att övningen varit av defensiv karaktär. Dock finns det utifrån del av rapporteringen en möjlighet att offensiva operationer även övats, avsaknaden av rapportering kring de två motorskyttebrigaderna skulle även kunna indikera att de genomfört övningsverksamhet som ej varit i linje med den officiella rapporteringen från förövningen.

Utgående från RAND analys avseende den risk som finns för horisontal eskalation på Nordkalotten i samband med incidenter eller en öppen väpnad konflikt annorstädes som involverar Nato och Ryssland.²⁵ Bör särskilt den litauiska utrikesministerns varning avseende risken för incidenter under övning Zapad-2021,²⁶ beaktas. Då en incident som går utom kontroll i Östersjöregionen mellan Nato och Ryssland med hög sannolikhet i sådant fall kommer involvera Nordkalotten och därmed väpnad strid på finskt, norskt och svenskt territorium.

Varvid en högre grad av uppmärksamhet bör eftersträvas avseende de militära förhållandena på Nordkalotten. Men även vår egen förmåga att snabbt kunna förstärka vår nordliga landsända med militära förband. Under slutskedet utav det kalla kriget antogs att en mobilisering utav svenska stridskrafter i norra Sverige skulle ta cirka 10 dygn opåverkat och minst 14 dygn eller mer vid påverkan.²⁷ Då fanns mobiliseringsförråd på plats, dessa förefaller i stor omfattningen avvecklats till dags datum.²⁸ Varvid det kan antas att förbanden måste medföra sin utrustning och inte som under det kalla kriget i huvudsak enbart förflytta personalen till utrustningen. Därmed kan tidsåtgången för att förflytta förbanden vara betydligt längre i dag. Historiskt bör det även beaktas att Sovjetunionen förefaller varit synnerligen känslig för förändrade styrkeförhållanden och/eller ökade förmågor på Nordkalotten.²⁹ Vilket sannolikt fortfarande utgör en premiss för Ryssland att utgå ifrån i dag.

Avslutningsvis, vägs samtliga delar ihop det vill säga den genomförda förövningen samt de strategiska realiteterna. Bör en högre grad av uppmärksamhet fästas på Nordkalotten i den svenska försvars- och säkerhetspolitiska diskursen. I skrivande stund får den ses som relativt frånvarande. Varvid Zapad-2021 även bör observeras ur ett nordligt perspektiv och inte enbart vad som sker längs de baltiska staternas gräns samt mot Polen och Ukraina. Men även beakta att strategiska övningar med start hösten 2021 och sannolikt framgent kommer genomföras inom MD N område, vilket sannolikt kommer förändra den strategiska bilden på Nordkalotten.

Slutsats

Troligen genomförde det ryska norra militärdistriktet en övning i försvar av det så kallade bastionområdet som bland annat omfattar delar utav Nordkalotten mellan den 04-09AUG2021. Det får ses som troligt att detta även kommer utgöra ett övningsmomentet under MD N strategiska övning hösten 2021. Möjligen övades även offensiva operationer i denna övning, vilket utgjorde en förövning inför det norra militärdistriktets strategiska övning som kommer genomföras under hösten 2021. I händelse av en eventuell eskalerande incident under övning Zapad-2021 får det ses som troligt att Nordkalotten, och därmed Sverige men även Finland och Norges nordliga territorium, kommer involveras i det händelseförloppet vilket bör beaktas.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Bild 1 (Engelska)

Dagens Nyheter 1 (Svenska)

Janes 1 (Engelska)

Krasnaja Zvezda 1 (Ryska)

RAND Corporation 1 (Engelska)

Regeringskansliet 1 (Svenska)

Reuters 1, 2 (Engelska)

Russian strategic nuclear forces 1 (Engelska)

Rysslands Försvarsministerium 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 (Ryska)

Sveriges Television 1 (Svenska)

TASS 1 (Engelska)

The Financial Times 1 (Engelska)

Totalförsvarets forskningsinstitut 1, 2 (Engelska)

TV 2 1 (Norska)

Ekman, Sten. Kalixlinjen - kalla krigets lås i norr: befästningarna, fasta artilleriet, de svenska planerna och det tänkta sovjetryska anfallet. Stockholm: Svenskt militärhistoriskt bibliotek, 2013.

Howard, Glen E (red). Czekaj, Matthew (red). Russia's Military Strategy and Doctrine. Washington, DC: The Jamestown Foundation, 2019.

Hugemark, Bo. Blixt från hotfull himmel: beredskap mot överraskande angrepp: vittnesseminarium den 29 oktober 2007. Stockholm: Kungl. Krigsvetenskapsakademien, 2008.

Hugemark, Bo (red). Den stora invasionen: svenskt operativt tänkande under det kalla kriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2017.

Slutnoter

¹ TASS. Russian troops arrive in Belarus in preparation for Zapad-2021 strategic drills. 2021. https://tass.com/defense/1316631 (Hämtad 2021-08-15)

² Janes. Russia moves equipment away from training ground near Ukrainian border. 2021. https://www.janes.com/defence-news/news-detail/russia-moves-equipment-away-from-training-ground-near-ukrainian-border (Hämtad 2021-08-15)

³ Красная звезда. Защита интересов России в Арктике – приоритетная задача Северного флота. 2020. http://redstar.ru/zashhita-interesov-rossii-v-arktike-prioritetnaya-zadacha-severnogo-flota/ (Hämtad 2021-08-15)

⁴ Norberg, Johan. Training for War: Russia’s Strategic-level Military Exercises 2009–2017. Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut, 2018, s. 36, 63-74.

⁵ Министерство обороны Российской Федерации. На Северном флоте началась командно-штабная тренировка по управлению силами и войсками. 2021. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12375579@egNews (Hämtad 2021-08-15)

⁶ Reuters. Auyezov, Olzhas. Russia, Belarus to press ahead with military drills criticised by Ukraine. 2021. https://www.reuters.com/world/europe/russia-belarus-press-ahead-with-military-drills-criticised-by-ukraine-2021-08-05/ (Hämtad 2021-08-15)

Reuters. Poland says Belarus lets migrants cross border in 'hybrid war' with EU. 2021. https://www.reuters.com/world/europe/poland-says-belarus-lets-migrants-cross-border-hybrid-war-with-eu-2021-08-05/ (Hämtad 2021-08-15)

⁷ Sveriges Television. Bonnevier, Ulf Hambraeus. Peter Hultqvist om Rysslands reträtt: ”En dimridå”. 2021. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sveriges-forsvarsminister-om-rysslands-retratt-en-dimrida (Hämtad 2021-08-15)

⁸ Bild. Röpcke, Julian. Putin's Zapad 2017 simulated a war against NATO. 2017. https://www.bild.de/politik/ausland/bild-international/zapad-2017-english-54233658.bild.html (Hämtad 2021-08-15)

TV 2. E-sjefen: Slik har Russlands militære oppførsel endret seg. 2021. https://www.tv2.no/a/11944487/ (Hämtad 2021-08-15)

⁹ Black, James et al. Enhancing deterrence and defence on NATO’s northern flank: Allied perspectives on strategic options for Norway. Santa Monica: RAND Corporation, 2020, s. vi, 7-8, 22.

Russian strategic nuclear forces. Strategic fleet. 2021. https://russianforces.org/navy/ (Hämtad 2021-08-15)

¹⁰ Ibid. s. 8.

Dagens Nyheter. Stenberg, Ewa. Klimatets ground zero blir den nya arktiska fronten. 2021. https://www.dn.se/sverige/klimatets-ground-zero-blir-den-nya-arktiska-fronten/ (Hämtad 2021-08-15)

¹¹ Министерство обороны Российской Федерации. На Северном флоте началась командно-штабная тренировка по управлению силами и войсками. 2021. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12375579@egNews (Hämtad 2021-08-15)

¹² Министерство обороны Российской Федерации. Силы Северного флота приступили к отработке практических действий в рамках командно-штабной тренировки. 2021. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12375596@egNews (Hämtad 2021-08-15)

¹³ Министерство обороны Российской Федерации. Морские пехотинцы Северного флота выполнили задачи противодесантной обороны в рамках командно-штабной тренировки. 2021. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12375653@egNews (Hämtad 2021-08-15)

¹⁴ Министерство обороны Российской Федерации. В рамках командно-штабной тренировки на Северном флоте отработаны элементы спецучений по видам обеспечения. 2021. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12375748@egNews (Hämtad 2021-08-15)

¹⁵ Министерство обороны Российской Федерации. Корабельные силы Северного флота отрабатывают практические действия в Баренцевом море в рамках командно-штабной тренировки. 2021. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12375782@egNews (Hämtad 2021-08-15)

¹⁶ Министерство обороны Российской Федерации. Экипажи истребителей-перехватчиков МиГ-31БМ Северного флота в ходе учения провели ракетные стрельбы над акваторией Баренцева моря. 2021. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12375935@egNews (Hämtad 2021-08-15)

¹⁷ Министерство обороны Российской Федерации. Самолёты Ту-142 отработали взаимодействие с кораблями Северного флота в дальней океанской зоне. 2021. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12375979@egNews (Hämtad 2021-08-15)

¹⁸ Министерство обороны Российской Федерации. Корабельная ударная группа Северного флота выполнила ракетные стрельбы в Атлантике способом компьютерного моделирования. 2021. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12376020@egNews (Hämtad 2021-08-15)

¹⁹ Министерство обороны Российской Федерации. В Баренцевом море корабельные силы Северного флота выполнили артиллерийские стрельбы. 2021. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12376323@egNews (Hämtad 2021-08-15)

²⁰ Министерство обороны Российской Федерации. В Мурманской области прошло учение с подразделениями РХБ защиты. 2021. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12376294@egNews (Hämtad 2021-08-15)

²¹ Westerlind, Fredrik (red). Oxenstierna, Susanne (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut, 2019, s. 36.

²² Howard, Glen E (red). Czekaj, Matthew (red). Russia's Military Strategy and Doctrine. Washington, DC: The Jamestown Foundation, 2019, s. 90.

²³ Black, James et al. Enhancing deterrence and defence on NATO’s northern flank: Allied perspectives on strategic options for Norway. Santa Monica: RAND Corporation, 2020, s. 8-9.

²⁴ Prop. 2020/21:30. Totalförsvaret 2021–2025. s. 60.

²⁵ Black, James et al. Enhancing deterrence and defence on NATO’s northern flank: Allied perspectives on strategic options for Norway. Santa Monica: RAND Corporation, 2020, s. vi, 7-8, 22.

²⁶ The Financial Times. Milne, Richard. Latvia warns of risk of ‘incident’ between Nato and Russia. 2021. https://www.ft.com/content/d8566dc5-6818-4d9b-830b-eedcb9c8103e (Hämtad 2021-08-15)

²⁷ Hugemark, Bo (red). Den stora invasionen: svenskt operativt tänkande under det kalla kriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2017, s. 61.

²⁸ Ekman, Sten. Kalixlinjen - kalla krigets lås i norr: befästningarna, fasta artilleriet, de svenska planerna och det tänkta sovjetryska anfallet. Stockholm: Svenskt militärhistoriskt bibliotek, 2013, s. 171-174.

²⁹ Hugemark, Bo. Blixt från hotfull himmel: beredskap mot överraskande angrepp: vittnesseminarium den 29 oktober 2007. Stockholm: Kungl. Krigsvetenskapsakademien, 2008, s. 24.

Försvarsmakten och de afghanska tolkarna

Med anledning av diskussionen i media angående tolkarna i Afghanistan vill jag klargöra några saker. Den lokalanställda personal Försvarsmakten haft under insatsen i Afghanistan har varit väldigt värdefull. Vi har jobbat nära tillsammans i operationer och de har varit ovärderliga för att lösa våra uppgifter.

I samband med att den multinationella insatsen Isaf avslutades 2014 erhöll anställda tolkar och vakter stöd på plats eller beviljat uppehållstillstånd. Totalt var det 69 personer (anställda och anhöriga) som då kom till Sverige.

Efter att Isaf-insatsen avslutats och övergick till Resolute Support Mission har Sverige inte haft några egna lokalanställda tolkar utan har använt tolkresurser anställda av bland annat Tyskland. Resolute Support Mission avslutades 15 maj 2021 och den sista svenska personalen lämnade Afghanistan senare samma månad.

Försvarsmakten har under hela insatsperioden vidtagit åtgärder för att trygga säkerheten för de personer som jobbat för oss i Afghanistan. Det har handlat om stöd till civil återgång, re-location och studier i annat land. I de fall där det inte varit möjligt att trygga personernas säkerhet har vi samverkat med Migrationsverket för att överföra dem till Sverige.

Försvarsmakten har kontinuerlig dialog med regeringen i olika frågor och frågan om tolkarna är en sådan. Vi har under tisdagen lämnat muntlig information till regeringskansliet. Vi har även varit i kontakt med Migrationsverket. Om Försvarsmakten framöver kommer få en ny uppgift i ärendet återstår att se.

Mats Ström
Kommunikationsdirektör

Innan Notvarp

Sammanfattning

Mellan juni till slutet av oktober månad 1982, förefaller Sverige mer eller mindre kontinuerligt varit utsatt för främmande undervattensverksamhet vilket kulminerade med den så kallade Hårsfjärdsincidenten i oktober 1982. Starten på denna kontinuerliga kränkning utav svenskt territorialvatten förefaller varit ett företag riktat mot Norrlandskusten samt ett företag riktat mot Stockholms skärgård. Vid företaget mot Norrlandskusten får det ses som möjligt att främmande makt även tillgrep en mina ur en i fredstid utlagd minering i Sundsvall men även genomförde inhämtning mot det fasta kustartilleribatteriet som var under upprättande vid Holmögadd.

Analys

Månaderna innan den så kallade Operation Notvarp genomfördes i Hårsfjärden september/oktober 1982 förefaller det inträffat ett flertal incidenter utav så kallad främmande undervattensverksamhet längs den svenska östkusten.¹ Detta inlägg kommer fokusera på en incident i norra Kvarken inom, vad som då benämndes Militärområde Övre Norrland, MILO ÖN ansvarsområde. Närmare bestämt kring de så kallade Holmöarna och Holmögadd, men även vissa indikationer avseende främmande undervattensverksamhet som inträffade parallellt vid den så kallade Ålandsförträngningen. Inlägget kommer även beröra incidenter innan Operation Notvarp påbörjas. Denna period får anses vara den mest intressanta att studera ur ett historiskt perspektiv. Då den generella diskussionen kring den främmande undervattensverksamheten främst tar sitt avstamp efter den så kallade Hårsfjärdenincidenten inträffade i oktober 1982.

Den 03JUN1982 observerar tre anläggningsarbetare, en självständigt och ett par, från två olika positioner vid Holmögadds fyrplats hur en ubåt passerar i farleden cirka åtta kilometer öster om Holmögadd i ytläge. Observationen genomfördes klockan två på eftermiddagen, sikten skall ha varit bra och sjön skall ha varit lugn. Beskrivningarna utav den eventuella ubåten individerna gav från de två olika platserna var samstämmiga. De grunda bottenförhållandena i området tvingade sannolikt den eventuella ubåten att gå i ytläge. Utifrån de sammanvägda faktorerna kom Chefen för MILO ÖN beordra spaningsinsats med både flyg samt helikoptrar och fartyg därtill beordrades en beredskapsstyrka ut till Holmögadd om cirka 100 soldater för bevakning efter den eventuella ubåten som antogs vara på väg mot Luleå.²

Den 04JUN1982 erhålls med tre olika former av system vid samma plats och tidpunkt en indikation att en eventuell ubåt befinner sig norr om Umeå.³ Den 07JUN1982 meddelas att spaningarna fortsätter, samt att misstänkt motorljud som kan kopplas till den eventuella ubåten initialt hörselobserverades utanför Sikeå. Därefter skall observatören med hjälp av kikare sett en ubåtsliknande farkost med torn och mast. Vilket enligt MILO ÖN indikerade att den eventuella ubåten har rört sig i en nordlig riktning, andra indikationer skall även styrkt detta antagande. Det framförs även att den eventuella ubåten kan få en problematisk återfärd med anledning utav de grunda vattenförhållandena på den svenska sidan och de ännu grundare på den finska sidan.⁴

Den 09JUN1982 meddelar MILO ÖN att den eventuella ubåten skall ha observerats totalt tretton gånger sedan 03JUN1982. Det rörde sig om fyra radarkontakter, en värmestrålning, total sex stycken optiska observationer varav två ansågs osäkra samt två hydrofonutslag varav en ansågs som osäker. Varvid C MILO ÖN ansåg att det skulle vara ytterst märkligt om ingen ubåt befann sig i det aktuella området. Det framkommer även att Överbefälhavaren givit order om att ubåtsincidentgruppen, dåvarande Marina Analysgruppen, skulle resa till Umeå för att bistå verksamheten. Det framkommer även att vid Holmögadd har det sedan en tid pågått byggnadsarbeten (vilket kommer beröras längre fram i inlägget).⁵

Den 10JUN1982 meddelar MILO ÖN att inhämtningen fortsätter i Kvarken efter en eventuell ubåt.⁶ Samma dag erhåller ett handelsfartyg vid Holmön radarkontakt med ett föremål som därefter plötsligt kom att försvinna norr om Holmöarna.⁷ Huruvida det utgjorde till exempelvis en radarkontakt med en snorklande ubåt är oklart. Den 12JUN1982 observeras ett sjömärkesliknande föremål genom kikare vid Holmögadd. Observationens följdes upp genom helikopterspaning, denna inhämtning förefaller blivit resultatlös.⁸ Den 14JUN1982 meddelar Försvarsstaben, nuvarande Högkvarteret, att inhämtningen mot den främmande undervattensverksamheten fortgår i Bottenviken.⁹ Den 29JUN1982 meddelar Försvarsstaben att ubåtsjakten i Bottenviken är avslutad.¹⁰

I en intervju i Svenska Dagbladet den 30JUL1982 framför Försvarsstabschefen, Viceamiral Bengt Schuback, att Försvarsmakten var så gott som säkra på att två främmande ubåtar sannolikt befann sig i Kvarken under juni månad 1982.¹¹ Försvarsstabschefen framförde även att dessa främmande ubåtar skall ha lämnat området genom att förflytta sig öster om Åland. I intervjun framkommer det även att Försvarsstabschefen anser att informationsdelgivningen till massmedia hade varit för detaljrik, vilket kan ha varit till gagn för den främmande makt som genomförde kränkningen. I September 1982 utbryter dock en diskussion där besättningen på ett kustbevakningsfartyg ifrågasätter Marinens slutsats att främmande undervattensverksamhet genomförts utanför Holmögadd. Inom kustbevakningen hävdar dock piloten på ett av flygplanen som deltog i eftersökningarna att det visst förekom undervattensverksamhet.¹²

Således förefaller en eller flera främmande undervattensfarkoster uppehållit sig i området kring Holmö samt Holmögadd under juni månad 1982. Det framfördes även att verksamheten kan ha varit inriktad mot Luleå, dock har ingen öppen mediarapportering kunnat styrka att någon främmande undervattensverksamhet observerades i det området under den aktuella tidsperioden. Givetvis kan det inträffat och Försvarsmakten har sådana indikationer men ej redovisat dem för allmänheten. Vad kan då har varit intressant för en främmande makt 1982 vid Holmö samt Holmögadd eller i Botten-/havet/viken?

Under det aktuella året slutfördes det nya kustartilleribatteriet vid Holmögadd för att vara helt färdigt 1983. Uppgiften detta kustartilleribatteri hade var att skydda Umeå samt Umeå hamn men även spärra norra Kvarken. Kustartilleribatteriet vid Holmögadd hade även förmåga att kunna bekämpa mål även på finskt territorium i och med att batterierna hade räckvidd till de yttre öarna i Vasa skärgård.¹³ I boken Omöjlig ubåt, framför den numera pensionerande kommendören av 1. graden Nils-Ove Jansson att möjliga kopplingar till främmande undervattensverksamhet utav främmande makt eller makter har kunnat göras vid några tillfällen till nybyggnation utav kustartilleribatterier längs den svenska kusten.¹⁴ Vid minst ett tillfälle har det även framkommit att Sovjetunionen med en underrättelseofficer under 1980-talet genom rekryteringsförsök utav en mänsklig källa försökt klarlägga förhållanden vid nybyggnation utav kustartilleribatterier i Stockholms skärgård.¹⁵

En annan förklaringsmodell kan ha utgjorts av att ett företag var inriktat mot Töre området istället för Luleå som framfördes i massmedia utav Försvarsmakten. Denna tes kan dras utifrån den eventuella främmande undervattensverksamheten som rapporterats därifrån 1983 och 1987 samt 1989.¹⁶ Tidsmässigt under året överinstämmer dock inte ett sådant företag 1982 med de uppmärksammade incidenterna 1983 samt 1987 som inträffade under juli månad, varvid tesen skulle kunna falsifieras. Möjligheten finns dock att en främmande makt kan justerat tidpunkterna efter hand för att genomföra olika inträngningsföretag, vilket bland annat den så kallade ÖB rapporten avseende främmande undervattensverksamhet från 1987 indikerar. I vad avser prognostiseringen som låg till grund för de så kallade agerande operationerna under den senare delen utav 1980-talet.¹⁷

En annan möjligt, eller tes, utgörs av att företaget som genomfördes kring Holmön och Holmögadd i juni 1982, utgjorde sovjetisk rekognosering utav utskjutningsplatser för dess Golf II ubåtar som omlokaliserades till Östersjön under slutet av 1970-talet då denna ubåtstyp även förefaller agerat i den svenska Bottenviken under 1980-talet.¹⁸ Vad som dock talar emot denna tes är den låga bottennivån som måste passeras vid Holmögadd samt Holmöns västra och östra sida för att senare ta sig till djupare vatten.¹⁹ Vilket skulle innebära att ett strategiskt vapenbärande system skulle vara tvungen att visa sig i anslutning till en svensk försvarsanläggning innan de kan dölja sig vid djupare vatten innan de eventuellt skulle verka. Sammantaget skulle det innebära ett stort risktagande med ett strategiskt vapensystem, därmed torde denna tes kunna falsifieras avseende den främmande undervattensverksamheten kring Holmön samt Holmögadd.

Vad som framkommit i vår nutid är att det förefaller genomförts större samordnande företag i tid men spritt i rum gentemot Sveriges kust varje år under 1980-talet med undervattensfarkoster utav en eller flera främmande makter.²⁰ Detta skulle kunna innebära att agerandet med främmande undervattensfarkoster kring Holmön samt Holmögadd utgjorde en del i ett större samordnat företag vid den aktuella tidpunkten. Vilket gör det intressant att studera vilken mediarapportering det finns avseende främmande undervattensverksamhet, dels innan juni 1982, dels under juni 1982. Avgränsning till mediarapportering utgörs av att enbart använda Tidningarnas Telegrambyrå (TT) rapportering under den aktuella tidsperioden. Detta kan givetvis begränsa mängden observationer som genomförts under den aktuella tidsperioden varvid en missvisande bild kan uppträde. Dock uppvägs det utav att TT får anses ha en hög källtillförlitlighet samt att de hade en omfattande nyhetsbevakning under den aktuella tidsperioden.

Den 21MAR1982 förefaller den första möjliga observationen för året 1982 genomföras utav en främmande undervattensfarkost. Denna observation genomfördes av ett antal hemvärnsmän i Göteborgs skärgård närmare bestämt i anslutning till Brännö.²¹ Den 06APR1982 observerar tre individer vad de uppfattar är en undervattensfarkost inta ytläge cirka två till fyra kilometer utanför Galtavik söder om Varberg. En helikopter fick även en möjlig hydrofonkontakt med denna undervattensfarkost.²² På kvällen den 28APR1982 gjorde, dels en svensk bogserbåt, dels personal vid Söderarms fyr en observation på eventuell främmande undervattensverksamhet. Den 29APR1982 fick en helikopter hydrofonkontakt med något cirka två till tre kilometer norr om Söderarm, detta klassificerades som en möjlig ubåt.²³ Den 11MAJ1982 skall ett flertal personer observerat vad de uppfattar är en främmande undervattensfarkost i ytläge strax norr om fyren Dämman vid Öland.²⁴

Således ett antal observationer avseende möjlig främmande undervattensverksamhet rapporterades utav tidningarnas telegrambyrå från den 01JAN1982 intill 31MAJ1982. Här kan det givetvis finnas ett mörkertal i rapporter som ej uppmärksammats på något sätt eller enbart Försvarsmakten har kännedom om. Vad som kan noteras är att tidpunkten för start av observationer väl passar in i den så kallade ÖB rapporten från 1987, där det framförs att den främmande undervattensverksamheten främst förefaller genomföras mellan april och november månad varje år på svenskt inre vatten.²⁵ Försvarsmaktens åtgärder gentemot den eventuella främmande undervattensverksamheten förefaller varit väldigt kortvarig, utan den första egentliga större operationen som förefaller genomföras under 1982 är gentemot verksamheten kring Holmön samt Holmögadd.²⁶

Vad hände då parallellt i juni månad 1982 utöver det som redovisats kring Holmön samt Holmögadd? Den 02JUN1982 observerar personal på sjömätningsfartyget Johan Månsson något som eventuellt var en främmande undervattensfarkost. Observationen genomfördes nordväst om Alma-grundets fyr cirka 20 km sydost om Sandhamn.²⁷ Den 06JUN1982 rapporteras även om en misstänkt observation av en främmande undervattensfarkost utanför Sundsvall, en möjlig hydrofonkontakt rapporterades även.²⁸ Den 08JUN1982 förefaller ubåtsjakthelikoptrar fått kontakt med en främmande undervattensfarkost cirka fyra kilometer utanför Väddö, varvid knallskott samt sjunkbomber släpptes farkosten förefaller girat öster efter vapeninsatsen. Ett antal ubåtsjakthelikoptrar samt patrull- och vedettbåtar befann sig även mellan Märket och Understen i Ålands hav.²⁹ Den 11JUN1982 fäller en svensk patrullbåt både knallskott samt sjunkbomber mot en hydrofonkontakt mellan Märket och Understen.³⁰

Den 12JUN1982 genomför två oberoende personer observationer som kunde tyda på främmande undervattensverksamhet i farvattnen kring Väddö. Patrullbåtar samt en ubåt påbörjade spaning utifrån observationerna, dessa blev dock resultatlösa.³¹ Den 14JUN1982 fälls sjunkbomber mot en misstänkt främmande undervattensfarkost i Ålands hav. Vapeninsatsen genomfördes efter en patrullbåt erhållit hydrofonkontakt.³² Den 16JUN1982 observerar ett finsk bevakningsfartyg en ubåt i den finska delen av Ålands hav varvid knallskott insätts. Enligt den finska gränsbevakningen skall ubåten varit på väg söderut från Bottenviken.³³ Inga ytterligare observationer rapporteras under juni månad 1982 utav Tidningarnas Telegrambyrå.

Det förefaller vara sannolikt att det genomfördes ett företag inom MILO ÖN men även i det östra militärområdet (MILO Ö) under juni månad utanför Väddö. Möjligen kan även ett företag genomförts inom nedre Norrlands militärområde (MILO NN) utanför Sundsvall. Den finska observationen är sannolikt det som Försvarsstabschefen senare berör, vilket tagits upp tidigare i inlägget. Det är även intressant att notera Sundsvalls observationen, då det drygt ett år senare kom att genomföras en större ubåtsjaktoperation utanför Sundsvall samt i dess närområde. Där det i efterhand uppdagades att två minor försvunnit varvid en skall ha försvunnit mellan april 1982 och april 1983.³⁴ Vilket gör observationen utanför Sundsvall i juni 1982 synnerligen intressant.

Här skulle inlägget kunnat avslutas dock blir det intressant att fortsätta med observationsbilden framtill det att Operation Notvarp påbörjas, då en intressant bild framträder som kommer beröras i slutet av inlägget, tillsammans med den mer ingångna belysningen utav Holmön samt Holmögadd. Varvid juli, augusti samt inledningen av september månad även kommer beröras nedan, utifrån samma premisser som juni månad berörts tidigare.

Den 28JUL1982 observeras två främmande undervattensfarkoster ett par kilometer nordost om Furusund i Stockholms norra skärgård norr om ön Ålandet. Ubåtsjakthelikoptrar kom att insättas samt två bevakningsbåtar och fartyg ur Kustbevakningen kom även att användas i spaningarna efter farkosterna. Observationen genomfördes av tre ungdomar samt polisen ansåg att vittnesmålen var trovärdiga. Dock framfördes det i nyhetsrapporteringen att ungdomarna hade kunnat förväxlat det hela med två fasta bojar. Marinen ansåg dock att uppgifterna som framfördes kunde vara fullt möjliga.³⁵ Den 29JUL1982 meddelar TT att Försvarsmakten spanat efter en främmande undervattensfarkost i området kring Vässarö söder om Gräsö i Öregrunds skärgård. Observationen genomfördes inom ett militärt skyddsområde. Denna inhämtning initierades genom att flera av varandra oberoende individer rapporterat den 29JUL1982 att de observerat en främmande undervattensfarkost. En ubåtsjakthelikopter fick även en hydrofonkontakt vilket kom att antas vara en möjlig ubåt.³⁶

Ovan är vad TT rapporterar i juli månad 1982. Vad som dock framkommit i efterhand är att den första säkra observationen utav främmande undervattensverksamhet i grunda områden genomfördes i juli månad 1982 enligt den så kallade ÖB rapporten från 1987.³⁷ I Kommendören av 1. graden Nils-Ove Janssons bok Omöjlig Ubåt, tas även en observation från slutet av juli 1982 upp. Fyra personer, om två personer vardera, skall vid sina strandtomter krattat upp vass. Varvid det plötsligt kommer in svallvågor på sandstranden. Personerna hade varken hört eller observerat någon båt. När de tittar ut i sundet noterar de ett så kallat vågtåg röra sig österut som efterlämnar svallvågor. Detta kom föranleda ett intresse hos Försvarsmakten, då det tidigare under juli månad 1982 inrapporteras flera trovärdiga observationer av främmande undervattensfarkoster i Singö området samt Roslagen. Vittnespsykolog från polisen kom även delta vid utfrågningen av observatörerna som kom anse att de var helt tillförlitliga.³⁸ Således får det ses som sannolikt att den främmande undervattensverksamheten även fortsatte efter juni månad och under juli mot delar av den svenska östkusten 1982.

Den 06AUG1982 meddelar den finska gränsbevakningen att de höjt sin bevakning utav Finlands territorialvatten då de misstänkte att en eller flera främmande undervattensfarkoster befann sig i farvattnet mellan Sverige och Finland i den demilitariserade zonen kring Åland. Den eller de främmande undervattensfarkosterna skulle upptäckts i slutet av juli eller inledningen av augusti månad 1982. Varningsbomber skulle även fällts utav gränsbevakningen samt fartyg som var särskilt utrustade för ubåtsjakt hade även använts utav Finland.³⁹ Den 24AUG1982 påbörjades inhämtning gentemot möjlig främmande undervattensverksamhet i Stockholms södra skärgård. En främmande undervattensfarkost skall ha observerats utav den svenska marinen. Inhämtningen genomfördes med fartyg, helikoptrar samt flygplan. Observationen genomfördes söder och väster om Landsort inom militärt skyddsområde. Indikationerna var i slutändan så tydliga att konfidensgraden blev bekräftad ubåt. En vecka innan skall även en helikopter observerat en främmande undervattensfarkost i samma område. Kustflottan hade även påbörjat sin höstövning i det aktuella området.⁴⁰ Inhämtningen kom även fortsätta under den 26AUG1982.⁴¹

Således förefaller det även under augusti månad 1982 genomförts undervattensverksamhet under en längre tid inom svenskt territorialvatten utav en eller flera främmande makter. Verksamheten förefaller likt under juli månad genomförts inom militära skyddsområden i Stockholms skärgård. Vad syftet med verksamheten var, är svårare att fastställa.

Den 10SEP1982 meddelar TT att den svenska marinen befarar att personal från de främmande undervattensfarkosterna kan ha varit i land på svenskt territorium samt att en ubåt har kunnat lokaliserats till ett område i farleden till Södertälje där det fanns en i fredstid utlagd minering. Dock kom detta att dementeras utav den svenska Försvarsstaben.⁴² Överbefälhavaren, General Lennart Ljung, genomförde den 22SEP1982 en presskonferens avseende den främmande undervattensverksamheten under sommaren 1982. I denna tillbakavisar han uppgifterna avseende personal som landstigit på svenskt territorium. Dock bekräftas att främmande undervattensfarkoster varit i Stockholms södra skärgård under juni månad, en undervattensfarkost i kring Landsort och Askö i Stockholms södra skärgård under augusti samt två undervattensfarkoster söder om Bråviken även i Augusti.⁴³

Den 25SEP1982 meddelar TT att Marinen påbörjat efterforskningar utav främmande undervattensverksamhet i Haköfjorden i Göteborgs skärgård då en fiskare skall ha observerat ett föremål som liknade ett periskop.⁴⁴ Den 25SEP1982 kom även marina resurser avdelas från den pågående övningen Sydfront till västkusten.⁴⁵ Under September månad genomförs även förberedelser för en så kallad agerande operation i Stockholms skärgård. Ett amerikanskt flottbesök antas utav den svenska Marinen kunna utgöra ett lockbete för den främmande undervattensverksamheten och därmed skulle Marinen kunna vara proaktiv mot den främmande undervattensverksamheten. Detta kom att gå under benämningen Notvarp.⁴⁶ Den 29SEP1982 gör en privatperson en observation utav en möjlig främmande undervattensfarkost utanför Gåshaga på Lidingö samt två värnpliktiga observerade den 01OKT1982 ett periskop under rörelse, vilket kom att bli starten på den så kallade Hårsfjärdenincidenten.⁴⁷

Således förefaller främmande undervattensverksamhet genomförts under juni, juli, augusti, september samt oktober månad 1982 mot den svenska östkusten.⁴⁸ Vilket innebär en långvarig kränkningsperiod utav svensk suveränitet under nästan fem månader. Som redovisats ovan förefaller en stor mängd rapporter utav den främmande undervattensverksamheten utgjorts utav så kallade observationer. Varvid en tes skulle kunna vara att grundstötningen utav den sovjetiska ubåten S-363 i Gåsefjärden 1981 kan ha utgjort en ökad anmälningsbenägenhet hos den svenska allmänheten och därmed givit upphov till felaktig rapportering som iståndsatt eftersökningar utav främmande undervattensfarkoster.

Dock förefaller rapporteringsbenägenheten varit låg under 1982, enbart 88 observationer kring främmande undervattensfarkoster förefaller inkommit till Försvarsmakten, trots mediarapportering om ubåtsjakt. 22 stycken av de 88 observationerna kom även ges en hög konfidensgrad och 56 stycken ansågs som möjlig ubåt. Vilket kan jämföras med året efter Hårsfjärdenincidenten, 1983, när det inkom 211 rapporter kring observationer utav möjliga främmande undervattensfarkoster.⁴⁹ Varvid det får ses som mindre troligt att någon form av utbredd så kallad "periskopnoja" rådde under 1982. De efterföljande åren kan dock diskuteras.

Vad kan då syftet med den främmande undervattensverksamhet varit mot Holmögadd i juni 1982? Utgående från den så kallade hypotesprövningen som genomförs i den så kallade ÖB rapporten från 1987 avseende den främmande underrättelseverksamheten, skall syftet främst utgjorts utav så kallade anfallsförberedelser. Detta innefattade även inhämtning i olika former. Här skall tilläggas att denna hypotesprövning som genomförs i den så kallade ÖB rapporten är ur perspektivet att Sovjetunionen var den kränkande nationen.⁵⁰ Ett annat syfte som framförts i debatten är att den främmande undervattensverksamheten var en psykologisk påverkansoperation utav västliga nationer gentemot Sverige. Syftande till att Sverige skulle orientera sig mer gentemot NATO och de västliga ländernas agendor med hjälp av undervattensverksamhet,⁵¹ under en av de mer spända perioderna av det kalla kriget.⁵² Ett tredje syfte som framförts i debatten kring den främmande undervattensverksamheten mot Sverige har varit att det kan ha utgjort praktiska och proaktiva förberedelser av Sovjetunionen för att kunna möta ett väpnat angrepp mot dem inom ramen för operation RJaN, främst vid förhöjd övningsaktivitet hos NATO anslutna länder.⁵³ Här skall även framföras ett fjärde spår i debatten, som innefattar att det i grunden inte skedde några kränkningar, bortsett från S-363 i Gåsefjärden 1981. Utan det snarare skall ha rört sig om en omfattande mängd synvillor orsakad utav mediarapporteringen kring främmande undervattensverksamhet under åren efter S-363.⁵⁴

Vad avser den första tesen det vill säga hypotesprövningen i ÖB rapporten från 1987, kan det ses som rimligt att en främmande makt genomfört rekognosering som ett led i anfallsförberedelser vilket kan ha innefattat inhämtning kring olika förhållanden på svenskt territorium. Men även att tillgripa materiel för att till exempel kunna vidta motåtgärder mot det svenska minvapnet som under den aktuella tidsperioden var ett synnerligen effektivt system.⁵⁵ Som tidigare beskrivits kan även det ERSTA batteri som var under upprättande på Holmögadd 1982 även utgjort ett inhämtningsmål, framförallt då det var det enda som byggdes i norra Sverige,⁵⁶ men även blev operativ 1983. Varvid det torde varit under slutkonstruktion under den aktuella perioden och därmed kunnat utgjort ett prioriterat inhämtningsmål.

Den andra tesen att den främmande undervattensverksamheten skall ha utgjorts utav västliga ubåtar kan inte förringas. Däremot har den tesen främst tagit sitt avstamp från Hårsfjärdenincidenten och framgent. Den tesen har även berört ubåtsskyddsoperationen vid Törefjärden 1987, där ett numera avhemligat fotografi har försökt härledas till att det var en Italiens undervattensfarkost som fotograferades.⁵⁷ Att Italienska undervattensfarkoster skulle förekommit inom svenskt territorialvatten har dock bemöts utav den numera pensionerade Överstelöjtnanten Per Andersson i Tidskrift i Sjöväsendet. Där han framför att den svenska underrättelsetjänsten hade en god kännedom om de olika italienska system samt att dessa ej utgjorde de undervattensfarkoster som kränkte Sverige under 1980-talet samt del av 1990-talet.⁵⁸ Dock kan, som tidigare skrivits, tesen inte förringas att västliga ubåtar kan agerat på svenskt inre vatten.

Den tredje tesen, att den främmande undervattensverksamheten skall ha utgjort proaktiva åtgärder utav Sovjetunionen för att möta ett upplevt hot kan möjligen styrkas. Detta med anledning utav ett antal större övningar för NATO anslutna länder i augusti till oktober månad 1982 i Östersjöregionen. Dock genomfördes ingen övningsverksamhet utav NATO i juni månad, men det kan ha krävts förberedelser utav Sovjetunionen innan själva övningsverksamheten påbörjades av NATO med anledning av den tid det tar för att till exempel förbereda specialförband och dylikt för lösande av sina uppgifter.⁵⁹

Den fjärde tesen om att det enbart rörde sig om villfarelser torde åtminstone under juni månad 1982 kunna falsifieras. Däremot torde en mängd observationer efter Hårsfjärdenincidenten och framgent kunna hänföras till att observatörer tror sig ha sett något som de i själva verket inte gjort, vilket även berörs i den så kallade ÖB rapporten från 1987. Därutöver genomförde Norges Marin en studie kring förmågan hos den norska kustbefolkningen att genomföra korrekta observationer gentemot undervattensverksamhet. Deras slutsats blev att i minst hälften av alla tillfällen genomförde den bofasta kustbefolkningen längs med Norges kust helt korrekta observationer.⁶⁰ Varvid den tidigare berörda statistiken kring observationer under 1982 samt den observation som genomfördes vid Holmögadd som utlöste en ubåtsskyddsoperation torde vara korrekt. Dock framgår inte om de arbetare vid Holmögadd som genomförde observationen var boende längs med kust eller i inlandet, vilket skulle kunna utgöra en felfaktor i observationsförmågan. Däremot förefaller, som tidigare berörts, det finska gränsbevakningsväsendet identifierat en främmande undervattensfarkost på dess territorium som gick i sydlig riktning från Botten-/havet/viken varvid observationen vid Holmögadd får anses ha en hög validitet.

En annan faktor som bör beaktas, utifrån senare framkomna uppgifter, är att den främmande undervattensverksamheten längs med den södra Norrlandskusten kan ha utgjort rekognosering för landstigningsområden. I samband med ubåtsjakten i Sundsvall 1983 genomfördes en tydlig observation utav en främmande undervattensfarkost som genomförde en uppstigning bredvid en fiskebåt norr Ulvön den 17 maj 1983.⁶¹ I en senare strategisk studie som bland annat omfattade landstigningsförmåga kom Försvarsmakten fram till att området nordväst om Ulvön vid Ullångersfjärden i anslutning till Europaväg 4 lämpade sig väl för landstigning. Vilket dels, förefaller inneburit tydliga konsekvenser på riksnivå vad avser lämpliga platser för landstigning i händelse av en väpnad konflikt,⁶² dels torde kunna förklara del av den främmande undervattensverksamheten i MILO NN.

Att genomföra någon rangordning utav teserna får ses som vådligt, då samtliga teser utom den fjärde får anses ha viss validitet för händelserna mellan juni intill oktober månad 1982. Sannolikhetsmässigt får det ses som mest troligt att syftet med den främmande undervattensverksamheten i juni månad kring Holmöarna och Holmögadd var inriktad mot inhämtning med anledning utav det kustartilleribatteri som var under upprättande. Likväl förefaller del utav den rapportering som genomförts under de efterföljande månaderna peka mot att inhämtning genomfördes i olika områden framförallt där minlinjer fanns, samt andra militära installationer inom militära skyddsområden. Denna inhämtning kan även omfattat rekognosering utav olika faktorer, såsom bottendjup, möjliga landstigningsplatser med mera.

Vilka paralleller kan då dras till vår nutid? Vad som är intressant att notera är att Försvarsmakten 1982 hade en omfattande rapportering om vad som inträffade i Kvarken, men även senare i Hårsfjärden, avseende den främmande undervattensverksamheten. På motsvarande sätt hade Försvarsmakten en omfattande rapportering i samband med Operation Örnen det vill säga den underrättelseoperation som genomfördes i Stockholms skärgård 2014. Vad som dock förefaller inträffat efteråt i de båda händelserna är att Försvarsmaktens benägenhet att delge information avtog. Vilket säkerligen kan förklaras med att informationsdelgivningen kan ha möjliggjort för en eller flera främmande makter att vidta åtgärder för att undgå påverkan utav den svenska Marinen.

Vad som dock blir problematiskt både då och nu är ett tilltäppt informationsflöde. Vilket ur ett perspektiv möjliggör att en kränkande makt ej vet om vi vet något avseende dess verksamhet, men ur ett annat perspektiv blir det svårt att motivera för en befolkning varför till exempel ekonomiska medel skall tillföras ubåtsskyddsverksamhet om det ej delges någon offentlig information om eventuella kränkningar. Här krävs det inte att geografiska områden delges för eventuella kränkningar under vattenytan, men det bör delges om kränkningar inträffat i offentliga redovisningar för varje verksamhetsår. För delges inte en eventuell hotbild, finns det heller inte en hotbild vilket även minskar motståndskraften i samhället. Vilket kan jämföras med de spartanska hotbildsbeskrivningarna som finns i till exempel olika utredningar inför ett Försvarsbeslut, som för en insatt helt klart motiverar varför en ökad försvarsbudget krävs. Men för en oinsatt kan bli svåra att förstå varför mångmiljardökningar utav försvarsbudgeten krävs.

Slutsats

Det får ses som troligt till sannolikt att en främmande makt genomförde ett inhämtningsföretag i anslutning till Holmögadd under juni månad 1982. Det får även ses som möjligt att ett annat företag alternativt samma företag omfattade Sundsvall under samma tidsrymd och där tillgreps en av Försvarsmakten i fred utlagd sjömina. Detta företag tillsammans med ett företag under samma tidsperiod i Stockholms skärgård förefaller utgjort startpunkten för en nästan kontinuerlig kränkningsperiod om fem månader gentemot Sverige 1982. Crecendot på denna kränkningsperiod utav en eller flera främmande makter kom utgöras av Hårsfjärdenincidenten med Operation Notvarp.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Försvarsmakten 1 (Svenska)

Institutt for forsvarsstudier 1 (Norska)

Kungliga Biblioteket 1, 2 (Svenska)

Kungliga örlogsmannasällskapet 1 (Svenska)

Regeringskansliet 1 (Svenska)

Tidningen Skärgården 1 (Svenska)

United Press International 1 (Engelska)

Västerbottens-Kuriren 1 (Svenska)

Agrell, Wilhelm. U 137 och ubåtskrisen. Lund: Historiska media, 2021.

Chefen för Marinen. Granskning av ubåtsjaktverksamheten mot bakgrund av händelserna i Stockholms skärgård. Stockholm: Chefen för Marinen, 1982.

Forsberg, Tore. Spioner och spioner som spionerar på spioner: spioner och kontraspioner i Sverige. Stockholm: Hjalmarson & Högberg, 2003.

Gustafsson, Bengt. Det sovjetiska hotet mot Sverige under det kalla kriget. Stockholm: Försvarshögskolan, 2007.

Göransson, Mattias. Björnen kommer!: om ryssrädsla, mönsterseende och militära misstag. Falun: Scandbook, 2017.

Hugemark, Bo (red). Möta, hejda, slå: så skulle Sverige försvaras. Stockholm: Medströms Bokförlag, 2019.

Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014.

Nylander, Bengt. Det som inte har berättats: 25 år inifrån Säpo:s kontraspionage. Stockholm: Hjalmarson & Högberg, 2016.

Retriever Mediearkivet.

Svensson, Emil. Under den fridfulla ytan. Stockholm: Marinlitteraturföreningen, 2005.

Svenska dagbladets historiska arkiv.

Tunander, Ola. Det svenska ubåtskriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2019.

Wigert, Lars (red). Sjöminan under kalla kriget. Karlskrona: Printfabriken, 2012.

Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987.

Slutnoter

¹ Agrell, Wilhelm. U 137 och ubåtskrisen. Lund: Historiska media, 2021, s. 75-76.

² Bergström, Håkan. ’Jakt på ubåtar. Pådrag i norr', Svenska Dagbladet, 5 juni 1982, s. 8.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Fortsatt spaning efter ubåt', Svenska Dagbladet, 6 juni 1982, s. 6.

Olofsson, Sune. 'Misstankar om ny ubåt', Svenska Dagbladet, 8 juni 1982, s. 6.

³ Olofsson, Sune. 'Ubåten har observerats 13 gånger.', Svenska Dagbladet, 9 juni 1982, s. 6.

⁴ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Intensiv jakt på ubåten', Svenska Dagbladet, 6 juni 1982, s. 1, 11.

Olofsson, Sune. 'Misstankar om ny ubåt', Svenska Dagbladet, 8 juni 1982, s. 6.

⁵ Olofsson, Sune. 'Ubåten har observerats 13 gånger.', Svenska Dagbladet, 9 juni 1982, s. 6.

⁶ Magnergård, Omar. 'Fortsatt intensiv spaning', Svenska Dagbladet, 10 juni 1982, s. 8.

⁷ Olofsson, Sune. '”Möjlig ubåt” bombad utan resultat', Svenska Dagbladet, 12 juni 1982, s. 6.

⁸ Svenska Dagbladet. 'Såg misstänkt föremål i ubåtsjakten', Svenska Dagbladet, 13 juni 1982, s. 6.

⁹ Svenska Dagbladet. 'Oförminskad ubåtsspaning', Svenska Dagbladet, 13 juni 1982, s. 6.

¹⁰ Olofsson, Sune. 'Ubåtsjakten slut efter 25 dygn', Svenska Dagbladet, 29 juni 1982, s. 6.

¹¹ Olofsson, Sune. 'Fiende förbereder krig mot Sverige', Svenska Dagbladet, 30 juli 1982, s. 1.

¹² Olofsson, Sune. '"Sverige bricka i maktspel"', Svenska Dagbladet, 30 juli 1982, s. 6.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 16 September 1982.

¹³Västerbottens-Kuriren. Wynne, Anders. Underjordisk stad på vindpinad ö försvarade Umeå i Kvarken. 2019. https://www.vk.se/2019-12-29/underjordisk-stad-pa-vindpinad-o-forsvarade-umea-i-kvarken (Hämtad 2021-08-08)

¹⁴ Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014, s. 173.

¹⁵ Forsberg, Tore. Spioner och spioner som spionerar på spioner: spioner och kontraspioner i Sverige. Stockholm: Hjalmarson & Högberg, 2003, s. 361.

Nylander, Bengt. Det som inte har berättats: 25 år inifrån Säpo:s kontraspionage. Stockholm: Hjalmarson & Högberg, 2016, s. 107-116.

¹⁶ Magnergård, Roger. 'Jakt på tre platser'. Svenska Dagbladet, 21 juli 1983, s. 7.

Christiansson, Lars. Magnergård, Roger. 'Försvaret har bilder på främmande ubåt'. Svenska Dagbladet, 2 juli 1987, s. 7.

Svensson, Emil. Under den fridfulla ytan. Stockholm: Marinlitteraturföreningen, 2005, s. 209.

¹⁷ Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, s. 29-31.

¹⁸ Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014, s. 33-36.

¹⁹ Magnergård, Omar. '"Vi väntar på honom"'. Svenska Dagbladet, 9 Juni 1982, s. 6.

²⁰ Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, s. 13.

²¹ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 21 mars 1982.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 22 mars 1982.

²² Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 7 april 1982.

²³ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 29 april 1982.

²⁴ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 12 maj 1982.

²⁵ Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, s. 13.

²⁶ Agrell, Wilhelm. U 137 och ubåtskrisen. Lund: Historiska media, 2021, s. 75.

²⁷ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 3 juni 1982.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåtar', Tidningarnas Telegrambyrå, 4 juni 1982.

²⁸ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 6 juni 1982.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåtar', Tidningarnas Telegrambyrå, 6 juni 1982.

²⁹ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Åland', Tidningarnas Telegrambyrå, 8 juni 1982.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Jakt', Tidningarnas Telegrambyrå, 8 juni 1982.

³⁰ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 11 juni 1982.

³¹ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Spaning', Tidningarnas Telegrambyrå, 13 juni 1982.

³² Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 14 juni 1982.

³³ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 18 juni 1982.

³⁴ SOU 2001:85. Perspektiv på Ubåtsfrågan. s. 161-168.

³⁵ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 29 juli 1982.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåtar', Tidningarnas Telegrambyrå, 29 juli 1982.

³⁶ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåtar', Tidningarnas Telegrambyrå, 30 juli 1982.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Jakt', Tidningarnas Telegrambyrå, 30 juli 1982.

³⁷ Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, s. 26.

³⁸ Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014, s. 37-38.

³⁹ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Båt', Tidningarnas Telegrambyrå, 6 augusti 1982.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåtar', Tidningarnas Telegrambyrå, 6 augusti 1982.

⁴⁰ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 25 augusti 1982.

⁴¹ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 26 augusti 1982.

⁴² Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 10 September 1982.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Dementi', Tidningarnas Telegrambyrå, 13 September 1982.

⁴³ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ingen rubrik tillgänglig', Tidningarnas Telegrambyrå, 23 September 1982.

⁴⁴ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 25 September 1982.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 26 September 1982.

⁴⁵ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 25 September 1982.

⁴⁶ Svensson, Emil. Under den fridfulla ytan. Stockholm: Marinlitteraturföreningen, 2005, s. 108-110.

⁴⁷ Ibid. s. 111.

SOU 1995:135. Ubåtsfrågan 1981-1994. s. 140.

⁴⁸ SOU 1983:13. Att möta ubåtshotet. Ubåtskränkningarna och svensk säkerhetspolitik. s. 18.

Chefen för Marinen. Granskning av ubåtsjaktverksamheten mot bakgrund av händelserna i Stockholms skärgård. Stockholm: Chefen för Marinen, 1982, s. 48.

⁴⁹ SOU 1995:135. Ubåtsfrågan 1981-1994. s. 86, 175.

⁵⁰ Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, s. 49.

⁵¹ Tunander, Ola. Det svenska ubåtskriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2019, s. 262-263.

⁵² Gustafsson, Bengt. Det sovjetiska hotet mot Sverige under det kalla kriget. Stockholm: Försvarshögskolan, 2007, s. 59-62.

⁵³ Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014, s. 161-167.

⁵⁴ Göransson, Mattias. Björnen kommer!: om ryssrädsla, mönsterseende och militära misstag. Falun: Scandbook, 2017, s. 204-221.

⁵⁵ Wigert, Lars (red). Sjöminan under kalla kriget. Karlskrona: Printfabriken, 2012, s. 285.

⁵⁶ Tidningen Skärgården. Tellström, Carin. Ersta Batteri äntligen öppet för allmänheten. 2013. http://www.skargarden.se/ersta-batteri-antligen-oppet-for-allmanheten/ (Hämtad 2021-08-08)

⁵⁷ Tunander, Ola. Det svenska ubåtskriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2019, s. 179-204.

⁵⁸ Andersson, Per. 'Bokrecension över ”Det Svenska Ubåtskriget” skriven av Ola Tunander', Tidskrift i Sjöväsendet, vol. 183, no. 1, 2020, s. 90.

⁵⁹ United Press International. Joint military exercises begin this week. 1982. https://www.upi.com/Archives/1982/08/29/Joint-military-exercises-begin-this-week/5082399441600/ (Hämtad 2021-08-08)

Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014, s. 161-163, 166-167.

⁶⁰ Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, s. 12-13.

Gjelsten, Roald. Troverdige rapportører. Kystbefolkningens rapporter om ubåter i norske fjorder. Oslo: Institutt for forsvarsstudier, 2018, s. 1, 12-13.

⁶¹ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 20 maj 1983.

⁶² Hugemark, Bo (red). Möta, hejda, slå: så skulle Sverige försvaras. Stockholm: Medströms Bokförlag, 2019, s. 140-141.

”En flagga värd att försvara” – Vi försvarar Sverige

Sedan 2008 har Försvarsmakten i olika former engagerat sig i Pride, och under senare år tillsammans med polisen, för att stå upp för mänskliga rättigheter och allas lika värde. I år har Försvarsmaktens kommunikation i anslutning till Pride uppmärksammats mer än vanligt och väckt reaktioner, till övervägande del positiva, men också en del kritiska.

Användningen av regnbågsflaggan i annonser och filmer är symboliskt viktig för att tydligt visa att vi står upp för de demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter vi är satta att skydda. Regnbågsflaggan har alltså inte, som vissa valt att tolka det, ersatt den svenska flaggan. Tvärtom, varje morgon året runt där svenska förband är stationerade hissas den svenska flaggan, vilken vi även bär med stolthet på vår uniform. En sinnebild för Försvarsmaktens roll i samhället och för att Sverige varit en självständig nation i snart 500 år.

Syftet med kommunikationen kopplat till årets Pride har varit att betona människors lika värde och Försvarsmaktens uppgift att försvara detta. Regeringsformen och medborgarnas möjligheter att fritt forma och utveckla den svenska demokratin är det som Försvarsmakten ska försvara. Det är också viktigt att visa alla som har ett engagemang i Försvarsmakten att vi menar allvar med vårt värdegrundsarbete och att alla ska känna sig inkluderade, oavsett kön, hudfärg eller läggning. Alla som har förmåga och är villiga att ta på sig ansvaret att försvara Sverige och landets intressen är välkomna, och man ska kunna känna sig trygg i att vi alla håller oss till och står bakom vår gemensamma värdegrund.

Försvarsmakten har till uppgift att försvara Sverige, svenska intressen och vår demokrati. Försvarsmaktens värdegrund utgår från Sveriges demokratiska principer och slår vakt om alla människors lika värde och mänskliga rättigheter. Ett militärt försvar som skyddar mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska värderingar bidrar också aktivt till FN:s resolutioner – oavsett om det är internationella insatser eller en väpnad konflikt i vårt närområde.

Försvarsmaktens uppdrag, med långtgående befogenheter och maktmedel för att kunna hantera extrema situationer, är i flera avseenden exceptionellt. Våra långtgående befogenheter medför också ett särskilt ansvar för alla som verkar inom Försvarsmakten. Därför måste värdegrundens verkliga innebörd vara extremt tydlig och klar för alla. Detta är något som också blivit påtagligt under de senaste decennierna då huvudparten av vår militära personal tjänstgjort i olika konfliktområden utomlands, där svåra beslut tas dagligen, oftast under pressade förhållanden. Beslut som inte bara kan få konsekvenser för individen själv, och kollegorna, utan också för dem vi ska skydda – deras liv och hälsa.

Alla i Försvarsmakten ska kunna känna sig trygga i att de verkar i en jämställd och inkluderande organisation där alla kan utvecklas och bidra med sin fulla potential till Försvarsmaktens operativa förmåga. En försvarsmakt där alla aktivt verkar utifrån demokratiska värderingar bidrar dessutom till Försvarsmaktens legitimitet och trovärdighet i samhället.

Det finns ett talesätt som säger: Jag delar inte din uppfattning, men jag är beredd att med mitt liv försvara din rätt att ha din egen åsikt. Detta är en tillspetsad men samtidigt illustrativ beskrivning av vad det innebär att stå upp för Sveriges demokratiska värderingar.

Mats Ström
Kommunikationsdirektör

Ledning av frivilliga i gråzon

Under större delen av 2010-talet har begreppen ”gråzon” och ”hybridkrigföring” stötts och blötts utan att någon aktör egentligen kunnat definiera begreppen fullt ut eller etablerat en doktrin eller strategi för att steglöst kunna bemöta aggressionen. Vi ser fortsatt en mycket besvärande fragmentering både vad gäller förståelse och motmedel. Detta märks inte minst på de upprepade [...]

Cyberskurkarna tar inte semester

Hur bra är dina lösenord? När tog du backup av dina databaser senast? Vad gör du när ditt betalkortssystem, Swish eller affärens betalterminal inte fungerar? Är du säker i sommar? Vi har i vårt land under många år skrutit med vår höga innovationsförmåga och teknikmognad. Svenskarna är bland de första i världen att ta till [...]

20 juli – för samvetets skull

En officer är alltid underställd. Detta är officerens roll. Han är statsledningens tjänare. Det är hans mycket klara begränsning, också när han är en framgångsrik härförare. Men det finns också en begränsning av statens rätt att kräva hans lojalitet. Det är samvetet. Det fanns ett starkt medvetande om detta bland de tyska officerare, som låg [...]

Tillbaka till framtiden – Rysslands nationella säkerhetsstrategi 2021

Äntligen damp den ner, den nya reviderade ryska nationella säkerhetsstrategin – aviserad i rysk media under hela våren. Det nya dokumentet bygger i mångt och mycket på 2015 års version men innehåller några väsentliga nyheter. Ryssland förbereder sig för en långvarig konflikt med Väst. Betydelsen av militärt våld för att nå geopolitiska mål i internationella [...]

Till minne av det extremt misslyckade kuppförsöket i Turkiet 15 juli 2016

Mycket ter sig ännu 5 år senare mystiskt när det gäller dramatiken i Turkiet för 5 år sedan, och länge tycks det komma att dröja innan den sanna berättelsen kan berättas om vad som faktiskt hände den natten, vem som gjorde vad och varför. President Erdogan styr berättelsen med järnhand, och inte förrän han och [...]

Sveriges första stridsvagn var fransk

I dagarna är det 100 år sedan den första stridsvagnen kom till Sverige och den var fransk, inte tysk. Vagnen ifråga var en Renault FT som i Sverige fick namnet "Putte". Här ovan håller jag i "Putte" i Lego. Men varför har många författare, inklusive undertecknad, missat att "Putte" kom före tyska LK II?

Det har fram till i år varit en sanning att den första stridsvagnen i Sverige var tysk och av typen LK II. I den svenska armén fick LK II beteckningen stridsvagn m/21 eftersom de anlände till Sverige i slutet av 1921. Enligt standardverket Pansartrupperna 1942-1992 och alla andra böcker i ämnet var det först två år senare, 1923, som en Renault FT (senare benämnd FT-17) inköptes och anlände. Men, som man kan läsa på Svensk PansarHistorisk Förenings hemsida, så har nyare forskning visat att årtalet 1923 måste bero på ett missförstånd. I själva verket var det någon dag före den 19 juli 1921 (exakt datum ännu oklart) som "Putte" anlände. För säkerhets skull kollade jag själv i DN:s arkiv och där finns samma uppgift, fast en dag efter Aftonbladet.

Man skulle kunna säga att de nya rönen inte påverkar påståendet att LK II var den första stridsvagnstypen som infördes i svenska armén och därmed blev en verklig del av dess arsenal. Jo, men samtidigt är det, i alla fall för oss pansarintresserade, inte oväsentligt att veta vilken stridsvagnstyp som var först på svensk mark. Hur missförståndet vad gäller årtalet en gång har uppstått och sedan inte korrigerats, förrän nu, är svårt att slå fast. Två möjliga orsaker torde vara att "Putte" bara blev en försöksvagn som inte resulterade i fler inköp, och att "Putte" inte bevarades utan tvärtom blev ett mål som förstördes redan 1926. Det blev visst några "kvarvarande delar" (se länken ovan), men ingen verkar känna till om något av dessa rester har bevarats. Kan det månne ändå ligga lite franskt "skrot" på en vind eller i en källare, kanske i form av en brevtyngd som ingen levande människa idag vet var den kom från?

För övrigt passar jag på att rekommendera ett besök vid Arsenalen nära Strängnäs. Detta centrum för svensk pansarhistoria är ett av besöksmålen i min reseguide 200 svenska sevärdheter från andra världskriget eftersom pansarfordon från bägge världskrigen och många andra konflikter där finns samlade i trevliga lokaler.

Slutligen vill jag tacka vår son Jarl för att han tillverkade en så stor och fin "Putte" i Lego, och tack även för att du tog bilden!

Det tysk-finska vapenbrödraskapet – realitet eller myt?

Förord Den 22 juni för 80 år sedan inledde Tyskland Operation Barbarossa och Finland anslöt sig formellt den 25 juni efter omfattande sovjetiska bombanfall på rad finska orter. I Finland har kriget allmänt kommit att kallas fortsättningskriget, den naturliga följden av att vinterkriget 1939 - 1940 för Sovjetunionens del hade blivit på hälft och för [...]

I efterdyningarna av ett it-angrepp

I efterdyningarna av det it-angrepp som bland annat har drabbat Coop svårt, uppmärksammas samhällets informationssäkerhet och cyberattacker i den offentliga debatten. Det är positivt för många i it-säkerhetsbranschen att insikten om vad som händer om säkerheten ignoreras börjar sprida sig på bred front. Låt mig slå fast redan från start att alla som talar om att det behövs mer fokus och resurser inom it-säkerhet (cybersäkerhetsområdet) naturligtvis har helt rätt! Fler måste göra mer och säkerhet kostar. Den insikten börjar sätta sig i samhällskroppen. Kanske leder konsekvenserna för Coop till nästa nivå i debatten; att osäkerhet och underlåtelse att handla kostar än mer?

Den andra inledande kommentaren är att det i ivern att uppmärksamma de brister som finns – vilket i grunden är mycket vällovligt – ibland manifesteras missförstånd kring vad som finns på plats eller ej i den svenska strukturen. Ibland framförs också förslag som riskerar att medge fortsatt ansvarsflykt och i värsta fall skapa resursbrister inom spetsområden. Alla önskar bättre effekt i arbetet och det finns inte en sanning hur detta ska åstadkommas, men det är viktigt att inte springa fel när det är bråttom. Låt mig komma tillbaka till det i slutet av inlägget.

Cybersoldater – en bredare samhällsnytta

Frågan om kompetensförsörjning är naturligtvis starkt kopplat till förmåga över tid, även om det inte alltid ligger högst på agendan. Glädjande nog uppmärksammar dock DN att Sveriges första värnpliktiga cybersoldater har muckat, att antalet cybersoldater ska öka och att specialistofficersutbildning planeras. Frågor uppstod omgående i sociala medier om Försvarsmakten kommer kunna behålla personalen, med tanke på löneläget för it-säkerhetsspecialister i det civila samhället? Lägger Försvarsmakten pengar på kvalificerad utbildning, bara för att sedan se personalen lämna myndigheten? Jag drar mig till minnes ett inlägg på Försvarsmaktens hemsida från muck, där det uttrycks att det är positivt att Försvarsmaktens förmågeuppbyggnad indirekt stödjer det civila samhället, och ringer upp avsändaren av budskapet, Patrik Sternudd på Ledningsstabens CIO-avdelning. Sternudd har varit med från början av cybersoldatprojektet och av samtalet framgår följande:

Hela poängen är att de ska krigsplaceras, utbildningen syftar inte primärt till anställning i Försvarsmakten. Det är den stora skillnaden mellan grundutbildning med värnplikt och tidigare grundutbildning (GMU), där den befattningsspecifika delen byggdes på under den första tiden som anställd gruppbefäl, soldat eller sjöman (GSS/K). Värnplikten omfattar grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring. Om cybersoldater och värnpliktiga cyberbefäl går vidare till civila anställningar utanför Försvarsmakten ser inte Patrik det som ett problem – då kan de fortsätta utvecklas i branschen samtidigt som de är krigsplacerade, vilket är en kompetensvinst för alla inblandade. Även om det inte är huvudsyftet så är de naturligtvis varmt välkomna att söka anställning i Försvarsmakten. Patrik påminner här om att det finns ett stort antal civilanställda experter i myndigheten, både inom cyberförsvaret och övrig it-verksamhet. Det är alltså inte nödvändigt att ta anställning som soldat eller officer för att tjänstgöra inom cyberförsvaret.

Patrik säger också att att cybersoldatsutbildningen måste ses i ett bredare sammanhang och som en av delarna i cyberförsvarets personalförsörjnings- och karriärsystem. Patrik hänvisar till Försvarsmaktens verksamhetsplan för innevarande försvarsbeslutsperiod (FMVP 21), där man kan läsa att

Införandet av ett för funktionen [cyberförsvaret] sammanhängande personalförsörjnings- och karriärsystem fortsätter. Till detta knyts forskningsverksamhet i syfte att erbjuda personal grund- och vidareutbildning i teknikens framkant. I perioden fullföljs införandet av värnpliktsutbildningen för cybersoldater, som även ska kunna försörja andra myndigheter med roller i cyberförsvaret med krigsplacerade värnpliktiga.

På frågan om inte de utbildade cybersoldaterna behövs i en försvarsmakt i tillväxt, bland annat innebärande fler it-försvarsförband (ITF) och att det kan bli svårrekryterat utifrån löneläget, förklarar Patrik att Försvarsmakten som myndighet självklart måste följa den statliga lönepolicyn, men också att det finns viss flexibilitet inom den, bland annat utifrån arbetsområde och nivå i BESTA-systemet. Erfarenhet visar också att det är helheten i erbjudandet som avgör och att viktig faktor är möjligheten till (och nödvändigheten av) kompetensutveckling kombinerat med kvalificerade arbetsuppgifter inom Försvarsmaktens unika verksamhet och mandat inom cyberdomänen.

Patrik säger också att vidareutbildning gäller samtliga personalkategorier i systemet, vilket i sig bedöms bli en konkurrensfördel för att attrahera och behålla både civil och militär personal. Personalförsörjningsystemet kommer fullt utbyggt att ha utbildningar för alla typer av officerare, inklusive reservofficerare (en reservofficer är en officer eller specialistofficer som arbetar som reservofficer i Försvarsmakten under perioder, och som har sin huvudsakliga sysselsättning någon annanstans).

Slutligen säger Patrik att det är viktigt att komma ihåg att utbildningarna och befattningarna framför allt syftar till att försörja it-försvarsförbanden samt högre staber med cyberförsvarskompetens. Cybersäkerhet och cyberförsvar är inte samma sak. Kärnan i cyberförsvaret baseras på förmågan att genomföra defensiva och offensiva operationer i cyberdomänen, medan cybersäkerhet oftast används som en synonym till it-säkerhet. Cybersäkerhet är upp till alla aktörer i samhället, medan cyberförsvar och cyberoperationer tar sin utgångspunkt i Försvarsmaktens huvuduppgift och ytterst är ett militärt maktmedel, avslutar Patrik Sternudd.

I samband med vårt samtal ber jag Patrik om några tips att förmedla vidare. De återges i slutet på inlägget.

Några nedslag i cybersäkerhetsdebatten

Nu tillbaka till den offentliga debatten och det positiva faktum att många ser behovet av att vidta åtgärder. Förslagen tar dock ibland sin utgångspunkt i ett antal premisser som inte alltid stämmer. Detta kan riskera att ta fokus från både det som redan görs och det som verkligen skulle ge effekt. Det största helt övergripande problemet, som jag ser det, är att verksamheter inte resurssätts i enlighet med ambitionsnivån. Nedan följer ett antal påståenden med medföljande reflektioner.

”Cybersäkerhetsområdet saknar regleringar”

Mandat och ansvar inom cybersäkerhetsområdet är till stor del redan reglerat och följer den svenska förvaltningsmodellen. Även om mandaten i vissa fall kan behöva förstärkas hos befintliga myndigheter så är det största problemet inte brist på föreskrifter, ansvar och rekommendationer utan istället att gällande regler och rekommendationer inte efterlevs i tillräckligt hög utsträckning. Ett exempel är inom säkerhetsskyddsstiftningen som reglerar informationssäkerhet (inklusive cybersäkerhet) för all säkerhetskänslig verksamhet där regeringen i en lagrådsremiss (Ett starkare skydd för Sveriges säkerhet, 18 mars 2021) konstaterar

Det har också framkommit att det finns fall där påpekade brister inte har rättats till (se bl.a. SOU 2015:25 s. 476–478). Detta är inte en acceptabel ordning när det gäller åtgärder som ska motverka risker för Sveriges säkerhet. Regeringen anser därför att det bör införas ytterligare administrativa sanktioner och andra ingripandemöjligheter för att säkerställa säkerhetsskyddslagstiftningens efterlevnad.

De befintliga regleringarna kan grupperas tematiskt, där olika myndigheter utifrån det svenska systemet har olika uppgifter:

Militärt försvar, höjd beredskap och totalförsvar (Försvarsmakten, övriga försvarsmyndigheter, MSB, alla aktörer i totalförsvaret (TF)
Krisberedskap (MSB)
Säkerhetsskyddet utifrån säkerhetsskyddsslagstiftningen (Försvarsmakten och Säkerhetspolisen är föreskrifts- och tillsynsmyndigheter)
Samhällsviktiga it-tjänster (MSB och tillsynsmyndigheter)
Elektroniska kommunikationstjänster (PTS, med beaktande av TF behov och säkerhetsskydd)

Exempel på regleringar

För säkerhetskänslig verksamhet: 3 kap 4 § i säkerhetsskyddsförordningen (sedan 2019):

4 § En verksamhetsutövare som ansvarar för ett informationssystem som ska användas i säkerhetskänslig verksamhet ska vidta lämpliga skyddsåtgärder för att kunna upptäcka, försvåra och hantera skadlig inverkan på informationssystemet samt obehörig avlyssning av, åtkomst till och nyttjande av informationssystemet. Verksamhetsutövaren ska också se till att spårbarhet finns för händelser som är av betydelse för säkerheten i systemet.

19 § i förordningen om krisberedskap och bevakningsansvariga myndigheters åtgärder vid höjd beredskap (SFS 2015:1052) gäller för alla myndigheter under regeringen:

19 § Varje myndighet ansvarar för att egna informationshanteringssystem uppfyller sådana grundläggande och särskilda säkerhetskrav att myndighetens verksamhet kan utföras på ett tillfredsställande sätt. Därvid ska behovet av säkra ledningssystem särskilt beaktas.

För leverantörer av samhällsviktiga alternativt digitala tjänster gäller lagen om informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster (SFS 2018:1174) med tillhörande förordning:

13 § Leverantörer av samhällsviktiga tjänster ska vidta ändamålsenliga och proportionella tekniska och organisatoriska åtgärder för att hantera risker som hotar säkerheten i nätverk och informationssystem som de använder för att tillhandahålla samhällsviktiga tjänster. Åtgärderna ska säkerställa en nivå på säkerheten i nätverken och informationssystemen som är lämplig i förhållande till risken.

Leverantörer av digitala tjänster som varken används för säkerhetskänslig verksamhet eller är samhällsviktiga omfattas istället av 15 § i samma lag, vilken förtydligas genom förordningens 6 §:

6 § Vid bedömningen av om säkerhetsåtgärder enligt 15 § lagen (2018:1174) om informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster säkerställer en nivå på säkerheten i nätverk och informationssystem som är lämplig i förhållande till risken, ska följande beaktas:
1. säkerheten i system och anläggningar,
2. incidenthantering,
3. hantering av driftskontinuitet,
4. övervakning, revision och testning, och
5. efterlevnad av internationella standarder. […]

”Det borde finnas en enda myndighet med allt ansvar”

Man kan ha olika uppfattningar om huruvida den svenska förvaltningsmodellen är optimal eller ej, men oavsett hur man vill att strukturen ska se ut vill jag varna för föreställningen att samhällets cybersäkerhet kan lösas på central nivå. Det huvudsakliga arbetet behöver bedrivas på bredden och integrerat i verksamhetsutövarnas ordinarie processer. Detta avser hela kedjan från verksamhetsutveckling till säkerhetsarbete inom ramen för säkerhetsskyddslagstiftningen samt alla andra områden, inklusive och inte minst IT-verksamheten i form av behörighetsstyrning, drift- och förvaltning.

Om man vill stärka cybersäkerhetsarbetet inom den befintliga förvaltningsstrukturen – som bygger på ett distribuerat ansvar där olika departement och myndigheter inom sina respektive kompetensområden och samhällssektorer har ansvar för samhällets verksamhet – är utgångspunkten att de befintliga myndigheterna har sakområdeskunskap och kan anpassa de överordnande lagkraven för att skapa förutsättningar för effektiv och säker verksamhet inom respektive område och bransch. Som ett paraply över alla områden finns Försvarsmakten och Säkerhetspolisen som utifrån säkerhetsskyddslagstiftningen utfärdar föreskrifter och utövar tillsyn för all säkerhetskänslig verksamhet.

Om man vill stärka cybersäkerhetsarbetet genom att förändra modellen, behöver man beakta konsekvenserna av att bryta ut informations- och cybersäkerheten ur strukturen. Samma sak gäller förståelsen för Försvarsmaktens roll och särskilda mandat när det gäller att möta ett väpnat angrepp (som kan jämföras med polisen och dess våldsmonopol som ordningsmakt). Att flytta dessa mandat till en annan myndighet förefaller olämpligt.

”Staten måste lösa problemet”

Företag och myndigheter har under många år har dragit nytta av digitaliseringen utan att ta höjd för säkerheten. Eller brutalare uttryckt: I vissa fall har man struntat i säkerheten på grund av det anses dyrt och onödigt. Därmed har en omfattande säkerhetsskuld byggts upp, som ökat för varje år man inte tagit hand om den. Riskerna ignoreras fram till dess att det smäller och då reses krav på att staten ska gå in. Det ska den naturligtvis göra för att utreda brott och lagföra brottslingar, men det är tveksamt om det är statens uppgift att återställa systemen till fungerande skick. Staten har däremot en viktig roll i att, där så behövs, ställa krav genom författningar eller ansvariga myndigheters föreskrifter, samt utöva tillsyn genom dess utsedda tillsynsmyndigheter. Dock protesteras inte sällan mot statens regleringar, som genererar kostnader och känns klåfingriga.

En annan dimension handlar om relationen mellan staten och privat verksamhet. När stöd från staten efterfrågas i det generella it-säkerhetsarbetet ska vi minnas att vi har ett antal it-säkerhetsföretag och it-konsultföretag/tjänsteleverantörer med it-säkerhetskompetens i Sverige. Dessa företag bidrar i sin tur till Sveriges samlade kompetens och konkurrenskraft och kan i sig vara ett värdefullt stöd för att öka grundnivån av cybersäkerhet i samhället.

Om man ska vara djävulens advokat finns många ursäkter och undanflykter. Bland annat kompetensbrist, vilket är ett faktum, men om näringslivet ställer krav på utbildningar brukar akademin tids nog lyssna. Ett av problemen är dock att cybersäkerhet ses som en specialistfunktion. Kompetensen behöver integreras i verksamheten och grundförståelsen behöver finnas inom fler yrken är de rent tekniska. En god början kunde här vara att i högskoleförordningen införa krav på grundläggande förståelse inom it-säkerhetsområdet för samtliga yrkesexamina. Att göra en sådan förändring och styrning är uppenbart en uppgift för staten som i förlängningen gagnar alla.

Genom att generellt höja lägstanivån frigörs också resurser, så att de mest kvalificerade förmågorna istället för att användas för brandsläckning av problem som inte borde uppstått kan ägna sig åt att möta de mest kvalificerade hoten och ytterst möta ett väpnat angrepp. Även detta är en uppgift för staten. Att bedriva kostnadsfri it-konsultverksamhet är dock mer tveksamt.

”Det går inte att få hjälp från staten”

Ovanstående resonemang till trots. I vissa fall har statsmakten funnit det lämpligt att ge myndigheter i uppgift att stödja, och it-säkerhetsområdet är ett sådan fall. Att säga att lagen förhindrar stöd från staten är därför felaktigt. Det ropas ibland efter FRA, vilket jag kan förstå då det är en ytterst kompetent myndighet. Däremot är det inte FRA som har uppgiften. FRA är framför allt en försvarsunderrättelsemyndighet som med sin särskilda kompetens inom it-säkerhetsområdet efter begäran kan stödja statliga myndigheter och bolag som ”hanterar information som bedöms vara känslig från sårbarhetssynpunkt eller i ett säkerhets- eller försvarspolitiskt avseende” (FRA:s myndighetsinstruktion).

Vem kan då stödja?

MSB:s myndighetsinstruktion är mycket tydlig att MSB ska stödja med förebyggande arbete, inklusive rådgivning, såväl som vid incidenter.

11 a § Myndigheten ska stödja och samordna arbetet med samhällets informationssäkerhet samt analysera och bedöma omvärldsutvecklingen inom området. I detta ingår att lämna råd och stöd i fråga om förebyggande arbete till andra statliga myndigheter, kommuner och regioner samt företag och organisationer. […]
11 b § Myndigheten ska ansvara för att Sverige har en nationell funktion med uppgift att stödja samhället i arbetet med att förebygga och hantera it-incidenter.
Myndigheten ska
1. agera skyndsamt vid it-incidenter genom att sprida information samt vid behov arbeta med samordning av åtgärder och medverka i det arbete som krävs för att avhjälpa eller lindra effekter av det inträffade,
2. återrapportera till berörda aktörer i samband med att en it-incident har rapporterats, […]

Utöver råd och stöd i det förebyggande arbetet ska MSB årligen lämna en rapport till regeringen med en sammanställning över inrapporterade it-incidenter, samt

[…] även rapportera till regeringen om förhållanden på informationssäkerhetsområdet som kan leda till behov av åtgärder på olika nivåer och områden i samhället.

Stöd från Försvarsmakten?

Inom cyberförsvaret har Försvarsmakten kvalificerade resurser som i många fall är unika. Dessa resurser är i flera avseenden användbara när samhället utsätts för påfrestningar i cyberdomänen och kan användas under kriser eller andra allvarliga händelser. Genom Inriktning för Försvarsmakten 2021–2025 har Försvarsmakten av regeringen fått följande uppgifter

Försvarsmakten ska i fredstid ha förmåga att:
– med befintliga resurser förstärka skyddet av prioriterade kritiska samhällsfunktioner,
– med befintliga resurser kunna lämna stöd till civil verksamhet.

Motsvarande uppgifter gäller, som redan konstaterats, även i krig. Den sista strecksatsen ingår även i instruktionen till Försvarsmaktens 2 §

Försvarsmakten ska med myndighetens befintliga förmåga och resurser kunna lämna stöd till civil verksamhet.

Lämnande av den första typen av stöd, framför allt i fred, kan kräva särskilda beslut från regeringen och i vissa fall även författningsändringar. För den andra typen finns förutsättningar genom lagen om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning, samt förordningen om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet. Den sistnämnda förordningen reglerar särskilt att stöd kan lämnas som en ingående del i Försvarsmaktens övningsverksamhet.

Övrigt stöd

Försvarets materielverk driver ett nationellt certifieringsorgan (CSEC) för it-säkerhet i produkter och system. Materielverkets certifieringsorgan ska i sin verksamhet beakta nationella säkerhetsintressen. Certifieringsorganet ansvarar även för certifiering av anordningar för skapande av kvalificerade elektroniska underskrifter och anordningar för kvalificerade elektroniska stämplar.

Om företag ställer krav på att de it-produkter de använder ska vara certifierade ökar kraven på tillverkarna, vilket skapar incitament för att i större utsträckning ta fram och sälja säkra produkter. I förlängningen kan det leda till att även privatkunder får bättre tillgång till produkter som uppfyller någon form av lägstanivå.

Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) bedriver uppdragsfinansierad forskning inom cybersäkerhetsområdet. FOI tillhandahåller även ett antal kurser inom cybersäkerhetsområdet samt utvecklar, på uppdrag av Försvarsmakten och MSB, träningsanläggningen CRATE.

”Myndigheterna måste berätta vad vi ska göra!”

Det har på Internet funnits fritt tillgängliga rekommendationer om vad som krävs för att uppnå god it-säkerhet under hela det innevarande årtusendet – inklusive rapporter om de mest vanligt förekommande hoten/sårbarheterna samt uppdaterade rapporter om vilka attacker som för tillfället förekommer. Avgörs följsamheten av vem som är avsändare eller är det snarare en prioriterings- och resursfråga?

Genom att företagen blir bättre på att skydda sig själva torde resurser och tid frigöras för myndigheter att utveckla sina delar inom föreskrifter, tillsyn, bekämpning av it-brottslighet, skyddet av det mest skyddsvärda samt militärt och civilt försvar.

”Cybersäkerhetscentret är lösningen på allt!”

Det finns ingen quick fix (se tidigare kommentar om övertro på centrala lösningar). Den stora vinsten med centret är samlokalisering och informationsutbyte. Myndigheterna hade dock redan innan centrumbildningen befintliga samarbeten, bland annat genom NSIT och SAMFI. Jag noterar också att mycket av det föreslås att centret ska få i uppgift att göra, redan ingår i uppdraget från regeringen. I regeringsuppdraget bör man särskilt komma ihåg den här skrivningen:

Myndigheterna som samverkar genom cybersäkerhetscentret ska bidra till verksamheten inom ramen för sina befintliga uppgifter. Den fördjupade samverkan inom cybersäkerhetscentret ska inte ta över det ansvar som ligger på de ingående myndigheterna och andra aktörer.

Med andra ord avlövas ingen befintligt ansvar och uppgifter, utan detta ska fortlöpa parallellt med centret, vilket kräver resurser. Myndigheterna som utgör centret kommer av sig själva inte kunna åstadkomma en ökad grundnivå med fler individer som faktiskt utför säkerhetshöjande arbete på bredden. Hela samhället oavsett organisationsform måste kavla upp ärmarna och börjar prioritera de uppgifter som redan är utställda i lag, förordning och föreskrift samt sådana allmänna rekommendationer som får anses vara mer eller mindre standard för it-system år 2021.

Några tips på vägen

Diskussionen hamnar lätt i ett läge där hela samhället förväntas dimensionera och möta de mest kvalificerade hoten, trots att man inte ens har förmåga att hålla sina system uppdaterade med de senaste säkerhetspatcharna. Innan det finns kompetens och processer att hantera de enklare hoten på Internet, och för den delen en effektiv drift, förvaltning – och behörighetsstyrning med tillhörande kontinuitetsplanering, så är det lite av en överkurs.

Man får, som det heter, äta elefanten i bitar och därmed är vi tillbaka till Patrik Sternudds tips. Vad vill han skicka med? Jag får direkt svaret att det inte finns några genvägar. Han jämför med utveckling av it-produkter där det finns det ramverk för mognadsnivåer och hur man stegvis ökar sin förmåga. Där är det mycket tydligt att man inte går från nivå noll till fem i ett steg. Patrik skickar med följande rekommendation:

Försök inte lösa det svåraste först utan börja med det som ger mest effekt på kortast tid. Om det inte finns särskilda regleringar för verksamheten kan det vara värt att titta på Stöldskyddsföreningens rekommendationer (”Cybersäkerhet BAS”). De erbjuder både utbildning och certifiering. Även CIS Controls kan vara en bra startpunkt. Är man en myndighet kan man gå direkt på LIS och ISO 27000-serien utifrån MSB:s föreskrifter. Identifiera vad som är den mest kritiska verksamheten och gör en plan för hur den ska skyddas, men utgå inte från att systemen går att skydda till 100 procent! Räkna med funktionsbortfall och ha en plan för hur kärnverksamheten ska upprätthållas när det händer.

……….

Lästips. Två rapporter från samverkande myndigheter inom området:

Rapporten Cybersäkerhet i Sverige 2020 – Hot metoder brister och beroenden

Rapporten Cybersäkerhet i Sverige 2020 – Rekommenderade säkerhetsåtgärder

I juni 2018 talade jag med överste Patrik Ahlgren, chef CIO Cyberförsvar vid ledningsstaben på Högkvarteret, om den förestående utbildningen av cybersoldater.

Filmtips: Microsofts Framtidsarena från februari 2021 Överste Ahlgren och MSB:s Åke Holmgren medverkar i en diskussion som bland annat handlar om kontinuitetsplanering.

I efterdyningarna av ett it-angrepp

Cybersoldater – en bredare samhällsnytta

Införandet av ett för funktionen [cyberförsvaret] sammanhängande personalförsörjnings- och karriärsystem fortsätter. Till detta knyts forskningsverksamhet i syfte att erbjuda personal grund- och vidareutbildning i teknikens framkant. I perioden fullföljs införandet av värnpliktsutbildningen för cybersoldater, som även ska kunna försörja andra myndigheter med roller i cyberförsvaret med krigsplacerade värnpliktiga.

Slutligen säger Patrik att det är viktigt att komma ihåg att utbildningarna och befattningarna framför allt syftar till att försörja it-försvarsförbanden samt högre staber med cyberförsvarskompetens. Cybersäkerhet och cyberförsvar är inte samma sak. Kärnan i cyberförsvaret baseras på förmågan att genomföra defensiva och offensiva operationer i cyberdomänen, medan cybersäkerhet oftast används som en synonym till IT-säkerhet. Cybersäkerhet är upp till alla aktörer i samhället, medan cyberförsvar och cyberoperationer tar sin utgångspunkt i Försvarsmaktens huvuduppgift och ytterst är ett militärt maktmedel, avslutar Patrik Sternudd.

I samband med vårt samtal ber jag Patrik om några tips att förmedla vidare. De återges i slutet på inlägget.

Några nedslag i cybersäkerhetsdebatten

”Cybersäkerhetsområdet saknar regleringar”

Det har också framkommit att det finns fall där påpekade brister inte har rättats till (se bl.a. SOU 2015:25 s. 476–478). Detta är inte en acceptabel ordning när det gäller åtgärder som ska motverka risker för Sveriges säkerhet. Regeringen anser därför att det bör införas ytterligare administrativa sanktioner och andra ingripandemöjligheter för att säkerställa säkerhetsskyddslagstiftningens efterlevnad.

De befintliga regleringarna kan grupperas tematiskt, där olika myndigheter utifrån det svenska systemet har olika uppgifter:

Militärt försvar, höjd beredskap och totalförsvar (Försvarsmakten, övriga försvarsmyndigheter, MSB, alla aktörer i totalförsvaret (TF)
Krisberedskap (MSB)
Säkerhetsskyddet utifrån säkerhetsskyddsslagstiftningen (Försvarsmakten och Säkerhetspolisen är föreskrifts- och tillsynsmyndigheter)
Samhällsviktiga IT-tjänster (MSB och tillsynsmyndigheter)
Elektroniska kommunikationstjänster (PTS, med beaktande av TF behov och säkerhetsskydd)

Exempel på regleringar

För säkerhetskänslig verksamhet: 3 kap 4 § i säkerhetsskyddsförordningen (sedan 2019):

4 § En verksamhetsutövare som ansvarar för ett informationssystem som ska användas i säkerhetskänslig verksamhet ska vidta lämpliga skyddsåtgärder för att kunna upptäcka, försvåra och hantera skadlig inverkan på informationssystemet samt obehörig avlyssning av, åtkomst till och nyttjande av informationssystemet. Verksamhetsutövaren ska också se till att spårbarhet finns för händelser som är av betydelse för säkerheten i systemet.

19 § i förordningen om krisberedskap och bevakningsansvariga myndigheters åtgärder vid höjd beredskap (SFS 2015:1052) gäller för alla myndigheter under regeringen:

19 § Varje myndighet ansvarar för att egna informationshanteringssystem uppfyller sådana grundläggande och särskilda säkerhetskrav att myndighetens verksamhet kan utföras på ett tillfredsställande sätt. Därvid ska behovet av säkra ledningssystem särskilt beaktas.

För leverantörer av samhällsviktiga alternativt digitala tjänster gäller lagen om informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster (SFS 2018:1174) med tillhörande förordning:

13 § Leverantörer av samhällsviktiga tjänster ska vidta ändamålsenliga och proportionella tekniska och organisatoriska åtgärder för att hantera risker som hotar säkerheten i nätverk och informationssystem som de använder för att tillhandahålla samhällsviktiga tjänster. Åtgärderna ska säkerställa en nivå på säkerheten i nätverken och informationssystemen som är lämplig i förhållande till risken.

6 § Vid bedömningen av om säkerhetsåtgärder enligt 15 § lagen (2018:1174) om informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster säkerställer en nivå på säkerheten i nätverk och informationssystem som är lämplig i förhållande till risken, ska följande beaktas:
1. säkerheten i system och anläggningar,
2. incidenthantering,
3. hantering av driftskontinuitet,
4. övervakning, revision och testning, och
5. efterlevnad av internationella standarder. […]

”Det borde finnas en enda myndighet med allt ansvar”

Man kan ha olika uppfattningar om huruvida den svenska förvaltningsmodellen är optimal eller ej, men oavsett hur man vill att strukturen skulle se ut vill jag varna för föreställningen att samhällets cybersäkerhet kan lösas på central nivå. Det huvudsakliga arbetet behöver bedrivas på bredden och integrerat i verksamhetsutövarnas ordinarie processer. Detta avser hela kedjan från verksamhetsutveckling till säkerhetsarbete inom ramen för säkerhetsskyddslagstiftningen samt alla andra områden, inklusive och inte minst IT-verksamheten i form av behörighetsstyrning, drift- och förvaltning.

Om man vill stärka cybersäkerhetsarbetet inom den befintliga förvaltningsstrukturen – som bygger på ett distribuerat ansvar där olika departement och myndigheter inom sina respektive kompetensområden och samhällssektorer har ansvar för samhällets verksamhet – är utgångspunkten att de befintliga myndigheterna har sakområdeskunskap och kan anpassa de överordnande lagkraven för att skapa förutsättningar för effektiv och säker verksamhet inom respektive område och bransch. Som ett paraply över alla områden finns Försvarsmakten och Säkerhetspolisen som utifrån säkerhetsskyddslagstiftningen utfärdar föreskrifter och utövar tillsyn för all säkerhetskänslig verksamhet.

Om man vill stärka cybersäkerhetsarbetet genom att förändra modellen, behöver man beakta konsekvenserna av att bryta ut informations- och cybersäkerheten ur strukturen. Samma sak gäller förståelsen för Försvarsmaktens roll och särskilda mandat när det gäller att möta ett väpnat angrepp (som kan jämföras med polisen och dess våldsmonopol som ordningsmakt). Att flytta dessa mandat till en annan myndighet förefaller olämpligt.

”Staten måste lösa problemet”

Företag och myndigheter har under många år har dragit nytta av digitaliseringen utan att ta höjd för säkerheten. Eller brutalare uttryckt: I vissa fall har man struntat i säkerheten på grund av det anses dyrt och onödigt. Därmed har en omfattande säkerhetsskuld byggts upp, som ökat för varje år man inte tagit hand om den. Riskerna ignoreras fram till dess att det smäller och då reses krav på att staten ska gå in. Det ska den naturligtvis göra för att utreda brott och lagföra brottslingar, men det är tveksamt om det är statens uppgift att återställa systemen till fungerande skick. Statsmaktens har däremot en viktig roll i att, där så behövs, ställa krav genom författningar eller ansvariga myndigheters föreskrifter, samt utöva tillsyn genom dess utsedda tillsynsmyndigheter. Dock protesteras inte sällan mot statens regleringar, som genererar kostnader och känns klåfingriga.

”Det går inte att få hjälp från staten”

Ovanstående resonemang till trots. I vissa fall har statsmakten funnit det lämpligt att ge myndigheter i uppgift att stödja, och it-säkerhetsområdet är ett sådan fall. Att säga att lagen förhindrar stöd från staten är därför felaktigt. Det ropas ibland efter FRA, vilket jag kan förstå då det är en ytterst kompetent myndighet. Däremot är det inte FRA som har uppgiften. FRA är framför allt en försvarsunderrättelsemyndighet som med sin särskilda kompetens inom it-säkerhetsområdet efter begäran kan stödja statliga myndigheter och bolag som ”hanterar information som bedöms vara känslig från sårbarhetssynpunkt eller i ett säkerhets- eller försvarspolitiskt avseende” (FRA:s myndighetsinstruktion).

Vem kan då stödja?

MSB:s myndighetsinstruktion är mycket tydlig att MSB ska stödja med förebyggande arbete, inklusive rådgivning, såväl som vid incidenter.

11 a § Myndigheten ska stödja och samordna arbetet med samhällets informationssäkerhet samt analysera och bedöma omvärldsutvecklingen inom området. I detta ingår att lämna råd och stöd i fråga om förebyggande arbete till andra statliga myndigheter, kommuner och regioner samt företag och organisationer. […]
11 b § Myndigheten ska ansvara för att Sverige har en nationell funktion med uppgift att stödja samhället i arbetet med att förebygga och hantera it-incidenter.
Myndigheten ska
1. agera skyndsamt vid it-incidenter genom att sprida information samt vid behov arbeta med samordning av åtgärder och medverka i det arbete som krävs för att avhjälpa eller lindra effekter av det inträffade,
2. återrapportera till berörda aktörer i samband med att en it-incident har rapporterats, […]

Utöver råd och stöd i det förebyggande arbetet ska MSB årligen lämna en rapport till regeringen med en sammanställning över inrapporterade it-incidenter, samt

[…] även rapportera till regeringen om förhållanden på informationssäkerhetsområdet som kan leda till behov av åtgärder på olika nivåer och områden i samhället.

Stöd från Försvarsmakten?

Försvarsmakten ska i fredstid ha förmåga att:
– med befintliga resurser förstärka skyddet av prioriterade kritiska samhällsfunktioner,
– med befintliga resurser kunna lämna stöd till civil verksamhet.

Motsvarande uppgifter gäller, som redan konstaterats, även i krig. Den sista strecksatsen ingår även i instruktionen till Försvarsmaktens 2 §

Försvarsmakten ska med myndighetens befintliga förmåga och resurser kunna lämna stöd till civil verksamhet.

Övrigt stöd

”Myndigheterna måste berätta vad vi ska göra!”

”Cybersäkerhetscentret är lösningen på allt!”

Myndigheterna som samverkar genom cybersäkerhetscentret ska bidra till verksamheten inom ramen för sina befintliga uppgifter. Den fördjupade samverkan inom cybersäkerhetscentret ska inte ta över det ansvar som ligger på de ingående myndigheterna och andra aktörer.

Några tips på vägen

Försök inte lösa det svåraste först utan börja med det som ger mest effekt på kortast tid. Om det inte finns särskilda regleringar för verksamheten kan det vara värt att titta på Stöldskyddsföreningens rekommendationer (”Cybersäkerhet BAS”). De erbjuder både utbildning och certifiering. Även CIS Controls kan vara en bra startpunkt. Är man en myndighet kan man gå direkt på LIS och ISO 27000-serien utifrån MSB:s föreskrifter. Identifiera vad som är den mest kritiska verksamheten och gör en plan för hur den ska skyddas, men utgå inte från att systemen går att skydda till 100 procent! Räkna med funktionsbortfall och ha en plan för hur kärnverksamheten ska upprätthållas när det händer.

……….

Lästips. Två rapporter från samverkande myndigheter inom området:

Rapporten Cybersäkerhet i Sverige 2020 – Hot metoder brister och beroenden

Rapporten Cybersäkerhet i Sverige 2020 – Rekommenderade säkerhetsåtgärder

I juni 2018 talade jag med överste Patrik Ahlgren, chef CIO Cyberförsvar vid ledningsstaben på Högkvarteret, om den förestående utbildningen av cybersoldater.

Filmtips: Microsofts Framtidsarena från februari 2021 Överste Ahlgren och MSB:s Åke Holmgren medverkar i en diskussion som bland annat handlar om kontinuitetsplanering.

Kärnvapenavskräckning till stöd för partnerländer

Reflektion

Doktrinära dokument för nationers Försvarsmakter, Krigsmakter eller om man använda epitetet Väpnade styrkor innehåller, dels en inriktning för vilken väg som anträtts under en längre tidsperiod för samtliga underordnade att anpassa sig efter men även utveckla sig gentemot, dels innehåller det ofta strategiska budskap till andra länder som läser de doktrinära dokumenten. Därav är det intressant att notera vissa skrivningar i den sedan 17APR2020 senast gemensamma gällande doktrinen avseende kärnvapenoperationer (Joint Nuclear Operations) för den amerikanska Försvarsmakten. Vilket eventuellt även kan innehålla en indirekt eller direkt påverkan för Sveriges säkerhetssituation i händelse av en väpnad konflikt, vilket kommer utvecklas längre fram i inlägget.

Inledningsvis bör det påtalas att enligt den amerikanska gemensamma doktrinen för kärnvapenoperationer har tröskeln sänkts för användande av kärnvapen i ett flertal regioner i världen, där kärnvapenstater finns.¹ Vilket bör beaktas utifrån vad som även framkommer i den svenska Försvarsmaktens doktrin för gemensamma operationer från 2020 (DGO20). Enligt DGO20 kan en motståndare tänkas inleda en väpnad konflikt mot Sverige genom användandet av så kallade taktiska kärnvapen. Detta i syfte att uppnå en så kallad strategisk chock och/eller för att uppnå ett snabbt avslut på en väpnad konflikt.² Ur det perspektivet kan det således ses som troligt till sannolikt att Nordeuropa utgör ett av de regionala områdena där risken för användandet av kärnvapen har ökat, om än att det per se inte finns någon kärnvapenstat utöver Ryssland i området. Dock skyddas ett stort antal länder utav USA:s kärnvapenarsenal i och med att de är allierade inom ramen för försvarsalliansen Nato.

I både den nutida men även historiska svenska säkerhetspolitiska debatten förefaller ett argument som förvånansvärt ofta framförs vara det att Sverige kommer vika sig inför användandet utav kärnvapen mot svenskt territorium och/eller den svenska befolkningen. I den debatten förefaller det ofta bortses från att Sverige under en längre tid av det kalla kriget förefaller befunnit sig under USA kärnvapenskydd. En möjlig anledning till detta kan utgjorts utav att Sverige valde att avveckla sitt eget kärnvapenprogram, som var väldigt långt gånget.³ En annan möjlig förklaringsmodell till detta kan utgjorts utav Sveriges geostrategiska position under det kalla kriget för både USA men även Nato. Varvid både en högst reell konventionell säkerhetsgaranti kan ha existerat,⁴ men även en nukleär sådan.⁵

Sveriges hållning i nutid förefaller vara att ingen form av säkerhetsgaranti finns utlovad, men även tidigare amerikanska tjänstepersoner förefaller driva den linjen.⁶ Detta trots att USA Vicepresident under Obama administrationen, Joe Biden, förklarade att svenskt territorium var okränkbart.⁷ Men även en av USA Försvarsministrar, James Mattis, under Trump administrationen förklarade, om Sverige skulle bli angripet skulle USA komma att stödja Sverige.⁸ Där det sistnämnda får anses utgöra ett synnerligt tydligt ställningstagande. Men precis som i dåtid, kan det i nutid vara troligt att trots inga offentliga garantier kan de geostrategiska förhållandena vara en tydlig faktor som trots allt ger Sverige säkerhetsgarantier. Att geostrategi fortfarande spelar en tydlig roll kan exemplifieras med den tidigare chefen för USA:s Arméförband i Europa, General Ben Hodges, uttalande sig 2017 avseende Gotland. Där denne officiellt framförde att Gotland kan vara en av de mest strategiskt viktiga öarna i världen.⁹ Därmed torde även svenskt territorium indirekt påverka USA:s officiella säkerhetsåtagande gentemot dess allierade i svenskt närområde, likt det gjorde under det kalla kriget.

Vad har då detta att göra med kärnvapen? I de två senaste policy dokumenten avseende USA kärnvapenstrategi, dels från 2010, dels från 2018 framförs att både allierade och partners omfattas utav USA säkerhetsgaranti med kärnvapen. Dock framförs inga länder explicit med namn vad avser partnerländer.¹⁰ Varvid det inledningsvis bör beaktas att Sverige har ett välutvecklat samarbete, dels med USA,¹¹ dels med NATO.¹² Vilket i grund och botten inte skiljer sig något från det kalla kriget, om än att de försvarssamarbeten vi nu genomför är officiella, i förhållande till de inofficiella försvarssamarbetena Sverige genomförde under det kalla kriget. Till detta bör även Sveriges geostrategiska position i förhållande till den nuvarande kraftmättningen mellan västliga länder samt Ryssland beaktas.¹³ Vad avser den geostrategiska positionen bör även de tidigare amerikanska uttalandena rörande Sverige tas med i åtanke.

Huruvida Sverige kan tänkas omfattas av någon form av amerikansk säkerhetsgaranti med kärnvapen berördes utav Sveriges Television 2018, när det senaste policy dokumentet avseende USA kärnvapen publicerades. Filosofie doktor Robert Dalsjö vid Totalförsvarets forskningsinstitut uttalade sig avseende den frågan för Sveriges Television. Dalsjö såg det som en möjlighet att Sverige kunde tänkas omfattas av en säkerhetsgaranti med kärnvapen. Detta med anledning utav det historiska arv som tidigare berörts i inlägget.¹⁴ Ett år efter den nya amerikanska kärnvapenpolicyn hade offentliggjorts kom även en ny amerikansk gemensam doktrin för kärnvapenoperationer, vilket kan antas utgöra en konkretisering utav kärnvapenpolicyn från 2018.

I den gemensamma amerikanska doktrinen för kärnvapenoperationer från 2019 berörs USA åtagande avseende avskräckning mot en motståndare för, dels allierade, dels partnerländer under en separat rubrik. Enligt det avsnittet har USA ett sådant åtagande mot allierade i Asien, Europa och Stilla Havet. Det framförs även att detta åtagande utgör ett medel för att avskräcka eller besegra hot mot partnerländer till USA.¹⁵ I utgåvan från 2020 kan en intressant diskrepans noteras. Där berörs enbart partner i avsnittet kring avskräckning i rubriken. Någon ytterligare utveckling likt i utgåvan från 2019 där partnerländer nämns explicit, genomförs ej.¹⁶

Vad som dock är intressant att notera i utgåvan från 2020 är hur den amerikanska nukleära fjärrflygsförmågan berörs bland annat som ett sätt för USA att kunna genomföra en tydlig och flexibel nukleär avskräckning mot en motpart samtidigt som det utgör ett sätt att påvisa USA åtagande att genomföra nukleär avskräckning för både allierande men även partnerländer.¹⁷ Därutöver framkommer det även att USA enbart kan tänka sig använda kärnvapen under extrema omständigheter för att försvara allierades men även partnerländers vitala intressen i händelse utav att den nukleära avskräckningen misslyckas. Vad som även framförs är att grunden utgörs av att avskräcka en motståndare från att använda kärnvapen mot allierade eller partnerländer. Men även att försvara USA allierade och partnerländer med kärnvapen.¹⁸

Således förefaller USA trots att det under rubriken avseende försäkran gentemot allierade och partnerländer avseende amerikanska kärnvapen ej nämnts något explicit land eller länder utav dess partnerländer än mindre att något explicit skrivs vad innebörden är för partnerländer. Inarbetat ett antal budskap i sin nuvarande doktrin för användande av kärnvapen, där även partnerländer förefaller omfattas utav den amerikanska kärnvapenavskräckningen. Vilket sannolikt får ses som ett tydligt strategiskt budskap utav USA gentemot ett antal länder. Där länderna främst kan antas utgöras av Iran, Kina, Nordkorea och Ryssland då dessa benämns som möjliga motståndare till USA i den gemensamma amerikanska doktrinen för kärnvapenoperationer.¹⁹

Därutöver när inget explicit partnerland omnämns omfattas utav den amerikanska kärnvapengarantin får det anses öka osäkerheten för de av USA utpekade möjliga motståndarna, vilket åtminstone hypotetiskt skulle kunna verka avskräckande för ett möjligt användande utav kärnvapen av dem. Vad som även bör beaktas ur en svensk kontext är att trots de delade uppfattningar som förekom i Sverige avseende ett undertecknande om Förenta Nationernas avtal för förbud mot kärnvapen, kom Sverige att ställa sig utanför ett sådant avtal. Där bland annat Försvarsmakten som remissinstans menade att ett sådant undertecknande skulle kunna påverka den svenska försvarsförmågan menligt.²⁰ Vilket eventuellt skulle kunna innebära ett tydligt strategiskt ställningstagande utav Sverige som partnerland med, dels Nato, dels USA vad avser användandet utav kärnvapen i händelse av en väpnad konflikt.

Avslutningsvis, finns det något definitivt som pekar på att Sverige omfattas utav det som populärt benämns USA:s "kärnvapenparaply"? Nej det går ej att peka på något explicit. Däremot går det att peka på tidigare historiska exempel samt nutida amerikanska uttalanden och hur vi i Sverige framför det försämrade säkerhetsläget i våra doktriner men även med våra strategiska samarbeten samt vår geostrategiska position. Vägs dessa tillsammans, men även med det uttalade amerikanska stödet till partnerländer avseende nukleär avskräckning. Får det ses som troligt att Sverige även i nutid omfattas utav en amerikansk säkerhetsgaranti innehållande kärnvapen. Vilket bör beaktas i det säkerhetspolitiska samtalet, där det i en svensk kontext förefaller finnas en omfattande beröringsskräck kring kärnvapen. Trots det utgör en högst reell faktor som alltid måste beaktas i både vår försvars- men även säkerhetspolitik samt planering inför en eventuell väpnad konflikt.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Federation of American Scientists 1, 2 (Engelska)

Försvarsmakten 1, 2 (Svenska)

Dagens Nyheter 1, 2, 3 (Svenska)

Regeringskansliet 1 (Svenska)

Sveriges Television 1, 2, 3, 4, 5 (Svenska)

Agrell, Wilhelm. Svenska förintelsevapen: utvecklingen av kemiska och nukleära stridsmedel 1928-1970. Lund: Historiska media, 2002.

Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011.

Slutnoter

¹ Joint Chiefs of Staff. Joint Publication 3-72: Nuclear Operations. Washington DC: Joint Chiefs of Staff, 2020, s. I-1.

² Försvarsmakten. Doktrin för gemensamma operationer. Stockholm: Försvarsmakten, 2020, s. 18.

³ Sveriges Television. Olsson, Jonas. Se historien om den svenska atombomben. 2019. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sverige-ville-ha-karnvapen (Hämtad 2021-07-11)

⁴ Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011, s. 314-321.

⁵ Agrell, Wilhelm. Svenska förintelsevapen: utvecklingen av kemiska och nukleära stridsmedel 1928-1970. Lund: Historiska media, 2002, s. 305.

⁶ Sveriges Television. Olsson, Jonas. Hultqvist: Inga försvarsgarantier från USA. 2019. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/hultqvist-inga-forsvarsgarantier-fran-usa (Hämtad 2021-07-11)

Sveriges Television. Olsson, Jonas. Obamas rådgivare: FN:s kärnvapenförbud försvårar svenskt Nato-samarbete. 2019. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/amerikansk-presidentradgivare-svarare-for-sverige-att-samarbeta-med-nato-om-regeringens-undertecknar-fn-s-karnvapenforbud (Hämtad 2021-07-11)

⁷ Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. Biden vill att den ryska gasledningen stoppas. 2016. https://www.dn.se/nyheter/sverige/biden-vill-att-den-ryska-gasledningen-stoppas/ (Hämtad 2021-07-11)

⁸ Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. Mattis: USA vid Sveriges sida vid ett ryskt angrepp. 2017. https://www.dn.se/nyheter/sverige/mattis-usa-vid-sveriges-sida-vid-ett-ryskt-angrepp/ (Hämtad 2021-07-11)

⁹ Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. Stor amerikansk närvaro i svensk militärövning. 2017. https://www.dn.se/arkiv/nyheter/stor-amerikansk-narvaro-i-svensk-militarovning/ (Hämtad 2021-07-11)

¹⁰ Sveriges Television. Olsson, Jonas. FOI:s expert om USA:s nya kärnvapenpolicy: ”Kan omfatta Sverige”. 2018. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/foi-s-expert-om-usa-s-karnvapenpolicy-kan-omfatta-sverige (Hämtad 2021-07-11)

¹¹ Skr. 2020/21:56. Internationella försvarssamarbeten. s. 14, 15.

¹² Ibid. s. 18.

¹³ Försvarsmakten. Militärstrategisk doktrin. Stockholm: Försvarsmakten, 2016, s. 32.

¹⁴ Sveriges Television. Olsson, Jonas. FOI:s expert om USA:s nya kärnvapenpolicy: ”Kan omfatta Sverige”. 2018. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/foi-s-expert-om-usa-s-karnvapenpolicy-kan-omfatta-sverige (Hämtad 2021-07-11)

¹⁵ Joint Chiefs of Staff. Joint Publication 3-72: Nuclear Operations. Washington DC: Joint Chiefs of Staff, 2019, s. I-2.

¹⁶ Joint Chiefs of Staff. Joint Publication 3-72: Nuclear Operations. Washington DC: Joint Chiefs of Staff, 2020, s. I-5 - I-6.

¹⁷ Ibid. s. II-2.

¹⁸ Ibid. s. VI, X, III-1.

¹⁹ Ibid. s. I-1 – I-2.

²⁰ Sveriges Television. Fock, Carin. Lönnroth, Alexandra. Jansson, Ida. Wallström: Sverige kommer inte att skriva under FN-förbud mot kärnvapen. 2019. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sa-anser-sverige-om-karnvapennedrustningen (Hämtad 2021-07-11)

Sveriges Television. Olsson, Jonas. ÖB:s syn på FN-avtal om kärnvapenförbud: ”Gagnar inte Sveriges intressen”. 2019. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ob-om-fn-s-karnvapenforbud-konventionen-gagnar-inte-sveriges-intressen (Hämtad 2021-07-11)