Försvarsbloggare

Sammanfattning

Mellan juni till slutet av oktober månad 1982, förefaller Sverige mer eller mindre kontinuerligt varit utsatt för främmande undervattensverksamhet vilket kulminerade med den så kallade Hårsfjärdsincidenten i oktober 1982. Starten på denna kontinuerliga kränkning utav svenskt territorialvatten förefaller varit ett företag riktat mot Norrlandskusten samt ett företag riktat mot Stockholms skärgård. Vid företaget mot Norrlandskusten får det ses som möjligt att främmande makt även tillgrep en mina ur en i fredstid utlagd minering i Sundsvall men även genomförde inhämtning mot det fasta kustartilleribatteriet som var under upprättande vid Holmögadd.

Analys

Månaderna innan den så kallade Operation Notvarp genomfördes i Hårsfjärden september/oktober 1982 förefaller det inträffat ett flertal incidenter utav så kallad främmande undervattensverksamhet längs den svenska östkusten.¹ Detta inlägg kommer fokusera på en incident i norra Kvarken inom, vad som då benämndes Militärområde Övre Norrland, MILO ÖN ansvarsområde. Närmare bestämt kring de så kallade Holmöarna och Holmögadd, men även vissa indikationer avseende främmande undervattensverksamhet som inträffade parallellt vid den så kallade Ålandsförträngningen. Inlägget kommer även beröra incidenter innan Operation Notvarp påbörjas. Denna period får anses vara den mest intressanta att studera ur ett historiskt perspektiv. Då den generella diskussionen kring den främmande undervattensverksamheten främst tar sitt avstamp efter den så kallade Hårsfjärdenincidenten inträffade i oktober 1982.

Den 03JUN1982 observerar tre anläggningsarbetare, en självständigt och ett par, från två olika positioner vid Holmögadds fyrplats hur en ubåt passerar i farleden cirka åtta kilometer öster om Holmögadd i ytläge. Observationen genomfördes klockan två på eftermiddagen, sikten skall ha varit bra och sjön skall ha varit lugn. Beskrivningarna utav den eventuella ubåten individerna gav från de två olika platserna var samstämmiga. De grunda bottenförhållandena i området tvingade sannolikt den eventuella ubåten att gå i ytläge. Utifrån de sammanvägda faktorerna kom Chefen för MILO ÖN beordra spaningsinsats med både flyg samt helikoptrar och fartyg därtill beordrades en beredskapsstyrka ut till Holmögadd om cirka 100 soldater för bevakning efter den eventuella ubåten som antogs vara på väg mot Luleå.²

Den 04JUN1982 erhålls med tre olika former av system vid samma plats och tidpunkt en indikation att en eventuell ubåt befinner sig norr om Umeå.³ Den 07JUN1982 meddelas att spaningarna fortsätter, samt att misstänkt motorljud som kan kopplas till den eventuella ubåten initialt hörselobserverades utanför Sikeå. Därefter skall observatören med hjälp av kikare sett en ubåtsliknande farkost med torn och mast. Vilket enligt MILO ÖN indikerade att den eventuella ubåten har rört sig i en nordlig riktning, andra indikationer skall även styrkt detta antagande. Det framförs även att den eventuella ubåten kan få en problematisk återfärd med anledning utav de grunda vattenförhållandena på den svenska sidan och de ännu grundare på den finska sidan.⁴

Den 09JUN1982 meddelar MILO ÖN att den eventuella ubåten skall ha observerats totalt tretton gånger sedan 03JUN1982. Det rörde sig om fyra radarkontakter, en värmestrålning, total sex stycken optiska observationer varav två ansågs osäkra samt två hydrofonutslag varav en ansågs som osäker. Varvid C MILO ÖN ansåg att det skulle vara ytterst märkligt om ingen ubåt befann sig i det aktuella området. Det framkommer även att Överbefälhavaren givit order om att ubåtsincidentgruppen, dåvarande Marina Analysgruppen, skulle resa till Umeå för att bistå verksamheten. Det framkommer även att vid Holmögadd har det sedan en tid pågått byggnadsarbeten (vilket kommer beröras längre fram i inlägget).⁵

Den 10JUN1982 meddelar MILO ÖN att inhämtningen fortsätter i Kvarken efter en eventuell ubåt.⁶ Samma dag erhåller ett handelsfartyg vid Holmön radarkontakt med ett föremål som därefter plötsligt kom att försvinna norr om Holmöarna.⁷ Huruvida det utgjorde till exempelvis en radarkontakt med en snorklande ubåt är oklart. Den 12JUN1982 observeras ett sjömärkesliknande föremål genom kikare vid Holmögadd. Observationens följdes upp genom helikopterspaning, denna inhämtning förefaller blivit resultatlös.⁸ Den 14JUN1982 meddelar Försvarsstaben, nuvarande Högkvarteret, att inhämtningen mot den främmande undervattensverksamheten fortgår i Bottenviken.⁹ Den 29JUN1982 meddelar Försvarsstaben att ubåtsjakten i Bottenviken är avslutad.¹⁰

I en intervju i Svenska Dagbladet den 30JUL1982 framför Försvarsstabschefen, Viceamiral Bengt Schuback, att Försvarsmakten var så gott som säkra på att två främmande ubåtar sannolikt befann sig i Kvarken under juni månad 1982.¹¹ Försvarsstabschefen framförde även att dessa främmande ubåtar skall ha lämnat området genom att förflytta sig öster om Åland. I intervjun framkommer det även att Försvarsstabschefen anser att informationsdelgivningen till massmedia hade varit för detaljrik, vilket kan ha varit till gagn för den främmande makt som genomförde kränkningen. I September 1982 utbryter dock en diskussion där besättningen på ett kustbevakningsfartyg ifrågasätter Marinens slutsats att främmande undervattensverksamhet genomförts utanför Holmögadd. Inom kustbevakningen hävdar dock piloten på ett av flygplanen som deltog i eftersökningarna att det visst förekom undervattensverksamhet.¹²

Således förefaller en eller flera främmande undervattensfarkoster uppehållit sig i området kring Holmö samt Holmögadd under juni månad 1982. Det framfördes även att verksamheten kan ha varit inriktad mot Luleå, dock har ingen öppen mediarapportering kunnat styrka att någon främmande undervattensverksamhet observerades i det området under den aktuella tidsperioden. Givetvis kan det inträffat och Försvarsmakten har sådana indikationer men ej redovisat dem för allmänheten. Vad kan då har varit intressant för en främmande makt 1982 vid Holmö samt Holmögadd eller i Botten-/havet/viken?

Under det aktuella året slutfördes det nya kustartilleribatteriet vid Holmögadd för att vara helt färdigt 1983. Uppgiften detta kustartilleribatteri hade var att skydda Umeå samt Umeå hamn men även spärra norra Kvarken. Kustartilleribatteriet vid Holmögadd hade även förmåga att kunna bekämpa mål även på finskt territorium i och med att batterierna hade räckvidd till de yttre öarna i Vasa skärgård.¹³ I boken Omöjlig ubåt, framför den numera pensionerande kommendören av 1. graden Nils-Ove Jansson att möjliga kopplingar till främmande undervattensverksamhet utav främmande makt eller makter har kunnat göras vid några tillfällen till nybyggnation utav kustartilleribatterier längs den svenska kusten.¹⁴ Vid minst ett tillfälle har det även framkommit att Sovjetunionen med en underrättelseofficer under 1980-talet genom rekryteringsförsök utav en mänsklig källa försökt klarlägga förhållanden vid nybyggnation utav kustartilleribatterier i Stockholms skärgård.¹⁵

En annan förklaringsmodell kan ha utgjorts av att ett företag var inriktat mot Töre området istället för Luleå som framfördes i massmedia utav Försvarsmakten. Denna tes kan dras utifrån den eventuella främmande undervattensverksamheten som rapporterats därifrån 1983 och 1987 samt 1989.¹⁶ Tidsmässigt under året överinstämmer dock inte ett sådant företag 1982 med de uppmärksammade incidenterna 1983 samt 1987 som inträffade under juli månad, varvid tesen skulle kunna falsifieras. Möjligheten finns dock att en främmande makt kan justerat tidpunkterna efter hand för att genomföra olika inträngningsföretag, vilket bland annat den så kallade ÖB rapporten avseende främmande undervattensverksamhet från 1987 indikerar. I vad avser prognostiseringen som låg till grund för de så kallade agerande operationerna under den senare delen utav 1980-talet.¹⁷

En annan möjligt, eller tes, utgörs av att företaget som genomfördes kring Holmön och Holmögadd i juni 1982, utgjorde sovjetisk rekognosering utav utskjutningsplatser för dess Golf II ubåtar som omlokaliserades till Östersjön under slutet av 1970-talet då denna ubåtstyp även förefaller agerat i den svenska Bottenviken under 1980-talet.¹⁸ Vad som dock talar emot denna tes är den låga bottennivån som måste passeras vid Holmögadd samt Holmöns västra och östra sida för att senare ta sig till djupare vatten.¹⁹ Vilket skulle innebära att ett strategiskt vapenbärande system skulle vara tvungen att visa sig i anslutning till en svensk försvarsanläggning innan de kan dölja sig vid djupare vatten innan de eventuellt skulle verka. Sammantaget skulle det innebära ett stort risktagande med ett strategiskt vapensystem, därmed torde denna tes kunna falsifieras avseende den främmande undervattensverksamheten kring Holmön samt Holmögadd.

Vad som framkommit i vår nutid är att det förefaller genomförts större samordnande företag i tid men spritt i rum gentemot Sveriges kust varje år under 1980-talet med undervattensfarkoster utav en eller flera främmande makter.²⁰ Detta skulle kunna innebära att agerandet med främmande undervattensfarkoster kring Holmön samt Holmögadd utgjorde en del i ett större samordnat företag vid den aktuella tidpunkten. Vilket gör det intressant att studera vilken mediarapportering det finns avseende främmande undervattensverksamhet, dels innan juni 1982, dels under juni 1982. Avgränsning till mediarapportering utgörs av att enbart använda Tidningarnas Telegrambyrå (TT) rapportering under den aktuella tidsperioden. Detta kan givetvis begränsa mängden observationer som genomförts under den aktuella tidsperioden varvid en missvisande bild kan uppträde. Dock uppvägs det utav att TT får anses ha en hög källtillförlitlighet samt att de hade en omfattande nyhetsbevakning under den aktuella tidsperioden.

Den 21MAR1982 förefaller den första möjliga observationen för året 1982 genomföras utav en främmande undervattensfarkost. Denna observation genomfördes av ett antal hemvärnsmän i Göteborgs skärgård närmare bestämt i anslutning till Brännö.²¹ Den 06APR1982 observerar tre individer vad de uppfattar är en undervattensfarkost inta ytläge cirka två till fyra kilometer utanför Galtavik söder om Varberg. En helikopter fick även en möjlig hydrofonkontakt med denna undervattensfarkost.²² På kvällen den 28APR1982 gjorde, dels en svensk bogserbåt, dels personal vid Söderarms fyr en observation på eventuell främmande undervattensverksamhet. Den 29APR1982 fick en helikopter hydrofonkontakt med något cirka två till tre kilometer norr om Söderarm, detta klassificerades som en möjlig ubåt.²³ Den 11MAJ1982 skall ett flertal personer observerat vad de uppfattar är en främmande undervattensfarkost i ytläge strax norr om fyren Dämman vid Öland.²⁴

Således ett antal observationer avseende möjlig främmande undervattensverksamhet rapporterades utav tidningarnas telegrambyrå från den 01JAN1982 intill 31MAJ1982. Här kan det givetvis finnas ett mörkertal i rapporter som ej uppmärksammats på något sätt eller enbart Försvarsmakten har kännedom om. Vad som kan noteras är att tidpunkten för start av observationer väl passar in i den så kallade ÖB rapporten från 1987, där det framförs att den främmande undervattensverksamheten främst förefaller genomföras mellan april och november månad varje år på svenskt inre vatten.²⁵ Försvarsmaktens åtgärder gentemot den eventuella främmande undervattensverksamheten förefaller varit väldigt kortvarig, utan den första egentliga större operationen som förefaller genomföras under 1982 är gentemot verksamheten kring Holmön samt Holmögadd.²⁶

Vad hände då parallellt i juni månad 1982 utöver det som redovisats kring Holmön samt Holmögadd? Den 02JUN1982 observerar personal på sjömätningsfartyget Johan Månsson något som eventuellt var en främmande undervattensfarkost. Observationen genomfördes nordväst om Alma-grundets fyr cirka 20 km sydost om Sandhamn.²⁷ Den 06JUN1982 rapporteras även om en misstänkt observation av en främmande undervattensfarkost utanför Sundsvall, en möjlig hydrofonkontakt rapporterades även.²⁸ Den 08JUN1982 förefaller ubåtsjakthelikoptrar fått kontakt med en främmande undervattensfarkost cirka fyra kilometer utanför Väddö, varvid knallskott samt sjunkbomber släpptes farkosten förefaller girat öster efter vapeninsatsen. Ett antal ubåtsjakthelikoptrar samt patrull- och vedettbåtar befann sig även mellan Märket och Understen i Ålands hav.²⁹ Den 11JUN1982 fäller en svensk patrullbåt både knallskott samt sjunkbomber mot en hydrofonkontakt mellan Märket och Understen.³⁰

Den 12JUN1982 genomför två oberoende personer observationer som kunde tyda på främmande undervattensverksamhet i farvattnen kring Väddö. Patrullbåtar samt en ubåt påbörjade spaning utifrån observationerna, dessa blev dock resultatlösa.³¹ Den 14JUN1982 fälls sjunkbomber mot en misstänkt främmande undervattensfarkost i Ålands hav. Vapeninsatsen genomfördes efter en patrullbåt erhållit hydrofonkontakt.³² Den 16JUN1982 observerar ett finsk bevakningsfartyg en ubåt i den finska delen av Ålands hav varvid knallskott insätts. Enligt den finska gränsbevakningen skall ubåten varit på väg söderut från Bottenviken.³³ Inga ytterligare observationer rapporteras under juni månad 1982 utav Tidningarnas Telegrambyrå.

Det förefaller vara sannolikt att det genomfördes ett företag inom MILO ÖN men även i det östra militärområdet (MILO Ö) under juni månad utanför Väddö. Möjligen kan även ett företag genomförts inom nedre Norrlands militärområde (MILO NN) utanför Sundsvall. Den finska observationen är sannolikt det som Försvarsstabschefen senare berör, vilket tagits upp tidigare i inlägget. Det är även intressant att notera Sundsvalls observationen, då det drygt ett år senare kom att genomföras en större ubåtsjaktoperation utanför Sundsvall samt i dess närområde. Där det i efterhand uppdagades att två minor försvunnit varvid en skall ha försvunnit mellan april 1982 och april 1983.³⁴ Vilket gör observationen utanför Sundsvall i juni 1982 synnerligen intressant.

Här skulle inlägget kunnat avslutas dock blir det intressant att fortsätta med observationsbilden framtill det att Operation Notvarp påbörjas, då en intressant bild framträder som kommer beröras i slutet av inlägget, tillsammans med den mer ingångna belysningen utav Holmön samt Holmögadd. Varvid juli, augusti samt inledningen av september månad även kommer beröras nedan, utifrån samma premisser som juni månad berörts tidigare.

Den 28JUL1982 observeras två främmande undervattensfarkoster ett par kilometer nordost om Furusund i Stockholms norra skärgård norr om ön Ålandet. Ubåtsjakthelikoptrar kom att insättas samt två bevakningsbåtar och fartyg ur Kustbevakningen kom även att användas i spaningarna efter farkosterna. Observationen genomfördes av tre ungdomar samt polisen ansåg att vittnesmålen var trovärdiga. Dock framfördes det i nyhetsrapporteringen att ungdomarna hade kunnat förväxlat det hela med två fasta bojar. Marinen ansåg dock att uppgifterna som framfördes kunde vara fullt möjliga.³⁵ Den 29JUL1982 meddelar TT att Försvarsmakten spanat efter en främmande undervattensfarkost i området kring Vässarö söder om Gräsö i Öregrunds skärgård. Observationen genomfördes inom ett militärt skyddsområde. Denna inhämtning initierades genom att flera av varandra oberoende individer rapporterat den 29JUL1982 att de observerat en främmande undervattensfarkost. En ubåtsjakthelikopter fick även en hydrofonkontakt vilket kom att antas vara en möjlig ubåt.³⁶

Ovan är vad TT rapporterar i juli månad 1982. Vad som dock framkommit i efterhand är att den första säkra observationen utav främmande undervattensverksamhet i grunda områden genomfördes i juli månad 1982 enligt den så kallade ÖB rapporten från 1987.³⁷ I Kommendören av 1. graden Nils-Ove Janssons bok Omöjlig Ubåt, tas även en observation från slutet av juli 1982 upp. Fyra personer, om två personer vardera, skall vid sina strandtomter krattat upp vass. Varvid det plötsligt kommer in svallvågor på sandstranden. Personerna hade varken hört eller observerat någon båt. När de tittar ut i sundet noterar de ett så kallat vågtåg röra sig österut som efterlämnar svallvågor. Detta kom föranleda ett intresse hos Försvarsmakten, då det tidigare under juli månad 1982 inrapporteras flera trovärdiga observationer av främmande undervattensfarkoster i Singö området samt Roslagen. Vittnespsykolog från polisen kom även delta vid utfrågningen av observatörerna som kom anse att de var helt tillförlitliga.³⁸ Således får det ses som sannolikt att den främmande undervattensverksamheten även fortsatte efter juni månad och under juli mot delar av den svenska östkusten 1982.

Den 06AUG1982 meddelar den finska gränsbevakningen att de höjt sin bevakning utav Finlands territorialvatten då de misstänkte att en eller flera främmande undervattensfarkoster befann sig i farvattnet mellan Sverige och Finland i den demilitariserade zonen kring Åland. Den eller de främmande undervattensfarkosterna skulle upptäckts i slutet av juli eller inledningen av augusti månad 1982. Varningsbomber skulle även fällts utav gränsbevakningen samt fartyg som var särskilt utrustade för ubåtsjakt hade även använts utav Finland.³⁹ Den 24AUG1982 påbörjades inhämtning gentemot möjlig främmande undervattensverksamhet i Stockholms södra skärgård. En främmande undervattensfarkost skall ha observerats utav den svenska marinen. Inhämtningen genomfördes med fartyg, helikoptrar samt flygplan. Observationen genomfördes söder och väster om Landsort inom militärt skyddsområde. Indikationerna var i slutändan så tydliga att konfidensgraden blev bekräftad ubåt. En vecka innan skall även en helikopter observerat en främmande undervattensfarkost i samma område. Kustflottan hade även påbörjat sin höstövning i det aktuella området.⁴⁰ Inhämtningen kom även fortsätta under den 26AUG1982.⁴¹

Således förefaller det även under augusti månad 1982 genomförts undervattensverksamhet under en längre tid inom svenskt territorialvatten utav en eller flera främmande makter. Verksamheten förefaller likt under juli månad genomförts inom militära skyddsområden i Stockholms skärgård. Vad syftet med verksamheten var, är svårare att fastställa.

Den 10SEP1982 meddelar TT att den svenska marinen befarar att personal från de främmande undervattensfarkosterna kan ha varit i land på svenskt territorium samt att en ubåt har kunnat lokaliserats till ett område i farleden till Södertälje där det fanns en i fredstid utlagd minering. Dock kom detta att dementeras utav den svenska Försvarsstaben.⁴² Överbefälhavaren, General Lennart Ljung, genomförde den 22SEP1982 en presskonferens avseende den främmande undervattensverksamheten under sommaren 1982. I denna tillbakavisar han uppgifterna avseende personal som landstigit på svenskt territorium. Dock bekräftas att främmande undervattensfarkoster varit i Stockholms södra skärgård under juni månad, en undervattensfarkost i kring Landsort och Askö i Stockholms södra skärgård under augusti samt två undervattensfarkoster söder om Bråviken även i Augusti.⁴³

Den 25SEP1982 meddelar TT att Marinen påbörjat efterforskningar utav främmande undervattensverksamhet i Haköfjorden i Göteborgs skärgård då en fiskare skall ha observerat ett föremål som liknade ett periskop.⁴⁴ Den 25SEP1982 kom även marina resurser avdelas från den pågående övningen Sydfront till västkusten.⁴⁵ Under September månad genomförs även förberedelser för en så kallad agerande operation i Stockholms skärgård. Ett amerikanskt flottbesök antas utav den svenska Marinen kunna utgöra ett lockbete för den främmande undervattensverksamheten och därmed skulle Marinen kunna vara proaktiv mot den främmande undervattensverksamheten. Detta kom att gå under benämningen Notvarp.⁴⁶ Den 29SEP1982 gör en privatperson en observation utav en möjlig främmande undervattensfarkost utanför Gåshaga på Lidingö samt två värnpliktiga observerade den 01OKT1982 ett periskop under rörelse, vilket kom att bli starten på den så kallade Hårsfjärdenincidenten.⁴⁷

Således förefaller främmande undervattensverksamhet genomförts under juni, juli, augusti, september samt oktober månad 1982 mot den svenska östkusten.⁴⁸ Vilket innebär en långvarig kränkningsperiod utav svensk suveränitet under nästan fem månader. Som redovisats ovan förefaller en stor mängd rapporter utav den främmande undervattensverksamheten utgjorts utav så kallade observationer. Varvid en tes skulle kunna vara att grundstötningen utav den sovjetiska ubåten S-363 i Gåsefjärden 1981 kan ha utgjort en ökad anmälningsbenägenhet hos den svenska allmänheten och därmed givit upphov till felaktig rapportering som iståndsatt eftersökningar utav främmande undervattensfarkoster.

Dock förefaller rapporteringsbenägenheten varit låg under 1982, enbart 88 observationer kring främmande undervattensfarkoster förefaller inkommit till Försvarsmakten, trots mediarapportering om ubåtsjakt. 22 stycken av de 88 observationerna kom även ges en hög konfidensgrad och 56 stycken ansågs som möjlig ubåt. Vilket kan jämföras med året efter Hårsfjärdenincidenten, 1983, när det inkom 211 rapporter kring observationer utav möjliga främmande undervattensfarkoster.⁴⁹ Varvid det får ses som mindre troligt att någon form av utbredd så kallad "periskopnoja" rådde under 1982. De efterföljande åren kan dock diskuteras.

Vad kan då syftet med den främmande undervattensverksamhet varit mot Holmögadd i juni 1982? Utgående från den så kallade hypotesprövningen som genomförs i den så kallade ÖB rapporten från 1987 avseende den främmande underrättelseverksamheten, skall syftet främst utgjorts utav så kallade anfallsförberedelser. Detta innefattade även inhämtning i olika former. Här skall tilläggas att denna hypotesprövning som genomförs i den så kallade ÖB rapporten är ur perspektivet att Sovjetunionen var den kränkande nationen.⁵⁰ Ett annat syfte som framförts i debatten är att den främmande undervattensverksamheten var en psykologisk påverkansoperation utav västliga nationer gentemot Sverige. Syftande till att Sverige skulle orientera sig mer gentemot NATO och de västliga ländernas agendor med hjälp av undervattensverksamhet,⁵¹ under en av de mer spända perioderna av det kalla kriget.⁵² Ett tredje syfte som framförts i debatten kring den främmande undervattensverksamheten mot Sverige har varit att det kan ha utgjort praktiska och proaktiva förberedelser av Sovjetunionen för att kunna möta ett väpnat angrepp mot dem inom ramen för operation RJaN, främst vid förhöjd övningsaktivitet hos NATO anslutna länder.⁵³ Här skall även framföras ett fjärde spår i debatten, som innefattar att det i grunden inte skedde några kränkningar, bortsett från S-363 i Gåsefjärden 1981. Utan det snarare skall ha rört sig om en omfattande mängd synvillor orsakad utav mediarapporteringen kring främmande undervattensverksamhet under åren efter S-363.⁵⁴

Vad avser den första tesen det vill säga hypotesprövningen i ÖB rapporten från 1987, kan det ses som rimligt att en främmande makt genomfört rekognosering som ett led i anfallsförberedelser vilket kan ha innefattat inhämtning kring olika förhållanden på svenskt territorium. Men även att tillgripa materiel för att till exempel kunna vidta motåtgärder mot det svenska minvapnet som under den aktuella tidsperioden var ett synnerligen effektivt system.⁵⁵ Som tidigare beskrivits kan även det ERSTA batteri som var under upprättande på Holmögadd 1982 även utgjort ett inhämtningsmål, framförallt då det var det enda som byggdes i norra Sverige,⁵⁶ men även blev operativ 1983. Varvid det torde varit under slutkonstruktion under den aktuella perioden och därmed kunnat utgjort ett prioriterat inhämtningsmål.

Den andra tesen att den främmande undervattensverksamheten skall ha utgjorts utav västliga ubåtar kan inte förringas. Däremot har den tesen främst tagit sitt avstamp från Hårsfjärdenincidenten och framgent. Den tesen har även berört ubåtsskyddsoperationen vid Törefjärden 1987, där ett numera avhemligat fotografi har försökt härledas till att det var en Italiens undervattensfarkost som fotograferades.⁵⁷ Att Italienska undervattensfarkoster skulle förekommit inom svenskt territorialvatten har dock bemöts utav den numera pensionerade Överstelöjtnanten Per Andersson i Tidskrift i Sjöväsendet. Där han framför att den svenska underrättelsetjänsten hade en god kännedom om de olika italienska system samt att dessa ej utgjorde de undervattensfarkoster som kränkte Sverige under 1980-talet samt del av 1990-talet.⁵⁸ Dock kan, som tidigare skrivits, tesen inte förringas att västliga ubåtar kan agerat på svenskt inre vatten.

Den tredje tesen, att den främmande undervattensverksamheten skall ha utgjort proaktiva åtgärder utav Sovjetunionen för att möta ett upplevt hot kan möjligen styrkas. Detta med anledning utav ett antal större övningar för NATO anslutna länder i augusti till oktober månad 1982 i Östersjöregionen. Dock genomfördes ingen övningsverksamhet utav NATO i juni månad, men det kan ha krävts förberedelser utav Sovjetunionen innan själva övningsverksamheten påbörjades av NATO med anledning av den tid det tar för att till exempel förbereda specialförband och dylikt för lösande av sina uppgifter.⁵⁹

Den fjärde tesen om att det enbart rörde sig om villfarelser torde åtminstone under juni månad 1982 kunna falsifieras. Däremot torde en mängd observationer efter Hårsfjärdenincidenten och framgent kunna hänföras till att observatörer tror sig ha sett något som de i själva verket inte gjort, vilket även berörs i den så kallade ÖB rapporten från 1987. Därutöver genomförde Norges Marin en studie kring förmågan hos den norska kustbefolkningen att genomföra korrekta observationer gentemot undervattensverksamhet. Deras slutsats blev att i minst hälften av alla tillfällen genomförde den bofasta kustbefolkningen längs med Norges kust helt korrekta observationer.⁶⁰ Varvid den tidigare berörda statistiken kring observationer under 1982 samt den observation som genomfördes vid Holmögadd som utlöste en ubåtsskyddsoperation torde vara korrekt. Dock framgår inte om de arbetare vid Holmögadd som genomförde observationen var boende längs med kust eller i inlandet, vilket skulle kunna utgöra en felfaktor i observationsförmågan. Däremot förefaller, som tidigare berörts, det finska gränsbevakningsväsendet identifierat en främmande undervattensfarkost på dess territorium som gick i sydlig riktning från Botten-/havet/viken varvid observationen vid Holmögadd får anses ha en hög validitet.

En annan faktor som bör beaktas, utifrån senare framkomna uppgifter, är att den främmande undervattensverksamheten längs med den södra Norrlandskusten kan ha utgjort rekognosering för landstigningsområden. I samband med ubåtsjakten i Sundsvall 1983 genomfördes en tydlig observation utav en främmande undervattensfarkost som genomförde en uppstigning bredvid en fiskebåt norr Ulvön den 17 maj 1983.⁶¹ I en senare strategisk studie som bland annat omfattade landstigningsförmåga kom Försvarsmakten fram till att området nordväst om Ulvön vid Ullångersfjärden i anslutning till Europaväg 4 lämpade sig väl för landstigning. Vilket dels, förefaller inneburit tydliga konsekvenser på riksnivå vad avser lämpliga platser för landstigning i händelse av en väpnad konflikt,⁶² dels torde kunna förklara del av den främmande undervattensverksamheten i MILO NN.

Att genomföra någon rangordning utav teserna får ses som vådligt, då samtliga teser utom den fjärde får anses ha viss validitet för händelserna mellan juni intill oktober månad 1982. Sannolikhetsmässigt får det ses som mest troligt att syftet med den främmande undervattensverksamheten i juni månad kring Holmöarna och Holmögadd var inriktad mot inhämtning med anledning utav det kustartilleribatteri som var under upprättande. Likväl förefaller del utav den rapportering som genomförts under de efterföljande månaderna peka mot att inhämtning genomfördes i olika områden framförallt där minlinjer fanns, samt andra militära installationer inom militära skyddsområden. Denna inhämtning kan även omfattat rekognosering utav olika faktorer, såsom bottendjup, möjliga landstigningsplatser med mera.

Vilka paralleller kan då dras till vår nutid? Vad som är intressant att notera är att Försvarsmakten 1982 hade en omfattande rapportering om vad som inträffade i Kvarken, men även senare i Hårsfjärden, avseende den främmande undervattensverksamheten. På motsvarande sätt hade Försvarsmakten en omfattande rapportering i samband med Operation Örnen det vill säga den underrättelseoperation som genomfördes i Stockholms skärgård 2014. Vad som dock förefaller inträffat efteråt i de båda händelserna är att Försvarsmaktens benägenhet att delge information avtog. Vilket säkerligen kan förklaras med att informationsdelgivningen kan ha möjliggjort för en eller flera främmande makter att vidta åtgärder för att undgå påverkan utav den svenska Marinen.

Vad som dock blir problematiskt både då och nu är ett tilltäppt informationsflöde. Vilket ur ett perspektiv möjliggör att en kränkande makt ej vet om vi vet något avseende dess verksamhet, men ur ett annat perspektiv blir det svårt att motivera för en befolkning varför till exempel ekonomiska medel skall tillföras ubåtsskyddsverksamhet om det ej delges någon offentlig information om eventuella kränkningar. Här krävs det inte att geografiska områden delges för eventuella kränkningar under vattenytan, men det bör delges om kränkningar inträffat i offentliga redovisningar för varje verksamhetsår. För delges inte en eventuell hotbild, finns det heller inte en hotbild vilket även minskar motståndskraften i samhället. Vilket kan jämföras med de spartanska hotbildsbeskrivningarna som finns i till exempel olika utredningar inför ett Försvarsbeslut, som för en insatt helt klart motiverar varför en ökad försvarsbudget krävs. Men för en oinsatt kan bli svåra att förstå varför mångmiljardökningar utav försvarsbudgeten krävs.

Slutsats

Det får ses som troligt till sannolikt att en främmande makt genomförde ett inhämtningsföretag i anslutning till Holmögadd under juni månad 1982. Det får även ses som möjligt att ett annat företag alternativt samma företag omfattade Sundsvall under samma tidsrymd och där tillgreps en av Försvarsmakten i fred utlagd sjömina. Detta företag tillsammans med ett företag under samma tidsperiod i Stockholms skärgård förefaller utgjort startpunkten för en nästan kontinuerlig kränkningsperiod om fem månader gentemot Sverige 1982. Crecendot på denna kränkningsperiod utav en eller flera främmande makter kom utgöras av Hårsfjärdenincidenten med Operation Notvarp.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Försvarsmakten 1 (Svenska)

Institutt for forsvarsstudier 1 (Norska)

Kungliga Biblioteket 1, 2 (Svenska)

Kungliga örlogsmannasällskapet 1 (Svenska)

Regeringskansliet 1 (Svenska)

Tidningen Skärgården 1 (Svenska)

United Press International 1 (Engelska)

Västerbottens-Kuriren 1 (Svenska)

Agrell, Wilhelm. U 137 och ubåtskrisen. Lund: Historiska media, 2021.

Chefen för Marinen. Granskning av ubåtsjaktverksamheten mot bakgrund av händelserna i Stockholms skärgård. Stockholm: Chefen för Marinen, 1982.

Forsberg, Tore. Spioner och spioner som spionerar på spioner: spioner och kontraspioner i Sverige. Stockholm: Hjalmarson & Högberg, 2003.

Gustafsson, Bengt. Det sovjetiska hotet mot Sverige under det kalla kriget. Stockholm: Försvarshögskolan, 2007.

Göransson, Mattias. Björnen kommer!: om ryssrädsla, mönsterseende och militära misstag. Falun: Scandbook, 2017.

Hugemark, Bo (red). Möta, hejda, slå: så skulle Sverige försvaras. Stockholm: Medströms Bokförlag, 2019.

Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014.

Nylander, Bengt. Det som inte har berättats: 25 år inifrån Säpo:s kontraspionage. Stockholm: Hjalmarson & Högberg, 2016.

Retriever Mediearkivet.

Svensson, Emil. Under den fridfulla ytan. Stockholm: Marinlitteraturföreningen, 2005.

Svenska dagbladets historiska arkiv.

Tunander, Ola. Det svenska ubåtskriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2019.

Wigert, Lars (red). Sjöminan under kalla kriget. Karlskrona: Printfabriken, 2012.

Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987.

Slutnoter

¹ Agrell, Wilhelm. U 137 och ubåtskrisen. Lund: Historiska media, 2021, s. 75-76.

² Bergström, Håkan. ’Jakt på ubåtar. Pådrag i norr', Svenska Dagbladet, 5 juni 1982, s. 8.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Fortsatt spaning efter ubåt', Svenska Dagbladet, 6 juni 1982, s. 6.

Olofsson, Sune. 'Misstankar om ny ubåt', Svenska Dagbladet, 8 juni 1982, s. 6.

³ Olofsson, Sune. 'Ubåten har observerats 13 gånger.', Svenska Dagbladet, 9 juni 1982, s. 6.

⁴ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Intensiv jakt på ubåten', Svenska Dagbladet, 6 juni 1982, s. 1, 11.

Olofsson, Sune. 'Misstankar om ny ubåt', Svenska Dagbladet, 8 juni 1982, s. 6.

⁵ Olofsson, Sune. 'Ubåten har observerats 13 gånger.', Svenska Dagbladet, 9 juni 1982, s. 6.

⁶ Magnergård, Omar. 'Fortsatt intensiv spaning', Svenska Dagbladet, 10 juni 1982, s. 8.

⁷ Olofsson, Sune. '”Möjlig ubåt” bombad utan resultat', Svenska Dagbladet, 12 juni 1982, s. 6.

⁸ Svenska Dagbladet. 'Såg misstänkt föremål i ubåtsjakten', Svenska Dagbladet, 13 juni 1982, s. 6.

⁹ Svenska Dagbladet. 'Oförminskad ubåtsspaning', Svenska Dagbladet, 13 juni 1982, s. 6.

¹⁰ Olofsson, Sune. 'Ubåtsjakten slut efter 25 dygn', Svenska Dagbladet, 29 juni 1982, s. 6.

¹¹ Olofsson, Sune. 'Fiende förbereder krig mot Sverige', Svenska Dagbladet, 30 juli 1982, s. 1.

¹² Olofsson, Sune. '"Sverige bricka i maktspel"', Svenska Dagbladet, 30 juli 1982, s. 6.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 16 September 1982.

¹³ Västerbottens-Kuriren. Wynne, Anders. Underjordisk stad på vindpinad ö försvarade Umeå i Kvarken. 2019. https://www.vk.se/2019-12-29/underjordisk-stad-pa-vindpinad-o-forsvarade-umea-i-kvarken (Hämtad 2021-08-08)

¹⁴ Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014, s. 173.

¹⁵ Forsberg, Tore. Spioner och spioner som spionerar på spioner: spioner och kontraspioner i Sverige. Stockholm: Hjalmarson & Högberg, 2003, s. 361.

Nylander, Bengt. Det som inte har berättats: 25 år inifrån Säpo:s kontraspionage. Stockholm: Hjalmarson & Högberg, 2016, s. 107-116.

¹⁶ Magnergård, Roger. 'Jakt på tre platser'. Svenska Dagbladet, 21 juli 1983, s. 7.

Christiansson, Lars. Magnergård, Roger. 'Försvaret har bilder på främmande ubåt'. Svenska Dagbladet, 2 juli 1987, s. 7.

Svensson, Emil. Under den fridfulla ytan. Stockholm: Marinlitteraturföreningen, 2005, s. 209.

¹⁷ Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, s. 29-31.

¹⁸ Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014, s. 33-36.

¹⁹ Magnergård, Omar. '"Vi väntar på honom"'. Svenska Dagbladet, 9 Juni 1982, s. 6.

²⁰ Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, s. 13.

²¹ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 21 mars 1982.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 22 mars 1982.

²² Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 7 april 1982.

²³ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 29 april 1982.

²⁴ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 12 maj 1982.

²⁵ Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, s. 13.

²⁶ Agrell, Wilhelm. U 137 och ubåtskrisen. Lund: Historiska media, 2021, s. 75.

²⁷ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 3 juni 1982.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåtar', Tidningarnas Telegrambyrå, 4 juni 1982.

²⁸ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 6 juni 1982.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåtar', Tidningarnas Telegrambyrå, 6 juni 1982.

²⁹ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Åland', Tidningarnas Telegrambyrå, 8 juni 1982.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Jakt', Tidningarnas Telegrambyrå, 8 juni 1982.

³⁰ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 11 juni 1982.

³¹ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Spaning', Tidningarnas Telegrambyrå, 13 juni 1982.

³² Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 14 juni 1982.

³³ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 18 juni 1982.

³⁴ SOU 2001:85. Perspektiv på Ubåtsfrågan. s. 161-168.

³⁵ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 29 juli 1982.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåtar', Tidningarnas Telegrambyrå, 29 juli 1982.

³⁶ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåtar', Tidningarnas Telegrambyrå, 30 juli 1982.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Jakt', Tidningarnas Telegrambyrå, 30 juli 1982.

³⁷ Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, s. 26.

³⁸ Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014, s. 37-38.

³⁹ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Båt', Tidningarnas Telegrambyrå, 6 augusti 1982.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåtar', Tidningarnas Telegrambyrå, 6 augusti 1982.

⁴⁰ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 25 augusti 1982.

⁴¹ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 26 augusti 1982.

⁴² Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 10 September 1982.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Dementi', Tidningarnas Telegrambyrå, 13 September 1982.

⁴³ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ingen rubrik tillgänglig', Tidningarnas Telegrambyrå, 23 September 1982.

⁴⁴ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 25 September 1982.

Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 26 September 1982.

⁴⁵ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 25 September 1982.

⁴⁶ Svensson, Emil. Under den fridfulla ytan. Stockholm: Marinlitteraturföreningen, 2005, s. 108-110.

⁴⁷ Ibid. s. 111.

SOU 1995:135. Ubåtsfrågan 1981-1994. s. 140.

⁴⁸ SOU 1983:13. Att möta ubåtshotet. Ubåtskränkningarna och svensk säkerhetspolitik. s. 18.

Chefen för Marinen. Granskning av ubåtsjaktverksamheten mot bakgrund av händelserna i Stockholms skärgård. Stockholm: Chefen för Marinen, 1982, s. 48.

⁴⁹ SOU 1995:135. Ubåtsfrågan 1981-1994. s. 86, 175.

⁵⁰ Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, s. 49.

⁵¹ Tunander, Ola. Det svenska ubåtskriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2019, s. 262-263.

⁵² Gustafsson, Bengt. Det sovjetiska hotet mot Sverige under det kalla kriget. Stockholm: Försvarshögskolan, 2007, s. 59-62.

⁵³ Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014, s. 161-167.

⁵⁴ Göransson, Mattias. Björnen kommer!: om ryssrädsla, mönsterseende och militära misstag. Falun: Scandbook, 2017, s. 204-221.

⁵⁵ Wigert, Lars (red). Sjöminan under kalla kriget. Karlskrona: Printfabriken, 2012, s. 285.

⁵⁶ Tidningen Skärgården. Tellström, Carin. Ersta Batteri äntligen öppet för allmänheten. 2013. http://www.skargarden.se/ersta-batteri-antligen-oppet-for-allmanheten/ (Hämtad 2021-08-08)

⁵⁷ Tunander, Ola. Det svenska ubåtskriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2019, s. 179-204.

⁵⁸ Andersson, Per. 'Bokrecension över ”Det Svenska Ubåtskriget” skriven av Ola Tunander', Tidskrift i Sjöväsendet, vol. 183, no. 1, 2020, s. 90.

⁵⁹ United Press International. Joint military exercises begin this week. 1982. https://www.upi.com/Archives/1982/08/29/Joint-military-exercises-begin-this-week/5082399441600/ (Hämtad 2021-08-08)

Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014, s. 161-163, 166-167.

⁶⁰ Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, s. 12-13.

Gjelsten, Roald. Troverdige rapportører. Kystbefolkningens rapporter om ubåter i norske fjorder. Oslo: Institutt for forsvarsstudier, 2018, s. 1, 12-13.

⁶¹ Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 20 maj 1983.

⁶² Hugemark, Bo (red). Möta, hejda, slå: så skulle Sverige försvaras. Stockholm: Medströms Bokförlag, 2019, s. 140-141.

Sedan 2008 har Försvarsmakten i olika former engagerat sig i Pride, och under senare år tillsammans med polisen, för att stå upp för mänskliga rättigheter och allas lika värde. I år har Försvarsmaktens kommunikation i anslutning till Pride uppmärksammats mer än vanligt och väckt reaktioner, till övervägande del positiva, men också en del kritiska.

Användningen av regnbågsflaggan i annonser och filmer är symboliskt viktig för att tydligt visa att vi står upp för de demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter vi är satta att skydda. Regnbågsflaggan har alltså inte, som vissa valt att tolka det, ersatt den svenska flaggan. Tvärtom, varje morgon året runt där svenska förband är stationerade hissas den svenska flaggan, vilken vi även bär med stolthet på vår uniform. En sinnebild för Försvarsmaktens roll i samhället och för att Sverige varit en självständig nation i snart 500 år.

Syftet med kommunikationen kopplat till årets Pride har varit att betona människors lika värde och Försvarsmaktens uppgift att försvara detta. Regeringsformen och medborgarnas möjligheter att fritt forma och utveckla den svenska demokratin är det som Försvarsmakten ska försvara. Det är också viktigt att visa alla som har ett engagemang i Försvarsmakten att vi menar allvar med vårt värdegrundsarbete och att alla ska känna sig inkluderade, oavsett kön, hudfärg eller läggning. Alla som har förmåga och är villiga att ta på sig ansvaret att försvara Sverige och landets intressen är välkomna, och man ska kunna känna sig trygg i att vi alla håller oss till och står bakom vår gemensamma värdegrund.

Försvarsmakten har till uppgift att försvara Sverige, svenska intressen och vår demokrati. Försvarsmaktens värdegrund utgår från Sveriges demokratiska principer och slår vakt om alla människors lika värde och mänskliga rättigheter. Ett militärt försvar som skyddar mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska värderingar bidrar också aktivt till FN:s resolutioner – oavsett om det är internationella insatser eller en väpnad konflikt i vårt närområde.

Försvarsmaktens uppdrag, med långtgående befogenheter och maktmedel för att kunna hantera extrema situationer, är i flera avseenden exceptionellt. Våra långtgående befogenheter medför också ett särskilt ansvar för alla som verkar inom Försvarsmakten. Därför måste värdegrundens verkliga innebörd vara extremt tydlig och klar för alla. Detta är något som också blivit påtagligt under de senaste decennierna då huvudparten av vår militära personal tjänstgjort i olika konfliktområden utomlands, där svåra beslut tas dagligen, oftast under pressade förhållanden. Beslut som inte bara kan få konsekvenser för individen själv, och kollegorna, utan också för dem vi ska skydda – deras liv och hälsa.

Alla i Försvarsmakten ska kunna känna sig trygga i att de verkar i en jämställd och inkluderande organisation där alla kan utvecklas och bidra med sin fulla potential till Försvarsmaktens operativa förmåga. En försvarsmakt där alla aktivt verkar utifrån demokratiska värderingar bidrar dessutom till Försvarsmaktens legitimitet och trovärdighet i samhället.

Det finns ett talesätt som säger: Jag delar inte din uppfattning, men jag är beredd att med mitt liv försvara din rätt att ha din egen åsikt. Detta är en tillspetsad men samtidigt illustrativ beskrivning av vad det innebär att stå upp för Sveriges demokratiska värderingar.

Mats Ström
Kommunikationsdirektör

Reflektion

Doktrinära dokument för nationers Försvarsmakter, Krigsmakter eller om man använda epitetet Väpnade styrkor innehåller, dels en inriktning för vilken väg som anträtts under en längre tidsperiod för samtliga underordnade att anpassa sig efter men även utveckla sig gentemot, dels innehåller det ofta strategiska budskap till andra länder som läser de doktrinära dokumenten. Därav är det intressant att notera vissa skrivningar i den sedan 17APR2020 senast gemensamma gällande doktrinen avseende kärnvapenoperationer (Joint Nuclear Operations) för den amerikanska Försvarsmakten. Vilket eventuellt även kan innehålla en indirekt eller direkt påverkan för Sveriges säkerhetssituation i händelse av en väpnad konflikt, vilket kommer utvecklas längre fram i inlägget.

Inledningsvis bör det påtalas att enligt den amerikanska gemensamma doktrinen för kärnvapenoperationer har tröskeln sänkts för användande av kärnvapen i ett flertal regioner i världen, där kärnvapenstater finns.¹ Vilket bör beaktas utifrån vad som även framkommer i den svenska Försvarsmaktens doktrin för gemensamma operationer från 2020 (DGO20). Enligt DGO20 kan en motståndare tänkas inleda en väpnad konflikt mot Sverige genom användandet av så kallade taktiska kärnvapen. Detta i syfte att uppnå en så kallad strategisk chock och/eller för att uppnå ett snabbt avslut på en väpnad konflikt.² Ur det perspektivet kan det således ses som troligt till sannolikt att Nordeuropa utgör ett av de regionala områdena där risken för användandet av kärnvapen har ökat, om än att det per se inte finns någon kärnvapenstat utöver Ryssland i området. Dock skyddas ett stort antal länder utav USA:s kärnvapenarsenal i och med att de är allierade inom ramen för försvarsalliansen Nato.

I både den nutida men även historiska svenska säkerhetspolitiska debatten förefaller ett argument som förvånansvärt ofta framförs vara det att Sverige kommer vika sig inför användandet utav kärnvapen mot svenskt territorium och/eller den svenska befolkningen. I den debatten förefaller det ofta bortses från att Sverige under en längre tid av det kalla kriget förefaller befunnit sig under USA kärnvapenskydd. En möjlig anledning till detta kan utgjorts utav att Sverige valde att avveckla sitt eget kärnvapenprogram, som var väldigt långt gånget.³ En annan möjlig förklaringsmodell till detta kan utgjorts utav Sveriges geostrategiska position under det kalla kriget för både USA men även Nato. Varvid både en högst reell konventionell säkerhetsgaranti kan ha existerat,⁴ men även en nukleär sådan.⁵

Sveriges hållning i nutid förefaller vara att ingen form av säkerhetsgaranti finns utlovad, men även tidigare amerikanska tjänstepersoner förefaller driva den linjen.⁶ Detta trots att USA Vicepresident under Obama administrationen, Joe Biden, förklarade att svenskt territorium var okränkbart.⁷ Men även en av USA Försvarsministrar, James Mattis, under Trump administrationen förklarade, om Sverige skulle bli angripet skulle USA komma att stödja Sverige.⁸ Där det sistnämnda får anses utgöra ett synnerligt tydligt ställningstagande. Men precis som i dåtid, kan det i nutid vara troligt att trots inga offentliga garantier kan de geostrategiska förhållandena vara en tydlig faktor som trots allt ger Sverige säkerhetsgarantier. Att geostrategi fortfarande spelar en tydlig roll kan exemplifieras med den tidigare chefen för USA:s Arméförband i Europa, General Ben Hodges, uttalande sig 2017 avseende Gotland. Där denne officiellt framförde att Gotland kan vara en av de mest strategiskt viktiga öarna i världen.⁹ Därmed torde även svenskt territorium indirekt påverka USA:s officiella säkerhetsåtagande gentemot dess allierade i svenskt närområde, likt det gjorde under det kalla kriget.

Vad har då detta att göra med kärnvapen? I de två senaste policy dokumenten avseende USA kärnvapenstrategi, dels från 2010, dels från 2018 framförs att både allierade och partners omfattas utav USA säkerhetsgaranti med kärnvapen. Dock framförs inga länder explicit med namn vad avser partnerländer.¹⁰ Varvid det inledningsvis bör beaktas att Sverige har ett välutvecklat samarbete, dels med USA,¹¹ dels med NATO.¹² Vilket i grund och botten inte skiljer sig något från det kalla kriget, om än att de försvarssamarbeten vi nu genomför är officiella, i förhållande till de inofficiella försvarssamarbetena Sverige genomförde under det kalla kriget. Till detta bör även Sveriges geostrategiska position i förhållande till den nuvarande kraftmättningen mellan västliga länder samt Ryssland beaktas.¹³ Vad avser den geostrategiska positionen bör även de tidigare amerikanska uttalandena rörande Sverige tas med i åtanke.

Huruvida Sverige kan tänkas omfattas av någon form av amerikansk säkerhetsgaranti med kärnvapen berördes utav Sveriges Television 2018, när det senaste policy dokumentet avseende USA kärnvapen publicerades. Filosofie doktor Robert Dalsjö vid Totalförsvarets forskningsinstitut uttalade sig avseende den frågan för Sveriges Television. Dalsjö såg det som en möjlighet att Sverige kunde tänkas omfattas av en säkerhetsgaranti med kärnvapen. Detta med anledning utav det historiska arv som tidigare berörts i inlägget.¹⁴ Ett år efter den nya amerikanska kärnvapenpolicyn hade offentliggjorts kom även en ny amerikansk gemensam doktrin för kärnvapenoperationer, vilket kan antas utgöra en konkretisering utav kärnvapenpolicyn från 2018.

I den gemensamma amerikanska doktrinen för kärnvapenoperationer från 2019 berörs USA åtagande avseende avskräckning mot en motståndare för, dels allierade, dels partnerländer under en separat rubrik. Enligt det avsnittet har USA ett sådant åtagande mot allierade i Asien, Europa och Stilla Havet. Det framförs även att detta åtagande utgör ett medel för att avskräcka eller besegra hot mot partnerländer till USA.¹⁵ I utgåvan från 2020 kan en intressant diskrepans noteras. Där berörs enbart partner i avsnittet kring avskräckning i rubriken. Någon ytterligare utveckling likt i utgåvan från 2019 där partnerländer nämns explicit, genomförs ej.¹⁶

Vad som dock är intressant att notera i utgåvan från 2020 är hur den amerikanska nukleära fjärrflygsförmågan berörs bland annat som ett sätt för USA att kunna genomföra en tydlig och flexibel nukleär avskräckning mot en motpart samtidigt som det utgör ett sätt att påvisa USA åtagande att genomföra nukleär avskräckning för både allierande men även partnerländer.¹⁷ Därutöver framkommer det även att USA enbart kan tänka sig använda kärnvapen under extrema omständigheter för att försvara allierades men även partnerländers vitala intressen i händelse utav att den nukleära avskräckningen misslyckas. Vad som även framförs är att grunden utgörs av att avskräcka en motståndare från att använda kärnvapen mot allierade eller partnerländer. Men även att försvara USA allierade och partnerländer med kärnvapen.¹⁸

Således förefaller USA trots att det under rubriken avseende försäkran gentemot allierade och partnerländer avseende amerikanska kärnvapen ej nämnts något explicit land eller länder utav dess partnerländer än mindre att något explicit skrivs vad innebörden är för partnerländer. Inarbetat ett antal budskap i sin nuvarande doktrin för användande av kärnvapen, där även partnerländer förefaller omfattas utav den amerikanska kärnvapenavskräckningen. Vilket sannolikt får ses som ett tydligt strategiskt budskap utav USA gentemot ett antal länder. Där länderna främst kan antas utgöras av Iran, Kina, Nordkorea och Ryssland då dessa benämns som möjliga motståndare till USA i den gemensamma amerikanska doktrinen för kärnvapenoperationer.¹⁹

Därutöver när inget explicit partnerland omnämns omfattas utav den amerikanska kärnvapengarantin får det anses öka osäkerheten för de av USA utpekade möjliga motståndarna, vilket åtminstone hypotetiskt skulle kunna verka avskräckande för ett möjligt användande utav kärnvapen av dem. Vad som även bör beaktas ur en svensk kontext är att trots de delade uppfattningar som förekom i Sverige avseende ett undertecknande om Förenta Nationernas avtal för förbud mot kärnvapen, kom Sverige att ställa sig utanför ett sådant avtal. Där bland annat Försvarsmakten som remissinstans menade att ett sådant undertecknande skulle kunna påverka den svenska försvarsförmågan menligt.²⁰ Vilket eventuellt skulle kunna innebära ett tydligt strategiskt ställningstagande utav Sverige som partnerland med, dels Nato, dels USA vad avser användandet utav kärnvapen i händelse av en väpnad konflikt.

Avslutningsvis, finns det något definitivt som pekar på att Sverige omfattas utav det som populärt benämns USA:s "kärnvapenparaply"? Nej det går ej att peka på något explicit. Däremot går det att peka på tidigare historiska exempel samt nutida amerikanska uttalanden och hur vi i Sverige framför det försämrade säkerhetsläget i våra doktriner men även med våra strategiska samarbeten samt vår geostrategiska position. Vägs dessa tillsammans, men även med det uttalade amerikanska stödet till partnerländer avseende nukleär avskräckning. Får det ses som troligt att Sverige även i nutid omfattas utav en amerikansk säkerhetsgaranti innehållande kärnvapen. Vilket bör beaktas i det säkerhetspolitiska samtalet, där det i en svensk kontext förefaller finnas en omfattande beröringsskräck kring kärnvapen. Trots det utgör en högst reell faktor som alltid måste beaktas i både vår försvars- men även säkerhetspolitik samt planering inför en eventuell väpnad konflikt.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Federation of American Scientists 1, 2 (Engelska)

Försvarsmakten 1, 2 (Svenska)

Dagens Nyheter 1, 2, 3 (Svenska)

Regeringskansliet 1 (Svenska)

Sveriges Television 1, 2, 3, 4, 5 (Svenska)

Agrell, Wilhelm. Svenska förintelsevapen: utvecklingen av kemiska och nukleära stridsmedel 1928-1970. Lund: Historiska media, 2002.

Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011.

Slutnoter

¹ Joint Chiefs of Staff. Joint Publication 3-72: Nuclear Operations. Washington DC: Joint Chiefs of Staff, 2020, s. I-1.

² Försvarsmakten. Doktrin för gemensamma operationer. Stockholm: Försvarsmakten, 2020, s. 18.

³ Sveriges Television. Olsson, Jonas. Se historien om den svenska atombomben. 2019. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sverige-ville-ha-karnvapen (Hämtad 2021-07-11)

⁴ Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011, s. 314-321.

⁵ Agrell, Wilhelm. Svenska förintelsevapen: utvecklingen av kemiska och nukleära stridsmedel 1928-1970. Lund: Historiska media, 2002, s. 305.

⁶ Sveriges Television. Olsson, Jonas. Hultqvist: Inga försvarsgarantier från USA. 2019. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/hultqvist-inga-forsvarsgarantier-fran-usa (Hämtad 2021-07-11)

Sveriges Television. Olsson, Jonas. Obamas rådgivare: FN:s kärnvapenförbud försvårar svenskt Nato-samarbete. 2019. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/amerikansk-presidentradgivare-svarare-for-sverige-att-samarbeta-med-nato-om-regeringens-undertecknar-fn-s-karnvapenforbud (Hämtad 2021-07-11)

⁷ Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. Biden vill att den ryska gasledningen stoppas. 2016. https://www.dn.se/nyheter/sverige/biden-vill-att-den-ryska-gasledningen-stoppas/ (Hämtad 2021-07-11)

⁸ Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. Mattis: USA vid Sveriges sida vid ett ryskt angrepp. 2017. https://www.dn.se/nyheter/sverige/mattis-usa-vid-sveriges-sida-vid-ett-ryskt-angrepp/ (Hämtad 2021-07-11)

⁹ Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. Stor amerikansk närvaro i svensk militärövning. 2017. https://www.dn.se/arkiv/nyheter/stor-amerikansk-narvaro-i-svensk-militarovning/ (Hämtad 2021-07-11)

¹⁰ Sveriges Television. Olsson, Jonas. FOI:s expert om USA:s nya kärnvapenpolicy: ”Kan omfatta Sverige”. 2018. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/foi-s-expert-om-usa-s-karnvapenpolicy-kan-omfatta-sverige (Hämtad 2021-07-11)

¹¹ Skr. 2020/21:56. Internationella försvarssamarbeten. s. 14, 15.

¹² Ibid. s. 18.

¹³ Försvarsmakten. Militärstrategisk doktrin. Stockholm: Försvarsmakten, 2016, s. 32.

¹⁴ Sveriges Television. Olsson, Jonas. FOI:s expert om USA:s nya kärnvapenpolicy: ”Kan omfatta Sverige”. 2018. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/foi-s-expert-om-usa-s-karnvapenpolicy-kan-omfatta-sverige (Hämtad 2021-07-11)

¹⁵ Joint Chiefs of Staff. Joint Publication 3-72: Nuclear Operations. Washington DC: Joint Chiefs of Staff, 2019, s. I-2.

¹⁶ Joint Chiefs of Staff. Joint Publication 3-72: Nuclear Operations. Washington DC: Joint Chiefs of Staff, 2020, s. I-5 - I-6.

¹⁷ Ibid. s. II-2.

¹⁸ Ibid. s. VI, X, III-1.

¹⁹ Ibid. s. I-1 – I-2.

²⁰ Sveriges Television. Fock, Carin. Lönnroth, Alexandra. Jansson, Ida. Wallström: Sverige kommer inte att skriva under FN-förbud mot kärnvapen. 2019. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sa-anser-sverige-om-karnvapennedrustningen (Hämtad 2021-07-11)

Sveriges Television. Olsson, Jonas. ÖB:s syn på FN-avtal om kärnvapenförbud: ”Gagnar inte Sveriges intressen”. 2019. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ob-om-fn-s-karnvapenforbud-konventionen-gagnar-inte-sveriges-intressen (Hämtad 2021-07-11)

Reflektion

För de flesta läsare av denna blogg torde det inte undgått att norra Sverige är i den inledande fasen utav något som skulle kunna benämnas en andra industrialisering.¹ En industrialisering som kommer kräva oerhört mycket elenergi under de kommande decennierna.² Men det förefaller även utgöra en energimängd som i skrivande stund saknas,³ för att kunna genomföra alla de planerade industriella satsningarna i norra Sverige. Denna brist på elenergi går även in i det säkerhetspolitiska området, vilket detta inlägg kommer försöka belysa.

Den 07JUL2021 publicerades en artikel i Norrländska Socialdemokraten där en lösning presenterades på den kommande energibristen med anledning utav den omfattande industrialiseringsvåg som är under utveckling i norra Sverige. Denna lösning kan vara att köpa fossilfri el från Kolahalvön i Ryssland. I artikeln framkommer det att på Kolahalvön råder det just nu ett överskott av elenergi. Dock är kraftledningsnätet föråldrat och därmed uppstår effektförlust, men att kraftledningsnätet förefaller förnyas varvid effektförlusten kommer nedgå, vilket är till gagn vid elförsäljning. Det framkommer även att det genomförs försäljning av el i dagsläget till Finland och Norge från Kolahalvön. I artikeln framkommer det även att den finns två anknytningspunkter in i det nordiska elnätet för Ryssland, dels en i norra Finland, dels en i norra Norge.⁴ Dock förefaller inget svenskt bolag köpa rysk fossilfri el, i dagsläget.

Vad har då detta att göra med säkerhetspolitik? I den tidigare Försvarsberedningens rapport "Motståndskraft" från 2017 framkommer det att "normal" elförsörjning, det vill säga den vi har till vardags, ej kommer kunna garanteras vid en väpnad konflikt. Detta med anledning utav de effekter olika former av påverkan en motståndare kan tänkas komma att uppnå på så kallad kritisk infrastruktur för elförsörjningen. Det framkommer även att de svenska kärnkraftverken med hög sannolikhet kommer vara tvungen att stängas ned vid ett väpnat angrepp. Därtill framkommer det i den tidigare omnämnda rapporten att det blocköverskridande beslutet om att Sverige 2040 enbart skall ha 100% förnybar energiproduktion kan ge fördelar ur ett totalförsvarsperspektiv, då det kan tänkas frambringa flera oberoende leverantörer av el i Sverige och därmed en ökad redundans.⁵

Dock publicerades den dåvarande Försvarsberedningens rapport innan de nuvarande satsningarna som är under genomförande i norra Sverige blev beslutade, men framförallt vad det innebär för svensk elförsörjning som helhet. Därtill kommer det sannolikt råda en diskrepans under de närmsta två decennierna mellan vilken faktisk elproduktion Sverige har och vad det faktiska behovet i Sverige är. Framförallt med tanke på de energikrävande satsningarna som är under uppbyggnad i norra Sverige.⁶ Därutöver berör främst Försvarsberedningens rapport påverkan utav elförsörjningen i Sverige vid en väpnad konflikt. Vad som utelämnas i rapporten är påverkan i ett försämrat säkerhetsläge, inom ramen för vad som populärt benämns gråzon. Det vill säga, en statlig aktör påverkar oss med olika medel och metoder för att uppnå ett eller flera syften som faller denne till gagn när en väpnad konflikt ej råder.⁷

Varför kan det då vara för negativt att genomföra uppköp eller binda upp del av svensk energiförsörjning på rysk fossilfri energi från Kolahalvön? Den Europeiska Unionens kommitté för utrikesfrågor publicerade 2018 en rapport avseende hur olika stater kunde använda energi som ett påtryckningsmedel. I den rapporten fastställdes det att Ryssland kan använda energi som ett påtryckningsmedel. Rapporten fokuserar främst på gassektorn.⁸ Dock får det ses som troligt till sannolikt att till exempel fossilfri energi även kan tillämpas som ett påtryckningsmedel mot en annan nation inom ramen för ett så kallat gråzons agerande. Framförallt om ett övertag kan nås för att genomföra effektiv påverkan, syftande till att uppnå egna strategiska målsättningar. Här bör det särskilt beaktas att ur ett ryskt perspektiv vilket även framgår av dess nationella säkerhetsstrategi, dels från 2015,⁹ dels från 2021,¹⁰ utgör en mängd av dess nations områden ett säkerhetspolitiskt intresse. Därmed bör det övervägas noggrant vilka former av samarbeten som genomförs med Ryssland. Detta med anledning utav att det säkerhetspolitiska intresset i mångt förefaller vara överordnande.

Avslutningsvis, att en lokaltidning skriver dylikt kan jag faktiskt ha överseende med. Dock visar det på en viss aningslöshet med tanke på en rad historiska händelser under de senaste 20 åren. Vilket även bör belysas i sådant fall, för att ge en nyanserad bild i en tidningsartikel. Det finns alltid en motsatt sida av myntet men oftast är det en stor mängd nyanser. Därutöver har alla nationer en agenda som främst syftar till att tjäna dess egna syften. Något som aldrig får förbises. Vilket slutligen innebär att ett mer övergripande totalförsvarstänkande krävs i hela det svenska samhället, för vi kan till exempel inte välja att binda upp vår energiförsörjning på någon annan. Då det i slutändan kommer innebära att vi blir beroende av någon annan och därmed påverkansbar eller sårbar. Det är hög tid att börja tänka totalförsvar och inte leverans i tid, eller den billigaste produkten avgör inköpet, och så vidare.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Europeiska Unionen 1 (Engelska)

Försvarsmakten 1 (Svenska)

Norrländska Socialdemokraten 1, 2 (Svenska)

Regeringskansliet 1 (Svenska)

Rysslands President 1, 2 (Ryska)

Sveriges Radio 1 (Svenska)

Sveriges Television 1, 2 (Svenska)

Slutnoter

¹ Sveriges Television. Gitz, Randi. Historisk satsning i norr på fossilfri industri – kräver 100 000 inflyttare. 2021. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/historisk-satsning-i-norr-kraver-100-000-inflyttare (Hämtad 2021-07-08)

² Sveriges Television. Israelsson, Marit. Industrisatsningarna i norr kräver nästan halva Sveriges elförbrukning. 2021. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/industrisatsningar-i-norr-kraver-narmare-halva-sveriges-nuvarande-elanvandning (Hämtad 2021-07-08)

³ Norrländska Socialdemokraten. Vikström, Jonny. Elbristen: Regionen vill ha övergripande roll. 2021. https://nsd.se/artikel/norrbotten-far-storsta-elbristen--nu-vill-regionen-ta-kommandot/r53e96ql (Hämtad 2021-07-08)

⁴ Norrländska Socialdemokraten. Lidman, Kent. Ryskt elöverskott till Norrbotten?. 2021. https://nsd.se/artikel/ryskt-eloverskott-till-norrbotten-det-ar-marknaden-och-foretagen-dar-som-sjalva-bestammer/lyzwx6pj (Hämtad 2021-07-08)

⁵ Ds 2017:66. Motståndskraft. Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025. s. 165-167.

⁶ Sveriges Radio. Jensen, Victor. Mindre el kan skickas från norr till söder. 2020. https://sverigesradio.se/artikel/7556731 (Hämtad 2021-07-08)

Sveriges Television. Israelsson, Marit. Industrisatsningarna i norr kräver nästan halva Sveriges elförbrukning. 2021. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/industrisatsningar-i-norr-kraver-narmare-halva-sveriges-nuvarande-elanvandning (Hämtad 2021-07-08)

⁷ Försvarsmakten. Militärstrategisk doktrin. Stockholm: Försvarsmakten, 2016. s. 37-38.

⁸ European Union. Energy as a tool of foreign policy of authoritarian states, in particular Russia. European Union, 2018, s. 2, 35-37.

⁹ Rysslands President. Rysslands Nationella Säkerhetsstrategi 2015.

¹⁰ Rysslands President. Rysslands Nationella Säkerhetsstrategi 2021.

Försvarsmakten förekommer allt oftare i debatten som den aktör som mest av alla försvårar energiomställningen genom att motsätta sig utbyggnad av vindkraft. Men detta stämmer inte. Aktörer som vill debattera frågan har ett ansvar att hålla sig till fakta, så att var och en kan bilda sig en egen uppfattning som bygger på rättvisande underlag.

Utifrån Energimyndighetens och Naturvårdsverkets statistik blir det tydligt att de flesta avslag vid tillståndsprövning av vindkraftsparker görs utifrån andra aktörers intressen än Försvarsmaktens och landets försvarsintressen. Även markanspråkens storlek för olika intressen bör noteras och jämföras, enligt samma statistik.

När Försvarsmakten uttalar sig om riksintressen företräder myndigheten totalförsvarets militära del som utgörs av Försvarets Materielverk (FMV), Försvarets Radioanstalt (FRA), Fortifikationsverket (FortV) och Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI). Försvarsmakten besvarar mellan 200-400 vindkraftsremisser per år och accepterar majoriteten av alla vindkraftverken, exempelvis hade Försvarsmakten inga synpunkter på cirka 75 procent av alla vindkraftverk som mottogs på remiss under 2020 och för ca 80 procent under 2019. Vid tillståndsprövningen accepteras cirka 93 procent av alla tillstånd. Detta innebär att ungefär 7 procent av alla vindkraftsparker avslås på grund av försvarsintressen. Samtidigt avslås ungefär 45 procent av vindkraftsparkerna genom kommunalt veto och ungefär 25 procent på grund av artskyddet enligt rapporten Nulägesbeskrivning – vindkraftens förutsättningar, som publicerades 27 januari 2021.  Försvarsmakten hade redan 2012 accepterat över 20 000 konfliktfria positioner för vindkraftverk.

Försvarsmakten samarbetar framför allt med Energimyndigheten, men också med Naturvårdsverket, när det gäller utbyggnad av vindkraft. Detta görs bland annat genom Energimyndighetens och Naturvårdsverkets nationella strategi för hållbar vindkraft. Denna typ av samarbete med ansvariga myndigheter är viktigt, eftersom det största bidraget till samexistens mellan olika intressen görs vid planeringsprocessen för vindkraft, inte vid samråds- eller i prövningsprocessen. Utöver detta följer Försvarsmakten, i den mån det är möjligt, Energimyndighetens rekommendationer för hur Försvarsmakten kan bidra till energiomställningen på bästa sätt.

Som ett exempel på samarbete med ansvariga myndigheter kan nämnas att det riksintresse för vindbruk som Energimyndigheten preciserade 2013 var mycket väl genomarbetat tillsammans med Försvarsmakten. Det fanns i huvudsak inga konflikter med totalförsvarets intressen och överskred då vida behovet av 20 TWh på land. När det gällde planeringsförutsättningarna till havs konstaterades att årsmedelvinden och bottendjupet var tillfredställande längs stora delar av den svenska kusten. Därför bedömde Energimyndigheten att det inte vore relevant att bearbeta och peka ut ett motsvarande riksintresse på land. Men myndigheten förtydligade tidigare utpekade geografiska områden och vissa enskilda projekt fick riksintressestatus, med hänvisning till att någon form av projektering pågick.

Försvarsmakten har även deltagit i den havsplanering som leds av Havs- och vattenmyndigheten och accepterat flertalet områden som är prioriterade för vindkraft. Detta kan dock inte tas som intäkt för att myndigheten kan acceptera enskilda vindkraftverk som riskerar att påtagligt skada verksamhet och riksintresse för totalförsvarets militära del.

Johan Svensson
Generallöjtnant
Försvarsmaktens produktionschef

Reflektion

Inledningsvis skall det framföras att undertecknad ej har någon insyn i vilka skyddsåtgärder Försvarsmakten eller andra statliga myndigheter vidtagit eller kan tänkas kontinuerligt vidta för att möta en hotbild från så kallade obemannade flygande farkoster, utöver vad som är officiellt publicerat. Detta utgör, av undertecknad, en inlaga för att belysa en sannolik hotbild utifrån en rad redan internationellt inträffade händelser. Detta inlägg kommer enbart fokusera på så kallade obemannade flygande farkoster, obemannade undervattensfarkoster utelämnas i detta inlägg.

Den 27JUN2021 skall en indisk flygbas i regionen Kashmir blivit utsatt för angrepp med hjälp av mindre obemannade flygande farkoster, den/de farkoster som antas brukats skall vara tillgängliga för gemene person att införskaffa. Ett förnyat försök till angrepp förefaller även genomförts den 28JUN2021, dock skall det angreppet bemöts med så kallat truppluftvärn det vill säga att handeldvapen användes av soldater mot den eller de flygande farkosterna. De obemannade flygande farkosterna skall då avbrutit sin verksamhet. Vid angreppet den 27JUN2021 skall två indiska soldater blivit skadade.¹ Angrepp med dylika farkoster utgör inte ett nytt fenomen, Ryssland har till exempel även blivit angripna utav obemannade flygande farkoster vid sin flygbas i Syrien under 2018.²

Varför är då detta intressant? 1986 publicerades boken Spetsnaz utav Vladimir Rezun under psudonymen Viktor Suvorov,³ 1989 publicerades även en svensk översättning av denna bok. I denna bok beskriver Rezun i ett hypotetiskt scenario hur de sovjetiska spetsnazförbanden skulle kunna tänkas använda mindre radiostyrda flygplan med sprängladdningar för att påverka Förenta Staternas högsta ledning.⁴ Således är tankarna kring att använda till synes civila radiostyrda obemannade flygande farkoster för att genomföra militära angrepp inget nytt, utan dessa tankar förefaller funnits en längre tid inom militära organisationer och numera även hos irreguljära grupperingar.

I Sverige har även problematiken kring så kallade obemannade flygande farkoster identifierats, varvid skyddslagen har förändrats för att medge att skyddsvakter med våld får påverka dessa farkoster om de finns invid eller över ett skyddsobjekt.⁵ Men även användande av störsändare förefaller använts under den senare delen av 2010-talet för att kunna påverka obemannade flygande farkoster.⁶ Obemannade flygande farkoster förefaller även vid minst ett tillfälle utgjort ett allvarligt problem vid av Försvarsmakten planlagd och annonserad verksamhet i form av Försvarsmaktsövningen Aurora-2017,⁷ men även vid andra tillfällen som delgivits utav svensk media.

Att särskilt anpassade obemannade flygande farkoster, med uppgiften att flyga in i ett mål och detonera, kan uppnå en god verkan bevisades onekligen under konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan under slutet av 2020.⁸ Ett annat exempel är användandet av dylika farkoster vid angreppet mot Saudiarabisk oljeinfrastruktur under hösten 2019.⁹ Obemannade flygande farkoster som kan inhandlas av privatpersoner har även använts som vapensystem, dessa har då modifierats för att bära olika former av explosiva laddningar där kanske det tydligaste exemplet på detta utgörs av mordförsöket mot Venezuelas President, Nicolás Maduro, i augusti 2018.¹⁰ Varvid det sistnämnda exemplet visar på hur ett fåtal individer, om än med tekniskt kunnande, kan skapa en högst påtaglig hotbild.

Hotbilden avseende det sistnämnda kan antas varit känd länge i Sverige med anledning utav den förändrade lagstiftningen för att kunna påverka dylika farkoster, vilket berörts ovan. Dock som det visades vid till exempel angreppen mot den Saudiarabiska oljeinfrastrukturen 2019 har kvalificerade luftvärnssystem en låg förmåga att verka mot dylika farkoster,¹¹ såsom det svenska Luftvärnssystem 103.¹² Utan likt i Indien kom truppluftvärn även att användas i Saudiarabien 2019.¹³ Vid angreppet mot Venezuelas President, 2018, förefaller ett elektroniskt störsystem utgjort det skydd som avvärjde angreppet.

Häri uppstår således en intressant problematik som troligtvis till sannolikt kommer vara tvunget att omhändertas. Utgående från till exempel ett eskalerande gråzonsscenario på väg mot ett väpnat angrepp kan det tänkas att en angripare använder sig utav olika former av grupperingar för att iståndsätta vad som tillsynes kan utgöra terrordåd,¹⁴ med hjälp utav enkla kommersiella obemannade flygande farkoster som förändrats till en vapenplattform, mot för totalförsvaret skyddsvärda objekt och/eller individer. Dessa farkoster kan även användas för att skapa en destabliserade och demoraliserande effekt inför ett väpnat angrepp genom aktioner mot det så kallade civilsamhället. Sammantaget kan det tänkas utgöra en delmetod, bland många andra asymmetriska, för att forma stridsfältet inför ett väpnat angrepp.

Därutöver bör hotbilden beaktas för att dylika kommersiella farkoster även kan tänkas användas i ett snabbt eskalerande scenario, både i gråzon eller vid en incident, utav en motståndare redan i fredstid utplacerad personal i Sverige.¹⁵ Detta kan tänkas genomföras mot till exempel Flottan samt Flygvapnet i dess fredsgrupperingar innan ett så kallat spridningsbeslut tagits för de tidigare nämnda stridskrafterna. Detta skulle kunna påverka den faktiska tröskelförmågan på ett högst märkbart sätt. Detta kan dock motverkas genom en god underrättelsetjänst, och sannolikt även säkerhetstjänst, vilket framförs i doktrin för gemensamma operationer från 2020.¹⁶ Dock har historien vid upprepade tillfällen visat på att en försvarare ofta väljer att negligera varningssignaler om ett förestående angrepp, varvid överraskande angrepp eller så kallade strategiska överfall tenderar att bli framgångsrika, då de ofta även innehåller ej förutsedd teknik eller taktik.¹⁷

Avslutningsvis, hotbilden utav dylika enkla system bör ses som ett högst reellt hot. Framförallt då det får ses som en asymmetrisk åtgärd mot kvalificerade system. I stället för att ta fram än mer avancerade system, utnyttjas svagheter hos en motpart med enkla system. Vilket till exempel Ryssland officiellt varit tydlig med utgör en metod för hur de kommer möta dess upplevda hotbild.¹⁸ Således kan vi inte enbart stirra oss blind mot hot från kryssningsrobotar eller ballistiska system och köpa system eller vidta andra åtgärder mot dessa.¹⁹ Utan återigen medel föder motmedel därför krävs en så kallad "skyddslök",²⁰ när hotbilden är multidimensionell. Varvid en rad olika system men även mänskligt tänkande och agerande krävs för att motverka en rad sannolika hot mot våra stridskrafter i ett inledande skede av en väpnad konflikt. Hot som kan påverka oss synnerligen menligt, när dessa analyseras mer ingående.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Associated Press 1 (Engelska)

Cable News Network 1 (Engelska)

Center for Strategic and International Studies 1 (Engelska)

Dagens Nyheter 1 (Svenska)

Försvarshögskolan 1 (Svenska)

Försvarsmakten 1, 2, 3, 4 (Svenska)

Joint Special Operations University 1 (Engelska)

Reuters 1, 2, 3 (Engelska)

Sveriges Radio 1 (Svenska)

Sveriges Television 1, 2 (Svenska)

The Guardian 1 (Engelska)

Kam, Ephraim. Surprise attack: the victim's perspective. Cambridge: Harvard University Press, 1988.

Suvorov, Viktor. Spetsnaz: Sovjets hemliga terrorarmé. Stockholm: Timbro, 1989.

Slutnoter

¹ Reuters. Bukhari, Fayaz. India chases away more drones in Jammu a day after blast at air base. 2021. https://www.reuters.com/article/us-india-kashmir/india-chases-away-more-drones-in-jammu-a-day-after-blast-at-air-base-idUSKCN2E41F9 (Hämtad 2021-06-29)

² Reuters. Russia downs drones that attacked its Syria air base: news agencies. 2018. https://www.reuters.com/article/us-mideast-crisis-syria-russia-idUSKBN1KC0BB (Hämtad 2021-06-29)

³ The Guardian. Harding, Luke. ‘Will they forgive me? No’: ex-Soviet spy Viktor Suvorov speaks out. 2018. https://www.theguardian.com/world/2018/dec/29/ex-soviet-spy-viktor-suvorov (Hämtad 2021-06-29)

⁴ Suvorov, Viktor. Spetsnaz: Sovjets hemliga terrorarmé. Stockholm: Timbro, 1989, s. 232-233.

⁵ Försvarsmakten. Tillträde till skyddsobjekt. 2019. https://www.forsvarsmakten.se/sv/kontakta-forsvarsmakten/tilltrade-till-skyddsobjekt/ (Hämtad 2021-06-29)

⁶ Sveriges Radio. Polisen ska störa ut drönare i Almedalen. 2017. https://sverigesradio.se/artikel/6714679 (Hämtad 2021-06-29)

⁷ Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. Misstänkt spioneri i stor skala mot militärövningen Aurora. 2017. https://www.dn.se/nyheter/sverige/misstankt-spioneri-i-stor-skala-mot-militarovningen-aurora/ (Hämtad 2021-06-29)

⁸ Center for Strategic and International Studies. Shaikh, Shaan. Rumbaugh, Wes. The Air and Missile War in Nagorno-Karabakh: Lessons for the Future of Strike and Defense. 2020. https://www.csis.org/analysis/air-and-missile-war-nagorno-karabakh-lessons-future-strike-and-defense (Hämtad 2021-06-29)

⁹ Sveriges Television. Lönnroth, Alexandra. Dubbel drönarattack mot världens största oljebolag – oljeproduktionen halverad. 2019. https://www.svt.se/nyheter/dubbel-dronarattack-mot-varldens-storsta-oljebolag (Hämtad 2021-06-29)

¹⁰ Cable News Network. Inside the August plot to kill Maduro with drones. 2019. https://edition.cnn.com/videos/world/2019/03/13/drone-attack-venezuela-nicolas-maduro-nick-paton-walsh-pkg-vpx.cnn (Hämtad 2021-06-29)

¹¹ Reuters. Kalin, Stephen. Westall, Sylvia. Costly Saudi defenses prove no match for drones, cruise missiles. 2019. https://www.reuters.com/article/us-saudi-aramco-security-idUSKBN1W22FR (Hämtad 2021-06-29)

¹² Försvarsmakten. Ehn, Linus. Luftvärnet får världens mest avancerade luftvärnsrobot. 2021. https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2021/06/luftvarnet-far-varldens-mest-avancerade-luftvarnsrobot/ (Hämtad 2021-06-29)

¹³ Associated Press. Gambrell, Jon. Saudi Arabia: Drone attacks knocked out half its oil supply. 2019. https://apnews.com/article/middle-east-yemen-ap-top-news-persian-gulf-tensions-international-news-d20f80188e3543bfb36d512df7777cd4 (Hämtad 2021-06-29)

¹⁴ Försvarsmakten. Militärstrategisk doktrin. Stockholm: Försvarsmakten, 2016, s. 35.

¹⁵ Försvarsmakten. Grundkurs Motståndaren – Specialförband. Försvarsmaktens läroportal. 2020.

¹⁶ Försvarsmakten. Doktrin för gemensamma operationer. Stockholm: Försvarsmakten, 2020, s. 17.

¹⁷ Kam, Ephraim. Surprise attack: the victim's perspective. Cambridge: Harvard University Press, 1988, s. xiv-xv.

¹⁸ Stringer, Kevin D (red). Napier, Glennis F (red). Resistance Views: Tartu Resistance Seminar Essays on Unconventional Warfare and Small State Resistance, 2014. Macdill Air Force Base: Joint Special Operations University, 2018, s. 16.

¹⁹ Sveriges Television. Holmin, Maria. ÖB om ryska robotarna: Vi försöker hantera hoten. 2016. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ob-om-ryska-robotarna-vi-forsoker-hantera-hoten (Hämtad 2021-06-29)

Försvarsmakten. Ehn, Linus. Luftvärnet får världens mest avancerade luftvärnsrobot. 2021. https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2021/06/luftvarnet-far-varldens-mest-avancerade-luftvarnsrobot/ (Hämtad 2021-06-29)

²⁰ Andersson, Kurt. et al. Lärobok i Militärteknik, vol. 4: Verkan och skydd. Stockholm: Försvarshögskolan, 2009, s. 15.