Brezjnev’s blog lanserar nyheten (åtminstone för mig) via ryska och italienska källor att ett italienskt marint specialförband, Decima Mas, 1955 ska ha tagit sig in i och minerat, och sänkt, ett ryskt slagskepp i hamn.
KlartSkepp! – – . .
Månatliga arkiv: augusti 2013
Rysslands minsta soldater
Unga kosacker får tidigt stifta bekantskap med Kalasjnikovs.
Den återuppståndna kosackrörelsen bedriver sedan Sovjets fall en omfattande ungdomsverksamhet. Detta nyliga reportage på engelska (ovan) från Tysklands utlandskanal ger en inblick i både yngre och äldre kosackers verksamhet.
Om den moderna kosackrörelsens storlek och förmågor, se exempelvis mitt tidigare inlägg om kosackbrudar.
TILLÄGG KL 23: Oplatsen har tidigare bloggat om de vanliga ryska barnsoldaterna, alltså de utanför kosackrörelsen. Missa inte den dokumentärfilm som inlägget länkar till.
Och jorden skälvde…
Vad som utspelades i nattmörkret igår utanför Damaskus fortsätter att plåga världen. Säkerhetsrådet uttalade sitt fördömande och krav på utredning, men några aktiva åtgärder kunde inte beslutas med Ryssland och Kina på båten. I skymundan har det senare landet blivit alltmer frekvent förekommande i den statliga syriska rapporteringen har jag för övrigt noterat. Under dagen […]
Låg nivå blev lägre men trots det mycket hög?
 |
| Bild från Cornucopia |
Dagens nyhet på den försvarspolitiska spelplanen lär knappast inte undgått någon läsare. Men trots att jag i dag blir puckfyra på ämnet så kan jag inte låta bli att kommentera samma sak ännu en gång, men också ur ett annat perspektiv. Det handlar givetvis om nya fakta som framkommit runt stridsvagnsbluffen signerad det regeringsbärande partiet Nya Moderaterna.
Till att börja med så måste vi be alla läsare om ursäkt då även Skipper helt uppenbart har sysslat med skönmålning på en hög nivå i samband med tidigare faktakoll, då det helt felaktigt skrevs att det var 56 stridsvagnar som skulle in på en renovering som mer liknar en omfattande service. Jag får skylla på att det vid tillfället inte fanns mer fakta i ämnet än det som redovisades i försvarsmaktens öppna materielplan. Det har nu visat sig efter Ny Tekniks avslöjande, att det således inte är fler än 42 stridsvagnar som ska renoveras!
”Beslutet gäller samtliga stridsvagnar i den svenska insatsorganisationen (IO14)”, uppger Henrik Hedberg, försvarsminister Karin Enströms pressekreterare, via sms. Han förtydligar att det avser 42 stycken.
Tidigare skandal handlade om en halvering av det totala beståndet, men i själva verket är skandalen större än så då det endast en tredjedel av nuvarande stridsvagnsbestånd som ska erhålla renoveringen! Varför berättade inte Cecilia Widegren (m) detta faktum då hon basunerade ut nyheten om satsningen på försvaret? Var det möjligen en medveten mörkning för att få det hela att framstå i bättre dager? Jag är helt övertygad om att hon faktiskt har lyckats lura en mycket stor del av alla som läste artikeln då de publicerades.
Fler oklarheter och en märklig hemligstämpling!
Beslutet sägs ha tagits redan i maj, men inga dokument står att finna. Förklaringen påstås vara att förutsättningarna runt detta ”investeringsbeslut” är hemligstämplade, vilket även Cecilia Widegren bekräftar i SR intervjun då hon säger att ”det är en miljardinvestering som går till Skövde och Boden” men att den exakta summa är hemlig.
Vi kan trots hemligstämplingen, genom Försvarsmaktens öppna materielplan konstatera att summan för renoveringen av stridsvagnarna är planerad till en summa av 900-1400 miljoner.
Vi kan även genom materielplanen konstatera att anskaffningen/installation av stridsledningssystemet SLB (som är en del i åtgärderna) till totalt 500 fordon bedöms kosta 250-325 miljoner. Detta ger vid hand (om vi räknar på den högre siffran) att installationen på ett enda fordon skulle kosta 650.000:-(!) För dessa 42 stridsvagnar skulle det således kosta totalt ca 27 miljoner.
Vad renoveringen omfattar går också att utläsa på FMV webbsida och presenteras även i Ny Tekniks artikel från dagen. Så varför är då detta hemligstämplat?
Cecilia Widegren hävdar i intervjun att beslutet är hemligt av ”förmågeskäl och upphandlingsskäl” något som inte riktigt går att förstå då kostnadsspannet redan återfinns tillsammans vilka förmågor det handlar om, om man ens kan prata om förmågor runt den här upphandlingen då det enligt öppna källor knappt sker någon förändring jmf nuläget. Det luktar snarare missbruk av hemligstämpeln, och det verkliga skälet är möjligen att det är PH (pinsamt hemligt) då åtgärdernas ringa omfattning på endast en tredjedel av vagnarna verkar ske till en mycket stor kostnad!
Märkliga prioriteringar!
Den här bloggen har sedan den startade medvetet undvikt att ställa försvarsgrenarnas olika interessen mot varandra när det kommer till resursfördelning av den enkla anledningen att alla nuvarande förmågor är nödvändiga. Debatten bör givetvis handla om hur vi ökar vår försvarsförmåga på bredden, i synnerhet då vi inte kan förlita oss på någon annan än oss själva när det kommer till försvaret av Sverige.
Men nu har vi passerat en gräns och hamnat långt under den kritiska nivån. Det går det inte längre att undvika att beröra ämnet om hur anslaget prioriteras och fördelas inom Försvarsmakten.
Man måste i en hårt ansatt ekonomi ställa den enorma summan (som en mindre renovering av 42 stycken stridsvagnar medför) jämfört med vad det skulle kosta att åtgärda andra, i mina ögon betydligt större bristområden! I synnerhet när man på försvarsdepartementet konstaterar att ”de vagnar som blir över är fullt stridsdugliga” (d.v.s. de vagnar som inte kommer att renoveras).
Det finns tre saker som jag anser borde fått betydligt högre prioritet än att renovera dessa stridsvagnar för miljardbelopp! Det är moderna vapensystem till våra enheter som är satta att upprätthålla skalförsvaret. Korvetter och stridsflygplan används till skillnad från stridsvagnar dagligen i vår nationella beredskap och är de mest tillgängliga och rörliga enheter vi har! Dessa borde således vara högt prioriterade, men så är inte fallet just nu. De åtgärder jag anser vara viktigast handlar primärt om:
- Markbaserad långräckviddig lv-robot (ersättare till antika Hawk 97)
- Ny sjömålsrobot till korvetter och JAS 39 (ersättare till föråldrade RBS-15)
- Luftvärnsrobotar till korvetter ) som i dag helt saknas.
Kostnaden för att anskaffa en ny relevant sjömålsrobot till både Flygvapnet och Marinen skulle enl materielplanen uppgå till 800-1100 miljoner. Noterbart är att Flygvapnet fortfarande nyttjar den numera antika (30 år gamla) RBS-15F från 1980. Att anskaffa och installera lv-robot på samtliga Visbykorvetter skulle uppskattningsvis kosta 2000 miljoner.
Vi kan alltså konstatera att vi skulle kunna omsätta beståndet av RBS-15, alternativt bestycka 2-3 Visbykorvetter med den helt nödvändiga luftvärnsroboten för samma summa som den omtalade stridsvagnsrenoveringen kostar.
När det gäller långräckviddigt markbaserat luftvärn eller luftvärnsrobotar till korvetter så finns det inte ens med i nuvarande materielplan som sträcker sig till 2020. En sådan eventuell anskaffning kommer således att ligga långt bortom 2020! Ny sjömålsrobot finns med men ligger i slutet av perioden. Dessa materielsystem anses således inte vara prioriterade!
För övrigt börjar det bli tröttsamt att från politiker, och nu även tjänstemän på försvarsdepartementet, höra det ständiga pratet om alla dessa nivåer. Ungefär vad rubriken till detta inlägg försöker åskådliggöra. Allt vi i Sverige gör är tydligen på en mycket hög nivå samtidigt som grannen i öster tydligen fastnat på en nivå som varierar från låg till mycket låg. Mer ärligt vore att säga sanningen. Då räcker det med att bara att skifta plats på de omnämnda aktörerna!
– Kommer regeringen att besluta om mer stridsvagnspengar, till ett steg 2?
– Nej, det är absolut inte klart. Det enda som är avgjort är de 42 som regeringen tagit beslut om. Men några ytterligare ersättningsvagnar har regeringen inte tagit ställning till, säger Andreas Savelli, handläggare på försvarsdepartementet, som nämner att de nya vagnarna får en ”väldigt hög nivå”.
Bloggar: Wiseman, Cornucopia, Sjätte mannen
Troligen inte sarinattack i Syrien
Under dagen har rapporterna om en stor C-vapeninsats i Damaskus accelererat. Under tidig förmiddag kom de första rapporterna om en attack med ”giftig gas” och antalet döda rapporterades vara minst 20, därefter tiodubblades siffran och nu på kvällen kan vi läsa och höra om uppemot 1300 döda. Bilderna som sprids är ohyggliga, särskilt filmerna på […]
Nya siffror för "miljardsatsningen"
Ni kanske minns ”miljardsatsningen” från förrförra veckan, där Regeringen ”satsade miljardbelopp på förvaret i Skaraborg och Norrbotten”? Det som egentligen var den renovering av stridsvagn 122 som varit budgeterad att ske långt tidigare, men som Regeringens genomförandegrupp strök 2008 och som efter dess återkommit men skjutits framåt?
Enligt Försvarsmaktens materielplan var det tänkt att 48-56 stridsvagnar skulle renoveras. Övriga drygt hälften hamnar i de så kallade ”reservbataljonerna” som är rena pappersförband utan personal vilket i praktiken innebär att de sannolikt hamnar i malpåse och sedan om något år går till försäljning.
Ny Teknik skriver idag om denna renovering och att det inte blir fler än 42 stridsvagnar som kommer att renoveras. En siffra som ju Regeringen i det ursprungliga pressmeddelandet inte såg det som nödvändigt att nämna. Ej heller ville man berätta vad renoveringen skulle bestå av, vilket dock går att utläsa här (oklart om hela ambitionen av ekonomiska skäl kan uppfyllas)
Gissningsvis handlar det om att renovera 42 st strv 122A, medan såväl bärgningsvagnar och de 12 strv 122B (modifierad till högre skyddsnivå för internationella insatser) ej kommer att renoveras. Hur det går för de stridsvagnar som är tänkta att tillbringa sina dagar i det folkpartistiska garaget på Gotland är oklart.
Det blir bara tydligare vilka enorma satsningar Regeringen gör på svenskt försvar. Återigen bevisas det att det är oerhört mycket viktigare att framstå som effektiv än att egentligen vara det.
Nu är det bara att vänta in höstbudgeten och de satsningar på försvaret som kommer att göras där.
Siffrorna bakom rubrikerna (uppdaterat 10.30)
Tidningen Arbetarbladet rapporterar att andelen kvinnor som söker militär grundutbildning nu är 20 % av de sökande, vilket rapporteras vara en ökning från 5 % under värnpliktstiden. Det kan tyckas positivt, även om det är långt kvar till situationen i vårt västra grannland som nu har infört könsneutral värnplikt.
Frågan är dock vad som döljer sig bakom Arbetarbladets siffror utöver den kreativa journalistiken att jämföra antalet sökande med antalet som sedan genomför utbildningen. Svaren går till största delen att hitta i Pliktverkets och Rekryteringsmyndighetens årsredovisningar. När det gäller kvinnor är det dessutom betydligt lättare att jämföra sifforna än när det gäller män, då kvinnor under värnpliktstiden liksom idag helt frivilligt ansökte om att få göra militärtjänst. Med andra ord ingen skillnad vad ansökningsförfarande.
Nu talar Arbetarbladets artikel, som även fått stort genomslag i Sveriges Radio och övriga riksmedia, om antalet sökande. En ”sökande” är idag en person som fyllt i ett formulär på internet (motsvarande intresseanmälan) och som sedan leder till en inbjudan om att göra webbtestet. En något kreativ definition av sökande kan tyckas. Här menar i alla fall Arbetarbladet (som fått sina uppgifter från Försvarsmakten) på att det är en stor ökning då 20 % av sökande idag är kvinnor. Det vill säga 20 % av de som anmäler intresse är kvinnor. År 2012 var det 5 047 kvinnor av totalt 26 124 personer som anmälde intresse (19,3 %).
När man sedan kommer fram till webbtestet verkar dock intresset hos såväl män som kvinnor ha svalnat eftersom endast 17 970 personer av de som Försvarsmakten och Försvarsdeparatementet refererar till som ”sökande” valde att göra webbtestet. Av dessa var 3 315 kvinnor (18,4 %), varvid könsfördelningen fortsatt var ungefär densamma. Det är också först med webbtestet som man kan jämföra dagens system med det tidigare
Nu börjar det bli intressant att jämföra med värnpliktstiden då enligt Arbetarbladet endast 5 % av de som gjorde värnplikten var kvinnor.
Går man tillbaka några år så finner man att 2009 var det 11 % kvinnor som på samma sätt som idag svarade på den webbtest som används för att sålla inför antagningsprövningen. En markant skillnad i könsfördelning, men som beror på att det då var obligatoriskt för män att göra detta webbtest (98 % av männen svarade). Går man tillbaka ytterligare ett år till 2008 var det 12 % kvinnor som svarade på webbtestet. Man skulle alltså i Arbetarbladet kunnat presentera det hela som en fördubbling av andelen kvinnor som gjort det inledande webbtestet.
Mer intressant blir det dock när man tittar på siffrorna bakom procenttalen.
 |
| Antal kvinnor som fått information från Pliktverket eller fyllt i Rekryteringsmyndighetens intresseanmälan jämfört med antal kvinnor som besvarat webbtestet. År 2010 borttaget då det ej är statistiskt relevant som övergångsår, där varken det ena eller andra systemet tillämpades |
Vad vi alltså kan se är att antalet kvinnor som genomfört webbtesten på fem år sjunkit med nästan 80 %. Av någon anledning är det alltså endast en femtedel så många kvinnor som söker militär utbildning idag som för 5 år sedan.
Två stora skillnader existerar mellan idag och tiden 2008-2009. Då genomförde Pliktverket en ny modell för rekrytering där även samtliga kvinnor som fyllde 17 år under året fick erbjudande om att göra webbtestet, vilket resulterade i det stora antalet svar. Den andra är att de ungdomar som idag gör GMU i första hand förväntas fortsätta som kontinuerligt anställda soldater, vilket innebär en anställning om flera år istället för dåtidens värnplikt som innebar cirka ett års tjänstgöring och därefter inkallelse för repetitionsutbildning (genomfördes aldrig under 00-talet) alternativt mobilisering.
Efter webbtestet sker en första sållning och lämplighetsbedömning varefter lämpliga individer kallas till antagningsprövning.
 |
| Utvecklingen från antalet kvinnor som kallats till inskrivningsprövning efter att ha genomfört webbtestet till antalet som blivit inskrivna/nominerade (antal som dykt upp vid inryck okänt) |
Som synes av tabellen så är det stora frånfall mellan varje steg. Under 2012 och 2011 var det nästan hälften som inte dök upp till antagningsprövningen.
Efter antagningsprövningen sker ytterligare en sållning utefter resultat och av de prelimärt antagna väljer Försvarsmakten ut de man helst vill ha och övriga blir reserver. Tackar en person nej till det slutliga erbjudandet om utbildningsplats ges istället en reserv möjlighet att ta platsen. Även här faller varannan ifrån.
Efter nomineringen sker själva inrycket där det senaste var nu igår, vilket förklarar den massmediala uppmärksamheten. Även till inrycket sker frånfall. Som synes av Blekinge Flygflottiljs facebooksida så dök drygt 11 % av rekryterna inte upp.
För att då återgå till den ursprungliga sakfrågan: ja, 20 % av de ”sökande” (i klartext de som fyller i en intresseanmälan) var kvinnor. Något sådant jämförelsetal finns inte för värnpliktstiden eftersom Pliktverket då skickade ut information motsvarande intresseanmälan till samtliga 17-åringar, män som kvinnor. Antalet kvinnor som går vidare och gör det första testet har däremot sjunkit med 80 % de senaste fem åren, vilket torde innebära en försämring av rekryteringsbasen med motsvarande siffra.
Vad sedan gäller könsfördelningen under värnplikt/GMU så har den sett ut så här under motsvarande period.
2008: 8 % kvinnor
2009: 23 % kvinnor
2011: 14 % kvinnor
2012: 18 % kvinnor
Här får jag också göra en pudel då jag på Twitter under förmiddagen skrev 30 % istället för 23 %.
Det är glädjande att andelen kvinnor har ökat sedan 2008 och förhoppningsvis fortsätter den att öka. Vad som bekymrar är att man idag når ut till endast en femtedel så många kvinnor som då. Arbetarbladets ”5 %” som snurrat under dagen är av okänd årgång och tyvärr verkar det inte vara fler kvinnor som söker utan att det framförallt handlar om att det är färre män som söker, vilket jämnar ut könsfördelningen. Därmed blir det ett i slutänden större problem. Frågan är också vad överste Peter Öberg har för belägg för siffran 3-4 % som han tar upp i vissa intervjuer.
Mest bekymrande är det stora frånfallet under utbildningens gång och under anställningstiden. Under vårens utbildningsomgång hoppade 35 % av rekryterna av under den grundläggande militära utbildningen vilket ska jämföras med ca 10 % under värnpliktens sista år. Att betänka är att soldaterna i bägge fallen frivilligt sökt sig till utbildningen eftersom ”tvånget” ej tillämpades under de sista åren.
Vad som skulle vara intressant att se är tydligare statistik på hur många soldater som slutar årligen i Försvarsmakten och under vilket tjänsteår med tanke på att systemet bygger på att anställda soldater i snitt stannar i sex år. Att det behövs åtgärder både för att få fler sökande och framförallt att få de som redan är under utbildning och anställda att stanna är tydligt.
Läs gärna gästinlägget från en sjöman i Försvarsmakten om hur han upplever situationen.
Källmaterial:
Pliktverkets årsredovisning 2009
Rekryteringsmyndighetens årsredovisning 2011, 2012
Uppdatering 10.30: TV 4 Nyhetsmorgon hade i morse ett inslag med bl a personalstabens stabschef överste Peter Öberg, en kvinnlig officer och en nyinryckt kvinnlig soldat med anledning av gårdagens nyheter om ”det ökade antalet” kvinnor som söker militär utbildning idag jämfört med under värnplikten. Detta var något som Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten tipsade om igår på Twitter, varvid jag påpekade att det kanske vore på sin plats att Öberg såg till att det inte jämfördes äpplen och päron. Likväl resulterade det i Nyhetsmorgon i en dialog hur bra det var att så många flera kvinnor idag söker till Försvarsmakten än tidigare, trots att antalet kvinnor som sökte 2012 var en femtedel så många som 2008. Det som är som sagt alltid viktigast att verka effektiv. Förhoppningsvis kan antalet kvinnor som söker öka framöver till åtminstone hälften av 2008 års siffra, men även antalet män som söker behöver öka ordentligt. Utfallet syns tydligt i diagrammen ovan.
Försvarsmakten bör också i ärlighetens namn sluta vara så kreativ i sin definition av vad som är en sökande. I Folkbladet kan man nu t ex läsa att 33 000 sökt militär utbildning jämfört med de 28 000 män som pliktskyldigt mönstrade år 2008 (Här har Folkbladet fel då det var 28000 män och kvinnor som kallades till mönstring 2008). Nu är visserligen Folkbladets siffra 33 000 från årets ansökningar, men ser man till tidigare år är det endast drygt 50 % av de som ”söker” (fyller i intresse på internet) som sedan kallas till antagningsprövningen. Till antagningsprövningen, motsvarande mönstringen, dyker sedan endast en tredjedel av de ”sökande” upp. 2012 var siffran 8 857 av 26 124 ”sökande”. Ur Folkbladets ledare:
”Det är svårt att gradera mellan alla de tänkbara motiv som driver de 33 000 unga kvinnorna och männen mot det militära. Men varför krångla till det? Låt oss kort och gott glädjas över att viljan att försvara det vi är, är större och mer jämställd när folk får välja själva”
Ledarskribentens slutsats faller därmed då vi 2008 hade drygt 16 000 kvinnor som uttryckte ett starkare ”försvarsintresse” än vad vi kan se idag, men det är ju inte helt lätt att hålla isär begreppen när myndigheten medvetet är kreativ med definitionerna.
Tyskland kan ta tillbaka värnplikten
Så här såg det ut för två år sedan när Tysklands ”sista” värnpliktiga visades upp, men nu blåser nya vindar.
Förbundskansler Angela Merkels parti CDU överväger nu att låta återinföra den värnplikt som avskaffades så sent som 2011. Dessa uppgifter publiceras idag i ett av Tysklands ledande nyhetsmagasin, Focus.
Bakgrunden är bland annat att det i förra veckan publicerades nattsvarta siffror om det tyska yrkesförsvaret, en tidigare hög chef i tyska försvarsdepartementet betecknade det till och med som havererat. I Sverige har dessa uppgifter ännu vare sig publicerats eller kommenterats, liksom fallet är med uppgifterna om Norges utökade värnplikt.
Det bör slutligen påpekas att de amerikanska stridsvagnar i Tyskland som syns i klippet ovan också blev historia i mars i år. Då lämnade som bekant (?) den sista amerikanska stridsvagnen tysk mark.
Stort tack för tipset om Focus-artikeln, Rolf!
Den strategiska idén – eller avsaknad av den?
Under de senaste två veckorna har vi kunnat följa Johan Wiktorins eminenta serie ”Korridoren till Kaliningrad” där han med djup kunskap rörande såväl säkerhetspolitik, omvärldskunskap och det försvarspolitiska dilemma vi befinner i oss just nu, lotsat oss genom ett scenario innehållande både spänning och realism. Scenariot är dessutom högst trovärdigt och de problem Sverige ställs inför bedömer jag ligger oerhört nära en möjlig verklighet. Har DU inte läst serien av inlägg ännu, så är det inget att vänta på. Länkar finns i slutet av detta inlägg.
I lördags publicerade Wiseman ett gästinlägg signerat Kamrat Kalle som dels är en recension av Wiktorins serie, men även en reflektion över ”vad Försvarsmakten egentligen fyller för syfte och roll som statens resurs.” En högst befogad frågeställning!
Man kan börja med att ställa sig frågan: Hur många svenska medborgare kan ge ett svar på den frågan i dag år 2013?
För 95% av läsarna av denna blogg så bedömer jag att svaret är realtivt givet, men jag är däremot inte alls säker på att ens 50% av sveriges medborgare i dag skulle kunna ge ett svar på frågan. Här har vi ett dilemma där den grundläggande förståelsen för frågan, vilket i sin tur lägger grunden för att vi ska kunna föra en trovärdig försvars- och säkerhetspolitik, ofta börjar runt köksbordet i varje svensk familj (som så mycket annat viktigt). Köksbordsdiskussionerna föranleddes ofta av att någon i familjen hade gjort, eller gjorde värnplikten och således blev ämnet naturligt att prata om. När vi nu helt lämnat värnpliktssystemet bakom oss tror jag även att förståelsen för Kamrat Kalles frågeställning kommer att minskas i framtiden, vilket också gör det svårare att diskutera och argumentera för politikområdet.
Kamrat Kalle tar även upp en annan fråga som är ännu mer intressant att föra en diskussion runt, nämligen den strategiska idén med vårt nuvarande försvar! Han skriver: ”Vad är den nya försvarsidén för Sverige? Vilket är det nya syftet med Försvarsmaktens förmågor i vårt närområde? Vem ska debattera denna nya försvarsidé? Det görs inte ens på försvarsbloggarna.”
Det här är oerhört intressanta frågeställningar! Jag håller dock inte med om att det inte har debatterats på försvarsbloggarna. Vi har inte gjort så mycket annat än att debattera olika försvarsidéer under det senaste året (åtminstone avsaknaden av en realistisk politisk sådan).
Frågan är då om regeringen har någon strategisk försvarsidé, eller saknas en sådan?
Det som ger trovärdighet inom politiken, oavsett område, är att går från ord till handling! Nuvarande regering har inom detta politikområde, under ledning av Moderaterna, tyvärr valt att göra tvärt om. Man har gått från handling (under den epok man var ett försvarsvänligt parti) till ord, och att näst intill enbart prata om försvaret i överdrivet positiva termer.
Den nuvarande strategiska idén verkar primärt vara att Försvarsmakten ska hålla budget! Detta blev graverande redan när Karin Enström tillträdde som försvarsminister april 2012. Statsminister Fredrik Reinfeldt deklarerade under intervjuerna att ”En grundläggande uppgift för försvarsministern är att fortsätta hålla försvarets ekonomi i ordning.” Diskussioner rörande försvarets utforming, strategisk idé, försvarsförmåga eller avsaknad av sådan diskuterades inte alls. Inte runt annat än att försvarsreformen ska genomföras, varken mer eller mindre.
Den politiska nivåns verkliga strategiska idé är inte helt enkel att utläsa, men genom att titta på försvars- och säkerhetspolitiska målsättningar hämtade ur det senaste försvarspolitiska inrikningsbeslutet så kan man få en någorlunda rättvisande bild av vad regeringen vill, även om vi numera tyvärr vet att orden i flera fall inte har någon närmare verklighetsanknytning.
Det militära försvaret ska enskilt och tillsammans med andra försvara Sverige och främja vår säkerhet, både i Sverige, i närområdet och utanför närområdet. Hela Sverige ska försvaras.
Armé-, marin- och flygstridskrafterna ska ha en kvalificerad förmåga att genomföra strid i hela skalan från lågintensiva till högintensiva konfliktnivåer.
Förmågan till väpnad strid är Försvarsmaktens unika bidrag till Sveriges försvars- och säkerhetspolitik. Användbara förband med hög tillgänglighet och förmågan att genomföra väpnad strid, liksom omvärldens kunskap om detta verka konfliktförebyggande, konfliktdämpande och krigsavhållande.
Just försvarspolitiken är ett område man som politiker kan komma runt relativt enkelt genom att påstå en sak samtidigt som verkligheten är en annan vilket tillämpas allt för ofta av vissa ledande försvarspolitiker. Det enda som på riktigt skulle bevisa att målsättningar inte är i synk med verkligheten skulle vara att Sverige hamnade i krig, vilket ingen normalt funtad människa kan önska. Granskningen inom området är generellt sett för dålig då insatta journalister är för få. Först under det senaste halvåret har granskningen ökat. Dels efter ÖB nyårsintervju och dels efter den ryska påskflygningen som vi inte kunde möta. Det är dock lång väg att gå innan intresset för att granska området ens kommer i närheten av områden som vård, skola och omsorg.
Ett försvar tillsammans med andra?
Regeringen påstående att Sverige tillsammans med andra ska försvara Sverige(!) är en annan sak som aldrig ställs på sin spets, och som regeringen aldrig åläggs att förklara i detalj, d.v.s. hur man har tänkt att detta ska fungera i praktiken. Detta är något som är mycket beklämmande. Att påstå att någon annan ska bidra till med Sveriges försvar utan att ha täckning för ett sådan garanti gentemot landets befolkning kan inte annat än att än rent hyckleri.
Den finska tidningen Hufvudstadsbladet publicerar i dag en oerhört läsvärd ledare där just detta beskrivs på ett alldeles ypperligt sätt och där kärnan är att nordiskt försvarssamarbete (Nordefco) aldrig kan ersätta en försvarsallians (läs NATO).
”Annars kan någon invaggas i förhoppningen om att Nordefco så småningom kan leda till en nordisk försvarsunion eller åtminstone en skyldighet att komma till varandras undsättning i en militär konflikt.
Det kommer Nordefco inte att göra. Det finns bara en organisation som har både en uttrycklig politisk vilja och den militära kapacitet som krävs och det är Nato. Men Natos solidaritetsklausul gäller bara medlemmar och till dem räknas inte Finland och Sverige.”
Strategisk idé baserat på skalförsvar, djupförsvar eller både och?
Något som Johan Wiktorin genom sin serie påvisar vikten av för att vara krigsavhållande är till vilken nivå Sverige kan upprätthålla ett skalförsvar, något han även tagit upp i tidigare inlägg. I den bästa av världar utan ekonomiska restriktioner skulle vi givetvis både satsa på att bygga upp ett starkt skalförsvar (stridsflyg, fartyg, ubåtar, luftvärn) tillsammans med ett djupförsvar (markförband).
Ett skalförsvar har fördelen att i ett första skede vara krigsavhållande, och i ett senare skede då ett angrepp är ett faktum kan utgöra en sköld för att förvägra/fördröja en motståndare att sätta en enda känga på svensk mark. Ett relevant skalförsvar ger med andra ord även politisk handlingsfrihet, något Wiktorin med all önskvärd tydlighet påvisat kan bli ett reellt problem med dagens låga nivåer i sin serie ”Korridoren till Kaliningrad.”
Att enbart satsa på ett skalförsvar innebär givetvis en hel del risker, så som att ingående system är både dyrbara resurser, men också sårbara när de befinner sig i sin mer eller mindre oskyddade fredsbasering. Trovärdigheten med att satsa huvuddelen av resurserna på ett skalförsvar kan bara motiveras med att man samtidigt kan förvänta sig hjälp av någon annan kort efter att ett angrepp är ett faktum. Där är som sagt NATO det enda alternativet.
Avslutning
Sverige har under många år tillämpat osthyvelsprincipen när det kommer till försvarets nedmontering som nu pågått under en längre tid. Av den anledningen har vi i dag ett demonstratorförsvar med förbandstyper, allt för ofta i singular då vi hellre valt att behålla samtliga förmågor till en mycket liten numerär än att helt kapa bort något som i praktiken blir omöjligt att återta under överskådlig tid. Huruvida detta har varit rätt eller fel kan givetvis diskuteras.
Men med en försvarsbudget som utgör rekordlåga 1,15% av BNP medger inte ekonomin inget annat, och vi står nu inför det faktum att anslaget numera inte ens räcker till ett demonstratorförsvar med bibehållen förmågebredd. Att gång på gång, år efter år reducera övningsverksamheten p.g.a ekonomin är inte längre hållbart! Beställd insatsorganisation IO14 kommer aldrig att kunna intas om vi enbart fortsätter på samma inslagna väg. Något måste alltså göras, och det nyss!
Jag håller med Kamrat Kalle i det faktum att det saknas en konkret (verklighetsförankrad) strategisk idé eller uttalad inriktning för vårt försvar. Sverige är i dag inte med i någon försvarsallians, således kan vi ej räkna med hjälp från någon annan, inte ens våra nordiska grannar. Detta har vi att förhålla oss till här och nu och så länge inget annat beslut fattas.
Men när vi nu står inför det faktum att lägstanivån redan är passerad för länge sedan och att omvärldsläget förändras, är det nu dags att våra politiker sätter ned foten och presenterar en trovärdig och genomförbar strategisk idé rörande sveriges försvar! Kommer försvarsberedningen i sin andra del ta sig an den uppgiften? En sådan idé bör rimligtvis utgå från att Sverige snarast blir medlemmar av NATO och att vi utifrån detta, på riktigt, kan bygga ett försvar tillsammans med andra!
Korridoren till Kaliningrad läser du via länkarna här nedan:
Prolog
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Indien vill leasa ryska ubåtar
Indierna överväger att skrota alla gamla ubåtar och istället hyra/leasa nyare ryska ubåtar. Detta alltså trots förra veckan tragiska olycka med en rysk Kilo-ubåt och strulet med det gamla ryska hangarfartyget av Kidv-klass, nu omdöpt till Vikramaditya Wikipedia.
KlartSkepp! – – . .
Officiella indiska källor yttrar sig om ubåtsolyckan
Officiella indiska företrädare yttrar sig om explosionen på en indisk ubåt där 18 man omkom nästan på 13-årsdagen av olyckan med den ryska ubåten Kursk.
2010 utbröt en brand ombord på den nu förolyckade indiska ubåten som precis hade återlämnats till indierna efter omfattande reparationer på ryskt varv.
KlartSkepp! – – . .
Prolog till Zapad’13
Detta inlägg kommer beröra vad som är allmänt känt kring Zapad’13 som går av stapeln inom 2-4 veckor beroende på när i tid man väljer att starta övningen. Analysen kommer även beröra delar av övningsverksamheten som genomförts i MD V under perioden Juni till Augusti 2013. Inlägget bygger enligt tidigare gjorda enbart på öppeninformation samt är ej knutit till någon statlig eller icke statlig organisation.
Vad avser övningsverksamheten inom MD V har jag enbart hållit mig till De väpnade styrkornas officiella hemsida, i huvudsak har nyhetsrapporteringen på denna sida omfattat marin verksamhet således kan övningsverksamheten vara missvisande, bedömt har både armé och flyg övat i lika stor omfattning under perioden som marinstridskrafterna.
Analys
Allmänt.Enligt öppna uppgifter kommer totalt cirka 13,000 man deltaga i övningen. Från de ryska väpnade styrkorna skall 2,500 man deltaga och 10,400 ur Vitrysslands väpnade styrkor. Cirka 60 flygplan och helikoptrar samt 250 stridsfordon. Övningen kommer likt Zapad’09 var uppdelad i två skeden. Vad de två skedena kommer innehålla samt något officiellt övningsdatum har ej delgivits.
Av vad som är officiellt känt kring scenariot rörande Zapad’13 är att det handlar om försämrade relationer mellan staterna i regionen på grund av etniska och religiösa konflikter samt anspråkpå territorium. Syftet är att öva de gemensamma försvarsåtagandena mellan Vitryssland och Ryssland inom ramen för CSTO. Geografiska övningsområden som Zapad’13 (eller andra övningar som genomförs samtidigt som Zapad’13) omfattar Barensregionen, Östersjön, Kaliningrad, delar av Vitryssland samt Rysslands angränsande landområdentill de tre Baltiska staterna.
Under 2009 genomfördes dels Zapad’09 dels Lodga’09 samtidigt dock som två separata övningar. Där Lodga’09 ej ingick i Zapad’09 övningen detta för att kringgå kraven kring föranmälan samt att utländska observatörer skulle få deltaga. Att man dock på högre stabsnivåer lär övat som att samtliga ingick i samma övningsmoment är mycket troligt. Likväl har man kunnat se under de tidigare beredskapsövningarna under året att i den stora övningen har man övat mindre men strategiskt viktiga förband. Så det är troligt att utanför Zapad’13 kommer det ske en till två mindre övningar parallellt.
Stabsövningarna inför Zapad’13 påbörjades redan i mars månad och kommer fortgå intill dess att övningen påbörjas. Likväl får man förutsätta att den stora mängden mindre övningar som genomförts inom MD V under sommarmånaderna hör samman med förberedelser inför Zapad’13. En intressant företeelse är att man under våren ej hade intention att bjuda in observatörer för att under sommaren ändras till att bjuda in observatörer från USA som även nu har tackat ja till inbjudan.
Vad avser datum så kan man förutsätta att övningslängden bör vara ungefär lika lång som Zapad’09 vilket var cirka två veckor. Var i tid i September månad man väljer att lägga det kan man bara sia om just nu intill dess att öppna uppgifter kommer ut. Dessa uppgifter bör komma ut i närtid. Går man på samma tidpunkt som Zapad’09 som var under de två sista veckorna i September kommer både Zapad’13 och övning ACE sammanfalla. Vad som är intressant i detta är att övningen ACE genomförs i norra Sverige samt att man från ryskt håll påtalat att delar av Zapad’13 kommer genomföras i Barens regionen.
Ser man till det geografiska området som skall utnyttjas så gör jag bedömningen att de officiella uppgifterna kring styrkedeltagandet ej håller. De uppgivna styrkeuppgifterna kan mycket väl stämma för den del som skall öva i Vitryssland och Kaliningrad. Således kan man förutsätta att man kommer upprepa mönstret från Zapad’09 och genomföra övningar ”utanför” Zapad’13 ram varvid styrkeantalet kommer växa. Storleken på övningen är svår att avgöra men en kvalificerad gissning bör vara uppemot 20,000 – 30,000 man som övar totalt under den angivna perioden.
Vad som även är intressant är att man mer eller mindre sagt att man skall öva längs hela den västra flanken av MD V. Under Zapad’09 framkom inga officiella uppgifter om att man övat i Barens regionen dock sammanföll Lodga’09 med Zapad’09 så man övade längs Finlands gräns. I år kommer således stora delar av MD V angränsade landområden mot NATO involveras i en och samma övning.
Armén.Arméstridskrafterna genomförde under mitten av Juni månad en stor sjukvårdsövning i det Västra militärdistriktet där man bl a upprättade fältsjukhus. Övergripande syftet med övningen var att pröva ny utrustning som tillförts förbanden, således en metodövning. Under ungefär samma tidpunkt genomfördes en stor logistik övning utanför St Petersburg. Vid övningen upprättades en logistikbas som hade till uppgift att kunna genomföra reprationer, förnödenhetsförsörjning, ammunitionsförsörjning, tvätt m m.
Under augusti har armén genomfört eldledningsutbildning för markpersonal i hur man skall leda in attackhelikoptrar mot markmål. Personalen har övat i hur man tar ut mål med olika hjälpmedel för att därefter anvisa in helikoptrarna mot det. Ingående helikoptertyper under utbildningen har varit MI-24 och MI-8.
Likväl under samma tidsperiod har luftförsvarsförband från Pskov regionen genomfört skarpskjutningar i Ashuluk regionen. Förbanden var utrustade med S-300 system. Övningar har genomförts mot att dels bekämpa luftfarkoster dels mot kryssningsrobotar. Enligt utsago skall övningen förlöpt väl för det övande förbandet.
CBRN förband ur MD V har i augusti genomfört en övning. Övningen har omfatatt indikering och sanering av både kemiska, biologiska och radiologiska substanser. Vad som är intressant i denna övning är att man betonar att minst hälften av övningstiden skall genomföras under mörkerförhållanden, en klar indikering på att förbanden skall ha hög duglighet i sin tjänst.
Flygvapnet.I början av Juni månad 2013 genomförde man inom flygvapnet en beredskapskontroll av delar ur luftstridskrafterna 1. PVO. Totalt deltog 20 luftfarkoster (SU-24, MI-24 och MI-8). Luftstridskrafterna som berördes var lokaliserad i St Petersburg, Karelen och Murmansk regionen. Bland annat övades omgruppering till andra flygbaser för att därifrån lösa nya uppgifter.
Under juli månad har helikopterförare ur MD V genomfört kompletterande utbildning i avancerad flygning främst i bergsterräng. Helikoptertyper som har utnyttjas under denna utbildning är MI-8 och MI-24
Under V333 genomfördes en luftförsvarsövning med dels flygförband i Karelen delsfrån Murmansk området. Övningen syftade till att påverka en motståndare som kränker ens territorium. Styrka A bestod av flygförbanden från Karelen medan styrka B bestod av förband från Murmansk. Totalt deltog över 15 st SU-27 och över 30 flygföretag genomfördes under veckan.
Marinen.Östersjöflottan skall ha genomfört över 20 stycken övningar under sommarperioden 2013, där både flottan, marinflyget samt marininfanteriet varit omfattad. Målsättningen är att samöva förbanden så att dessa skall kunna genomföra landstigningsföretag längs kust.
Norra flottan har under juni månad genomfört en gemensam övning med Norge rörande räddningsinsatser till havs. Likväl har man övat hur man skall agera i händelse av oljeutsläpp i regionen. Ingående i övningen har både fartyg och marinflyg varit. Likväl har man i Norra flottan under samma månad övat räddningsinsatser med dykare till nödställda ubåtar.
I Juni månad genomfördes även en ej planerad ubåtsjaktövning med Norra flottan. Delsdeltog fartyg dels deltog marinflyget. Syftet med övningen var att bedöma utbildningsståndpunkten hos personalen i just ubåtsjaktföretag.
Marininfanteriet ingående i Östersjöflottan har under juni månad övat med sina nya tilldelade BTR-82A. Övningarna har främst syftat till att kunna framföra fordonen i svår terräng samt genomföra eldexercis övningar med beväpningen. Likväl har simnings/vadnings övningar genomförts med fordonen. Marininfanteriet har även genomfört ordinarie stridsövningar under samma period i kompanis ram. Samma tid genomförde sjöstridskrafterna övning i bekämpning av sjö- (övning i ubåtsjakt genomfördes även) samt luftmål i Östersjön.
Östersjöflottan deltog med delar i en övning i Frankrike under månadsskiftet Juni/Juli. Övriga nationer som deltagit i övningen var Storbritannien, USA och givetvis Frankrike. Syftet med övningen var att kunna genomföra insatser i en internationell miljö under FN mandat.
I början av juli månad genomförde marinflyget i Norra flottan en flygövning, ingående flygplan var SU-33 och SU-25. Övningen syftade främst till att öva luftstrid. Vad som påpekas är att övningarna genomförs på låg till mellan höjd och att det är komplexa manöveringsmoment som genomförs samt navigering över terräng som ej har tydliga orienterings föremål.
En intressant notis som tas upp under juli månad är en rekognosering som genomförts för att öva landstigning med marininfanteri ur Norra flottan. Någon exakt tidpunkt denna övning skall genomföras delges ej. Dock skall en intensiv period av stridsträning börjas för alla ingående delar i Norra flottan under perioden Augusti-September 2013. Vad som gör det än mer intressant är att rekognoseringen genomfördes på Fiskarhalvön.
Marinflyget i Norra flottan har under V333 påbörjat en flygövning. Ingående flygplan är IL-38, IL-18, AN-12, AN-24, AN-26, Su-25 UTG, Su-27UB, Su-33, Ka-27, Ka-27PS, Mi-8. Ingående övningsmoment är bl a ubåtsjakt, transportflyget övar luftlandsättning med fallskärmstrupper ur bl a marininfanteriet. Likväl har övning i flygstrids samt understöd av markförband övats. Marinflyget skall även öva flygning under svåra förhållanden som kan uppstå i Barens regionen.
Under V332 har även två fartyg ur Östersjöflottan återkommit till Östersjön det är landstigningsfartyget Kaliningrad (Ropucha I) och tankfartyget Cola. Fartygen har genomfört en långseglats där man bl a har varit i Medelhavet och Svarta Havet.
Norra flottan har även under V333 övat ubåtsjakt med fartyg. Likväl har flottan övat luftförsvar vid utlöpning till havs och agerande mot andra sjöstridskrafter. Övningen har genomförts dels simulerad dels med skarp ammunition. Ett intressant ingående övningsmoment är även att man skall öva antisabotage åtgärder.
Sammanfattning
Vad avser de marina stridskrafterna kan vi förutsätta att landstigningsövningar kommer genomföras i Östersjön under övning Zapad med Östersjöflottan. Samt en möjlig landstigningsövning kan tänkas genomföras Barens regionen på fiskarhalvön med Norra flottan. Likväl kommer bedömt övningsmomenten vara av snarlik karaktär som genomförts under vårens beredskapsövningar. Det vill säga ubåtsjaktövningar, strid mot sjömål samt strid mot luftmål. Möjligtvis kan även luftlandsättning med fallskärm genomföras med marininfanteri i Barens regionen i och med att detta övas i skrivande stund med delar ur den brigaden.
Vad avser markstridskrafterna är övningsmomenten mer svårbedömda utifrån vad som rapporteras kring övningsverksamheten under juni-augusti. Vad som är tydligt är att logistikfunktionerna har förövats under juni och juli månad. Bedömt för att dessa ej skall utgöra en friktion i denna övning. Utifrån övningsscenariot kan vi förutsätta att det som kommer övas är fördröjningsstrid och motanfall/anfalls strid med mekaniserade förband som understöds av flygförband.
Vad avser flygstridskrafterna är det tydligt att dessa kommer öva luftförsvar samt understöd av markförband dels med flygplan dels med helikoptrar. Likväl kommer bedömt transportflyget genomföra transport av luftlandsättningstrupper. Bedömt kommer även luftvärnet övas likt tidigare scenarior på annat skjutfält under övningen för att kunna genomföra skarpskjutningar.
Vad man slås av när man läser många av artiklarna är att man tydligt påtalar att det är en hög teknologisk motståndare man förutsätts möta. Således verkar det inte skett någon förändring i inriktningen, att man inom MD V skall kunna strida mot en motståndare som har likvärdig eller högre teknisk standard än ens egna stridskrafter.
För att sammanfatta bedömningen. Vi kommer under genomförandet av Zapad’13 bedömt se övningar med sjö- och luftstridskrafter i Barens regionen att beakta att jag lägger in marininfanteriet inom ramen för sjöstridskrafterna. Vi kommer se samma övningsmoment i Östersjöregionen. Markstridskrafterna kommer i huvudsak bedömt ansamlas till angränsande områden mot Polen samt Baltikum.
Vad jag själv ser som mest intressant är att man bedömt kommer öva i Barens regionen under övningen och sammanfaller detta med övning ACE med i det förhållande stora mängder luftstridskrafter som kommer vara ansamlade i den norra regionen av Sverige så kan situationen lätt bli problematisk.
Återigen jag vill poängtera att detta är en bedömning, således kan delar i den vara felaktiga eller att man väljer av olika skäl stryka troliga övningsmoment av diverse skäl.
Edit 130818 21:17 – Glömde en vital sak som @oplatsen påtalade f.n. är två landstigningsfartyg (Ropucha klass) ur Svarta Havsflottan på väg mot Östersjön för att deltaga i Zapad’13.
Have a good one! // Jägarchefen
Källor
Ryska Väpnade Styrkorna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23(Ryska)
The Lithuania Tribune 1
Transportstyrelsen 1
Nya eldhandvapnet för marina spetsnaz
Första offentliga filmklippet som visar eldgivning med ADS både över och under vattnet.
Ett av de mest intressanta vapnen som förevisades för dåvarande presidenten Medvedev under militärövningen Zapad-2009 var en prototyp av ADS, en ny automatkarbin speciellt framtagen för Rysslands marina spetsnaz.
Det unika med det kompakta undervattensvapnet ADS är att det, till skillnad från sin rätt monstruösa föregångare APS, är utstuderat amfibisk. APS var med sin 150 mm långa spikammunition OK på att skjuta under vattnet, men inte ovanför vattenytan. Nu är utvecklingsfasen hos TPKTIMasj i Tula av ersättaren ADS över, se klippet ovan. Gissningsvis lär vi få se mer av detta vapen under någon av de offentliga förevisningarna under Zapad-2013. Den första boken på svenska som i detalj beskriver moderna ryska specialvapen, Ryska elitförband, släpps nu i höst.
Änglar i luften demoner på marken
Detta inlägg kommer delsavhandla de ryska luftlandsättningstrupperna dels de ryska specialförbandens utveckling under den senaste tiden. Att hålla koll på denna utveckling är viktig ur hänseendet att det är dessa förbandstyper Ryssland kommer utnyttja i ett ”skymningsläge” innan en konflikt. Detta inlägg bygger enbart på öppna uppgifter som redovisas med länkar under källor.
Analys
Två olika kommandon har upprättas under våren dels ett för snabbinsatsstyrkor delsett för specialförbanden i Ryssland dvs spetsnazförbanden. Grunden för snabbinsatsstyrkorna kommer vara de s k luftlandsättningstrupperna (VDV). Medan spetsnazförbanden förs in under ett och samma paraply i och med att dessa förband har spretat åt många olika håll dels har enskilda förband haft sådana enheter dels har Generalstabens underrättelsetjänst (GRU) haft sådana förband. Att beakta är att man talar om upprättandet av ett nytt specialförband, vilket snarare handlar om att föra in valda spetsnazförbanden under ett och samma paraply och vidareutbilda dessa till en högre nivå.
Under vem vilka dessa två olika kommandon skall läggas har ej än fastställts. Men en trolig bedömning bör vara att spetsnazförbanden läggs under Generalstabens underrättelseavdelning iom att huvuddelen av dessa förband på ett eller annat sätt tidigare varit underställd dessa. Snabbinsatsstyrkorna bör även på något sätt även läggas under generalstaben. För en fördjupning kring diskussionen kring detta rekommenderar jag FMSO artiklar kring detta. Att observera är att här skiljer sig information åt, vissa hävdar att det redan är fastställt under vem både snabbinsatsstyrkorna och specialförbanden skall ligga medan andra hävdar att så ej är fallet.
Inrättandet av snabbinsatsförband är utifrån de offentliga uppgifterna till för internationella insatser samt insatser inom ramen för CSTO. Detta är prioriterad verksamhet vilket ger mer pengar. Därav är det inte konstigt att luftlandsättningstrupperna har stridit sig till att utgöra grunden för denna styrka. De är även ett naturligt val m h t att de är s k lätt infanteri. Det är inte stora förbandsklossar som tar tid att flytta utan de är lätt rörliga med bra effekt vilket de senaste beredskapsövningarna har visat när det kommer till utvärderingarna av just luftlandsättningstrupperna.
Att man nu även i Ryssland har inrättat ett separat kommando likt SOCOM i USA för specialförbandssystemet handlar mångt och mycket om att man måste rationalisera samt effektivisera dessa förband. Tidigare har många förband haft egna spetsnaz enheter o dyl. Dock har en stor mängd sorterat under Generalstabens underrättelsetjänsten GRU. Men att underordna del av dessa förband kring ett kommando bör ses ur perspektivet kring den reformering, man nu genomföra över hela ytan av de Väpnade styrkorna i Ryssland.
Luftlandsättningstrupperna har främst till uppgift att genomföra operationer i det av motståndarens behärskade område. Bland annat genom att störa hans ledningsförmåga, ta och förstöra gränssättande materiel, öppna ny anfallsriktning, skydda flanker m m. Således är det enbart offensiva uppgifter luftlandsättningstrupperna har i huvudsak.
Luftlandsättningstrupperna (VDV) består av cirka 35,000 man organiserade i fyra divisioner och en brigad. Man har även under sommaren låtit meddela att luftlandsättningstrupperna skall i huvudsak övergå till fast anställd personal. Cirka 80% av styrkorna skall bestå av kontrakterad personal medan 20% skall bestå av värnpliktiga. Inriktningen är att denna målsättning rörande kontrakterad personal skall vara uppnådd vid 2015. Under 2012 bestod den kontrakterade mängden personal i luftlandsättningstrupperna av cirka 9,500 soldater och underofficerare. Målsättningen är att denna siffra skall öka upptill 20,000 kontrakterade soldater och underofficerare.
Likväl meddelande man under sommaren att tre stycken luftburna brigader ur MD S (56. Brigaden) och MD Ö (11. och 83. Brigaden) skulle överföras till VDV, vilket kommer öka upp styrkeantalet markant inom luftlandsättningstrupperna. Dessa tre brigader kommer tidigast att underställas luftlandsättningstrupperna under Oktober eller November månad 2013.
Tidigare var målsättningen att man skulle uppnå 20,000 kontrakterade soldater under en 5-7 års period, att man nu skall uppnå denna siffra inom 2 år är föga troligt. Kriterier för uttagning och populationen sätter nog stora käppar i hjulen kring det frivilligt kontrakterande för dem. Men vad som är intressant i detta är den tydliga satsningen på vad som är ett renodlat offensivt truppslag. Något man ur ett svenskt perspektiv särskilt bör beakta m h t 76. Luftlandsättningsdivisionen i Pskov som inte ligger så fasligt långt ifrån varken Gotland eller det Svenska fastlandet.
Under våren meddelade man att man även införskaffat 60 stycken hästar till luftlandsättningstruppernas skola i Ryazan. Detta som ett led i förmågehöjning för att öka sin förmåga i bergskrigföring. Där klövedjur höjer ett förbands förmåga att lösa sina uppgifter främst avseende förflyttning av utrustning. Detta faller väl in i utnyttjandet av de luftburnatrupperna i delsupprorsbekämpning delssäkerhetsoperationer som man kan förutsätta har påbörjats under våren/sommaren för att skydda de olympiska spelen i Sotji och bedömt fortsätter intill dessa är avklarade. Vad som även är intressant är att man påtalar förändringen i förflyttningshastigheter även i skogsterräng samt utnyttjandet av klövedjur i skogsterräng.
Varför tar jag då upp detta med hästar? Det är intressant ur två perspektiv dels ur perspektivet att man tydligt har tagit notis om hur t ex US Army Special Forces har utnyttjat hästar, åsnor m m i dels Afghanistan men även i andra insatsområden. Dels ur perspektivet att man väljer att ta ett steg tillbaka för att bli mer effektiv. Allt handlar inte enbart om bandfordon o dyl när det kommer till truppslagen lätt infanteri, jägarförband o dyl. Hästar o dyl kräver inte drivmedel och samma tekniska kunnande som dagens fordon. Där kan de helt klart visa sig återigen vara ett effektivt transportsätt. Dock kräver hästar o dyl mat och ett stort omhändertagande vilket i längden kan minska det egna förbandets uthållighet.
Under sommaren meddelade man även att 13 stycken kvinnor hade erhållit officersexamen vid luftlandsättningstruppernas skola i Ryazan. Detta hade varit en försöksomgång för att utröna om förändringar i utbildning o dyl skulle göras för att fortsätta rekryteringen av kvinnliga officerare till luftlandsättningstrupperna. Enligt uppgift skall utfallet blivit tillfyllest och några av de kvinnliga kadetterna tog examen med beröm godkänt. Rekrytering av kvinnliga kadetter skall även genomföras till nästa officerskull vid Ryazan.
Att man har kvinnor inom Rysslands specialförbandssystem är ingen nyhet. Dåvarande Sovjet hade kvinnor inom många krävande stridande befattningar. Att nu även luftlandsättningstrupperna har det är således inget revolutionerande. Vad som ej framgår är i vilka delar av luftlandsättningstrupperna de skall verka. Om det är över hela systemet eller om de gjort en ”amerikansk” lösning att de enbart får vara i stödfunktioner framgår ej av artikeln. Men att 13 kvinnor klarat utbildningen är mycket imponerande, framför allt visar det återigen på att det enbart är urvalet det handlar om likväl som för män då det kommer till att kunna fungera inom jägar- och specialförband.
En annan intressant nyhet som kom i början av augusti 2013, var att man meddelade att man skulle upprätta ett nytt helikopterförband i Pskov regionen. Enligt uppgift skall förbandet till del kunna börja användas i slutet av augusti månad 2013. I Pskov finns ju även som är känt 76. Luftlandsättningsdivisionen. Helikopterförbandet kommer ha följande helikoptertyper, Ka-52, Mi-35, Mi-28, Mi-26, Mi-8MTV5.
Att man väljer att upprätta ett nytt och med materiel relativt modernt helikopterförband i Pskov är intressant. Detta kan tyda på en förmågeförstärkning för 76. Luftlandsättningsdivisionen att snabbt kunna genomföra luftburna operationer inom MD V främst på korta avstånd mot t ex Baltstaterna. Då ansamling av luftfarkoster för luftlandsättning med fallskärm inte är ett särskilt dolt företag, om man inte väljer att genomföra ilastning långt in i Ryssland. För att sedan utnyttja det mot något av dess angränsande länder likt hur man valde att genomföra inflygning av luftlandsättningstrupperna till Afghanistan 1980.
Under våren har även mycket intressanta nyheter kommit kring utvecklingen av det ryska specialförbandssystemet. Dels verkar förbandstyperna erhållit mycket ny och modern utrustning liknade de som västliga specialförband utnyttjar. Dels är man relativt öppen med att specialförbanden främst skall utnyttjas i utlandet där Ryssland har intressen.
Vad som är intressant i detta är att man påtalar att det är en ny förbandstyp som man tar fram. Bedömningen jag gör är att det mer handlar om att föra in del av de olika spetsnazförbanden under ett och samma paraply och därmed höja deras utbildningsståndpunkt för att kunna lösa specifika uppgifter. Att börja om från början med ett specialförbandssystem tar lång tid. Detta har troligtvis att göra med att man insett att stor del av spetsnazförbanden ej lever upp till kraven som ställs på ett modernt specialförband. Det är att jämföra med utvecklingen av svenska SOG (dåvarande SSG och SIG). Som uppstod när man insåg att de värnpliktiga jägarförbanden och befälsgrupperna började sakna kompetens jämfört med dess utländska motsvarigheter. Stor del av dagens spetsnazförband i Ryssland är att likställa med våra tidigare värnpliktiga jägarförband i utbildningsståndpunkt och utrustning.
Vad som även är intressant när man tittar på organisationsstrukturen för det nya specialförbandssystemet är att man kommer avdela en särskild flygstyrka till dem. Detta följer även västerländska mått, likt i Storbritannien och USA har man sådan styrka avdelad för att kunna genomföra avancerad och framför allt dold flygning som krävs vid specialförbandsföretag.
Likväl skall ett särskilt utbildningscentrum upprättas för att säkerställa utbildning och bedömt även då vidmakthållande av det nya specialförbandssystemet. Enligt tidigare uppgifter skall detta utbildningscentrum upprättas vid luftlandsättningstruppernas skola i Ryazan. Uppgifter sedan tidigare gör gällande att man utbildat framför allt GRU spetsnaz vid Ryazan, dock är detta obekräftade sådana.
Vad som gör hela det här intressant är att man tydligt börjat få ordning på de väpnade styrkornas utbildningsståndpunkt. Hade man inte fått ordning på detta skulle man inte ha ett brett urval att välja personal ur för att kunna ta fram ett specifikt specialförbandssystem. Utbildning genomförs inom alla specialförbandssystem i världen, men det kräver alltid en god och hög grundnivå på personalen som tas ut till det. T ex efter det att FJS omvandlades till ett Fallskärmsjägarkompani (FskjKomp) i UndBat under tiden vi fortfarande hade värnpliktiga så ha de en öppen uppgift att utbilda soldater som senare skulle kunna söka till specialförbandssystemet dvs de hade en god grundutbildning att stå på och om individen ville skulle han kunna söka till förbanden för att vidareutbildas och ingå i dess organisation, givetvis skulle individen klara av uttagningsprocessen till förbanden.
Specialförbandssystem är även mycket kostsamma det är oftast unik utrustning som krävs för tjänsten som kostar mycket samt mycket egen utveckling av utrustning genomförs. Har man inte ekonomiska medel är detta inte en förbandstyp man prioriterar. Likväl kräver det särskilda förmågor som måste övas tillsammans med förbandet för att man skall ha dessa förband snabbt gripbara. Till exempel den nu underordna flygenheten, bedömt lär någon form av vattenenhet även tillföras för understöd likt US NAVY har för att understödja dess SEAL förband.
I södra militärdistriktet påbörjade spetsnazförbanden samt luftlandsättningstrupperna under den gångna veckan (V333) en övningen som väl speglar vilka uppgifter de kan tänkas ha i händelse av en konflikt. Delsstöra ens motståndares ledningsförmåga delsta fångar för att att erhålla uppgifter rörande verksamheten och genomföra eldöverfall samt överfall i syfte att nedkämpa gränssättande funktioner för en motståndare. Under övningen deltar cirka 3,000 man delsur luftlandsättningstrupperna delsmarininfanteriet och spetsnazförbanden. Detta är klassiska uppgifter som spetsnazförbanden även hade under 1980-talet så mycket har inte förändrats likväl hade förbanden detta som uppgift redan under andra världskriget.
Likväl fortsätter man att utbilda marininfanteriet i luftlandsättningsoperationer med fallskärm. Under veckan (V333) har man med Norra flottans marininfanteribrigad övat just detta. Att man nu väljer att ge marininfanteriet fallskärmsutbildning ökar markant det truppslagets förmåga. Man minskar även friktionerna vid s k försvarsgrens gemensamma operationer. Marininfanteriet kan då på ett helt annat sätt ta ett brohuvud och hålla det kontra om man skulle vara tvungen att involvera luftlandsättningstrupperna.
Sammanfattning
Att Ryssland har satsat och satsar på dess lätta truppslag samt specialförbandssystem bör ses ur perspektivet att detta är lättrörliga förband där man snabbt kan nå effekt. Effekten kan levereras dels internet dels externt. Historiskt har Ryssland och tidigare Sovjetunionen utnyttjat dessa förbandstyper i skymningsläget innan en konflikt och i den direkta början av konflikten. Resultatet har då varit bra så det är enbart en förlängning av dess tidigare dragna erfarenheter.
Utvecklingen kring delsspecialförbandssystemet dels de luftburna trupperna i Ryssland bör noggrant följas. En tydlig satsning på denna typ av förband kan i förlängningen även tyda på ett utnyttjande av militära maktmedel som en förlängning av förd politik. Historien är full av exempel där både västliga och östligastater nyttjar dessa förband för att föra en mer offensiv utrikespolitik för att nå sina mål.
Stort tack till @oplatsen som fann fördjupningsinformation kring utnyttjandet av hästar i luftlandsättningstrupperna.
Have a good one! // Jägarchefen
Källor
Interfax 1(Ryska)
Jamestown Foundation 1
Russia beyond the headlines 1
Gästinlägg: Recension och reflektioner om "Korridoren till Kaliningrad"
Johan Wiktorins ”Korridoren till Kaliningrad” har bidragit till att konkretisera svensk försvars- och säkerhetspolitik genom ett inte helt otänkbart scenario i Östersjöområdet. En stor fördel är att detta ger en utgångspunkt för vidare diskussion av försvars- och säkerhetspolitik. Nedan följer ett mycket läsvärt gästinlägg, vilket är en utveckling av något som först publicerades som kommentar till följetongens epilog.
För egen del planerar jag också ett inlägg om Sveriges möjligheter att effektivt ta emot militärt stöd, men det får anstå någon dag.
Wiseman
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Recension och reflektioner om ”Korridoren till Kaliningrad”
Det skönlitterära svenska politiskt-strategiska scenariot ”Korridoren till Kaliningrad” återfinns på http://kkrva.se/ och kan läsas med fördel på bloggen, då varje avsnitt innehåller intressanta läsarkommentarer.
Det är en läsvärd och lättläst berättelse om Gotlands roll för att upprätthålla en svensk solidaritetspolitik med Baltikum, kritik mot nuvarande försvarspolitik inom ramen för den uttalade säkerhetspolitiken, kritik mot nuvarande försvarsstruktur och förmåga, reklam/pekpinne för signalspaning och underrättelsetjänsten, men kanske mest intressant belyser den hur stridskrafterna i första hand används som politikens instrument – med framgång eller misslyckande.
I detta fall misslyckas man att stödja svenska nationella intressen på grund av brister i försvarsförmågan. Oförmågan att agera militärt i samverkan med allierade leder till stora svenska, och internationella, eftergifter gentemot ett Ryssland som är berett att använda det militära instrumentet för att utöva påtryckningar och genomföra sin politik. Det får naturligtvis konsekvenser för svenskt anseende och inflytande i omvärlden.
(Redan idag ifrågasätts den svenska utvecklingen av forskare i omvärlden…)
“Korridoren till Kaliningrad” inspirerar till att reflektera om vad Försvarsmakten egentligen fyller för syfte och roll som statens resurs.
Försvarsmakten – en resurs för krig eller för fred?
Faran med nuvarande utveckling av svensk försvarsförmåga som den beskrivs i scenariot är alltså inte en överhängande och sannolik krigsrisk på riktigt (även om hot om militärt angrepp används som påtryckningsmedel av motståndaren), utan att Sverige förlorar handlingsfrihet att agera utrikespolitiskt i vårt närområde för att driva svenska och allierade intressen. Vi är inte dimensionerade eller förberedda med utrustning och personal, övade eller förberedda för att möta den förmåga som motståndaren kan spela med som medel i sin utrikespolitik.
Intressant och intelligent utgångspunkt för berättelsen. Betydligt bättre än den förskolenivå som i övrigt präglar den politiska försvarsretoriken och mediabeskrivningen av försvarsfrågor i Sverige.
Vi har i Sverige till och med en statsminister som avfärdar försvarskritiken med att konstatera det uppenbara: ”Det är inte sannolikt med ett ryskt angrepp mot Sverige under överskådlig tid”. En ståndpunkt som, förutom att vara uppenbar, är helt irrelevant för sakfrågan om svenskt behov av försvarsförmåga. Förtroendet för hur landet kommer att ledas i kris blir inte stärkt när försvarsretoriken från rikets högsta ledning uppfattas som ytterligt naiv och förenklad.
”Korridoren till Kaliningrad” handlar inte om att Försvarsmakten inte klarar ett uthålligt krig på hemmaplan, vilket egentligen aldrig varit ett mål för Försvarsmaktens existens. Inte ens under invasionsförsvaret, då säkerhetspolitiken för det nationella försvaret var utformad mycket tydligare fredsbevarande och krigsavhållande än idag. Ändå lyckades SvD kicka igång en trög försvarsdebatt med just denna ”nyhet”.
Försvarsmakten behövde (åtminstone i den gamla säkerhetspolitiken) krigföringsförmåga som ett medel för att projicera en avhållande effekt – före ett krig utbryter i första hand. Om kriget är ett faktum så har både säkerhets- och försvarspolitik misslyckats. Politiken och Försvarsmakten syftar till att bevara fred och säkerhet, inte till att vinna krig (nationellt). Men, man måste trovärdigt kunna erbjuda ett så stort motstånd att verkan blir krigsavhållande. Kanske en månad räcker? Eller en vecka? Det beror på motståndaren och vilka insatser och förluster man anser det vara värt för att uppnå sina politiska mål.
Motståndaren måste i sin planering förhålla sig till risken för ett starkt motstånd och stora förluster. Gärna så stora att nackdelarna med ett militärt alternativ överväger långbänken och kompromisserna som kommer med ett diplomatiskt alternativ. Då är Försvarsmaktens nationella mål uppnått. När politikerna får möta motståndaren vid förhandlingsbordet snarare än på slagfältet. Helst med en stark förhandlingsposition, vilket i scenariot inte blir fallet. Istället tvingas man till förödmjukande eftergifter.
”Trovärdig” försvarsförmåga är inte nödvändigtvis ”användbar” eller ”på riktigt”. Särskilt om den aldrig behöver användas på riktigt (vilket var själva idén i invasionsförsvaret – att det aldrig skulle behöva användas, för då hade det varit oönskat krig istället för önskad fred och säkerhet).
Det är motståndarens uppfattning om vår försvarsförmåga som är central, och den avhållande effekten.
Därmed var försvarssekretessen ett centralt instrument för säkerhetspolitiken och försvarsförmågan (förmågan att vidmakthålla fred och säkerhet genom en krigsavhållande effekt). Om motståndaren måste förhålla sig till en viss förmåga, inte vet riktigt men vi kan möjligen ha den, så uppnås den avhållande effekten oavsett hur det verkligen ser ut i mobförråden och planerna. ”Pappersförbanden” var användbara (och billiga) och tillräckligt tillgängliga för dåtidens politik och syften. Ett internationellt insatsförsvar för riktiga insatser ”här och nu” är en annan politik med ett annat syfte för, och (dyrt) krav på, stridskrafterna.
En stark allmän motståndsvilja och förankring i samhället (totalförsvar, värnplikt) bidrog också igår till försvarseffekten – imorgon är det andra förutsättningar – man undrar hur uppgiften och lösningarna kommer att se ut.
En inkonsekvent politisk retorik och praktik – vem lever egentligen kvar i det gamla?
Idag är vi så långt från ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig” som man kan vara. Regeringen har i solidaritetspolitiken tydligt deklarerat att Sverige inte kommer stå overksamma om våra grannar, inkl. baltstaterna, blir angripna. Det är raka motsatsen till att avse vara neutral i händelse av kriser mellan länder i närområdet. Vi deltar dessutom aktivt i krigföring i Afghanistan, så ett antal aktörer i världen, må vara icke statliga, betraktar oss sannolikt som krigförande på fiendesidan – ur deras perspektiv råder inte fred, utan Sverige är i krig med dem.
Låt oss minnas den gamla säkerhetspolitiken. ”Alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig”. Om nu syftet inte längre är ”neutralitet i krig”, så kan man undra varför man envist hävdar betydelsen av svensk militär alliansfrihet? Varför ska vi vara militärt alliansfria om vi inte längre avser vara neutrala i händelse av konflikter i vårt närområde? Vad är syftet med alliansfriheten? Är det inte snarare skadligt att fortsätta hävda alliansfrihet när vi inte längre kan räkna med att betraktas som neutrala i händelse av en konflikt i vårt närområde? Borde det då inte vara bra med allierade, särskilt mot bakgrund av att det är grunden för den rådande försvarspolitiken och Försvarsmaktens dimensionering. Vi räknar med hjälp, men skaffar oss inga garantier i den heliga ”alliansfrihetens” namn. En alliansfrihet som egentligen inte fyller något syfte längre.
Vi har inte längre en säkerhetspolitik och försvarspolitik för neutralitet, istället är den till för multinationella säkerhetsskapande insatser (”krig”) tillsammans med andra länder (allierade, dock inte militärt…).
Försvarsmakten är inte dimensionerad för en neutralitetspolitik.
Vi har inte på många år haft råd med ett totalförsvar och en Försvarsmakt dimensionerad för en neutralitetspolitik, så en återgång till invasionsförsvar är inget alternativ. Vad svenskarna är villiga att lägga på försvar räcker idag till ca 6% av gårdagens invasionsförsvar i termer av volym. Omvärldsutveckling och modern krigföring har dessutom neutraliserat den avhållande försvarseffekten hos gårdagens försvar och krigföringsförmåga. Den typen av försvar klarar inte dagens och morgondagens militära hot och har därmed ingen krigsavhållande försvarseffekt. Men, vad är den nya försvarsidén för Sverige? Vilket är det nya syftet med Försvarsmaktens förmågor i vårt närområde? Vem ska debattera denna nya försvarsidé? Det görs inte ens på försvarsbloggarna.
De flesta politiker talar offentligt fortfarande om vikten av ”alliansfrihet”, ”militär alliansfrihet”, ”Sverige är neutralt”, m.m. De har väl själva formulerat säkerhets- och försvarspolitiken och dimensionerat försvarsförmågan därefter? Försvarsreformen är tyvärr inte offentligt debatterad eller förankrad hos väljarna, trots att den påbörjades i slutet av 90-talet. Syftet med att fortsätta tala om irrelevanta mål i förhållande till praktisk politik är nog en följd av att inte vilja reta upp väljarna. Vilket skadar svenska långsiktiga intressen och innebär en hög risktagning med vår och våra grannars säkerhet.
Svensk försvarsförmåga
Dagens försvarsförmåga är inte utformad eller dimensionerad för en krigsavhållande uppgift nationellt, utan är en slimmad organisation skräddarsydd för internationella säkerhetsoperationer. Nuvarande bud är att inriktningen från försvarsbeslutet 2009 ligger kvar, där armén i huvudsak är en organisation för internationella säkerhetsoperationer, som i värsta fall borde (?) kunna verka även hemma på samma sätt. (Låt oss påminnas om de Georgiska brigaderna som stred i Irak och inte hann hem innan kriget var slut). Marinen och flygvapnet har mer tydligt fått ett nationellt fokus, men svänger om från volymer och förmågor som tidigare också dimensionerats och utformats för att ge bidrag till internationella, multinationella säkerhetsoperationer.
Vi talar om ett ”skalförsvar” där flygvapen och marin är skalet. Vi talar inte om uthålliga strider på marken. Låt oss då fundera över den avhållande effekten. Erfarenheter från dagens operationer visar att uthålligheten på luft- och sjöstridskrafter generellt är begränsad i en försvarsroll. Anfallaren kommer ganska snart till möjligheten att påbörja en markoffensiv. Erfarenheter från de senaste markoperationerna i Irak och Afghanistan visar hur svårt det är att lyckas på marken. Det tar lång tid, kostar mycket resurser och det är mycket svårt att uppnå de politiska målen snabbt. Däremot går det fort att vinna kriget och etablera sig på territoriet. I Libyen drog man sig för att ge sig in i en markoperation, likt man gjorde de första 30 åren efter Vietnam. Dagens dyrköpta erfarenhet, i ljuset av en global finanskris, verkar vara att det är en större tröskel att tvingas till utdragna markoperationer än att skapa förutsättningar för en markoperation (territoriella påtryckningar) genom att slå ut luft- och sjöförsvar. Man kan relativt snabbt och enkelt skaffa sig kontroll över luft- och sjöarenan samt därmed möjliggöra operationer (eller hot) mot markmål med minimal hotbild. I Sverige är dessutom både luft- och sjöförsvarsförmågan kraftigt ifrågasatt, bl.a. tydligt visat i scenariot som ”Korridoren till Kaliningrad” redovisar. Därmed kan den avhållande effekten i ett ”skalförsvar” utan förmåga till uthålligt motstånd på marken eventuellt ifrågasättas baserat på erfarenheter av modern krigföring. Det är risken för att binda sig i resurskrävande och kostsamma operationer på marken under lång tid som får västmakterna idag att avhålla sig från nya markoperationer.
Försvarsstrukturen som beslutades i försvarsbeslutet 2009 finns ännu bara på papper och är i sig underfinansierad avseende bl.a. materielbehov, samt har stora problem med personalförsörjningen. Man fokuserar i första hand på att möta dessa problem och gör ingen större ändring i kursen. Därmed är scenariot som redovisas i ”Korridoren till Kaliningrad” inte orimligt.
Framtiden för svensk försvarsförmåga?
En del försvarsdebattörer i media tror att anslagen kommer att höjas. Vissa tror att försvarsfrågan till och med kan bli en valfråga. Oppositionen vädrar kanske ett politiskt sårbart område…
Vi får väl se. De politiska utspelen imponerar inte i termer av klarsyn och objektivitet. Populistiskt, mediakänsligt, och naivt i många fall.
Recensionen?
Dagens brister inom försvarspolitiken avslöjas bland annat av Amanda Wollstad i gårdagens ledare i KvP.
Scenariot ”Korridoren till Kaliningrad” är ett välskrivet, aktuellt, underhållande och lättläst politiskt-strategisk scenario för att belysa och förtydliga viktiga argument inom den svenska försvarsdebatten. Det är ett bra grepp för att ”tala till bönder på bönders vis” med adress till läsare som kanske har svårt att följa debatten när den förs på krigsvetenskapligt fikonspråk. Scenariot tillför en dimension till försvarsdebatten som jag tidigare saknat – diskussionen om Försvarsmaktens egentliga syfte, uppgifter och roll i ett nationellt perspektiv. En diskussion som hittills inte gått att föra utan att avfärdas ohörd som ”invasionsförsvarskramare”. Det är ett sakkunnigt, intelligent, för framtiden realistiskt och tydligt exempel, om än bara ett av många möjliga scenarion.
Tack, Kungliga krigsvetenskapsakademien och Johan Wiktorin, för en nödvändig vitamininjektion till försvarsdebatten. Hoppas den kan bidra till att lyfta svensk försvarspolitik och -retorik till en kompetensnivå som är värdig en stat och dess ledning.
Kamrat Kalle
F.d. officer som skriver utifrån rollen som skattebetalare och väljare med ett starkt engagemang i försvarsfrågor baserat på ett mångårigt yrkesliv inom Försvarsmakten.
Försvarsmaktens delårsrapport 2013 : Uppdaterat 19.15
I dag på eftermiddagen släppte Försvarsmakten sin delårsrapport för 2013 med vissa särskilda redovisningar. Det mest anmärkningsvärda är det fortsatta gasandet och bromsandet rörande ekonomin likt tidigare år. Den bekymmersamma konsekvensen av detta är att övningar under innevarande år kommer att både reduceras och/eller strykas då 250 miljoner kronor måste hämtas hem i liggande verksamhetsplan. Här kommer en snabbanalys av valda delar.
Försvarsmakten inleder med att konstatera att ”den främsta utmaningen är att få långsiktig balans mellan ökad övningsverksamhet, tillgänglig personal och ekonomi”. Ånyo anser jag att uttrycket utmaning missbrukas, då det egentligen handlar om ett faktiskt problem som myndigheten inte själva kan råda över om den beställda insatsorganisationen IO14 någonsin skall kunna intas. Försvarsmakten har de senaste åren alltid haft en ekonomi i balans. Däremot råder det likt tidigare fortfarande inte balans mellan av regeringen tilldelade ekonomiska medel och den verksamhet som förväntas bedrivas. Här måste myndigheten återgå till ÖB retorik som nyttjades för ett ungefär ett år sedan i stället för att snällt ta plats i korgen. Utmaningen är inte längre Försvarsmaktens, det är våra politikers!
Materiel
Försvarsmakten skriver även att ”verkställandet av materielplanen går också som planerat”. En i mina ögon mycket förenklad bild som inte gynnar myndighetens fortsatta argumentation. Går man ner på lägre nivå och tittar på enskilda materielsystem så får man en helt annan bild då det för vissa helt avgörande materielsystem som ligger i materielplanen fortfarande saknar regeringsbeslut(!) För Marinens del saknas fortfarande de mycket viktiga besluten om modifiering av två korvetter till vedettbåtar samt halvtidsmodifiering av två korvetter varav en redan är tagen ur förbandsproduktionen. Detta konstaterar Försvarsmakten mycket riktigt även längre fram i dokumentet (min fetstil).
I avvaktan på regeringsbeslut råder fortsatt osäkerhet avseende modifiering/generalöversyn av korvetterna HMS Gävle och HMS Sundsvall, vilket innebär att den operativa tillgängligheten på sikt nedgår. Likaledes avvaktar Försvarsmakten regeringsbeslut för ombyggnad av korvetterna HMS Göteborg och HMS Kalmar till vedettbåtar, vilket planeras ske 2014-2015. Vedettbåtar planeras överta rollen för bl.a. sjöövervakning när sjöstridsflottiljernas bevakningsbåtar avvecklas under 2014.
I sammanhanget använder sig tyvärr Försvarsmakten av en icke genomtänkt retorik när man i den inledande sammanfattningen av materielläget konstaterar att verkställandet av materielplanen går enligt plan, för att i löptexten sedan ta upp flera materielprojekt som kommer att innebära omfattande operativa begränsningar på grund av att regeringen inte behagar fatta helt nödvändiga beslut om sådant som redan är budgeterat och ligger i planen? Det finns givetvis fler exempel med dessa redovisas inte här.
Som en passus måste man i sammanhanget givetvis ställa sig frågan varför regeringen konstant förhalar avgörande beslut då ovanstående regeringsärenden varit kända sedan 2011? Möjliga orsaker kan vara
- att regeringen inte förstår vikten av att beslut fattas i rätt tid?
- att viktiga ärenden hamnar hos enskilda handläggare och försvinner i mängden?
- att Försvarsmaktens underlag till regeringen är undermåliga?
- att regeringen använder FM som budgetregulator och medvetet håller inne med beslut?
- att regeringen anser att materielen inte är nödvändig?
- att regeringen använder besluten för att påvisa ”satsningar” vid eget valt tillfälle?
Det finns säkert fler möjliga orsaker. Men det börjar tyvärr skönjas ett mönster, och det sistnämnda alternativet stämmer mycket väl överrens med regeringens och Cecilia Widegrens senaste satsning, som inte är annat än en nödvändig renovering av endast halva stridsvagnsbeståndet. En mycket oroväckande utveckling!
Personal
I delårsrapporten redovisar Försvarsmakten utvecklingen inom personalområdet på ett detaljerat sätt och inleder med att bland annat konstatera att ”arbetet med att utveckla personalförsörjningssystemet fortsätter också. Rekryteringen av kontinuerligt tjänstgörande soldater och sjömän har gått över förväntan.”
Man skriver också att ”Försvarsmakten bedömer att personalvolymsmålen för myndigheten i sin helhet under 2013 kommer att uppnås med undantag för GSS/T.”
Det är glädjande att det redovisas något bättre siffror än tidigare.
Avhoppen från såväl utbildning som att många inom personalkategorin säger upp sig fortfarande är ett mycket stort problem. Antal GSS/K (kontinuerligt tjänstgörande soldater och sjömän) som slutat sett från min horisont mycket bekymmersamt! Man har ökat volymen jämfört med tidigare år med 665 individer. Till detta skall läggas att 348 har slutat sin anställning i Försvarsmakten. Här finns också ett mycket stort mörkertal då det inte redovisas hur många GSS/K som har tjänstledigt från Försvarsmakten p.g.a. studier!
När man beskriver marinförbandens totala personalsituation så anges att ”huvuddelen av de marina förbanden har en tillfredsställande uppfyllnad.” En beskrivning som jag inte tror delas av alla aktörer.
Ekonomi
För att säkerställa balansen mellan verksamhet och ekonomi avser Försvarsmakten att under innevarande budgetår reducera kostnaderna för förbandsverksamheten med 140 miljoner och för Försvarsmaktens centrala verksamhet med 110 miljoner. Totalt 250 miljoner!
Man understryker att 250 miljoner kronor i kostnader är cirka 1 procent av Försvarsmaktens förbandsanslag vilket givetvis är helt korrekt. Vad som inte framgår är att 250 miljoner kronor är oerhört mycket pengar om detta skall sparas in på reducering av övningsverksamhet. Det bör numera vara allmänt känt att huvuddelen av förbandsanslaget är uppbundet i fasta kostnader som ej går att påverka som lokalhyror, anläggningskostnader, löner och fasta tillägg m.m. De rörliga kostnaderna för övningsverksamhet utgör således endast en bråkdel varför 250 miljoner påverkar i stor omfattning.
Man spår utöver detta ett underutnyttjande på anslaget ”fredsfrämjande insatser” om 300 miljoner kronor.
Övningar
För övningsverksamheten kommer detta att innebära att vissa övningar reduceras, två övningar kommer att utgå i sin helhet samt att flygtidsuttaget reduceras. Samtidigt säger man att ”C PROD räknar med att de viktigaste förbandsmålsättningarna nås och att det som utgår i år inplaneras under nästföljande år.”
För marinens del finns i huvudsak två större övningar kvar under året. Dessa är den internationella övningen Northern Coast samt den nationella övningen SWENEX. Den förstnämnda ligger så pass nära i tid att den sannolikt ej går att dra sig ur. Sverige är dessutom ansvarig för övningen. Då återstår rent hypotetiskt således endast en övning att spela med.
Om vi leker med tanken att Marinen inte skulle genomföra SWENEX så kommer det givetvis att påverka de marina förbandens målsättningar.. Med tanke på C PROD bedömning av att förbandsmålsättningarna kommer att nås så är den enda slutsatsen att SWENEX kommer att genomföras utan reduceringar. Annars stämmer inte uttalandet.
Vidare kan man konstatera att Försvarsmakten under året tydligen genomfört en FMGÖ (Försvarsmaktsgemensam övning). Man kan lätt dra paralleller med en FMÖ (Försvarsmaktsövning) som vi alla vet genomfördes senast 1993 (Orkan).
Den marina övningen SWENEX 13-1. Övningen har expanderats till att vara en försvarsmaktsgemensam övning (FMGÖ) med deltagande även från flyg- och arméförband. Erfarenheterna av denna första FMGÖ är övervägande positiva.
Hur omfattande deltagandet var från Marinens sida avseende korvetter bör den intresserade givetvis undersöka. Hur många och framför allt vilka Arméförband som deltog är också oklart. Hur många av våra fyra stridsflygdivisioner som deltog framgår inte heller. Att införa begrepp som kan förväxlas med FMÖ i detta sammanhang känns som att man drar på väldigt höga växlar när övningen ska avrapporteras uppåt. Skillnaden mellan FMGÖ och FMÖ är enorm!
Sammanfattning
Försvarsanslaget står inte i paritet med vad som krävs för att sätta upp och utbilda IO14. Runt detta råder det nog inga tvivel. Att behöva reducera verksamhet för 250 miljoner och ställa in övningar nr det finns en prognos om underutnyttjande på anslaget fredfrämjande insatser motsvarande 300 miljoner är märkligt. Socialdemokraterna har föreslagit att motsvarande summa skulle flyttas, förvisso till materiel, vilket Moderaterna sagt nej till. Om IO14 skall bli verklighet måste förbanden öva. Flytta då över denna summa till förbandsverksamheten och genomför planerad verksamhet!
Att beskriva att materielplanen verkställs enligt plan samtidigt som det saknas flera avgörande regeringsbeslut för att förverkliga materielplanen är en retorik som jag på sikt bedömer kommer att vara till Försvarsmaktens nackdel. Här behöver klarspråk fortsätta att talas likt vad ÖB gjort tidigare.
När C PROD talar om att inställda övningar kommer att tas igen nästa år så känns det tyvärr som en mycket förenklad bild. En inställd övning går aldrig att ta igen. Det enda som händer är att man skjuter upp förverkligandet av IO14 ytterligare. En bieffekt av detta kan i värsta fall bli att många GSS/K tappar sugen då man kanske inte får genomföra de övningar som var planerade under hösten. Det finns dessutom redan nu signaler på att 2014 kommer att bli ett ekonomiskt svårt år varför ett återtagande av förlorad övningstid inte känns realistiskt.
Delårsrapporten är i sin helhet bitvis motsägelsefull då man i varje del inleder med att konstatera att allt är frid och röjd för att i löptexten sedan ta upp avvikelser och problemområden som sammantaget inte motsvarar den inledande positiva beskrivningen.
Till detta kommer det finnas anledning att återkomma till när den faktiska innebörden av de ekonomiska reduceringarna konkretiseras.
Uppdatering 2013-08-16 kl 1915
Bloggen Aktieingenjören har också uppmärksammat Försvarsmaktens delårsrapport. Han belyser tillsammans med en del andra intressanta detaljer också det faktum att man kan läsa en rapport lite som man vill. Han visar på ett tydligt exempel hur moderaten Johan Forssell tog ut valda satsdelar efter förra årets delårsrapport för att påvisa att den moderatledda försvarsreformen fortlöper enligt plan. Något man kan diskutera djupare runt.
Detta är exakt vad som händer om man inte beskriver sakernas tillstånd för vad de är, utan inleder varje del med att beskriva hur bra allt är. Läser man bara sammanfattningen runt varje punkt får man en helt annan bild än när man läser innehållet i sin helhet. Dessutom krävs det omfattande sakkunskap för att kunna reda ut alla detaljer.
För att Försvarsmakten ska kunna erhålla nödvändiga förändringar (politiskt uppvaknande) är det således av största vikt att tydligt peka på vad som behöver åtgärdas.
För övrigt anser jag att en anslagsfinansierad verksamhet, till skillnad från en intäktsfinansierad verksamhet på den öppna marknaden, inte ens har möjligheten att leverera ett så speciellt mycket bättre resultat än vad som ligger i planen utan att erhålla extra ekonomiska medel. FM verksamhet kan således resultatmässigt nå upp till ”nollnivån” = leverans enligt plan, för att uttrycka sig krasst. Tar pengarna slut blir resultatet minus.
Länkar: Försvarsmakten 1, 2, 3
Några lästips för helgen
Helgen är i antågande och därmed kanske lite mer tid för läsning. För dem som har tid över rekommenderas varmt alla delarna av Johan Wiktorins ”Korridoren till Kaliningrad” om man inte redan läst den, där epilogen publicerades idag. Wiktorin påvisar på ett trovärdigt sätt hur svensk politisk handlingsfrihet mycket snabbt kan gå förlorad i och med den tveksamma militära förmåga det svenska försvaret har idag och i än högre grad kommer att ha om några år när styrkeförhållandena i närområdet är än mindre gynnsamma.
I SvD får nu professor Stefan Hedlund åter mothugg för sin debattartikel härom dagen. Denna gång är det Jonatan Berggren, Liberala Studenter, som anser att Hedlund målar upp en alltför ensidig och rosaskimrande bild. Jag har själv skrivit om Hedlunds debattartikel i ett tidigare inlägg.
I Kvällsposten synar Amanda Wollstad i artikeln Dimridåer inom försvarspolitiken de moderata ”miljardsatsningarna” på försvaret, vilka i verkligheten innebär att Försvarsmakten får genomföra verksamhet som varit budgeterad sedan flera år, men där Regeringen i flera fall hållit inne med beslut varvid pengarna kunnat återgå till statskassan. Visserligen återkommer oftast samma mängd pengar i försvarsbudgeten året därpå. Resultat blir ändå att än mer omfattande investeringar måste göras än vad som krävdes från början och att försvarsbudgeten de facto krymper när budgeterade poster aldrig löses ut och år efter år får återkomma. Även detta har tagits upp tidigare på WW.
Igår anlände också Försvarsmaktens delårsrapport för andra kvartalet/första halvåret. Den blir det till att titta närmare på i helgen. Skipper verkar dock redan ha hunnit med det.
Korridoren till Kaliningrad
Sensommarens bästa bloggläsning har varit Johan Wiktorins Korridoren till Kaliningrad.
Det är en berättelse om en säkerhetspolitisk turbulens vid Östersjön, helt fiktiv men inte osannolik. På ett medryckande sätt beskrivs det utrikes- och säkerhetspolitiska spelet när tonerna skärps mellan de inblandade länderna. Språket är torrt, precis om jag vill ha det.
Berättelsen belyser mycket bra vad som sker när en nations säkerhetspolitiska instrument försvaret monteras ner. Korridoren till Kaliningrad borde vara obligatorisk läsning för samtliga politiker.
Jag försöker få Wiktorin att skriva en bok. Det vore något att läsa det.
/C
Öppenhet och Ansvar
I dag meddelade Försvarsmakten genom informationsdirektören Erik Lagersten att ingen förundersökning kommer att inledas mot försvarsbloggar. Ett bra besked av flera anledningar. Vad ligger då bakom att man från Försvarsmaktens sida gjorde en anmälan till SÄPO?
Det hela grundar sig i medias rapportering runt de ryska flygövningarna med strategiska bombflygplan under långfredagen, mer känd som #ryskapåsken. Försvarsmakten ansåg sig med anledning av uppgifter som kom fram i mediarapporteringen skyldiga att anmäla SvD och SVT till SÄPO. Chefsåklagare Tomas Lindstrand, samma åklagare som för övrigt övervägde att anmäla ÖB efter nyårsintervjun, har i sin tur därefter överlämnat ärendet till Justitiekanslern för prövning. Justitiekanslern beslutade relativt omgående att inte inleda en förundersökning om tryckfrihetsbrott med anledning av SvD:s avslöjande. Vad som däremot i stället framkom i samband med detta beslut var följande:
Däremot kan uppgifter som publicerats på olika bloggar bli föremål för fortsatt utredning. Orsaken är att dessa bloggar inte omfattas av grundlagarna. JK sänder tillbaka hanteringen av dessa bloggar till Åklagarkammaren för säkerhetsmål.
I Försvarsmaktens anmälan till säkerhetspolisen kan man blanda annat läsa följande text.
Försvarsmakten har granskat uppgifter som förekommit i SvD, DN, Expressen och Aftonbladet under perioden 22 – 26 april. Det granskade underiaget har sammanställts av informationsstaben (INFOS) i Högkvarteret. Översiktligt har även några av INFOS utvalda bloggar <…..MASKAD TEXT….> kommentarer och hänvisningar granskats.
På den plats man har maskat dokumetet vid utlämnandet av handlingen framgår med största sannolikhet namnen på ett antal bloggar Försvarsmakten vill ska granskas av säkerhetspolisen. Bloggrannen Lars Wilderäng (Cornucopia? ) reflekterade den 24 juni över detta på twitter.
— Cornucopia? (@Cornubot) June 24, 2013
I dagens besked där det alltså framgår att det inte kommer att inledas någon förundersökning gör Erik Lagersten också följande i mina ögon helt korrekt iakttagelse.
Min uppfattning rent principiellt är att de bloggar som aktivast deltar i debatten är väl medvetna om vad som kan sägas och inte kan sägas. Detsamma gäller de journalister som har säkerhets- och försvarspolitik som sitt huvudområde.
Vilka bloggar som omfattades av anmälan är fortfarande inte känt, men det finns inte särskilt många att välja på. Ett beslut om förundersökning mot försvarsbloggarna hade inte gynnat en fortsatt saklig försvarsdebatt. Detta alldeles oavsett vad man hade kommit fram till.
Som ett rent sammanträffande så skrevs jag ett inlägg i ämnet bara två dagar innan uppgifterna i SvD om Försvarsmaktens anmälan framkom. Ett inlägg som blivit ett av de mesta lästa sedan bloggstarten för tre år sedan.
Försvarsmakten har genom nuvarande ÖB Sverker Göranson och informationsavdelningen under ledning av nuvarande informationsdirektör Erik Lagersten bäddat för en betydligt större öppenhet än tidigare, och man han aktivt verkat för en bredare och mer öppen försvarsdebatt. Man har som bekant även startat upp ett stort antal egna bloggar som inte modereras från centralt håll, vilket tyder på att man på riktigt eftersträvar en öppen rapportering och en levande debatt.
Utökad rapportering från Försvarsmakten
Försvarsmakten har den senaste tiden (efter #ryskapåsken) blivit mer öppna runt händelser som dessa än vad man tidigare varit, något som är mycket bra och helt rätt väg att gå.
Marintaktisk chef Jan Thörnqvist publicerade för någon månad sedan ett inlägg på marinbloggen om intensiv främmande marin verksamhet som pågår i omedelbar anslutning till vårt närområde. Ett ämne som tyvärr likt vad vår flygvapnets incidentberedskap sysslar med, även det varit föremål för stor sekretess av oklar anledning. Att MTCH nu följer det goda exemplet som flygtaktisk chef, Micael Bydén statuerade på Flygvapenbloggen för bara några dagar sedan är vitaliserande.
Det är mycket glädjande att nu även Marinen tar bladet från munnen för att förklara för allmänheten vad Marinen (bland annat) gör där ute på böljan den blå, och att man faktiskt har koll på vad som pågår runt våra gränser. Av fotografierna att döma så är verksamheten minst sagt varierande. ”FF LK” till både MTCH och FTCH.
I dag fortsätter Försvarsmakten den positiva rapporteringen då man har under dagen hade bjudit in media till en pressträff för att informera om utvecklingen i närområdet, om kränkningar av vårt territorium, och hur man från Försvarsmaktens sida anpassar sin egen verksamhet efter detta.
Kollegan Wiseman skriver i dag ett läsvärt inlägg där han precis som undertecknad i grunden är positiv att man gläntar på dörren till en större öppenhet runt just den här frågan, men med tillägget…
”Det är dock långt kvar till en öppenhet värd namnet.”
Någon jag tyvärr inte alls imponeras av är insatschefen Anders Silwer och hans uttalanden som tyvärr ger intrycket av att ligga mer i linje med Moderaternas retorik, än att vilja ge den mest korrekta och sakliga bedömningen av läget, utan hänvisar precis som nu välkända politiker till ”låg nivå”? Det är tyvärr inte heller första gången som liknande uttalanden sker. Detta har även Jägarchefen avhandlat på sin blogg varför detta inte behöver upprepas ytterligare en gång. Läs bloggarna via länkarna här nedan.
Bloggar: Wiseman, Jägarchefen, Göran Pettersson (m)
Media: SvD, Aftonbladet, Expressen, SR (TV4 sände inslag i 22-sändningen, länk senare)
Övrigt: Försvarsmakten
För övrigt har Miljöpartiet under dagen gjort ytterligare ett utspel mot Försvarsmaktens verksamhet.
WebRep
currentVote
noRating
noWeight
Förändrad normalbild eller?
Blir ett kort inlägg idag rörande uppgifterna som C INS lämnade rörande kräkningar av svenskt territorium. Likt tidigare inlägg bygger detta enbart på officiella uppgifter som svensk riksmedia har lämnat, således inga uppgifter som kommer från Försvarsmakten. Ett längre inlägg kommer komma till helgen dock inte om detta utan om förbandsutveckling i Ryssland.
Analys
I april i år så genomförde Försvarsmakten en presskonferens rörande SvD uppgifter kring den s k ryska påsken. Denna händelse kommer jag inte beröra i detta inlägg, utan snarare vad har hänt mellan den ryska påsken och nu.
I april menade C INS GenLt Anders Silwer att incidenter likt de som skede på långfredagen 2013 hände var 3-4 månad d v s en kalla kriget liknande incident. Idag (130814) påtalade man att man skett en ökning av aktiviteten om än från en låg nivå till 2-3 gånger per månad sker en kalla kriget liknande incident som då skedde varje dag.
Om nu C INS m fl vill påskina att det är från en lågnivå, vilket i mina ögon är en dramatisk ökning så får man nog komma med bättre argument i officiella sammanhang. För jag är förvånad att ingen journalist kollat bakåt i arkviet. För var tredje till fjärde månad till två till tre gånger per månad är en markant skillnad som man ej kan negligera.
Nu kan den förhöjda aktiviteten givetvis hänga samman med förberedelser inför Zapad’13, en generellt sett högre övningsaktivitet hos de Ryska väpnade styrkorna som även måste följas upp av de NATO anslutna länderna i Östersjön. Därav ökar mängden aktivitet. Men det man då måste reflektera över är att de ryska väpnade styrkorna de facto övar mer de flyger mer, fartygen är ute mer till sjös och markförbanden övar mer.
Att man då börjat öva mer och mer är ju i sin tur intressant. Har det skett enbart över natten så att man nu börjar från en låg nivå? Nej det har skett gradvis från ca 2006. För att ta ordentlig fart efter Georgien kriget 2008. Det vet alla som följer Rysk militär utveckling. Så återigen låg nivå i officiella sammanhang är en s k hoax. Skall man idka ”informationsoperationer” mot sin egen befolkning för att lugna den bör man göra det på ett bättre sätt t ex genom att erkänna att man gjort en total missbedömning av situationen och att man nu måste börja genomföra ett återtagande från en egen låg nivå.
Sammanfattning
Nu tror jag inte att GenLt Anders Silwer glömt bort vad han sagt i April rörande mängden aktivitet. Utan det här handlar snarare om politik, där begreppet låg nivå har hamrats in till ett mantra för det är fler än GenLt Anders Silwer som utnyttjar det argumentet inom Försvarsmakten rörande vad som sker i Ryssland. Min bedömning är att det är allt annat än en låg nivå, vilket även andra kommit fram till.
Källor
SvD 1
Expressen 1
Försvarsmakten 1